Fredskoalitionen Göteborg

1 maj, 2011

Det stora spelet om arabiska Pipelineistan

Filed under: Afrika,dollar,Egypten,Israel,krig,Libyen,Miljö,olja,USA — ingrid @ 21:16

30 april 2011 Arab Pipelineistan’s high stakes
av Pepe Escobar

Ännu en gång i veckan måste den Arabiska GasLedningen stängas ner – utan gas till Israel och Jordanien.
Ett ”okänt väpnat gäng” hade bombat al-Sabils gas-terminal nära kuststaden el-Arish, mindre än 350 km nordöst om Kairo på SinaiHalvön.

27 mars försökte ett ”okänt väpnat gäng” spränga terminalen men misslyckats. Den 5 februari lyckades man bryta glasflödet till Israel och Jordanien .

Sinaihalvön är de facto en röd zon. Lokala Beduinstammar har egna regler. Här och var saknas säkerhet. Vapen som smugglas till Gaza och andra delar av Mellanöstern går genom Sinai – vilket betyder inom skotthåll för denna ledning.

Den arabiska gasledningen utgör stjärnan i det arabiska Pipelineistan – vilken förbinder egyptisk gas i norr till Israel och i söder till Persiska Viken och AkabaViken och från Jordanien till Syrien och där via Damaskus till Libanon.

Den Arabiska gasledningen har potential nog att förlängas från öst till väst såvida en turbulent politik och ekonomi tillät detta. Den kan leda från Damaskus i Syrien till södra Turkiet, och därefter anslutas till det ständigt oroliga Nabuccoprojektet, som fortfarande är under uppbygge och är ämnad att exportera gas till Europa.

Den andra möjligheten består av en utvidgning till Italien och Spanien, då med gas från Libyen och Algeriet. I strategiska el-Arish, delas den Arabiska oljeledningen i två armar; en går mot nordöst till den israeliska staden
Eshkelon. Oljeledningen elArish-Ashkelon har alltsedan år 2008 kommit att försörja Israel. För tillfället får Israel 1.7 miljarder kubikmeter per år; före händelserna på Tahrir Square planerade man öka detta till 2.1 miljarder.

Det som nu gäller är att Egypten levererar omkring 10% av Israels energiblandning och ansvarar för över 30%
av Israels electricitet. Över hälften av den totala naturgas som Israel konsumerar kommer nu från Egypten.

Få kanske känner till att Egypten – med 63 miljarder kubikmeter om året – är en av de största naturgasproducenterna i Maghreb. Man ligger därmed endast bakom Algeriet i Afrika (80 miljarder). Medan Egypten ökar sin produktion, minskar Algeriet sin. Kairo och Alger är starka konkurrenter inom naturgas-marknaden.

Samtidigt håller också Egypten på att investera mycket i flytande naturgas (LNG) – för att transportera gas över havet – så att landet kan nollställa sitt farliga beroende av MellanÖsterns Pipelineistan.

Egyptisk gasexport är regionalt sett strategisk – men särskilt i förhållande till Israel. Sabotage har kunnat skada den israeliska ekonomin och dess militär/energisäkerhet. Var så säker det också skadar Egyptens regionala och
internationella trovärdighet som nav för gasen; Hosni Mubaraks regim har varit mycket mån att odla detta intryck.

Eftersom president Anwar Sadat och därefter Mubarak dödat varje försök till diversifiering av Egyptens ekonomi, varför landet måste förlita sig till turism; penningförsändelser från egyptiska arbetare utomlands; tullar i Suezkanalen; betalning för invecklade privatiseringar;och deras olje-och särskilt gasexport. En stor bit av allt detta som återstår hamnar på Mubaraks schweiziska bankkonton.

Inget att undra på att Israel försvarade Mubarak till sista minuten. Mubaraks söner Gamal och Alaa la ut hundratals miljoner dollar i ”kommissioner” från försäljning av egyptisk gas till Israel. Så länge som Tel Aviv betalat dessa ”kommissioner” för att få gas till löjligt låga priser, kunde de vanliga egyptierna inte ens drömma om att åtnjuta åtminstone någon ekonomisk fördel av att arbeta på gasfälten. Inget att undra på då, att i mitten av april den nye egyptske Premiärministern Essam Sharaf gett order om en allvarlig översyn av prissättningen på oljan till Israel.

Den nya gasruschen
Nu pågår ett annat stort spel i arabiska Pipelineistan. Texas-baserade Nobel Energy har funnit massiva naturgasfyndigheter – triljoner kubikmeter – i östra Medelhavet. Havet omges av alla slags viktiga regionala spelare; Israel, Libanon, Cypern, Gaza, Egypten och Turkiet. Inga avtal avgränsar dessa territorialvatten.

Det som var och en skulle kunna njuta av är inget mindre än över 300 år av säkrad energi; åtminstone i teorin, vilket hade betytt slutet på ett regionalt energikrig.

Turkiet är för närvarande involverad i en kritiskt skede om utveckling av ett regionalt Pipelineistan, inte enbart längs den öst-västliga axeln utan också mellan nord-syd; vilket betyder att man behöver odla ett komplext nät av relationer med inget mindre än nio länder- Ryssland, Azerbaijan, Georgien, Armenien, Iran, Irak, Syrien, Libanon och Egypten.

Före händelserna på Tahrir Torget pågick redan allvarliga överläggningar utifrån ett utvidgat arabiskt Pipelineistan, som kunnat knyta samman Kairo, Amman, Damaskus, Beirut och Bagdad. Detta skulle säkerligen göra mer för att förena och utveckla MellanÖstern än någon ”fredsprocess”.

Samma gäller den nyss upptäckta gasfyndigheten i östra Medelhavet. En ideal värld skulle peka på multinationell företagsamhet som exploaterar dessa nya gasfyndigheter, kanske lokaliserat på Cypern, vilket är neutralt och till gagn för EU. Det skulle förenkla försäljningen av mycket av denna gas till energi-hungriga Europa, och därmed mildra beroendet av rysk gas.

Den ryska energigiganten Gazprom kommer i vilket fall inte undgå att bli del av dethela. Man har redan erbjudit Libanon sina tjänster med prospektering. Kina är redan på plats, beredd att köpa av vem helst det gäller. För tillfället är Cyperns flygplats hjärtat i denna Nya Gas Rush. Delek-företaget, som kontrollerar den näst största delen av rättigheterna till utvinning i Israel efter Nobel Energi – tänker installera ett LNG-rafinnaderi för flytand gas på Cypern, på ett område med Israel strategiskt beläget mellan två amerikanska flottbaser.

Så dessa realiteter kommer att bli röriga – särskilt som israelisk/amerikanska intressen försöker få ett klartecken medan arabregimer tänker de skulle kunna utnyttja denna nya guldgruva med gas som ett sätt att sticka hål på Israels hegemoni över det millitärindustriella komplexet.

Åtminstone en front av 2011års stora arabiska revolt verkar ge ett skimmer av rosig framtid, som i ”naturgas”; då egendom, kapital och infrastruktur leder till utveckling för alla. Eller kanske inte; när det kommer visa sig bli ännu ett dödligt kapitel i ett pågående energikrig.

övers Ingrid Ternert

2 maj, 2011

NATO funderar över markinvasion i Libyen

Filed under: Afrika,CIA,krig,Libyen,NATO,olja,vapen — ingrid @ 14:38

Ryska nyndigheter meddelar pressen att NATO intar Libyen
av Kenneth Rapoza

30 april  2011 ”Forbes” — Den ryske utrikesministern Sergei Lavrov meddelade den ryska pressen på lördagen att de bör vara medvetna om att man inom NATO och en del andra europeiska nationer förberedde en markinvasion.

“Den information vi har från våra kanaler visar att både NATO och EU arbetar med liknande planer,” sa Lavrov i en sändning på rysk TV. Lavrov sa att han förstår att EUs tanke är att utveckla planer på humanitära konvojer, och att inget kommer utföras med NATO på marken, såvida FNs Säkerhetsråd säger att det är dom som bär ansvar för en markinvasion med syfte att störta Libyens ledare Muhammed Khadaffi.

“Om någon tänker ställa frågan till FNs Säkerhetsråd om den inställningen kan vi i så fall diskutera det där och
försöka förstå vad man då planerar på marken,” sa Lavrov.

En NATOkampanj gentemot Libyen har startat den 17 mars efter att FNs Säkerhetsråds resolution hade fördömt Khadaffis regering och militär för beordran om anfall mot regeringskritiska protester. Under veckoslutet hade därefter den libyska ledaren deklarerat krig mot Italien.

I förra veckan sa Rysslands premiärminister Vladimir Putin att han fortfarande inte förstår det modus operandi som ligger bakom NATOs Libyenoperation. Enligt Ria Novosti nyhetstjänst i Moskva sa Putin att NATO gick
utanför FNmandatet den 16 mars, då man hade fällt riktade missiler mot Khadaffis regeringstjänstemän i Tripoli.

“Vilken slags flygförbudszon är detta, om man anfaller palatsen var natt?” sa Putin för Ria Novosti. “Varför
behöver dom bomba palats? För att driva ut möss?” Putin gick också så långt som att föreslå att Libyens
oljeresurser varit huvudskälet till NATOs intresse för Libyen.

Libyen är ingen stor oljeexportör till USA. Ryssland är större olja-och gas exportör till Europa och USA än
vad Libyen är.

övers IT

3 maj, 2011

Nato vill stanna i Afghanistan, trots bin Ladens död

Filed under: Afghanistan,krig,NATO — ingrid @ 13:42

 

 Agence FrancePresse 2 maj 2011

Bryssel: Nato varnade i måndags att missionen i Afghanistan var långt ifrån över trots Osama bin Ladens död medan krigströtta européer trycker på sina regeringar för att snabbt dra tillbaka sina trupper….

”Så länge terrorism fortsätter att utgöra ett direkt hot mot vår säkerhet och internationella stabilitet, förblir samarbetet internationellt väldigt viktigt och Nato utgör motorn i det samarbetet,” sa Natochefen Anders Fogh Rasmussen.

”Natoallierade och partnerländer kommer att fortsätta sitt uppdrag att säkra så att Afghanistan aldrig kommer att bli en fristad för extremism…,” sa han.

Ungefär 140 000 Nato-ledda trupper finns i Afghanistan medan man i Europa blir allt tröttare på kriget…. Natotjänstemän hävdar att kriget handlar om att ge Afghanistan stabilitet, inte bara om al Qaida.”Natos mission i Afghanistan handlar inte bara om en fiende. Det handlar om stabilitet och då var bin Laden
inte det enda problemet,” sa en tjänsteman inom alliansen.

”Hans död kommer inte att plötsligt lösa allting.”

En militär tjänsteman inom Nato bekräftade att man då till viss del kunde ”frestas” att dra tillbaka sina trupper, men att nationer i Europa fortfarande ser ett hot från extremister att komma in i deras länder.

Britterna som efter Förenta Staterna bidrar näst mest till missionen med sina 9500 trupper, varnade att al Qaida fortfarande fanns ”i branschen” och att dess chefs död inte skulle betyda slutet på deras verksamhet.

”Arbetet i Afghanistan fortsätter att vara fenomenalt svårt och måste fortsätta. Så det vore fel att dra den slutsatsen att man plötsligt löst en massa världsproblem,” sa utrikesminister William Hague.
….
Parlamentariker i Tyskland, den tredje största kontingenten med 5000 trupper, hade i januari gett klartecken om att utsträcka sin mission till 12 månader….

övers Ingrid Ternert

6 maj, 2011

Den muslimska världen avvisar legenden bin Laden

Filed under: Afghanistan,CIA,drönare,drones,FN,krig,NATO,nya,Pakistan,Saudiarabien,talibaner,terrorism,USA,Wiki Leaks — ingrid @ 02:10

av  Tariq Ali 4 maj 2011 the Guardian

Bin Ladens död: ‘Varför döda gåsen?’ Pakistan är fångad i en våldsam debatt om vem som visste vad. Militären kommer inte ur det särskilt väl 

Förblindad av törst efter hämnd, siktar Förenta Staterna in sig på ännu en fiende och dödar honom (men ska ha dött några år tidigare, anmIT). Medborgarna firar. Och anställda under George W Bushs tid förklarar för oss, att vad detta visar är, att då allt kommer omkring hade tortyren vid Guantánamo fungerat. Europa applåderade.

Underlydande överallt (inklusive Pakistans president) gratulerade USA för avslutat uppdrag. Det hela är rätt bisarrt, givet att Bin Laden under sex års tid uppenbarligen befunnit sig på ett säkert ställe i ett hus nära Pakistans militärakademi.

Ingen tror det kunnat ske utan underrättelsetjänstens vetskap. Ett möte år 2006 med en sådan person, återgett i min sista bok om Pakistan, har bekräftat att Bin Laden befunnit sig i landet på ett säkert ställe.

Denna person sa till mig att amerikanarna bara ville se Bin Laden död, men att det var i Pakistans intresse att ha honom levande. Med andra ord: ”Varför döda en gås som lägger guldägg?” – en referens till de miljarder i hjälp och vapen som levererats till armén. Vid den tiden var jag inte säker på huruvida min informatör på skämt hade fantiserat eller desinformerat mig; men han hade tydligen talat sanning.

Pakistan är fångad i en häftig debatt om sitt politisk-militära etablissimang, vilket det än gäller. Ifall man medger att man känt till detta, fördöms man av sina egna kretsar. Det finns en hel del meningsskiljaktigheter bland unga officerare och soldater som inte gillar uppdrag vid gränsen, då man där tvingas sikta på sitt eget folk.

Om det visar sig att USA inte ens brytt sig om att informera pakistanerna att helikoptrar var på väg att fånga in Bin Laden, då skulle man ha framstått som ledare, som avsiktligt låter landets suveränitet kränkas.

Den avgående CIA-chefen Leon Panetta har sagt att man tidigt tagit ett beslut, att inte meddela Pakistan för att undvika få operationen komprometterad. Men historier ändras snabbt, och inget kan tas för givet.

Alltmedan WikiLeaks avslöjat en överenskommelse mellan USA och Pakistan, att medan Pakistan skulle ha kunnat tolerera drönar-attacker, blev man samtidigt tvingad att förneka dessa på grund av allmänhetens ilska. Å andra sidan, då man inom CIA ser Pakistans underrättelsetjänst ISI som en terroristorganisation, hade det kunnat bli mycket bekymmer med läckor.

De helikoptrar som flugit in på Pakistans luftrum kunde man förklara med, att de var del av ett rutinuppdrag för spaning, eftersom Pakistans radar kunde låsa sig vid genomförda flygningar. Denna gång hände inte det.

Tillförlitliga källor i Pakistan insisterar på att armén inte haft någon förhandsinformation om räden. Eftersom det inte finns någon chans att Pakistan skulle kunna få detta att se bra ut, hade ISI fått veta det, och utan tvekan prövat ett förebyggande drag, eftersom en sådan händelse nästan säkert kunde inverka på ett framtida amerikanskt stöd.

Ifall den pakistanska armén eller underrättelsetjänsten var inblandad, skulle man lätt ha kunnat flytta den slutliga kraftmätningen till en mindre förödmjukande plats – till exempel bergen i Waziristan. Dessutom kunde det ha gett både Indien och Afghanistan ett viktigt tillfälle att sätta sina avtryck i krigspropagandan.

I själva verket ändrar inte Bin Ladens död någonting, förutom kanske att om ekonomin tillåter,  säkra  så att Barack Obama blir återvald. Ockupationen av Irak, Af-Pakkriget och Natos äventyrlighet i Libyen verkar rulla på. Israel-Palestina finns inom dom alla som en återvändsgränd, genom despotismen i den Arabvärld som Obama har förnekat ligger under press – förutom den värsta av dem alla, SaudiArabien.

I Afghanistan kommer talibanledare att känna sig lättade över att de inte längre behöver smetas ner av Bin Ladens skräp, men hans död kommer inte att förändra situationen där ett enda dugg. Motståndet kanske inte befunnit sig i läge att inta Kabul. (Det hade man inte ens kunnat under den ryska ockupationen). Men på andra ställen kontrollerar man en hel del.

USA kan inte vinna kriget. Ju förr det kommer ut desto bättre. Tills dess fortsätter man att vara beroende av Pakistan, den allierade som amerikaner älskar att hata.

övers Ingrid Ternert

7 maj, 2011

Efter Bin Laden, blir Khadaffi näste man?

Filed under: nya — ingrid @ 19:44

NATOcheferna är desperata säger Financial Times: ”Resultatet är att de allierade erbjuder tillräckligt militärt stöd för att hindra rebellerna från att bli besegrade, men inte tillräckligt till att få stopp på blodbadet eller nå de uttalade målen.”

Målet är klart. Det är en regimförändring i Libyen genom  störtande av Khadaffi, eller än hellre döda honom.

Men det mål som USAs, Frankrikes och Storbritanniens ledare deklarerat, det har inget med FNs beslut att göra. Det har fått Vladimir Putin att under sitt besök i Köpenhamn komma med denna anmärkning: ”Många säger sig vara ointresserade av Khadaffis död. Men en del av tjänstemännen säger nu högt att man vill se Khadaffi död.

Har dessa uttalanden godkänts? Har någon domstol dömt honom till döden? Vem tar sig rätten att döda en man, hur dålig han än må vara? Alla håller tyst om det…. men vi borde agera ansvarsfullt och i enlighet med internationell rätt med hänsyn till civila. Under tiden fortsätter det så kallade civiliserade samhället med sina mäktiga attacker mot ett litet land och förstör dess infrastruktur, som har skapats av många generationers uppoffringar. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men jag gillar det inte.”

Saken är emellertid den att internationell lag oupphörligt och medvetet under de gångna tio åren  underminerats. När år 2003 USA och dess allierade invaderade Irak, kom det att innebära ett regelrätt brott mot internationell lag. Då Kosovo år 2008 avskildes från Serbien, var också det ett brott mot internationell rätt. Då Väst av alla sina praktiska skäl i augusti 2008 stödde Saakashvili i Georgien i hans aggression mot Tskhinvali, var återigen detta ett brott mot internationell rätt.

Som resultat har man reducerat internationell lag till ett elände som spelar med i de planer Washington drar upp i eller utanför Bryssel. Som den kommentar George W Bush gav pressen: ”Internationell rätt? Jag måste kalla på min advokat. Jag vet inte vad det är ni pratar om.”

USAs FörsvarsMinister Robert Gates svar på Putins anmärkning var häpnadsväckande: ”Vi har inte riktat in oss särskilt mot honom, men visst sköter vi ordergivning och uppföljning av de legitima mål vi stöter på.” I själva verket kom detta att bli slutet på Gates’ karriär, eftersom han nästa dag lämnat in sin avskedsansökan och ersatts av CIA-chefen Leon Panetta.
I vilket fall betyder det helt klart inte att Gates uttryckt sin personliga åsikt. USAs lederskap sägs alltid agera som ett lag, vad än man tänker göra, även om det fullständigt saknar legitimitet. Man beslutar dela Kosovo, och då är det legitimt.
Man beslutar bomba TV stationen i Belgrad, och det är fritt fram. Man beslutar förse libyska rebeller med vapen, trots FNs SäkerhetsRåds strikta förbud. Och enligt Hillary Clinton och Storbritanniens Utrikesminister William Hague är detta också legitimt.

Nu växlar EU upp till markoperation i Libyen, något man kallar ett humanitärt uppdrag. Naturligtvis är målet att än mer skydda de libyska civila. För att nå detta mål sätter man in utrustning, trupper, ingenjörer, flygledare och underrättelse-enheter i Libyen.

Med andra ord, vi har redan en humanitär operation, och snart får vi ännu en, som är ännu mer humanitär.

Om man går in med markoperation visar det sig att FNs Säkerhetsråds resolutioner, som helt klart har förbud mot detta, absolut inte betyder något alls. För med en markoperation hade de allierade kunnat döda Khadaffi och få ett snabbt slut på kriget och därefter triumfera på lämningarna av det man brukat kalla- internationell rätt.

övers Ingrid Ternert

12 maj, 2011

USA bröt överenskommelsen med Pakistan

Filed under: CIA,drones,nya,Pakistan,talibaner,USA — ingrid @ 02:37

US broke deal with Osama hit
av Syed Saleem Shahzad

 Pakistans militära underrättelsetjänst var helt införstådd med och hjälpte till att få fast det topprankade målet i staden Abbottabad  den 2 maj.

Vad man inte visste var, att det var Osama bin Laden som USAs Special Styrkor hade i sikte, och det som gjorde toppbrasset än mer förbannad var, att Washington – i ett klart brott mot överenskommelsen- påstod sig vara den ende ansvarige för operationen.

Över åren alltsedan Pakistan anslutit sig till USA i ”kriget mot terrorn” efter invasionen av Afghanistan under 2001 för att störta talibanerna, hade USA kommit att genomföra otaliga hemliga operationer – förutom avfyrande av missiler från obemannade Predator sk drönarna mot mål typ militanter – djupt inuti Pakistan.

Till exempel rapporterade Los Angeles Times den 27 juli 2008, ”Vid vissa tillfällen hade USAs SpecialStyrkor skickats in i Pakistan. År 2006 gjorde en av nationens viktigaste specialstyrkor, Navy Seal Team 6, en räd mot ett misstänkt al-Qaida fäste i Damadola [Bajaurs klanområden].”

Under det arrangemanget skulle USA genomföra räder mot högt rankade mål och Pakistan skulle erbjuda det nödvändiga stödet, men Pakistan, av politiska skäl så att ingen skulle ifrågasätta dess suveränitet och bli kompromitterad, skulle ta åt sig ansvaret för räderna.

Efter avrättningen av Bin Laden, om än inom ett per timmar, sa USAs president Barack Obama i ett budskap till den amerikanska nationen, att USAs Navy Seals ensamma hade genomfört  operationen.

Händelsen med Raymond Davis, en konsult inom CIA, hade gjort att förståelsen blivit ansträngd mellan Pakistan och USA  i samband med de hemliga operationer i januari, då Davis dödat två beväpnade män i Lahore och fastän USA sagt att han var skyddad av diplomatisk immunitet, blev han fängslad och dömd för mord. Han blev släppt i mars efter att de båda dödade männens familjer fått en betalning på US$2.4 miljoner i blodspengar. Domaren friade honom på alla åtalspunkter och Davis lämnade omedelbart Pakistan.

Pakistan krävde därefter en ny överenskommelse med USA som bättre kunnat tjäna dess strategiska mål; då man redan är en stor mottagare av USAs stöd och försäljning av vapen- under det senaste decenniet för ungefär US$ 20miljarder. Amerikanare i sin tur krävde den fortsatta rätten att genomföra anfall, men då särskilt mot högt rankade mål sådana som Talibanledaren Mullah Omar, Bin Laden, hans vice Dr Ayman al-Zawahiri och den ledande figuren inom talibanrörelsen, Sirajuddin Haqqani.

USA skickade fyra varningsbrev till pakistanska armén genom diplomat-kanaler i vilka man uttryckte sina reservationer vad gäller Pakistans samarbete med att finna högt rankade ämbetsmän. Pakistan svarade med att begära bättre ekonomisk uppgörelse och en större roll i det afghanska slutspelet.

Kravet på båda sidor var sådant att internationella spelare kallats in för att medla. Dessa inbegrep höga Saudiarabiska myndigheter och prins Karim Aga Khan, Shia Ismaili-kommunitetens andlige ledare. Dessa spelade en viktig roll i att utfärda ett nytt strategiskt koncept av vilket Abbottabad operationen var en del. Det betyder att Pakistan var ombord, men man hölls i skuggan av den underförstådda överenskommelse som man skulle ta över.

Saudierna inklusive ex-ambassadören i Washington, Prince Bandar bin Sultan, hade under några år varit sidsteppad genom sjukdom och palatsintriger. Denne hjälpte till att lösa fallet med Davis och att fastställa de parametrar som skulle gälla i gemensamma kirurgiska operationer inne i Pakistan gentemot fientliga al-Qaida och talibanledare för att bereda väg för ett slutspel i Afghanistan.

Under den första veckan i april släppte VitaHuset en terrorrapport som anklagar Pakistan för att som hand i handske samarbeta med militanter. Strax efter åkte generaldirektören för ISI, generallöjtnant Ahmad Shuja Pasha till USA på ett mycket kort besök som enligt Associated Press handlat om ”underrättelse-samarbete”. Säkerhetskällor bekräftade att de nya säkerhetsarrangemangen befann sig högt på agendan.

 Istället för att vända direkt till Pakistan, stannade Pasha över i Paris där han mötte Aga Khan och fortsatte  sedan till Turkiet för samtal med Pakistans president Asif Ali Zardari, som var i landet på officiellt besök, för att upplysa honom om det nya avtalet.

Under sista veckan i april hade USAs toppmilitär i Afghanistan, general David Petraeus, möte med Pakistans arméchef general Ashfaq Parvez Kiani och informerade honom om USAs Navy Seals operation för att gripa ett högrankat mål.

Uppgörelsen genomfördes.

Pakistan blev därför kraftigt förvånad och besvärad, då Obama gav sitt omskakande meddelande och tagit på sig allt ansvar för Osamas död.

I ett meddelande till parlamentet på måndagen sa Pakistans premiärminister Yousuf Raza Gilani att unilaterala aktioner sådana som USAs dödande av Bin Laden kunde riskera allvarliga följder men åter-upprepade sin tidigare ståndpunkt, att USAs SpecialStyrkor hade nått Bin Ladens läger i Abbottabad med hjälp av ISI.

Men Vita Husets pressekreterare Jay Carney gjorde klart att även om Pakistan hade begärt detta, skulle man inte ha fått någon ursäkt från Förenta Staternas sida. ”Vi tar helt klart Pakistans regerings uttalanden och bekymmer på allvar, men samtidigt ber vi  inte om ursäkt för den aktion vi vidtagit,” sa Carney.

Trots detta bakslag sa vissa mediakontakter att det inte behöver betyda slutet på dessa operationer - utan man kommer att fortsätta som man kommit överens om, med Pakistan att ta åt sig hela äran.

”Denna relation är för viktig att överges,” sa Carney.

övers Ingrid Ternert

Dem Now 12 maj Självmordsvåg bland Indiens fattiga skuldsatta bönder

Filed under: ekonomi,Indien,Mänskliga Rättigheter,nya — ingrid @ 17:14

Det sker två självmord i timmen på grund av ekonomisk desperation…

13 maj, 2011

USA tränar terrorgrupper i Irak

Filed under: Irak,Iran,krig,NATO,terrorism,USA — ingrid @ 01:08

De amerikanska soldaterna i Irak tränar Mujaheddin Khalqs separatister i Tajis militärbas inom Bagdads guvernörskap. Det handlar om hur man utför bombningar och andra terroroperationer…

Iran har arresterat fem medlemmar av denna terroristgrupp under den gångna månaden på grund av dess inblandning i avrättningarna av iranska polisstyrkor.

Khalq-e Arab-separatisterna vill bryta sig ur Irans oljerika Khuzestan provins i söder.

Gränsregionen har varit scen för kraftiga bombningar och en dödsbringande invasion av irakiska styrkor mellan år 1980 och 1988, vilka leddes av den senare avrättade irakiske diktatorn Saddam Hussein.

Saddam ville också separera den södra irakiska regionen från den närliggande Islamska Republiken Iran.

Under resten av tiden har Washington skickat ett flertal delegationer till Irak för att utöva press på Bagdad, så att man skulle tillåta USAs militärbaser bli kvar i landet.

USA säger sig dessutom vilja ha kvar ungefär 20 000 av de egna trupperna i Irak som “diplomater.”

övers Ingrid Ternert

Bomber med utarmat uran mot Libyen

Filed under: Kärnvapen,krig,Libyen,NATO,nya,olja — ingrid @ 14:04

Slaget om Libyen – film

Filed under: krig,Libyen — ingrid @ 23:09

Older Posts »

Powered by WordPress