Fredskoalitionen Göteborg

6 september, 2010

USA-krigens ökända Blackwater

Sparat under: Afghanistan, Irak, Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, dollar, krig, terrorism, vapen — ingrid @ 17:07

Ta del av denna kusliga historia om vad Eric Prince och hans beryktade privata legoknektar inom Blackwater har för sig runtom i världen, där de deltar i USAs krig som de i Irak och Afghanistan.

Vad gäller frågan om att dra sig ur Irak blev för övrigt svaret från general Petraeus – ‘Nåja, först av allt vill jag säga att vi inte drar oss ur. Det kommer att bli 50 000 USAtrupper kvar i Irak i form av en ’stödfunktion’ snarare än en ledande roll. Men även detta ger en enorm möjlighet till utveckling.’

Också med tanke på USAs ekonomiska nedgång och den kris som råder både där och i övriga världen, kan man spekulera om varför USA satsar så mycket på krigen i Irak och Afghanistan, vilka hittills kostat 1 triljon dollar (tusen miljarder) tillsammans. Samtidigt har tillvaron för någon miljon människor i dessa länder blivit totalt raserad med ett enormt lidande som följd.

Medan stater i övriga världen knappt vågar säga någonting alls till kritik…

I.T

7 augusti, 2010

USAs dolda specialstyrkor

Sparat under: Afghanistan, Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, dollar, droger, krig, olja, terrorism — ingrid @ 21:19

3 aug Democrcy Now 
Amy Goodman- President Obama har lovat stora förändringar i det USA-ledda kriget i Irak.

Men den irakiska regeringen bemöter Obamas uttalande om att våldet i Irak skulle varit det lägsta på över ett år och säger att över 500 har dödats bara förra månaden.

Alltmedan Usas militär avfärdar dessa siffror och säger att 200 människor dödades under juli månad.

För vad som fortsättningsvis kommer att bli den utlovade truppneddragningen och det officiella slutet på USAs stridsuppgift i Irak har jag här i New York kontaktat Jeremy Scahill, Puffin Foundation, undersökande journalist som skriver för the Nation Institute och författare till ‘Blackwater: The Rise of the World’s Most Powerful Mercenary Army’. Han bloggar för thenation.com

JEREMY SCAHILL Först av allt, vad president Obama gör är att införa den politik som redan legat på George Bushs bord då han lämnade Vita Huset. Detta är i realiteten Petraeus-Bushs plan för Irak. Så påståendet att Obama gör det bra i sin kampanj för löftet om att avsluta kriget, det är en slags lek med ord. I realiteten har han bara infört det som redan var USAs politik då han kom till Vita Huset.

Vad som är viktigare för folk att förstå, det är att när president Obama talar om hur kriget ska skiftas över till diplomaterna, då betyder det inte att han helt plötsligt lägger över förhandlingarna till pennfäktarna. Faktum är att utrikesminister Hillary Clinton förra månaden la fram en förfrågan till Pentagon om en otrolig ökning av Statsdepartmentets egen paramilitära styrka.

Vad Statsdepartmentet säger är, att om man tar bort alla dessa stridstrupper, då vill vi ha ersättare för dom. Clinton som går in istället för presidenten har alltså sagt att hon vill bannlysa Blackwater och andra privatarméer. Hon förfogar nu över vad som blir en radikal ökning av dessa privata militära styrkor och soldater i Irak.

USAs ambassadområde är i storleksordning åttio fotbollsplaner; det är lika stort som hela VatikanStaten. Vatikanen har ambassader runt hela världen. Vår ambassad är i Vatikanens storlek, men i Irak. Världens största USAambassad?

JEREMY SCAHILL: Det är den största ambassad som något land i historien har haft. Den är alltså en stad i sig. Och enligt Hillary Clinton kräver den mellan 6000 och 7000 privata säkerhetsvakter. För att nu sätta det i sitt sammanhang finns 4000 olika specialstyrkor förlagda i 75 länder runtom i världen. Det är Obamaregimens utplacering av USAs specialstyrkor. Hillary Clinton vill att 7000 stycken av dessa ska vakta USAs ambassad i Bagdad.

Statsdepartementet har också planer på att förändra en del USA baser till vad man kallar ‘evigt bestående placering’, EPPs.  Man ska alltså ha sådana utposter runtom i landet, och det viktiga är —ja det som är viktigt här är en nerskalad och uppborrad ockupation, Obamastilen, vilket gör det nödvändigt att ha ett ökat antal privatstyrkor.

Statsdepartementet frågar efter MRAPfordon, armerade fordon för Black Hawk-helikoptrar och dess paramilitära styrkor. Så ja, visst kan man säga att det officiella kriget är avslutat, men i själva verket fortsätter det så att säga genom bakdörren, då man tar in dessa paramilitära styrkor och klassar dom som säkerhetsstyrkor för diplomatändamål.

Vilket är vad Bush spelat med från allra första stund.

AG-  Och då det gällde nivån på våldet?

JEREMY SCAHILL: Det nuvarande våldet i Irak? Som du sa i introduktionen till detta avsnitt, hörde vi president Obama säga att våldet ligger på allra lägsta nivå. Iraks regering säger att det ligger på den allra högsta nivån sedan juli 2008, då 500 människor blev dödade. Faktum är att situationen i Irak just nu är lika osäker som den någonsin varit.

Man kan inte bilda en regering. Man har Ayad Allawi som har kontakt med CIA och anklagas för att ha dödat obeväpnade fångar. Tidigt i sin politiska karriär var han Baathparti-anhängare och en av Saddams toppersoner.  Och så har man Nouri al-Maliki, som varit en sorts nickedocka för USA. Dessa två, CIA-killen gentemot Vita Huset-killen, bedriver nu ett slags krig om kontrollen över Irak.

Den största majoriteten människor saknar en jämn tillgång till dricksvatten, till electricitet, till bensin, i ett av de rikaste, oljerikaste länderna i världen. Nivån på oljeproduktionen ligger just nu under Saddam-erans nivå. Och under Saddams Irak förekom USAledda försvagande sanktioner, vilka gick under beteckningen FNsanktioner.

Jag menar att Irak idag är rena katastrofen. Där förekommer ytterlig förödelse och en humanitär katastrof. Miljoner människor har förflyttats inom landet eller flytt till Syrien eller Jordanien. De flesta människor i Irak anser numera att det var bättre förr på Saddam Husseins tid. Du förstår—

AMY GOODMAN: Trots att dom inte gillade honom.

JEREMY SCAHILL: Nej naturligtvis inte. Men poängen då det gäller Irak är, att alla som varit i Irak under Saddams tid och sett människor få sina tungor avskurna för att ha sagt något, ni vet, negativt om Saddam Hussein, att om Irak säger man att det var bättre under Saddam, vilket är en förödande kommentar om USAs misslyckande med att göra något annat än att göra det värre i Irak.

AMY GOODMAN: Även tillgången till elektricitet i staden?

JEREMY SCAHILL: Javisst- alltså jag har tillbringat mycket tid i Saddams Irak, och du vet, det fanns föråldrade elledningar, men elektriciteten var rätt jämn. Nu i Irak fruktar alltså folk för sina liv hela tiden, om de så måste ut för att få tag på rent dricksvatten, att få tag på gas. Det har alltså förekommit en etnisk rensning i Bagdad, där sunnis och andra minoriteter drevs ut från staden. Alltså har det blivit en ytterst skamlig operation, en ytterligt skamlig operation.

AMY GOODMAN: De mer än $9 miljarderna i pengar…

JEREMY SCAHILL: O ja, väskor med miljontals dollar.

AMY GOODMAN: —borta

JEREMY SCAHILL: Ja ja, alltså—kom ihåg att på något sätt är detta en gammal historia— Irak har från allra första stund varit en pengagruva. Tonvis med människor gjorde sig genom detta till miljonärer. De fick all denna cash för att betala mutor. Vi kan också se det i Afghanistan. USAs skattebetalare ger ut massvis med pengar som ingen är ansvarig för över huvud taget. Jag tror det handlar om mycket större summor än vad vi ser just nu i Irak. Och där i Afghanistan betalar vi båda sidor i kriget.

Vi betalar alltså USAs styrkor—och ”vi” det vill säga Förenta Staternas skattebetalare —betalar alltså talibanerna, för man måste betala mutor i Pakistan och i Afghanistan för att få dit USAs militära leveranser till bekämpning av talibanerna.

Alltså, detta är otroligt. Irak och  Afghanistan, de är mycket lika på det sättet. Vi kan få kris i det här landet—alltså utbildning, hälsovård, alla dessa problem vi brottas med just nu i Förenta Staterna—och så fattas $9 miljarder dollar i Irak. Och vem vet hur många miljoner som fattas varje månad i Afghanistan?

Ni har sett beskrivningen om alla dessa pengar som åker i lådor ut från Kabuls flygplats. Vad är det som händer? Hur kan det komma sig att Demokraterna inte reser frågan, inte gör det till en av de viktiga frågorna? Ungefär ett hundra av dessa—röstade mot att ge pengar till kriget. Varför röstar inte längre de andra demokraterna för det? Vilka är det som de här människorna representerar?

Då det gäller USAs specialtrupper som WikiLeaks avslöjat, så opererar också de i Afghanistan, Pakistan. De opererar i Afrikas Horn, Etiopien, Eritrea, Somalia. Task Force 373 var en styrka som framför allt jagade människor som var klassade som viktiga mål.

Man hade en lista på ungefär 2000 människor att jaga. Det har legat under Task Force 714 och nu under något annat, idag hemligt. Och dessa specialstyrkor har porträtterats av New York Times och andra media som någon slags permanent styrka, alltså Task Force 373. Det finns högar av liknande styrkor runtom i världen bestående av olika element ur USAs special-styrkor.

De kommer från särskilda paramilitära piloter ur 160th Aviation Night Stalkers. De kommer från Navy SEAL Team 6 eller från Delta Force. Och de agerar utifrån särskilda uppdrag. Vad vi nu har sett är att det i Afghanistan finns två krig som USA bedriver. Dels det som inbäddade journalister skriver om. Så finns det krig som specialstyrkorna för, vilket är det verkliga kriget—nattliga räder, insparkning av dörrar, mängder av dödade civila.

Mycket liten hänsyn till offren där dessa Specialstyrkor befinner sig, och mot vad man anser vara ett viktigt mål. Studier visar att för varje civil som USA dödat i Afghanistan, följer sex attacker månaderna efter denna attack. Vi ser retoriken om att spara civila liv – så jagar dessa specialstyrkor människor, dödar dom och bryr sig inte om några civila liv och döljer det i själva verket aktivt och utger falska pressreleaser. Man skyller på andra styrkor, då det i själva verket är de amerikanska specialstyrkorna.

Jeremy Scahill skriver för thenation.com

övers Ingrid Ternert

28 juli, 2010

USAs beslag av $ 9 miljarder från irakiska fonder

Sparat under: FN, Irak, Irak, Iran, USA, olja — ingrid @ 20:44

Revision visar att Pentagon inte kunnat redovisa de $8.7 miljarder dollar, som funnits i irakiska fonder. 

27 juli Washington Times

Revisorer fann att USAs Försvarsdepartement har rekord i fusk, då Pentagon inte helt kunnat redovisa de $8.7 miljarder dollar,  vilka man åren 2004 till 2007 tagit ur den särskilda fond som FNs Säkerhetsråd satt upp.

Försvarsdepartementet har alltså inte kunnat redovisa 95 procent av de $9.1 miljarder i irakiska oljepengar, som USA tagit ut till återuppbyggnad av den krigshärjade nationen, enligt den utfrågning som släpptes i tisdags.

Rapporten kommer från USAs särskilda utredning om Iraks återuppbyggnad och ger en framtvingad insyn i det fortsatta släpphänta utnyttjandet av dessa fonder, inom ett land där människor klagar över bristen på basala nyttigheter som elektricitet och rent vatten sju år efter den USAledda invasion som störtat Saddam Hussein.

Revisionen fann att Försvarsministeriets släpphänta dokumentation gjort att Pentagon inte kunnat redovisa de $8.7 miljarder dollar man gjort av med åren 2004 till 2007 från den särskilda fond, som FNs Säkerhetsråd satt upp.

Av denna summa på $8.7 miljarder dollar ”kunde Pentagon inte erbjuda någon som helst dokumentation, som skulle kunna underbygga vad man gjort av de $2.6 miljarderna.”

Fonderna är skilda från de $53 miljarder dollar som Kongressen avsatt till Iraks återuppbyggnad. Rapporten kommer vid en kritisk tidpunkt för Irak.

Trots de förbättringar i säkerheten som genomförts sedan år 2008, förekommer fortfarande bombningar på daglig basis, vilket ökar irakiernas frustration och rädsla och deras allt större trötthet på den nuvarande politiska kris — som många menar reflekterar att politikerna i landet är mer intresserade av sina egna intressen än av nationens.

Politikerna har efter de splittrande parlamentsvalen den 7 mars mött ett dödläge, där man inte varit i stånd att bilda en ny regering efter att premiärminister Nourial-Maliki, shiareligiös, tycks ha beslutat sig för att sitta kvar vid makten, alltmedan inflytelserika shia-partier helst skulle ha sett honom avgå.

Granskaren citerade ett antal faktorer som bidragit till att man inte har kunnat redovisa det mesta av de pengar Pentagon tagit ur Utvecklingsfonden för Irak, DFI. Man menar att de flesta av de organisationer som fått pengar från Försvarsdepartementet till de irakiska styrkorna, misslyckats med att redovisa sina pengar på det sätt som Finansdepartementet krävde.

Dessutom sa man, att ingen organisation inom Försvarsdepartementet har utsetts till att granska hur fonderna har redovisat sina medel.”Bristen på kontroll har gjort att dessa fonder varit utlämnade till ett felaktigt utnyttjande, där man upptäckt förluster,” fortsatte rapporten.

Översynen visar, att USA fortsätter att själv ta hand om cirka $34.3 miljarder dollar ur fonden, trots att den irakiska regeringen krävde, att man betalar tillbaka detta. Revisionen indikerar inte, att man har ansett det finnas belägg för att  bedrägeri skulle ha förekommit i utnyttjandet av fonderna.

Dessa DFI fonder inkluderar vinster från Iraks olje- och gasexport, tillika med infrusen irakisk egendom och överskottsfonder från det idag avslutade olja- mot- mat-programmet, som funnits under Saddam Husseins tid. Genom upprättandet av den provisoriska koalitionsmyndighet som kort efter USAs invasion år 2003 styrde Irak till mitten av 2004, kom ungefär $20 miljarder dollar att placeras på kontot.

Den irakiska regeringen gick med på att låta USA få en fortsatt tillgång till fonderna efter att CPA, den provisoriska koalitionsregeringen, blivit upplöst år 2004, men upphörde inte förrän december 2007.
 

övers Ingrid Ternert

18 juli, 2010

General Petraeus PsyOps

Sparat under: Afghanistan, Irak, Iran, NATO, Pakistan, Saudiarabien, USA, krig, terrorism — ingrid @ 00:27

 General Petraeus hemliga Operationer – The Dreyfuss report  

av Robert Dreyfuss  25 maj the Nation
Om president Obama hade känt till detta, godkänt det och fortfarande gett det sitt stöd, då skulle han i så fall korsa en förbjuden linje och presidenten avslöjas som en aggressiv, liberal militarist-interventionist, med större likhet till den president han efterträtt än den eufemiska reformvän han år 2008 låtsades vara, då han ställde upp som kandidat för sitt ämbete.

Om han inte hade känt till det, om han inte förstått ordern och om han som sagts då heller inte velat stoppa den, är i så fall  Obama en hjälplös, inkompetent figur. Packa sig iväg.

Om Kongressen nu haft någon stake över huvud taget, skulle den omedelbart ha sammankallat en undersökning om Petraeus, en general full av politiska ambitioner och grepp om makten, liksom om Pentagons arroganta team för Särskilda Operationer, vilket leds av amiral Eric T. Olson, vilken samarbetat med Petraeus. Kongressen behöver i så fall ställa frågan till Vita Huset- ”Vad är det ni visste, och när kom ni på det?’

Släng det ni gör och läs detta som Mark Mazzetti skrivit i the Times ledare på sida n1 ‘Kritik av mainstream media’. Observera att the Times utan rädsla avslöjade historien, även om man uppenbarligen lagt fram vissa detaljer om operationen å administrationens vägnar. Här kommer  ‘Cliff’s Notes’ version:

Under september månad undertecknade Petraeus det man kallar ‘Förordningen för icke konventionell krigföring’, ‘Joint Unconventional Warfare Task Force Execute Order’, som beredde väg för “en bred utvidgning av hemliga militära aktiviteter” i Centcoms ansvarsregion, Mellanöstern och södra Asien, varifrån Mazzetti rapporterar

-I det hemliga direktiv som general David H. Petraeus undertecknade i september, gav han sitt godkännande till USAs Särskilda Operationsstyrkor att operera både i vänligt inställda och i fientligt inställda nationer i Mellanöstern, Centralasien och Afrikas Horn för att samla underrättelser och knyta vänskapsband med deras  lokala styrkor.

Offentligt anställd personal förklarade att ordern också tillåter den spaning som skulle ha kunnat bereda väg för ett möjligt militärt anfall mot Iran, ifall spänningarna ifråga om kärntekniskt material hade ökat… Det sjusidiga direktivet ser ut att auktorisera särskilda operationer i Iran, sannolikt för insamling av underrättelser om landets kärnenergiprogram eller att identifiera grupper av dissidenter som kan vara användbara under en framtida militär offensiv.

Tjänstemän har samtidigt sagt att många höga officerare, bland dem general Petraeus, förespråkat en expansiv tolkning av sin militära roll runtom i världen, då han hävdar att trupper behöver operera utanför Irak och Afghanistan för att bättre kunna vara istånd att bekämpa militanta grupper.

The Times artikel reser en miljon frågor: Är det så Förenta Staterna tänker fullfölja sin order om avrättning av Anwar al Awlaqi, den Jemen-baserade amerikanska medborgare som rapporteras tillhöra Al Qaida? Har avslöjandet av detta direktiv något med det abrupta avskedandet av Dennis Blair att göra, den sparkade chefen för Nationella Underrättelsetjänsten?

Vilka slags “dissidentgrupper” i Iran kan militären vara i kontakt med, och skulle dessa kunna inbegripa paramilitära styrkor kopplade till rebelliska kurder i västra Iran, av vilka flera helt enkelt blivit ställda inför döden av Teheran? Eller är det rebeller från pakistanska Baluchistan i sydöstra Iran det gäller?

Militären har i decennier försökt armbåga sig fram till Central Intelligence Agency, CIA, i en underordnad roll. Även om dess underrättelsebudget kommit att svälla (sedan 1990-talet) till enorma proportioner, har Pentagon själv rakat åt sig det mesta av den och försökt tvinga det civila CIA in i en underordnad roll. (Enligt Mazzetti stöder CIA Petraeus’ direktiv, även om han uttryckligen ska “bryta sitt beroende av CIA”, vilket nu återstår att se)
 
De gåpåiga gung-ho ‘Special Ops’ styrkorna i Pentagon har starkt pressat på för att bli någon slags USAregeringens officiella enhet för hemliga operationer, även om militära operationer inte styrs av samma slag av restriktivt Kongressansvar som CIA opererar under. Och enligt Mazzetti är Petraeus order avsedd att få till stånd det som CIA “inte får” göra.

Ordern ska ha lagts fram i nära samarbete med amiral Eric T. Olson, den officer som bär ansvaret inför Kommandot för Förenta Staternas SpecialOperationer, alltså de hemliga aktiviteter som “inte kan eller kommer att kunna genomföras“ med hjälp av konventionella militära metoder eller “inre aktiviteter”, med referens till amerikanska spionorganisationer.

Obama borde ha sparkat Petraeus för länge sedan samtidigt med general McChrystal, om inte annat för bristande efterföljning av order. Under 2009 försökte man tvinga Obama att godkänna en stor eskalering av kriget i Afghanistan. Fortfarande kan Obama ändra uppfattning- och sparka dessa – nu.
övers Ingrid Ternert

PS Vi skulle kunna jämföra med dagens situation, nu då artikeln har ett par månader på nacken DS 

19 maj, 2010

Vilka bombar i Irak?

Sparat under: Fred, Irak, NATO, USA, ekonomi, krig, terrorism — ingrid @ 07:09

                                                                                                                

Är bombarna Al-Qaida, CIA eller Israel? av Christopher King

Författaren menar att det är sannolikt att amerikanska CIA – eller Israel agerar på uppdrag– och är ansvariga för nya grymheter i Irak för att utvidga och befästa ockupationen.

Ungefär som om det vore möjligt att Times Square-bombaren, medvetet eller på annat vis, agerat för CIA eller Israel, för att rättfärdiga USAs militära intervention i södra Asien.

Den 10 maj handlade det om två dussin bomber och skottlossning i Irak, vilket kom att döda åtminstone 85 människor och såra minst 300 stycken. Dessa var koordinerade attacker, helt klart utförda av samma organisation.

Det amerikanska svaret på detta och andra nyliga attacker är att försena planerna för att dra tillbaka trupperna från Irak.

Obamas vallöfte var, att han skulle dra tillbaka sina trupper från Irak i mars detta år. Inte bara det, då uppenbarligen detta inte kommer att ske, så har vi också fått höra efter valen, att “tillbakadragande” betyder att lämna 50 000 trupper som ‘tränare’ såväl som 4 500 specialstyrkor och tiotusentals paramilitära kontraktsanställda.

Nu ser också USA detta glidande schema för neddragning utifrån en hänsyn till det irakiska folkets säkerhet. Med tanke på den miljon dödade och de fyra-fem miljoner flyktingar som amerikanarna har skapat, skulle man inte kunna tro det var möjligt, att de brydde sig om något mindre än hundra döda i en liten skärmytsling. Det kunde t.o.m sägas vara en förbättring då det gäller vad USa åstadkommit.

Eftersom dessa attacker erbjuder en ursäkt för USA att även fördröja sitt symboliska tillbakadragande, behöver vi tänka efter, vem det är som ligger bakom det hela. Jag skrev för några veckor sedan, att det förmodligen är Förenta Staternas ‘Central Intelligence Agency’ CIA som står bakom attackerna och sedan utnyttjar lokala grupper. Det rör sig om fula tricks av det slag CIA använder sig av, och de är väl finansierade av Förenta Staternas regering.

USA kommer aldrig att lämna Irak så länge det finns olja kvar i marken 

april 2008. Jag är överraskad av att media och även USAs anti-krigs brigad fortfarande har en förtröstan om att ett bortdragande kommer att ske. För det första, har inte USA gått in där? De har heller inte byggt sina baser i avsikt att lämna.

När detta händer, går det emellertid inte att via val hålla kvar deras nickedockor.

Den senaste serien attacker på toppen av en serie mindre, men fortfarande dödliga, är inte en liten grupps arbete. Det är en stor, väldisciplinerad och välfinansierad grupp med ett ansenligt stöd.

De vanliga icke namngivna tjänstemän av icke specificerad nationalitet säger att Al-Qaida utför attackerna. Jaha, så det skulle alltså dessa-eller hur? Misstar jag mig då jag drar mig till minnes att general David Petraeus stora succé i Irak var utplånandet av Al-Qaida? Eller var det bara då han hade betalat Awakening Councils för att jaga dessa – om Al-Qaida över huvud tagit varit i Irak. Då själva Irak-invasionen var baserad på en packe lögner, finns det inget skäl att tro det  man säger till oss. om vad som händer där eller någon annanstans, då USA är inblandad.

I själva verket vet ofta inte ens vanliga människor i Irak vem det är som gör vad och lojaliteterna ändra oupphörligen. Det antas att Al-Qaida inte vill att amerikanarna lämnar, eftersom kostnaden för ockupationen skadar Amerika.

Det finns också irakiska grupper som klarat sig bra under ockupationen och skulle vilja se amerikanarna stanna. Inte någon av dessa grupper skulle ha kunnat utföra attacker i denna skala, eller vilja fortsätta med det. Det vore tveksamt.
Jag köper inte detta med Al-Qaida. Det är USAs vanliga skräckhistoria och den fortsätter bara, som de dussintals ursäkterna om att Iran legat bakom det irakiska motståndet och försett dessa med vapen och bombteknologi, det utan minsta bevis. All propaganda och skit – som Saddams kärnvapenprogram, hans massförstörelsevapen, hans samarbete med Al-Qaida, hans mobila kemiska laboratorier. Allt idag certifierade lögner.

Ett är säkert: USAs invasion har framkallat en otrolig förtstörelse i Irak och problemet för irakierna är USAs fortsatta närvaro. Det är troligast så att man inte har någon avsikt att lämna, då nu USA själv ligger bakom attackerna. Eller kanske israelerna, eller på deras uppdrag – lokala organiserade grupper.

Ja, israeler finns i Irak och de älskar inte araber.  År 2005 sågs de träna kurder i norra Irak, vilket idag är en semi-autonom region. Brigadgeneral Janis Karpinski, som anklagades för grymheterna i Abu Ghraibfängelset, sa att hon blivit chockad av att ha mött en israelisk förhörsledare i Irak. Här finns massor med möjligheter till förnekanden, både vad gäller USAs armé och  CIA, som ibland har utfrågats. Med den israelisk-amerikanska axeln som opererar i Irak är allt möjligt.

Israelerna har börjat poppa upp i oroshärdar sådana som Georgien där de också är militära ‘tränare’. Israelerna, CIA, USA och Storbritanniens militär avrättar regelmässigt alla misstänkta militanter tillsammans med oskyldiga män, kvinnor och barn. De uppfattar ingen som oskyldig. Inte heller skulle  falsk-flagg provokationer vara bortanför deras horisont.

USA-Israeliska axeln

Den 8 juni 1967 försökte israelerna sänka USS Liberty i en attack som lämnat 34 dödade amerikanska sjömän och 173 skadade. Amerikanska försvarsdepartmentet hade konspirerat med Israel. Man återkallade stridsflygplan som startat från ett närbeläget hangarfartyg för att assistera och förmodligen gemensamt planera incidenten.

Besättningen hotades och varnades för att säga något om attacken.

Det var helt klart en bluffattack som hade förfuskats, med den sannolika intentionen att skylla på Syrien eller Egypten, med beredvilligheten hos USA att offra sitt eget fartyg och besättning. Mer om den historien kan man få del av då man besöker Liberty Veterans’ Associations webbsida eller läser deras rapport.

Den USA-israeliska axeln opererar djupare än amerikaner eller européer kunnat inse och vi måste vara beredda att följa vad dessa tänker.

Varför skulle vi tro på att Times Square-bombaren, Faisal Shahzad, var utsänd av pakistanska talibaner – även om han själv hade trott det? Visade dom sitt medlemskort kanske? Kanske hans pakistanska handledare var taliban-certifierad av någon med förtroendegivande rykte och god karaktär?

Jag föredrar att tro dessa är en grupp uppbackad av CIA, vilka nu är offentligt kända för att vara aktiva i Pakistan och man skulle ha kunnat förse dom med bevis på talibanernas önskan att attackera själva USA. Det skulle ha rättfärdigat deras illdåd och hålla igång kriget.

Faisal Shahzads enkla konstruktion exploderade inte och det skulle den heller inte göra. Det var inte ens en bomb – bara några bensindunkar, propancylindrar, antändningsanordningar och konstgödning av fel sort för att göra bomber av. Ett otyg, men harmlöst. Han hade aldrig blivit tränad av en verklig bombmakare eller om han hade det, var denna enkla konstruktion till för att helt enkelt bara brinna. Minns USS Liberty, Frihet, när ni läser dessa redogörelser.

 Dessa människor tror de är smarta nog att få andra att uträtta deras eget smutsiga arbete, eller ännu hellre, att lura in folk från sina fiendestater. Imperier är bara möjliga, om ockupanterna kan finna kollaboratörer– och detta är aldrig svårt.

Palestinier har Mahmoud Abbas, Iran hade Shahen, Afghanistan har Karzai, Irak har Maliki, Storbritannien har haft Anthony Blair och Gordon Brown såväl som de flesta i deras politiska klass både under USAs aggressionskrig och dess ockupation av Storbritannien genom sina baser. Vår regering har skiftat, men som fransmännen säger, plus ça change, plus c’est la meme chose (mer förändring, mer av samma slag).

Vi har en konstant ström av motstridiga budskap från amerikanare och våra egna krigskriminella, vilka de fått att underordna sig: de lämnar snart Irak och Afghanistan men på samma gång finns de där i tio år eller så. Avsikten är detta uppenbara nonsens, att ge alla någonting de kan höra och tro på, alltmedan man stänger ute vad de inte vill höra. Dessa meddelanden äger kollaborerande psykologers fingeravtryck .

Det här är en kritisk tid då man behöver ärliga människor med god vilja, som tar fram det goda i UK och Europa. Det betyder att lämna Mellanöstern och komma ifrån Amerika och dess kriminalitet. Vissa länder räknar ut hur lika just blodiglar dessa parasitära länder är. Japanerna i Okinawa märker att USa inte tänker lägga ner sina baser om de blir ombedda göra det.

Tyskland, Nederländerna och Belgien har begärt att USA avlägsnar sina kärnvapen från Europa. USA svarar att detta är en fråga för NATO att besluta om och en icke namngiven tjänsteman säger- “Enskilda länder bör inte ta upp detta till ny prövning.” Där ser man.

Med Förenta Staternas första paragraf i NATOstadgan, kommer det att visa sig vara omöjligt att få bort USA, dess baser och kärnvapen från Europa, alltmedan européerna ser det som nödvändigt. Med denna extraordinära paragraf kan vare sig USAs Kongress eller värdländer hålla USAs baser stängda eller flytta undan kärnvapen.

Nåja, det ser redan ut som om enskilda stater inte kan begära att ens få bort kärnvapnen från sina länder. Då man väl har  undertecknat statuterna, vilket för övrigt tycks vara ett litet steg– verkar så redan vara fallet.

Man skulle kunna tro att dagens ekonomiska kris i Mellanösterns krigssituation är någonting dåligt. Det är i realiteten värre än så.

Tror ni inte USA skulle kunna göra detta man gör i Mellanöstern? Det man gör på Guantanamo? I de brott där man får politikerna i Europas att samarbeta? Och vem var det som fick pengarna från de värdelösa derivat, som våra banker köpt och europeiska skattebetalare betalat?

Europas politiker är antingen paralyserade i ett stadium av uppsåtlig blindhet och förnekande eller kan lugnt titta på  Wikileaks Kollaterala Mord video och tänka, att de och deras familjer kommer att tas om hand, vilka kriminella dåd det än gäller – som Anthony Blair.

Med Amerika under ekonomisk press och sin egen geopolitik, är framtiden i varje del av Europa  lika dålig som den är för de andra länder som USA ockuperar. Vi borde minnas den chilenska diktatorn Augusto Pinochets brott, bland annat tortyren och morden på 7000 människor på Santiagos Stadium 1973, beskrivet i hans dödsruna i Washington Post. Vad tidningen förbisett att nämna är, att Förenta Staterna var uppbackare till Pinochet.

övers Ingrid Ternert

15 maj, 2010

Bakgrunden till USAstrategin

Sparat under: Afghanistan, Irak, Kärnvapen, NATO, Ryssland, USA, krig, nya, terrorism — ingrid @ 03:23

av Ellen Ray and Bill Schaap

Det utrikesminister Madeleine Albright har beskrivit som ”Framtidens krig”, det är nu dagens krig. Vad som har saknats i den utrikespolitiska och militära doktrinen under 1990-talet var ”Det globala kriget mot terrorismen”.

Det hon refererat till som ”olyckligt” var de missilattacker mot Sudan och Afghanistan som ägde rum augusti 1998 (vilka sades vara hämnd för ambassad-bombningarna i Afrika två veckor tidigare) som det ”framtida kriget”. På ett sätt beklagade hon sannolikheten av att olika islamska styrkor skulle komma att hämnas mot civila amerikanska mål.

Som Albright förstår finns det en annan sida av dessa krig, en som består av mer än fjärrstyrda missiler avfyrade hundra mil bort utom fara för USAtrupperna.

Amerikansk militärstrategi efterlyser ”utnyttjandet av överlägsen styrka för att tvinga Förenta Staternas offer till ett minimum”. Men så enkelt är det inte. Förre CIA chefen Robert Gates var mer precis.

”Vårt folk och vår regering måste acceptera en annan realitet- i egenskap av möjliga officiella amerikanska mål kommer ‘hårdföra’ terrorister helt enkelt att vända sig emot ickeofficiella mål – affärer, skolor, turister osv. Eventuellt skulle vi kunna kanalisera bort hotet från Förenta Staternas regering, men inte från amerikaner”. När väl den stora planen var på plats, skulle den kunna föra dessa ”olyckliga” krig tillbaka hem, mot de civila?

USAs nuvarande militärstrategi utvecklas nu och definieras genom sin unilateralism till att föra in administrationens självpåtagna roll som världspolis.
—–
En ensam supermakts patologi

Vid slutet av det Kalla Kriget och Sovjetunionens upplösning insåg USA till slut att man var världens enda supermakt. I och med att Washington och Wall Street alltid varit besatta av en rovgirig ambition att kontrollera hela världsekonomin (vilket ”globaliseringen” handlar om), finns nu på många håll övertygelsen att man ska utveckla en militär kapacitet för att göra detta.

Dåvarande luftförsvarsministern F. Whitten Peters beskrev utvecklingen som att ”i den nya världen lära sig en ny sorts militäroperationer.”

Det är orealistiskt att bara sopa iväg en regering som inte faller undan; och några är alltför mäktiga för den strategin. Så USA hade tänkt sig en mer omfattande plan och nu, efter så där 20 år, närmar man sig århundradets slutspel.

Ett kritiskt element har varit att omdefiniera ”fienden,” så att man döljer sin girighet som en saklig strävan efter att sprida västlig ”demokrati.” Komplementet till det har varit att utveckla en militär strategi som defininierar det hela till en
globalisering av USAs makt.

Den nya fienden

Det är fullständigt OK att säga att ‘terrorism’ har ersatt ‘kommunism’ som den nya fienden för västlig demokrati. Men denna ersättning har tillämpats selektivt och som sitt mål styrt mot USAs globala hegemoni. Washingtons beskrivning av en utländsk regering kunde radikalt förändras, alltmedan lite eller inget alls hade förändrats inom landet.

Clintonadministrationens nya begäran om mer miljarder till försvaret kom vid ett tillfälle, då Pentagon hade uppgraderat NordKorea, Iran och Irak till epitetet ’skurkstater’, men inga ”avlägsna” hot om möjliga kärnvapenattacker, vilket varit den officiella hållning man haft bara några få veckor innan dess.

Naturligtvis borde då sådant här inträffar, det bland invånarna resultera i höjda ögonbryn. Men eftersom detta sällan skylls på genomsnittsamerikanens notoriskt korta politiska minne, utan i realiteten beror på medias fantastiska förmåga att acceptera nya politiska ingångar, nya ”fiender,” nya ”hot,” utan vilja att någonsin erkänna en prioritet mellan dessa, vilket inte ifrågasätts bland de äldre.

Fiender kan också över en natt bli vänner. De händelser som ägt rum i Kosovo demonstrerar klart hur snabbt och skenheligt USAs regering återgett situationen efter det som passat deras behov. Kosovos befrielsearmé var känd som en ‘terroristorganisation’ tidigt 1998, men vid mitten av året träffades USAanställda inklusive Richard Holbrooke med dess ledare, alltmedan man förde fram, att man inte ville tjäna på Kosovos utbrytning och att det oundvikliga resultatet skulle bli ett ”Storalbanien”. Holbrooke var frank- ”Jag anser serberna ska bort därifrån.”

Den största ironin med omvandlingen av vissa av dessa tidigare anti-kommunist-kamrater-i-vapen, den snabba
omställningen från vän till fiende, visar hur några vände religiös fundamentalism till jihad mot Förenta Staterna och
hur de nu, efter att CIA har finansierat, beväpnat och tränat dom, har vänt dessa vapen mot amerikanska medborgare.

WMD och NATO

Regeringen och deras spindoktorer har i västlig media uppmuntrat till att rulla fientliga stater som Irak i fjäder och tjära genom talet om ”massförstörelsevapen”, så ofta att akronymen WMD nu är ett vanligt uttryck. En del av ”NATOs nya vision” som diskuteras nedan, är till för att sätta fokus på WMD som ursäkt för militära attacker överallt, antingen som avskräckning eller till ett ”förebyggande försvar.” Kampanjen runt WMD har beskrivits som ”ett microkosmos för det nya NATO och för dess vidare debatter och dilemman.”

Dock påpekade ingen av analytikerna, att USA är den enda nation som använt alla dessa vapen, kemiska, biologiska och nukleära.

USA har i 200 år utnyttjat biologiska vapen, från smitt|koppor i ursprungs-amerikaners filtar till att sprida böldpest på Cuba; från kemiska vapen att under det första Världskriget förlama och döda av typ senapsgas till Agent Orange för avlövning i Vietnam-och att med det skapa en generation deformerade barn.

USA är den enda nation som fällt kärnvapenbomber och den som idag tillverkar, använder och säljer vapen med
utarmat uran.

De laddningar med kemiska vapen som satts in mot Irak är en del av ironin. När Irak var i krig med Iran och USA uppfattade Irak som ett större hot (ett synsätt man kom att ändra under israelisk påtryckning), underlättade man försäljningen av kemiska vapen till Iran.

Vapeninspektörerna i Irak framhöll att deras inventeringar av de ”oredovisade” massförstörelsevapnen/WMDs var från lådor med hemliga irakiska dokument funna på ”en kycklingfarm nära Bagdad”. Men det fanns lättare sätt att sammanställa dessa inventeringar -som att gå igenom CIAs rapportering om den hemliga vapenförsäljning man brutit under 1980talet.

Att ta kontroll

För USA har FN blivit ett tveeggat svärd. På grund av Säkerhetsrådets vetomakt kan man omintetgöra de aktioner som man motsätter sig, men kan heller inte alltid driva fram de aktioner som man önskar.

Ändå har USA stått bakom-och finansierat-FNtribunaler till straff för påstådda krigsbrott i Bosnien och Rwanda, men men skulle aldrig låta sådana utomrättsliga tribunaler undersöka brott mot mänskligheten i till exampel Indonesien eller i någon av USAs tidigare klientstater.

På grund av detta vägrar USA att ratificera den föreslagna Internationella Brottmålsdomstolen och går emot Augusto Pinochets rättegång i Spanien.

På ställen som är geografiskt möjliga har de militära planerarna i ökad grad vänt sig till NATO, där Albright beskrivit dess generalsekreterare som ”vårt val till FNinstitutionen”.

NATO är inte ”fånge” i FNresolutioner sa en ”strategi-analytiker”. En USA tjänsteman förklarade att FN ”ska figurera i detta så långt som möjligt,” men att NATOs nya definition är tänkt att innehålla möjligheten till aktion utan något FN-mandat

En skribent i Times varnade för att ”transformera alliansen till en global slagstyrka gentemot hot mot amerikanska och europeiska intressen”. Men utrikesminister Albright bekräftade omvandlingen från ett kollektivt försvar av NATO medlemmars territorium till ett ”bredare koncept av försvar av gemensamma intressen.” I praktiken betyder detta att USA tvingar NATO att utverka militära interventioner i självständiga staters interna affärer, vilka inte är medlemmar av alliansen.

Kosovo

NATOs mest uppenbara och illegala expansion av sitt mandat var dess intervention av Kosovo. Om man går efter tidningarna, ser man att NATO också har röstat om auktorisation för flyganfall mot den serbiska militären. Meningen med Clintonadministrationens tryck för att bomba har beskrivits som ”gör någonting för trovärdighetens skull”, särskilt som president Milosevic kunde ”förminska firandet av Västs triumf över kommunismen,” vilket planerades till april i Washington. Annars kunde han, som en Pentagonanställd fruktade, försöka vända firandet till ett ”Kosovo möte.”

Efter att president Milosevic gått med på att låta ett övervakningsteam komma in i Kosovo, blev USAs karriärdiplomat William Walker vald som chef  över missionen under uppsikt av ‘Organisationen for Säkerhet och Samarbete i Europa’. Det var då Walker, USAs ambassadör i El Salvador, översåg med något av det mest brutala förtryck och mord som ägt rum i den västra hemisfären.

UNSCOMs skam

USAs missbruk av FNmandatet blev uppenbart i samband med UNSCOMs skam. Under en viss tid hade de särskilda FNinspektörerna i Irak försökt få tillgång till president Husseins hem och liknande ställen under den osannolika ursäkten att dessa kunde vara kemiska och biologiska vapenlaboratorier eller förråd. Media läxade hela tiden upp Saddam Hussein då han sa att spionage var kopplat till det hela.

Icke desto mindre kom det för vissa som en överraskning att under januari inse att USA-spioner hade opererat mot Irak under täckmantel av UNSCOM inspektörer. Som att sprida salt i såren hade Irak tvingats betala för inspektörerna från dess ”olja mot mat” program.

UNSCOM var alltid knuten till USA. Från 1991 till 1997 hade UNSCOM ingen FNbudget, ”men levde på gåvor, särskilt från Washington”, som Haag Tribunalen om Jugoslavien. Den som betalar är den som bestämmer tonen

Att själv agera

USA hade i högre grad föredragit NATO framför FN för att undvika veto för sina militära äventyr. Men även om några inom NATO gick emot detta, agerade Pentagon på egen hand, eller tillsammans med någon eftergiven allierad.

Attackerna i augusti mot Sudan och Afghanistan var exampel på sådana amerikanska totalt unilaterala militäraktioner. Den nyliga bombningen av Irak, en gemensam US-UK operation, utfördes utan någon som helst konsultation vare sig utifrån FN eller NATOs sida. Som en reporter noterat, har ”den globala koalition som gått rakt emot [Saddam Hussein] i Gulfkriget, kommit att nötas svårt. Förenta Staterna och Storbritannien är dess enda fasta medlemmar.”

Arrogansen i samband med denna aktion och det upprepade misslyckandet med att få bort Saddam Hussein och
skandalen med UNSCOM, kom att framkalla en stark ilska runt världen, även om detta för det mesta var bland människor och regeringar som kunnat göra lite eller ingenting mot det hela, utom att framföra en ”växande förbittring.”

I vilket fall har en del av förbittringen haft effekt. Ryssland, Kina och Indien har alla uttryckt betänkligheter, och de flygattacker som var, kunde ha fått den ryske premiärministern Yevgeny Primakov till ett informellt förslag om en strategisk allians mellan de tre nationerna. Då han vid tiden för attackerna besökt Indien för att diskutera detta initiativ, sa han att ”Vi är mycket negativa till att utnyttja våld och gå förbi FNs Säkerhetsråd.”

Frankrike och Canada drog också tillbaka sitt stöd. Till amerikanarnas förvåning kom Frankrike till slut att stödja embargot mot Irak och tvingande fram en ytterligare genomgång sansktioner och det starkt begränsade ”olja mot mat” programmet.

Det ”Parallella NATO”

Trots avståndstagande och opposition, fortsätter Washington att forma komplexa, ärelystna och riskabla planer, om inte för att ersätta, så åtminstone för att tävla med NATO om amerikanska cowboyoperationer. Programmet var redan väl säkerställt i Östeuropa, där Pentagon har bilaterala militära program i 13 länder, med planer på att expandera in i Kaukasus och det förra Sovjetasien.

Resultatet ”är en informell allians parallell med NATO, men beror mer direkt på sin amerikanska välgörare.”En annan
följd av denna operation är att ”Pentagon ställer Statsdepartmentet i skuggan som den mest synliga företrädaren för USAs utrikespolitik.”

Finansieringen av vissa program har en Orwellsk prägel. USAs europeiska kommando i Stuttgart driver ett program kallat the ‘Joint Contact Team Program’, Gemensamma Kontaktgruppsprogrammet, som enligt Washington Post ”från början är betalt av en hemlig fond under översyn av stabscheferna. Arbetet som hindras av Kongressen för träning av utländska trupper och till besök av amerikanska militära experter kallas ‘utbyte’ och experterna kallas ‘kontaktteam’ snarare än utbildare.”

En av operationens bekväma sidoeffekter är USAs överraskande expansion i sin försäljning av vapen till regionen. Östeuropa ”har blivit den största mottagaren av USA bekostade överföringar av militär utrustning till Mellanöstern.” En del östeuropéer är rättmätigt oroade över ”huruvida Förenta Staterna eldar på en regional kapprustning.”

En annan nykter syn på Pentagons företräde är dess växande samröre med CIA. ”Ända sedan Gulfkriget, då militära befälhavare och CIApersonal blivit övertygade om behovet av ett nära samarbete mellan deras tjänster, har man gemensamt genomfört planeringen av hemliga operationer.”

Den nya balkaniseringen

Västmakterna har framgångsrikt återbalkaniserat stater på Balkan och denna 1990talstaktik ligger väl inom deras smak. Indikationer säger att det existerar ett allvarligt och besvärligt försök till balkanisering av Afrika, att rita om gränserna.

Tre av kontinentens största nationer, Kongo, Angola och Sudan, emotser våldsamma strider för delning av deras territorier.

I Angola och Sudan har rebellerna med aktivt stöd från USA hållit på i åratal. Emellertid började delningen av Kongo inte förrän efter det nyliga störtandet av Mobutu Sese Seko, den giriga diktator USA installerat och hållit vid makten mer än 30 år.

Efter att ha lärt sig både från Sovjetunionens uppdelning och den i Jugoslavien, eller mer exakt, efter att länge ha planerat för dessa eventualiteter, upptäcker USA att det är lättare att dominera en region när regeringens delar är små.

Mediapapegojorna hade redan förstått signalen efter år av tystnad om ämnet. Ett nyligt måhända profetiskt stycke i New York Times sätter fingret på det hela:

De afrikanska nationer med gränser som blev godtyckligt satta av de européer vilka för något århundrade sedan koloniserat kontinenten, anses inte ha varit våldsamma. Ändå har Kongo nu splittrats upp i två delar, kanske för gott.

Trots att den afrikanska OAU inneslutits inom sina gränser i och med 1963 års stadgar och under 35 års tid för det mesta har respekterat dessa, går nu västmakterna ut och anklagar sig själva för att ha infört de här onaturliga delningarna gentemot de hjälplösa afrikanerna. Detta uppmuntrar naturligtvis till en balkanisering och med det kommer vägen underlätta en framtida dominans.

I vissa fall är USAs strategi mer innesluten och Machiavellisk. I Sudan till exampel var det länge tydligt att USA vill hålla rebellerna så att det gick att besegra dom, men ändå inte vara så starka att de kunde utgöra ett allvarligt hot om regeringen skulle störtas. ”Fred,” ska en tjänsteman ha sagt,”tjänar inte nödvändigtvis amerikanska intressen…‘Ett instabilt Sudan står emot ett stabilt Egypten.’

Konsekvenser

Kanske vi agerar ensamma för att vi måste agera ensamma. Förre CIA chefen Robert Gates gav en vink om framtida krig då han skrev- En annan icke erkänd och obehaglig realitet är, att ett mer militant närmande gentemot terrorismen skulle i samtliga fall synbart kräva av oss, att vi agerar våldsamt och ensamt. Ingen annan makt kommer att förena sig med oss i ett korståg mot terrorismen.” Men terrorister uppstår och detta korståg fortgår.

Ellen Ray and Bill Schaap grundade CovertAction Quarterly

övers Ingrid Ternert

17 april, 2010

Irak- Layla Anwar om folkgrupper, folkmord och ockupanter

Sparat under: Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, religion — ingrid @ 07:51

16 april  ’An arab woman blues’  av Layla Anwar

Jag slutar inte upprepa detta utan gör det återigen – Det har pågått ett folkmord, ett större folkmord i Irak.

Då är folkmordet på den arabiska sunnibefolkningen det mindre folkmordet. Det har fullständigt genomförts av de iranska proxifigurer som finns inom Iraks shia-partier och deras iranska miliser.

Varenda en av de shiareligiösa partierna och deras samtliga miliser. Idag formar de merparten av de så kallade irakiska väpnade styrkorna.

Jag tänker inte sluta påminna er om att majoriteten av flyktingarna både i Syrien och i Jordanien är arabiska sunnireligiösa och kristna.

Den säkra, tillförlitliga och välinformerade siffra jag väntat på om den etniska rensningen av arabiska sunni, den är att

 enbart under år 2006 har 300 000 av dessa blivit mördade av shiamiliser. Samtidigt har 64 eller 84 massgravar upptäckts enbart i Bagdad, i Sadre Citys omgivningar och i Diyalaprovinsen. År 2008 upptäckte man 17 massgravar i Anbarprovinsen.

För att gå tillbaka till detta med klantillhörigheten. Jag har i fyra års tid nu läst om irakiska flyktingar och det här är det första i sitt slag. Det som upprepats gång på gång är, att merparten av klanerna är arabiska sunni och bor i sina grannländer.

 I Syrien är de flesta, 62% av de registrerade sunni, något som inte gäller de boende. I Jordanien är drygt 75% av de registrerade sunni, även om landet saknar officiella data.

Det finns några få shiaflyktingar som jag tänker berätta mera om. Både de shiaflyktingar som bor i Jordanien och de i Syrien har till sin majoritet varit shia före år 2003 och en i jämförelsevis liten procentandel efter det. De flesta av dessa shiaflyktingar bor i´Sayeda Zeinabs´omgivning, vilket är en muslimsk shia-helgedom. Officiellt driver den stora majoriteten  affärer- små bodar, hotell och moskéer för den egna profeten Hussein.

Den här kategorin reser regelbundet fram och tillbaka till Irak. Och det är väl känt att ingen irakisk flykting kan öppna en officiell affärsverksamhet såvida han inte gör det själv. Majoriteten av de shiaflyktingar som bor i Jordanien representerar en liten procentandel av de irakiska flyktingar som anlänt innan år 2003. De kom inte på grund av repression utan av ideologiska skäl. Och detta berodde på det embargo som Usa under 13 års tid riktade mot Irak.

Det betyder i första hand att de inte utgör en påtaglig majoritet. Skälet att nämna detta är, att denna officiella procentandel är den första i sitt slag bara för de sunniflyktingar från Irak som finns i Spanien–62%–och klart visar att det funnits en medveten, planerad, väl genomtänkt och organiserad politik för att driva ut dessa arabiska sunni ur Irak, eftersom man inte kunnat döda alla.

Denna väl accepterade sanning är alltså, att både Iran och dess partier inkluderat och utnyttjat Usa i sin ockupationsagenda. Att majoriteten i Irak skulle bestå av till 60% av shia och 20% sunni utgör en annan myt och en annan lögn. Före år 2003 utgjorde irakiska sunni 45-50% av det irakiska samhället (förutom kurder som till sin majoritet är sunni). I dagens Irak utgör de inte mer än 15% av samhället. Idag har de blivit en minoritet.

Antalet shia i Irak har kraftigt uppförstorats, och märk väl är fyra miljoner iranier nu av irakisk nationalitet och bor i Irak. Jag tror att de 300 000 sunnis, som enbart år 2006 hade dödats och funnits i massgravar vilka inte grävts upp, och dessa över 70% sunniflyktingar; bara det förklarar utan minsta tvekan hur en befolkningsgrupp kunnat minska från 50%  till mindre än 20%. En del kan argumentera ‘OK men hur är det nu med bomberna som träffat shiamajoritetens grannskap’?

Mitt svar är – Det finns enbart i Bagdad över 1400 checkpoints och mer än en miljon irakier som till sin majoritet är shia i de väpnade styrkorna-polisen, specialenheterna, den sk armén. Hur kommer det sig då att dessa sekteristiska checkpoints och väpnade styrkor inte kunnat stoppa explosionerna – det är ju ett känt faktum att Irans underrättelseoperativa upprepade gånger ertappats med att plantera bomber och annat explosivt på olika shia-platser?

En annan viktig sak är att alla experter på explosivt material håller med om att det tar åtminstone 55 minuter för att bestämma den exakta naturen av en explosion dvs vilken metod och detonator som har använts. Efter varje explosion i Bagdad och annorstädes kommer idag amerikanarna och den irakiska regeringen inom minuter med anklagelser om självmordsbombare. Så när någon av er talar om att sunni och shia inte kan leva tillsammans och om ‘den sunnileddadiktaturens sekterism’.Gör mig då en tjänst och se över de siffror jag gett er ännu en gång. 

Jag har inte slutat upprepa det och gör det igen – det har varit/är ett folkmord inom ett större folkmord i Irak. Det mindre folkmordet, om man korrekt kan kalla det så – är folkmordet mot ARABISKA SUNNIS. Detta mindre folkmord genomförs nu fullt ut av Irans ställföreträdare i Irak – Shiapartier och deras miliser. ALLA shiapartier och ALLA deras miliser. Idag utgör de senare, på Bremers order, huvuddelen av de sk irakiska väpnade styrkorna.

Jag har inte slutat upprepa att majoriteten flyktingar i både Syrien och Jordanien är arab-sunni och kristna. Och skälet till att jag väntat med att skriva en del 2 om den kriminelle Muqtada Al-Sadr var på grund av att jag väntat på en helt säker information om den etniska rensningen av arabiska sunnis i Bagdad med provinser. Den säkra, tillförlitliga, informerade siffra jag fick– 300 000 arabiska sunnis mördades av shia-milisen enbart under år 2006.

Ännu har 64 eller som vissa säger 84 massgravar upptäckts (egentligen har de inte upptäckts nyligen – den sekteristiska shiaregeringen visste hela tiden om det) i Bagdad i närheten av SadreCity och i Diyala. År 2009 upptäcktes 17 fler massgravar i Anbarprovinsen. Så tillbaka igen till de irakiska flyktingarna och deras klantillhörighet.

Detta är första gången en artikel skriven av en västlänning bryter ner den i stamtillhörighet.. Jag har kommit att läsa om irakiska flyktingar i över fyra år nu, och detta är den första i sitt slag. Med den information jag gett er gång på gång – nämligen att arabiska sunnis formar huvuddelen av flyktingarna i de närliggande länderna.

I Syrien är de flesta av de registrerade, 62% sunni – och många är inte registrerade. Jag menar att andelen är större än så. Som i Jordanien, där drygt 75% av de registrerade är sunni, även om det inte finns någon officiell siffra för landet. Det finns några få shiaflyktingar och jag tänker berätta om detta.

Dessa finns både i Jordanien och i Syrien, där majoriteten kom före år 2003. Och några kom efter 2003, men det är en jämförelsevis liten andel. Av de shiareligiösa irakier som finns i Syrien  och det är helt säkert, bor de flesta i närheten av Sayyeda Zeinab (som de ser som en annan shia-helgedom, då den är muslimsk) den stora majoriteten av dessa har officiella företag – de driver små butiker, hotell och en del arbetar också i moskéer och deras Hussein-profet. Denna kategori reser regelbundet fram och tillbaka till Irak.

Och det är allmänt känt att ingen irakisk flykting kan öppna ett företag eller arbeta åtminstone officiellt… såvida…dra nu era egna slutsatser. Shiaflyktingarna i Jordanien, den majoritet som representerar en liten procentandel av alla irakiska flyktingar, kom före år 2003, och det var inte på grund av ”repression” utan av ekonomiska skäl beroende på det embargo som amerikanarna riktade mot Irak under 13 års tid. Det är inte detsamma som att säga att det inte funnits några irakiska shia-grupper som drivits ut ur sina hem efter 2003, beroende på sekterism…man kan bara säga att de inte har bildat någon påtaglig majoritet.

Och anledningen till att jag nämner detta är,  att den officiella konkreta andelen (den första i sitt slag)  irakiska arabiska SUNNI flyktingar enbart i Syrien - är 62% – och klart visar  att där fanns en medveten, planerad, väl genomtänkt och organiserad politik att driva ut den arabiska sunnibefolkningen ur Irak, när man nu inte kunnat döda dom.

Alltså denna idé, denna väl accepterade föreställning om att ett sekteristiskt inbördeskrig var jämförbart i intensitet och snarlikt i omfattning – från båda sidor – sunni och shia är en annan lögn, en annan myt som dessa siffror klart avslöjar. Dessutom den föreställning, den helt accepterade föreställningen som båda Iran med dess partier inklusive Usa har använt i sina ockupationsagendor – nämligen att Irak till sin majoritet är shia med 60% shia och 20% sunni. Det är en annan MYT och en annan lögn.

Före år 2003 utgjorde den arabiska sunnibefolkningen (där kurderna, som till sin majoritet är sunni, inte är inräknade) ungefär 45% till 50% av det irakiska samhället. I dagens Irak utgör de inte mer än 15%. Idag har sunni blivit en minoritet. Siffran över antalet shia i Irak har blivit enormt överdriven. Och kom ihåg att idag omkring 4 miljoner! iranier bär irakisk nationalitet och bor i Irak.

Jag tror att enbart de 300 000 sunnis som dödades år 2006, de massgravar som man ständigt finner och de 70% av flyktingarna som är sunni utan varje tvivel förklarar hur denna del av befolkningen minskat ner från 50% till mindre än 20%.  En del kan argumentera- OK men bomberna som träffat majoriteten av områden med sin shiabefolkning? Mitt svar på detta är

- det finns enbart i Bagdad över 1400 checkpoint och över 1 miljon av Iraks stora shia-majoritet i de väpnade styrkorna,  så dessa explosioner ?!

- Det är ett känt faktum att  Irans special-underrättelse-operativa har blivit gripna, då de gång på gång planterat bomber och

sprängmedel i shia-områden. – en annan viktig punkt är, att alla expertis inom området medger att det skulle ha tagit minst 55 minuter för att bestämma en explosions natur, t.ex då det gäller vilken sorts detonator och metod som har använts. Efter varje explosion i Bagdad och annorstädes skyller både amerikanarna och den irakiska regeringen på självmordsbombare -inom minuter, då det vanligtvis skulle tagit 55 min att bestämma det exakta förloppet.

Så när någon av er talar om att sunni och shia inte klarar av att leva tillsammans, och då någon av er talar om islamistiska militanter och upprorsmän som angriper shia, och då någon av er talar om ”sunnisekteristisk diktatur”, gör mig då en liten tjänst — granska de siffror jag gett er en gång till.

av Layla Anwar 

övers Ingrid Ternert

15 april, 2010

Layla Anwar försvarar Saddam Hussein

Sparat under: Fred, Irak, Irak, Mänskliga Rättigheter, krig, religion — ingrid @ 15:07

 

An Arab Woman blues 14 april 2010 om Saddam Husseins Irak
Det finns inget ämne som så till den grad är i stånd att röra upp motsättningar bland folk som då det gäller Saddam Hussein.

Det är otroligt med tanke på att mannen, presidenten, nu varit död i mer än fyra år, men fortfarande berör blotta namnet även den mest dämpade.

En del människor hatar honom så, och en del älskar honom starkt—och en del jämför och sätter dessa mot varandra, den ena före den andra.

Personligen har jag inga problem med Saddam Hussein—som person och ledare—Jag var aldrig en Baathpartist,  jag tillhörde aldrig något parti—jag har ett alldeles för självständigt huvud för att bli accepterad av vem som helst, t.ex ett parti.

Inte heller någon av min familj—vi har alltid hållit oss ifrån massrörelser— inte så mycket genom elitism, vi har helt enkelt aldrig känt något behov av att vara medlemmar–

Och även om några av min familj skulle ha sympatiserat starkt med det irakiska kommunistpartiet– har jag personligen alltid hållit mig på avstånd.

Jag vet att en del irakier anklagar Saddam Hussein och Baathpartiet för ALLT som har gått fel i deras liv — Jag kan inte gömma mig och förneka detta faktum — att en del också skulle kunna gå så långt som till att säga att Saddam Hussein gjort det lättare för amerikaner och iranier att ockupera Irak. För mig är det befängt — och det går emot all logik.

 Tro mig, jag kan om jag vill vara mycket kall och logisk—och historien, åtminstone den nutida historien, visar att Saddam Hussein i realiteten med åtminstone 20 år  förhindrat både de amerikanska och iranska expansionistiska planerna på att ta över Irak.

Sedan var det frågan om kurder och shia—dessa andra heta diskussionsområden då irakier finns närvarande—Så när det kommer upp ställer jag alltid samma fråga—och det brukar vanligtvis få min samtalspartner att bli tyst.

Och frågan är—vilket land i Mellanöstern har gett sina minoriter de rättigheter som Saddam Hussein gjorde? Vare sig de var kristna, jazider, sabaneser, shia eller kurder—Har Syrien, Iran eller Turkiet gett någon autonomi till kurderna som Saddams Irak gjorde? Svaret är ett klart Nej.

Kom någon av arabländerna att säkra de arabiska kristnas rättigheter som Saddams Irak gjorde? Svaret är ett rakt Nej.

Kom något land i Mellanöstern/Arabvärlden att få in så många shiareligiösa i den politiska processen som Saddams Irak gjorde? Svaret är ett rakt Nej,

Se på själva Iran—hur många iranska sunni sitter i beslutande ställning? INGEN. Ifråga om Iran kan man enligt konstitutionen inte uppnå någon maktposition, såvida man inte är från Jaafaris shia-klan—det är en konstitutionell omöjlighet.

Kan man säga likadant om Saddam Husseins regering? Naturligtvis inte. Över 60% av BÅDE Baathpartiet såväl som ledarskapet var shia.

Kan man förneka detta? Nej det kan man inte. Jag har namn och det har inte ni. Dessutom behöver man närmare undersöka  det sociologiska fältet. Viket land i arabvärlden och Mellanöstern har haft så många blandade äktenskap som Irak – mellan sunni och shia, mellan muslimer och kristna?

Sätt igång nu, ge mig några siffror, sitt inte bara rakt upp och ner och prata. Det är väldigt viktigt med sociologiska index, eftersom de fungerar som indikatorer…de visar på det procentuellt deltagandet i det civila, politiska och ekonomiska livet.

Kan idag Libanon, Bahrain, Saudiarabien, Kuwait eller Syrien visa på så mycket ”mingel”, blandade äktenskap, mellan sunni och shia, mellan muslimer och kristna som Saddam Husseins Irak gjorde? Svaret är ett klart NEJ. Detta är de fakta jag använder…och alltid kommer att använda…för att kraftigt kritisera er. Ni och era lögner.

Och som jag sa i mitt tidigare inlägg—ni kan hota mig med era dödshot hur mycket ni vill—det kommer inte att ändra ett enda dugg—Sanningen är och förblir—Sanning.

 övers Ingrid Ternert

Det kan tilläggas att Saddam Hussein var en stilig karl och en kvinnornas riddare, som införde praktiskt taget lika rättigheter (med viss fördel för kvinnan vid skilsmässa) för kvinnor och män.

31 mars, 2010

Nato erbjuder också Jemen sina tjänster

Sparat under: Irak, Kärnvapen, NATO, Saudiarabien, USA, nya — ingrid @ 17:49

av Rick Rozoff- Stop NATO
Saudiarabien, denna Arabvärldens sanna militära makt, har av USA blivit upprustad till tänderna och beväpnad med amerikanska vapen.

Sedan i november förra året har man också dragits in i sitt allra första krig.

Saudierna gick då till attack med infanteri och pansar mot de hutirebeller som funnits i Jemens norra delar.

Hundratals civila i Jemen rapporterades döda i den massaker som enligt rebellerna själva kommit till följd av de amerikanska luftstriderna.

200 000 civila tvingades på flykt och blev bortdrivna på grund av striderna uppe i norr, de strider som nu har pågått alltsedan år 2004.

Den saudiska regeringen har erkänt över 500 offer för striderna, civila och militära, dödade och skadade. De människor som bor i de norra delarna av landet är shiareligiösa och Saudiarabien (som till stora delar är sunnireligiös) gick till offensiv, inte bara av fruktan för att hamna i krig. Istället har man velat beteckna den som en förövning- och träning- inför sin egentliga uppgift.

I andra länder som Irak (numera med shiadominerat ledarskap) har NATOs vice generalsekreterare ingått en överenskommelse med den irakiska försvarsministern för att träna Jemens säkerhetsstyrkor. På NATOs webbsida har man då kunnat läsa

- Denna överenskommelse symboliserar en milstolpe i samarbetet mellan den irakiska republiken och NATO. Den
demonstrerar alliansens starka övertygelse…om att avtalet ska se till den legala basen för NATO, så att denna kan fortsätta sin mission att hjälpa den irakiska regeringen med att utveckla de irakiska säkerhetsstyrkornas förmåga.”

Under senare tid, då NATO rekryterade etniska kurder till sina styrkor i norra Irak nära den iranska gränsen, meddelade också Gates att han hade diskuterat med chefen för de turkiska säkerhetsstyrkorna angående Turkiets roll i USAs missilförsvarssystem och ‘relationen mellan våra båda arméer’.

Mellan 40 och 90 av Turkiets amerikanska kärnvapen finns lagrade under NATO i den turkiska flygbasen Incirlik, allmedan Azerbaijan nordväst om Iran, mer kommit att utvecklas till NATOs utpost i den södra delen av Kaukasus- och Kaspiska Havsregionen, på samma sätt som de andra före detta sovjetstaterna Georgien, Ukraina och Moldavien har tilldelats ett NATOpartnerskap.

Idag sker detta under rubriken ‘Nato Responce Force’ (NRF). Styrkan ligger i ständig beredskap i egenskap av att vara en tekniskt avancerad militär styrka med delar av land, sjö, luft- och specialstridskrafter, och det går snabbt för den att omgruppera sig dit där den bäst behövs.

Denna styrka skall ligga i beredskap för att utföra sina missioner runtom i hela världen- inom hela sitt spektra av operationer…’

övers Ingrid Ternert

12 mars, 2010

DET är vad man i Irak kallar demokrati

Sparat under: FN, Irak, Irak, Mänskliga Rättigheter, NATO, USA — ingrid @ 23:30

Layla Anwar i sin An Arab Woman Blues

Den 11 mars 2010 citerar hon Wata - Den sammanslutning av översättare och lingvister som Brysseltribunalen får sina uppgifter ifrån.

”..Vi vill informera om att USAs ockupationsstyrkor i Irak har fängslat 162000 irakiska medborgare i mer än 50 fängelser och interneringsläger  inklusive de 28 läger som Usas ockupationsstyrkor driver.

Detta är förutom de många hemliga utrednings-och fängelsecenter som finns runt hela Irak.

Det antal som Internationella Röda Korset registrerat ligger på runt 71 000. De andra fångarna finns inte registrerade hos Röda Korset, eftersom de befinner sig i Usas interneringsläger, där ockupationsstyrkorna förbjuder Röda Korset att komma på besök. Där finns tusentals krigsfångar och äldre fångar inlåsta sedan mer än sex år nu, vilka lidit under ofattbara förhållanden för sitt liv och hälsotillstånd.

Bland fångarna finns de 520 kvinnor som Usastyrkorna fängslat på platser där deras män och söner inte skall kunna hitta dom, alltså dessa som själva har undgått att fångas in av Usas ockupationsstyrkor. I Usas fängelser finns också mer än 900 barn som är under femton år gamla, där 470 av dessa är yngre än tolv år. I regeringens fängelser finns dessutom 1400 barn som yngre än fjorton år och har blivit inslängda i överfulla och smutsiga celler.

Det finns också 12 000 personer som fängslats av misstag eller är misstänkta och suttit internerade i många år. Än mer tragiskt är de döda kroppar som blivit dumpade på gatorna i irakiska städer och tillhör de fångar som på ett fruktansvärt sätt torterats och mördats i de irakiska fängelser som regeringen driver med hjälp av sina miliser och iranska underrättelsestyrkor.

Ockupationsstyrkorna ansvarar enligt lag för irakiska medborgars säkerhet och man är fullt medveten om vad som sker men gör ingenting för att stoppa tragedin. Och anledningen till denna attityd är inte känd. Så här är det allmänna tillståndet i de irakiska fängelsernas. Men villkoren är inte så mycket bättre för de ledare, diplomater, ambassadörer och ministrar som deltagit i uppbygget av Irak  med dess alla framgångar under de senaste decennierna.

Där finns en skara av de mest framstående vetenskapsmän och irakiska medborgare, vilka lider svårt i landets mörka fängelsehålor och inväntar högre makters barmhärtighet och de hedervärda människor, som ni själva, vilka skulle kunna befria dom från sina mörka fängelsebojor, jämförbart med allt det mörka i vårt lands ockupation.

Under vilken era fanns fängelsehålor för vetenskapsmän och fria medborgare men inte för kriminella? Vid vilken tidsålder har vetenskap handlat om att tjäna vissa människors privilegier men inga andra? De ärliga människor som inte gjort något annat brott än att hederligt tjänat sitt folk, liksom andra mänskliga varelser. Då vi nu talar om dessa fångar, representerar de en stor del av de irakiska vetenskapliga, administrativa och militära hjärnor, som har fokuserat på att bygga upp sitt Irak och tjäna folket…”

Dessutom är det dessa sekteristiska irakiska styrkor och KRG, som driver de hemliga fängelserna i Bagdad med provinser. Det är i realiteten väldigt svårt att känna till det exakta antalet politiska fångar i Irak. Och förresten utför man en systematisk tortyr och våldtäkt i ALLA fängelsehålor, även de amerikanska. Vad mera är, det är fortfarande hundratals som saknas och ruttnar bort i IRANSKA fängelser i skilda delar av Iran. Och det kommer längre fram att finnas en lista med namn och medlemmar av tidigare regimer…bara Gud vet vad som hänt dom…DETTA är vad jag nu kallar Frihet och Demokrati…

övers Ingrid Ternert

Äldre inlägg »

Drivs med Wordpress