Fredskoalitionen Göteborg

11 augusti, 2011

Vad kriget i Libyen i själva verket är

Filed under: nya — ingrid @ 22:40

Tarpley om dagens Libyen 11 augusti

Högar med människor inklusive kvinnor och barn dödades på måndagen i NATOs flygattack mot en by i Majer Libyen, söder om Zlitan, som ligger 160 km öst om huvudstaden Tripoli.

Press TV talar med Dr Webster Griffin Tarpley, författare och historiker i Washington, om den senaste utvecklingen i Libyen. Följande är en uppteckning av samtalet med PressTV: Dr Tarpley, å ena sidan säger NATO att det träffar kommando-och kontroll centraler, militära anläggningar, vapenförråd och raketbaser. Å andra sidan säger libyska tjänstemän att bebyggda områden drabbas.

Hur kan vi göra den distinktionen? Hur kan vi få fram de sanna nyheterna från Libyen?

Dr Tarpley: Well, NATO är naturligtvis välkända lögnare. Själv har jag besökt Libyen; Jag besökte ett område där Al-Khoaldi familjen bor, 70 kilometer väst om Tripoli. Det var en hel stad och hade ett litet djurzoo. Jag inspekterade det själv. Jag tittade ner i varje dörröppning och i varje källare som jag kunde nå.

Det fanns inget militärt i detta och där fanns åtminstone tre kvinnor, fyra barn, en sudanesisk kock och några andra människor. Så NATO ljuger helt enkelt. Genon denna vidare fråga om hur detta inbördeskrig går, så tror jag den stora nyheten under de gångna 24 timmarna är det kaos som råder i Benghazis rebellregering; vilket kommer av att den styrande generalen blivit dödad.

Abdel Fattah Younes dödades för omkring tio eller tolv dagar sedan.

Man måste se för sig ett land där vicepresidenten och i det fallet var det Ali Al-Esawi som gått ihop med försvarsministern [du Galley] och de hade förenat sig med den besvikna general som råkade vara en CIAagent, som bott i norra Virginia under tjugo år.

Dessa tre, vicepresidenten, försvarsministern och den besvikna men ärelystna general som kommit tillsammans och arrangerat dödandet av den kommenderande generalen för de väpnade styrkorna och den byrå som bedriver dödandet är Libyens Islamska StridsGrupp – vilket är Al-Qaida – för jag försäkrar att det är precis vad 18 Februari-Martyrernas Brigad är.

Det är det som kallas demokrati. Att regeringen nu är i kaos. De försöker putsa upp den. Jag tror inte de lyckas. De kan ha ett inbördeskrig inom inbördeskriget.

Men låt oss tala om de relationer som NATOs styrkor, särskilt Förenta Staternas, haft med dessa anti-Khadaffi styrkor. En massa observatörer säger att de är kopplade till Al-Qaida, att det finns en hemlig koalition mellan Förenta Staterna och Al-Qaida, ett konvenansäktenskap med somliga människors ord.

Hur ser du denna relation nu då frågan om inbördeskrig har rests? Är det något som NATO varit beredd på att konfrontera?

Dr Tarpley: Nåja, rivaliteten verkar ha varit mellan Younes, som varit minister i Khadaffis regering och en gammal närstående till Khadaffi – ett slags intern opposition, och se´n denna Khalifa Hifter eller Hefter eller Hafter i olika engelska varianter, vilket var den person som bott i norra Virginia, CIAs älskling, liksom Pentagons och åkt tillbaka.

Så det hade blivit en konflikt mellan Younes och Hifter. Rapporterna sa att Younes’ folk försökt kalla in NATOs anfall mot Hifter och Hifter skulle svarat med att utnyttja sina bättre förbindelser genom att kalla in NATOanfall mot den andra sidan.

Så detta är totalt kaotiskt. Den förlägenhet som växer genom detta politiska mord via Al-Qaida, är så stor att norrmännen nu har flippat ut fullständigt som på den 1 augusti. Norge som stått för 10 procent av bombningarna har lämnat. Holländarna är fortfarande där, men de vägrar att bomba. Kanada kommer att lämna nästa månad.

Italiens Berlusconi säger att han tvingats in i detta av Förenta Staterna, av Obama och Hillary Clinton och av Italiens president Napolitano, en gammal kommunist intressant nog, och av ny-kommunisternas röster i det italienska parlamentet.

Här i Förenta Staterna har vi haft en marginal på 15 röster i Representanthuset. De 15 röster som flippade ut den andra vägen. Representanthuset kommer stoppa pengarna till detta.

Nu när vi nämnt Al-Qaida, har vi här i Washington D.C. en Al-Qaida bas och den Al-Qaidabasen har skapats av USAs StatsDepartement.

The Libyenn Ambassade på Virginia Avenue nära Watergate komplexet, Kennedy Center for Performing Arts, Key Bridge i Whitehurst Freeway, rakt i mitten av allt detta ligger nu en Al-Qaidabas för att Libyska Rebellrådet, Benghazis kacklande i Libyska Islamska Stridsgruppen och Al-Qaida, har tagit över byggnaden.

Så här i Washington är vi i stor fara jämfört med vad vi tidigare var.

Press TV: Om situationen nu är så nära en härdsmälta i Libyen, tror ni att NATO under den nära framtiden kanske tar ett beslut att starta förhandlingar för att stoppa den militära kampanjen och även tala om en lösning, som kunde innehålla en delning av Libyen?

Dr Tarpley: Jag tror det blir en hel del problem med att dela Libyen, för jag tror detta är ett land med stor nationalism och det faktum att Khadaffi fortfarande innehar makten i största delen av Libyen, säkert med den största befolkningen, indikerar att Khadaffi har ett verkligt folkligt stöd.

Folk som varit ljumma inför Khadaffi har drivits tillbaka in på Khadaffiområdet av NATOs hemskheter och krigsbrott. Så nu är frågan varthän detta går. Det verkar för mig som om NATOkoalitionen faller sönder. Benghazis RebellRåd faller sönder.

Här är det åter säsong för möten på sta’n. Kongress är inte längre i Washington. De är hemma och har fullt upp. Jag vet att i Vermont denna morgon har Kongressmannen från Vermont, Representanten [Peter] Welch, fått höra nog från en bunt invånare som vill att kriget ska ta slut.

Förenta Staterna är sjuk av kriget och åtminstone folket är det och får inget allmänt stöd. Det får det aldrig. Det jag skulle vilja säga är att från allra första stund var rebellernas effektivt väpnade styrkor – och var från första stund beväpnade och våldsamma  – som den libyska Islamska Gruppen och Al-Qaida. Eftersom Al-Qaida är CIAs ArabLegion och alltid  varit det, har vi krigare som kommer tillbaka från Afghanistan och Pakistan, så över hela den arabiska och islamska världen har man kommit in för att kämpa för Benghazis RebelllRåd.

Så pressen har inte gjort sitt jobb, men detta är nu monstruöst och en samling kacklande personer har flyttat in i Libyens Ambassad på Virginia Avenue här i Washington DC. Jag tror det är något att bli verkligt orolig över; så att också Kongressmän kommer att få höra talas om det.

11 augusti bröt sig en grupp libyska demonstranter in i den övergivna libyska ambassaden i Stockholm och drog bort bilder på Libyens ifrågasatta härskare Muhammed Khadaffi. Vore värt att även där kolla deras lojaliteter…

övers Ingrid Ternert

12 augusti, 2011

Efter Berlinmurens fall – hur är det idag?

Filed under: ekonomi,EU,Mänskliga Rättigheter,Storbritannien,Sverige,USA — ingrid @ 19:59

12 augusti 2011 Nu är det 50 år sedan Berlinmuren byggdes. Ingenstans är nutidshistorien så närvarande som just i Berlin.

Dagens mediarapportering handlar om delningen av Berlin år 1961 med hjälp av pansarvagnar då muren byggdes , men ändå flydde  20000 från DDR var månad. Alla hade studerat på DDRs bekostnad och kom att fly till Väst, så vad skulle de göra där undrade folk.

Och för 50 år sedan byggdes muren, men folk säger att man ändå har haft mat och läkarvård, även om allt inte var bra.

1958 gav Chrustjov sitt ultimatum till västmakterna att lämna Berlin med sin ständiga flykt av högutbildade till Väst, och till slut gav han med sig… Men många tycker det räcker nu med allt som skrivits om staden.

Idag är USAs budgetunderskott högt och landets kreditbetyg sänkt under finanskrisen med arbetslöshet och budgetunderskott. Man känner sig leva i tumult och att det kommer ta tid att resa sig igen. Men Galtung sa en gång att USA går i putten år 2015.

–I Storbritannien är samhällsklyftorna en del av ett större sammanhang, där även akademiker saknar framtidsutsikter och deltar inte heller i samhällsutvecklingen. Reaktionen på oroligheterna blir att sätta in armén. Det är hundratusentals som bor där, men bara hundra ligger bakom det hela. Det handlar om en brottslig verksamhet och det är viktigt att dessa blir gripna. Social nöd räcker inte, även de med jobb i området har blivit arbetslösa på grund av nerskärningar, där 15-20 procent av den offentliga sektorn skurits ner.

Även i rika områden är de sura, men att nu samhällen faller samman måste ha sociala förklaringar. Sociala problem och kriminalitet har inget automatiskt samband. Det råder frustration och borgerligheten bortser från alla dylika samhällsförklaringar.

Hur kan vi bygga samhällen där unga tappar hoppet om att leva som sina föräldrar? Skottet blev den utlösande faktorn. I miljonprogrammet blir man inte väl bemött av polisen. Men ändå har man i London lagt ner enormt mycket pengar på sådana program, men nu stängs även dom och alltmer vänder  samhället dessa människor ryggen.

övers och fri text Ingrid Ternert

13 augusti, 2011

Medias olustkänsla reflekterar finankrisen

Filed under: dollar,ekonomi,krig,Mänskliga Rättigheter,media,Storbritannien,USA — ingrid @ 01:41

13 aug 2011 Medias olustkänsla reflekterar finankrisen
av Donald Kirk Asia Times 13 aug 2011

Washington- Den suck av lättnad som alla andas ut efter att USAKongressen godkänt en kompromissbudget vände snabbt till ångestskri och ilska då USAs aktiemarknad upplevt sin största nergång sedan 2008 års ”stora recession”.

Helt klart slutade aldrig ”den stora recessionen” och samma rädsla för den globala ekonomin fortsätter under vad TVs nyhetsfolk kallar ”känslighet” som driver marknader upp och ner. Till skillnad från tre år tidigare, reflekterar dessutom denna gång stora tveksamheter med den ekonomiska känsligheten över Sydeurope ända från Spanien och Portugal till Grekland och Italien, förutom storheterna i centrum och norröver.

Följden av oförmågan i den amerikanska ekonomin, som en gång varit världens starkaste, är att man drar sig ur det finansiella nödläge som helt klart går utanför USAs gränser och övrigas gränser i Väst.

Misstankar att den ”allsmäktiga dollarn” inte längre är den valuta som kan hålla i alla väder står klart. Den olust som sprider sig över Europa och Asien betyder att affärer och industrier kommer att sakta ner. Även om USAs ekonomi temporärt gått ner av den besvikelse som skapat de hemska motsättningar i USAKongressen, vilka gav upphov till att nu USA är på permanent nedgång.

Amerikas fall som global ekonomisk ledare äventyrar handel och investeringar såväl som militära överenskommelser över världen. Medlemmar av Kongressen repeterade åter och åter igen, att USA inte för evigt kunde ha ett budgetunderskott på mer än 14 triljoner USAdollar och skulder på samma nivå. Nästa gång måste man agera bestämt mot det gryende handelsunderskottet och börja med det tröttandet gapet till Kina.

Vare sig man gillar det eller ej, måste man också bli av med USAs budgetunderskott, genom kompromisser med sina åtaganden i Irak och Afghanistan såväl som dyra baser och program från Japan och Korea till Tyskland och England och inom USA.

Kinas Mao TseTung gillade att kalla USA för en ”papperstiger”, men bilden idag är den av en sårad best, som vilt stryker omkring och håller undan fiende i en desperat kamp för överlevnad. På samma gång finner Amerikas kritiker såväl som svorna fiender också är sårbara inför de nedgångar som sker runt världen.

Kommentatorer talar om en ”Lehman händelse”, en referens till Lehman Brothers bankrutt, Amerikas fjärde största investmentföretag, då det låg på rygg för nära tre år sedan, men för närvarande är det ett läge som gränsar till panik.

Kan dessa initiala bekymmer för några europeiska länder överskugga alla 17 stater i ”Eurozonen” – plus Storbritannien, som har avvisat euron och håller fast vid sterling? Ett svar i USA har blivit att betrakta QE3, tredje upplagan av ”quantitative easing” – som en snygg term för att trycka ännu mer pengar.

En sådan ”lösning” är emellertid ingen mirakelmedicin. Jovisst har USA kastat ut tiotals miljarder på ting som stått på gränsen till bankrutt under 2008 års kris, men dylika recept tillät inte någon påfyllning vid disken. Ännu en ”ökning av penningmängden” skulle vara effektiv såvida QE2s misslyckade resultat, utfört av de ledare som hade mötts i Soul under sista november, alltså ledare för grupp 20, världens 20 mest inflytelserika ekonomiska makter.

Med alla kalkyler av finansiellt trolleri hängande över sig, utgör förverkligandet att publiken är extremt desillusionerad av deras manövrar. Många amerikaner delar övertygelsen att ett antal stora firmor, sådana som AIG, the American International Group, det globala försäkringsimperium, lika väl kunnat lämnas att dö hellre än att tillfriskna genom federal hjälp till livet.

Allmänheten är trött på att förse väldiga företag med federala medel och garantera mer goda tider för ägarna i toppen, och investerare men inte för någon annan. I bakvattnet av USA Kongressens budgetdebatt, föll bifallssiffrorna till väl under 20% som sitt lägsta någonsin.

Ekonomins ”droppe för droppe” teori – synen på att pengar flyter ner från toppen in i händerna på medel-och arbetarklassen är i högsta grad suspekt. Felet är att många tror att det inte finns något skäl till att misstänka, att ekonomin få in fler skatter ifall de första fallen hade hängts ut för att torka och sedan dö.

Vid det här laget tycks USA simma omkring i en sjö av vitriol. Sätt på Fox news, och man kommer att få se och höra ljudliga förespråkare för ”TeParty” extremister som fördömer ”vänsteranhängare”. Man hör dom aldrig tala om ”högeranhängare”, trots att ”konservativ” verkar vara OK av dom på den sidan som Fox i sin rapportering brukar kalla ”rättvisa och balanserade”.

Då det gäller ”liberaler”, ett ord endast lite mindre nedvärderande än vänstern i dessa dagar, har de en hel del att säga på MSNBC och på andra ställen om högerns onda, de konservativa, Kristna evangelister och rätten-att-bära-vapen förespråkare.

I mitten av all denna kakafoni, skulle man kunna undra vad varje annan administration i Washington kunnat göra för att skära av huvudet på förödelsen. Frestelsen att fråga, ”Vad ifall?” Vad ifall till exempel president Barack Obama hade sagt nej till kompromiss, nej till varje lag som inte kräver en skarp ökning av skatterna för de rika, som blir allt rikare?

Ifall han hade riskerat att skicka USA into default for the första gången någonsin genom att insistera på ett slut på skattestoppet för de rika eller i första hand de förmögna under George W Bushs presidentperiod? Och ifall Förenta Staterna nu fått ställa in betalningarna?

En sak är säker. Obama skulle då ha blivit kritiserad för att placera nationen i en riskabel situation. Kritikerna skulle ha grillat honom lika hett som de gör nu för att verka vek och ge med sig, för att ge efter för de konservativa och säga, OK, låt oss få detta ur vägen för att inte råka i konkurs, och vi kommer att få högre skatter senare. Kunde Obama ha gjort någonting för att ge ett intryck av dynamik mitt i den värsta krisen under hans presidentskap?

Hojtandet på Fox News, skulle emellertid resa frågor av en annat slag. Var det inte för bara några veckor sedan som vi kunde läsa om en brittisk söndagstabloid kallad ‘News of the World’ som lät undersökande journalister hacka sig in på celebriteters’ tellinjer?

Fox och ‘News of the World’ har eller hade en sak gemensamt. Innan Rupert Murdoch stängde ner News of the World i mitten av avlyssningsskandalen, var han ägare av en av världens mest infama tabloider och Amerikas ljudligaste TV nyhetsnätverk.

Ingen tvekan om Murdoch någonsin blir omtvistad, skulle han säga att allt var hantverk av folk han knappast känner. Var inte det hans ursäkt för ‘News of the World’ som avlyssnat telefonkonversa-tioner, och var inte det tidningsredaktörerna sa tills de blev arresterade och började referera frågor till sina ”advokater”?

Helt säkert måste det finnas andra paralleller – måhända en del Fox motsvarigheter till den rädd-hågade Rebekah Brooks, den högsta redaktören som slagit följe med en kast av potentater aoch fått en premiärminister eller två att komma till hennes bröllop.

Det lustiga med de politiker som uppvaktat News of the World är att ingen skulle ha blivit hittad död då de hade läst tidningen. I ett samhälle där klasslagar gäller högst upp, läser de skvallrende klasserna fyra eller fem växande marknads- tabloider och två söndagstidningar, medan Murdoch spelar på bägge sidor av skalan.

Åren innan han kommit över Wall Street Journal, hade han tagit över New York Post, och omvandlade den från vänster till högertabloid. I London fick han den ärevördiga Times, the tabloiden Sun, Storbritanniens bäst säljande dagstidning och the Sunday Times, antitesen, in class of readership, of News of the World.

Då det gäller Fox, medan liberaler kan förakta det, the network’s yakking skär rakt igenom klasstukturen. Läsarna dras in i dessa högljudda fast i mitten av nyhetsflödet. Medan olustkänslan djupnar, höger-vänster krocken, spelet att skylla ifrån sig och förolämpningarna skulle genljuda i luften som aldrig tidigare.

Allt detta får News of the World att låta småborgerlig. Under mina besök i London brukade jag plocka upp tidningen och läsa om skandalerna, men kan inte minnas en enda av dessa.

Nåja, det måste finnas ett undantag. Min favorithistoria är News of the Worlds historia om en detektiv som blivit upptäckt av tidningen genom sina gummiskor då han var på påstådd träff i Bangkok med en thailändsk barflicka.

För mig verkade det som om den verkliga nyheten var, om han inte hade haft en sådan natt under sin semester i Bangkok.

övers Ingrid Ternert

14 augusti, 2011

Varför syriska regimen inte faller

Filed under: ekonomi,IMF,religion,USA,vapen — ingrid @ 04:27

Why the Syrian regime won’t fall
av Pepe Escobar

Antag att detta krig var ett manus till en Hollywoodkonferens och du beskrev din manusidé med 10 ord eller mindre. Det är en film om Syrien. Såvida Kathryn Hurt Locker Bigelows film om räden mot Osama bin Laden hade beskrivits som att de ”fina killarna tar bort Osama i Pakistan”, skulle den syriska titeln betecknas som ”Sunni och shia strider för den arabiska republiken”.

Än en gång handlar det om denna fiktion, ”Shias stjärna” om att isolera Iran och om sunnis prejudikat gentemot shia. Sunni-wahabbisterna i Huset Sauds regim- har i ännu en skenhelig uppvisning och i sitt hat mot den sekulära arabiska republiken – betecknat Syriens Bashar al-Assad-kontrollerade Baath regim som en ”dödsmaskin”.

Helt visst, Assads blodtörstiga säkerhetsapparat hjälper inte – efter att ha dödat över 2400 människor sedan oroligheterna bröt ut i mars. Det råkar vara mycket mer än vad överste Muhammed Khadaffis styrkor dödat i Libyen, då FNresolution 1973 kastats in för att tillåta utländska interventioner.

Diogenes ‘Den Cyniska’ motsvarar denna ”var är FN” diskrepans, vilket innebär att till skillnad från Libyen sitter inte Syrien på enorma olje- och gasfyndigheter. Assads regim i Syrien kommer från den alawitiska trosriktningen. För Huset Saud betyder detta att sunnitrogna dödas. Av en regim lierad med det shiatrogna Iran, för att nu strö ytterligare salt i såren.

Med Huset Sauds fördömande, följt av skyddslingarna i Gulfstaternas SamarbetsOrganisation, också kända som Gulf Contrarevolutionary Club (GCC), plus det tandlösa Saudimanipulerade ArabFörbundet. På toppen av den mer onjutbara strand av syriska protester – finansieras aktivt denna nebulosa av det radikaliserade Muslimska Brödraskapets fundamentalist/salafister.

Som kontrast till detta var de enda pro-demokratiska protester som Bahrain fått från Huset Saud och GulfStaternas SamarbetsOrganisation en invasion, och en regelrätt repression. Men nu är det Turkiet som skjuter. Dess position är långt mer nyanserad. Det regerande Rättvise och UtvecklingsPartiet (AKP) är till största delen sunni. De spelar inför det regionala Sunnigalleriet. Men AKP borde vara medveten om att åtminstone 20% av turkarna är shia bland alawiterna, och de har mycket empati med Syriens allawiter

Turkiska Utrikesministern Ahmet Davutoglu – den akademiska fadern till det hyllade ”noll problem med våra grannar” politiken – tillbringade denna vecka med att inte mindre än sex timmar tala med Assad ansikte-mot-ansikte i Damaskus. Han har varit djupt mystisk på sin presskonferens. Och han framhåller att Assadregimen avslutar sina åtgärder och möter demonstranternas krav var en ”process”. Assad kunde svara att han redan startat ”processen”, då sådant som fria och hederliga val kommer att äga rum.

Davutoglu sa uttryckligen; ”Eftersom vi alltid understrukit att vårt huvudkriterium är att inriktningen på processen enbart ska reflektera det syriska folkets vilja.” För tillfället, som regimen skulle säga, verkar majoriteten av det syriska folket stå bakom regeringen.

Davutoglus ord verkar också mena att det inte finns något skäl för Turkiet att interkräkta på Syrien så länge som Damaskus är resonabel och stoppar dödandet av folk (Assad medgav att ”misstag” gjorts) och introducera reformer. Så intrycket är kvar att Davutoglu gått emot turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdogan, som tydligt framhållit för Turkiet att ”lösa”den syriska röran.

Det skulle vara Erdogans sätt att bevisa för SaudiArabien och Khatar att den turkiska modellen är den väg Arabvärlden ska gå – och skulle se och Khatar bereder väg för Erdogan att framstå som den Stora Befriaren av sunnis i Syrien och finansiera en turkisk arméframryckning över Assads styrkor. Det låter i sanning mycket mer långsökt nu än det gjorde för några dagar sedan.

Assads regim har gjort sin matte och insett att den inte faller så länge protesterna inte når huvudstaden Damaskus och den stora staden Aleppo – vilket betyder, skakar den urbana medelklassen. Säkerhets/Militärapparaten ligger helt bakom Assad. Alla syriska religiösa minoriteter består till åtminstone 25% av befolkningen; de är extremt ängsliga för sunnifundamentalister.

Sekulära sunnis för sin del är rädda att regimen förändras, vilket kunde leda till antingen ett
islamistiskt övertagande eller kaos. Så det ligger något i att säga att majoriteten syrier verkligen står bakom sin regering – hur oförmögen och hårdhänt den än må vara.

Vad mera år så känner Assads regim till att villkoren inte är mogna än för en NATO-bombkampanj som i Syrien. Det blir inte ens en röst för en FN resolution – vilket Ryssland och Kina redan gjort klart.
Europa smälter- och kommer knappast skriva under på någon mer dåligt planerad äventyrlighet.
Särskilt efter det uppfordrande spektaklet med de krumbuktande typerna i Libyens övergångsråd som dödar sina militära ledare och helt öppet kämpar sina klanstrider – tillsammans med ett skrattretande brittiskt drag att erkänna ”rebellerna” samma dag som de dödat och bränt sin ”befälhavares” kropp.

Det finns inget skäl för en västlig ”humanitär intervention” under R2P (”Responsibility To Protect”, ansvar att skydda) för det finns ingen humanitär kris; faktum är att då Somalia idag ligger på topp vad gäller humanitära kriser, leder till en rädsla för att Washington i själva verket försöker ”invadera” eller åtminstone kontrollera Somalia strategiskt.

Så Barack Obamas idé att USA-administrationen säger åt Assad att packa iväg och gå är död redan vid ankomsten som spelförändring. Men om Assad stannar? Kommer Washington då att bomba honom till döds – under premissen av R2P, dvs ansvar att skydda? Nåväl, Pentagon kan alltid försöka nosa upp honom med ett obemannat Falcon Hypersoniskt- Teknologiskt Fordon-2 – den nya leksak ”som svarar upp mot hoten runt globen”, i Pentagons språkbruk. Men oops, det finns en hake; den hypersoniska glidarens prototyp försvann visst över Stilla Havet.

övers Ingrid Ternert

15 augusti, 2011

Efter Norge – vad händer nu, Johan Galtung?

Filed under: dollar,ekonomi,Europa,Fred,krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,NATO,terrorism — ingrid @ 01:56

 

Norge 22 juli – And What Now?
8 juli 2011 ‘Tribune Libre’ – av Johan Galtung 
Efter mer än 50 intervjuer om 22 juli händelserna i Norge skriver den svenska frilansjournalisten Ditte Lundberg

1. Vad tror du det är som gör att högerpartier och populism får stöd i Europa?

JG Den relativa nedgången i världen som USA och EU och den minskade utvecklingen  i Väst har medfört, att man förlorat mycket av det man har uppnått ekonomiskt och socialt: då naturligtvis USA-UK-Irland och länder i Mellanöstern, förutom Turkiet utanför EU. Väst är inte van vid att dess imperier vittrar sönder, kolonialismen är borta. Upp kommer nostalgi över den “gamla goda tiden” då Europa står i ledningen och den vita kristna mannen härskar i Europa, en kult av nationer och lokala Heimat traditioner.

Skulden läggs på modernister och deras upplysning, på socialister, feminister och pacifister– och utlänningar. Som Breivik glömmer de att livet på botten och för kvinnor varit ett tyst lidande, medan deras prisade nationer bedrivit oräkneliga krig med varandra och välståndet var baserat på exploatering.

Deras tidsmaskin producerar en idealiserad bubbla. Förutom på toppen av att lätt ta till våld för att ingjuta respekt, inför vilka de än möter. Denna trend fortsätter – och mycket avancerat i USA. Förmodlingen är vi nära att högerkrafterna tar över och upphäver sekulär demokrati. Och får USA-Europa att bli en gammal relik innan år 2030, då Europas andel bara är 9 procent av världens befolkning.

2. Tror du att retoriken och praktiken från “kriget mot terrorn” haft någon verkan?

JG En enorm påverkan. Likt guerillakrig och statsterrorism utnyttjar terrorismen våld för politiska mål och misslyckas då folk demonstrerar mot terrorismen–ungefär som tyskar mot en RAF-allierad bombning och mot Baader-Meinhof. Men Västs propagandamaskin har inordnat allt anti-Väst, anti-USA under den rubriken, som det skulle komma av ondska; alltså totalt irrationellt.

3. Har det skapat en fruktan för muslimer, känslan av vi mot dom, vilket föder xenophobia, rädsla för det främmande?

JG Säkert. Och det finns absolut ingen reflektion över att det var dom kristna som invaderade muslimska länder från Korstågen 1095-1291 och utförde 26 stora attacker enbart år 1830, med miljoner dödade, exploaterade och koloniserade stora områden.

Kristendomen rörde sig åt väster, söder och öster; Norr var deras. Men det finns också en liten reflektion inom islam om hur man rört sig åt Öst, Syd och Väst (Omayyaderna), in till Europa, tills man stoppats vid Tours-Poitiers under år 732, Lepanto år 1571 och vid ingången till Wien år 1683. De är inte så olika, men den kristna expansionen kom senare, liksom dagens muslimska uppmaningar till respekt.

Det är hög tid för båda att komma till en bättre insikt om historien. Just nu ser man sig själv i bästa möjliga dager och den andra i sämsta: Väst talar om Rättsstaten, mänskliga rättigheter inklusive rätten att säga vad man vill om Islam, och Demokrati till skillnad från Teokrati;

Islam talar om gemenskap och att dela med sig och monoteism, som inte hindras av mänsklig inverkan. Dessa båda talar om varandras fruktansvärda våldsdåd. Jag tror de borde tala mycket mer om vad de finner positivt hos varandra, och hur de ska kunna samarbeta.

4. Norge är en NATOmedlem och har trupper i både Libyen och Afghanistan. I NATOs operationer har bomber blivit ett villkor för att upprätta demokrati och frihet. Vad händer med vår världsbild och de fredliga organisationernas och  metodernas legitimitet om våldet hos demokratiska länder ses som lösning på världsfreden?

JG Naturligtvis kan inte det fungera. Demokrati måste komma underifrån, inte uppifrån; samma gäller frihet. Se på Gandhi: du är i konflikten som den framtid du vill se: du använder fakta, argument, dialog och transparens; och uppträder som en fri människa.

5. Tror du terroristattacken i Norge kan komplicera och utmana “kriget mot terrorn” och i det långa loppet bilden av Väst och de ‘goda människorna’?

JG Nu för tiden är Väst = Fin bild, något som bara gäller i Väst. Mycket av det magin är borta; för att då inte blanda in det faktum, att många försöker göra detta med Väst till en fördel för sig själv. Varje argument som gäller kriget mot terrorismen kommer att bemötas med ett “se på dig själv”.

6. Till slut förutspådde du Sovjetimperiets fall och anser att USA till år 2020 möter samma öde. Och detta ögonblick verkar inte långt borta. Vilka är dina reflektioner om Amerikas framtid vid det här laget?

JG Jag kände under 1980 att Sovjet-imperiet, givet dess massiva motsättningar inte kunde överleva 1990 men skulle gå under vid sin svagaste punkt, Berlinmuren, inom tio år. Det gjorde den. För det USAimperium jag under år 2000 såg, var de svagaste punkterna motsättningarna mellan USAs statsterrorism och den terrorism som den skulle framkalla;

Mellan en galopperande finansekonomi och en stagnerande verklig ekonomi; mellan att ta lydnad för givet och att se USA som i grunden irrelevant; och mellan en stagnerande judendom-kristendom och en uppstigande islam. Detta kan knappast inte överleva 2020. Processen är snabb; Jag tror att USAimperiet vid den tiden redan är de facto död. Men jag fruktar en senare amerikansk fascism, evangelikansk, kärnvapen, med en arbetarklass som vänder sig till TeaParty rörelsen hellre än att förnya USA.

7. Hur kommer konflikten i MellanÖstern och freden i resten av världen att påverkas om USA förlorar sin makt och sitt inflytande i världspolitiken?

JG Ett hinder försvinner. Israel kan inte ensam hysa autokrat-korrupta eliter. Jag hoppas Israel och närliggande stater kommer att skapa ett MellanÖsternRåd liknande 1958 års EuropaRåd: sex länder, öppna gränser, konsensusbeslut. Låt oss arbeta för det.

övers Ingrid Ternert

16 augusti, 2011

Khadaffis stöd ökar under NATOs bombningar

Filed under: Afrika,CIA,krig,Libyen,NATO,nya,olja,USA — ingrid @ 02:45

 

16 augusti 2011 SvD- USA har ackrediterat NTC, Nationella övergångsrådets sändebud Ali Aujali som ny ambassadör vid Libyens ambassad i Washington. Tjänstemän vid utrikesdeparte-mentet sa, att de räknade med att Aujali också fått tillgång till ambassadens frusna konton på mellan tio och tolv miljoner dollar. Ambassaden stängdes i mars när Muhammed Khadaffis styrkor började använda våld mot det egna folkets uppror.

av Scott Taylor On Target  Chronicle Herald 15 augusti 2011
 Libyens rebeller har på ett tidigt stadium mer fått det till ett mediakrig än en fullskalig väpnad sammandrabbning. De har säkert på ett tidigt stadium fått tag på tanks och vapen från regeringens trupper. Det ledde till en hel del skärmyts-lingar mellan rebeller och Khadaffilojalister i osäkra strider längs Libyens kuststräcka.

Mellan upprorets början den 15 februari och 19 mars, då FNs Säkerhetsråd gett sitt godkännande till en internationell intervention, flydde den stora majoriteten av Libyens utländska arbetare landet.

I dessa kaotiska dagar rapporterade den brittiske utrikesministern att president Muhammed Khadaffi hade flytt till Venezuela. Rebellerna verkade då i balans att få till en snabb seger. Men Khadaffi hade ingen intention att fly och hans skakade följeslagare återfick snart sin fattning och kom fram med ett effektivt försvar mot rebellernas framryckning.

Då de inte var professionella trupper, kom rebellerna snart till en huvudstupa reträtt tillbaka till sitt östra fäste i staden Benghazi. För att förhindra Khadaffi att genomföra repressalier gentemot rebellerna, införde FN en flygförbudszon över Libyen för att skydda obeväpnade civila från att bli bombade. Det gällde naturligtvis inte de civila som bodde i Khadaffi-kontrollerade områden, där den Kanadaledda NATOkoalitionen snart kom att bygga upp flyganfall mot regeringsmål.

Under mer än fem månader nu har NATOplan understött rebellerna och NATOs krigsfartyg har infört ett ensidigt vapenembargo mot Khadaffis styrkor. Och alla Libyens finanstillgångar utomlands har blivit frysta och därmed gjort det synbarligen omöjligt för Libyen att köpa något krigsmaterial liksom basala förnödenheter sådana som bränsle.Trots alla desa åtgärder har den samling patrask av fraktioner som rebellerna består av, varit oförmögna att göra några allvarliga taktiska framsteg mot Khadhaffilojalisterna — låt vara att störta diktatorn.

På resan till Tripoli förra veckan för att få fram fakta, såg författaren själv i första hand att Khadaffi konsoliderat sin kontroll över staden och det mesta av västra Libyen. Utländska diplomater är fortfarande placerade i Tripoli och har  bekräftat för mig att sedan NATO startat sin bombning, har Khadaffis stöd och bifall verkligen ökat till omkring 85 procent.

Av de 2335 klanerna i Libyen, gör fortfarande över 2000 utfästelser om sin lojalitet mot den omtvistade presidenten. För tillfället är det bristen på bensin med anledning av embargot och bristen på electricitet på grund av NATOs bombning som skapar de flesta av libyernas vedermödor inom de Khadaffi-kontrollerade områdena.

För närvarande skyller emellertid folk fortfarande på NATO — inte Khadaffi — för bristen. I ett försök att få bort denna känsla och uppmuntra till allmänt uppror mot Khadaffi, har NATOs flygplan börjat kasta ut flygblad i kanistrar över Tripolis gator. Oturligt nog för NATOs planerare är kanistrarna tunga nog att förorsaka skada och förstöra tak då de rasar mot marken.

 Vad gäller det som står på flygbladen är libyerna rätt roade av den klumpiga översättningen. På ett sådant blad är den avsedda uppmaningen att civila ska gå framåt och “omfamna” rebellerna. Istället översattes det till att uppmana libyerna att gå ut och “kopulera” med rebellerna.

En annan miss från NATO var att ge dom som lever inom Khadaffis område rådet att packa ihop och flytta till ett rebell-ockuperat område. På något sätt blev det hela förvanskat som en uppmaning till medborgarna att flytta iväg till ett “posessed” (av djävulen hemsökt) område i Libyen.

Det är möjligt att det fortsatta embargot, bristen på bränsle och Libyens försämrade samhällsservic kommer att skapa en humanitär kris inne i Khadaffis Libyen. Så allvarlig att hans följeslagare inte får något annat val än att vända sig emot honom för sin egen överlevnads skull.

Om det i så fall skulle inträffa, blir det omöjligt för Väst att rättfärdiga det hela som en humanitär intervention.

övers Ingrid Ternert

17 augusti, 2011

Krigsutgifter utöver all kontroll i Mellanöstern

Filed under: CIA,dollar,ekonomi,Irak,Irak,krig,mellanöstern,NATO,olja,USA — ingrid @ 04:28

Triljon-dollaraffärer, USAs krigsutgifter går utöver all kontroll
av Deutsche Welle 2 augusti 2011

Den hetsiga debatten om USAs skuldtak har nästan bara kommit att fokusera på nedskärningar i socialförsäkringen och höjda skatter. Men huvudposten i regeringens utgifter har över huvudtaget knappst nämnts: De ökade krigskostnaderna.

Under veckor har en häftig politisk strid om regeringens skuldberg härjat i Washington. Båda partierna har kommit överens om, att man måste undvika att ställa in sina betalningar och att USAs skuldbörda måste läggas fram på bordet.

Men medan Republikanerna har tryckt på om en kraftig minskning av regeringens utgifter, då i första hand genom drastiska nedskärningar i sociala program, har demokraterna å sin sida velat tackla frågan framförallt genom ökade skatter för de rika.

I sin iver att skära ner välfärdsprogrammen och höja skatterna kom båda partier att förbise ett område av regeringens utgifter, vilket har en kraftig prislapp: Krigskostnaden.

Tillbaka till vintern 2002, då Förenta Staterna fortfarande begrundade om man skulle starta krig mot Saddam Hussein eller inte, då president George W Bushs närmaste ekonomiska rådgivare beräknade, att en invasion skulle kosta mellan $50 och $60 miljarder dollar (35-41 miljarder euro).

Med de USAtrupper som skulle dras tillbaka från Irak vid slutet av år 2011, har kriget gått på en växande totalkostnad av $806 miljarder över de gångna åtta åren, enligt det oberoende ‘USAKongressens ForskningsRåd’, vilket minskat Bushadministrationens ursprungliga framställning. Emellertid har Washington också under ett decennium bekostat kontraterrorism-operationer i Afghanistan och gått in med hemliga militära attacker i Pakistan.

En ny studie av Brown University med titeln ”Krigskostnader” beräknar, att när allt är sagt och gjort kommer Förenta Staterna totalt att ha lagt ut mellan $3 och $4 triljoner på utländska krig alltsedan attackerna den 11 september 2001. 

(1 triljon = 1000 miljarder,  1 miljard = 1000 miljoner, 1 miljon = 1 000 000)

”Om man studerar krigshistorien under millenierna, har de som velat gå ut i krig alltid mycket tydligt underskattat kostnaderna både i blod och skatter,” berättade Linda Bilmes, medförfattare till boken om ”TreTriljonDollarKriget”, för Deutsche Welle. ”Man hade en administration som väntade sig ett snabbt och billigt krig.”

Diskontokrig
Lawrence Lindsey, ledare för Bushadministrationens Nationella Ekonomiska Råd, gjorde ett försök att sätta en prislapp på vad en regimförändring i Irak kunde kostat Förenta Staterna hösten 2002.

Lindsey beräknade att ett krig i MellanÖstern skulle kosta mellan $100 och $200 miljarder, eller 1-2 procent av Amerikas inhemska bruttonationalprodukt (GDP). Han släpptes efter det och administrationens budgetchef, Mitchell Daniels, föreslog en ny siffra på $50-$60 miljarder.

”Han (Lindsey) var en mycket erfaren kille – en högre ekonom – så att ta till och avskeda honom för detta, det var något i grunden stort drag,” sa Bilmes, expert på offentlig finansiering vid Harvards ‘Kennedy School of Government’. ”Det betydde att den grupp människor som tagit detta beslut var en mycket sluten grupp.”

Bushadministrationens ”shock-and-awe” kampanj, som i grunden besegrade Saddam Husseins nedgående konventionella militär, gick in i ett okonventionellt utnötningskrig och tussade Iraks etniskt-religiösa grupper mot varandra, med USAs militär stående fast i mitten.

”De undervärderade totalt hela situationen,” sa Bilmes. ”Det fanns ingen plan för vad som hade kunnat hända och vad man kunde släppa lös genom att invadera Irak.”

Så motståndet hängde med, år efter år, att kostnaderna för kontraterrorism – nästan helt finansierade via skulder- började öka.

”Tre triljoner dollar var det minsta,” sa Bilmes. ”Det var ett minimum för vad kriget kunde kosta. Vid det här laget kommer kriget ha kostat mellan $4 och $6 triljoner, men där har funnits många kostnader som inte gått att kvantifiera.”

Att binda ihop punkterna
Irakkrigets krigsskådeplats, alltså Persiska Viken, är en viktig leverantör för världens oljeförsörjning. Mellan  2001 och 2003 kostade ett fat olja $25, där man enligt Bilmes framtida marknader förebådar att priset under följande decennium förblir stabilt.

Politisk instabilitet var emellertid i Irak en av de faktorer som kunde förorsaka ett avbrott i oljetillförseln, just då kraven ökade beroende på den ekonomiska boomen i Indien och Kina. Under 2008 kostar ett fat olja – den globala ekonomins livsnerv – $140 dollar. Det femfaldigade oljepriset sätter en enorm press på den amerikanska konsumentens vardags-budget och pressar politikerna i Washington att införa preventiva åtgärder till att lätta krigsbördan i väljarnas plånbok.

”De ökande oljepriserna var en av de faktorer som bidrog till ‘den privata riksbanken’ Federal Reserves beslut att samtidigt öka likviditeten i USAs ekonomi,”sa Bilmes. ”Den ökade likviditeten var en av de faktorer som bidrog till husbubblan.”

Mänskliga kostnader
I en tid med begränsade ekonomiska ramar gav krigens prislappar upphov till ett växande politiskt fokus hos det amerikanska folket och dess valda ledare. Men den humanitära kostnaden i termer av dödade och skadade, och den långa påverkan som dessa bördor ger samhällen och familjer, har hittills inte rapporterats.

Enligt BrownUniversitetets rapport har omkring 225 000 amerikaner dödats och 365 000 skadats fysiskt i konflikter i Irak, Afghanistan och Pakistan alltsedan 11 september-attackerna. Neta Crawford som är författare till rapportens sektion om humanitära kostnader, säger att de representerar dom människor som direkt blivit dödade eller skadade av kulor och bomber.

Indirekta dödsfall är inte medräknade, de som relateras till de hinder som uppkommit som resultat av krigens påverkan på infrastruktur och hälsovård. ”Beräkningarna från andra konflikter säger, att mellan fem och femton gånger antalet dödade människor kommer som resultat av bomber och kulor – krigets eld – och dör genom dessa indirekta effekter,” säger Crawford, vetenskappolitisk professor vid Boston Universitetet, för Deutsche Welle. ”Det skulle ha varit absurt, om istället för antalet X, det vore fyra gånger eller femton gånger detta. Vi vet inte.”

Emellertid börjar och slutar inte den mänskliga kostnaden med dessa individer. Varje dödsfall och fysiskt sår bär med sig större sociala kostnader och påfrestningar på familjer och samhällen över CentralAsien, MellanÖstern, Europa och NordAmerika. ”Varje person som har stupat och gett pengar till sina familjer, betyder att deras familjer blir ändå fattigare,” sa Crawford.

”Varje död betyder att man skall betala begravningskostnader. Varenda en som är skadad eller lemlästad behöver tas om hand. Det är en fortsatt börda på de dödades och sårades existerande familjer.” Fördelarna: Krigskostnadernas ekonomiska och mänskliga pris har blivit högt. Men kommer kostnaderna att överväga fördelarna? Talibanerna och Saddam Hussein störtades från makten. Nu försöker man i Afghanistan och Irak få fram en ekonomisk och demokratisk
utveckling i regioner, eftersom det där finns underskott av bådadera.

”Då man beräknar kostnaderna och fördelarna av varje större militärt uppdrag, är fördelarna svåra att försäkra sig om, men en sak som man kan göra är att uppskatta kostnaderna,” sa Bilmes. ”En av de saker vi vid den tiden kände till men inte brytt oss om, det var kostnaderna”, fortsatte hon. ”De har inte bara ignorerats, utan under tiden Irakkriget höll på, tog man medvetet och bortsåg från kostnaderna.”

Medan krigen officiellt trappas ner, ska USA följa sin respektive tidtabell för att dra sig ur Irak och Afghanistan. Då kommer historien slutgiltigt att döma, huruvida det var värt investeringen av liv och resurser i dessa kampanjer. Kostnaderna kommer emellertid att fortsätta ackumuleras, även efter det sista geväret tystnat.

”Vi tror inte på att kriget slutar när striderna upphör”, sa Crawford. ”Kvar finns en långvarig påfrestning i deras kroppar och relationer. Kriget skrivs in i deras kroppar som dålig hälsa, och fortsätter till dess att striderna upphör.”

övers Ingrid Ternert

19 augusti, 2011

Då Biden besöker Kina

Filed under: CIA,krig,Pakistan,terrorism,USA — ingrid @ 00:23

Författaren  David Wise om ”Tiger Fällan: Amerikas hemliga Spion Krig med Kina” 18 aug 2011 
Vicepresident Joe Biden anlände igår till Kina för att starta en femdagarsresa och försäkra deras ledare om USAs ekonomi och inleda byggandet av relationer med landets mest sannolika nästa president, Xi Jinping.

Detta besök till USAs största utländska långivare kommer efter att Standard & Poor skrivit ner USAs kreditvärdighet, och precis dagar efter att Financial Times förklarat att Pakistan gett kinesiska tjänstemän tillgång till vraket av den topphemliga amerikanska stealth-helikopter, som kraschade i Osama bin Ladens område i Abbottabad under den räd USA genomfört i maj.

Enligt rapporten sa en icke namngiven amerikansk underrättelseofficer att kinesiska ingenjörer fått möjlighet att fotografera vraket och ta med ett prov av det särskilda ”stealthskinn”, som kunde få helikoptern att obemärkt flyga in i Pakistan, utan att synas på radarn.

Under tiden hade nyligen kinesiska tjänstemän klagat till USA över dess fortsatta övervakningsflygningar nära den kinesiska kusten. Men amiral Mike Mullen, de Förenade StabsChefernas ordförande i Pentagon, förklarade att han vill fortsätta flygningarna, vilka inbegriper användande av U-2 spionplan.

För att diskutera den roll spionage spelar i denna komplexa relation mellan Kina och Förenta Staterna, talar vi med den prominente nationella undersökande journalisten David Wise, författare til den nya boken ”Tiger Fällan: Amerikas Hemliga KrigsSpionage med Kina.”  övers Ingrid Ternert

<script type=”text/javascript” src=”http://www.democracynow.org/embed_show_v1/300/2011/8/18″></script>

Åsidosatt al-Qaida inväntar ‘våren’

Filed under: Afghanistan,Afrika,Fred,krig,Libyen,media,mellanöstern,Ryssland,Saudiarabien,Storbritannien,talibaner,terrorism,USA — ingrid @ 04:59

 

 av Mariann Ormholt  Asia Times 19 augusti

Tagen med överraskning av den arabiska våren har sedan dess al-Qaida och dess förbundna rörelser kämpat för att visa sig värdefulla, då det gäller att avslöja händelser, enligt experter.

Då målen för upproren är på kant med hur al-Qaida ser på den muslimska världen, kan militanterna fortsätta att bli åsidosatta, såvida revolutionerna kollapsar och lämnar en ny desillusionerad generation och sätter regionens ungdom åt sidan.

al-Qaidas ideologi har i viss mån förlorat fotfästet, eftersom man inte lyckats appellera till och på ett lämpligt sätt representera den utbredda stämning som finns i regionen, den som i grunden är svar på decennier av politisk, ekonomisk och kulturell stagnation.

Ett allmänt, ickevåldsligt uppror över hela Mellanöstern och norrut.  Afrika lyckades få till stånd den sortens signifikant förändring som al-Qaida och dess närstående i decennier försökt uppnå, sa Paul Pillar, professor i studier om säkerhet vid Georgetowns Universitet och fd CIAanalytiker. ”Det har visat sig att man inte behöver gå till extremt våld för att uppnå en politisk förändring,” tillade han.

En studie om al-Qaida under den arabiska våren av Juan Zarate och David Gordon inom Washingtons Centrum för Strategiska  och Internationella Studier, CSIS, ger ett antal andra skäl till att al-Qaida åsidosatts i upproren.

al-Qaidas kärna, som formellt leds av Osama bin Laden och blev mördad i maj, upprättades av Pakistans klanregioner, och är geografiskt avskilt från Mellanöstern och Nordafrika, sägs det. al-Qaidas kapacitet och resurser och dess anslutna grupper i Mellanöstern har varit under press, fortsätter studien, i och med att säkerhetstjänsten lyckats bryta isär deras celler och nätverk – och dess tillgångar i Maghreb, ledda av al-Qaidas Organisation i det Islamska Maghreb, som också vittrat ner och förlorat det mesta av sitt stöd i Algeriet och har misslyckats med att genomföra några större attacker i regionen.

Icke desto mindre har al-Qaidas ledare snabbt försökt prova positionera sin rörelse och spela en roll i revolutionerna. AbuYahya al-Libi, ledande al-Qaidaperson, har förbundit rebellerna med sin strävan att utmana Förenta Staterna. Han sa att det hade inspirerat arabvärlden till att kräva förändring. Andra prominenta al-Qaidafigurer sådana som nuvarande ledare Ayman al-Zawahiri och Anwar al-Awlaki, Jemen-amerikansk präst, har också försökt få kredit för revolutionerna.

Noman Benotman, erfaren analytiker vid Quilliam Foundation, tankesmedja i London om kontra-extremism, noterade att sådana uttalanden är rent taktiska åtgärder, avsedda att försäkra sig om att al-Qaidarörelsen inte marginaliseras av den Arabiska Våren.

”De har försökt försvara sig själva från var och en som beskrivit dom som bortkopplade från upproren”, sa han. Samtidigt sa Benotman att det var svårt för al-Qaida att finna sin roll i revolutionen. Medan militanter klandrar Västmakter för de umbäranden som mött muslimer, genom de allmänna protester som gått emot en ineffektiv regeringsmakt och lokala klagomål, sådant som arbetslöshet och korruption.

Medan protesterna dessutom i allmänhet orsakas av temporära bekymmer, fortsätter al-Qaida att drivas av religiösa imperativ. ”al-Qaida har sitt eget väletablerade koncept och sin ideologi om jihad och att etablera en islamsk stat,” fortsatte Benotman.”Systemet är baserat på att vara kampens väpnade förtrupp, genom en grupp som vet bättre än vanliga människor och vet mer om Islam och hur man upplyser massorna.

”al-Qaida kan inte bli politiker. De kan inte avsäga sig våld. Hela deras historia, deras ideologi och kultur, handlar om kamp och uppoffring.” Han argumenterar att den arabiska våren kan ha förändrat al-Qaidas taktik, genom att göra innebörden av deras  propagandabudskap lite mildare – men inte deras strategi. Pillar är överens om det och menar att revolutioner inte levererar de förändringar som människor önskar, eftersom al-Qaida och dess förbundna tycks vara förmånstagarna i ett folkligt missnöje.

Paul Rogers, professor vid Institutionen för Fredsstudier vid Bradforduniversitetet, håller med denna uppfattning. ”Militanterna kan hävda att icke-våldsliga massprotester inte fungerar, därför leder det till fler radikala islamist-alternativ ,”sa han.

Rogers fruktar att om Västs aktioner i Libyen fortsätter många månader till, kommer det att finnas en verklig risk för att detta uppfattas som ännu ett exempel på Västs attacker mot ännu ett arabland. ”Det hade kunnat bli rätt användbart för al-Qaidas propaganda,” sa han.

Benotman berättade för Institutet för Krig och FredsRapportering, att al-Qaidaledare redan identifierat Libyen som en möjlighet, och uppmanar människor där att inte sätta sin tilltro till rebellernas ledare, då dessa är lierade med Väst.

I Jemen sägs upproret ha låtit Al-Qaida på Arabiska Halvön (AQAP) få ledningen på detta ickestyrda territorium. Även om AQAP inte åtnjuter någon särskild grad av allmänt stöd, anser CSIC studien att organisationernas inflytande är på uppgång inom vissa samhällen.

Enligt media i Jemen  har Al Qaida på arabiska halvön i mars meddelat att de etablerat en kontroll över Abyanprovinsen, 480 kilometer söder om huvudstaden Sana’a, och utropat ett islamiskt emirat regerat av sharia-lagen. Jemens södra region är också basen för ett separatistiskt motstånd, som  i flera år opererat där, även om al-Qaida i vanliga fall är dömd att enbart utgöra en liten spelare i denna komplexa väv av maktstrider.

Pillar tror inte att al-Qaida kommer att helt försvinna, även om den arabiska våren skulle lyckas. Då denna är en mycket diversifierad grupp, tror han att den fortsätter existera i flera former. ”Det kommer alltid att finnas folk vid en återvändsgränd – människor som  helt enkelt är alltför hängivna,” sa han. ”Om man får till ett  framgångsrikt arabiskt uppvaknande och en rättvis lösning på Palestinafrågan, tror jag att utsikterna för al-Qaida kommer att bli extremet låga”.

Mariann Ormholt är bidragsgivare till IWPR

övers Ingrid Ternert

Smugglar Bofors förbjudna vapen?

Filed under: Afghanistan,CIA,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,Sverige,USA,vapen — ingrid @ 22:59

 Smugglar Bofors förbjudna vapen?  FiB 8-2011 18 augusti 2011

 Nattliga flygningar till Örebro. Tungt lastade transportplan som sveper in över flygplatsen vid Lekeberga när mörkret sänkt sig och bevakningen är noll.

Så ser det ut när CIA ”gästar” Sverige. Och så ser det enligt vittnen ut när Bofors levererar vapen och ammunition som misstänks vara DU-vapen, tillverkade av uttjänt kärnbränsle, till sina uppdragsgivare i England och USA.

Folket i Bild har tagit del av dokument där flygplansbesättningen vid åtminstone ett tillfälle bestod av CIAs anställda. Den gången var det en Boeing 737 som användes. Enligt dokumenten har just den resan gått från flygplatsen i Palma de Mallorca, en slags transitstation för CIA i Europa, till Örebro.

Därutöver har nattliga landningar och starter av mycket stora transportflygplan registrerats på Lekeberga flygplats utanför Örebro under åtminstone 15 år. Det var då Jacko Sevón, ljudexpert som arbetat som projektledare för bullersaneringar, flyttade in i ett hus bara sju kilometer från flygplatsen.

-Jag förstod att det skedde nattliga flygningar till Örebro som inte registrerades av någon myndighet. Det mest logiska var att flygningarna var avsedda för Bofors som tidigare har varit med och finansierat flygplatsen, säger Jacko Sevón.

Det finns enligt Sevón inga myndighetskrav om kontroll av flyget på Lekeberga, inga landnings- eller starttillstånd av Luftfartsverket behövs alltså.

Bofors ägs sedan 2005 av den USA-baserade försvarskoncernen BAE Systems Inc som i sin tur ägs av engelska BAE Systems, Europas största vapentillverkare med cirka 100 000 anställda. Uppgiften för Bofors är att förse sina ägare med ammunition och vapen, avsedda för krigföring i bl.a Afghanistan och Nordafrika.

Med avancerad teknisk utrustning har Sevón och den organisation han bildat, Miljöaktivisterna, kunnat fastställa ett mönster för trafiken på Lekeberga. Att det rör sig om mycket tungt lastade flygplan framgår av de start- och landningssträckor som behövs. Under våren 2011 landade och startade exempelvis stora Antonov-124 med östeuropeisk besättning.

-Vi kan tydligt se hur trafiken ökat kraftigt i samband med USAs och Natos insatser i exempelvis Afghanistan, Libyen och Nordafrika. Samma sak gällde under ryssarnas Tjetjenienkrig 1999-2000.

Den gången flög dock planen vidare via Finland.

Det finns starka skäl att misstänka att flygplanens last till viss del består av vapen som innehåller så kallat utarmat uran, DU-vapen, det vill säga gift och radioaktivt rest-uran från produktionen av kärnvapen och kärnkraft. Bofors tillverkar bland annat ammunitionen CHARM 3, som åtminstone år 2008 innehöll rest-uran enligt brittiska försvarsdepartementet. Vi vet också att Bofors vapensystem Excalibur som används i kriget mot Afghanistan och Irak kan användas till ammunition som innehåller rest-uran.

Som vapen i stridsvagnar och bomber i flygplan har DU en effekt som ingen traditionell ammunition kan uppnå. En granat med DU-ammunition, avlossad från en stridsvagn, tränger igenom tre stridsvagnars pansarplåt plus en vägg av betong. En bomb från ett flygplan kan tränga tio meter ner i urberget innan den exploderar och krossar exempelvis ett skyddsrum till damm.

Men effekten är också långvarig. Det finns starkt stöd från djurexperimentell forskning och från studier på cellkulturer att DU både kan orsaka cancer, genskador, miss- bildningar och störa hormonsystem.

Det vetenskapliga stödet för allvarliga hälsoeffekter av DU har ökat sedan sommaren 2010 genom nya vetenskapliga artiklar om situationen i Irak där främst USA använde DU-ammunition.

Exempelvis publicerade American Journal of Public Health våren 2010 en artikel som visade en statistiskt säkerställd ökning av leukemi från 2,6 till 6,9 fall per 100 000 invånare bland sjukhusvårdade i Basra 1993-2006 medan ingen ökning skedde i grannländer (eller i USA och EU). Även en kraftig ökning av missbildningar och spädbarnsdödlighet från Falluja har rapporterats.

Anders Romelsjö, professor vid Karolinska Institutet, har under flera år arbetat med frågan om hälsoeffekter av utarmat uran. I telefonsamtal och mail till Bofors informationsdirektör Katarina Tolgfors har han upprepade gånger bett om svar på följande frågor:

  1.. Tillverkar Bofors, eller har Bofors tidigare tillverkat vapen som a) har använts eller b) kan ha använts i kriget i första Gulfkriget, fd Jugoslavien, kriget i Irak sedan 2003 eller kriget i Afghanistan sedan 2001?
  2.. Tillverkar Bofors, eller har Bofors tidigare tillverkat, vapen som kan använda ammunition som innehåller utarmat uran (”depleted uranium”, DU)?
  3.. Tillverkar Bofors, eller har Bofors tidigare tillverkat, ammunition som innehåller utarmat uran (”depleted uranium”, DU)?
  Med Bofors menar jag förstås både det nuvarande företaget BAE Systems, och den tidigare företagskonstellationen. Kanske berör de områden som är sekretessbelagda. Tacksam om ni i så fall anger det i svaret.

-Svar har inte kommit trots att jag fick löfte om snabbt besked, säger Anders Romelsjö.

Artikeln publicerades i FiB 8-2011.Text och fakta- Gösta Elmquist redaktör FiB, Ola Jordán journalist, Anders Romelsjö forskare, Peo Österholm journalist

Sverige tar inte ställning
Enligt ett växande antal forskningsrapporter föreligger starka och ökande indicier för ett samband mellan bruket av vapen med resturan och förhöjd förekomst av bland annat cancer och fosterskador.

DU-vapen är radioaktiva så väl som kemiskt giftiga, med långvariga effekter på människor och miljö. Därför strider de mot folkrättens internationella avtal och konventioner avseende förbjudna vapen.

FN:s generalförsamling har vid tre tillfällen, 2007, 2008 och 2010 med mycket stor majoritet antagit resolutioner där man ber att medlemsstaterna och relevanta internationella organisationer (WHO, IAEA, UNEP) informerar om forskning, effekter och användning av DU-vapen och har också röstat för sanering av bombade områden och kompensation till offren.

I december 2010 var det exempelvis 148 stater i generalförsamlingen som antog resolutionen. Bara USA, Storbritannien, Frankrike och Israel röstade mot. Sverige lade liksom flera EU-länder ned sin röst.

FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog 1996 en resolution som placerar DU bland massförstörelsevapen.

EU-parlamentet har med stor majoritet fyra gånger, senast 94 procent, röstat för omedelbart stopp för användning av DU-vapen.

Sveriges riksdag har vid några tillfällen avslagit motioner om förbud mot DU-vapen från medlemmar i Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Flera internationella organisationer arbetar för ett förbud av DU-vapen, till exempel International Coalition to Ban Uranium Weapons www.bandepleteduranium.org med bland annat svenska Aktionsgruppen mot radioaktiv krigföring (ARK) som medlem www.uraniumconference.org.

Fakta- Här tillverkas DU-projektiler
Projektiler som innehåller DU tillverkas bland annat av tre företag i USA (Alliant Techsystems, Day & Zimmerman, General Dynamics Ordance and Tactical Systems) samt av företag i Frankrike, Indien, Serbien, före detta Sovjetunionen och i Pakistan, och finns i drygt 15 länder efter vad man känner till (ICBUW).

Bofors är involverat genom att Bofors i samarbete med Raytheon Missile Systems i USA utvecklat 155 mm Excalibur, som kan användas för avfyring av projektiler som innehåller DU.

« Newer Posts — Older Posts »

Powered by WordPress