Xinhua News Agency 29 augusti, 2010
A young U.S. veteran’s story about Iraq- av Wang Fengfeng
WASHINGTON: Josh Stieber kände sig inte särskilt lättad då han hörde nyheterna om att de sista bland USAs stridstrupper vid slutet av månaden skulle dras bort från Irak.
Trots ”tacksam för varje liten del av framgång”, säger denna 22-åriga USAarmé veteran att han fortfarande är försiktig så att han inte ”firar och tänker att allt med det är över, när verkligheten är ”rätt långt borta härifrån”.
Stieber, som tjänat i Irak i 14 månader, är alltför familjär med krigets realiteter.
En försäljares äldsta son och friskvårdsarbetare, född och uppvuxen i Marylands del av Washington D.C, kom Stieber ihåg att han sett ett ”stort hål” i marken efter det att ett kapat jetplan hade kraschat i Pentagon under 9/11s terroristattacker mot USA år 2001 (anm IT förlåt, detta är det mest omöjliga i hela 9/11 historien-inget flygplan, bara en välriktad granat kan klara ett så välriktat skott mitt i prick nere i Pentagons vägg- tala med vilken flygare som helst- anm IT).
Stiever slöt sig till armén 2006 vid en ålder av 18 år strax efter gymnasiet för att ”göra så att något liknande 9/11 aldrig skulle komma att hända igen.”
Han skickades till Irak med den 1:a InfanteriDivisionen februari 2007. Men det han upplevde där gav honom desillusion och frustration. Som en del av USAs trupps ‘svallvåg’ år 2007, blev han vittne till en av det mest våldsamma sträckorna under Irakkriget.
”Vi gick in i det och tänkte att vi skulle lösa alla dessa problem och göra världen till en bättre plats, men insåg tidigt att vi inte såg ut att kunna hjälpa upp problemen,” sa han.
”För det mesta gjorde vi det värre,” tillade han.
Efter att ha avslutat sin mission i Irak åkte Stieber tillbaka hem år 2008, men han kunde inte låta bli att tänka på vad militären hade gjort mot familjer och grannskap i Irak – sparkat in dörrar och rivit sönder husen för att få tag på ”insurgents,” och fängsla människor, ibland av inga skäl alls. (IT har fått alltför många vittnesmål om detta själv på plats i Irak-fullständigt vansinnigt)
”Hur skulle det vara om en främmande arme´ kommer och tar med sig mig och min pappa?” kom han att fråga sig. ”Jag vet att jag vet att jag inte hade velat det,” sa han, och det ledde in på den väldiga frågan om kriget.
Därefter blev han anti-krigsaktivist.
Under sex månader förra året, med en dylik fråga i huvudet, promenerade och cyklade Stieber runt landet, från Maryland vid Atlanten till Californien vid Stilla Oceanen, och talade om fred och ickevåldsalternativ med de folk och ungdomar han mötte längs vägen, och med sina egna ord, ‘hoppades kunna sprida den läxa han lärt sig i Irak’.
Det skulle ha kunnat bli en känsla av bokslut för Stieber då han tidigt i förra veckan, med 4th Stryker Brigade Combat Team, 2nd Infantry Division, hade lämnat Irak i ett drag som många ansåg symbolisera slutet på USAs stridsoperationer i landet, altmedan det formella slutet på missionen var satt till 1 september.
Stieber säger emellertid att tillbakadragandet av stridande trupper från Irak enbart var en början. ”En hel del soldater kommer antagligen att hamna uppe i Afghanistan, förr eller senare.”
”Det finns fortfarande 50 000 trupper som lämnats kvar där (i Irak), och är kanske särskilda stridstrupper, som definitivt är stridstränade och beredda på att utnyttja denna (träning), och där finns det ökande antalet privata kontraktsanställda, sa han med ett bekymrat uttryck i ansiktet.
Washington säger att 50 000 USA trupper skall vara kvar i Irak för att utöva support och träningsmissioner.
Den sista gruppen USAtrupper skall lämna Irak vid slutet av år 2011.
I vilket fall har den sista USA befälhavaren i Irak Ray Odierno i förra veckan sagt, att Förenta Staterna kunde komma att vara kvar militärt i Irak efter 2011 års deadline ”om Iraks regering efterfrågar någon teknisk assistans.”
När deadline för stridstrupperna närmat sig sa Stieber, att det vore lätt för folk att glömma den påverkan kriget har på de anerikanska soldaterna och dessutom på det irakiska folket. Han ville påminna folk om krigets fasor för att vara säker på att detta inte ska komma att hända igen.
”Något som folk inte tänker på är hur många liv som blivit påverkade på båda sidor,” sa han och drog sig till minnes vänner som slutat på psykologiska institutioner på grund av posttraumatisk stress som resultat av kriget.
”En del av det vi såg där, och det sätt en mängd människor i Irak blev behandlade på, och så många av dom som tvingats bort från sina hem och det som har skett i deras liv,” sa han.
Och så tillade han-”Jag hoppas folk inte tror stridstrupperna är borta och att vi inte behöver bekymra oss om Irak längre”.
övers Ingrid Ternert
