Afghanistan: Training Ground for War on Russia
NATO tränar Finland, Sverige för konflikt med Ryssland
av Rick Rozoff 26 juli Global Research
…den 21 juli gästade Sveriges utrikesminister Carl Bildt NATOs högkvarteret i Bryssel – för att ”meddela det Nordatlantiska Rådet vilka prioriteringar det svenska EUordförandeskapet skulle ha” -
Han lade dessutom fram projektet och ”utryckte sitt stöd här i Bryssel för EUs koncept med stridsgrupper under vilket omkring 1500 trupper från tre eller fler länder är beredda för en sexmånaders omgång.”
Artikeln fortsatte med att ”Bildt, vars eget land står för det sex månader långa EUordförandeskapet…sa att det fanns en ‘väldig efterfrågan’ på Europa ute i världen och att det bästa sättet för EU att förbättra sin förmåga till krisberedskap, med dessa stridsgrupper som en del, är att införa EUs Lissabonfördrag.
”Han sa att de måste vara färdiga att utplaceras inom tio dagar.” Beträffande var en sådan framtida utplacering kan tänkas ske ”hoppas också Bildt på en uppbackning från andra av EUs utrikesministrar veckan efter en ettårig förlängning av EUs fredsövervakande uppdrag i Georgien” och säger att ”han insisterar på missionens rätt att övervaka situationen i de båda regionerna [Abkhasien och SydOssetien]…”
Han hänvisade till att åter sätta in EUs övervakning – inklusive trupper – på gränserna mellan Georgien med Abkhazien och SydOssetien, där i senare fallet ett krig brutit ut i slutet av augusti efter Georgiens angrepp och då med ryskt svar. Bildt och EU anser i själva verket inte att det finns några nationella gränser som förbinder de tre staterna.
Men man menar att Abkhazien och SydOssetien är en del av Georgien och att Ryssland har erkänt de båda ländernas oberoende. Därför håller man inte med om och opponerar sig mot att EUs trupper återvänder till området, då Abkhasien har anklagat dessa för att kollaborera med Saakashvilis georgiska regering, vilken går till attack mot deras territorium.
Vad Bildt i realiteten förespråkar är någonting i grunden mer substantiellt, mer allvarligt med en oro för en långt värre konflikt än kriget förra augusti. Ordföranden i det georgiska parlamentets försvars-och säkerhetskommission, Givi Targamadze, sa den 21 juli- ”Återockupationen [rörande ryska trupper] av territoriet [alltså Abkhasien och SydOssetien], men inte observatörernas närvaro, är viktig för oss.
I vilket fall kommer Usas truppnärvaro i missionen att utgöra ett steg framåt.” Det betyder att Eu kommer att snika in sig i Kaukasus konfliktzoner och att Usa-trupper kommer att finnas inuti den trojanska hästen. Om detta scenarie utvecklas, kan trupper från de två största kärnvapenmakterna stå emot varandra i nästa krig.
Tre dagar efter sitt besök i NATOhögkvarteret var Bildt i Afghanistan, under det exakta ögonblick då den drabbning som beskrivits i början av artikeln inträffade inför mötet med Usas särskilda sändebud för Afghanistan och Pakistan, Richard Holbrooke och före besöket av ett europeiskt ISAF/PRT (ProvincialReconstructionTeam).
Enligt sammanslagningen av EUs och NATOs internationella säkerhets- och militära missioner och EUs engagemang för att påskynda NATOs upptagning av nationer som Sverige och Finland, så uttryckte NATOs Generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer, då han överlät sin post till den förre danske ministern Anders Fogh Rasmussen,
” frustration…över bristen på framsteg i NATOs förhållande till Europeiska Unionen” och sa: ”Jag kommer att lämna min post inom två veckors tid, för jag är uppriktig besviken över, att ett sant strategiskt partnerskap, som ger en så eminent känsla för de båda organisationerna (NATO och EU) ännu inte har kommit till stånd.”
”Jag är övertygad om att…NordAmerika och Europa måste försvara sina värderingar och intressen och lösa (gemensamma) utmaningar. Vi kommer i så fall att behöva göra ett mycket bättre jobb med att kombinera de komplementära tillgångar som NATO och EU förfogar över. Vi behöver arbeta tillsammans där det är nödvändigt, inte bara där vi kan.”
”Våra missioner, våra geografiska intresseområden, vår kapacitet…överlappar varandra alltmer, för att inte tala om vårt medlemskap. Vår definition av säkerhetsutmaningarna och medlen att tackla dessa med är i ökad grad också en delad sådan.
Scheffer kompletterade- ”NATO-EUs relationer kommer att bli en viktig del av alliansens tillägg till det Strategiska Konceptet, vilket tjänar som ett rättesnöre i alla aktioner,” ett ämne tveklöst riktat till Bildt, vars land för närvarande håller EUs presidentskap två veckor senare.
Att globalt tillämpa NATOs Krigsklausul.
På samma presskonferens sa NATO-chefen- ”Jag hoppas det nya strategiska konceptet slutligen kommer att kunna läggas till handlingarna med en notering, att det finns en viss åtskillnad i säkerheten hemma och utomlands. Globaliseringen har avskaffat det skydd som gränser eller geografisk isolering bortanför krisområden brukat kunna erbjuda.”
Scheffer försäkrade tydligt, att NATOs artikel 5 om ömsesidigt skydd och militär assistans kan ”tillämpas utanför NATO-territoriet såväl som innanför detta.”
Till Sydkaukasus
Fyra tidigare artiklar i denna fråga visade på NATOs planer att absorbera Finland och Sverige som fullvärdiga medlemmar och USA och NATO planerar att konfrontera Ryssland i vad alliansen kallar Höga Nord, Arktiska Oceanen och genom en utvidgning, Baltiska Havet.
Nationer i Skandinavien flyttar sin militär till Polcirkeln. Sveriges och Finlands skandinaviska grannar Danmark och Norge, båda NATO medlemmar, har nyligen inlemmats i striden om Arktis. Förra månaden avslöjade Norge att man flyttat sitt kommando-högkvarter från Stavanger i landets södra del, norrut till Reian utanför Bodö.
Med detta ”blev Norge det första land som flyttat ledningen för sitt militära kommando till Arktis.”
Förra året beslutade ”Norges regering att köpa 48 Lockheed Martin F-35 jetplan till en kostnad av 18 miljarder kroner ($2.81miljarder), och ansåg att de var bättre än rivalen svenska Gripen för uppgifter som övervakning av det väldiga norra Arktis.”
Några dagar efter det att Norge annonserat ut, att man hade flyttat sitt militära kommandohögkvarter till Arktis, sa den danska regeringen att den ökande tävlan efter resurser och än viktigare de militära framstegen i Arktis ”kommer att ändra regionens geostrategiska signifikans och därmed dra till sig fler uppgifter för de danska väpnade styrkorna”.
Då ”risken för konfrontation i Arktis verkar växa” planerar Danmark att ”sätta upp ett gemensamt servicekommando i Arktis och överväger att utvidga sin militärbas i Thule i norra Grönland, vilken varit en vital länk i USAs försvar under det ”Kalla krigets dagar”. Och att skapa en ‘Arktic Response Force’, genom att utnyttja den existerande danska militära förmågan, som har utnyttjats för operationer i Arktis.”
Köpenhamn själv har inget direkt anspråk på Arktis, men man använder Grönland och Färöarna, båda effektiva kolonier för en militär uppbyggnad, vilket bara kan riktas mot ryska anspråk i regionen.
En artikel kallad ”Dansk militarisering av Arktis” lägger till följande detaljer: ”Detta större fokus på Arktis är en del av den danska försvarsplanen för perioden 2010-2014 antagen av parlamentet dvs Folketinget den 24 Juni.
”Danmark [överväger att använda] stridsflygplan i övervakning av operationer och skydd av suveräniteten på och runt Grönland. Man överväger också att ge Thulebasen en mer central roll i samarbetet med sina partnerländer.” De partner som då gäller är andra NATO medlemmarmed arktiska anspråk från Usa, Canada och Norge.
Från 6 till 28 augusti kommer Canada att genomföra sin årliga större arktiska militärövning, Operation NANOOK, med ”land, sjö och luftstyrkor som opererar i Baffin Island regionen.” Detta år kommer de kanadensiska specialstyrkorna att ansluta sig till krigsspelen.
”Överste Michael Day, befälhavare för Canadas Specialstyrkors Operationella Kommando, sa att enheter som Special Operations Regiment och Joint Task Force2 sällan varit inblandad i nordliga militära övningar.”
Arktis: Rysslands sista utpost mot Missilsköldens förstaslagshot
I två tidigare artiklar har det faktum undersökts, att Polcirkeln är den enda del av planeten där en nukleär avskräckning och svarsförmåga skulle kunna baseras på att söka undvika ett potentiellt USA-NATO förstaslag.
Tidigare denna månad visade sig den förre sovjetpresidenten Mikhail Gorbachev i de ryska televisionen och varnade för att ”missilförsvars-installationer i Europa utgör ett hot mot Ryssland” och ”är menat att skapa en situation som gör det möjligt för NATO att bli först med att skicka iväg ett kärnvapenanfall. Utan att själv bli del av denna.”
Den 30 juni var ordföranden för USAs gemensamma styrkor amiral Michael Mullen i Polen där Washington tänker installera mottagare för missiler och sa att ”han var hoppfull att Washington och Warsawa kunde få ihop samtal om ett avtal, bundet till en anti-missilplan som Ryssland går emot…
Den 13-14 juli genomförde Ryssland testuppskjutningar av två Sineva interkontinentala ballistiska missiler och ”Förenta Staterna rapporterades inte kunna detektera närvaron av ryska strategiska Ubåtar i området före det man skjutit upp missilerna.”
En regeringstalesman uttalade sig om testerna att ”Ryska ubåtar sköt inte bara iväg ballistiska missiler alltmedan den ryska marinen försvann ur sikte, de gjorde det också från undersidan isflaken nära NordPolen, vilket betyder att den ryska marinen har bevarat sin förmåga att röra sig under den arktiska isen och skjuter mot mål utan att bli upptäckt.”
I början av månaden bevistade NATOs generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer den officiella ceremonin vid ändring i befälskedjan av alliansens toppmilitär-kommando, vid invigningen av amiral James Stavridis. Den senares kommentarer vid händelsen inkluderar: ”Med mig är över 70 000 sjömän – militära och civila – I tre kontinenter från Europas befolkade slätter och kuster till det klarblå Medelhavet; från höga bergspass i Afghanistan till den avlägsna Polcirkeln.”
USAs och NATOs samtidiga och koordinerade militära uppbyggnad i Arktiska Oceanen, Baltiska Sjön och Barents Hav flyttar konfrontationslinjen mot Ryssland ännu närmare. Med Finlands och Sveriges integration i NATO kommer de båda nationernas väpnade styrkor att få uppleva något vida mer fantastiskt och farligt att utkämpa än de eldstrider som är i norra Afghanistan.
övers Ingrid Ternert
