Fredskoalitionen Göteborg

12 februari, 2010

Mikael Nyberg- Kriget är ett hån mot FN-stadgan

Sparat under: Afghanistan, Irak, ekonomi, nya — ingrid @ 23:23

banksy-johnnyproblem 

 Alastair Campbell ångrar ingenting. Han var Tony Blairs spin doctor i mobiliseringen för marschen mot Bagdad, duperade allmänheten med falska uppgifter om massförstörelsevapen i Irak. ”Jag är väldigt, väldigt stolt över den roll jag fick möjlighet att spela”, förklarar han för den brittiska undersökningskommissionen om det krig som kostat minst 100 000 civila irakier livet.

 

I en artikel i Financial Times (21 januari) bekymrar sig Campbell över sviktande folkligt stöd för kriget i Afghanistan. När soldater återvänder i kistor sätts statsledningen på prov. Då gäller det att stärka ”den strategiska kommunikationen”, förklarar han. Nyhetsförmedlingen måste centraliseras. Det är på hemmafronten krigen förloras.

 

Jag tror att Campbell kan vara belåten med en del inslag i våra medier efter de två svenska officerarnas död. ”BAKHÅLL”, läser jag på en löpsedel, ”fegt” står det i en artikel. Så förstår vi att de där skäggiga talibanerna till råga på allt saknar sinne för rent spel. Till skillnad från våra amerikanska allierade som med Hellfiremissiler från förarlösa plan utplånar hus och byar där fienden kan tänka vara.

 

Expressen driver kampanj för ”våra soldater” och skriver på ledarplats om ”civiliserade länders plikt att försöka bryta upp helveten i söndertrasade stater”. Den socialdemokratiska partiledningen är på samma linje. ”Alla har rätt till mänskliga rättigheter och demokrati. Även afghaner”, förklarar Urban Ahlin. Den vite mannens börda hette det för 111 år sedan, när Rudyard Kipling skrev dikt om saken.

 

Med FN och koloniernas frigörelse sträcktes ett system för kollektiv säkerhet ut över världen. Inget land hade rätt att överfalla ett annat. Nu sätter sig stormakterna inte bara de facto utan också de jure över våldsförbudet. Vid ockupationen av Afghanistan tog sig USA rätten att egenmäktigt vedergälla terrordåden den 11 september 2001 och preventivt angripa länder som skyddar eller påstås skydda terrorister. Det fortsatta kriget är trots säkerhetsrådets välsignelser ett uppenbart hån mot reglerna för självförsvar i FN-stadgan.

 

 Den kollektiva säkerheten omfattar inte längre alla länder. Vi är tillbaka i koloniala förhållanden. Talet om mänskliga rättigheter och befrielse av kvinnor och barn tillhör den strategiska kommunikationen. Så vinner man européer och liberala intellektuella för härtåget. Ytterligare 30 000 soldater ska enligt president Obamas planer skickas till Afghanistan. Till detta kommer, avslöjar Washington Post, ett tillskott på upp till 56 000 legosoldater anställda vid privata företag.

 

Samtidigt flaggar USA för förhandlingar. Det påminner om den strategi Nixon och Kissinger följde i Vietnam när nederlaget närmade sig: trappa upp kriget för att få motståndaren att mjukna. Den dag talibanerna är redo att göra affärer – till exempel säkra den i juni 2008 avtalade strategiska gasledningen från Turkmenistan till Pakistan och Indien – kommer larmet om burkan, spöstraffen och de stängda flickskolorna att som på kommando klinga ut.

 

”Situationen i Centralasien är ett hot mot både internationell och svensk säkerhet”, bedyrar folkpartisten Allan Widman och med honom hela räckan av krigsvilliga politiker, redaktörer och experter. Det är lika irrationellt – men verkningsfullt – som skräcken för sepoyerna och de gula horderna på 1800-talet. Det är ju mycket enkelt: vägra delta i USAs och Natos krig för oljan, naturgasen och de strategiska positionerna i Centralasien och Mellanöstern, dra hem soldaterna och återupprätta alliansfriheten. Det skulle mer än något annat främja freden och vår egen säkerhet.

 

Jag tror det var Ho Chi Minh som sa det: ”Varje folks befrielse måste vara dess eget verk”. 

 

 av Mikael Nyberg

 

 

anm IT -Detta var också vad Marx sa

8 februari, 2010

USA startar Fallujaliknande anfall i Afghanistan

Sparat under: Afghanistan, Mänskliga Rättigheter, NATO, Sverige, ekonomi, krig, olja — ingrid @ 5:25

 

Afghanistan-Another forgotten people 
US to launch Fallujah-style attack in Afghanistan
Bill Van Auken WSWS 6 feb 2010
Då amerikanska och brittiska trupper förbereder en attack i staden Marjah i Afghanistans Helmandprovins, jämför militära ledare och media öppet denna operation med den belägring 2004 som riktades mot Falluja i ett av Irakkrigets blodigaste krigsbrott.

Operationen i den centrala Helmandprovinsen, som länge stått för ett intensivt motstånd mot den USAledda ockupationen, innebär den största militära offensiv som ägt rum alltsedan Washington invaderade landet i oktober 2001. Åtminstone 15 000 trupper ska starta en belägring av denna stad med sina 80 000 invånare i Helmandfloddalen, vilken USAmilitären betecknar som ett starkt fäste för talibanerna.

Totalt 125 000 människor bor i Marjahdistriktet, detta jordbrukscentrum 120 mil väst om Kabul. Befolkningen har har blivit utökad med de afghanska bybor som förra sommaren flydde, då de hade  ockuperats av amerikanska marinkårssoldater genom president Barack Obamas order, kort efter att han blivit president, om att sända 21000 fler trupper till Afghanistan.

USAs marinkårssoldater släpptes lösa i en våldsam militär attack med förväntat resultat, frustrerade och arga över de dödsoffer som man lidit genom denna osynliga fiende, vilken var i stånd till attack och därefter smälta in i lokalbefolkningen.

Brigadgeneral Larry Nicholson, ledare för den amerikanska marinkåren i södra Afghanistan, har beskrivit den karaktären på den stundande offensiven. I staden Marjah hade man tre val. ”Ett var att stanna och kämpa och förmodlingen dö,” sa han. ”Det andra var att skipa fred med regeringen och återigen inlemmas i samhället.” Det tredje skulle vara försök att undkomma, ”i vilket fall har vi ändå en del folk där ute som väntar på dom.”

”Vi kommer att gå in brett,” sa Nicholson, befälhavare för andra marinkårsbrigaden. ”Jag väntar mig ingen jysst match,” tillade han.

Det är i högsta grad ett ovanligt drag, då USAs befälhavare offentligt gått ut med sina planer för offensiven. ”Det är lite okonventionellt att göra det på det här sättet, men det ger alla en chans att tänka igenom vad de gör, innan man plötsligt under svarta natten drabbas av vår offensiv,” sa general Stanley McChrystal, USAs överbefälhavare i Afghanistan.

Intentionen med att avslöja målet för den kommande offensiven är att låta civila fly innan marinkåren går in. Den erbjuder också ett förebyggande alibi för offensiven, genom att utmåla de som inte lyckas beakta varningen som stenhårda talibaner vilka förtjänar döden.

Stratfor, en militär webbsida för underrättelser med nära band till USAs statsapparat, rapporterade i torsdags att ”anfallet verkar innebära att man spärrar av området, vilket gör att många av de krigare som är avsedda till försvar antagligen kommer att kämpa fram tills de stupar eller ger sig.”

Artikeln fortsätter: ”Med anfallet i kroppen mot irakiska Falluja och Ramadi, är marinkåren van vid denna typ av stormning av tätorter.” Vad är ‘rekordet’ för överfall av ‘detta slag’?

Marinkårens överfall på Falluja i november 2004 förvandlade det mesta av denna stad med sina 300 000 invånare till ruiner, medan stridsflyget fällde tusentals ton av sin explosiva last och stridshelikoptrar och tanks avfyrade missiler in i byggnader och pepprade området med stridsvagnseld..

Det amerikanska militärkommandot påstod sig ha dödat 2 000 ”motståndsmän”, men det verkliga dödstalet förblir okänt. De civila som blev kvar i staden utsattes för samma bombningar.

En del blev skjutna till döds under de räder som följde och andra dödades under flykt. Sårade krigare avrättades summariskt och sjukvårdsanläggningar utsattes för militärattacker. Alla de som bodde i staden nekades mat, vatten och elektricitet under mer än 10 dagar.

Operationen mot Fallujas befolkning var en grym uppvisning i kollektiv bestraffning för morden på fyra legosoldater från Blackwater och stadens segdragna motstånd mot ockupationen.

Den förkroppsligade hela krigets kriminella natur och karaktäriserades av oupphörliga och stora krigsbrott. Om USAs militära ledare förbereder en liknande operation i Afghanistan och av liknande skäl, kommer staden Marjah att övergå till ett dödsläger.

Som i Falluja spelar hämnden roll. USAs militära styrkor har fått uppleva en upptrappning av antalet stupade det gångna året, alltmedan CIA blev föremål för en förödmjukande attack under slutet av december, vilken kom att lämna sju av dess agenter döda vid den afghanska gränsen.

I Afghanistan liksom i Irak betraktar det amerikanska militärkommandot det som viktigt, att i de tättbefolkade områden, betraktade som välkända centrum för motståndet, sända ut budskapet till hela landet om att det är lönlöst med motstånd och att det kommer att bemötas med slakt och förödelse.

Denna blodspillan rättfärdigar man officiellt i namn av ett evigt krig mot terrorismen. Bakom denna proganda, vilken liksom i Irak driver kriget, ligger försöket av Amerikas styrande elit att motverka USAkapitalismens kris genom denna styrkedemonstration och intagande av strategiska positioner i Persiska Viken och CentralAsien, båda centrum för väldiga energireserver.

För ett år sedan då Barack Obama kom in i Vita Huset, fanns bland breda lager inom det amerikanska folket hopp om att hans installation skulle kunna vända sådana ord som Falluja, Abu Ghraib, Guantánamo, Blackwater, tortyr och illegala flygtransporter i detta det mörka, skamliga och samtidigt slutna kapitlet i USAs historia.

Förberedelsen för Marjahoffensiven understryker endast att långt ifrån att avslutas, Bushregimens kriminalitet istället fortsätter och en eskalering äger rum under denna demokratiska president.

Idag finns fler USAtrupper utplacerade utomlands i koloniala krig och ockupationer än under Busheran och dödandet har spritt sig från Irak och Afghanistan till Pakistan och Jemen. Obama-administrationen begär nu $322 miljarder för de båda pågående krigen och ockupationerna, en siffra som utan tvekan kommer att öka i och med kommande äskande om ”tilläggs”anslag.

Denna förväntade förespråkare för ”hopp” och ”förändring” har nu alltmer övergått till att utgöra en del av det det politiska etablissimangets och den militära underrättelsetjänstens handplockade kandidat. Denna kandidat  som velat få igång vissa taktiska politiska förändringar, men samtidigt fortsätter med militarismen utomlands och ett hänsynslöst angrepp mot landets egen arbetarklass.

Det vanliga amerikanska folket kan inte i fortsättningen acceptera en ny omgång krigsbrott begångna i sitt eget namn. Kravet på ett omedelbart och villkorslöst bortdragande av de amerikanska och andra utländska trupperna från Afghanistan måste kopplas till en politisk offensiv mot Obamaadministrationen och den finansoligarki som han försvarar.

 

 

övers Ingrid Ternert

7 februari, 2010

Välkomna till år 2025!

Sparat under: EU, Kina, Ryssland, USA, dollar, ekonomi — ingrid @ 8:30

shotav Michael T Klare  28 okt 2009
I november 2008 gav NIC, en organisation ansluten till CIA, ut den senaste i en serie futuristiska publikationer som vägledning till president Barack Obamas nya administration.

Då man tagit sig en titt i denna analytiska kristallkula i en rapport kallad ‘Global Trends 2025′, upptäcker man att denna ‘National Intelligence Council’ förutspått att Amerikas globala överlägsenhet under kommande 15 år gradvis kommer att försvinna – samtidigt som nya globala makter uppstår som Kina och Indien.

Det mest uppseendeväckande i rapporten var den långsiktiga eroderingen av USA och uppkomsten av nya globala medtävlare. ”Trots att USA tycks förbli den enskilt mäktigaste aktören [till 2025],” kommer landets relativa styrka även inom det militära området att avta, när USAs tryck blir mer begränsat.”

Men futuristiska förutsägelser måste hinna ikapp snabba förändringar och den kris som ägde rum. Den ekonomiska krisen och de efterföljande händelserna har radikalt kullkastat tidsschemat. Som resultat av de väldiga ekonomiska förlusterna det sista året och Kinas förbluffande ekonomiska tillfrisknande, har det globala skifte blivit påskyndat som rapporten förutspår. Rent praktiskt är 2025 redan här. 

Många av de breda förutsägelser som utmålas i Global Trender 2025 har faktiskt redan passerat. Brasilien, Ryssland, Indien och Kina – kända som BRIC länder – spelar redan roll i den globala ekonomin, något som rapporten ansåg inte skulle ske förrän om tio år eller så. Samtidigt har den dominerande globala roll USA en gång haft monopol på med hjälp av västliga G-7 industrinationer – bleknat bort i en anmärkningsvärd takt.

Länder som en gång sett upp till USA för ledning i de större internationella frågorna, ignorerar idag Washingtons råd och skapar sina egna autonoma politiska nätverk. Förenta Staterna ser ut att vara mindre benägen att placera ut sina militära styrkor utomlands, medan konkurrerande makter ökar sina förmågor. Ickestatliga aktörer förlitar sig på ”asymmetriska” vägar till attack, för att med det hinna ifatt det försprång i konventionell eldkraft som USA äger.

Ingen tycks – hittills – vilja uttala det högt, men låt oss säga det rakt ut- det är mindre än ett år in på de 15-åriga Globala Trenderna 2025, de dagar då Amerikas obestridliga globala dominans kommit till sitt slut. Det kan ta ett decennium eller två  (eller tre) innan historikerna förmår se tillbaka och då med säkerhet säga- ”Detta var det ögonblick då Förenta Staterna upphörde att vara den företrädande makten på planeten och tvingades uppföra sig som andra större spelare i en värld med många konkurrerande stormakter.” Indikationen finns emellertid på denna stora omvälvning, för den som vill se.

Sex steg på vägen till en vanlig nation
Här är listan på sex närliggande utvecklingssteg, som indikerar att vi går in i ”2025″. Alla sex punkter har på senare tid befunnit sig i nyhetssändningarna, även om de aldrig funnits tillsammans på ett ställe. De här och andra liknande händelser representerar ett mönster: I själva verket formeringen av en ny tidsålder.

 
1. Vid det globala ekonomiska mötet i Pittsburgh den 24 och 25 september 2009, gick ledarna för de större  industrinationerna G-7 (G-8 om man inkluderar Ryssland) med på att lämna över ansvaret för bevakning av världsekonomin till en större och mer inkluderande Grupp av 20 länder (G-20), där man lagt till Kina, Indien, Brasilien, Turkiet och andra utvecklingsnationer.

Trots att det finns tvivel om möjligheten för denna större grupp att bedriva ett effektivt globalt ledarskap, finns ingen tvekan om att åtgärden i sig signalerar ett skifte i det västliga globala ekonomiska maktcentrum över till det globala Öst och Syd – och med detta skifte har en seismisk nedgång registrerats i Amerikas ekonomiska försprång.

”G-20 ländernas sanna innebörd innebär inte överföring av batongen till G-7/G-8 utan från G-1″,vilket amerikanska Jeffrey Sachs på Columbiauniversitetet skrivit i Financial Times.”Även under de 33 åren med G-7s ekonomiska forum, förutspådde man USA en betydande ekonomi.” Han noterade också hur det avtagande amerikanskt ledarskapet under dessa sista decennier fördunklats av Sovjetunionens kollaps och ett tidigt amerikanskt ledarskap i informationsteknologin.

Men nu kan man inte ta miste på skiftet i den ekonomiska makten, från USA till Kina och andra uppgående ekonomiska kraftkällor.

 

2. Enligt nyhetsrapporteringen bedriver Amerikas ekonomiska rivaler hemliga (och inte-så-hemliga) möten för att utforska USAdollarns krympande roll – och hur den snabbt förlorar i värde i den internationella handeln. Hittills har dollarn som internationell växlingsmedium gett Förenta Staterna ett betydligt ekonomiskt försprång: De kan helt enkelt bara trycka upp dollar för att möta sina internationella förpliktelser, medan andra nationer måste växla in sina egna valutor till dollar och ofta ådrar sig betydande tillägg.

Nu överväger emellertid  många större handelsstater – bland dem Kina, Ryssland, Japan, Brasilien och Persiska Gulfens oljestater -  att använda sig av Euron eller en ”valutakorg” som ett nytt växlingsmedium. Om detta blir infört, skulle en dylik plan komma att accelerera dollarns brådstörtade värdeminskning och ytterligare erodera det amerikanska inflytandet i den internationella ekonomiska affärsverksamheten.

En sådan diskussion ägde rum i sommar vid ett möte mellan BRICländerna. Efter att för ett år sedan enbart föreställt sig frågan, kom BRICkonsortiet i juni att bli en realitet av kött och blod. Det var då ledarna för de fyra länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina höll en öppningsceremoni i Yekaterinburg, Ryssland.

Det faktum att dessa fyra länder väljer att mötas som grupp ansågs vara betecknande, eftersom de tillsammans innehar 43% av världens befolkning och anses år 2030 komma att förfoga över 33% av världens BNP  – ungefär lika mycket som USA och Västeuropa tillsammans vid denna tidpunkt.

Trots att BRIC ledarna beslutat att vid det här laget inte bilda en permanent sammanslutning som G-7, gick de inte med på samordnade försök att utveckla alternativ till dollarn och reformera Internationella ValutaFonden (IMF) på ett sådant sätt, att icke-västländer skulle få en större röst.

 

3. På den diplomatiska fronten har Washington fått bakläxa av både Ryssland och Kina i sitt försök att samla stöd för ett ökat internationellt tryck mot Iran i avsikt att minska landets nukleära anrikningsprogram.

En månad efter att Obama lagt ner sina planer på att uppföra ett anti-ballistiskt missilsystem i Östeuropa, uppenbarligen för att kunna säkra ett ryskt stöd för ett tuffare hållning gentemot Iran, visar höga ryska ledare klart att de inte har någon intention att underteckna nya starka sanktioner mot Iran.

 ”Hot, sanktioner och hot om påtryckning i rådande situation skulle ha varit kontraproduktivt, detta är vi övertygade om”, deklarerade den ryske utrikesministern Sergei Lavrov den13 oktober efter ett möte med den amerikanska utrikesministern Hillary Clinton i Moskva.

Följande dag sa den ryske premiärministern Vladimir Putin att hotet om sanktioner var ”omoget”. Givet de politiska risker Obama tog då han la ner missilprogrammet – ett steg som republikanerna i Washington starkt fördömde – kan bara Moskvas snabba avvärjande av USAs uppmaning till samarbete om en iransk anrikning  tolkas som ytterligare ett tecken på avtagande amerikanskt inflytande.

 

4. Exakt samma slutsats kan man dra utiftån mötet i Peking den 15 okt mellan Kinas preniärminister Wen Jiabao och Irans första vice president Mohammed Reza Rahimi. ”Den kinesisk-iranska relationen har genomgått en snabb utveckling, där ledarna i de båda länderna haft täta utbyten och samarbete om handel och energi, något som har vidgats och fördjupats”, sa Wen i Folkets Stora Sal.

Vid en tid då Förenta Staterna är upptaget med livliga diplomatiska försök till övertalning av bl.a Kina och Ryssland för en minskning av handeln med Iran som en inledning till hårdare sanktioner, kan det kinesiska uttalandet endast uppfattas som en skarp bakläxa för Washington.

5. Ur Washingtons synvinkel har även de ansträngningar man gjort för att säkra ett internationellt stöd för de allierades krigsansträngningar i Afghanistan också mötts av ett nedslående svar. I det som enbart kan betraktas som en trivial och avundsjuk röst till stöd för den USAledda krigsansträngningen, förklarade den 14 okt den brittiske premiärministern Gordon Brown att Storbritannien skulle öka den brittiska truppkontingenten i landet – men enbart 500 fler och bara om andra europeiska nationer också skall öka sitt militära engagemang, något han utan tvekan vet är tämligen osannolikt.
 
 

 
övers av utdrag
Ingrid Ternert

27 januari, 2010

Naomi Klein om Haiti och IMF – Huffington Post

Sparat under: FN, Haiti, Miljö, Mänskliga Rättigheter, ekonomi — ingrid @ 2:48

 Vulkanflygbild-CALIFORNIA-FIRES

 Som svar på vågen av kritik, IMF  har uttalat att man ska söka omvandla Haitis 100 miljoner dollarlån till bidrag. Enligt min erfarenhet saknar detta motstycke.

Det finns inte i min erfarenhet, och visar hur offentliga påtryckningar vid katastrofartade tillfällen allvarligt kan undergräva ‘Chocktaktiken’.

Nu säger man dessutom, att de inte kommer att ställa några lånevillkor i samband med olyckan – ännu en populär seger, eftersom detta inte är vad man sagt veckan innan. Naturligtvis måste människor fortsätta att trycka på, se till att Haitis skulder verkligen blir strukna vilket IMF säger att de blir. Här är en fullständig rapport om denna märkliga omsvängning- av Kleins ‘the Nation’-kollega Richard Kim.

IMF klargör Haitis lånevillkor

I förra fredagen skrev jag om IMFs nya $100 miljonlån till Haiti. Jag citerade skuldlättnadsaktivister som förklarade att det nya lånet skulle vara en utökning av IMFs befintliga lån på $165 miljoner Euro. Detta bev bekräftat av IMFs pressrelease, som sa att ”katastrof-finansiering skulle ges som förstärkning till befintliga IMF-stödda arrangemang med Haiti under den ‘Utvidgade kredithjälpen’, Extended Credit Facility [ECF].

IMF’s meddelande erbjöd därefter ingen annan information om eventuella villkor som kunnat tillfogas lånet och säger heller inget om några framtida skuldlättnader för Haiti, vilka eventuellt hade kunnat fästas till lånet.  Mitt inlägg byggde till största delen på en analys av Sören Ambrose, finansutvecklingssamordnare för ActionAid International. Han konstaterade då att

 

en utökning av befintliga ECF lån till Haiti skulle inneburit samma villkor som det ursprungliga lånet. Alltså höjda elpriser, vägran att betala höjda löner inom den offentliga sektorn förutom de med minimilön och att hålla nere inflationen så mycket som möjligt.

 

Ambrose säger att han inte känner till några fastställda rutiner med undantag för ökningar i de befintliga programvillkoren. (Hans analys har också noterat att Haitis existerande IMFprogram skulle komma att upphöra i slutet av månaden och att förhandlingar om dess lånevillkor redan såg ut att vara på väg.)

 

Alltmedan IMF gick ut med sitt 100 miljondollarlån under vaga och förmodligen betungande villkor, krävde redan aktivister som de inom ‘Jubilee US’ skuldlättnader och annan form av global lösning. De krävde också att hjälpen till Haiti blir en form av statsbidrag, inte lån.

 

Men givet krisens storlek och det faktum att IMF inte ger några bidrag, välkomnade man IMFs lån i hopp om att dess villkor skulle ändras i framtiden och att Haitis hela skuld kunde komma att avskrivas. Men med tanke på den omfattning krisen har, och det faktum att IMF inte tagit upp frågan om bidrag, välkomnade man IMF-lånen i hopp om att villkoren kunde ändras i framtiden och Haitis hela skuld skrivas av.

 

Samtidigt varnade Naomi Klein och andra om möjligheten att jordbävningen skulle kunna utnyttjas som inledning till en större form av ‘Chockdoktrinen’ för Haiti. Aktivister startade en Facebook grupp, ‘No Shock Doctrine for Haiti’ , och under loppet av mindre än en vecka, drog den till sig nästan18 000 medlemmar. Man skrev uppmaningar till Obamaadministrationen om skuldlättnader och erkännande av Haitis ekonomiska suveränitet liksom till IMF, Världsbanken och vem som helst som betydde något i Haitis återuppbyggnad. 

 

Idag tillkännager IMF ett förtydligande av villkoren för sitt nya lån till Haiti – det är ”ett räntefritt lån på 100 miljoner dollar i katastroffonder.” En talesman för IMF sa till mig att ”USAs $100 miljonlån inte äger några villkor. Det är ett katastroflån för att få Haitis ekonomi på fötter igen…” IMFs chef Dominique Strauss-Kahn sa i ett uttalande att IMF omedelbart skulle arbeta för att skriva av hela den skuld Haiti hade till fonden ($265 miljoner).

 

”Det viktigaste är att IMF nu arbetar med alla sina donatorer för att eliminera Haitis skulder, inklusive vårt nya lån. Om vi lyckas–och det är jag säker på att vi gör–kommer till slut också detta lån att övergå till anslag, eftersom alla skulder till slut måste bort.” Med andra ord, då IMF utger ett lån, utfärdar man också ett offentligt löfte om att avsluta det. Klein säger att ”detta är utan motstycke i min erfarenhet och visar att offentligt tryck vid tillfälle av katastrof allvarligt förmår undergräva Chockdoktrinens taktik.”

 

Neil Watkins, verkställande direktör för Jubilee USA, välkomnar också IMFs svar. ”Efter att IMF i förra veckan uttalat sin avsikt att förse Haiti med ett $100 miljoner lån, har Jubilee USA och våra partners efterlyst bidrag och skuldavskrivning – inte nya lån – för Haiti. Vi är glada att VD Strauss – Kahn har svarat på denna uppmaning.” Watkins och andra fortsätter att följa upp frågan och ser till att IMF håller fast vid sitt åtagande om skuldlättnader och icke-villkor. . Man pressar också på om Haitis andra utestående skulder.

 

De största utländska innehavarna av Haitis skulder är Interamerikanska Utvecklingsbanken ($ 447 miljoner), IMF ($ 165 miljoner, plus 100 miljoner dollar i nya lån), Världsbankens Internationella Utvecklingsfond ($ 39 milj) och Internationella JordbruksUtvecklingsfonden ($ 13 milj). De största bilaterala lånen kommer från Venezuela ($295 milj) och Taiwan ($92 milj). Lärdomar- allmänna påtryckningar fungerar, särskilt opinionsbildning, framförallt i lägen av sådana akuta och synliga mänskliga behov. Fortsätt mobilisera på Facebook – och i det verkliga livet!

 övers Ingrid Ternert

26 januari, 2010

Afghanistans diskussionsakut

Sparat under: Afghanistan, ekonomi, nya — ingrid @ 0:57

20099afghanistan-stupad-udmilitär-kista

Afghanistan’s talking cure av Qaribur Rahman Saeed Asia Times 21 jan
 USAs överbefälhavare i Afghanistan, Stanley Mc Chrystal, sa i Financial Times i tisdags att de skulle bjuda in talibanerna och alla Afghanistans politiska krafter till en konferens.
Den hade kunnat spela roll.
Nu har man kommit till den insikten, att det inte går att besegra talibanerna. USA har heller inte rönt någon framgångm trots fördubblade styrkor i landet.
Den kommande ‘Londonkonferensen om Afghanistan hade behövt utnyttja tillfället till att jämka samman krigande parter istället för att öka den internationella truppnärvaron i landet. Vägarna till förhandling står öppna med möjligheter att skapa en hållbar fred i denna hemsökta nation.
Representanter för de 43 nationerna inom NATOs ISAFstyrkor i Afghanistan kommer den 28 januari att mötas för samtal om 2009 års bakslag, alltså det dödligaste året för civil och militär personal sedan år 2001, då de internationella styrkorna kastade ut talibanerna från makten.

Förra årets rekord på 2412 civila dödade var enligt FN 14% högre än under år 2008. Den oberoende Icasualties.org rapporterar att förra året stupade 520 militärer inom koalitionen, 76% fler än under 2008 och tre gånger så många dödade soldater som i Irak under 2009.

Under de åtta år som förflutit sedan de internationella styrkorna inledde sin ockupation, har det skett liten förändring i vanliga människors levnadsbetingelser. Halva befolkningen lever nu under fattigdomsgränsen och enligt vissa rapporter ökar idag i vissa provinser en bittert kall väderlek på människors umbäranden.

 

Korruption och ineffektivitet bland högre tjänstemännen å ena sidan och rådande sjuka förhållanden och byråkratins och drogmaffians dåliga intentioner å den andra, äventyrar förekomsten av god en regeringsmakt. Förväntningarna att president Hamid Karzais återval skulle innebära en politisk förändring har minskat alltsedan regeringen presenterade samma ansikten med samma agenda och bakgrund. Afghaner har enligt en FNrapport i veckan betalat 2.5 miljarder US-dollar i mutor under de senaste 12 månaderna, dvs nära en fjärdedel av deras legitima ekonomiska produktion. .

 

En attack föregående vecka mot byggnader i Kabul har enligt BBC byggt på dessa olyckor med fem dödade människor och 71 skadade. Tre afghanska soldater och två civila, inklusive ett barn, blev dödade. Enligt tjänstemän överlevde ingen av de attackerande, vilka sägs vara talibaner. ”Detta kommer att kasta en skugga över den internationella konferensen i London nästa vecka,” sa den afghanska parlamentarikern Shukria Barakzai till BBC.

 

Kanaler mellan parterna för en fredlig konfliktlösning står nu öppna och tillgängliga i Afghanistan. Vid det här laget har kontakter etablerats och åsikter utbytts mellan Kabulregimens delegationer och oppositionspartierna. Enligt dessa källor nära oppositionpartiet Hezb-e-Islami, kommer partiet att skicka en högnivådelegation till huvudstaden för utbyte med de ”interna och externa” sidorna. En informell talibandelegation finns redan i Kabul. I sin insvärjnings-ceremoni i november, sa Karzai att han skulle inkalla en Loya Jirga – ett möte med regionala ledare och klanäldste – för att finna en lösning på konflikten. Sammankallandet hade emellertid blivit mer användbart, om man först hade säkrat oppositions-partiernas deltagande.

 

Det vore slöseri med både tid och pengar, om dessa inte deltog. Att kalla till möte utan oppositionens medgivande hade inneburit slöseri med både tid och pengar. Ett deltagande kunde vara möjligt, om bara internationella samfundet hade visat en äkta vilja till verklig lösning på konflikten. De många förväntningar som föregick USAs president Barack Obamas vilja till samtal förvann på grund av honom själv. Många afghaner förutspådde att Obama skulle fatta ett klokt beslut, vilket skulle ha kunnat spara många oskyldigas liv, även livet på de kvinnor och män i uniform, som har skickats till detta belägrade land.

 

Dock med ena handen på Nobels fredspris och ett laddat vapen i den andra, sa han sig vilja sända 30 000 fler trupper till slagfältet. Brutaliteten hos de amerikanskledda trupperna i Kunarprovinsens Narang Distrikt i december, de som ledde till 10 bybors död inklusive åtta barn, sänkte Obamas meddelande. Om han hade haft ett större moraliskt mod, borde han ha skickat tillbaka Nobels fredspris till norrmännen.

 

I dagsläget är 110 000 utländska trupper förlagda på afghansk mark, och den planerade ökningen i slutet av 2010 av 30 000 fler USA soldater och 6 800 från andra medlemsstater inom NATO , gör att det utländska trupptillbakadragandet ser ut att ligga långt i framtiden. Det tidigare dödandet av oskyldiga människor har idag skapat en spricka mellan Karzai och NATO alliansen. Alltmedan oskyldiga människors liv fortsätter att gå tillspillo genom NATOs operationer, vidgas sprickan. Den afghanska presidenten har fördömt dödandet i Kunar och lovat att utreda det hela.

 

De civila dödsfall som skett genom Natos flyganfall är en i Afghanistan omtvistad fråga. USAs befälhavare har i sin nya amerikanska krigsstrategi satt skyddet av civila till sin högsta prioritet, med målet att gå emot talibanerna. Västliga generaler har velat öka storleken på den sk Afghanska Nationella Armén (ANA) och polisstyrkan, för att öka deras möjlighet att försvara sig mot militanternas attacker. Sammansättningen av ANAs egna trupper består emellertid till sin majoritet av de pashtunska klanerna, vilka förlorat förstroendet. Enligt tillgänglig data kommer runt 70% av manskapet från den Norra Alliansen, vilka själva skapat instabilitet i de pashtunbefolkade provinserna.

 

Sammansättningen i Poliskåren är densamma. Arméns språk har också förändrats, vilket gör att de pashtuner som inte behärskar något annat språk inte vågar ingå i vare sig armén eller poliskåren. Enligt lokalbefolkningen genomför också ANA och poliskåren operationer i pashtunska områden, och de är mer brutala än vad NATOs styrko är. Tilliten mellan den afghanska armén och de utländska trupperna har under tiden också minskat. Enligt vissa rapporter utförde afghansk polis eller militär sådant som gjorde att deras mentorer blev dödade. Enligt en rapport 29 dec öppnade en afghansk soldat eld mot USA-ledda styrkor och dödade en amerikan och skadade två talibaner.

 

Tidigt i november dödade en afghansk polisman fem brittiska soldater vid en checkpoint i Helmand- provinsen. Två amerikanska soldater vådasköts i mars i en liknande attack. Antalet liknande attacker pekar enligt analytiker på en förbittring bland afghanska soldater mot den USAledda militära närvaron.  Under tiden skapar ilskan över de utländska militärerna i Afghanistan att NATOländerna tvingas tänka om i sina planer på att skicka dit fler trupper. Eventuellt drar sig också Tyskland och Frankrike ur. Stödet för USA är i dalande och den brittiska regeringen är pressasd att dra sig ur.

 

Alltmedan nya trupper packar sina väskor för kriget i Afghanistan, visar en ny opinionsundersökning att en majoritet av kanadensarna menar att den nu åttaåriga konflikten inte går att vinna. Ipso Reids undersökning har visat att 66% av kanadensarna tror att ”truppökningen till slut skapar en militär seger över talibanerna”.

 

Experter har varnat att USAs truppökning kommer att leda till mer strider och fler dödsfall inom de utländska trupperna och bland civila afghaner. De flesta amerikanska och europeiska analytiker anser att kriget inte går att vinna enbart genom utländska militärers närvaro. Den tyska försvarsministern Karl-Theodor zu Guttenberg har föreslagit samtal med ”moderata” grupper av talibaner och ansåg att en ny NATOstrategi hade kunnat göra större skillnad mellan afghanska motståndsmän.

 

”Man borde tänka över … vad Henry Kissinger kallade ‘kommunikationskanaler’. Att inte varje motståndsman innebär samma fara för samhället i Väst,” sa Guttenberg till tidningen ‘Welt am Sonntag’. ”Det finns skillnader mellan de grupper i Afghanistan som radikalt går emot allt som kommer från Väst och särskilt de som har som mål att bekämpa vår kultur och de som enbart fördjupat sig i sin egen lokala kultur.” Samtal med moderata talibaner kunde ha blivit konstruktiva, ”såvida man inte sätter ut en fälla för sig själv,” sa han. Under tiden ökar antalet tyskar som motsätter sig Bundeswehrs mission i Afghanistan. Enligt en ny ARD-Tyskland opinionsundersökning föredrar 69% av tyskarna att så snabbt som möjligt dra undan landets styrkor från Afghanistan.

 

Enbart 27% anser att Bundeswehrs trupper borde stanna, en minskning på 10 procentenheter sedan den förra undersökningen i september. Den avslöjade också att mer än 3/4 av tyskarna inte längre litar på att deras regering ger en ”fullständig och ärlig” information om missionen i Afghanistan.  Åsikterna om den politiska processen är delade, då man rapporterat allvarliga skillnader i de kommande parlamentsvalen mellan den afghanska regeringen och dess internationella supportrar.

 

Enligt uppgift har amerikanska kongressmän bönat Karzai om att fördröja nästa parlamentsval tills nästa valreform är klar. Den afghanska regeringen är dock fast besluten att hålla lagenliga val i maj och tänker betala räkningen, såvida det internationella samfundet vägrar att stå för kostnaderna, meddelade i tisdags presidentens talesman.

 

Förhoppningsvis kommer man på Londonmötet för Afghanistan inte glömma hur dessa åtta år av militär ockupation av Afghanistan har misslyckats att skapa fred och därmed ta dessa oppositionsgruppers fredstrevare på allvar. När väl fred och säkerhet finns på plats, då är allt möjligt vad gäller den afghanska återuppbyggnaden.
 

 

 

övers Ingrid Ternert 
 
Qaribur Rahman Saeed är afghansk politiker och tidigare afghansk diplomat
NATO (North Atlantic Treaty Organization)
ISAF (International Security Assistance Force)

24 januari, 2010

Naomi Klein om Haiti och katastrofkapitalismen

Sparat under: FN, Haiti, Miljö, Mänskliga Rättigheter, USA, dollar, ekonomi — ingrid @ 4:57

 68-Vietnam-dödsk                                                                                                     

Kan ni verkligen se kontrakt delas ut just nu? Det är tidigt
Naomi Klein

Det finns redan så mycket lobbying i görningen. Men det som är den verkliga kärnfrågan är hur Haiti skall se ut. Och hur efterskalvsekonomin på ön borde vara.

Textilsektorn vill t.ex att den nya ekonomin ska ge dem splitter nya exportzoner, skattestopp, offentliga medel till uppbygget av sina fabriker—Men då borde man också veta att Haitis offentliga sektor inte kan bidra med skatt, vilket är en del i det som fördjupar katastrofen.

För att få dessa stora beslut att i grunden representera haiternas vilja, skulle det då inte behöva ske efter en demokratisk omröstming? Givet all förstörelse verkar det ligga långt borta i framtiden. Det borde vara delar i en återuppbyggnad. Vi är många månader från en verklig återuppbyggnad, så idag är det ingen brådska att dela ut kontrakt.

Faktum är att jag tror de måste vänta med kontrakten tills mekanismerna finns på plats, sådana som låter haitierna delta i en nationell återuppbyggnadsplan. Det handlar om att bygga upp ett land. Det är inte precis en vanlig återuppbyggnad. Då skulle alla kunna hålla med om att det inte kunde gå.

Hur ska en uppbyggnad kunna ske, utan att behöva kopiera den rådande maktstrukturen, något som under en lång tid varit  problemet? Det borde finnas uppslag till samhällsplanering och man borde också kunna genomföra omröstningar.

Och inga kontrakt borde signeras utan garantier för att haitierna skall kunna utföra arbetet till en lön som går att leva på. Folk som nu donerar pengar borde ställa en mängd frågor om hur deras pengar skall komma till nytta.

Har ni sett något exempel på ett land som har klarat en katastrof ekonomiskt? Samhällets svar på tsunamin i Thailand var förvånansvärt. De satte upp beslutande organ, arbetade sedan tillsammans med arkitekter och planerare, vilka verkligen frågade hur de ville att deras samhällen skulle se ut. Det är ofta man tror att en 22-åring från Kennedy School vet mer om vad som är bäst för landet, än någon 60-åring som har levt där i hela sitt liv.

Men det är en infantilisering av landet. Ni har sett hur räddningsinsatsen hittills varit alltför militariserad. Givet militären är ansvarig för koordinering av en hel del av hjälpen, varför tycker ni då att det är så olämpligt? Det blir till en självuppfyllande profetia. För var dag som går  då människor inte fått något att äta, blir allting svårare att upprätthålla. Det vi hör från FN och hjälporganisationerna är hur rädd man är för att gå ut utan militär eskort.

Och vi har precis sett under denna jordbävning, hur vissa utländska investerare parallellt haft en egen privat katastrof-infrastruktur. Citigroup sände ett privat SWATsäkerhetsteam med medicinsk utrustning och satellittelefoner för att rädda sitt eget folk, men inte grannarna. Det är inhumant.

Hjälp måste prioriteras framför säkerhet. Är fallet det, att man vill införa en räcka fria marknadsreformer som flyttar fram sina egna intressen snarare än offrens? Är det nu fallet på Haiti, medan räddningsexpeditioner fortfarande pågår?

Newsweeks Katie Paul chattade med Klein om vad hon—och de 20 000 människor som redan gått med i ‘No Shock Doctrine for Haiti’ gruppen på Facebook—har tittat runt under tiden.

Fråga- Man har sett i ‘Chock Doktrinen’ hur förödelser som jordbävningen är perfekta tillfällen för så kallade katastrofkapitalister att flytta in och profitera. Har du Naomi hittills sett några bevis för detta på Haiti?

Klein- ’Chock Doktrinenen’ innebär att utnyttja katastrofer för att undvika demokrati—att utnyttja den omflyttning som följer på en katastrof och säga att människor inte är kapabla att fatta egna beslut, att någon annan skall behöva göra det för dem. Men detta betyder att besluten tvingas fram mycket snabbt—en impopulär politik, som ändå ofta varit på elitens önskelista för att plötsligt kunna sättas in, då folk antingen är traumatiserade eller bokstavligt talat utraderade.

I fallet Haiti väntade Heritage Foundation inte ens i mer än 24 timmar innan man bad Obamaadministrationen att reformera ekonomin på Haiti. Man föreslog också att George W Bush skulle utses och beskådas, han blev utnämnd nästa dag. Så de tycks ha publik. Men, är det inte så det brukar gå till?— Visst, men idén har först flutit upp på ‘Heritage Foundation Webbsida — detta att Bush skulle utnämnas tillsammans med Bill Clinton?

Det är oklart vem Bill Clinton arbetar för. Är det FN, Obamaadministrationen eller hans egen fond? Vi har redan hört om en Marshall Plan för Haiti—av Haitis största utländska investerare, ett mobilföretag, på ett möte i Florida med Bill Clinton. Nu tycks de ha några mycket bra planer. Men saken är den, att haiterna själva inte blivit inkluderade i denna planering.

Skulle inte mobil-service vara viktig just nu? Brist på kommunikation är ett stort problem i räddningsarbetet. Absolut. Då det handlar om att distribuera nödhjälp är det viktigt att vara snabb. Men det är helt olämpligt att prioritera, för haitierna ska behöva leva i decennier med denna Marshallplan. Då det kommer till återuppbyggnad kan för övrigt snabbhet bli mycket förödande—som en ursäkt för att undvika medborgarnas deltagande.

Om det är något vi vet från New Orleans och Irak, så är att det krävs transparens. Jag brukar inte göra det, men nu vill jag gärna citera John McCain. Tidigt då det gällde Irak, sa han att Irak är en stor skål honung, där det finns många flugor. Just nu är Haiti honungsburken. Miljarder dollar sätts undan till rekonstruktion. Om vi vill vara säkra på att vad som än blir byggt, så är det haitierna som önskat detta. Låt oss hålla fast nu vid denna princip. När väl kontrakten delats ut, då kan man inte ångra sig.

Vill ni verkligen att kontrakten fördelas redan nu? Det är tidigt. Det finns redan en enorm mängd lobbying. Men handlar verkligen kärnfrågorna om hur Haitis ekonomi ska se ut? Så vill till exempel, textilsektorn att den nya ekonomin ger dem skinande nya export-zoner, skattelindring, allmänna medel till återuppbyggnad av sina fabriker—men vi vet också att de inte betalar någon skatt till uppbygget av Haitis offentliga sektor, vilket är en del av detta som fördjupar katastrofen… 

 

 övers Ingrid Ternert

 

Exploitation Nation?
Naomi Klein worries Haitians won’t have a role shaping their future
av Katie Paul – January 22nd, 2010 Newsweek.com

18 januari, 2010

Historien om Haitis Förintelse – The Right Testicle of Hell

Sparat under: Haiti, Miljö, Mänskliga Rättigheter, USA, ekonomi, krig — ingrid @ 0:02

vilt-rött-rådjur

 Blackwater before drinking water
av Greg Palast The Huffington Post 17 jan 2010
 1. Välsigna Presidenten för att han nästan omedelbart har fått upp räddningsteamet i luften, sa Islands president Olafur Grimsson.

I onsdags rapporterade man att Förenta Staternas president hade lovat att ”Den första kontingenten på 2000 marinkårssoldater kommer att sättas in i det jordbävningsdrabbade området ”inom ett par dagar..”,  Herr Obama?

2. Det finns inget sådant som ‘natur’ katastrof.  200 000 haitier har blivit slaktade i slumbostäderna genom IMFs ”sparplaner”.

3. Det ringde en vän till mig. Hon frågade om jag kände någon journalist som kunde få ut hennes fars mediciner. Och hon tillade under det att hon försökte hålla samman rösten- ”Min syster, hon ligger under stenarna. Finns det någon som åker dit och kan hjälpa – någon?” Borde jag då ha sagt att ”Obama ska ta dit marinkåren ‘inom några dagar’?

4. Kina satte in räddningsmanskap med sökhundar inom 48 timmar. Kina, herr president. Kina 8 000 miles därifrån. Miami 700 miles därifrån. USAs baser i Puerto Rico ligger i närheten.

5. Obamas försvarsminister Robert Gates förklarade- ”Jag vet inte hur regeringen skulle kunna svara snabbare eller mer utförligt än den har gjort.” Nu vet vi att försvarsminister Gates inte vet.

6. Jag känner från mitt eget arbete inom fältet att FEMA har tillgång till ready-to-go transporterbart vatten, generatorer, mobil medicinsk utrustning och ännu mer till hjälp vid Gulfkustens orkaner.

Det finns där fortfarande. Armégenerallöjtnant Russel Honoré, vilken tjänat som ledare för en specialstyrka vid katastrofer som orkanen Katrina, berättade för tidningen ‘Christian Science Monitor’ - ”Jag trodde vi hade lärt oss utifrån Katrina att ta med oss mat och vatten och börja evakuera människor.” Kanske vi lärt oss, men uppenbarligen hade inte försvarsminister Gates och hans departement varit i skolan den dagen.

7. Skicka dit Marinkåren. Det är Amerikas svar. Det är vad vi är bra på. Slagskeppet USS Carl Vinson dök till sist upp efter tre dagar. Med vad? Det sändes ut med dramatik – utan katastrofutrustning. Det var beväpnat med sidovindsmissiler och 19 helikoptrar.

8. Men ingen fara. Det Internationella Sök och RäddningsTeamet, fullt utrustad och självgående i sju dagar på fältet, satte omedelbart in tio ton verktyg och utrustning, tre ton vatten, tält, avancerad kommunikations-och vattenreningsutrustning. Dessa är från Island.

9. Gates sände inte in mat och vatten därför att, som han sa, det inte fanns någon”struktur…för att erbjuda säkerhet.” För Gates, som utnämndes av Bush och tilläts hänga runt Obama, är det först och främst säkerhet som gäller. Det var hans läxa från orkanen Katrina. Alltså militärföretaget Blackwater framför rent dricksvatten.

10. Tidigare USA presidenter har agerat mycket rappare med att få in trupper på marken på denna ö. Haiti är högra halvan av ön Hispaniola. Den har behandlats som helvetets högra testikel. Dominikanska Republiken är den vänstra.

Under 1965, då dominikanarna krävde tillbaka Juan Bosch, deras valda president som blivit ersatt av en junta, reagerade snabbt Lyndon Johnson mot krisen och satte in 45000 amerikanska marinkårssoldater på stränderna för att förhindra att den valda presidenten återvände.

11. Hur har Haiti kunnat sluta med att bli så ekonomiskt försvagad, med en infrastruktur från sjukhus till vattensystem, förstörd eller icke-existerande – med två brandstationer inom hela nationen – och en så bräcklig infrastruktur att nationen bara väntat på att ´naturen´ skulle göra slut på den? Skyll inte på Moder Jord för all död och förstörelse.

Denna vanära gäller Papa Doc och Baby Doc, Duvaliers diktatur, som under 28 år stal från naturen. Papa och hans Baby stoppade en ungefärlig del av 80% av världens bistånd i de egna fickorna - och USAs regering var glad att ha Duvaliers medverkan med sin voodoomilis, Tonton Macoutes, som allierad under det Kalla Kriget. (Kriget vanns lätt: Duvaliers’ dödsskvadroner mördade upp till 60 000 av regimens oppositionella.)
12. Det Papa och Baby inte tävlade om, det avslutade IMF genom sina ’spar’planer. En sparplan är en slags voodoo-ekonomi ledd av några slags zombie-ekonomer med en sorts irrationell tro på att man hjälper nationen blomstra om man skär ner på regeringens service.

13. Under 1991, fem år efter att denna mordiska Baby flytt, valde haitierna en präst, Jean-Bertrand Aristide, som stod emot IMFs diktat. Inom månader avsatte militären honom under applåder från Papa George HW Bush.

Historien upprepar sig, först som tragedi och sedan som fars. Farsen var George W Bush. Under 2004, efter det att prästen Aristide återvalts till president, blev han kidnappad och åter avlägsnad, till Baby Bushs applåder.

 14. Haiti har en gång varit en välmående nation, den mest välmående i hemisfären. Som Voltaire skrev, var den mer värd än denna klippiga kalla koloni, mest känd som New England. Haitis välstånd bestod i svart guld: slavar. Men därefter gjorde slavarna uppror – och alltsedan dess fått betala för det.

Från 1825 till 1947 tvingades Haiti av Frankrike att betala en årlig avgift som delbetalning för de vinster som de franska slavhandlarna gick miste om genom sina slavars lyckade uppror. Hellre än att förslava individuella haitier, ansåg Frankrike att det helt enkelt vore mer effektivt att förslava hela nationen …

 15. Försvarsminister Gates förklarar för oss att ”Det finns bara några reella fakta i livet som påverkar hur snabbt man kan uträtta en del av dessa saker.” Flottans sjukvårdsbåt kommer att vara där om, si så där en vecka. Heck of a job, Brownie!

16. Jag fick precis ett meddelande från min vän. Hennes syster har hittats död och hennes andra syster tvingats begrava henne. Pappan måste ha sina icke beslagtagna mediciner. Detta rör också livets nödtorft, herr president.

 

Haiti@GregPalast.com

övers Ingrid Ternert

16 januari, 2010

Haiti – Tragedi och Ironi…

Sparat under: Haiti, Miljö, Mänskliga Rättigheter, Sverige, USA, ekonomi — ingrid @ 1:13

 

duva-döskalle

An arab woman blues 
av Layla Anwar 15 jan 2010

”Då jorden skälver med sitt skalv, och jorden frambär sina bördor, hon frågar – ‘Varför dessa plågor?’ Denna dag berättar hon för tidvattnet, inspirerad av Gud. Denna dag kommer män fram i separata band och visar vad de gjort. Och han som väger godhetens dammkorn – skall se,  och han som väger ondskans dammkorn – skall se.” (Koranen; Sura 99- Jordbävningen)

 

Jag kan inte få bort bilderna för min syn…denna mänskliga tragedi på Haiti är bortom någons föreställning. Jag satt då och tittade intensivt och fler bilder kom upp, hundratals kroppar täckte gatorna, och man kunde ännu höra jämret från överlevande i ruinerna, familjer borta, människor vandrande på gatorna utan vetskap om vart de ska hän, överlevande i tält på den fuktiga marken, för tredje natten i rad…

 

Ingen hjälp har ännu anlänt utifrån, vad jag fått fram. En familj på 5 personer som har förlorat allt, fick bara med sig en liten flaska vatten och ett stycke bröd. FNkonvojer ser mest ut att passera och inget har blivit gjort, trots att man i propagandan säger det motsatta  …men skyller numera på logistiken  och bristen på koordinering mellan stater och hjälporganisationer  … vilket för mig bara är politik.

 

Det finns inga sjukhus som kan ta hand om de skadade, hundratals ligger ännu i sina pölar av blod och frakturer, ingen smärtlindring, ingenting. En dispensär på utsidan av Port au Prince har fått ta emot över 1000 skadade på mindre än 24 timmar. Och det är enbart en dispensär, utan medicinsk utrustning.

 

Haitis medborgare är arga. Det kommer rapporter om plundring och skottlossning om mat. I några av stadens områden har de som överlevt byggt baracker av döda kroppar som tecken på protest över läget som sådant. Över bristen på hjälp…Hur skall man överleva? Inga hem, ingen mat, inget vatten, inga sjukhus, inga jobb, inte ens latriner för de basala behoven, allt detta krönt av ”shock and awe” och sorg över de döda…en verklig katastrof.

 

Vem skall man skylla på nu? Gud, naturen, global uppvärmning eller politik? Är det en sak haitierna är säkra på, så är det USA- psykot Pat Robertson. Han som begråtits för att ha ”fördömts för att ha ingått en pakt med djävulen själv”. Alltsedan denna rasistiska kolonialist blev utsparkad, kan man idag i de öppna kanaler man ockuperar höra ett sjungande och bedjande om ”Tack Jesus för ännu en dag vid liv”. Kanske haitierna och denna knäppa amerikanska psyko Pat Robertson inte ber till samma Jesus trots allt…

 

Vem skall man då skylla på? Haitierna klandrar inte Gud, och de saknar makt över naturen eller storföretagens samlade påverkan eller de storföretag som styrs av Västs utsugande maktcentra och deras bidrag till dessa ekologiska katastrofer. Men man har ändå haft en del makt över sin lokala politik… som Amerika, vampyren Amerika, åter och återigen lagt sig i…och just därför bör man läsa denna välskrivna artikel av Chris Floyd på  http://www.chris-floyd.com/

 

Men också andra artiklar om Haiti på Uruknet, vilka ger något av bakgrundsinformationen till varför denna naturkatastrof inte är ett ”Guds” eller naturens- utan människans verk. Med en befolkning som lever på mindre än 2$ om dagen, hur kan då någon vänta sig byggnader som håller vid naturkatastrofer? Och denna fattiga befolkning har i sanning blivit drabbad av själva djävulen, och denna djävul hade annars inte varit lika monumental…

 

Och mitt i all denna förödelse var det största bekymret för Hilary Clintons, efter att ha förkortat sin tripp till Australien, att -”Det är bibliskt, tragedin fortsätter att stötta upp Haiti och det haitiska folket”, och tillade att utsikten för Haiti sakta stabiliserats före jordbävningen.”Vi hade börjat investera med privat affärsverksamhet… Det fanns då mycket hopp om framtiden för Haiti. Hopp som i åratal inte existerat. Och fram kom Moder Natur och bara plattade till det hela.” (enl källa)
 

Om det bara kunnat stoppa där. Obama, mångas presidentfavorit, har utnämnt George W Bush som USAs ”räddnings-envoyé” på Haiti. Jag skulle vilja gråta – jag vill verkligen det. Mer ironi — de 45 000 amerikaner som är instängda i Haiti skall evakueras till Guantanamo Bays flottbas…Då undrar jag bara, får de en chans att säga hej till de oskyldiga  fångar som torteras där?

 

Kommer man besöka cellerna, djurburarna med hundratals män utan rättegång inspärrade där bakom murarna, ungefär som just nu Haitis människor? Och ironiskt nog, Haitis tragedi påminner mycket om Baghdads. Där hundratals kroppar skräpade ner gatorna i en outhärdlig stank, precis som i Port au Prince. Och de låg kvarlämnade i veckor på gatorna …med herrelösa hundar ätande på liken…

 

Ingen filmade, inget microbloggande om det och inga konvojer ivägskickade…allt gjordes i tysthet…täckta och snabbt undanstoppade i bårhus och massgravar…och fortfarande lever människor i tält …och deras hem ligger fortfarande i ruiner- i bitar…också Baghdad måste ha varit förbannat av djävulen själv…

‘Biståndsenvoyén’ i Irak på den tiden, nu på Haiti, är densamma

 

övers Ingrid Ternert

4 januari, 2010

Layla Anwar – ‘Livet och mina prioriteringar var att förbli i Irak’

Sparat under: FN, Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, ekonomi, krig, olja — ingrid @ 4:43

arabwoman-wasmaalagha

Ockuperat, våldtaget, ödelagt – Irak har ännu mer prioritet, just för att det INTE skildras i vare sig mainstream- eller ‘alternativ’ media.Men det är ett ämne jag kommer att gräva fram mer ur djupet till någon blogg i framtiden, för denna TYSTNAD om Irak är i sig själv kriminell.Jag ska bara inte förlora tråden och i vetskap om att de flesta av era tankar där ute ligger på en 10årings nivå, skall jag hålla mig kort, men vänlig. OK kanske inte så gullig…men bara så där kort och torr som möjligt, precis som ni gillar.

Jag ska lägga fram några torra punkter- inte för att någon särskild mängd skulle ha förmåga att göra skillnad – men läs ändå det här från det ”Nya” Irak.

En studie om fattigdomen i Irak alltsedan 2003, vilken universitetet i Babel har publicerat visar på häpnadsväckande siffror om fattigdomen i Irak.

av  Layla Anwar

Som ni kanske vet, finns det i grova drag två typer av fattigdomsindex – absolut och relativ. De av ekonomer överenskomna definitionerna för dessa båda typer är

1) absolut fattigdom där någon lever på mindre än 2$ om dagen.

2) relativ fattigdom beräknas å andra sidan utifrån välståndet inom befolkningen. Olikheterna i välstånd kopplas till andra indikatorer som t.ex inflation, anställningsnivå etc… Jag kommer inte att lägga tonvikten på hur de värderas…bara indikera en grov uppfattning vad fattigdom egentligen är.

Den senaste akademiska publikationen om detta slår fast att 10 miljoner irakier, i huvudsak över 30% av den totala befolkningen, lever i ABSOLUT FATTIGDOM (mindre än 2$ per dag) alltsedan år 2003. Huvuddelen av de yngre – den generation som är under 30 år, är det segment av befolkningen som man anser tillhöra den mest produktiva åldersgruppen.

Det finns flera orsaker till fattigdom

1) OCKUPATION och våld framkallar en mängd utarmade människor — änkor, föräldralösa barn och 2 miljoner utflyttade människor utomlands.

2) MISSLYCKADE återuppbyggnadsansträngningar, t.ex konsten att genom projekt skapa jobb.

3) MISSHUSHÅLLNING av resurser beroende på KORRUPTION och brist på erfarna kadrer, teknokrater, professionella (shias förfalskade universitetsexamina – sekteristgöromål tas här inte med)

4) PRIVATISERING av statlig industri/affärsverksamhet vilket betyder STÄNGNING av och minskning av arbetare, utan möjlighet till återanställning någon annanstans…

5) IMPORT av gods som en följd av den privatisering man starkt måste förlita sig på, vilket i sin tur stryper LOKAL tillverkning och slutlig stängning av dessa företag.

6) Till yttermera visso, majoritetens oupphörliga korruption— sekterist-shia, kurder, nickedocks-regering, de omåttliga löner och löneförmåner som nickedockorna har, de som sitter i parlament, partier och miliser, vilket i mångt och mycket bidragit till en ojämlikhet i fördelning av välfärd kopplad till en massiv misshushållning av landets resurser, vilket har lett till en inflation, som i sin tur  skapar denna elakartade fattigdomscykel.

7)  Arbetslösheten ligger på ca 50% (den officiella siffran är 30%), utan möjlighet att hitta ett arbete. Beroende på dessa punkter sväller ett absolut fattigdomstal, och irakiska ekonomer väntar sig att trenden ÖKAR under kommande år.

8)En annan faktor att överväga är den sedan 2003 totala frånvaron av sociala institutioner och försäkrings/pensionsscheman som kan användas till att garantera en minilön till dem utan jobb.

9) Något att inte förlora ur sikte är att ovanstående utveckling slagit rot i en allaredan känslig terräng.. den trängde sig in i ett samhälle som redan massakrerats under 13 år av sanktioner och ett embargo som det ‘civiliserade’ Väst infört.

10) Ett misslyckat utbildningssystem genom brist på en nödvändig betalningsförmåga (korruption, sekterism, brist på arbetskraft genom emigration i exil, dödande av akademiker och lärare..) plus en kronisk brist på säkerhet genom våld och fattigdom.

 Vilket betyder att den alltmer bristande läskunnigheten (som inte existerat under Saddams regim) och bedrövliga undervisning, kom att öka arbetslöshets/fattigdomscykeln och förstärka den ändå mer…
KONSEKVENSERNA – sidoeffekterna om man tänker på den här sortens fattigdom, har ökat de mycket allvarliga och grava SOCIALA problemen, nämligen…

- Brottslighet – kidnappningar för pengar
- Mänsklig trafficking – kvinnor, barn
- Prostitution
- Drogberoende
- Organhandel

 

För att bara nämna några få…

Glöm inte att Irak har den näst största oljereserven i världen. O God, vad har ni gjort mot Irak NI BASTARDER. Vad har ni gjort mot Irak!!

 

övers Ingrid Ternert

31 december, 2009

Trupperna försvarar vår frihet och andra lögner jag fick lära mig i skolan

Sparat under: Afghanistan, Mänskliga Rättigheter, USA, ekonomi, krig, terrorism — ingrid @ 6:16

Afghanistan amercian-soldiers

USA lägger triljoner dollar för att kriget mot terrorismen ska vara för evigt
23 december 2009 Pravda
av Sergey Balmasov

 

USA har satsat över en triljon dollar på kriget mot terrorismen alltsedan terroristattacken 9/11. Irak fick svälja lejonparten av den summan, $748 miljarder. De medel man lagt på anti-terroristoperationer i Afghanistan är två och en halv gång lägre

 

Nuvarande USAadministration tänker använda $128 miljarder för “antiterroristaktiviteter” i de båda länderna med $65 miljarder av detta – till Afghanistan. Den ökade summan dit är kopplad till en avsikt att skicka 30 000 fler soldater till Afghanistan under kommande sex månader. USA måste samtidigt fördubbla summan man satsar på Afghanistan.

 

Pengarna skall först godkännasi av Kongressen i februari. Många kongressledamöter kritiserade Obama för att ta ett sådant beslut och kommer eventuellt inte att stödja detta initiativ. Antiterroristutgifterna inbegriper kostnaderna för krigen i Irak och Afghanistan. Också de otaliga vapenöverenskommelserna och militära vapenkonstruktionerna kommer att kräva mycket pengar. Listan fortsätter med lagar om sjukhusvård för de som sårats i drabbningar, regeringens kompensationer till familjer och veteraner, säkerhetsåtgärder för att skydda USAs ambassader och andra program.

 

Träningen av afghanska säkerhetsstyrkor kostar $7.5 miljarder. En stor summa som inte har specificerats skall utnyttjas till att köpa in 1400 armerade fordon. Omkring $2 miljarder skall användas till arméns spaningändamål genom inköp av spionplanen Predator och Reaper. Det finns också en utgiftspost till uppmuntran för de talibaner som beslutar sig för att lägga ner vapnen…

 

Experten Sergey Golubev tror att nivån på terroristhoten har ökat i världen genom de USAledda antiterroristinsatserna. “De har gjort av med en triljon dollar för att hälla mer bränsle på brasan under kriget mot terrorismen”. Amerikanarna krossade Irak och Afghanistan. Det finns för många människor i dessa båda länder som förlorat sina hem, jobb och allra närmast på grund av USA. Och dessa människor är beredda att göra allt för att skada amerikanarna. Washington kommer att få betala för sin politik. Liksom situationen i andra länder gäller det att inget land i världen kan försvara sig mot terroristattacker. Den senaste attacken i Indiens Mumbai bevisar detta,” förklarade experten.

 

Pavel Zolotarev, vicedirektor för Institutet för USA och Canada tycker att utgiften en triljon dollar absolut skulle kunna rättfärdigas. “Det finns problem i Afghanistan naturligtvis, men amerikanarna har uppnått det allra viktigaste: Det har inte funnits några terroristattacker i USA under de senaste åtta åren. Olyckligtvis är situationen i Ryssland och i många andra länder annorlunda, och vi är fortfarande inte säkra mot terrorattacker,” sa han.

 

Trupperna försvarar vår frihet och andra lögner jag lärde mig i skolan

av Kevin Carson 

Förenta Staternas militär ”försvarar inte vår frihet.” Det har inte funnits något krig under min livstid som innebar ett genuint utländskt militärt hot mot vår frihet, och Förenta staternas regering har under decennier varit aktivt involverad i att undertrycka frihet runtom i världen.

23 december 2009 ”C4SS” Barrack Obamas Nobeltal innehöll denna självbelåtna lilla juvel:

“Men världen måste minnas att det inte bara var internationella institutioner—inte enbart traktat och deklarationer som införde stabilitet till världen efter det andra världskriget. Vilket misstag vi än gjorde, så är detta ett faktum: Amerikas Förenta Stater har understött den globala säkerheten i mer än sex decennier med våra egna medborgares blod och våra arméers styrka. Denna service och uppoffring av våra män och kvinnor i uniform har bringat fred och välstånd från Tyskland till Korea och fått demokratin etablerad på platser som Balkan.”

 

Innan Obama kommer med mer självberöm borde vi nog titta på meritlistan. Då det kommer till att säkra stabilitet och förespråka demokrati, är Förenta Staternas meritlista ganska klar. Med “global säkerhet” och “stabilitet” menas den säkerhet och stabilitet som garanteras av Förenta Staternas särskilda globala ordning—en global ordning som reflekter intressena hos de samlade klasskrafter som kontrollerar den amerikanska regeringen.

 

Förenta Staternas meritlista avseende “underlätta demokrati” är också klar. När den bäst tjänat den korporativa maktens intressen med en formell demokrati har Förenta Staterna gjort så. Men då den bäst tjänat den korporativa maktens intressen att omkullkasta en demokrati, då har förenta Staternas regering inte tvekat att göra det. Mycket amerikanskt blod har verkligen blivit spillt på slagfält runtom i världen. Ännu mer blod har utgjutits av de människor som bott i dessa länder, av stridande amerikanska soldater. Och krigen i vilka allt detta blod blivit spillt har haft lite att göra med välstånd, frihet eller andra mänskliga intressen, där krigen har utkämpats.

 

Listan med dödens slagfält, indränkta av “våra medborgares blod”—och av många andra folks—är verkligen lång. Den innehåller de miljoner dödade av militärregimer och dödspatruller i Centralamerika, från störtandet av Arbenz 1954 till USAs stöd till contras terrorism under 1980talet. Den inbegriper offren för de södra delarna av Latinamerikas militärdiktaturer, installerade med hjälp av ‘Operation Condor’ under ’60 och ’70talen. Den innehåller Suhartoregimens hundratusentals massakrerade (med CIAs Jakarta station som listade upp måltavlorna) och miljoner fler under Mobutu.

 

“Frihet” i operationella termer har översatts till den grad av frihet som stämt överens med säkra profiter för United Fruit Company och ITT—vilken inte innebar mycket. Oftare än inte alls, intervenerade Förenta Staterna för att försvara företag som äger världen från de människor som bor där.

 

Som Noam Chomsky sagt, Kalla Kriget i praktiska termer kan summeras som USAs krig mot den tredje världen och av USSR mot sina satelliter, där “hotet” från de olika supermakterna i båda fall i huvudsak har tjänat som ett förspel. Det är mycket likt det Emmanuel Goldstein beskrivit som de tre rivaliserande supermakterna i “1984”: tre sädeskorn som stöttade varandra och hjälpte varandra att försvara varandras respektive interna maktsystem.

 

En av de mest centrala ingredienserna i den amerikanska trossatsen är tron att trupperna “försvarar vår frihet.” Av definition handlar varje krig USA utkämpar om att “försvara vår frihet.” Det räcker att se kabelnyheterna eller läsa sin lokala dagstidnings ledare under Veterans Day och Memorial Day, om man inte skulle tro det. Om någon ideologi är central för en hundraprocentig amerikanism, så är det denna.

 

Men det innebär inte mycket. Man kunde en gång se JCS ordföranden Richard Myers på TVkanalen C-SPAN, där han riktade sig till arméns krigshögskola, kritiserade (med oberört ansikte) Kina för att äga militära styrkor utöver sina “legitima försvarsbehov.” Detta från den högst rankade militära officeren i en global supermakt, vars militärbudget överstiger resten av världens tillsammans.

 

Då de flesta människor av sunt förnuft i första hand antagligen ser “försvaret av sitt land” som försvaret mot en verklig militär attack mot Förenta staternas territorium. Men om man betraktar alla de utländska “hot” som USAs regering “försvarar” sig mot, involverar de märkligt nog vad vissa andra länder inte ens bryr sig om hundra mil från det egna landets gränser.

 

De flesta av dem äger inte ens någon logistisk förmåga att ett femtital mil från sina egna gränser utkämpa strid. Om man då funderar över detta, är det enbart sjysst av USAs militär att ”försvara vårt land och skydda vår frihet” på andra sidan jordklotet. Om Uncle Sam varit generös nog att möta dessa på på halva vägen, skulle vi kanske inte ha haft några krig.

 

Myers kommentarer om Kina och de andra ländernas natur och “hot”, vilka USAs nationella säkerhet pekat ut, erbjuder en intressant glimt i vad den “Amerikanska exceptionalismen” egentligen innebär. Förenta Staterna är det enda landet i världen som sägs äga “utomordentliga militära förmågor”, som förmågan att framgångsrikt göra motstånd i en amerikansk attack.

 

Förenta Staterna är det enda land i världen som äger rätt att definiera ‘aggression’ , alltså det ett annat land gör på andra sidan jorden i den egna omedelbara närheten —medan Förenta Staterna själv intervenerar militärt över hela globen för att tvinga andra att lyda sin vilja. Förenta Staterna är det enda land som tillåtits definiera “hot”, som den förmåga ett annat land äger att stå emot de order denna globala hegemon ger ett par hundra kilometer från sitt eget lands gränser. Av definition är varje land ett “hot”, om det inte gör vad det blir tillsagt.

 

Så när Liz Cheney kritiserar Obama för att han inte skulle tro på den amerikanska exceptionalismen, då är hon rakt igenom ‘blöt’. OK hon tror på det. Som Chomsky visar finns det amerikanska liberaler likväl som konservativa som delar denna tro, att “vi äger världen”. Dessa kan i och för sig anse att Vietnam eller Irak varit ett “misstag”, men aldrig för en sekund skulle de ifrågasätta denna uppfattning, att Förenta staterna i de här fallen har hade rätt att intervenera.

 

Låt oss nu göra klart det hela. Förenta Staternas militär försvarar inte “vår frihet”. Det har under min livstid inte funnits ett enda krig som utgjort något genuint utländskt militärt hot mot vår frihet, och Förenta Staternas regering har varit aktivt involverad i att under decennier undertrycka mänsklig frihet runtom i världen. Överallt innebär alltså den amerikanska regeringen ett hot mot den egna och andra människors frihet.

 

 

övers
Ingrid Ternert

Äldre inlägg »

Drivs med Wordpress