Fredskoalitionen Göteborg

16 oktober, 2009

Det största hotet mot kapitalismen

Filed under: ekonomi kris varlden sverige USA — ingrid @ 22:41

DN 15 sept 2009
Det finns vissa år med en berömmelse som utmärker sig långt bortom det vardagliga. Liksom vissa poeter, politiker och vackra kvinnor. Och 1929 var påtagligt ett sådant år.

Så inleder tvåmetersekonomen John Kenneth Galbraiths sin tunna bok ”Den stora börskraschen” från år 1955 om den börskrasch som inträffade för exakt 80 år sedan. En bok som på många sätt visar tydliga paralleller till det som hände på Wall Street hösten 2008.

Så slår han till. Han skriver att hösten 1929 blev många av USAs mäktigaste män avslöjade som helt vanliga människor. ”Det gällde allmänt att ju bättre det tidigare ryktet för allvishet varit, desto mer raffinerad och förtäckt var den tidigare dårskapen, desto värre var deras misstag.”

Det finns ett antal anledningar till att i dag läsa denna bok. Sällan har nämligen ett finansiellt skeende skildrats så detaljerat och källkritiskt. Det gyllene året 1928 beskrivs, känslan av eufori återberättas, amerikanerna var ”livliga, ohämmade och fullständigt lyckliga”.

Börskursernas dagliga inneboende dramatik piskar berättelsen framåt. Sommaren 1929 var fantastisk. Börsen steg, dag för dag, vecka för vecka. Nya omsättningsrekord, mäklarlånen ökade allt snabbare, hemmafrutidningen Ladies’ Home Journal hade rubriken ”Everybody ought to be rich”.

Men den kanske största behållningen är elakheten. Den ironiska elakheten. Presidenter, centralbankschefer, ekonomiprofessorer och finansmän gisslas.

När John Kenneth Galbraith bland annat skildrat dramatiken mellan 3 september och 13 november, de drygt två månader då New York-börsen och The Times IndustriIndex fallit med cirka 50 procent, kommer han till slutsatsen med att lista fem punkter.

Punkter som lika gärna kunde läsas som orsaksförklaringar till finanskrisen 2008. Den sista punkten av de fem handlar om dumheten. Den beskriver just det klena skick som den ekonomiska intelligentians förstånd befann sig i då.

Politiker och ekonomer insåg inte vad som höll på att hända och reagerade fel då de väl förstod att något hade hänt.Galbraith skriver också att känslan av ansvar var obefintlig inom den finansiella gemenskapen.”Att uttala sig kritiskt mot galenskapen kunde ruinera de som fallit till föga för den.”

Trots många finansiella varningssignaler hördes inte heller denna gång särskilt mycket av kritiska röster som opponerade sig mot börsbubblan år 2007. En skillnad är dock att samhället reagerade mycket snabbare och kraftfullare, då den sprack denna gång.

Galbraiths punkt nummer fyra var det stora amerikanska handelsunderskottet. Men det som ansågs vara stort då är idag betydligt större.

Nummer tre är den ”dåliga bankstrukturen”. Lån som verkade säkra föll ihop när värdet på säkerheterna visade sig vara kraftigt överdrivna. De mest respekterade bankerna gjorde ofta de största förlusterna.

Att påstå att amerikanska och europeiska bankers riskstrukturer var tryggare utformade 2008 är en högoddsare.

Punkt nummer två handlar om finansbolagens dåliga struktur. Holding- och investmentboagens komplicerade ägarkedjor skapade höga vinster då allt steg. År 2008 var de finansiella uppfinningarna betydligt fler.

Avancerade bolånepapper som CDO:er, CDS:er och andra ”investment vehicles” gjorde det nästan omöjligt att tolka bolagens och hedgefondernas balansräkningar.

Galbraiths första punkt handlar om ”den dåliga inkomstfördelningen”. För 80 år sedan tjänade 5 procent av de amerikanska befolkningen en tredjedel av samhällets totala inkomster. År 2000 ägde 1 procent av amerikanerna cirka 20 procent av de samlade intäkterna.

Efter en inte lika pricksäker framtidsanalys slutar han sin bok med att- ”finansiell kapacitet och politiskt skarpsinne står i omvänt relation rill varandra”, då långsiktighet aldrig har premierats av näringslivets män, om det skulle betyda störningar i vardagslivets bekvämlighet.

Och detta utgör det största hotet mot kapitalismen. Att de säger allt är fundamentalt sunt, när de egentligen vet att ekonomin är på väg åt helvete.

av Knut Kainz Rognerud, som i höst kommer ut med boken ”Det stora bankrånet, en annorlunda bok om

Sverige i kris”.

Powered by WordPress