Han var inte den första i världshistorien som grubblat över vad pengar egentligen var, men han är utan tvekan den mest kända – John Edward Keynes. Han som i tjocka volymer gett svar på frågan ‘Vad är pengar?’ och ‘Hur bär man sig åt för att stimulera ekonomin’
Jo, pengar symboliserar mängden utfört arbete…t.ex av dem som brukar jorden till föda också för andra än sig själva, som uppfinnare av maskiner t.ex, vilka sätts samman och tillverkas av andras produktiva arbete.
Och det på ett allt snabbare sätt. Ett arbete som ska göra livet lättare för…ja åtminstone de som äger fabrikerna. Frågan om arbetsintensiteten och fördelningen av detta arbetes goda, är nämligen en helt annan -klassfråga.
Global Research5 august 2010 av Ellen Brown
Dagens kreditkris är i grunden en kapitalkris: Då bankerna redan lider brist på det kapital som är till för att täcka deras utlåning, då visade Australiens Samväldesbank redan för nära ett decennium sedan, att bankerna egentligen inte behöver något kapital för att utge lån – så länge som regeringens säkerhet står bakom krediterna. Bankerna kan alltså uppfinna sina lån ur tomma intet – även vid noll i egen säkerhet. Bara regeringen står bakom. Men räntevinsten tillfaller ändå trots allt bankerna.
Denison Miller, Bankens första styresman, gillade förklaringen att Banken inte behövde något kapital, eftersom “den backas upp av Australiens hela kreditrikedom.” Så SamväldesBanken finansierade med inget mindre än denna kreditmakt sina massiva infrastrukturprojekt och landets deltagande i det Första Världskriget.
President John Adams har sagt -“Det finns två sätt att besegra och förslava en nation. Ett är genom svärd. Det andra genom skuld.” De stora segrarna idag sker på skuldslagfältetet, ett krig som rasar över hela världen. Skuldberget tvingar individer till finansiellt slaveri hos bankerna, och tvingar regeringar till att lämna över sin egen suveränitet till sina fordringsägare, vilka i själva verket också är dessa privatbanker, ursprunget till dagens icke kontanta pengar.
I Storbritannien där regeringen äger Bank of England, utges 97% av alla pengar som lån mot ränta av de privata bankerna. I USA där Centralbanken ägs av ett privat konsortium av banker, är procentsatsen ännu högre. USAs centralbank Federal Reserve ger ut ‘Federal Reserve Notes’ (eller dollarsedlar) och lånar ut dom till andra banker, som sedan i sin tur lånar ut dom mot ränta till individer, företag och lokala, fackliga och federala styresmän.
Detta är sant idag, men tidigare har det funnits framgångsrika modeller där regeringen själv ger ut den nationella valutan, vare sig det gäller sedlar eller i form av nationell kredit. Ett stjärnexempel på denna nytändning i närmandet till pengar och kredit är Australiens samväldesbank, vilken framgångsrikt verkat som en regeringsägd bank under större delen av 1900 talet.
Hellre än att ge ut “suverän skuld” – en federal skuldsättning som nationen betalar ränta på i evighet – gav regeringen via Samväldesbanken ut en “suverän kredit,” den nationella kredit som nationen har haft stående hos regeringen i dess delar. Banken uppnådde särskilt anmärkningsvärda framsteg med tanke på att under dess första åtta år, från 1912 till 1920, man saknade makt att ge ut den nationella valutan och opererade utan startkapital. Sir Denison Miller, chef över banken från tillkomsten 1912 till 1923, blev 1921 citerad i australisk press då han sa,
-“Alla Australiens resurser ligger på denna banks axlar, och så stark som denna kontinent är, lika stark är Samväldesbanken. Vad än det australiska folkets intelligentia i sitt sinne kan förstå och lojalt stödja, det kan bli gjort.” Detta var inte bara skryt. År 2001 fanns en artikel kallad “Hur pengar skapas i Australien”.
Där har David Kidd skrivit om vad Bankens tidigare uträttat- “Australiens egen regeringsetablerade SamväldesBank, Commonwealth Bank, nådde några imponerande framgångar medan den var ‘folkets bank’, innan den blev försvagad av andra regeringars beslut och med tiden såldes ut.
Vid den tid då privatbanker krävde 6% ränta för lån, finansierade SamväldesBanken Australiens första insats under det första världskriget från 1914 till 1919 med lån på $700 000 000 till en ränta på en bråkdel av 1%, och därmed kom banken att spara in ungefär $12 miljoner åt australiensarna i bankavgifter.
Under 1916 gjorde banken pengar tillgängliga i London för att inhandla 15 lastångare till stöd för Australiens växande exporthandel. Ända till 1924 hade Australiens folk nytta av detta ständiga bankflöde. Banken finansierade sylt- och fruktlager i en utsträckning av $3 miljoner dollar, man finansierade $8 miljoner dollar till australiska hemlån. Alltmedan regeringen gav ut $18.72 miljoner dollar till vägkonstruktion, spårvagnsspår, hamnar, gasanläggningar, elkraftanläggningar etc
Regeringen betalade ut $6.194 miljoner till Samväldesregeringen mellan december 1920 och juni 1923 – i profiter från Departementet för sedelutgivning – alltmedan man 1924 gjorde en vinst på $9 miljoner från övrig verksamhet, som fanns tillgänglig för inlösen av skulder. Bankens självständige ordförande Sir Denison Miller utnyttjade efter det Första Världskriget bankens kredit för att rädda australier från de depressionens villkor som drabbat andra länder. . . 1931 års samarbete med andra banker gjorde ‘Commonwealth Bank’ till den största sparinrättningen i Australien med 60% av allt sparande i nationen.”
Att tygla Bankverksamhetens Hemliga Makt till godo för Allmänheten
Samväldesbanken har kunnat uppnå så mycket med så lite, eftersom dess första styrelseordförande Denison Miller, och dess första och mest ivriga förespråkare King O’Malley, själva varit bankmän och känt till bankväsendets hemlighet: att banker skapar de “pengar” de lånar ut helt enkelt genom att skriva in summorna i låntagarnas konton.
‘Bankhemligheten’ har bekräftats av ett antal bank-insiders. I ett papper från 1998 med titeln “Tillverkning av pengar” citerade den australiske ekonomen Mike Mansfield Reginald McKenna, fd chef för deras checkavdelning, att den 25 januari 1924 ha sagt till delägarna i Midland Bank-“Jag är rädd att den vanlige medborgaren inte gillar att höra hur banker både gör och kan skapa och förstöra pengar.“ Antalet existerande pengar varierar endast genom bankernas ökning eller minskning av insättning och uttag. Vi vet hur det går till. Varje lån eller insättning skapar en insättning, och varje uttag eller bankavgift förstör en insättning.”
Pengar skapas genom lån mot ränta
Dr Coombs, förre styrelseordförande för ‘Reserve Bank of Australia’, sa med hänvisning till Queensland University 15 sept 1954, “Då en bank lånar ut pengar går dessa till en person som vill låna dom, utan att banken får kvar någon mindre summa (trots att de som haft pengarna vill ha ränta på dessa). För närhelst en bank lånar ut pengar, blir det en ökning i den allmänna tillgången på pengar.”
Ralph Hawtrey, som under 1930talet verkat inom den brittiska Centralbanken, skrev i “Trade Depression and the WayOut“ -‘När en bank lånar ut pengar skapar den pengar ut ur tomma intet.’
I sin bok ‘The Art of Central Banking’, klargjorde Hawtrey detta, då han skrev att “När en bank lånar ut pengar, skapar den kredit. Mot den ökning i tillgångarna som detta innebär, finns en motsvarande insättning i dessa tillgångar.
Men andra utlånare äger inte denna mystiska makt att skapa pengar ut ur tomma intet. Vad dessa andra lånar ut måste vara pengar som de skapat genom sina egna ekonomiska aktiviteter.”
Banker däremot kan göra vad ingen annan kan: “skapa pengar ut ur tomma intet.” Samväldesbankens tidigare grundare höll i det offentliga livet inne med denna bankhemlighet.
Bankkollapsen 1893 spred en Ny Offentlig Bankmodell
SamväldesBanken grundades under samma villkor som idag råder: landet genomled just en massiv bankkollaps. Emellertid fanns ingen FDIC försäkring under 1890talet, ingen socialförsäkring, ingen arbetslöshetsförsäkring för att minska detta.
Människor som kände sig förmögna fann plötsligt att de inte ägde någonting. De kunde inte ta ut några sparade pengar, skriva ut checkar från sina konton eller sälja sina produkter eller hem, eftersom det inte fanns några pengar att köpa dom för. Desperata människor hoppade ut från broar eller kastade sig framför tåg. Något måste göras.
Man skulle få stöd ur regeringens tillgångar. I ett sällsynt drag från den tiden, bedrev banken både sparande och vanliga bankaffärer. Den var också den första bank i Australiens historia som ägde en federal regeringsgaranti.
övers Ingrid Ternert
