Fredskoalitionen Göteborg

29 januari, 2012

Afghanistan -Tiden rinner ut för omflyttade jordbrukare

Filed under: Afghanistan,dollar,ekonomi,FN,Mänskliga Rättigheter,nya — ingrid @ 00:43

  IRIN  Irin News  27 jan 2012enligt IRIN

Torka i delar av Afghanistan har framkallat brist på mat och omflyttning i Mazae-I-Sharif . Mycket är tomt i  Dawoods by uppåt norra Afghanistan.

Mer än 1000 familjer från Alburz i Balkh Provinsen övergav byn för 4-6 månader sedan, efter att torkan drabbat nära hälften av landet och lämnat 2.8 miljoner människor i behov av hjälp till mat, enligt FNs ‘World Food Program’.

Torkan förstörde skörden som mannen planterat, utplånade hans boskap som inte heller hade någon mat att äta och lämnade hans familj utan utsäde till nästa säsong.

”Vi har förlorat allt”, berättade han till IRIN. Nu bor han, hans två fruar och 11 barn i utkanterna av Mazar-i-Sharif, ungefär 85km bort i det hem som de hyrt utan el eller vatten.

I detta samhälle lever familjer på fyra eller fem personer, som flytt på grund av torkan till ett hem med bara en presenning som döljer golvet av gyttja och lakan till att dölja hålen för fönstren. Småbarn går omkring barfota i temperaturer under noll och går inte till skolan.

I varje familj försöker mannen finna ett regelbundet arbete i staden. Om han har tur kommer han att tjäna 200 afghanis per dag (US$4) med vilka han är tänkt att mätta hela familjen. Nyanlända familjer får filtar och lakan från Internationella MigrationsOrganisationen (IOM) och en matranson för tre månader, men en del säger att dom fortfarande befinner sig i stor nöd.

Deras situation kommer knappast att förändras till det bättre i en nära framtid. Pojken säger att han och hans familj är glada att återvända till Alburz i Chimtal Distriktet för att odla, men har saknat utsäde. Trots att man får tillgång till detta om några veckor, kommer de också förlora nästa års skörd.

”Vi förbir sårbara,” sa pojken, från insidan av ett lerhus i grannskapet med lågt till tak. ”Det är en tidscykel vi inte kan förändra… Vi är verkligen rådvilla och vet inte vad vi ska ta oss till.” Pojken Dawood är sinnebilden för ett folk som genom torkan fått flytta  från byn Alburz  i norra Afghanistan och säger att många familjer lämnat byn, då de inte haft något att äta. IOM säger att mer än 6 000 familjer – 42 000 människor – har gett sig iväg över Afghanistan på grund av 2011 års torka. De som stannat kvar är i många avseenden mer ömtåliga, eftersom de inte kan flytta och betala hyran.

Men FNs ‘Office for Coordination of Humanitarian Affairs’ (OCHA) säger att de är oroliga för att en del omflyttade bönder hade kunnat sluta i vad biträdande chefen för Afghanistankontoret, Joseph Inganji, kallar en ”brutal cirkel”. Givet att planteringssäsongen nästan är över, ifall de inte får utsäde ”precis nu”, kan de heller inte få några skördar den kommande sommaren och lämnas utan livsuppehälle att återvända hem och blir i behov av hjälp.

De har sedan kunnat forma en del av de alltmer segdragna förflyttningarna över landet. Det finns redan mer än 450 000 människor som förflyttats på grund av konflikten i Afghanistan, av vilka 289 000 har omflyttats i mer än ett år, enligt FN som tryckt på på regering och hjälporganisationer i ett land som redan är hårt beroende av internationell hjälp.

 Distribution av utsäde

JordbruksMinisteriet, Irrigation and Livestock (MAIL), the Food and Agriculture Organization (FAO) och andra organisationer har distribuerat ungefär 1450 tom spannmål till människor som drabbats av torkan i Balkh Provinsen, en av de mest drabbade, enligt regering och FAO tjänstemän. FAO planerar att distribuera åtminstone ytterligare 100 ton så snart man kan säkra kvalitén på gödningsmedlet.

Men ingen av dessa distribueringar har särskilt vänt sig till omflyttade människor. Regeringen levererade ett förbättrat utsäde av vete (som ger större skördar än traditionellt utsäde från marknaden), såväl som ris och vete med vilket man producerar mjöl till 15000 tork-drabbade bönder, som fortfarande lever av sina jordbruk, sa Kateb Shams som enligt IRIN är chef över provinsens jordbruksdepartement.

FAO levererade packpåsar med utsäde och gödselmedel till ett subventionerat pris och kom då att nå 10 000 familjer, inklusive dessa omflyttade människor som uppfyllt kriteriet att äga land enligt Ahmad Zia Aria, chef över FAO-FNkontoret i Mazar-i -Sharif, som täcker den norra regionen. Men även 2000 Afghanis ($41) kan bli alltför mycket för vissa av de omflyttade, som knappast har råd med sin hyra. FAO planerar återinvestera behållningen av utsädet till de torkdrabbade samhällena.

Andra organisationer som ActionAid, har fokuserat på sårbara familjer inklusive kvinnodominerade hushåll i torkdrabbade områden. Utsäde är tillgängligt för inköp från privata företag, men FNorganisationen FAO saknar budget för inköp av mer utsäde och skulle inte kunna uppbringa och distribuera detta i tid, sa Aria.

Hjälporganisationer varnar för att det är knepigt med utsäde som distribueras under tider av desperation. För att vänja sig vid bristen på mat och inkomster, kan bönder sälja sina jordbruksverktyg eller äta säd istället för att få ut det i marken. Därför borde distribution av utsäde komma samtidigt med mat för att klara dessa fram till skörden och underlätta för boskapen, sa OCHA som dessutom ger hjälp till fysisk omflyttning.

ha/eo/cb

övers Ingrid Ternert

24 januari, 2012

Kopplingen mellan att få bort dollarn som världsvaluta samt olja och guld (hel artikel)

Filed under: Afrika,CIA,dollar,ekonomi,finansmarknader,IMF,Libyen,nya,olja,Saudiarabien,USA,valuta — ingrid @ 01:08

Jag tänker nu inte ge upp idén att Västs blivande makter galvaniserats till aktion BARA på grund av Khadaffis idé om en guldvaluta. Här vid tyska DB, diskuterar vi för jämnan ett brett fält av strategiplaner som eliten verkar ställa iordning för att få fram, det man brukar kalla en ‘Ny VärldsOrdning’. I denna artikel vill jag återigen gå igenom en del av dom.

Helt visst har Khadaffis ide’ sannolikt bidragit till vrede i Västmakternas korridorer. Som jag tidigare skrev var idén enligt Khadaffi, att afrikanska och muslimska nationer skulle sluta sig samman för att skapa denna nya valuta och använda den till att inhandla olja och andra resurser, bortsett från dollarn och andra valutor.

Jag blev intervjuad av nyhetskanalen RT, och de kallade det ”en idé som skulle kunna förändra den ekonomiska balansen i världen”. Var det verkliga skälet till att Khadaffi blev avsatt, att han ville ha en guldvaluta?

Enligt min åsikt skulle det vara en vettig plan. Khadaffi hade ungefär 144 ton guld som han kunde använda till att backa upp en gulddinar, åtminstone delvis. För närvarande känner jag inte till NÅGON ”vanlig” valuta i världen som blir uppbackad av metaller, vare sig silver eller guld. För mindre än 150 år sedan betraktade man pengar som antingen guld eller silver, så vi kan se hur snabbt saker och ting förändras.

Iraks Saddam Hussein kan också ha ådragit sig vreden hos den anglosaxiska makteliten, vilken händelsevis och dessutom uppenbart ligger bakom världens nutida finanssystem. Då han väl meddelade, att den irakiska oljan skulle handlas i euro, inte i dollar, var ödet för honom beseglat enligt många alternativa nyhetsmedia.

I avsikt att ge dessa ovannämnda teorier trovärdighet behöver man förstå, att den anglosaxiska maktsfärens elit är inriktad på att försvara dollardominansen. Faktum är att världen kommer att förbli dollardriven och dollarn att vara en källa till västlig makt. Så tanken att de nuvarande Västmakterna skulle försvara dollarn är inte något svårfångat scenario.

Dollarn anses också vara världens ”reservvaluta”. Och det har inte hänt av sig själv, utan genom den mest utstuderade form av maktpolitik. Saudiarabien är nyckeln till priset på dollarn. Det är den berömda saudiska familjen (Huset Saud), som vägrar att sälja sin olja för något annat än dollar. (anm IT- som gentjänst för Usas gamla löfte om skydd åt den saudiska familjen)

Den saudiska familjen är intimt bunden till den anglo-amerikanska maktsfärseliten; Huset Saud backas upp av Väst – militärt och på annat vis – och är i gengäld världens största producent av olja och den som bestämmer oljans pris i dollar.

Arrangemanget är måhända ett övertygande argument mot PeakOil teorin (att den utvinningsbara oljan i världen vid en viss tid börjat minska anm IT). Vilka är då chanserna att Saudiarabien just råkar vara anglosfärens största producent av olja i Mellanöstern och samtidigt Västs starkaste allierade?

Vore det inte mer klokt att kommande västmakter begränsar sina oljefyndigheter och produktion runt världen? Enligt ett berömt uttalande förra året av en av Forbes bröder, finns det nog med olja i själva Förenta Staterna för att tillhandahålla energi under kommande 1000 år. Detta inbegriper inte ens naturgas (som fortfarande står och brinner) och kol.

Världen verkar drunkna i energi. Den brist som människor fruktar framställs av maktelitens dominerande sociala teman – de skrämselbaserade påståenden, avsedda till att göra folk rädda så de ger upp makt och välstånd till globala organisationer som FN, IMF och VärldsBanken.

Vad emellertid det här kan säga oss, det är att ett större spel pågår. Låt oss nu gå igenom dessa, en efter en för att se ifall vi kan lista ut de verkliga orsakerna till att västliga makter varit så aggressiva, senast i Mellanöstern och
Nordafrika.
————–

Det livsfarliga med oljans prissättning i dollar

Putin om EU- Vem har gett EU rätten att försöka döda Khadaffi? Oljan? Gulddinarer? Med 144 ton guld i hans valv  ville Khadaffi slippa oljans prissättning i dollar och övergå till gulddinarer i stället. Detsamma gällde Saddam Hussein på sin tid i Irak, som framför allt ville övergå till en oljeprissättning i Euro och blev hängd på kuppen.

Samma öde hotade Khadaffi. Före det ville Saddam Hussein slippa oljans prissättning i USAdollar, som bara är en papperslapp USA trycker upp utan täckning i något verkligt värde. Khadaffi i sitt oljeland ville slippa detta och övergå till Euron som världsvaluta.
Även han har kommit att svartmålas av USA. I bägge falle blev de hetsade i massmedia som grymma diktatorer och blev anfallna, invaderade och robbade på sin olja, av samma gärningsman, den som dödade Saddam Hussein och nu ville göra detsamma  med Muhammed Khadaffi.

 

övers Ingrid Ternert

 

http://youtu.be/GuqZfaj34nc        http://youtu.be/Iw5Ij_RFJ1Q

15 januari, 2012

Intervju med politiska kommentatorer i Iran medan Obama siktar in sig mot Kina

Filed under: dollar,ekonomi,finansmarknader,Irak,Kina,krig,mellanöstern,NATO,nya,olja,terrorism,USA,vapen — ingrid @ 01:55

Att övertyga världen om att införa sanktioner mot Iran, särskilt då det gäller olja och gas, blir svårt för Amerika eftersom fler nationer drar sig ur. Se intervjun i Press TV: Vi har hört att Japan och en hel del andra länder sagt att de inte ska delta i sanktionerna, länder som Indien, Kina, Ryssland, Turkiet och även européer som Grekland och Italien. Vad är då målet med dessa USA-ledda försök till sanktioner? Nader Moktari: Det är att skapa en mur. Igår var jag här och sa att världen vore bra dum, om man inte ville ta chansen att ge Washington en läxa utan att behöva avfyra ett enda skott.

Nu har Usa gått alldeles för långt. Man har kommit till det läge, där man ställer kapitalism mot socialism; ett extremt dåligt läge för affärerna varthelst det gäller i världen. Och om Washington följer i dessa fotspår, kommer antalet länder som befinner sig under vissa av Washingtons sanktioner mycket snart att vara fler än dess vänner. Detta kan helt enkelt inte fortsätta.

Japanerna lever i ett mycket hövligt samhälle och deras diplomatiska språk är en katastrof, då man genom att säga ‘i det stora hela’, som är ett nyckelord för den japanska diplomatin och betyder vad gäller Washington - så är det artigt att tala om för Washington att Japan inte håller med om deras förslag. Det här skapar stor splittring i det Usa försöker göra.

Tokyo är en nära allierad till Washington, men vad Tokyo måste ta med i beräkningen är att det man köper från Iran är fin lätt råolja, som kostar hälften att raffinera medan t.ex SaudiArabiens tunga råolja är full av svavel. Så dessa kostnader, vare sig det gäller europeiska länder eller Japan, kommer att ge fördubblade kostnader för sina kunder, även vid en tidpunkt då läget för världens globala finanser inte är bra. Man måste alltid ta med i beräkningen att världen befinner sig i ett så prekärt läge med så många ledande länder bokstavligt talat i bankrutt, såvida man hade fortsatt tillsammans med Washington. Så varje annat förslag från Washingtons sida om MellanÖstern skulle då ha setts med en stor, stor grad av ängslan. Och detta är vad som händer.

——-
Obama siktar tidigt in sig mot Kina 2012 30 nov 2011 av Kent Ewing

Så varje förslag från Washingtons sida vad gäller Mellanöstern skulle ha betraktats med stora, stora farhågor. Och det är vad som har hänt. Naturligtvis har läget i den globala ekonomin mycket att säga till om i frågan eller hur, då det väl kommer till länderna att acceptera sanktioner eller ej. Om vi tänker oss, att Usa eventuellt ensamt kommer fortsätta att införa sanktioner, vilken blir då effekten bli på den globala ekonomin?

Nader Moktari: Om Usa fortsätter att vilja införa sanktioner, då blir det vare sig det ena eller det andra. Iran har inga energiaffärer med Usa. Iran har inget utrikesutbyte med Usa och dessutom äger Iran en stor del av sina reserver i euro och inte i dollar. Så detta blir ännu en icke-händelse. Men jag tror då det gäller president Obama, att denna icke-händelse kan komma att bli en av de största misstag han varit tvingad till av sitt utrikespolitiska team. Och det skulle verkligen vara en utrikespolitisk blunder.

Usa verkar inte kunna ta till sig det faktum, att saker och ting förändrats här i världen och att Iran nu anses vara en av de ledande nationerna i regionen och i hela världen. Om sanktionsrundan inte fortsätter så som Usa planerat, som det nu verkar, vad tror ni då blir Usas nästa drag? Nader Moktari: Om man ser till Usas kostnader- dess skulder- har president Obama nyligen efterlyst ännu ett lån till ett värde av 1.2 triljoner dollar. Det kommer kosta Usa 16.4 triljoner dollar – och ändå är det ett kortfristig skuld. Usa har något runt hundra triljoner dollar i långfristiga lån.

Usa har bundits till sina händer och tvingats förändra sin utrikespolitik, eftersom man liksom sina allierade helt enkelt inte har råd – - med ännu en konflikt. Så det är bara för Washington att gå tillbaka till ritbordet, men det man skulle behövt är en nypa verklighetsanpassning, då det gäller planetens framtid under det 21a århundradet. Washington måste i fortsättningen ändra sitt beteende ute i världen. Jordens resurser är ändliga, befolkningen ligger på sju miljarder människor och Usa ensam kan inte få fortsätta ta ut 25 procent av världens resurser med sina 5 procent av dess befolkning. Nu måste Usa börja finna sig i det.

Naturligtvis har läget i den globala ekonomin mycket att säga till om i frågan eller hur, vad gäller att acceptera sanktioner eller ej. Om vi tänker oss att Usa själv fortsätter att införa dessa sanktioner, vad skulle det i så fall bli för effekt på den globala ekonomin?Nader Moktari: Om Usa fortsätter att vilja införa dessa sanktioner, då kan det vare sig bli här eller där. Iran har inga energiaffärer med Usa. Iran har inget utrikesutbyte med Usa och dessutom utgör en stor del av Irans reserverver av euro och inte dollar. Det blir alltså ännu ett slags icke-händelse.

Men jag tror då det gäller president Obama, att denna icke-händelse eventuellt blir en av de största misstag han har tvingats till av sitt utrikespolitiska team. Och det skulle verkligen vara en utrikespolitisk blunder. Usa ser inte ut att kunna ta till sig det faktum, att saker och ting har förändrats här i världen och att Iran anses vara en av jordens ledande nationer i regionen och över hela världen. Om denna sanktionsrunda inte fortsätter så som Usa har planerat, vilket den verkar göra, vad tror ni då kommer att bli Usas nästa drag? Nader Moktari: Ifall man ser Usas kostnader- dess skulder- har president Obama nyligen efterlyst ännu ett lån till ett värde av 1.2 triljoner dollar. Det skulle kunna kostat Usa 16.4 triljoner dollar- och detta är ett kortfristig lån.

Usa besitter något i området ett hundra triljoner dollar i långfristiga skulder.Usa har de egna händerna bundna och blivit tvingad att förändra sin utrikespolitik, eftersom man helt enkelt inte har råd – och inte heller dess allierade – med ännu en konflikt. För Washington går det alltså tillbaka till ritbordet, men vad Washington skulle behöva, det är en nypa verklighets-anpassning vad gäller planetens framtid under det 21a århundradet. Washington tvingas i fortsättningen att ändra sitt beteende i världen. Resurserna är ändliga, befolkningen är på sju miljarder och Usa kan inte fortsätta ta ut 25 procent av världens resurser med sin befolkning på 5 procent. Det gäller för Usa att börja finna sig i detta.

Hädanefter kommer varje förslag om MellanÖstern från Washington att betraktas med stora, stora farhågor. Och det är just det som händer. Naturligtvis finns det mycket att säga om läget i den globala ekonomin eller ländernas vilja att acceptera sanktioner eller ej. Om vi tänker oss att Usa kanske själv fortsätter med att införa dessa sanktioner, vad skulle det då bli för effekter på den globala ekonomin?

övers Ingrid Ternert

2 januari, 2012

Democracy Now! Återblick år 2011

Filed under: Afghanistan,Afrika,Egypten,ekonomi,Fred,Irak,Iran,Israel,kvinnor,Libyen,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Palestina,Ryssland,terrorism,USA — ingrid @ 16:00

14 november, 2011

Högt spel i Syrien

Filed under: CIA,ekonomi,Irak,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Syrien,terrorism,USA — ingrid @ 18:20

 av Juan Cole 12 nov 2011

Clinton: Syriens president al-Assad har nu förlorat sin legitimitet efter att mobben gått till storms och attackerat den amerikanska och franska ambassaden i Damaskus. 

‘Mobbens attacker mot de amerikanska och franska ambassaderna har under gårdagen utförts av element ‘positivt inställda till regimen’ i Damaskus och provocerat fram ett upphettat svar från utrikesminister Hillary Clinton, som menat att president Bashar al-Assad nu “förlorat i legitimitet” genom att inte ha levt upp till sina plikter gentemot den internationella rätten till skydd för utländska diplomater.

Hon varnade för att Washington inte anser al-Assad vara “omistlig.”

USA trappade upp sina finansiella sanktioner mot den syriska eliten, av vilka vissa med hade bankkonton frusna i Schweitz och annorstädes, och uppmanade upprepade gånger al-Asad att möta folkets krav på demokrati.

Varje bakgrundsanalys måste börja med vissa klara fakta, som att USAs störtande av Saddam Hussein har misslyckats att skapa ett Irak mer vänligt inställt till Israel (i själva verket är ayatollah Muqtada al-Sadrs sammanhållna grupp i grunden mer anti-israelisk än vad Saddams var). Den allmänna synen i MellanÖstern har blivit, att detta misslyckande kunde övertyga Israels säkerhetsetablissimang att al-Assads regim i Syrien är att föredra framför sunnifundamentalisten Numero Ett i Irak.

Som vida omkring, såvida al-Assad faller, uppfattas som en trolig efterträdare vid makten, även om en sådan förutsägelse naturligtvis bara är spekulation. Vad man kan erindra sig, är att år 2004 Al-Hayat också publicerat en artikel om en dylik effekt. Tidningen iscensätter också en del rubriker som kritik mot hans auktoritära stil, då det i själva verket är Washington som velat ha honom så, och därför tar emot en del gruff från honom utan några egentliga praktiska konsekvenser.

Clinton verkar ha varnat al-Assad att inte förlita sig alltför mycket på USAs rädsla för det Muslimska Brödraskapet, och hon signalerade också Washingtons allt större missnöje med möjligheten att sunni-Baathpariet i Syrien kunnat förlora makten. Hon menade nu, att detta var det hittills starkaste parti som hade regerat i Damaskus sedan Obamaadministrationen kom till makten, fast besluten att förbättra relationerna med Syrien (det är därför USA har en ambassadör i Damaskus vid attacker, då Bushadministrationen verkat gilla att låtsas som om Syrien egentligen inte existerat).

Själva attackerna reste många frågor. För det första verkar det som om regimen själv har satt upp massorna till attack, eftersom väldigt lite händer i Damaskus som BaathPartiet inte vill ska hända. Denna tes har fått stöd utifrån polisens lilla respons (minst sagt) och den amerikanska och franska ambassadens truppers ständiga behov av att försvara sina byggnader.

Fransmännen klarade attackerna, men efter en tid bröt mobben igenom till USAs ambassad och rannsakade den en stund innan den övertagits av Marinkåren. Arabiska al-Hayat sa att man också försökt nå USAambassadörens bostad.

De som attackerade hade protesterat mot USAambassadören Robert S. Fords besök på söndagen i Hama och hans franska motpart Eric Chevallier, som mycket väl hade kunnat ge invånarna anstånd från den hårda syriska genombrytningen som svar på de ca 300 000 demonstranterna där på fredagen.

Den syriske presidenten Bashar al- Asad hade under 1982 avskedat omkring 10 000 invånare, då man anklagade dessa för att vilja skapa ett muslimskt fundamentalistiskt uppror.

Enligt en tidigare rapport i al-Hayat hade massorna även innan ambassadattackerna kastat tomater och ägg mot ambassaden. Regimen spred ryktet om att ambassadör Ford hade blivit inkallad till Washington på grund av besöket i Hama, vilket Syrien beskrev som intrång i den syriska suveräniteten och inblandning i de egna angelägenheterna. USAs StatsDepartement förnekade ryktet.

 

övers Ingrid Ternert

2 november, 2011

På Island ombeds helt korrekt IMF get fucked

Filed under: ekonomi,IMF,Island,nya — ingrid @ 21:42

Michael Hudson berömmer ett tufft folk som går emot (s)regeringens vilja att först se till bankbetalningen i sina europeiska lån, liksom de övriga partibröderna i Europa gör. Istället för att först och främst se till folkets bästa

20 september, 2011

Hur Usa använt 9/11

Filed under: Afghanistan,CIA,ekonomi,Iran,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,NATO,Saudiarabien,talibaner,USA — ingrid @ 22:14

                                                                   

The Daily Caller Den 19 sept 2011 skrev Michael Scheuer, tidigare chef för CIAs bin Ladenenhet, att “Dessa attacker är avsedda till förstärkning av bin Ladens klara, fokuserade, begränsade och vida populära utrikespolitiska mål”, nämligen att få slut på USAs stöd till Israel, sluta upp att ge stöd till diktatorer i arabländer och dra tillbaka trupper från deras länder.

Ingenting om att döda otrogna eller orkestrera ett globalt SunniKalifat. Utan bara som svar på USAs utrikes-politik.

Då han har kvar sin nationalistiska beundran för Amerika, lämnar Weinstein över allt sitt bevismaterial och mer därtill. Det plågar de konser-vativa att för en sekund tänka sig att Amerika skulle ha infört en hård, våldsam och missledande utrikespolitik, som upprört vissa människor.

Jag började ogilla det ogrundade skälet till att al Qaida skulle ha attackerat Usa under 9/11 av varje annat skäl än som svar på vår aggressiva utrikespolitik mot den muslimska världen. Men ett bredare skäl kan vara mycket viktigare än så. Det är att vi genom våra efter-9/11 aktioner sår frön till mycket större terrorism.

Efter detta har Usa invaderat Irak, dödat hundratusentals civila, avsatt dess diktator (som vi understött) och skapat en klientstat som närmar sig diktatur, ruinerar civilsamhället och torterar dess fångar.

Den irakiska regeringen har återigen precis öppnat ett avbrutet rättsfall om att undersöka en händelse år 2006, i vilken USAatrupper summariskt avrättat en irakisk familj och skjutit en man i huvudet, fyra kvinnor, två barn och tre spädbarn. Denna händelse hade inträffat samma år som Usas ‘National Intelligence Estimate’ -utredning, funnit att Irakkriget kommit att “skapa en djup vrede gentemot Usas inblandning i den muslimska världen och bidragit till stöd för den globala jihadiströrelsen.”

Och i länder som Afghanistan och Pakistan är vi engagerade i ett alltmer våldsamt krig för ett svårfångat motiv och ett högt antal civila offer. Nittiotvå procent av afghanerna har aldrig ens hört talas om 9/11. För dom innebär detta oprovocerat våld. För Washington innebär det en nödvändig del av kriget mot terrorn. För amerikaner är detta embryon till ett terroristhot.

Under tiden fortsätter vi stödja Israels illegala aktiviteter i de ockuperade områdena, samtidigt som vi betalar och upprustar en del av de värsta diktatorerna i regionen. Imperiet med baser bara växer och provocerar fram ytterligare avståndstagande.

Ifall Västs mytiska syn på terrorism forsätter vara lika spridd som den  är nu, kommer också USAs utrikespolitik i fortsättningen föda fram mer av det man säger sig bekämpa. Och amerikaner i fortsättningen bli farligt utsatta för den.

 

av John Glaser, biträdande utgivare av Antiwar.com

18 september, 2011

EU fifflar med finanskrisen och Tyskland kommer igen

Filed under: ekonomi,EU,Europa,finansmarknader,Frankrike,Grekland,IMF,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,Tyskland — ingrid @ 02:12

Alla inom EU blir beroende av Tyskland under denna finanskris säger Max Kaiser, apropå  Grekland och Spanien till viss del kommer att gå bankrutt, om man inte sätter in ett bankstöd, då en del av de stora insättarna till viss del  ändå kompenseras för sina skuldobligationer.

Europakommissionen har varnat för att eurozonens ekonomiska tillväxt under andra hälften av år 2011 kommer att upphöra, med anledning av  EUs skuldkris och oron på finansmarknaden.

I sin senaste ekonomiska rapport om det fjärde kvartalet hade man i EUKommissionen endast  förutspått 0.1 % ekonomisk tillväxt för 17 Euroländer, från 0.2 procent under tredje kvartalet.

Press TV talar med Max Keiser, ekonomi-journalist i Paris, för att sprida ljus över frågan. Om man nu kunnat lyckas med det, är en helt annan fråga… En video visar hur två övriga gäster ser på det hela, Keith Pilbeam och Ian Williams. Följande är en snabb nerteckning av intervjun:

Press TV- Max Keiser, Frankrikes tre största banker (BNP, Societe Generale och Credit Agricole) med $57 miljarder i grekiska skuldväxlar,  Tyskland med $34 miljarder och brittiska banker med  $15 miljarder.

Skulle bankerna i själva verket kunna suga upp förluster som hänger ihop med Greklandskrisen? Vad skulle ske om det kommer att inträffa andra stora förluster? Hade man ha kunnat överleva det?

Keiser: Nåja, marknaden med Societe Generale, som nått sitt lägsta resultat se’n åratal, har fått BNP att gå ner. Problemet är naturligtvis att då man börjar sälja av Grekland och aktieägarna får en del av sina aktier till inköpspris, då har bankerna värderat dessa till 100 cent per dollar…

Det är så den finansiella smittan sprids. Bankernas balansräkningar är mycket bräckliga och bankerna från början högt belånade. Så man förmår inte stå emot ännu en spark mot balansräkningen. Vi kan vänta oss en likviditetskris eller något liknande Lehmanbankens kris- här i Europa, och detta triggar fram all slags intressanta effekter.

Press TV: Men Max, är du med på det? Och vad gäller detta, så vill jag du går mer in på det du kommenterat i din rapport, om den  likviditetskris du talade om; om den så kallade federalisering av bankväsendet och att Tyskland också kunde kontrollera Europa genom dominering av  banker. Du sa Tyskland också skulle kontrollera Europa, för dominering av Europa är vad Tyskland redan gör och länder där betalar avgifter till Berlin.

Keiser: Idag finns det en del frågor. Först och främst finns Tyskland i termer av själva Euron, och Tyskland är en mycket dynamisk och robust ekonomi med en väldig export, vilken nu spelat dubbelspel i en sådan utsträckning, att Euron försvagats på grund av problemen inom de länder som existerar i periferin, då Euron har hjälpt upp deras export.

För att gå vidare kan man ta upp att  fallet är, att i krisen kan man finna en intressant situation, eftersom alla minns hur Tyskland efter det andra Världskriget  naturligtvis blev delad, men när man gav ut Euron, kom de tillbaka till varandra; de blev återförenade under Eurons paraply.

Ifall Europa skulle delas och Tyskland på något sätt måste bli skild från sin grupp, kunde man plötsligt  få tillbaka ett återförenat Tyskland in i leken med en väldig exportmarknad, egen Deutsche Bank, Bundesbank och skulle då kunna bli en supermakt. Så detta är tvivelsutan en möjlighet.

Vare sig så är fallet, tror jag Tyskland ändå verkar göra bra ifrån sig. Om det blir kaos och Euron relativt försvagad, då kunde den hjälpa  upp deras egen exportmarknad.  Om det blir en delning, hade de kunnat återförenas och få med sig en hel del fullskaliga ekonomier den vägen.

Här sitter de, som jag ser det, verkligen i högsätet.  Men i fråga om denna likviditetskris, hur många fler banker skulle det då kunna handla om? Måste vi gå från fall till fall? Finns det ett större antal banker? Vi har nämnt Frankrike i termer av hur mycket man investerat i denna Greklands-skuld och naturligtvis Italiens 550 miljarder dollar. Vad är det alltså vi ser i termer av dessa bankers likviditetskris?

Keiser: Nåväl eftersom er tidigare gäst undvek detta, är det en tämligen svår fråga, för många bolag sitter på en väldig hög med pengar och skälet till det är, att repomarknaden – den nattliga kreditmarknaden, fruktar att den i varje ögonblick ska kunna frysas inne, och dessa kontanter skulle behövas  för att klara den dagliga verksamheten.

Så dessa är verkligen rädda att få en upprepning av 2008 års frysning av krediter, och för tillfället verkar det vara just precis det som sker och förvånansvärt nog, ifall man t.ex tittar i Societe Generale, är man tillbaka till Jerome Carville-händelsen, då man påminns om hur han blev gripen för att ha handlat med biljoner dollar, som han inte hade lov att handla med och blev fast, vilket kom att leda till en hel del uppståndelse.

Men själva banken handlar med triljoner Euro, vilket den inte får. Den gör samma sak som Jerome Carville någonsin gjort, fast i mycket större skala och med mycket större problem. De borde ha gjort Jerome Carville till företaget Societe Generales verkställande direktör, för det är han som har erfarenhet av detta, och det skulle antagligen inte ha blivit lika dåligt som idag.

Max Keiser, du har ju också talat om denna skuldavskrivning i din rapport och den kommentar du gett. Kan du berätta för oss vad du menar. Kommer skuldavskrivningen verkligen att fungera? Är det något man tar hänsyn till, då t.ex vi talar om Grekland? Keiser- Nåja, skulden kan bara inte bli betald, så ju förr folk inser detta desto bättre. I Grekland har åtstramingar fått ner bruttonationalprodukten, så möjligheten att alls kunna betala av någon skuld minskat.

Skulden döljs genom försäljning av tillgångar, och samma sak ser vi över hela Europa; vi ser det även i Förenta Staterna med sin väldiga Hypotekslåneskandal; triljoner dollars värde i bedrägligt framställda hypotekslån, som är omöjliga att betala tillbaka. Så det blir till att skriva av skulden eller avskriva den på ett annat sätt. Vare sig det sker i laga ordning eller ej, är det den enda fråga som ligger kvar på bordet.

Det vore fantastiskt om Världsbanken och IMF kunde klara detta, och säga att i världen helt enkelt finns alltför mycket skulder, och att vi saknar någon slags Bretton Woods-lösning, där dessa G20 nationer kan komma samman och återuppbygga sitt valutanät och sin globala aktiemarknad och att det kommer bli en omstart. För idag har vi inget svar på om tillväxten skulle ha kunnat betala denna skuld och ingen politik att orkestrera. Att vi på något magiskt sätt hade kunnat få skulden att försvinna…

Försvinna genom att låtsas förlänga det hela eller förpacka det på ett nytt sätt, med nya säkerheter, men ingenting av detta finns. Nu är det slut, all denna banksektor-alkemi har misslyckats, och vi får förlika oss med det.

 

av MH/MSK/MN/GHN   övers Ingrid Ternert

 

 

6 september, 2011

Manchester United och de asiatiska detaljerna

Filed under: Burma,dollar,ekonomi,Europa,krig,Mänskliga Rättigheter,media,nya,Storbritannien,USA — ingrid @ 04:44

Vill vi ha det så? Djävulen finns i de asiatiska detaljerna – del 1 av Mair Dubois 

Manchester Uniteds stjärnors inkomster har ökat till över US$500 miljoner genom sponsoröverenskommelser som med Aon Corp, vilken i torsdags visade att dess konton och (70-starka) marknadsteam är lika mycket ett europeiskt  vinnarmaterial som Wayne Rooney och liknande spelare i Englands ledande fotbollsklubb.

Nyliga sponsoravtal bådar gått för framtida försäljning. Asiatiska köp med den malaysiska nudel- och snacks-tillverkaren Mamee, Double Decker och den vietnamesiska mobiltelefonoperatören Beeline, vimlar av möjligheter. Manchester United manager Alex Ferguson, i hans yngre dagar arbetsledare i Glasgows tidigare fungerande skeppsvarv, hade kanske kunnat skaka hand med dessa drivna kommersiella vänskapslag – men de äger mer muskler än vad deras brist på global prominens visar.

Den riktigt stora tilldragelsen i Europa – en för UKs idrott otroliga fyraårs $66 miljonsuppgörelse med den tyska fraktservicen DHL – som i huvudsak har kopplats till klubbens träningsutrustning.

De årliga inkomsterna som ”Red Devils” gick ut med den 1 september övertygar vissa som tvivlar på Thomases och är trötta på den amerikanska ägaren Malcolm Glazers imminenta $1 miljard listning av tillgångarna i Singapore, till att köpa aktier innan man gräver ner sina händer alltför mycket i såren av skulder som hotar blöda ur klubben i framtiden. De kan redan ha omvandlats av teamets 8-2 förödmjukelse förra söndagen mot Londonbaserade rivalen Arsenal. Farten och modet hos detta team som var förra årets vinnare av engelska ligan, förbluffade till och med Manchester Uniteds 300 miljoner fans runt världen.

Manchester United kommer nästa månad teckna ett sponsoravtal med Kuala Lumpur-listade Mamee Double Decker, rapporterade Bloomberg, och slog upp en rapport från 17 augusti på Singapores webbsida entrepreneurs.com.  Kopplingen är med Mister Potato, en slags potatischips och crisps, sa Bloomberg. Mamee Double Decker framhåller att man har 48% av potatisprodukt-marknaden i Malaysia, och skryter om att avsätta Mr Pringle i varuhus så långt borta som Australien.

Ett dotterbolag marknadsför sina produkter i Malaysia, en fattig nation där fotboll är en växande sport. Senior General Than Shwe, landets dåvarande militärboss, la fram ett $1 miljardbud för Manchester United år 2008 efter att hans ”favorit barnbarn” bönat och bett, enligt ett telegram från USAs ambassad, som WikiLeaks förra december avslöjat. (Det Internationella FotbollsFörbundet FIFA utreds nu för påstådda sanktions-dämpande kopplingar till landets nya footbollsfederation. FIFA förnekar att man gjort något icke- tillåtet, men anklagelserna skulle ha kunnat leda till häftiga böter och även fängelse.)

Drömmer om Manchester United? Det gör sonsonen Nay Shwe Thway Aung (vit skjorta) på 1999 års Yangon Bilutställning.  Malaysias Mamee DubbelDeckare grundades 1997, medan landet fortfarande regerades av Than Shwes militärjunta. År 2003 kampanjade fackföreningsfolk mot juntans utnyttjande av påtvingat arbete.

Och affärsförbindelser i landet kopplade juntans Mamee i Malaysia till utländska ekiperingar. Då man undertecknade ‘International Confederation of Free Trade Unions’ (125 miljoner medlemmar i 145 länder och territorier), sa man att enligt vissa bevis, ”var det omöjligt att genomföra någon handel eller annan ekonomisk aktivitet med Burma [Myanmar] utan att erbjuda ett direkt stöd, mestadels finansiellt, till militärjuntan”.

Brevet till Mamee och andra företag som hade investerat i Malaysia handlade om att dra sig tillbaka ”som en fråga av yttersta vikt”. En pressrelease från regeringen från år 1999 markerade öppningen av en nudelfabrik av Malaysias ‘Mamee DoubleDecker’ gemensamt uppförd av Unionen Myanmars Ekonomiska Holdingbolag Ltd och Mamee Double Decker of Malaysia”. Den regeringsägda utrustningen ”betraktas ofta som de väpnade styrkornas affärsgren för handeln”. Mamee har fortfarande ett dotterbolag i Mingaladon, Myanmar.

Risk för gult kort
En nominellt vald civil regering tog detta år över i Myanmar. Även om landet fortfarande är föremål för USAs sanktioner och man reflekterat oro över ociviliserat uppträdande i stil med drog- och människotrafficking, utnyttjande av barnsoldater och pengatvätt.

USAs 2008 års Jade Akt förbjuder särskilt amerikaner från att engagera sig i finansiella transaktioner med Statens Freds och UtvecklingsRåd (den förre militärregeringen), inklusive transaktioner som involverar allt med ekonomiskt värde. Executive Order 13047 förhindrar nya investeringar i Burma, som USA fortfarande kallar Myanmar.

Sponsoraffärer, när de blir offentliga, fokuserar på den summa som företag betalar för att ha sina logos tryckta på skjortor och stadiumförråd; underförstått ska det stå vid klubbnamnen och spelarnas muggar, på reklam utanför plan, potatischipspaket och liknande – eller Manchester United på motorcyklar och ölkannor i Asien – med ett överfört ”ekonomiskt värde” som refereras till i JadeAkten. Denna lag gäller fortfarande i Malaysa, trots nya ändringar som erbjuder tillräckliga villkor för att röja undan sanktionerna.

Den geografiska utsträckningen av Manchester Uniteds sponsorer har uppenbarligen att göra med Mamee Double Decker om och när man kan släppa fler detaljer, möjligen nu under månaden.

övers Ingrid Ternert

28 augusti, 2011

Krig, Skuld och Presidenten

Filed under: dollar,ekonomi,FN,Mänskliga Rättigheter,USA — ingrid @ 02:47

 

 24 aug Democracy Now! av Amy Goodman med Denis Moynihan  http://www.democracynow.org  Under tisdagen prackade president Barack Obama på de folkvalda det lånetak man gjort upp om och sa, “Vi kan inte balansera budgeten på just de människors ryggar som burit den största bördan av denna recession.” Ändå är det just det hans kotteri av Wall Streetrådgivare har gjort.

I boken ‘the affairs of nations’ skrev i januari 1790 Alexander Hamilton, att “lån i tider av allmän fara, särskilt med krig utomlands, har befunnits vara en omistlig resurs”. Som finansminister var det hans första rapport till nya Kongressen. Landet hade tagit lån för ett revolutionärt krig och Hamilton föreslog en offentlig skuldsättning för betalningen av lånen.

Historien om USAnationens skuldsättning är oupplösligt förbunden med dess många krig. Lösningen denna vecka av det sk taket på skuldkrisen är inte annorlunda. Det var inte bara så att en medgörlig Kongress hade gått med på att finansiera president George W. Bushs krig i Irak och Afghanistan med tilldelning av medel; för man gjorde det genom att låna pengar, och utan att bråka hade man fått höja skuldtaket tio gånger sedan år 2001.

Så hur klarade sig Pentagon under rådande budgetbatalj? Det verkar ha gått fin-fint. Att då inte bli ihopblandade med de soldater och veteraner som hade utkämpat dessa krig.

“Detta år innebär femtio år sedan [Dwight] Eisenhower höll sitt tal om det militär-industriella komplexet,” berättade William Hartung i Center for International Policy, medan Senaten hade samlats för att rösta om budgettaket. Apropå denna general blev han republikansk president i USA, sa Hartung: “Han talade om behovet av en balanserad ekonomi och av en frisk befolkning. I grunden ligger han till vänster om Barack Obama i dessa frågor.”

Michael Hudson, som är ordförande i Institutet för Studiet av Långsiktiga Ekonomiska Trender, förklarade historien om skuldtakets koppling till krig: “Det sattes in 1917 under Första Världskriget, och tanken var att förhindra president Wilson från att avsätta ännu fler amerikanska trupper och pengar till krig.

I varje land i Europa—England, Frankrike—introducerades den parlamentariska kontrollen över budgeten för att stoppa ärelystna kungar eller härskare från att starta krig. Så hela syftet var att begränsa regeringarnas möjlighet att skuldsätta sig i krig, för det var enda skälet till att skuldsätta  regeringar.”

BudgetKontrollAkten från 2011 säkrar drastiska nedskärningar i USAs socialförsäkringslag. Kongressen kommer att utse en kommitté med de 12 som man kallat “Super Kongressen”, vilken är jämnt fördelad mellan republikaner och demokrater, i avsikt att identifiera $1.2 triljoner i nedskärningar på Tacksägelsedagen.

Ifall kommittén misslyckas med att uppnå detta mål, kan man ges ett godkännande till ett övergripande mandat för nedskärningar. Socialtjänsten skulle skäras ner, men så också Pentagon. Eller skulle den? Kongressens Svarta majoritet och Kongressens Progressiva majoritet gick emot lagförslaget.

Kongressens Svarta majoritets ordförande Emanuel Cleaver kallade den “en sockeröverdragen Satan-sandwich.” För räkenskapsåret 2012 och 2013 delades den godtyckliga finansiering man godkänt mellan kategorierna “säkerhet” och “ickesäkerhet”. “Ickesäkerhets”kategorier som matprogram, husbyggnad, medicinsk vård och medicinsk hjälp (basen för varje genuin nationell säkerhet) kommer troligast att skäras ner.

Men“säkerhets”budgeten kommer att drabbas lika hårt, vilket Demokraterna föreslår ska bli ett tillfälle för Republikanerna att samarbeta i processen. Säkerhetskategorin inbegriper “FörsvarsDepartementet, Departementet för Hemlandets Säkerhet, Departementet för VeteranFrågor, Nationella KärnSäkerhetsAdministrationen, UnderrättelseEnheten [och] Internationella Affärer.” Det där bygger upp en dynamik för hökarna att då kapa åt sig så mycket som möjligt av StatsDepartementets diplomatiska kår och utlandsbistånd, till fördel för deras egna beskyddare i Pentagon och vapenindustrin.

Hartung förklarade att de kontraktsanställda, förutom att ha stött Representanthusets talman John Boehner, “hade Buck McKeon som ledare i RepresentantHusets Kommité för de Väpnade Styrkorna, vars största bidragsgivare är Lockheed Martin, fått stora militäranläggninga i sitt distrikt, [och] Randy Forbes, vars distrikt ligger nära Newport News SkeppsByggnadsKomplex, bygger attackubåtar och hangarfartyg.

Dessa har använt sitt inflytande till att få folk på insidan till allierade i RepresentantHuset, för att pressa på sin agenda.” President Obamas uppgörelse om skuldtaket anses vida omkring som ett historiskt bakslag för de progressiva, en lyckad attack mot New Deal och dess stora samhälleliga framsteg under de gångna hundra åren.

Kongresskvinnan Donna Edwards, D-Md, summerade det hela med besvikelse, då hälften av Demokraterna i RepresentantHuset röstat emot sin president och skrev: “Nada, inget alls från miljonärer/miljardärer; företagsbeskattning med mängder av kryphål; enbart offer från de fattiga/medelklassen? Delad uppoffring, balans? Verkligen?”

Vad projektet som ska se över Regeringen säger om “SuperKongressen”, är att “upprättandet av kommittén inte kommer med särskilt många krav på insyn”. Vem blir den som övervakar? Då valet år 2012 kommer upp, vilket lovar bli det dyraste man haft, vänta er då förslag från kommittén om reducering av underskottet med tacksamhet och bli föremål för en röst upp eller ner, då med mycket lite att tacka för.

övers Ingrid Ternert

« Newer Posts — Older Posts »

Powered by WordPress