Fredskoalitionen Göteborg

15 januari, 2011

Britternas strategi i Helmand under Cowper-Coles’ beskjutning

Filed under: Afghanistan,ekonomi,Irak,krig,NATO,Storbritannien,talibaner — ingrid @ 01:58

Guardian 13 jan 2011

Arméstrategin i Helmandprovinsen under beskjutning av förre toppdiplomaten Sir Sherard Cowper-Coles, som avslöjar helikoptertransporter  i Afghanistan för ‘militärturister från London’.

 Brittiska soldater skyddar sig mot damm då helikoptern landar vid byn Malgeer i Helmandprovinsen. Britternas fd toppdiplomat i Afghanistan levererade en skarp attack mot United Kingdom, hur man genomför sina militära operationer i landet.

Sir Sherard Cowper-Coles anklagade armén för att använda ”falska” argument och berättade att en minister erkänt att han varit ovetande om skillnaden mellan ett Tornado-jetplan och en torped.

Kriget i Afghanistan har gett armén den anledning som man saknat i åratal och ”resurser i oöverträffad skala”, menade han. Han tillade att en gång nära 30% av alla brittiska helikopter-förflyttningar i södra Afghanistan var till för VIPs, framför allt ”äldre militär-turister från London”.

Kritiken framgick av ett bifogat skrivet underlag som Cowper-Coles under dagen hade överlämnat till Underhusets Utrikeskommitté. Cowper-Coles, som i höstas lämnade Utrikeskommittén, var tidigare ambassadör i Kabul innan han blev utnämnd till  särskild envoyé för Afghanistan och Pakistan.

I november utnämndes han till parlamentsledamot. Med dagens bevis gick han vidare i sin kritik och efterfrågade strategin vid översändande av tusentals trupper till Helmandprovinsen.

Han hade skrivit: ”I arméns ögon har Afghanistan också gett våra trupper chansen att återupprätta sig själva …  i bakvattnet av och med negativa uppfattningar, rättvisa eller inte,  om den brittiska arméns uppträdande i Basra.”

Den dåvarande chefen för armén, general Sir Richard Dannatt, hade år 2007 förklarat för honom, att om han själv inte hade utnyttjat de stridsgrupper som man dragit bort från Irak till Afghanistan, skulle han i ett framtida försvarsscenarie ha förlorat dessa.

Strategin i Helmand hade genomförts med de resurser som varit tillgängliga för armén genom ”en objektiv bedömning av behoven för att utföra en ordentlig kontramotståndskampanj i provinsen”.

Det Cowper-Coles kallar ”leverans-strategin” reflekterar hur man var sjätte månad roterade hela brigader över Helmand.

Han nämnde att ministrar varit tveksamma till att begära militära råd av rädsla för läckor till pressen, om att de inte gett trupperna sitt stöd.

Cowper-Coles fortsatte: ”Jag minns då RAF la fram ett papper som förespråkade att Tornadobombare skulle skickas till Afghanistan, trots att Nato … hade gjort klart, att det vapensystem som man inte behövde mer av, var attackflygplan.”

Det utkast man förberedde för ministrarna argumenterade för att flygplanet var nödvändigt för de brittiska markstyrkornas moral – ”vilket inte var det argument som man hade lagt särskild stor vikt vid, bland dom som var bekanta med den vanliga brittiska uppfattningen hos RAFs svadroner,” skrev Cowper-Coles.

Då han förklarade för en minister kunde han fråga, huruvida det var klokt att lägga ut £70 milj extra på taxiresor i Kandahar med Tornados, svarade ministern att han inte kunde säga det, eftersom ”han inte kände till skillnaden på en Tornado”.

Militären anklagade orättvist ministrarna för sin brist på utrustning i Helmand, skrev Cowper-Coles och tillade: ”Jag kan inte hjälpa att jag erinrar mig RAFrörelsens officer i Helmand, som visade upp ett pajdiagram för mig av brittiska helikopter-rörelser i södra Afghanistan … där 27% av helikoptertrafiken hade använts till att flytta omkring VIPs runt slagfältet.

”Och de flesta av dessa VIPs var seniora militärturister från London.”

övers Ingrid Ternert

16 januari, 2011

Så bidrog WikiLeaks till krisen i Tunisien

Filed under: ekonomi,krig,Mänskliga Rättigheter — ingrid @ 03:47

av Gregory White (tidigare också på bloggen)

14 januari 2011 ”Business Insider” — – Tunisiens regering har kollapsat, delvis beroende på de stigande höga matpriserna,  inflationen och arbetslösheten, men också på WikiLeaks.

Ett av de USA-telegram som WikiLeaks släppte (via @spbaines) visade på den tunisiska presidentfamiljens korruption, dess grepp inom landets affärsverksamhet och förmåga att omvandla lagen. President Ben Alis familj kallades i läckan för ”Familjen”.

Regeringen försökte tidigare denna månad blockera tillgången till WikiLeaks.

Här är några rubriker från juni 2008 års läcka (läs det här): Om presidentfamiljens makt: Vare sig det är reda pengar, service, land, egendom, eller till och med din yacht, eftertraktas detta av president Ben Alis familj enligt ryktet och de får vad de vill ha.

Om familjens affärsangelägenheter-

Den ekonomiska  påverkan på tunisiska investerare är klar– medan man fruktar ”familjen”s långa arm i framtida investering, hålls den inhemska investeringsgraden låg och arbetslösheten hög.

Vidare-

Ofta refererad till som kvasi-maffia, räcker det att indirekt nämna ”Familjen” för att indikera vilken familj man menar. Det ser ut som om halva affärsverksamheten i Tunisien påstår att de har kopplingar till Ben Ali genom giftermål och många av dessa relationer säger man mest utgörs av hans frus anor, Leila Ben Ali, och hur hennes stora familj –Trabelsis –provocerar fram den största ilskan hos tunisierna.

På den  yachten-

År 2006 rapporterar man att Imed och Moaz Trabelsi, som är Ben Alis syskonbarn, skulle ha stulit den lyxkryssare som en välkänd fransk affärsman ägde, Bruno Roger, ordförande i Lazard Paris. Dådet rapporterades brett om i fransk press och kom upp i ljuset då yachten, nymålad för att dölja båtens speciella särdrag, dök upp i Sidi Bou Said hamnen.

Inom banksektorn-

Tunisiska affärsmän skämtar om att den mest betydande relation man kan ha är den med sin bank, vilket visar vikten av personliga kontakter snarare än en solid affärsplan för att säkra sin finansiering.

Enligt en representant för Credit Agricole, Marouane Mabrouk, som är en av Ben Alis svärsöner, inhandlade man en 17 procentig andel i den fd Banque du Sud (numera Attijari Bank) direkt innan banken blev privatiserad. Dessa 17 procent av aktierna var viktiga för att kunna kontrollera bankräntan, eftersom privatiseringen endast representerade en 35%ig andel i banken. 

‘Credit Agricoles’ representantskap

 förklarade att Mabrouk hade inhandlat sina andelar till utländska banker med en betydande premie, genom att erbjuda spansk-marockanska Santander-Attijariwafa att slutgiltigt betala av böckerna som en premium till Mabrouk. Slutligen, en föregående varning:

Trots denna obetydliga korruptionsanklagelse  är det president Ben Alis familjs excesser som skapar raseri bland tunisierna. Med den stigande inflation och höga arbetslöshet som finns inom befolkningen, har dessa märkbara tecken på välstånd och ihållande rykten om korruption endast hällt mer bränsle på brasan.

Så medan arbetslöshet och inflation utgjorde underliggande orsaker till revolutionen, kunde denna WikiLeaks-utgåva ha utgjort den gnista som fått allmänheten och regeringen av vända sig mot allt detta.

övers Ingrid Ternert

Ryssland reserverar sig rätten att lämna STARTavtalet

Filed under: Kärnvapen,krig,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 06:56

14 jan 2011 RosBusinessConsulting
Efter att ha gett avtalet en andra genomläsning kom den ryska statsduman enhälligt överens om att vid ratificeringen av det nya STARTavtalet inkludera en paragraf, avsedd för exceptionella omständigheter, ungefär som vid det tillfälle då landets övergripande intressen skulle kunna äventyras, och därmed ge Ryssland rätten att dra sig ur.

Tillägget inbegriper sådana omständigheter som då Förenta Staterna verkligen begår ett brott mot sina förpliktelser i STARTavtalet, vilket skulle innebära ett hot mot Rysslands nationella säkerhet och Förenta Staternas eller något annat lands eller grupp av länders utplacering av de missilförsvarssystem som hade kunnat innebära en avsevärd skada för de ryska  nukleära strategiska styrkornas effektivitet.

Även godkännande av resolutioner om utveckling av Förenta Staternas militära kapacitet eller något annat lands eller grupp av länders utgör en grund för Ryssland att dra sig ur, eller anläggningar som hindrar det ryska missilförsvarets varningssystem skulle också kunna betraktas som ett hinder för Rysslands vidare deltagande i avtalet.

Tillägget säger att om dylika omständigheter skulle uppkomma, kunde den ryska presidenten försöka med politiska, diplomatiska eller andra medel för att avhjälpa situationen eller påtala dess konsekvenser. I gengäld förväntas presidenten omedelbart gå in i förhandlingar med parlamentet och utifrån resultaten besluta om ytterligare möjligheter för Ryssland att hålla fast vid avtalet.

Statsduman å sin sida kan gå före i dessa konsultationer, eller åtminstone utsträcka sina rekommendationer till den ryske presidenten. Som tidigare rapporterats blev det Nya Strategiska NedrustningsAvtalet undertecknat av den ryske president Dmitry Medvedev och USAs president Barack Obama i Prag den 8 april 2010 för en period av 10 år med möjlighet till förlängning i ytterligare fem år.

Den 23 december 2010 ratifierade USAsenaten överenskommelsen. Man kommer förmodligen, såvida Förenta Staterna håller fast vid avtalet, att verkligen bli tvingad att skära ner på sin strategiska offensiva vapenarsenal, alltmedan Ryssland kan komma att utöka sin kärnvapenarsenal.

Statsduman planerar att gå igenom avtalet i sin slutliga tredje genomläsning den 25 januari.

övers Ingrid Ternert

17 januari, 2011

USA har känt till den tunisiska regeringens ruttenhet

Filed under: dollar,ekonomi,krig,Mänskliga Rättigheter,terrorism,Tunisien,USA — ingrid @ 03:05

 USA kände till att den tunisiska regeringen är rutten, korrupt och på alla sätt understödd av Ben Ali

av Juan Cole

16 januari, 2010 — Den norska dagstidningen Aftenposten har släppt en serie USA- diplomat-telegram från år 2006 om

Tunisiens massiva och genomgripande korruption och nepotism och den effekt detta haft på ekonomin och de sociala problemen.

Telegrammen visar att Förenta Staternas regering varit fullt medveten om den tunisiska farliga och enerverande korruptionen och dess odemokratiska följdverkningar. Men ändå reser det frågan om Washington varit vis nog, då man gör Zine el-Abidine Ben Ali,  trots hans klara felsteg, till hörnstenen i sin nordafrikanska politik genom sin roll att hålla nere muslimska rörelser som en sekulär stark man.

USAs ambassad i Tunis noterade motsättningarna i vad som en gång kallats ‘det tunisiska miraklets’ relativa stabilitet och säkerhet och en 5% tillväxt om året, men med en maffialiknande korruption vad gäller regerande grupper, vilket kommit att avskräcka och bidra till olönsamma banker och en hög arbetslöshet.

Det som gett störst försvagning och destabilisering är den höga arbetslösheten, vilken särskilt gäller högskolestudenter: ‘Arbetslösheten är emellertid ett växande bekymmer och något som varje GOT tjänsteman fokuserar på. De officiella arbetslöshetssiffrorna har år 2005 legat på 14 procent, efter en stadig nedgång från år 1999 till 15.8 percent.

Även för att vara 14 procent beskrivs ständigt denna siffra som alltför optimistisk, av i första hand universitetsstuderande som omöjligtvis kan finna några jobb och rapporterar ett växande antal än mer kvalificerade sökande till ambassadarbeten.’

Det var utifrån en betydande del arbetslösa universitetsutbildade och deras sympatisörer, som man bröt ner Ben Alis regim.

Wiki Leaks telegrammen erkände det perverterade i regeringens korruption, och de skandaler som det hade gett upphov till. Telegrammen beräknade, att på något sätt 50% av landets ekonomiska elit var kopplad till president Ben Ali, och man varnade för att dessa alltmer hade briljerat offentligt med sin rikedom, vilket rest raggen på de fattiga och arbetslösa.

Bland de som nämndes i översikten av nepotism fanns Imed Trabelsi, favoriserad brorson till den första damen Leila Ben Ali, som i lördags blivit nerhuggen till döds under loppet av den allmänna folkresningen.

‘Tidigt år 2006 hade Tunisiens ‘Arabinstitut för affärsledare’ och ‘Centrum för unga entrepnerörer’ släppt ut separata översikter om investeringsklimatet, särskilt som landets minskade affärsförtroende hade kritiserats och man sa, att “det kommer att krävas goda kontakter för att nå framgång i affärerna”, som den största bristen (för att underblåsa det hela). En“bekymmersam administration” och svårt med tillgång till kapital utgjorde också ett tydligt hinder för affärerna.“

Telegrammen är slående då det gäller BenAlis- och Trebulsi-klanernas korruption (presidentens släktingar och ingifta) och hur man började inskränka ekonomin. Nyckeln till detta var någon slags insider-handel inom regimen. Diktatorn Ben Ali har godkänt alla nya projekt, och: Det arrangemanget har fått president Ben Alis stora familj (sysslingar, ingifta och avlägsna släktingar) bli medvetna om att säkra intressen och muta in domäner i synbart varje viktig sektor av den tunisiska ekonomin

Familjen påstås ha fått särskilda förmåner vad gäller fastighetsuppgörelser och import av utländskt gods. Dessutom har korruptionen kommit till den punkt, där den starkt försvagat finanssystemet, eftersom Familjen gett ut massvis av banklån(förmodligen på fördelaktiga villkor) till polare som aldrig brytt sig om att betala tillbaka:

‘Det svaga finansiella systemet har också blivit manipulerat. En lokal finansexpert lägger skulden på Familjen för ständiga bedrövelser med bankernas beroende av den stora delen icke-genomförd utlåning genom kontakten med sina medbrottslingar, vilket i grunden kommit att paralysera bankmyndigheterna från att genomgå ett verkligt tillfrisknande.’

En korrupt, inåtvänd ekonomisk elit som grabbar åt sig det mesta av landets nya inkomster och agerar så ansvarslöst, att grunden för banksystemet försvagas? Låter kanske något av detta bekant för de amerikanska läsarna?

Den på hög nivå i Tunisien genomträngande korruptionen kom att allvarligt skada utländska investeringar, vilket i sin tur bdrog till att skada folks anställningar. Det var också så som försöket att få in två McDonalds gick till, då man i 7 år höll på med dyrbara förberedelser för att komma in på den tunisiska marknaden, med licenser, hyra av fastigheter, finna lokala partner och leverantörer, etc

Denna taktik fick också en negativ inverkan på amerikanarnas investeringar – i egenskap av det främsta exemplet under 1990talets sista minuten-ingripande av personligheter inom den Första Familjen, vilka förklarat för McDonalds representanter, att dessa hade “valt fel partner”.

Undermeningen var glasklar: Skaffa din “rätta” partner eller inse följderna: McDonalds valde att helt dra sig ur, då för stora kostnader. Utbredningen av den korruption, som inbegriper Ben Ali- och Trabelsiklanerna, har alltså varit så enorm, att den inte bara haft inverkan på ekonomin, utan också hindrat demokratiseringen:

‘Den tunisiska eliten avvisar idag modigt, om än inte offentligt, Ben Alis och Trabels familj i dess egenskap av outbildade och okulturella nyrika, vars iögonfallande konsumtion utgör en förolämpning mot alla tunisier och patrioter. En del fruktar att detta nyrika fenomen kommer att suga livsgnistan ur Tunisien — och leda till en ökad utbildningsmässig, moralisk, social och ekonomisk nedgång.

Vad värre är, många civila samhällsaktivister tror att korruption — särskilt den Första Damens Leila (Trabelsi) Ben Ali och den vidare Trabelsiklanens —utgör det värsta hindret i förhållande till en meningsfull politisk liberalisering.‘

Trots dess stora utbredning och eventuellt allvarliga följder, säger telegrammen att första familjens korruption har utgjort en röd linje för pressen och inte kunnat offentligt diskuteras i dagstidningarna. Man har genomfört åtminstone ett större åtal mot en journalist för politiskt sladder, och det var då han gett sig på Trabelsis.

Vad gäller detta, har det legat i linje med regimens oförmåga att stänga ner miljoner Twitter- och Facebook-konton eller kontrollera YouTube.

För fyra och ett halvt år sedan var USAs ambassad optimistisk vad gäller den fortsatta situationen, för man hade trott att den tunisiska allmänheten suttit fast i apatin:‘I vilket fall verkar bristen på tunisisk politisk aktivism och medvetenhet utgöra ett allvarligare hinder. Medan frustrationen i förhållande till den Första Familjens korruption till slut kan leda till än större krav på politisk liberalisering, så tycks ändå inte detta förebåda något slut på Ben Alis era.’

övers Ingrid Ternert

18 januari, 2011

Påminnelse om kriget mot Libanon och kampen om oljan

Filed under: ekonomi,Fred,Gaza,Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,olja,Palestina — ingrid @ 01:26

av Michel Chossudovsky 8 jan 2009

‘År 2008 ägde förhandlingar rum mellan British Gas och officiella israeliska myndigheter endast några månader före inledningen till

de israeliska bombningarna av Gaza den 27 december. 
I november 2008 instruerade det israeliska ministeriet för finans-och infrastruktur ‘Israeli Electric Company’  att starta förhandlingar med British Gas, för inköp av naturgas från dess offshore-rättigheter i Gaza. (Globes, 13 nov 2008).

Det israeliska beslutet i november att snabba på förhandlingarna med British Gasgruppen sammanfaller i kronologisk ordning med dess planer på invasion av Gaza, vilken började i juni. Det visade sig då att Israel varit angelägen om att innan dess nå en överenskommelse med BG Gruppen, vars planering redan då hade uppnått ett avancerat stadium.

Vad mera är, dessa förhandlingar med British Gas fördes genom Ehud Olmerts regering med vetskap om att en militär invasion vid det laget låg på ritbordet. Mest sannolikt höll man på att förbereda ett ”efterkrigs” politiskt territoriellt arrangemang, vilket Israels regering också hade övervägt för Gazaremsan…    
I själva verket skedde överläggningar i oktober 2008 mellan Brittish Gas och israeliska tjänstemän, 2-3 månader före de bombningar som man startade den 27 december. 

Gaza och energins geopolitik.
Den militära ockupationen av Gaza syftar till att överföra gasfält som dessa ute till havs till israelisk egendom i strid med internationell lag. Vad annat kunde man vänta sig komma ut av den invasionen?

…En total konfiskation av palestinska gasfält och en ensidig deklaration om Israels beslutanderätt över Gazas maritima områden? Om det kommer att ske, blir Gazas oljefält integrerade med Israels offshore-installationer vid Gazaremsan.  De israeliska styrkornas militära invasion av Gaza bygger på denna direkta koppling till kontroll och ägarskap över Gazas strategiska gasreserver.

Detta är ett erövringskrig. Det ligger omfattande gasreserver utanför själva Gazaremsans kust och de upptäcktes år 2000. Brittisk Gas (BG Gruppen) och dess partner, den Atenbaserade Consolidated Contractors International Company (CCC) som de libanesiska Sabbagh- och Koury familjerna äger, blev nov -99 försäkrade rättigheterna för olja-och gasexploatering genom ett 25-årigt kontrakt med den palestinska myndigheten.

Exploateringsrättigheterna för gasfälten offshore tillhörde enligt Haaretz 21 okt 2007 British Gas (60%), Consolidated Contractors (30%) och Investment Fond för den Palestinska Myndigheten (10%) . PA-BG-CCC överenskommelsen inkluderar utveckling av fälten och konstruktion av gasledningen enligt ‘Middle East Economic Digest’ 5 jan 2001).

British Gas licenserna täcker hela Gazas marina land offshore, som gränsar till flera av Israels maritima  gasanläggningar. Värt att notera är, att minst 60 procent av gasreserverna längs Gaza-Israels kuststräcka tillhör Palestina.  BG Gruppen hade borrat två hål år 2000: Gaza Marine-1 och Gaza Marine-2. Reserverna uppskattas av  British Gas till runt 1.4 triljoner kubikfot till ett värde av ungefär 4 miljarder dollar. Detta är British Gas’ offentliga siffror.

Storleken på Palestinas gasreserver skulle kunna vara mycket större. Vilka är då ägare till Gasfälten? Frågan är kritisk om suveräniteten över Gazas gasfält. Ur laglig ståndpunkt tillhör dessa gasreserver Palestina.

Det som hjälpte Israel att etablera en de facto kontroll över Gazas gas-offshore-reserver var Yasser Arafats död, valet av Hamas’ regering och den palestinska myndighetens ruin.

Brittisk Gas (BG Group) förhandlade med Tel Avivregeringen. I gengäld gick man förbi Hamasregeringen vad gäller rättigheter för exploatering och utveckling av gasfälten.

Valet år 2001 av premiärminister Ariel Sharon utgjorde en stark vändpunkt. I den israeliska Högsta Domstolen utmanades den palestinska suveräniteten över gasfälten offshore. Sharon la otvetydigt fast att ”Israel borde aldrig ha köpt gas av Palestina”, en antydan om att  dessa Gazas offshoregasreserver skulle ha tillhört Israel.

År 2003, la Ariel Sharon in sitt veto mot en första uppgörelse, som skulle tillåta British Gas att förse Israel med naturgas från Gazas offshorefyndigheter. (The Independent, 19 aug 2003). Hamas seger år 2006 överlät detta till den palestinska myndigheten, begränsad till Västbanken under proxyn Mahmoud Abbas. 

År 2006 var British Gas dock ”nära att underteckna en uppgörelse för upp-pumpning av gas till Egypten.” (Times, 23 maj 2007). Enligt rapporteringen ingrep den brittiske premiärministern Tony Blair för Israels räkning med tanken på att sluta avtal med Egypten.

Följande år i maj 2007, antog den israeliska ministären ett förslag från premiärminister Ehud Olmert ”att köpa gas från den palestinska myndigheten.” Det föreslagna kontraktet låg på $4 miljarder, med en vinst i storleksordningen $2 miljarder, där en miljard var avsedd för palestinerna.

Tel Aviv hade emellertid ingen avsikt att dela vinsten med Palestina.  Den  istraeliska ministären upprättade ett israeliskt förhandlingsteam för att utverka ett utkast till uppgörelse med BG Gruppen, över huvudet på både Hamasregeringen och den Palestinska Myndigheten.  

Man sa med eftertryck att: ”Israels försvarsmakt vill att palestinierna betalas med varor och tjänster och insisterar på att inga pengar ska gå till den Hamas- kontrollerade regeringen.” Målet var att i grunden nollställa det kontrakt som hade undertecknats år 1999 mellan BG-Gruppen och den palestinska myndigheten under Yasser Arafat.

Under den föreslagna överenskommelsen med BG-Gruppen år 2007, skulle den palestinska gasen från offshorekällorna i Gaza forslas via en pipeline under havet till den israeliska hamnen i Ashkelon och därmed överföra kontrollen av försäljningen av naturgas till Israel.

Uppgörelsen gick igenom. Men överläggningarna sköts upp. ”Mossads chef Meir Dagan opponerade sig mot kontraktet på grund av säkerhetsskäl, att det kunde gå till finansiering av terror”…Israels avsikt var att hindra möjligheten för royalties att utbetalas till palestinierna. I december 2007 drog sig BGgruppen ur förhandlingarna med Israel och januari 2008 stängde man sitt kontor i Israel.

Den 1 mars 2006 gick israeliska Knessetmedlemmen Gilad Erdan ut med en skrivelse till Knesset med titeln ”Biträdande premiärminister Ehud Olmerts avsikt att inhandla gas från palestinierna, då betalningen kommer att tjäna Hamas,” enligt ett citat från avgående generallöjtnant Moshe Yaalon, ‘Does the Prospective Purchase of British Gas from Gaza’s Coastal Waters Threaten Israel’s National Security?  Jerusalem Center for Public Affairs, okt 2007

….Gaza och Energigeopolitiken

Den militära ockupationen av Gaza avser att överföra suveräniteten över gasfälten till Israel, i brott mot internationell lag. Vad kan vi vänta oss i bakvattnet av den invasionen?

Vad är Israels avsikt då det gäller Palestinas Naturgasreserver?
Ett nytt territoriellt arrangemang, med stationering av israeliska och/eller ”fredssbevarande” trupper? 
Militarisering av den del av Gazas kustlinje, som är strategisk för Israel?
En regelrätt konfiskering av palestinska gasfält och den unilaterala deklarationen av israelisk suveränitet över Gazas maritima områden? 

Om detta skulle inträffa, blev Gazas gasfält integrerade med Israels offshore-installationer, vilka gränsar till Gazaremsan.
Dessa skulle också vara kopplade till Israels energitransport-korridor, vilken sträcker sig från Eilats hamn, en oljepipeline- terminal vid Röda Havet till hamnen, pipelineterminalen i Ashkelon och norrut till Haifa, slutligen uppkopplad till en föreslagen israelisk-turkisk pipeline till den turkiska hamnen Ceyhan.

Ceyhan är terminalen för Baku, Tblisi, Ceyhan Trans-kaspiska-pipeline. ”Det som man avser är att anknyta BTC-ledningen till den trans-israeliska Eilat-Ashkelonledningen, också känd som Israels Tipline

övers Ingrid Ternert

20 januari, 2011

BRIC – en blivande babyjätte

Filed under: Brasilien,ekonomi,Indien,Kina,Ryssland — ingrid @ 04:47

av Anna Forostenko 18 jan Voice of Russia
   
En berömd amerikansk ekonom vid namn Jim O’Neil, mest känd för sina välkända ekonomiska teser om de ekonomiskt kopplade stater som kallas BRIC (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, och enligt honom nu också Sydafrika), har idag även föreslagit att ta med Mexico, SydKorea, Turkiet och Indonesien i gruppen av de snabbast växande ekonomierna.

Idén om att utvidga BRIC kom till för ett tag sedan, och förra året gick Sydafrika in i gruppen. Därför skulle det vara mer korrekt att kalla denna sammanslutning för BRICS. Eller små och icke flytande marknader.

Jim O’Neil ser de så-kallade växande marknaderna som potentiella kandidater för medlemskap i BRIC-gruppen, och han betonade att det konstiga i att beteckna dessa som utvecklingsmarknader.

Han tycker att länder där nationalprodukten överstiger en procent av världens GDP borde ingå i gruppen. Kandidaternas samlade GDP utgörs av 5.5 procent. Samtidigt växer deras roll i världspolitiken..

“Dessa länder är världsekonomins stabilisatorer, och samtidigt skulle de kunna spela en viktig roll roll för politisk stabilisering, särskilt till att lösa regionala konflikter, icke-spridning av kärnvapen, kampen mot internationell terrorism och ta hand om klimatförändringen,” säger Andrei Volodin.

Termen BRIC anses vara en grupp länder vilka kommer utgöra den drivande kraften i världsekonomin. Jim O’Neil insisterar på att de fyra ländernas totala ekonomi  inom 40 år kommer att överstiga 7-gruppens ekonomi. Nu på senare tid har en växande grupp människor börjat stödja denna idé, säger Andrei Volodin.

“Världsekonomin kommer att förändras helt, om ekonomin i de fyra länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina liksom Afrika, Indonesien, Mexiko, Argentina och SydKorea börjar växa snabbt.

Skälet till detta är att de här inflytelserika staterna idag utvecklar sin medelklass och konsument efterfrågan. I fortsättningen kommer det att skapa en oavbruten period av vital ekonomisk tillväxt och en energisk återväxt,” sa Andrei Volodin.

Allt detta visar hur det världsekonomiska systemet gradvis förändrats. De länder som i början av århundradet spelat en ledande roll har nu börjat förlora sina positioner. Samtidigt har de länder som för tio år sedan tillhörde tredje världen, nu börjat få inflytande inom världsekonomin.
övers Ingrid Ternert

WikiLeaks och frågan om ett nordiskt miniNato

Filed under: EU,Iran,krig,Mänskliga Rättigheter,Ryssland,Sverige,USA — ingrid @ 17:40

14.01.2011

Den förre norske försvarsministern Thorvald Stoltenberg kom 2009 fram med idén om en nordisk pakt, vilket hade inneburit uppbygge av ett mini-NATO för Skandinavien och Arktis.

Blocket skulle innehålla samordnade militära-och gränstrupper, underrättelse och ett centrum för skydd mot cyberattacker, samt ett system för koordinering av verksamheten uppe i Arktis. Antalet deltagare i pakten växer.

Organisatörerna gör ingen hemlighet av att idén om en skandinavisk mini-NATO-allians är ett svar på Rysslands försök att undersöka och utveckla denna arktiska plattform. Enligt experter finns ungefär 25 procent av världens olja- och gasfyndig- heter på den ’Arctic Shelf’ förutom andra naturresurser. Ingen har någon önskan om att förlora en så söt bit av polarpajen, säger chefredaktören för det Moskva-baserade magasinet “Ryssland i Global Politik”, Fyodr Lukyanov.

“Detta beror naturligtvis på en nervös situation i förhållande till Arktis, som kommer att bli en viktig region och dra till sig uppmärksamhet runt världen. Det finns en hel del politisk och militär spekulation runt ämnet. Men detta är grundlöst, för det blir ingen militär konfrontation i Arktis. Icke desto mindre överdriver man ämnet, och tänker föreslå nya strukturer som ett mini-NATO. Jag tror de här försöken slutar i ett misslyckande. Mest troligt kommer det inte att oroa Ryssland” sa han.
…Samma ämne rörde USAambassadörens pamflett om en nordisk militärpakt, Stoltenbergplanen, framlagd efter årslånga konsultationer mellan de nordiska huvudstäderna. Då med slutsatsen, att det hela utgjorde ‘drömmar i Polar dimman’.

…’EUobserver Bryssel’ – Ett förslag till de fem nordiska länderna om att skapa en miniNatoallians utgör ”drömmar i Polar- dimman” men kunde ha varit användbart ”för att hålla ett öga på isbjörnarna och ryssarna”, enligt den förre USA ambassadören i Norge, Benson Whitney. Han använde detta irrevelanta språkbruk i ett konfidentiellt telegram daterat mars 2009 och publicerat den 13 jan genom WikiLeaks.

Hans anmärkning kom strax efter att Norges förre ledare, den 74-årige Thorvald Stoltenberg,hade lagt fram 13 idéer för ett militärt samarbete inklusive en Nato-liknande ömsesidig försvarsallians. Nordiska utrikesministrar ska i april ha diskuterat texten mitt bland av energi och- handelsskäl växande strategiska intressen i denna Höga Nord.

Storbritanniens premiärminister David Cameron skall också nästa vecka vara värd för ett möte med nordiska och baltiska statliga ledare i ärendet.

USAs ambassadör förutspådde att den nordiska ömsesidiga försvarsklausulen allra minst  troligen kommer att flyga sin kos.

”Tjänstemän inklusive premiärministerns utrikespolitiska rådgivare och Utrikesministeriets politiska ledare har privat antytt till oss, att det inom Norges regering finns litet eller inget alls intresse för en nordisk solidaritetsdeklaration ,” rapporterade han, trots det faktum att den norske premiärministern Jens Stoltenberg är Thorvald Stoltenbergs son.

Angående ett gemensamt spaningsflyg över det isländska luftrummet tillade han: ”Förmodligen har norska tjänstemän varit mycket kritiska mot hans förslag  …och uttryckt en stark motvilja mot det ämnet.”

Om diplomatiskt och konsulärt samarbete sa herr Whitney: ”Samarbete mellan utländska diplomattjänster är mycket svårare och kommer sannolikt att vara begränsat till de områden, där idag ingen av de nordiska länderna har någon representation .”

Telegrammet var inte fullständigt negativt. I sina sammanfattande kommentarer sa ambassadören: ”Gemensam nordisk transportkapacitet, medicinska team, amfie-enheter, stabilitetsstyrka och maritim medvetenhet skulle kunnat bli ett viktigt bidrag till FNs, Natos eller USAs missioner.”

Ett separat meddelande som publicerats i torsdags visar på de nära svensk-amerikanska relationerna vid en tid då svenska myndigheter anklagar WikiLeaks ledare Julian Assange för sexuellt ofredande. I telegrammet, daterat juli 2009, berättade den svenske diplomaten Jonas Wendel för USAs charge d’affaires i Stockholm, Robert J. Silverman, om känsliga frågor i ett kommande möte med EUs utrikesministrar.

Mr Wendel berättade i detalj om USAs allierade Storbritanniens position i förhållande till sanktioner mot Iran, men behöll en viss diskretion. Om man talar om huruvida EU kommer att använda ett hårt språk mot Ryssland, sa han att de ”vanliga medlemmarna” motsatt sig det draget,” men hade inte nämnt deras namn.

Wendels skrivning kom efter att den svenske diplomaten Johan Frisell år 2008 i ett tidigare läckt USA telegram dukat upp plågsamma detaljer om interna EUmotsättningar angående Georgien-Ryssland kriget. Avslöjandena fick en del äldre EUtjänstemän att höja på ögonbrynen, eftersom man förutsätter att interna EUdebatter hålls hemliga.

På plussidan nämner herr Wendel att EUländer är kapabla att hålla ihop under tider av kris. Angående kommentarer om att  EUstater kunde dra bort sina ambassadörer från Iran, efter att man där hade fängslat en brittisk ambassadtjänsteman, sa telegrammet att: ”Solidariteten bland EUs medlemmar är stark, och om än diskussionen var emotionellt laddad, hade ministrarna kunnat komma överens om ett tillbakadragande.”

För egen del gav den svenska utrikesministern Carl Bildt i ett inlägg daterat dec 2009 och publicerat dec 2010 en intressant åsikt om den nyligen tillsatta chefen för EUs utrikesministerium, Catherine Ashton. Bildt sa att han ”kände och tyckte om”  fru Ashton. ”Han beskrev henne som en ‘gatukämpe’ med ett diciplinerat sinne för byråkratiska fejder. Även för att vara kompetent och intelligent beskrevs hon av Bildt, som om hon ’inte hade någon kunskap om utrikesaffärer’.”

övers Ingrid Ternert

21 januari, 2011

Väst planerar scandinaviskt ”Mini-NATO” i Arktis riktat mot Ryssland

Filed under: Arktis,EU,NATO,Ryssland,Sverige — ingrid @ 01:54

 

av Rick Rozoff  ‘Voice of Russia’  19 jan 2011

Se också artikeln nedan publicerad i samma ämne.

Diskussioner pågår om ett skandinaviskt “Mini-NATO – En dröm i polardimman” – av Ananyan Artyom

Européerna har bestämt sig för att observera ryssarna i Arktis och noga bevaka hur de uppför sig där.

Idén att skapa ett arktiskt “mini-NATO” diskuterades nyligen på Nordeuropa-mötet i London. Enligt analytiker pekar den högra aktiviteten uppe i norra Europa på ett ökat intresse för Arktis och dess naturresurser. Artem Ananyan kommenterar detta.

Det här är det första mötet någonsin som hållits i Storbritannien. Officiellt syftar det till att stärka ekonomin och de sociala banden mellan de deltagande länderna – Storbritannien, Island, Sverige, Danmark, Finland, Norge, Estland, Lettland och Litauen.

En del experter insisterar emellertid på att  den brittiske premiärministern David Cameron kommer att diskutera ett förslag till överenskommelse med sina motparter om grunden för en ny militärallians.

Tanken på en skandinavisk miniNATOallians har länge legat i luften. Den första person som föreslog att skapa Föreningen Norden var den svenska historikern Gunnar Wetterberg, som år 2009 kom upp med idén.

I sin bok föreslog han bildandet av en stat baserad på Schweiz eller Förenta Staternas exempel och ge de federala myndigheterna auktoritet över frågor om den utländska försvars- och finanspolitiken. Federationen skulle innefatta Skandinavien, Färöarna, Åland och Grönland.

Idén utvecklades vidare av den förre norske försvarsinistern Thorvald Stoltenberg, far till den tidigare ämbetsmannen Jens Stoltenberg. Han utvecklade under år 2009 idén om en Nordisk Pakt, som skulle öppna för uppförandet av ett mini-NATO för Scandinavien och Arktis.

Blocket skulle innehålla gemensamma militära- och gränsstyrkor, underrättelser och ett centrum för skydd mot cyberattacker och ett system för samordning av ansträngningarna i Arktis. Antalet deltagare i pakten växer.

Organisatörerna gör ingen hemlighet av att idén om ett skandinaviskt miniNATO utgör svar på Rysslands ansträngning att övervaka utvecklingen på den arktiska platån. Enligt experter finns ungefär 25 procent av världens olja-och gasreserver på den ‘arktiska platån’, förutom andra naturresurser. Ingen önskar förlora en så fin bit av polarkakan, säger chefredaktören för den Moskva-baserade tidskriften “Ryssland i Global Politik”, Fyodr Lukyanov.

“Det är naturligtvis kopplat till den nervösa situationen i Arktis.  Ett Arktis som kommer att bli en viktig region och dra till sig världens uppmärksamhet. Det finns så mycket politiska och militära spekulationer runt detta ämne. Men det hela  saknar mening, eftersom det inte kommer att bli någon militär konfrontation uppe i Arktis.

Icke desto mindre förstorar man upp ämnet  och  kommer att ge förslag på nya strukturer, som ett mini-NATO. Jag tror försöken kommer att misslyckas.

Mest sannolikt kommer det inte att oroa Ryssland,” sa Fyodor Lukyanov.
 

övers ingrid Ternert

22 januari, 2011

I Pakistan har obemannade farkoster dödat ett par tusen människor sedan år 2006

Filed under: Afghanistan,drönare,drones,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,Pakistan,talibaner,USA — ingrid @ 10:09

Dessa så kallade ‘Drones’

Wiki Leaks skriver den 2 jan att CIA i rapporten ‘Drones Killed Over 2000 since 2006′, varav de flesta civila, att  3 av 4 var pakistanier av dessa som  hade dödats två år efter det att Obama kom till makten.

av Jason Ditz  – En senare rapport från ‘Conflict Monitoring Centre (CMC)’  rapporterade att  2043 pakistanier hade blivit dödade i CIAs anfall med dessa farkoster under de gångna 5 åren varav en stor majoritet civila.

Man noterar i rapporten attacker mot Pakistans federala klanområden, “där folk av tradition brukar bära gevär och ammunition. USAs obemannade luftfarkoster identifierar nu alla beväpnade personer som militanter och följaktligen blir de dödade.”

Den pakistanska regeringen, som endast har en begränsad närvaro i regionen, har sedan gammalt stämplat var och en som blivit dödad av USA som “suspekt.”

Och medan drygt 2043 dödade människor utgör en hel del under de gångna 5 åren, har dessutom över 3 av 4 av dessa dödats inom de sista två åren efter det att president Obama tog över ämbetet.

År 2009 dödades över 700 människor genom CIAs anfall med obemannade farkoster, och enligt rapporten hade 929 fler dödats  år 2010.

 Under tiden med Bush som president förekom anfall med dylika farkoster relativt sällan, men anfallen har dramatiskt och ständigt ökat under Obama som president, mestadels som hämnd för attacker från militanta grupper. Det har lett till att CMC kom att kalla programmet för “en avrättningskampanj som övergått till en hämndkampanj”.

Det enorma antalet dödade civila går i huvudsak tjänstemännen obemärkt förbi, vilka vid sällsynta tillfällen, då de alls håller sig till programmen, hävdar att dessa attacker är “mycket precisa.” Offrens identiteter är naturligtvis knappt kända vid tiden för attackerna, och det verkar finnas litet intresse av att följa upp det hela, förutom vid de tillfällen då frivilliga NGOs pekar ut hur många av offren som enbart utgör klanmedlemmar, vilka som helst.
—
Samtidigt har Wiki Leaks funnit, att även om Sverige officiellt inte ingår i någon del av försvarsalliansen Nato,  ser USA det militära samarbetet dem emellan så intimt, att Sverige inte längre kan betraktas som alliansfri.

Detta enligt en rapport från USAs ambassad. USA bekräftar också en svensk Natokoppling och anser enligt en amerikansk hemlig diplomat-korrespondens att den svenska regeringen har ljugit om hur nära landets militära samarbete egentligen är med Nato.

 

övers Ingrid Ternert

23 januari, 2011

Världen vaknar – men Israels förtryck består

Filed under: Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,Palestina — ingrid @ 00:10

av Gunnar Olofsson
Händelserna i Tunisien har gjort att de väststödda diktatorerna i Mellanöstern börjar bäva och känna marken gunga under sina fötter.

Men medan medias intresse riktas mot länder som Algeriet och Egypten ökar trycket mot den palestinska befolkningen i de ockuperade områdena.

Bara under en vecka i januari dödade den israeliska armén en och skadade sex palestinier. Man utförde 54 raider in i palestinska byar och arresterade 27 personer. Fyra fiskare, därav två barn, blev arresterade.

Klartecken gavs för nya bosättningar – 32 hus i Jerusalem som ett led i den etniska rensningen av staden. Blockaden av Gaza fortsätter.

Israel – uppdaterad demokrati men förtrycket fortsätter, skriver Gunnar Olofsson

EU och Sverige oroar sig gärna för politiska fångar i arabvärlden. Men vare sig vår demokratiminister eller någon annan på regeringsnivå har någonsin sagt ett ord om de idag minst 8000 politiska fångarna i Israel, om de fängslade valda representanterna för det palestinska folket, om dessa som hålls kvar i ”administrativt förvar” utan rättegång eller dom, som är barn arresterade för stenkastning, torterade och tvingade att skriva under ”erkännanden” på ett språk som de inte förstår

Om”försvinnanden” och utomrättsliga avrättningar av oppositionella.

Det som för en del svenska vänner till Israel utgör den högsta formen av demokrati i Mellanöstern, är för palestinierna en brutal militärdiktatur som kontrollerar de ockuperade områdena med undantagslagar, murar, stängsel, checkpoints och systematiska kränkningar och diskriminering även av sin egen icke-judiska befolkning.

Det finns idag regeringsmedlemmar i Israel som vill tvinga palestinierna att svära in en ”trohetsed” mot Israel som ”judisk stat”, utvisa palestinier, införa dödsstraff för att ha kontakter med det palestinska motståndet och förbjuda bojkottaktioner mot Israel.

Situationen i Mellanöstern blir alltmer explosiv. Människor som länge levt under förtryck har börjat tröttna.

Hittills har den svenska regeringen och EU hållit en rad förtryckare om ryggen, men måste någon gång vakna upp och ändra sin politik. Det är hög tid för demokrati i Mellanöstern och allra mest i Israel.

Händelserna i Tunisien gör nu att de väststödda diktatorerna i Mellanöstern börjar bäva och känna marken gunga under sina fötter. Men när medieintresset riktas mot länder som Algeriet och Egypten ökar trycket mot det palestinska folket i de ockuperade områdena.

Enbart under en vecka i januari dödade den israeliska armén en palestinier och skadade sex stycken. Man utförde 54 raider in i palestinska byar och arresterade 27 människor. Klartecken gavs för nya bosättningar – inklusive 32 hus i Jerusalem som ett led i sin etniska rensning av staden. Blockaden av Gaza fortsätter.

« Newer Posts — Older Posts »

Powered by WordPress