1 sept Democracy Now
Sharif Abdel Kouddous: USAs styrkors befälhavare i Afghanistan har lagt fram en efterlängtad utvärderdering av kriget i Afghanistan. General Stanley McChrystals bedömning kommer i hälarna på de dödligaste månaderna med julis rekord av 44 för USAs trupper i Afghanistan sedan USAinvasionen för nära åtta år sedan.
Det kommer också då USAs stöd för den afghanska ockupationen är på nedgång då 51 procent av amerikanerna nu säger att de inte tror kriget är värt utkämpa. McChrystals bedömning har inte blivit släppt till allmänheten, men USAs tjänstemän sa till Washington Post att rapporten varnar för att talibanernas motstånd är starkare än man tidigare trott.
Rapporten sägs också rekommendera en större ökning i antalet afghanska styrkor, vilket i sin tur skulle kräva tusentals ytterligare USAtrupper för träning och support.
New York Times rapporter lägger effektivt grunden till en dylik fråga under kommande veckor, trots att det Mc Chrystal säger inte rör sig om förläggning av fler USAtrupper, innebär det att effektivt lägga grunden för en sådan förfrågan under kommande veckor. President Obama har redan trappat upp ockupationen i Afghanistan, sedan han tagit över ämbetet, och beordrat ytterligare 21000 trupper.
Bedömningen kommer också mindre än två veckor efter Afghanistans ifrågasatta nationella val. Den senaste räkningen visar att Afghanistans president Hamid Karzai ligger tolv punkter över utmanaren Abdullah Abdullah, men Abdullah har anklagat Karzais supportrar för ett vitt spritt fusk.
Amy Goodman: Den oberoende journalisten Nir Rosen har nyligen återvänt från Afghanistan, där han varit inbäddad med USAs trupper för en kommande artikel i tidskriften Rolling Stone. Han har skrivit om sina besök under två år i Irak i boken ‘In the Belly of the Green Bird’. Nir är också medarbetare i NewYork Universitetets Centrum för Lag och Säkerhet. Nir Rosen befinner sig nu i vår studio.
Du har just återvänt från Afghanistan. Vad hände där, Nir?
NIR ROSEN: Nåja, det fanns inte några tecken på framsteg, i termer av USAs eller internationell tillväxt. Valen har som du sa just ägt rum med vitt spridda anklagelser om fusk och välfyllda valboxar. Resultatet i söder, där talibanerna är starkast, ser ut att ha varit ungefär tio procent.
Så det kommer bara att kosta regeringen, Karzais regering, för utan tvekan kommer Karzai att vinna mer kredibilitet och underminera regeringens trovärdighet liksom det internationella samfundet som backar upp det, vilket resulterar i mer stöd till talibanerna.
Jag såg fortsatta civila offer. Jag fokuserade på den afghanska polisstyrkan och dess träning. I många distrikt var användningen av opium och marijuana bland afghanska poliser ungefär 60 procent. De har inte blivit omtyckta av befolkningen, eftersom polisen är känd för att övertaxera dom på vägarna eller öva utpressning av dom på pengar eller stjäla från deras hem.
Många människor ser polisen i Afghanistan som den största rekryteraren till talibanerna, i själva verket för att polisen är regeringens ansikte utåt av det afghanerna ser, och det är ett så alienerat ansikte, att det får in dom i talibanernas hägn, om inte annat för att ta skydd. Jag var söderut i de pashtun-dominaterade områdena. Och ändå talade inte ens många av poliserna pashtun, eftersom de är tajiker, vilket leder till ytterligare kommunikations-problem.
Vad gäller talibanernas strategi har de svarat mycket klokt— klokt utifrån deras sätt att se det, och svarade—på denna amerikanska ‘svallvåg’, detta tryck i Helmandprovinsen, som startats sent i juni, genom att på ett sätt stanna till och vänta ut den, vänta och se vad som kommer att ske och underminera de amerikanska ansträngningarna nattetid, för talibanerna på något sätt äger natten och amerikaner patrullerar inte mycket nattetid—den afghanska polisen gör det helt säkert inte, för de är rädda—och genomför just ett krig, en asymmetrisk kampanj i termer av att utnyttja IEDs, vilket gör det mycket svårt för amerikanska trupper att ta sig förbi.
En resa på tolv kilometer kan ta en en hel dag, vilket betyder att amerikansarna i sina militära missioner i detta klumpiga getingbo, inte ens kan komma dit de försöker ta sig tillräckligt fort för att ta itu med talibanerna. Och detta är mycket effektivt gentemot den afghanska polisen, som inte har pansrade färdmedel och regelbundet blev sprängda i luften medan jag var där.
Så från krigsförespråkarnas horisont behöver man inte fler trupper. Ifall detta krig är värt att utkämpa,s då behöver man ett stort antal fler trupper. Det här är en kontramotstånds-kampanj som kräver kontroll av befolkningen, kontroll över byar.
Talibanerna dominerar jordbruksområdena, inte städerna, vilket gör det ännu svårare, eftersom man i varje by måste ha soldater eller polis eller säkerhetsstyrkor av något slag. Och för amerikanarna. Och om de egentligen försöker skapa dessa väldiga slags legotrupper bland de afghanska säkerhetsstyrkorna, armén och polisen, kommer det att ta dom år att göra det, men det blir heller aldrig finansiellt genomförbart för den afghanska regeringen.
Det kommer aldrig att bli någon lämplig styrka som de kan ha råd att hålla. Den kommer alltid att vara beroende av de här på utsidan—på inflödet av pengar utifrån.
SHARIF ABDEL KOUDDOUS: Och hela denna fråga om kontramotstånd, skriver man om som en ny strategi, som bitit sig fast i Washington. Det är en ny militärstrategi, hela konceptet stabilitets-operationer. Kan du tala lite om dett och vad det är du ser som er yttersta mission i Afghanistan?
NIR ROSEN: Nåja, på ett sätt har det funnits någon slags motståndsmän inom USAs militärmakt och dess försvarsetablissimang, vilket följt de första året i Irak, då under—2003, 2004 USAmilitärens åtgärder kanske fortfarande var konventionella.
Det fanns inga försök att vinna hjärta och hjärna, att skilja folket från gerrillan, genom att erbjuda dom incitament via ett slags strategiskt och kalkylerat utnyttjande av våld och i första hand skydd åt befolkningen.
Och dessa kontramotstånds-officerare hade studerat USAs erfarenheter i Vietnam, fransmännens i Algeriet, britternas i Malaysia och andra erfarenheter, men det upphörde i och med att general David Petraeus på något sätt dominerade USAs militär och framställde en ny kontraterrorism-manual och, som efter president Obamas seger, på något vis tar över försvars-etablissimanget, så att de nykonservativa kom att följa på Bushs seger.
Och från en liberal synvinkel finns det mycket man hade kunnat uppskatta vad gäller förespråkare av kontramotstånd och den befolkningscentrerade sk COIN, då den poängterar behovet av hjälp till skydd för befolkningen, gott styrelse-skick för att begränsa våldsanvändningen, ty ju mer våld som används, desto mer alenierad blir befolkningen. Å andra sidan, innebär det fortfarande ockupation av ett land—och man kan då frestas utnyttja detta mer och mer, på ett sätt som gör amerikanare till en bättre imperialistmakt.
Så jag menar naturligtvis, att förespråkarna av kontramotstånd saknar moralisk position om vare sig krig är bra eller dåligt. De är i det militära. De genomför helt enkelt en politik. I Afghanistans kontext har naturligtvis general McChrystal—som nyligen utnämnts, också blivit en förespråkare av COIN. Och förlåt. Jag glömde frågan faktiskt och kom lite på sidospår.
SHARIF ABDEL KOUDDOUS: Nåväl, nej jag menar vi diskuterade just den här frågan om COIN, och du förklarade den, hur den på något vis tagit över i Washington. Men vad ser ni som Obama administrationens mission i Afghanistan? Den verkar oklar.
NIR ROSEN: Faktum är, det är den. Jag menar då det gäller det verkliga målet, man har sagt att det hindrar al-Qaida från att utnyttja Afghanistan som bas. Hur gör man för att komma dit? De har ännu inte lyckats förklara detta. Faktum är att al-Qaida i Afghanistan ödelades efter 11 september och de finns på nätet, de finns över hela världen. De finns— som ideologi.
Och naturligtvis är de förlagda till Pakistan. Jag tror fortfarande att Obama-administrationen misslyckats med att lägga fram en verklig strategi och en vägkarta för hur man kommer fram dit man vill.
Och som vi ser, fortsätter saker och ting att gå ner, att talibanerna kontrollerar ett större och större område eller kan operera fritt i fler och fler delar av landet, inklusive upp i norr, vilket är ett nytt fenomen. De kan slå ut amerikanska försörjningsleder i Pakistan, vilket tvingar amerikanarna att få ner förnödenheterna norrifrån. Och vi har dessutom sett försörjningslederna attackerade. Det finns mycket få tecken på framsteg.
Och det verkar enligt McChrystals rapport, som är den femte eller sjätte rapporten om Afghanistan som getts ut bara i år, där det egentligen inte finns något nytt, så vitt vi vet, förutom uppmaningen till fler trupper. Och om man hade varit en krigsförespråkare, så räcker det inte med bara fler trupper; man behöver dessutom en ny strategi. Och vi har inte sett något tecken på det.
SHARIF ABDEL KOUDDOUS: och valet som just ägt rum i Afghanistan, där har funnits vitt spridda anklagelser om fusk, särskilt mot Hamid Karzais supportrar. Vad tror du har hänt?
NIR ROSEN: Alla rapporter vi får runt hela landet visar, att det verkligen förekommit ett massivt fuskande i valet, mängder med bedrägerier då det gäller Karzais röstsedel. Och ändå har det internationella samfundet omedelbart lovordat dessa val, —och vad gäller det här är afghanerna mycket skeptiska, de är mycket skeptiska vad gäller valen. Uppfattningen är att valen varit ett misslyckande, ett fusk.
Jag tror inte valen betyder särskilt mycket på ett eller annat sätt. Kanske betyder de något ifall den nya regering som tar över implementerar vissa förändringar, för på ett sätt vinner inte talibanerna, utan den afghanska regeringen förlorar.
Den afghanska regeringen ses som korrupt, inkompetent och ibland förtryckande. Den finns helt enkelt inte. Nu om Karzai får biljetten—och säkert vinner Karzai—Karzaibiljetten innehåller krigsherrar och droghandlare och Karzai anklagas för massiv korruption i valet, vilket på något sätt är det enda positiva tecknet ifråga om regeringen.
Åtminstone är Karzairegeringen i själva verket tillräckligt effektiv för att genomföra mängder av riggade röster. Så de är inte helt inkompetenta. Men detta bara ytterligare av-legitimerar regeringen och den internationella insatsen i Afghanistan, vilket leder till mer stöd åt talibanerna.
övers Ingrid Ternert
