Voice of Russia 11 nov 2011

Ingen-betraktar längre Arktis som en död zon. Dess vidsträckta istäcken döljer 7% av världens olja och 33% av dess gasreserver tillsammans med guld, diamanter och andra mineraler. Global uppvärmning och smältande permafrost i Arktis kan snart öppna upp den arktiska oceanens skatter.

Detta  förändrade perspektiv har fått  ’Arktis Fem’ makter att krångla – Ryssland, Kanada, USA, Danmark och Norge, med bara Ryssland som ickemedlem av NATO.  Alliansen uttryckte  klart  vid Lissabonmötet nov 2010 sitt intresse för Arktis. Situationen blir nu alltmer komplicerad beroende på ett internt gräl över territoriella anspråk bland de Fem.

USA och Kanada kan inte nå en överenskommelse om Beaufort havet (ett marginellt hav i Norra Ishavet) medan Kanada dessutom kämpar med Danmark om ‘Hans Island’. Även Kina som ligger långt ifrån Arktis vill delta i regionen. Dess isbrytare ‘Snow Dragon’ har två gånger gått in i haven runt Arktis. SydKorea har också utrustat en isbrytare.

Chefen Igor Korotchenko för ‘Ryska centret för analys av världens vapenhandel’, säger att en rapport från USAs flotta menar, att Amerika är i stort behov av att bygga upp sin militära potential i Arktis. Man säger att flottan har startat en intensiv träning i Arktis och skaffat nya Arktis-klassade fartyg och isbrytare.  Man har dessutom installerat mark-och undervattensbevakning och övervakningsstationer.

USAs kärngeneratordrivna ubåtar för multibruk  upprätthåller en ständig patrullering av Arktiska Oceanen och deras mål är långt ifrån forskningsmässiga, förklarade han i en intervju för ‘Voice of Russia’: Pentagon har permanenta snabba missilförsvarsgrupper på höga latituder, inklusive 3-4 kryssningsmissiler och 4-6 jagare. Man har också 11 stridsflygplan förlagda till Alaska. Medan USAs Stridsflygplan och Ubåtar som patrullerar området i Arktiska Oceanen blivit utrustade med hög-precisionsvapen.

USAs Försvars Departement tränar också marktrupper för operationer i Arktis och planerar bygga två flottbaser i Alaska. Kanada i sin tur har satt undan pengar för att bygga en djupvattenshamn och flottbas i den övergivna staden Nanisivik och börjat förnya och utvidga en militär övningsbas i ‘Resolute Bay’ och beordrat uppbygge av nya patrullfartyg i Arktis. Landets militärkontingent i Arktis har dessutom ökat tiofalt.

Även om Kanada saknar en ständig militär närvaro i Arktis genomför man årliga övningar vid namn Operation Nanook för träning vid katastrofer och olyckor. Sedan år 2007 genomför man egna patrulleringar i Arktis. Under 2010 års kanadensiska krigsspel ingick för första gången trupper från USA och Danmark, och gav Kanada en officiell status som NATO observatör i Arktis.

Under sommaren 2011 ingick USAs och NATOs flygvapen i övningarna, inklusive jetplan, spionplan och fraktflygplan. Norge för sin del öppnade ett nytt hög-teknologiskt PolCirkelCentrum norr om Moirana nära Polcirkeln. Man har också flyttat sin stora militärbas dit och använt den under sommaren som övningsplats för ‘Cold Response’ 2011, där 10 000 NATO och norska trupper ingår.

Ryssland som ingår i en av dessa fem och är beläget nära Arktis, tvingas svara upp mot regionens militarisering. Man avser skapa en separat och särskild division i Arktis för att säkra sina områden däruppe i en förändrad militär och politisk miljö. Ryssland har också utarbetat en strategi för Arktis, då landets SäkerhetsRåd överfört regionen till den Federala SäkerhetsTjänstens jurisdiktion att bli Rysslands ledande resursbas år 2016.

Under våren 2011 förklarade Rysslands försvarsminister att man skulle upprätta en motoriserad infanterienhet i Arktis på Kolahalvön. Trupperna är särskilt utrustade för att operera i regionen. En rysk expert i ämnet, Igor Korotchenko, berättade för VOR att Rysslands militära utrustning överensstämmer med den särskilda standard som krävs för att klara både höga och låga temperaturer.

Marktrupper ska få stöd av isbrytande krigsfartyg kapabla att inte bara lotsa fartyg utan också genomföra militära uppdrag. För oturligt nog har Arktis blivit en militariserad zon, så enda sättet för länder runt Arktis är att fredligt dela in området i ansvarsområden och så snart som möjligt starta ett fredligt utnyttjande av regionen.

Därför gäller att  inte ge stater utanför Arktis en chans att med militära medel göra anspråk på området.

övers Ingrid Ternert

Tunisiens interimregering har också upplöst ‘InformationsMinisteriet,’ som ansvarade för censur, tillät den fria pressen blomstra. Naturligyvis har censur, särskililt vanlig självcensur, inte helt försvunnit med ett penndrag. Statligt anställda som än i dag censurerat sin nyhetsrapportering har nyligen kommit att protestera mot vad man menar är censur från regeringen av deras nyhets-rapportering..

Ett Arabland med vare sig hemlig polis eller censur är sällsynt under nuvarande decennium. Tunisien inspirerar till motsvarande krav i Egypten och Jordanien. Då skeptiker undrar om 2011 års revolutioner i realiteten förändrar något väsentligt i regionen, borde de vara kloka nog att hålla ett öga på dessa två utvecklingar i Tunisien, vilka om de gått igenom skulle representera en epok av kulturell och politisk omvandling.

I Förenta Staterna, är fjärde tillägget avsett att skydda mot oresonliga och godtyckliga övervakning av amerikaner inom landet. Lagen sägr man ´inte får gå emot rätten för människor att känna sig personligen säkra i sina hem, papper och tillhörigheter mot ett oresonligt genomsök och tillfångatagande och inte komma med anklagelser mot oss utan giltig orsak, genom ed eller försäkran, och särskilt vid platsen som genomsöks och personerna eller tingen man tar tillvara.’

Människor ska inte enbart kunna spioneras på utan tillstånd från regeringen, utan tillstånd ska inte kunna utfärdas utan någon berättigad orsak. Rent ut sagt är tunisier friare än amerikaner. USAs regering anser att våra privata email i realiteten är offentliga.

FBI och NSA läser rutinmässigt igenom våra email och dessa och andra delar av USAs regering ger ut säkerhetsbrev som ersättning för de tillstånd, som tillåter att de avlyssnar våra telefoner och övervakar dom vi ringer och även kollar upp våra bibliotekslån och genomsöker våra hem utan att först meddela oss.

Miljoner telefonlistor har överlämnats till George W Bush genom våra lydiga telefonbolag. Domstolar låter regeringens agenter snoka omkring i våra tillhörigheter och sätta GPS spårutrustning under våra bilar utan så mycket som ett tillstånd eller ens en rimlig orsak. President Obama anser att det sättet framöver är en utomordentig väg att gå.

Det fjärde tillägget är på vippen att försvinna och denna attack mot Konstitutionen bidrar till räddhågade och korrupta domstolar och fascistiska element i vår nationella säkerhetsapparatur. Vår fredliga församlingsfrihet håller också på att slarvas bort i Förenta Staterna genom uttalanden om zoner för ‘fria åsikter;’ då den generation som grundat staten avsett att hela Förenta Staterna skulle vara en zon för fria åsikter.

Många av dem som protesterar i MellanÖstern och hyllats av amerikaner skulle ha varit illegala i det här landet. Få människor verkar ens bry sig om de här övergreppen mot våra friheter. Åtminstone Mellanösterns ungdom har kunnat uppbåda en viss passion mot censur och oresonlig övervakning. Och kan få en lite uppriven.

övers Ingrid Ternert
 

 
Nu är det officiellt: Tunisien är friare än USA
3 aug 2011 av Juan Cole

Tunisiens premiärminister Béji Caïd Essebsi gick på måndagen ut och upplöste landets hemliga polis. Detta steg mot

demokrati är det viktigaste som tagits av något arabland under decennier.

Euronews har video
Tunisiens interimregering har också upplöst ‘InformationsMinisteriet,’ som ansvarade för censur, tillät den fria pressen

blomstra. Naturligyvis har censur, särskililt vanlig självcensur, inte helt försvunnit med ett penndrag. Statligt anställda som

än i dag censurerat sin nyhetsrapportering har nyligen kommit att protestera mot vad man menar är censur från regeringen

av deras nyhetsrapportering..

Ett Araband med vare sig hemlig polis eller censur är sällsynt under nuvarande decennium. Tunisien inspirerar till

motsvarande krav i Egypten och Jordanien. Då skeptiker undrar om 2011 års revolutioner i realiteten förändrar något

väsentligt i regionen, borde de vara kloka nog att hålla ett öga på dessa två utvecklingar i Tunisien, vilka om de gått

igenom skulle representera en epok av kulturell och politisk omvandling.

I Förenta Staterna, är fjärde tillägget avsett att skydda mot oresonliga och godtyckliga övervakning av amerikaner inom

landet. Lagen sägr man ´inte får gå emot rätten för människor att känna sig personligen säkra i sina hem, papper och

tillhörigheter mot ett oresonligt genomsök och tillfångatagande och inte komma med anklagelser mot oss utan giltig orsak, genom ed eller försäkran, och särskilt vid platsen som genomsöks och personerna eller tingen man tar tillvara.’ Människor ska inte enbart kunna spioneras på utan tillstånd från regeringen, utan tillstånd ska inte kunna utfärdas utan någon berättigad orsak.

Rent ut sagt är tunisier friare än amerikaner. USAs regering anser att våra privata email i realiteten är offentliga. FBI och NSA läser rutinmässigt igenom våra email och dessa och andra delar av USAs regering som ger ut säkerhetstillstånd, som tillåter dom att avlyssna våra telefoner och övervaka de vi ringer. Och de kollar även  upp våra bibliotekslån och genomsöker våra hem utan att först meddela oss.

Miljoner telefonlistor har lämnats över til George W Bush genom våra lydiga telefonbolag. Domstolar låter regeringens agenter snoka omkring i våra tillhörigheter och sätta GPS spårutrustning under våra bilar utan så mycket som ett tillstånd eller ens en rimlig orsak. President Obama anser att det sättet framöver är en utomordentig väg att gå.

Det fjärde tillägget är på vippen att försvinna och denna attack mot Konstitutionen bidrar till räddhågade och korrupta domstolar och fascistiska element i vår nationella säkerhetsapparatur. Vår fredliga församlingsfrihet håller också på att slarvas bort i Förenta Staterna genom uttalanden om zoner för ‘fria åsikter;’ då den generation som grundat staten avsett att hela Förenta Staterna skulle vara en zon för fria åsikter.

Många av de som protesterar i MellanÖstern och hyllats av amerikaner skulle ha varit illegala i det här landet. Få människor verkar ens bry sig om de här övergreppen mot våra friheter. Åtminstone Mellanösterns ungdom har kunnat uppbåda en viss passion mot censur och oresonlig övervakning. Vilket kan få oss lite upprivna.
övers Ingrid Ternert

av Rick Rozoff  ‘Voice of Russia’  19 jan 2011

Se också artikeln nedan publicerad i samma ämne.

Diskussioner pågår om ett skandinaviskt “Mini-NATO – En dröm i polardimman” – av Ananyan Artyom

Européerna har bestämt sig för att observera ryssarna i Arktis och noga bevaka hur de uppför sig där.

Idén att skapa ett arktiskt “mini-NATO” diskuterades nyligen på Nordeuropa-mötet i London. Enligt analytiker pekar den högra aktiviteten uppe i norra Europa på ett ökat intresse för Arktis och dess naturresurser. Artem Ananyan kommenterar detta.

Det här är det första mötet någonsin som hållits i Storbritannien. Officiellt syftar det till att stärka ekonomin och de sociala banden mellan de deltagande länderna – Storbritannien, Island, Sverige, Danmark, Finland, Norge, Estland, Lettland och Litauen.

En del experter insisterar emellertid på att  den brittiske premiärministern David Cameron kommer att diskutera ett förslag till överenskommelse med sina motparter om grunden för en ny militärallians.

Tanken på en skandinavisk miniNATOallians har länge legat i luften. Den första person som föreslog att skapa Föreningen Norden var den svenska historikern Gunnar Wetterberg, som år 2009 kom upp med idén.

I sin bok föreslog han bildandet av en stat baserad på Schweiz eller Förenta Staternas exempel och ge de federala myndigheterna auktoritet över frågor om den utländska försvars- och finanspolitiken. Federationen skulle innefatta Skandinavien, Färöarna, Åland och Grönland.

Idén utvecklades vidare av den förre norske försvarsinistern Thorvald Stoltenberg, far till den tidigare ämbetsmannen Jens Stoltenberg. Han utvecklade under år 2009 idén om en Nordisk Pakt, som skulle öppna för uppförandet av ett mini-NATO för Scandinavien och Arktis.

Blocket skulle innehålla gemensamma militära- och gränsstyrkor, underrättelser och ett centrum för skydd mot cyberattacker och ett system för samordning av ansträngningarna i Arktis. Antalet deltagare i pakten växer.

Organisatörerna gör ingen hemlighet av att idén om ett skandinaviskt miniNATO utgör svar på Rysslands ansträngning att övervaka utvecklingen på den arktiska platån. Enligt experter finns ungefär 25 procent av världens olja-och gasreserver på den ‘arktiska platån’, förutom andra naturresurser. Ingen önskar förlora en så fin bit av polarkakan, säger chefredaktören för den Moskva-baserade tidskriften “Ryssland i Global Politik”, Fyodr Lukyanov.

“Det är naturligtvis kopplat till den nervösa situationen i Arktis.  Ett Arktis som kommer att bli en viktig region och dra till sig världens uppmärksamhet. Det finns så mycket politiska och militära spekulationer runt detta ämne. Men det hela  saknar mening, eftersom det inte kommer att bli någon militär konfrontation uppe i Arktis.

Icke desto mindre förstorar man upp ämnet  och  kommer att ge förslag på nya strukturer, som ett mini-NATO. Jag tror försöken kommer att misslyckas.

Mest sannolikt kommer det inte att oroa Ryssland,” sa Fyodor Lukyanov.
 

övers ingrid Ternert

13 april 2010 ‘Stop Nato’

Iran är idag ursinnig över USAs kärnenergistrategi

Amerikas nya kärnvapenstrategi tillåter dem att använda sina egna  atomvapen enbart mot de stater som bryter mot Ickespridningsavtalet.

Iran har tolkat Obamas kommentar som ett hot mot sin egen säkerhet och betraktar detta som en form av terrorism och avser klaga hos Fn.

Man menar att USAs strategi sätter Teheran i skottgluggen och att USA verkligen tänker attackera landet.

222 av Irans 290 parlamentariker har röstat för att Iran ska skriva ett formellt klagomål till Fn om att Usas president Barack Obamas kommentarer skulle kunna tolkas som ett hot mot den globala säkerheten.

Irans ledare insisterar på att dess nationella uran-anriknings-program enbart är till för fredligt ändamål, att generera electricitet till landet och till medicinsk forskning, vilket USA och dess Västallierade inte tror på, eftersom Iran tidigare hållit frågan hemlig.

 kommentar IT- Detta har har ändå varit en stor fråga i många år nu- före Iran ens kommit upp i någon nämnvärd procentuell anrikning som kunde räcka till kärnkraftändamål!  

———-

av Rick Rozoff ‘Stop Nato’

Efter nära ett år av förhandlingar har USA och den ryska regeringen slutligen kunnat nå en överenskommelse om vidare minskning  och begränsning av kärnvapen, vilket blev undertecknat den 8 april. Det totala antalet kärnvapen är numera mindre än 1550 stycken. Avtalet är i stort sett bra för fred och stabilitet runtom i världen, såväl som då det gäller att förhindra kärnvapenspridning.

Men trots allt kan man idag inte vara överoptimistisk. Rick Rozoff skriver mer om detta i sitt ‘Stop Nato!’ Här ett utdrag.

Skälet till fördraget är uppenbart. Ryssland opponerar sig mot det missilförsvarsystem som ska utplaceras i Östeuropa. Usa fortsätter nämligen att expandera sitt missilförsvarssystem, något som för Östeuropas del innebär ett verkligt hot gentemot Ryssland.

Usa och Ryssland står idag för 95 procent av världens totala kärnvapenarsenal. Ryssland äger 14 000 och Usa står för mer än 9 000. Detta utgör ett område där Usas kärnvapenstyrka är lika stor som den någonsin tidigare varit. Usa arbetar därför emot en kompromiss inom området.

Ändå har avtalet sina problem. I existerande överenskommelser har antalet kärnvapen begränsats till mellan 1500 och 2200. Det nya avtalet har i sig inte mött det internationella samfundets alla förväntningar. För ett halvår sedan föreslog man  gränsen till 1500 stycken, men i slutändan kom det att bli 1550. Inget trendbrott där inte.

Det mest grundläggande problemet är att att kärnvapnen inte har eliminerats, istället har beredskapsnivån blivit ändrad. Kärnvapen har tre avfyringsnivåer 1. fullt utrustade och i beredskap 2. i beredskap men med kärnvapenspetsen och övriga delar separerade 3. i lager men med stridsspetsen borttagen.

Det här avtalet reducerar alltså antalet fullt utrustade kärnvapen till 1550 stycken, men resten av missilerna kommer inte att förstöras… De har bara flyttats till ett annat stadium av beredskap. De kan alltså aktiveras och återbeväpnas under en mycket kort tidsrymd.

Trots överenskommelsen har samtidigt Usa själv fortsatt att arbeta på att utveckla nya kärnvapen. Medan vissa blivit förflyttade från stridszonen, har man utvecklat lättare och mer precisa vapen, såväl som sk ‘bunker-busters’ framtagna för att penetrera djupt ner i jorden.

Den Usa-ryska överenskommelsen begränsar enbart deras bilaterala utveckling, men det verkliga bekymret är spridningen av kärnvapen över hela jorden. Usa planerar ett kärnsäkerhetsmöte den 13 april, där huvudfrågan ska vara  icke-kärnvapenspridning..

När väl kärnteknologin fått spridning och särskilt om några terroristorganisationer lägger beslag på kärnenergi-material, då blir följderna oförutsägbara, och det borde vara i varje lands intresse att förhindra detta.

USAs standard om kärnvapenspridning är inte heller konsekvent. Den ger ett taktfullt godkännande av Israels kärnvapenprogram och man gör inga ansträngningar för att få med Japan att avstå från lagring av det råmaterial som i teorin skulle kunna producera tusentals kärnvapen. Detta till skillnad från Usa, som varit särskilt känslig gentemot Iran och NordKorea.

Ändå har Iran ännu inte testat några kärnvapen, men säger att man utvecklar civila kärnanläggningar. Usa har emellertid till följd av detta kommit att arbeta kraftigt för att införa sanktioner mot det och överväger också att ta till militära medel.

Utifrån det egna politiska hänsynstagandet, har Usa antagit två helt olika synsätt i förhållande till olika länders utnyttjande av kärnteknologin . För att utgöra ett övertygande fall av ickespridning, borde nu Usa istället anta samma standard i förhållande till varje enskilt land.

övers Ingrid Ternert

Kommentar -Idag är det som om om Usa har en självklara rätt att utnyttja Sverige , nu i egenskap av stridsramp inför ett eventuellt anfall österut. Hur skulle i så fall det kunna drabba oss?  Växthuseffektens med sina öppnade sjöfartsleder  uppe i norra farlederna och kampen om oljan vid Nordpolen gör, att även Norden har blivit extra intressant område ur Usa-Natos perspektiv.

Vare sig vår neutralitet eller alliansfrihet är särskilt otvetydig. Sveriges försvarssäkerhet har av praktiska skäl alltid varit västorienterad och hemliga avtal har kommit att säkra den saken i förhållande till det ‘stora hotet från Öst’.

I det fallet skulle Sverige ha fått hjälp från länder i NATO. Men varför? Därför att  man alltid skulle behöva Sverige i USA-NATOs strategi i förhållande till ’Den stora björnen’.

Det förstulna umgänget med NATO har nu blivit nedtecknat. Sverige förblir en formellt ickeallierad stat och är det fortfarande. Men genom en serie mekanismer, manipulationer, taktfulla överenskommelser och i avsaknad av en offentlig debatt, har de regeringar som kommit efter mordet på Olof Palme–inklusive socialdemokratin–arbetat mycket för att leda oss in i armarna på NATO.

Den så kallade svenska försvarsindustrin är starkt beroende av en USAvästlig teknologi; man genomför NATOövningar i norra Sverige; svenska soldater opererar under NATO/USA befäl i Kosovo och Afghanistan; svenska sjöofficerare övar tillsammans med USA-kollegor i USA etc.

Det var åtskilliga år sedan dåvarande statsminister Göran Persson till mångas överraskning – enligt en artikel  troligen i Financial Times– deklarerade att Sverige inte längre kan betraktas som ett neutralt land (en status man alltid upprätthöll genom politiska beslut och inte via något konstitutionellt dekret). Vilket uppenbarligen blev slutet på den eran!

Sverige har idag så till den grad närmat sig NATO, att vi här i landet kunnat höra sk ‘högrankade’ röster uttala sig om, att vi blivit så nära ‘engagerade’, att vi borde haft ett fullvärdigt medlemskap och därmed också–möjligen–kunna påverka och få fördel av ett NATO-medlemskap.

Ett större ramverk – en tredje NATOexpansion

Från början expanderade NATO in i Östeuropa och först därefter in i Centralasiensien (nåja det gick inte så bra i Georgien, men det återstår att se hur det hela utvecklas). Nu kommer den tredje vågen orsakad av avsmältningen av isen däruppe vid Arktis, något som resulterat i nya transportleder in mot mer tillgängliga råmaterial och energiresurser. 

Däruppe innebär det också en risk  för möjlig konfrontation mellan USA/NATO och Ryssland. NATO vill ha in Sverige i sitt hägn, något som också gäller Finland. Vinnaren av Nobels ‘Fredspris’, den före detta finska presidenten Ahtisaari, har för länge sedan sagt att det är något han till fullo stöder.

Svensk militär visar sig hjälplös – med så mycket pengar. Utpressning?

Svenska militära ledare–till stor del uppbackade av akademiker och mediakommentatorer–har nu i åratal unisont sjungit, att givet Sveriges lilla försvarsbudget och ökade kostnader, man inte kan utlova skydd för landet vid händelse av en attack utifrån.

Förra året uttryckte man detta implicita hot som utpressning med hjälp av ett uttalande om det Svenska Försvaret, något av det starkaste och dyraste per capita, att det inte hade kunnat garantera försvaret av sin huvudstad Stockholm. Oooops var den förutsedda knäböjande reaktionen från människor och media–att man i så fall hellre borde ingå i NATO och bli försvarad därifrån.

Det finns en avsevärd risk att det hade kunnat fungera –särskilt som man heller inte förväntar sig att mainstream media i Sverige någonsin kan komma med utmanande frågor i stil med- ‘Vad in i Norden spenderar ni era pengar på, om ni inte ens kan försvara Stockholm och regeringen i händelse av en attack?’ Eller- ‘Hur kommer det sig då att ni har råd att delta i ett hopplöst krig som det i Afghanistan?’ En sådan fråga kan man bara inte förvänta sig att någon kommer att ställa.

Sverige har också ett MIMAC- Militär-Industri-Media-Akademi-Complex
Den gamla bilden av Sverige som en fredsälskande nation, kämpande för hjälp till andra små länders integritet (som en gång Vietnam), hängiven ämnet ‘Gemensam Säkerhet’, ‘Nedrustning’ och ‘Avskaffande av Kärnvapen’–det land som utnämnt en serie globalt kända och respekterade nedrustningsambassadörer och vars statsminister Olof Palme kommit att riskera sitt liv i samband med medling mellan Iran och Irak (en tjänst som vid denna tid var möjlig genom Sveriges neutralitet).

Landet som alltid varit den som starkast hållit fast vid Förenta Nationernas principer och vilja. Detta Sverige finns inte längre. Det är en allvarlig och sorglig förlust för oss som bor här i landet, men helt visst också en förlust för hela världen.

övers Ingrid Ternert

”Man behöver inte vara pacifist för att känna en djup oro inför en försvarspolitik som styrs av USA/NATO  och satsar allt på insatsstyrkor som inte duger till försvar av  det  egna landet.

Det sker en pågående smyganslutning till USA/NATO,  vilket  utsätter Sverige för stora faror, och  jag kan inte se någon vettig anledning till detta -samtidigt som det påtagligt ökar risken för oss att bli medskyldiga till allvarliga brott mot folkrätten och våra mänskliga rättigheter.”

Att det handlar om bidrag till att ingå i USAs världshegemoni, om detta  råder inget tvekan enligt grundaren av informations-tjänsten Stop NATO i Chicago Rick Rozoff, som under drygt två decennier bevakat, analyserat och rapporterat om denna  militärallians.

“NATO domineras av USA och är på god väg att upprätta en global militärapparat. Sverige har i ökande grad deltagit i alliansens aktiviteter, vilket utgör ett hot mot landets suveränitet och bidrar samtidigt till ökade spänningar i världen” förklarar Rick Rozoff.

 “Om Sverige och Finland blir medlemmar, skulle det komma att försluta de två sista öppna länkarna i den kedja som spänns längs de ryska gränserna från Arktis till Kaukasus och därmed fullborda Europas militarisering under befäl av  USA/NATO.”

Dessa och besläktade frågor utgör det sammanhang i vilket projektet ‘Stoppa smyganslutningen till NATO!’ kommit till. Med den rådgivande kommittén på plats, gäller idag att sätta igång den medborgarutredning som rekommenderats i det ursprungliga projektförslaget.

I det syftet gjorde man ett första försök till kartläggning av de små stegens tyranni, hur det har utövats från efterkrigstiden tills idag. Titeln på redogörelsen är Från Neutralitet till NATO och är tänkt att ge en inledande referensram för arbetet med utredningen.

Frågan är ytterst angelägen, anser författaren och idéhistorikern Sven-Eric Liedman. ”Vi har länge blivit lurade om den svenska neutralitetspolitiken”, noterar han. “Nu försöker återigen staten lura oss, denna gång in i famnen på NATO. Därför är det viktigt att vi väcker opinion mot denna smyganslutning, som i slutändan kan komma att tvinga in oss i ett lika oönskat som motbjudande krigsföretag.”

Att det nyligen varit Natoövningar i norra Sverige har betraktats som någonting oskyldigt, som inte var något att bråka om. Förutom Natolandet Norge har även Sverige och Finland deltagit.

Någon fiende måste man ju rikta sig mot…och eftersom Ryssland inte varit känd för att delta i NATOs övningar jorden runt, är det ett tecken i sig, mot vem det är som övningen är riktad.

Nu anses Sverige och Finland vara betydelsefulla länder i egenskapen av buffert mellan Usa och Ryssland.  Ju öppnare havet blir i samband med uppvärmningen uppe vid Nordpolen, desto viktigare blir sådana alliansfria stater som Sverige och Finland, vilka ligger som buffert för Ryssland gentemot Nato. Samtidigt ökar Usa-Natos intresse för oss…

Rick Rozoff skriver den 6 mars 2010 i Stop NATO

Nu då Nato ständigt definierat sig själv som en global expeditionskår som  för närvarande driver världens största och längsta krig inne i Afghanistan, betonar man i ökad grad sin “kärnverksamhet”, vilket innebär att militärt svara upp mot upplevda hot mot sina medlemsstater under Artikel 5 om Natos “kollektiva försvarsförpliktelse”.

Det råder ingen tvekan om mot vilken nation Natoalliansen och dess amerikanska ledare skickar en signal genom att sända  krigsflygplan till den baltiska regionen inom mindre än två veckor.  Det är samma område som Nato under de senaste sex åren regelbundet  flygpatrullerat. Samma land som Väst haft i tankarna då man tidigare under månaden sänt  iväg 14000  trupper för krigsspel uppe vid Polcirkeln.

I samband med Natos militärövning vid Rysslands avlägsna nordvästra granne Norge blev Usas missilnavigerade marina förgörare USS John L Hall under en vecka utsänd till Georgiens hamn Poti vid Svarta Havet.

övers Ingrid Ternert

 29/09/2009 (RIA Novosti) – Det amerikanska missilförsvarsprogrammet blir mindre förutsägbart då det det vid sitt värsta scenarie kan utnyttjas i Arktis, förklarade det ryska sändebudet till Nato. 

USAs president Barack Obama har meddelat att Washington inte skulle kunna installera sina robotskölddelar i Centraleuropa, på grund av nya bedömningar om hotet från Iran. Den ryske presidenten Dmitry Medvedev sa därför att han har beslutat att inte placera ut Iskandermissiler i Rysslands Kaliningradområde nära Polen.
 

 ”Vi visste säkert att det skulle bli tio intercept(antimissil)missiler i Polen och en radaranläggning i Tjeckien och att vi skulle ha våra Iskandermissiler utplacerade i Kaliningradregionen …men  nu då de amerikanska missildelarna skall utplaceras på dessa amerikanska kryssare, kan man aldrig veta var de  kommer att  befinna sig nästa dag, sa han.

Han tillade att minskningen av havsisen i Arktis på grund av klimatförändringar kan leda till en året-runt öppning av Nordostpassagen, den farled som går längs Rysslands kust uppe vid Sibirien och Fjärran Östern och endast  är isfri under cirka åtta veckor varje år.
 

 ”Isen kommer att dra sig tillbaka, den kommer att smälta, vilket innebär att Nato definitivt också  kommer att finnas i Arktis. Det har under en lång tid planerats . Och vid mycket dåliga förhållanden kan det amerikanska strategiska missilförsvaret komma dit på dessa fartyg”, sa Rogozin.

I intervjun sa också Rogozin att Rysslands federala säkerhetstjänst (FSB) kunde skicka sin representant inom det ryska Natouppdraget till förstärkning av samarbetet inom alliansen i kampen mot terrorismen. ”FSB … handhar frågor om anti-terrorism och skulle då kunna upprätta sina egna officiella konaler med lämpliga strukturer inom Nato,” sa Rogozin. I intervjun berömde han också Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussens ansträngningar att förbättra relationerna med Ryssland.

anm IT-Artikeln kan även ge en koppling till NATOs övning Loyal Arrow i Lappland i somras. Om Sverige verkligen håller på sin alliansfrihet borde man alltså även inbjuda Ryssland till liknande övningar där uppe i norr.

övers Ingrid Ternert

Afghanistan: Training Ground for War on Russia
NATO tränar Finland, Sverige för konflikt med Ryssland

av Rick Rozoff 26 juli Global Research 
…den 21 juli gästade Sveriges utrikesminister Carl Bildt NATOs högkvarteret i Bryssel – för att ”meddela det Nordatlantiska Rådet vilka prioriteringar det svenska EUordförandeskapet skulle ha” -

Han lade dessutom fram projektet och ”utryckte sitt stöd här i Bryssel för EUs koncept med stridsgrupper under vilket omkring 1500 trupper från tre eller fler länder är beredda för en sexmånaders omgång.”

Artikeln fortsatte med att ”Bildt, vars eget land står för det sex månader långa EUordförandeskapet…sa att det fanns en ‘väldig efterfrågan’ på Europa ute i världen och att det bästa sättet för EU att förbättra sin förmåga till krisberedskap, med dessa stridsgrupper som en del, är att införa EUs Lissabonfördrag.

”Han sa att de måste vara färdiga att utplaceras inom tio dagar.” Beträffande var en sådan framtida utplacering kan tänkas ske ”hoppas också Bildt på en uppbackning från andra av EUs utrikesministrar veckan efter en ettårig förlängning av EUs fredsövervakande uppdrag i Georgien” och säger att ”han insisterar på missionens rätt att övervaka situationen i de båda regionerna [Abkhasien och SydOssetien]…”

Han hänvisade till att åter sätta in EUs övervakning – inklusive trupper – på gränserna mellan Georgien med Abkhazien och SydOssetien, där i senare fallet ett krig brutit ut i slutet av augusti efter Georgiens angrepp och då med ryskt svar. Bildt och EU anser i själva verket inte att det finns några nationella gränser som förbinder de tre staterna.
 

Men man menar att Abkhazien och SydOssetien är en del av Georgien och att Ryssland har erkänt de båda ländernas oberoende. Därför håller man inte med om och opponerar sig mot att EUs trupper återvänder till området, då Abkhasien har anklagat dessa för att kollaborera med Saakashvilis georgiska regering, vilken går till attack mot deras territorium.

Vad Bildt i realiteten förespråkar är någonting i grunden mer substantiellt, mer allvarligt med en oro för en långt värre konflikt än kriget förra augusti. Ordföranden i det georgiska parlamentets försvars-och säkerhetskommission, Givi Targamadze, sa den 21 juli- ”Återockupationen [rörande ryska trupper] av territoriet [alltså Abkhasien och SydOssetien], men inte observatörernas närvaro, är viktig för oss.

 I vilket fall kommer Usas truppnärvaro i missionen att utgöra ett steg framåt.” Det betyder att Eu kommer att snika in sig i Kaukasus konfliktzoner och att Usa-trupper kommer att finnas inuti den trojanska hästen. Om detta scenarie utvecklas, kan trupper från de två största kärnvapenmakterna stå emot varandra i nästa krig.

Tre dagar efter sitt besök i NATOhögkvarteret var Bildt i Afghanistan, under det exakta ögonblick då den drabbning som beskrivits i början av artikeln inträffade inför mötet med Usas särskilda sändebud för Afghanistan och Pakistan, Richard Holbrooke och före besöket av ett europeiskt ISAF/PRT (ProvincialReconstructionTeam).

Enligt sammanslagningen av EUs och NATOs internationella säkerhets- och militära missioner och EUs engagemang för att påskynda NATOs upptagning av nationer som Sverige och Finland, så uttryckte NATOs Generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer, då han överlät sin post till den förre danske ministern Anders Fogh Rasmussen,

” frustration…över bristen på framsteg i NATOs förhållande till Europeiska Unionen” och sa: ”Jag kommer att lämna min post inom två veckors tid, för jag är uppriktig besviken över, att ett sant strategiskt partnerskap, som ger en så eminent känsla för de båda organisationerna (NATO och EU) ännu inte har kommit till stånd.”

”Jag är övertygad om att…NordAmerika och Europa måste försvara sina värderingar och intressen och lösa (gemensamma) utmaningar. Vi kommer i så fall att behöva göra ett mycket bättre jobb med att kombinera de komplementära tillgångar som NATO och EU förfogar över. Vi behöver arbeta tillsammans där det är nödvändigt, inte bara där vi kan.”

”Våra missioner, våra geografiska intresseområden, vår kapacitet…överlappar varandra alltmer, för att inte tala om vårt medlemskap. Vår definition av säkerhetsutmaningarna och medlen att tackla dessa med är i ökad grad också en delad sådan.

Scheffer kompletterade- ”NATO-EUs relationer kommer att bli en viktig del av alliansens tillägg till det Strategiska Konceptet, vilket tjänar som ett rättesnöre i alla aktioner,” ett ämne tveklöst riktat till Bildt, vars land för närvarande håller EUs presidentskap två veckor senare.

Att globalt tillämpa NATOs Krigsklausul.

På samma presskonferens sa NATO-chefen- ”Jag hoppas det nya strategiska konceptet slutligen kommer att kunna läggas till handlingarna med en notering, att det finns en viss åtskillnad i säkerheten hemma och utomlands. Globaliseringen har avskaffat det skydd som gränser eller geografisk isolering bortanför krisområden brukat kunna erbjuda.”

Scheffer försäkrade tydligt, att NATOs artikel 5 om ömsesidigt skydd och militär assistans kan ”tillämpas utanför NATO-territoriet såväl som innanför detta.”

Till Sydkaukasus

Fyra tidigare artiklar i denna fråga visade på NATOs planer att absorbera Finland och Sverige som fullvärdiga medlemmar och USA och NATO planerar att konfrontera Ryssland i vad alliansen kallar Höga Nord, Arktiska Oceanen och genom en utvidgning, Baltiska Havet.

Nationer i Skandinavien flyttar sin militär till Polcirkeln. Sveriges och Finlands skandinaviska grannar Danmark och Norge, båda NATO medlemmar, har nyligen inlemmats i striden om Arktis. Förra månaden avslöjade Norge att man flyttat sitt kommando-högkvarter från Stavanger i landets södra del, norrut till Reian utanför Bodö.

Med detta ”blev Norge det första land som flyttat ledningen för sitt militära kommando till Arktis.”

Förra året beslutade ”Norges regering att köpa 48 Lockheed Martin F-35 jetplan till en kostnad av 18 miljarder kroner ($2.81miljarder), och ansåg att de var bättre än rivalen svenska Gripen för uppgifter som övervakning av det väldiga norra Arktis.”

Några dagar efter det att Norge annonserat ut, att man hade flyttat sitt militära kommandohögkvarter till Arktis, sa den danska regeringen att den ökande tävlan efter resurser och än viktigare de militära framstegen i Arktis ”kommer att ändra regionens geostrategiska signifikans och därmed dra till sig fler uppgifter för de danska väpnade styrkorna”.

Då ”risken för konfrontation i Arktis verkar växa” planerar Danmark att ”sätta upp ett gemensamt servicekommando i Arktis och överväger att utvidga sin militärbas i Thule i norra Grönland, vilken varit en vital länk i USAs försvar under det ”Kalla krigets dagar”. Och att skapa en ‘Arktic Response Force’, genom att utnyttja den existerande danska militära förmågan, som har utnyttjats för operationer i Arktis.”

Köpenhamn själv har inget direkt anspråk på Arktis, men man använder Grönland och Färöarna, båda effektiva kolonier för en militär uppbyggnad, vilket bara kan riktas mot ryska anspråk i regionen.

En artikel kallad ”Dansk militarisering av Arktis” lägger till följande detaljer: ”Detta större fokus på Arktis är en del av den danska försvarsplanen för perioden 2010-2014 antagen av parlamentet dvs Folketinget den 24 Juni.

”Danmark [överväger att använda] stridsflygplan i övervakning av operationer och skydd av suveräniteten på och runt Grönland. Man överväger också att ge Thulebasen en mer central roll i samarbetet med sina partnerländer.” De partner som då gäller är andra NATO medlemmarmed arktiska anspråk från Usa, Canada och Norge.

Från 6 till 28 augusti kommer Canada att genomföra sin årliga större arktiska militärövning, Operation NANOOK, med ”land, sjö och luftstyrkor som opererar i Baffin Island regionen.” Detta år kommer de kanadensiska specialstyrkorna att ansluta sig till krigsspelen.

”Överste Michael Day, befälhavare för Canadas Specialstyrkors Operationella Kommando, sa att enheter som Special Operations Regiment och Joint Task Force2 sällan varit inblandad i nordliga militära övningar.”
Arktis: Rysslands sista utpost mot Missilsköldens förstaslagshot

I två tidigare artiklar har det faktum undersökts, att Polcirkeln är den enda del av planeten där en nukleär avskräckning och svarsförmåga skulle kunna baseras på att söka undvika ett potentiellt USA-NATO förstaslag.

Tidigare denna månad visade sig den förre sovjetpresidenten Mikhail Gorbachev i de ryska televisionen och varnade för att ”missilförsvars-installationer i Europa utgör ett hot mot Ryssland” och ”är menat att skapa en situation som gör det möjligt för NATO att bli först med att skicka iväg ett kärnvapenanfall. Utan att själv bli del av denna.”

Den 30 juni var ordföranden för USAs gemensamma styrkor amiral Michael Mullen i Polen där Washington tänker installera mottagare för missiler och sa att ”han var hoppfull att Washington och Warsawa kunde få ihop samtal om ett avtal, bundet till en anti-missilplan som Ryssland går emot… 

Den 13-14 juli genomförde Ryssland testuppskjutningar av två Sineva interkontinentala ballistiska missiler och ”Förenta Staterna rapporterades inte kunna detektera närvaron av ryska strategiska Ubåtar i området före det man skjutit upp missilerna.”

En regeringstalesman uttalade sig om testerna att ”Ryska ubåtar sköt inte bara iväg ballistiska missiler alltmedan den ryska marinen försvann ur sikte, de gjorde det också från undersidan isflaken nära NordPolen, vilket betyder att den ryska marinen har bevarat sin förmåga att röra sig under den arktiska isen och skjuter mot mål utan att bli upptäckt.”

I början av månaden bevistade NATOs generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer den officiella ceremonin vid ändring i befälskedjan av alliansens toppmilitär-kommando, vid invigningen av amiral James Stavridis. Den senares kommentarer vid händelsen inkluderar: ”Med mig är över 70 000 sjömän – militära och civila – I tre kontinenter från Europas befolkade slätter och kuster till det klarblå Medelhavet; från höga bergspass i Afghanistan till den avlägsna Polcirkeln.”

USAs och NATOs samtidiga och koordinerade militära uppbyggnad i Arktiska Oceanen, Baltiska Sjön och Barents Hav flyttar konfrontationslinjen mot Ryssland ännu närmare. Med Finlands och Sveriges integration i NATO kommer de båda nationernas väpnade styrkor att få uppleva något vida mer fantastiskt och farligt att utkämpa än de eldstrider som är i norra Afghanistan.

 
övers Ingrid Ternert