Fredskoalitionen Göteborg

10 november, 2011

Tillrättalagt politiskt innehåll från USA mot Iran i nya IAEA rapporten

Filed under: Iran,Kärnvapen,nya,USA — ingrid @ 21:20

9 nov PressTV-Iran En högre iransk tjänsteman säger att Teheran tänker visa Internationella AtomEnergiorganisationen IAEAs politiska ambitioner i dess nya rapportering om Iran.

Talespersonen för Irans UtrikesMinisterium, Ramin Mehmanparast, berättade för ISNA att IAEA tänker behålla sin legala status och vara noga med sina skyldigheter, då man ger ut sina rapporter om medlemsstater.

Han fastslog att den senaste IAEA rapporten om Iran skiljer sig betydligt från de tidigare, eftersom den bevisligen avslöjar den politiska målsättningen och trycket från vissa stater att vilja starta en psykologisk krigföring mot Iran för dess nukleära aktiviteter.

Mehmanparast sa att denna nya rapport betonar IAEAs tidigare hållning och ligger vad gäller innehållet i linje med USAs anklagelser om att Iran är ute efter kärnvapen. Det har trots amerikanarna aldrig presenterats något bevis som stöder dessa “påstådda studier”.

Mehmanparast betonade att det huvudsakliga målet för anti-Iranska handlingar är att skilja ut den offentliga uppmärksmheten i världen från den nya utvecklingen i MellanÖstern och Israels aktioner. “Man har länge sökt framkalla Iranfobi i regionen. Vågen av Islamskt Uppvaknande som sveper genom MellanÖstern har emellertid hindrat deras komplott”, sa han.

Vidare förklarade han att amerikanarna är medvetna om det faktum, att anti-iranska komplotter sällan lyckas i MellanÖstern. Trots det gör man sitt bästa för att ändra kursen för det Islamska Uppvaknandet i regionen och uppmuntrar istället till Iranofobia, tillade han. Mehmanparast sa att amerikanska tjänstemän också använder anti-Iran scenarier för att avleda den globala allmänhetens intresse från Usas interna bekymmer och antikorporativa protester över den växande bristen på jämlikhet i landet.

Den högre iranska tjänstemannen sa att Amano, som är Japans IAEA representant, gett efter för trycket från Usa som en gång startat en kärnvapenattack mot Japan, istället för att försvara sina mänskliga rättigheter eller åtminstone den japanska nationens.

Talesmannen för Irans UtrikesMinisterium tillade att Amano är fast i en svår situation och borde svara upp till Iraniernas, Regionala Nationers och Världens Fria och Oberoende Stater på den nya IAEA rapporten om Iran.

Den iranska högre tjänstemannen sa, att den senaste rapporten från IAEA om Irans kärnenergi visar vidden av ett i sammanhanget politiskt samarbete. För rapporten har i högsta grad förstört KärnenergiOrganisationens rykte och graderats ner till ett verktyg i en del Västländers händer.

Mehmanparast hävdade att USAtjänstemän strax efter mötet med IAEAs generalsekreterare Yukiya Amano, förklarat att IAEA avsåg släppa en rapport om Iran som skulle ytterligare öka Västs bekymmer angående dess nukleära aktiviteter, och uppmuntra Väst att överväga ett hårdare straff gentemot Iran.

Han tillade att ett sådant samarbete före publiceringen av den nya IAEA rapporten om Iran skulle påvisa rapporten som tekniskt och legalt oförsvarbar.

 

övers Ingrid Ternert

11 november, 2011

IAEAS rapport om Iran – Sovjetisk vetenskapsman en tuff diamant

Filed under: Iran,Israel,kärnkraft,Kärnvapen,Ryssland,USA — ingrid @ 01:57

 

 10 nov Asia Times   Soviet nuclear scientist a rough diamond’ av Gareth Porter

Rapporten från Internationella AtomEnergiOrganisationen som publicerats av en tankesmedja i Washington upprepade det sensationella tidigare påståendet från nyhetsmedia över hela världen, att de tidigare sovjetiska kärnvapenforskarna skulle ha hjälpt Iran att konstruera ett detonationssystem som kunde användas till ett kärnvapen.

Men det visar sig att den utländska experten, som inte namnges i IAEAs rapport, men identifierats i nyhetsrapporteringen till Vyacheslav Danilenko, inte som kärnvapenforskare utan som en av de högsta specialisterna i världen i produktionen av nanodiamanter genom explosioner.

Faktum är att Danilenko, som är ukrainare, från början av sin forskningskarriär enbart arbetat med nano-diamanter och anses vara en av pionjärerna i utvecklingen av denna teknologi, bekräftat i publicerat vetenskapligt material.

Det visar sig nu att IAEA och David Albright, chefen för det Internationella Institutet för Vetenskap och Säkerhet i Washington, varit källan till de nya rapporterna om Danilenko, men aldrig brytt sig om att kolla sanningen i det ursprungliga påståendet av en icke namngiven ”MedlemsStat” från vilken IAEA baserat sin försäkran om hans kärnvapenbakgrund.

Albright gav  förra veckan en ”privat genomgång” för ”underrättelse-professionella”, där han nämnde Danilenko som den utländska expert, vilken kontrakterats av Irans Fysikaliska ForskningsCentrum under mitten av 1990talet och identifierat honom som en ”tidigare sovjetisk kärnenergi-forskare”, enligt Joby Warrick i Washington Post den 5 november. Danilenkos historia har sedan spritt sig runt världen. 

IAEAs rapport säger att organisationen har ”starka indikationer” på Irans utveckling av ett ”högexplosivt tändsystem”, vilket beskrevs som ett ”implosionssystem” för kärnvapen, och fått ”assistans med arbetet från en utländsk expert, som inte bara var kunnig inom dessa teknologier utan också, enligt information från en medlemsstat, arbetat inom hemlandets kärnvapenprogram under en lång tid av sin karriär.”

Rapporten erbjuder inget annat bevis på Danilenkos inblandning i utvecklingen av ett tändsystem. Medlemsstaten fick uppenbarligen veta att Danilenko hade arbetat under Sovjetperioden vid det All-Ryska Vetenskapliga ForskningsInstitutet vid Teknisk Fysik i Snezhinsk, Ryssland, som var välkänt för sitt arbete med utveckling av kärnstridsspetsar och helt enkelt antagit, att han var involverad i det arbetet.

Vidare forskning skulle emellertid avslöja att Danilenko från början av sin karriär hade arbetat i den del av Institutet, som specialiserat sig på syntes av diamanter. Danilenko skrev i en redogörelse för ett tidigt arbete som publicerats under 2006, att han var bland de vetenskapsmän som tillhörde ”gasdynamikgruppen” vid Institutet, som var ”det första under 1960 att starta studier i diamantsyntes”.

Danilenkos återblickar på den tidigare delen av sin karriär finns i ett kapitel av hans bok, Ultra-nano-kristallin-diamant: Syntes, Innehåll och Applikationer, redigerad av Olga A Shenderova och Dieter M Gruen, publicerad år 2006. Ett annat kapitel i boken täcker historien om ryska patent relaterade till nano-diamantdokument.

Det faktum att Danilenkos Centrum vid Institutet utvecklat viktiga processer så tidigt som 1963-1966, vilka senare utnyttjats vid ett större ”nano-diamant-detonation” produktionscentrum.

Danilenko lämnade institutet under 1989 och slöt sig till Institutet för MaterialVetenskapliga Problem i Ukraina, enligt författarna av det kapitlet. Danilenkos stora framsteg, har enligt författarna blivit utvecklat i stor skala med teknologin att producera ultraupplösta diamanter, en särskild applikation för nanodiamanter.

En teknologi som senare blev införd av ALIT bolaget i Zhitomir, Ukraina, baserad på en explosionskammare 100 kubikmeter i volym, som hade  designats av Danilenko.

I början av 1993 var Danilenko chef för ett företag vid namn Nanogruppen vilken från början hade uppförts i Ukraina, men idag är förlagt till Prag.  Bolagets webbsida skryter om att man har det ”starkaste vetenskapsteam”, som varit inblandat i ”introduktionen av nanodiamanter under 1960 och de första kommersiella applikationerna för nanodiamanter under år 2000″.

Bolagets deklarerade mål är att förse världens behov av nanodiamanter.

Iran har ett aggressivt program för att utveckla sin nanoteknologiska sektor, och detta inbegriper ett stort fokus på nanodiamanter, vilket bloggaren ‘Moon of Alabama’ påpekat. Den bloggen var den första källan att påkalla uppmärksamhet ifråga om Danilenkos nanodiamant- bakgrund. Danilenko förklarade klart att avsikten med hans arbete i Iran var att hjälpa till med utveckling av en nanodiamant-industri i landet.

Rapporten framhåller att den ”utländska experten” hade varit i Iran från 1996 till omkring 2002, ”till synes för att assistera i utvecklingen av en anläggning med möjlighet och teknik att tillverka ultradispersiva diamanter (UDDs) eller nanodiamanter”. Det uttrycket visar att nanodiamanter egentligen varit en täckmantel för hans verkliga syfte i Iran.

Experten säger att rapporten, ”också påvisat explosiv fysik och dess applikationer”, utan att komma med någon ytterligare detalj om vilka applikationer som varit inblandade.

Det faktum att IAEA och Albright blivit uppmärksammade på Danilenkos nanodiamant-arbete i Iran, före han blivit involverad med den ”tidigare Sovjeterans kärnvapenspecialisters” historia,  får deras misslyckanden att göra varje oberoende utfrågning av hans bakgrund än mer avslöjande.

Ryktet om den ryske kärnvapenforskaren som hjälpt till att konstruera ett ”implosionssystem” för ett kärnvapen tillhör den nyaste upprepningen av ett tema, som IAEA introducerat i sin rapport i maj 2008, i vilken man hade nämnt ett fem-sidors dokument som beskriver experiment med ett ”komplext multipunkts avfyringssystem till detonation av en substantiell mängd högexplosivitet i hemisfärisk geometri” och övervakning av detonationen.

Iran bekräftade användningen av detonatorer för ”ledning av en explosionsbrygga”, sådana som nämnts i dokumentet för konventionella militära och civilia ändamål. Men dessa dokument avfärdades som en ren bluff tillsammans med andra i en samling ”påstådda studier”, som  egentligen  kom från ett iranskt forskningsprogram om kärnvapen.

En noggrann undersökning av dokumenten i den ”påstådda studien” har avslöjat inkonsistens och andra anomalier som visat på fusk. Men IAEA, Förenta Staterna och dess allierade inom IAEA fortsätter behandla dokumenten, som om det inte varit fråga om deras autencitet.

Den icke nämnda medlemsstat som informerat om Danilenkos påstådda erfarenhet som sovjetisk kärnvapenforskare är nästan säkert Israel, som varit källan till nästan alla synbara underrättelser om Irans arbete med kärnvapen under förra decenniet.

Israel har inte gjort någon hemlighet av sitt beslut att påverka världsopinionen om Irans kärnenergiprogram genom att sprida ut information till regeringar och nyhetsmedia, inklusive om de misstänkta iranska regeringsdokumenten.

Israeliska Utrikesministeriet och underrättelsefolk berättade för journalisterna Douglas Frantz och Catherine Collins om Mossads specialenhet som ägnade sig åt denna uppgift vid tiden då de falska dokumenten producerats. Under en intervju i september 2008, sa Usas utrikesninister Albright till Olli Heinonen, vicedirektör för säkerheten inom IAEA, att ett dokument från en medlemsstat hade övertygat honom om att de ”påstådda studie”dokumenten var genuina.

Albright sa att staten ”antagligen var Israel”.  Jerusalem Posts Yaakov Katz rapporterade sedan att israeliska underrättelseorganisationer ”erbjudit kritisk information utnyttjad i rapporten”, i avsikt att ”trycka igenom en ny sanktionsrunda mot Teheran”.
 

övers Ingrid Ternert

The Guardianfilm om lyckan i livet

Filed under: nya — ingrid @ 18:52

12 november, 2011

Västs militarisering av Arktis del 2

Filed under: Arktis,Canada,Kärnvapen,kärnvapen,Kina,Korea,NATO,Norge,olja,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 16:28

Voice of Russia 11 nov 2011

Ingen-betraktar längre Arktis som en död zon. Dess vidsträckta istäcken döljer 7% av världens olja och 33% av dess gasreserver tillsammans med guld, diamanter och andra mineraler. Global uppvärmning och smältande permafrost i Arktis kan snart öppna upp den arktiska oceanens skatter.

Detta  förändrade perspektiv har fått  ’Arktis Fem’ makter att krångla – Ryssland, Kanada, USA, Danmark och Norge, med bara Ryssland som ickemedlem av NATO.  Alliansen uttryckte  klart  vid Lissabonmötet nov 2010 sitt intresse för Arktis. Situationen blir nu alltmer komplicerad beroende på ett internt gräl över territoriella anspråk bland de Fem.

USA och Kanada kan inte nå en överenskommelse om Beaufort havet (ett marginellt hav i Norra Ishavet) medan Kanada dessutom kämpar med Danmark om ‘Hans Island’. Även Kina som ligger långt ifrån Arktis vill delta i regionen. Dess isbrytare ‘Snow Dragon’ har två gånger gått in i haven runt Arktis. SydKorea har också utrustat en isbrytare.

Chefen Igor Korotchenko för ‘Ryska centret för analys av världens vapenhandel’, säger att en rapport från USAs flotta menar, att Amerika är i stort behov av att bygga upp sin militära potential i Arktis. Man säger att flottan har startat en intensiv träning i Arktis och skaffat nya Arktis-klassade fartyg och isbrytare.  Man har dessutom installerat mark-och undervattensbevakning och övervakningsstationer.

USAs kärngeneratordrivna ubåtar för multibruk  upprätthåller en ständig patrullering av Arktiska Oceanen och deras mål är långt ifrån forskningsmässiga, förklarade han i en intervju för ‘Voice of Russia’: Pentagon har permanenta snabba missilförsvarsgrupper på höga latituder, inklusive 3-4 kryssningsmissiler och 4-6 jagare. Man har också 11 stridsflygplan förlagda till Alaska. Medan USAs Stridsflygplan och Ubåtar som patrullerar området i Arktiska Oceanen blivit utrustade med hög-precisionsvapen.

USAs Försvars Departement tränar också marktrupper för operationer i Arktis och planerar bygga två flottbaser i Alaska. Kanada i sin tur har satt undan pengar för att bygga en djupvattenshamn och flottbas i den övergivna staden Nanisivik och börjat förnya och utvidga en militär övningsbas i ‘Resolute Bay’ och beordrat uppbygge av nya patrullfartyg i Arktis. Landets militärkontingent i Arktis har dessutom ökat tiofalt.

Även om Kanada saknar en ständig militär närvaro i Arktis genomför man årliga övningar vid namn Operation Nanook för träning vid katastrofer och olyckor. Sedan år 2007 genomför man egna patrulleringar i Arktis. Under 2010 års kanadensiska krigsspel ingick för första gången trupper från USA och Danmark, och gav Kanada en officiell status som NATO observatör i Arktis.

Under sommaren 2011 ingick USAs och NATOs flygvapen i övningarna, inklusive jetplan, spionplan och fraktflygplan. Norge för sin del öppnade ett nytt hög-teknologiskt PolCirkelCentrum norr om Moirana nära Polcirkeln. Man har också flyttat sin stora militärbas dit och använt den under sommaren som övningsplats för ‘Cold Response’ 2011, där 10 000 NATO och norska trupper ingår.

Ryssland som ingår i en av dessa fem och är beläget nära Arktis, tvingas svara upp mot regionens militarisering. Man avser skapa en separat och särskild division i Arktis för att säkra sina områden däruppe i en förändrad militär och politisk miljö. Ryssland har också utarbetat en strategi för Arktis, då landets SäkerhetsRåd överfört regionen till den Federala SäkerhetsTjänstens jurisdiktion att bli Rysslands ledande resursbas år 2016.

Under våren 2011 förklarade Rysslands försvarsminister att man skulle upprätta en motoriserad infanterienhet i Arktis på Kolahalvön. Trupperna är särskilt utrustade för att operera i regionen. En rysk expert i ämnet, Igor Korotchenko, berättade för VOR att Rysslands militära utrustning överensstämmer med den särskilda standard som krävs för att klara både höga och låga temperaturer.

Marktrupper ska få stöd av isbrytande krigsfartyg kapabla att inte bara lotsa fartyg utan också genomföra militära uppdrag. För oturligt nog har Arktis blivit en militariserad zon, så enda sättet för länder runt Arktis är att fredligt dela in området i ansvarsområden och så snart som möjligt starta ett fredligt utnyttjande av regionen.

Därför gäller att  inte ge stater utanför Arktis en chans att med militära medel göra anspråk på området.

 

övers Ingrid Ternert

13 november, 2011

Kärnkraft knappast något för Japan – efter Fukushima

Filed under: Japan,kärnkraft,Kärnvapen,Miljö — ingrid @ 04:00

12 nov Japan tog på lördagen för första gången in en grupp journalister i det haltande kärnkraftverket  för att öka sina ansträngningar att visa världen att man ligger på höjden av olyckan.

Mer än 30 medlemmar av pressen, vilka bar skyddsmasker och anti-strålningsdräkter och såg utifrån bussarna de förödda byggnader som innehållit Fukushima Daiichis reaktorer, scenen för planetens värsta atomkatastrof sedan Tjernobyl ett kvarts århundrade tidigare.

Fyra reaktorbyggnader befann sig i varierande stadier av förstörelse, med reaktor nr3 fullständigt kollapsad. Kråkor och drakflygning kunde ses runt reaktorerna, i ett område där reporterns dosimeter mätt en strålning på 50 microsieverts per timma. Närmare reaktorerna ökade det till 300 microsieverts (0.3 millisieverts), den högsta på hela resan.

Den av japanska regeringen satta tröskeln för evakuering från ett normalt område ackumulerad strålning ligger på 20 millisieverts per år. Trots en serie bakslag, inklusive avslöjandet förra veckan att spontan fission (utstrålning) hade uppmätts inuti en reaktor som verkat vara allt annat än slocknad, säger regeringen och verksoperatören TEPCO är på gång med en kall nedstängning vid slutet av året.

Idag kan man enligt media se två reaktorbyggnader, som en gång målats under en jublande blå himmel, torna upp sig över Fukushima Daiichi kärnkraftverk. Hustaken är bortsprängda, de sönderfallande betongväggarna minskade till stålramar. I skuggan av dessa finns rörmakare, elektriker och truckförare, ibland i tusentals, plikttrogna i sitt arbete och alla kädda i vita skyddsdräkter från topp till tå.

Deras jobb som är att rensa i den värsta kärnkraftskatastrofen sedan Tjernobyl kommer att ta decennier att slutföra.

Reportrar, också bärande strålskyddsdräkter, besökte för första gången en lördag den härjade anläggningen sedan Japans värsta tsunami på hundratals år svämmat över anläggningen den 11 mars 2011 och ställt till med reaktorexplosioner och härdsmältor och vänt hundratals kvadratkilometer av landskapet till ett ingenmansland. 

Åtta månader senare förblir anläggningen i spillror. Manglade lastbilar, som är välta överända av tsunamivågens kraft belamrar fortfarande sina tillfartsvägar. Bråten har förblivit översållad där den fallit ner. Vattenpölar täcker delar av detta en gång obefläckade område.

Tiotusentals av anläggningens tidigare grannar kanske aldrig kommer att ha möjlighet att åka hem. Och  just som Hiroshima och Nagasaki blivit ikoner för kärnvapnens fasa, har Fukushima blivit det nya demonstrationsropet i den globala anti-kärnkraftsrörelsen.

En preleminär regeringsrapport som släpps denna månad, förutspår att det skulle ta 30 år eller mer för att trygga Fukushima Daiichi. Likt Tjernobyl kommer den troligen att byggas i en cement- och stål“sarkofag.”

Hiroaki Koide, en kärnfysiker vid Kyoto universitetet, sa att han tvivlar på att processen kommer att gå lika smidigt som regeringen hoppas på. Han sa att bassänger innehåller utbränt kärnbränsle som är mycket flyktigt, och att rensa upp i de tre reaktorkärnorna, som smält ner genom sina inre kamrar,  blir en väldig utmaning.

“Ingen vet var exakt bränslet finns, eller i vilken form”, sa han. “Reaktorerna måste muras igen i en sakofag med metall plattor inlagda underifrån för att hålla det vattentätt. Men inom 25 till 30 år, då cementen börjar avge strålning, måste den byggas in i ett annat lager av cement. Det är ungefär som de ryska Matryoshka dockorna, den ena inuti den andra.”

Den förbjudna zonen runt anläggningen kommer antagligen vara igång i åratal, om inte decennier, framöver. Tjänstemän medger motvilligt att tiotusentals evakuerade människor kanske aldrig kommer få återvända hem. Nyliga studier antar att Japan fortsätter att märkbart underskatta vidden av katastrofen, som kan få följder för hälsa och säkerhet ända långt in i framtiden.

Underskattade strålningsberäkningar. Enligt en studie ledd av Andreas Stohl vid Norska Institutet för atmosfärforskning, finns det dubbelt så mycket radioaktivt cesium-137, en cancerframkallande del som pumpats in i atmosfären, än vad Japan sa, har nått 40 procent av totalen från Tjernobyl. Det Franska Institutet för Radiologiskt Skydd och KärnSäkerhet fann att 30 gånger mer cesium-137 släppts ut i indiska Oceanen än vad anläggningens ägare kommit fram till.

“Vi har inte studerat innehållet i deras forskning, och är inte i läge att svara”, sa Hiroki Kawamata, TEPCOs talesman. “Vi har vid denna tidpunkt inga planer på att modifiera våra uppskattningar”.

Innan krisen var det resurssvaga Japan beroende av kärnkraft till omkring en tredjedel av sin el. Man planerade öka denna andel till 50 procent till år 2030. Utan kärnenergi kommer Japan att importera mer fossilt bränsle, skära ner dess potential av GDP med 1.2 procent och kostnader på 7.2 triljoner yen ($94 miljarder) årligen, enligt en uppskattning av det Japanska Centret för Ekonomisk Forskning.

Men allmänhetens stöd till kärnkraft och den tilltro industrin bygger på har dalat. Tiotusentals japaner har gått ut och protesterat. Misstro över regeringens och TEPCOs försäkringar, grupper av gräsrötter som korsar landet med stråldetektorer. Flera“hot spots” i och omkring Tokyo undersöks nu av myndigheterna.

På grund av raseriet har Japan i grunden övergett sitt långsiktiga mål att expandera sin kärnenergiproduktion. Status för även existerande anläggningar är ohållbar. I dagsläget har 43 av Japans 54 kärnreaktorer stängts ner, antingen för mekaniska problem eller rutinartade inspektioner, vilka måste genomföras var 13e månad. Lokalt godkännande är ett krav för att åter starta upp kärnkraftsanläggningar, även efter rutininspektioner. Och lokala ledare som fruktar återverkningar vid valen har en avsky för att erbjuda detta.

TEPCO annonserade några veckor senare, att det kunde bli tillräcklingt med kärnkraft för att klara landet under vintern, men efter det kommer följderna av kärnenergikrisen rörande elproduktion att bli än mer akut. Om politiska motståndet förblir så högt som det nu är, då skulle i maj varje kärnreaktor i Japan ställas utanför.

övers Ingrid Ternert

14 november, 2011

Denna en procent största förstöraren av välstånd världen någonsin skådat

Filed under: nya — ingrid @ 15:45

Våra gemensamma tillgångar de senaste 30 åren har stulits av industrins psykopater. Det är därför vi nästan är bankrutt

Om välstånd oundvikligt skulle vara resultatet av hårt arbete och företagsamhet, då hade varje kvinna i Afrika varit miljonär

av George Monbiot 8 nov 2011 ”The Guardian”

. 

 Påståendena om vad de ultra-rika 1% skaffar sig själva – att de ägt en unik intelligens eller kreativitet eller driv – utgör exempel på självbedrägeri. Det betyder att berömma sig om inkomster man inte själv bär ansvar för. Många av de idag rika har kommit dit för att de kunnat skaffa sig särskilda jobb. Detta kap beror mindre på talang och intelligens än på en kombination av hänsynslös exploatering av andra och den plats de fötts på, då ett sådant jobb skulle kräva orimligt med människor som fötts på särskilda platser och i särskilda klasser.

Högt spel i Syrien

Filed under: CIA,ekonomi,Irak,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Syrien,terrorism,USA — ingrid @ 18:20

 av Juan Cole 12 nov 2011

Clinton: Syriens president al-Assad har nu förlorat sin legitimitet efter att mobben gått till storms och attackerat den amerikanska och franska ambassaden i Damaskus. 

‘Mobbens attacker mot de amerikanska och franska ambassaderna har under gårdagen utförts av element ‘positivt inställda till regimen’ i Damaskus och provocerat fram ett upphettat svar från utrikesminister Hillary Clinton, som menat att president Bashar al-Assad nu “förlorat i legitimitet” genom att inte ha levt upp till sina plikter gentemot den internationella rätten till skydd för utländska diplomater.

Hon varnade för att Washington inte anser al-Assad vara “omistlig.”

USA trappade upp sina finansiella sanktioner mot den syriska eliten, av vilka vissa med hade bankkonton frusna i Schweitz och annorstädes, och uppmanade upprepade gånger al-Asad att möta folkets krav på demokrati.

Varje bakgrundsanalys måste börja med vissa klara fakta, som att USAs störtande av Saddam Hussein har misslyckats att skapa ett Irak mer vänligt inställt till Israel (i själva verket är ayatollah Muqtada al-Sadrs sammanhållna grupp i grunden mer anti-israelisk än vad Saddams var). Den allmänna synen i MellanÖstern har blivit, att detta misslyckande kunde övertyga Israels säkerhetsetablissimang att al-Assads regim i Syrien är att föredra framför sunnifundamentalisten Numero Ett i Irak.

Som vida omkring, såvida al-Assad faller, uppfattas som en trolig efterträdare vid makten, även om en sådan förutsägelse naturligtvis bara är spekulation. Vad man kan erindra sig, är att år 2004 Al-Hayat också publicerat en artikel om en dylik effekt. Tidningen iscensätter också en del rubriker som kritik mot hans auktoritära stil, då det i själva verket är Washington som velat ha honom så, och därför tar emot en del gruff från honom utan några egentliga praktiska konsekvenser.

Clinton verkar ha varnat al-Assad att inte förlita sig alltför mycket på USAs rädsla för det Muslimska Brödraskapet, och hon signalerade också Washingtons allt större missnöje med möjligheten att sunni-Baathpariet i Syrien kunnat förlora makten. Hon menade nu, att detta var det hittills starkaste parti som hade regerat i Damaskus sedan Obamaadministrationen kom till makten, fast besluten att förbättra relationerna med Syrien (det är därför USA har en ambassadör i Damaskus vid attacker, då Bushadministrationen verkat gilla att låtsas som om Syrien egentligen inte existerat).

Själva attackerna reste många frågor. För det första verkar det som om regimen själv har satt upp massorna till attack, eftersom väldigt lite händer i Damaskus som BaathPartiet inte vill ska hända. Denna tes har fått stöd utifrån polisens lilla respons (minst sagt) och den amerikanska och franska ambassadens truppers ständiga behov av att försvara sina byggnader.

Fransmännen klarade attackerna, men efter en tid bröt mobben igenom till USAs ambassad och rannsakade den en stund innan den övertagits av Marinkåren. Arabiska al-Hayat sa att man också försökt nå USAambassadörens bostad.

De som attackerade hade protesterat mot USAambassadören Robert S. Fords besök på söndagen i Hama och hans franska motpart Eric Chevallier, som mycket väl hade kunnat ge invånarna anstånd från den hårda syriska genombrytningen som svar på de ca 300 000 demonstranterna där på fredagen.

Den syriske presidenten Bashar al- Asad hade under 1982 avskedat omkring 10 000 invånare, då man anklagade dessa för att vilja skapa ett muslimskt fundamentalistiskt uppror.

Enligt en tidigare rapport i al-Hayat hade massorna även innan ambassadattackerna kastat tomater och ägg mot ambassaden. Regimen spred ryktet om att ambassadör Ford hade blivit inkallad till Washington på grund av besöket i Hama, vilket Syrien beskrev som intrång i den syriska suveräniteten och inblandning i de egna angelägenheterna. USAs StatsDepartement förnekade ryktet.

 

övers Ingrid Ternert

15 november, 2011

Väpnade rebeller försvarar kvarteren, säger aktivist i Homs, Syrien

Filed under: krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Syrien — ingrid @ 05:47

Armed rebels begin to defend neighborhoods, says Homs activist
av Lauren Williams The Daily Star 12 nov

Tidigare under det syriska upproret, trodde invånaren i  Homs, Wassim, på en fredlig revolution. Inte nu längre. Wassim är en bland tusentals “aktiva” bland Homs invånare som tar del av protester och alltmer hjälper till med vad han kallar “väpnat motstånd” hos de syriska säkerhetsstyrkorna  och arme’offensiven mot staden.

Wassim tror hans eget förändrade tänkande är likt de flesta andras i staden, vilka uttråkade och desperata nu säger, att ta till vapen är deras enda val. Över ett informellt samtal detaljerade Wassim ut hur försvarsstrategerna arbetat i staden, där motståndet varit centraliserat och där han  beskrev en vanlig dag i den belägrade staden.

“Livet startar som vanligt mellan omkring 8 eller 9 a.m. Ifall vi inte hört något skjutande, går vi och handlar det vi behöver, grönsaker, skaffar mat, fortsätter vårt vanliga liv. Tills omkring kl 3”, sa han.

“Mellan dessa timmar 9 och 3 finns det fortfarande risk för att dom börjar skjuta, men livet måste gå vidare. Överallt, vid ingångar till kvarteren, vid slutet av gatorna”.

“Så livet fortsätter mellan dessa timmar, men det har hänt att jag bara varit ute och köpt en påse på marknaden ungefär kl 1 p.m och då hört skottlossning i närheten… Vi känner oss inte rädda längre. Alla ger sig iväg hemifrån- så gått det går.”

Wassim sa att det inte verkar ligga någon strategi bakom skjutandet.“Skotten är oberäkneliga”, sa han och förklarade att de inte bara ser ut att sikta in sig mot de hus de tror innehåller rebeller eller dissidenter. Vi tror dom bara försöker skrämma oss till döds.”

“Vi kan inte vara säkra på varför och när de börjar skjuta. Det kanske bara är mot en byggnad, en offentlig byggnad någon tid, men det får folk att bli för rädda att gå ut.”

“På något vis fortsätter livet som alltid, till omkring kl 3:30, efter det kan man inte se någon annan mänsklig varelse på gatan.”De människor som kommer ut då är demonstranter.”

Nu för att de dödat så många människor i Homs, sa han att det var mycket få kvar som inte hade känt någon som blivit dödad. Den syriska regeringen hävdar att den bekämpar väpnade gäng som terroriserar kvarter i Homs och andra ställen. Wassim beskrev sin version av vilka de väpnade gängen är.

“Vi erkände behovet av självförsvar” sa han.“De är inte rädda längre; de är nu bara arga. Så de gjorde vad som krävdes. De började organisera sig. Om någon hade ett gevär skulle han ta med sig det till kvarteret.”

Då han beskrev strategin, menade Wassim att den taktik som i huvudsak använts, det är att att sikta på en av av säkerhetskontrollerna.“Vi bestämmer över en checkpoint – det kan bero på att människor har skjutit en hel del mot  checkpoints.”

Därifrån sa han att de väpnade grupperna positionerar sig vid slutet av gatorna för att beskjuta dom från ett normalt avstånd.“För det mesta använder de jaktgevär”, sa han, och gjorde klart att han aldrig själv deltagit i en anstormning.

På frågan om vad svaret hade blivit då man genomfört attacker mot säkerhetsstyrkor, sa han att det går att räkna ut.“Då man väl attackerar en checkpoint och dödar en del av soldaterna, slår de hårdare tillbaka och börjar skjuta som galningar, på ett vansinnigt sätt för att ge tillbaka.”

“Men vi gör detta för att det nu blivit enda sättet att ge tillbaka och skydda våra städer. Folk är idag inte rädda för fler dödsfall och att bli skjutna.” Trots att de fler offer en sådan taktik må resultera i, sa Wassim han trodde majoriteten av invånarna i Homs stöder ett väpnat försvar.

“Vi tror de i vilket fall kommer att döda folk, så vi bryr oss inte. Vi föredrar att kämpa. Det får en att känna sig att man åtminstone försvarar sitt folk….”

“Jag brukade tro att vi kunde göra detta fredligt, det gör jag inte nu. Och jag tror att det finns en mängd människor som jag. För det mesta stöder dom attackerna. De ser det som försvar.” 

Tillfrågad om de avvikande grupperna var desertörer, eller organiserade i någon hierarki, blev Wassim vag.“De startar också”, sa han. “De börjar organisera sig i vissa områden”.

Med tal cirkulerande om en fri syrisk armé i arbete, sa Wassim att en del desertörer efter att ha vänt sig från armén skulle ge sig  av till säkra hus i området. För det mesta, sa han, är de lågrankade officerare som nu varit på några ställen och skulle med i militär träning. Men han sa inte om det var en armé, eller en organiserad milis.“Inte än.”

Frågan om vem som organiserade och gav order, ville han inte ge svar på. Vid denna punkt började Wassim skrika.“För er på utsidan vill ni veta hur det är organiserat och hur det fungerar. Vad är det som händer härnäst.”“Då det gäller mig har jag helt enkelt sett så mycket, så mycket död efter åtta månader. Personligen, psykologiskt, är det alltför mycket.”

“I teorin, för övrikt, tror jag på en fredlig revolution. Men när man är där, då vet man att det bara är omöjligt. Det är en instinkt att försvara sitt hem, sin familj. Vi vet att genom att beväpna oss gör vi exakt det de vill att vi skall göra, att vi spelar det i deras händer. Men vi måste försvara oss.” Han sa att till största delen vill invånare i Homs ha stöd.

“Politiskt, ja.”

Och militärt?

“Ja, i form av utländskt stöd, för det mesta från andra arabländer.”

Och vad gäller andra grupper som kan leverera vapen?

“Vi behöver bara stöd.”

Wassim sa att det nyligen kommit in mer vapen och att mer skulle behövas för motståndet runt området.“Vi känner oss som föräldralösa barn i Homs. Ingen hjälper oss och vi är ockuperade.”

Vad händer i de andra städerna – känner invånare i Homs, att de lider mer?

“Ja. Vi känner att vi är dom som alldeles själva uppbär revolutionen i Homs”.“Vi förstår att det finns andra städer där det är omöjligt, där de också tar del av revolutionen”, sa han.

“Men för mig, ifall jag möter någon och han säger att han är från Aleppo, och de talar om för mig att de är därifrån, känner jag mig så arg, som om jag ville brista ut och attackera honom för att han inte gör någonting, medan så många människor dör.”

Och de andra städerna, som Hama?
Om det bara hade funnits en annan stad som gör som vi i Homs, då hade på några dagar regimen fallit”.

Wassim har nu flytt från Syrien. Men då de mesta oberoende media är bannlysta från Syrien, har det inte gått att få  hans påståenden oberoende bekräftat.

 

övers Ingrid Ternert

 

16 november, 2011

Pakistansk talibanledare avvisar fredsförslag

Filed under: Afghanistan,drönare,krig,mellanöstern,Pakistan,talibaner,terrorism,USA — ingrid @ 01:27

 

 Asia Times 15 nov av Amir Mir

Pakistan – Då han följer i den afghanska talibanledaren Mullah Omars fotspår, har ledaren för Pakistans talibaner TTP  Hakeemullah Mehsud avvisat den pakistanska regeringens senaste fredserbjudandet om samtal och uppmanat till fler terrorattacker.

Det färska erbjudandet om samtal kom Pakistans InrikesMinister Rehman Malik med den 6 november vid ett särskilt meddelande under den islamska högtiden Eid på kvällen av den islamska festivalen, och uppmanade TTP och alla andra militanter att ta undan sina vapen och bli en del av den nationella högtiden.

Erbjudandet gjordes i enlighet med en resolution utfärdad under en Allparti Konferens den 18 oktober, vid vilken viktiga politiska partier infört samtal med TTP. medan han livligt avvisade erbjudandet om fredssamtal under högtiden, deklarerade TTPs chef att kriget mot Pakistan skulle fortsätta, i första hand för samarbetet med ”de otrognas styrkor” - med referens till Förenta Staterna och dess allierade .

Mullah Omar, de afghanska talibanernas högsta befälhavare, hade redan avvisat möjligheten av fredssamtal med amerikanarna tills och såvida de USA-ledda styrkorna kommer att dras bort från Afghanistan. I ett uttalande den 30 augusti sa Mullah Omar att det pågående kriget mot US-ledda allierade styrkor skulle komma att leda till seger för de afghanska talibanerna. Emiren beskrev det planerade slutet år 2014 med bortdragande av främmande trupper från Afghanistan som seger för talibanerna mot Västs högteknologiska militär.

I sitt särskilda budskap under högtiden Eid, vilket tolkats av underrättelsetjänstens SiteGroup, anklagade Hakeemullah Mehsud den pakistanska militären för sättet att överföra arabiska, uzbekska och andra mujahedeen till de otrogna vita, bara för att göra deras ledare nöjda. De araber som TTP chefen refererade till är medlem av al-Qaida, medan uzbekerna är medlemmar av Uzbekistans Islamska Rörelse (IMU) och andra nära militanta grupper som opererar från Pakistans-Afghanistans klanbälte.

”Vårt krig med er kommer fortsätta och snart förödmjukas ni i just detta liv, och man kommer också att vända er ryggen. För de otrogna har utnyttjat er och finner inte längre någon styrka hos er.”

Medan han åter påpekade sin bedyrade lojaltet mot Mullah Omar och anklagade det förtryck och de orättvisor som utförts mot själviska militanta ledare, vars lojaliteter ligger hos judar och kristna, förklarade TTPs chef att den enda lösningen var att förena sig under Mullah Omars ledarskap och inleda jihad.

”Jag uppmanar alla muslimer till resning mot dessa Västs agenter som sålt ut sitt samvete; att gå utöver sina olikheter och  förena sig under emiren Mullah Mohammad Omars banér och arbeta för Kalifatets återkomst (ett sunnireligiöst rike där Kalifen är religiös och världslig ledare)

- En dröm som väntar på att gå i uppfyllellse”, förklarade Hakeemullah Mehsud. Senare i uttalandet avvisade han DurandLinjen, den osynliga gräns som delar Afghanistan från Pakistan, och sa att banden mellan de afghanska talibanerna skulle ”fortsätta förstärkas”. Det rådde ingen tvekan om att den muslimska trosgemenskapen Umman är en enhet, och som muslimer accepterar vi inte en delning genom DurandLinjen eller några andra gränser.

Vi är alla lojala soldater till (AQ) Emiren Mullah Omar. Han är vår ledare, ledsagare och Emir. De tjänster och uppoffringar som Tehrik-e-taliban i Pakistan utfört för det Islamska Emiratet Afghanistan, har kommit att prövas över tiden och våra gemensamma band fortsätter att  förstärkas.   Hakeemullah Mehsud uppmanade muslimerna att ”visa den yttersta enighet” då Usa och Nato är redo att dra sig tillbaka från Afghanistan. ”Dessa otrognas arméer är ordentligt på gång mot sitt nederlag, och som utträdesstrategi är det ett allra sista försök att skapa spänningar inom ‘umman’, tillade Hakeemullah.

Det allra senaste erbjudandet om fredssamtal från Pakistans regering kom vid en tidpunkt då Pakistans militäroperationer i Pakistans FATA område  längs den osynliga gränsen till Afghanistan, haft ett litet inflytande på TTPs operationella förmåga, vilket trappat upp terroraktiviteterna över Pakistan, där man rapporterat att talibanernas organisatoriska växt och styrka tagit vissa språng över gångna år, både kvalitativt och kvantitativt.

Medan det finns dom i  Pakistans etablissimang som tror att TTP avvisat regeringens erbjudande om fredssamtal, eftersom man tar detta som ett tecken på svaghet, eller säger att TTP tvingats avvisa pakistanska regeringen i Islamabads erbjudande om fred, eftersom dess ledarskap inte längre litar på Pakistans militära etablissimang.

TTP har klart ingen lust att hålla fredssamtal med Pakistans regering, trots det klara uttalandet från arméchefen general Ashfaq Kiani den 18 okt, att pakistanska armén inte skulle haft något emot att regeringen i Islamabad för samtal med talibanerna.

Kiani anslöt sig till premiärminister Yousaf Raza Gilanis uttalande 2 okt att hans regering var beredd att hålla förhandlingar med alla militanta grupper, inklusive TTP, alltså de förenade KlanOmrådena. Då han reagerade på fredsförslaget, välkomnade den 3 okt TTPs vice befälhavare premiärministerns förslag, men inte utan att slå fast två ouppnåeliga förutsättningar för samtal:

Ett, regeringen borde överväga sin relation med Förenta Staterna om att två,  tvinga på landet en islamsk sharialag.

Det var svårt för premiärministern att acceptera villkoren, särskilt som Pakistan redan befinner sig under ofantlig press från USAs sida att starta en militär offensiv mot Haqqaniklanens militanta nätverk i Norra Waziristans klanförvaltning.

Även på annat sätt cirkulerar inflytelserika diplomater omkring i Islamabad och menar att den pakistanska regeringen helt enkelt inte förmår hålla fredssamtal med den militanta grupp, som redan blivit placerad på FNs Säkerhetsråds internationella antiterrorlista. Innan man den 29 juli 2011 förklarade TTP som terroristorganisation, hade SäkerhetsRådet redan okt 2010 fått in Hakeemullah Mehsud och hans vice befälhavare, Waliur Rehman, i sin sanktionslista.

Underligt nog kom FNs sanktioner mot TTP fyra år efter att gruppen gett sig av längs de vilda gränsområdena till Afghanistan och öppet förklarat krig mot den pakistanska staten och dess säkerhetsetablissimang för dess samarbete med främmande styrkor. USA lade Hakeemullah Mehsud till sin Specialdesignade globala terroristlista och TTP på sin lista med utländska terroristorganisationer från 1 sept 2010.

Mehsud är efterlyst av FBI för sin påstådda inblandning i bombningen av den amerikanska militärbasen den 30 dec 2009 nära den afghanska staden Khost och kom att döda sju CIA-agenter. Explosionen inträffade efter att en självmordsbombare med påstådd hjälp av TTPs ledare gått in i Khosts militärbas och detonerat laddningen, som var gömd under kläderna.

20 aug 2010 anklagades Mehsud inför federal domstol för konspiration till att mörda en amerikansk medborgare, då han befunnit sig utanför USA och konspiration för användande av massförstörelsevapen. Samma dag hade en federal anklagelse utfärdats för arrestering av Mehsud av USAs DistriktDomstol i Columbia.

USAs Statsdepartements belöning i sitt JuridiskaProgram ger pris på upp till fem miljoner dollar för den information, som i varje land direkt  leder till anhållande eller fällande dom för Mehsud. Han sågs senast i en video från februari i år vid Sultan Amir Tarars avrättning, bättre känd som överste Imam, tidigare anställd hos ISI, den pakistanska underrättelsetjänsten och blev kidnappad i mars 2010.

Tehrik-e-talibaner Pakistan som Mehsud leder är en paraplyorganisation för små och stora islamska militanter, grupper förlagda i FATAs gränsområde. Den hade bildats i Norra Waziristan den 12 dec 2007, då en samling upp till 40 högre pakistanska jihadledare hade lett en styrka på ungefär 40 000 i Peshawar, provinshuvudstad i en av Khyberpassets provinser, och beslutat gå samman under ett enda banér ledd av Baitullah Mehsud, som blev dödad under en amerikansk förarlös flygplansattack i augusti 2009.

TTPs uttalade mål vid tiden för bildandet var att förena talibanerna i Pakistan och sätta upp en centraliserad organisation mot NATOs styrkor i Afghanistan, förutom att genomföra jihad mot de pakistanska säkerhetsstyrkorna. Efter Baitullahs död och upphöjelsen av Hakeemullah Mehsud, blev det en exempellös ökning avTTP-sponsrade terroristaktiviteter i nästan varje skrymsle och vrå av Pakistan.

Detta är i första hand beroende på att TTP kombinerat sin styrka med al-Qaida och vissa andra terroristorganisationer och hotat utvidga sitt område och sina ambitioner. Trots att fortsatta amerikanska drönarattacker i klanområden i stora drag försvårat TTPtalibanernas möjligheter, har den alQaida-kopplade jihadgruppen klart hållit sig vid liv genom allianser med andra jihadistgrupper, utbrytargrupper, fotsoldater och legoknektar i klanbältet.

I vilket fall, i stället för att starta en fullskalig militär offensiv i Norra Waziristan för att avväpna TTPs vidsträckta jihadinfrastruktur, erbjuder det pakistanska etablissimanget fredssamtal, inte enbart till talibanerna utan också till andra militanta grupper.  Detta kommer mitt i en oro uttryckt av internationell terroristexpertis, att dylika drag inte är att rekommendera och kan leda till andra fiaskon. Förutom att vidare erodera auktoriteten för den pakistanska staten.
Amir Mir är en högre pakistansk journalist och författare till flera böcker om militant Islam och terrorism, den senaste om spåret till mordet på Bhutto: Från Waziristan till GHQ. (Som undertecknad vet svaret på – vid löfte om att hålla tyst)

 

övers Ingrid Ternert

 

Kriget i Afghanistan – Faran med uppgörelsen är att slutdatum saknas

Filed under: Afghanistan,krig,Mänskliga Rättigheter,nya,Sverige,talibaner,terrorism — ingrid @ 17:17

 

 Varje dag svensk trupp blir kvar i landet innebär fortsatta civila offer och kränkande av Afghanistans nationella suveränitet

Det skriver 2011-11-15 Lars-Gunnar Liljestrand om kriget i Afghanistan

Afghanistanuppgörelsen visar att krigsivrarna nu är på defensiven och att alla inser att kriget är förlorat. Faran ligger i att regeringen fortfarande glider på ett definitivt slutdatum.

 Sveriges regering har gått med i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som en pålitlig militär partner till USA och NATO i framtida militära operationer ute i världen. Det är inget svenska politiker vill säga men som försvarets egna strateger talar klarspråk om.

Varje försök till utvärdering av den svenska krigsinsatsen blir meningslös om inte den bakgrunden är klar.

De som nu talar om risken med ett snabbt tillbakadragande borde istället lära av Afghanstans historia, att varje dag som utländska soldater finns  på afghansk mark innebär fortsatt krig och civila offer. Istället är risken att regeringen vill fullfölja sitt examensprov och undviker därför ett definitivt slutdatum i sin proposition.

I svenska medier framställs kriget i Afghanistan som en slags humanitär intervention för att införa demokrati, säkra kvinnors rättigheter, skolor för afghanska barn osv. Det hävdar också Andreas Braw ordförande i Kristdemokratiska  Ungdomsförbundet i Stockholm. Han tycker att ”vi är på rätt väg ” med jobbet i Afghanistan och vill inte dra tillbaka trupperna.

Men vad är egentligen uppdraget för den svenska insatsen?

Riksrevisionen fann vid sin granskning att det saknades tydliga mål och att insatsen var svår att utvärdera. Regeringens företrädare talar i allmänna ordalag om demokrati och mänskliga rättigheter men vill inte gärna närmare gå in mer exakt på vad som skall uppnås med Sveriges deltagande i kriget. Istället är det militärstrateger på Försvarshögskolan som talade klarspråk. Professor Gunnar Åselius uttalade sig den 24 oktober i programmet God morgon världen:

”Även om det är värdefullt och viktigt att man kan bidra till ett bättre liv för människorna i Afghanistan så är det kanske inte ett syfte som man är beredd att offra svenska liv för. Det som för Sverige är viktigt med sin närvaro där, är att man skapar en sorts inflytande för Sverige i världen.

De skapar en bild av Sverige som en pålitlig samarbetspartner, som en del i det som kan beskrivas som en sorts global västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. De här soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, inte så mycket för Afghanistans skull.”

Talet om demokrati, kvinnofrågan och mänskliga rättigheter var enligt Åselius något som politikerna tog till för att sälja in kriget hos svenska folket. Någon vecka tidigare hade en annan militärstrateg Robert Egnell på Dagens Nyheters debattsida frankt förklarat:

”Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USAs ögon.”

Sveriges regering har gått med i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som en pålitlig militär partner till USA och NATO i framtida militära operationer ute i världen.

Det här kunde inte utrikesminister Carl Bildt säga i svenska medier men det gick bra i Washington Post 8 januari 2010 där han tillsammans med NATO-chefen Fogh Rasmussen skrev att USA kunde lita på Sverige som en militär partner i Afghanistan och att Sverige och NATO var ”vapenbröder” i den striden och i framtiden.

Kriget i Afghanistan är folkrättstridigt. USAs angrepp 7 oktober 2001 var aldrig sanktionerat av FN och Washingtons påstående om rätt till självförsvar efter 11 septemberattentaten har grundligt tillbakavisats av folkrättskunniga bland annat Ståle Eskeland norsk juridikprofessor  vid Oslo universitet som i oktober besökte Stockholm och deltog i flera debatter om folkrätten och kriget i Afghanistan.

Det svenska deltagandet i kriget som ett examensprov för fortsatta krig under USAs och Natos ledning är motbjudande och omoraliskt och helt i strid med den alliansfrihet Sverige fortfarande bekänner sig till. Vi kan ha vilka uppfattningar vi vill om hur Afghanistan skall styras men det är likväl en fråga för afghanerna och inte för oss i väst.

Diskussionen som nu börjat om svenskt tillbakadragande är bra. Den visar att krigsivrarna nu är på defensiven och att alla inser att kriget är förlorat. Faran ligger i att regeringen fortfarande glider på ett definitivt slutdatum. Säkerhetsläget skall enligt propositionen utvärderas av Karzairegeringen tillsammans med NATO och bestämma när och var utländska trupper skall kunna dras tillbaka.

”Slutdatum för den landsomfattande transitionsprocessen är satt till slutet av 2014, men den enskilda transitionen av provinser och distrikt är svårare att tidsbestämma”. Efter 2014 är det öppet för svenska soldater att delta som ”stödjande” till den afghanska armén och enligt Bildt kan det innebära att de blir stridande trupper.

Detta krig är det femte Afghanistankriget. Britterna försökte tre gånger erövra landet , ryssarna en gång och nu USA. All afghansk historia visar att afghanerna alltid kommer att bekämpa en utländsk ockupant. Under detta Afghanistankrig har aldrig så många offer skördats och så intensiva strider genomförts som efter USAs upptrappning av antalet soldater 2010.

Varje dag svensk trupp blir kvar i landet innebär därför fortsatt krig, fortsatt dödande och fortsatta civila offer samt fortsatt kränkande av Afghanistans nationella suveränitet.

 

« Newer Posts — Older Posts »

Powered by WordPress