
Kommer Tyskland att dra in världen i en annan Stor Depression?
Will Germany drag the world into another Great Depression? av Mike Whitney 21 maj, 2010 Underskott skapar efterfrågan. Efterfrågan skapar ekonomisk aktivitet. Ekonomisk aktivitet genererar tillväxt.
Tillväxt genererar jobb, ökar regeringens inkomster, reducerar underskott och gör slut på recessioner. Lätt eller hur? Då konsumenterna har för stora skulder investerar dom inte, hur låga räntorna än är. Det är ingen teori utan fakta. Om regeringen skär ner utgifterna samtidigt som konsumenterna, då går konsumtionen ner och ekonomin hamnar i recession. Det är definitivt vad hökarna vill–en tillbakagång till recession.
Detta är politik, inte ekonomi
KEYNE’S LAG Att öka skulderna minskar underskotten
Då det gäller underskott säger hökarna- ”Man kan inte lösa ett skuldproblem genom mera skulder”. Det är ett mycket övertygande argument, men det är fel. Att öka underskotten, minskar underskotten. Detta låter fel, men det är rätt. Här finns bevisen från ekonomen Marshall Auerback:
”Irland började skära ner sina utgifter 2008, då bankkrisen hade börjat sprida sig och budgetunderskottet var 7.3 procent av GDP . Ekonomin krymte direkt med 10 procent och, surprise, surprise, underskottet exploderade till 14.3 procent av GDP.”
Irland är inget undantag. Irland är regel. En nation kan inte svälta sig till välstånd inte heller krympa sig till tillväxt. Spartanskt leverne är bra för munkar, men inte för ekonomin.
Att minska underskottet under en nedgång ger större underskott, högre arbetslöshet, krymper ännu mer ekonomin och ger mer lidande. Varje land som följer IMFs recept för att dra åt svångremmen genomgår en mini-depression. Det är för sin dåliga ekonomi (eller hellre) politiskt driven ekonomi.
Genom att försvaga staten och privatisera industrin kommer spekulanterna att hoppas på att roffa åt sig allmän egendom till lågpris och tvinga fram privatisering av offentlig service. Detta är de verkliga motiven bakom de strama tyglarna.
Då regeringen har överskott, måste den privata sektorn ha underskott. Då regeringen har underskott, måste den privatasektorn ha överskott. Så enkelt är det.
Så när konsumenter och hushåll måste spara för att kompensera förlorad egendom och fallande vinster, (som vid kollapsen av husbubblan) MÅSTE regeringen öka underskottet för att kunna hålla ekonomin rullande och minska nedgången i efterfrågan och minska den höga arbetslösheten.
Utan Obamas stimulans av ekonomin, skulle ekonomin inte ha producerat tre fjärdedelar av den positiva tillväxten. Stimulansmedlen (och penningpolitiken) höll ekonomin ifrån att vända ner i en allvarlig recession.
Hade Obama följt underskottshökarnas råd (många som också stödde Bushs krig i Irak och Afghanistan) skulle landet ha gått in i ännu en Stor Depression. Detta är värt att fundera på, då någon Fox bimbo i en slags halsringning säger ”Stimulansen fungerade inte.”
Självständiga regeringar vars skulder betalas i deras egen valuta är inte som du eller jag. De är inte penningmässigt återhållsamma eller har kravet på sig att balansera sitt checkhäfte, man behöver inte heller det, om det skulle försvaga ekonomin eller öka arbetslösheten. Regeringen kan spendera utan risk för bankrutt, för det innebär en skuld till sig själv. Ja, det kan skapa inflation då arbetslösheten är låg och det finns för mycket pengar som jagar alltför lite varor.
Men detta skulle inte avskräcka regeringen från att stimulera ekonomin då arbetslösheten ligger på 10%, undersysselsättningen är 20%, tillverklingen går på lågvarv, husmarknaden är i spillror, konsumentindexet under 1% och ekonomin tenderar till en verklig deflation.
Underskottet bör öka och vara kvar på en hög nivå tills arbetslösheten och överkapaciteten börjar gå tillbaka. Ekonomer vet att det är ett långsiktigt projekt att få bort konsumentmakten, vilket gör att regeringens stimulansprogran kräver en mycket lång tidsperiod.Vänj er vid det.
Förra veckan sa ekonomen James Galbraith i en intervju av Washington Posts Ezra Klein, på frågan om Galbraith trodde att ”faran med det långvariga underskottet hade överdrivits av de flesta ekonomer.” Det här är hans svar.
James Galbraith- ”Jag tror faran är noll. Den är inte överdriven. Den är fullständigt misstolkad.
Ezra Klein- ”Varför?”
James Galbraith-”Vad innebär faran? Det enda möjliga svaret är att det större underskottet skulle komma att höja räntenivån. Nåja, om marknaden ansåg att detta hade utgjort en allvarlig risk, då skulle inte räntan på de 20-åriga statsobligationerna vara 4 procent och ska förändras.
Om marknaden ansåg att räntan borde tvingas upp, på grund av de svårigheter som kommer tio år framåt i tiden, då skulle den ligga på den 20-åriga räntenivån. Den räntan har i realiteten gått ner i bakvattnet på den europeiska krisen.
Så här finns två möjligheter. En är att teorin är fel. Den andra är att marknaden inte är rationell. Och om marknaden inte är rationell, då är det ingen vits att konstruera en politik som anpassar sig efter marknaden, emedan man inte kan rätta sig efter något som är irrationellt.” (Washington Post)
Naturligtvis rörde Galbraith’s svar upp kontrovrersen vid Fox School of Economics där Andrew Mellon’s foto fortfarande stolt visas upp. Men Galbraith har rätt. Ifall marknaderna verkligen skulle oroa sig, då hade avkastningen på de långa skatteobligationerna gått upp. Men de går inte upp, för ekonomin slåss fortfarande mot deflationen.
Den 10-åriga obligationen ligger nu på 3.4%, precis som man kunnat vänta sig under en depression. I onsdags låg det verkliga konsumentprisindex CPI på 1%. Det finns alltså ingen inflation i systemet. Inflations-fördömarna är icke trovärdiga alarminster, som man inte bör lyssna på. För ekonomin behöver mer stimulans, mer regeringsstimulans. Återigen Galbraith-
“För att poängtera det…återhämtar sig ekonomin pga budgetunderskottet. Utan dessa budgetunderskott skulle det inte blivit någon återhämtning, för det är underskotten som hjälper till att placera mer pengar i hushållens fickor. Att tala om återhämtning medan man kritiserar underskotten är utan rim och reson. Poängen med allt detta [stimulansåtgärder] är att öka på underskottet. Patienten återhämtar sig från en dödlig sjukdom och ändå attackerar pressen medicinen….”
”Underskottet och USAs regerings offentliga skuldsättning kan, bör, måste och kommer att öka krisen. Den kommer att öka, vare sig regeringen agerar eller inte. Valet ligger mellan ett aktivt program, att driva upp statsskulden då man skapar jobb och återuppbygger Amerika, eller ett passivt program som ökar skulden för att vinsterna kollapsar.
Detta för att befolkningen måste fortsatta det offentliga regeringsprogrammet och för att Finansdepartementet vill det, av inget särskilt skäl för att rädda storbankerna och bygga upp dom.” (Galbraith: underskottet är lösningen, inte problemet, John Hanrahan, Nieman Watchdog)
Inte alla utgifter är bra. John Maynard Keynes understödde aldrig några räddningsaktioner till finansinstitutioner som styrdes av skurkar och ändå har detta i grunden varit den politik, som Federal Reserve har fört från dag 1. Keynes ansåg marknaderna var totalt instabila; att regeringarna hade en roll att spela för att lugna ner kapitalismens excesser, reducera ojämlikheten och skapa jobb. Han trodde också att slumpen skulle hålla i sig mycket längre än nödvändigt, såvida regeringen inte går in och stimulerar efterfrågan.
Värdet på underskottet beror på hur pengarna spenderas. $700 miljarder till TARP slösades i stora drag bort på finaninstitutioner som borde blivit nationaliserade, brutits upp och ha satt deras giftiga tillgångar under auktion. De $787 miljarder i stimulanspaket var å andra sidan en stor framgång, eftersom den erbjöd staterna en ytterst eftersökt lättnad, fördelar för arbetslösa, skattereduktion och infrastrukturprogram. Experter tror att stimulansen har ökat sysselsättningen med i stora drag två miljoner arbetare och ökat GDP med 1.5% till 2.5%.
Stimulansen är ingen patentlösning och ingen har heller sagt det. Den är en räddningsaktion för att pumpa in blod i en sjuklig patient under ett våldsamt trauma. Den gjorde vad den var avsedd för och betalade sig genom uppgången i den ekonomiska aktiviteten och tillväxten. Så här sammanfattar Paul Krugman det hela:
”…att av en slump mer eller mindre öka regeringensutgifterna talar för sig själv: Det leder till högre resultat, inte bara på kort sikt utan också på lång sikt och leder därför till högre intäkter, vilket mycket troligt kommer att mer än nollställer de ursprungliga utgifterna.” (Paul Krugmans blog, ”The Conscience of a Liberal”, New York Times).
Stimuleringskritiker borde kanske memorera Krugman citat. Eller kanske detta i IMF World Economic Outlook från april 2010: ”Skattepolitik erbjöd ett stort stöd som svar på den djupa nedgången, särskilt i avancerade ekonomier… Valutabalansen har förstörts, i första hand på grund av fallande vinstnivåer som resulterat i en minskad real-och finansaktivitet. Penningstimulansen har spelat en stor roll i stabilisering av det hela, men bidragit lite till ökningar i den offentliga skuldsättningen, som är särskilt stor i avancerade ekonomier.” (Found at Billy Blog, Bill Mitchell)
Repetera: Stimulansen har ”bidragit lite till ökningen av den offentliga skuldsättningen.” Med andra ord är de jättelika skuldsättningarna inte resultet av stimulanspaketen (eller så-kallede ”profigate” offentliga utgifter) utan av ”fallande
statsinkomster” för att ekonomin fortfarande befinner sig på rygg. Budskapet är enkelt; sätt tillbaka människor i arbete,öka efterfrågan, återupprätta den allmänna tilltron och lägg ut mer pengar. Nu.
Sammanbrott i EU- Vad händer då underskotts-hökarna bestämmer politiken?
Globala marknader har kastats ut och sopats bort i över en månad nu, med mer än $5.3 triljoner i marknadsvärde. Till synes blev Greklands stora underskott katalysatorn, men det utgör bara en del av historien. Under Maastrichtfördragets villkor, Europeiska Unionionens stora fördrag, får inte EUstaternas underskott överstiga fördragets 3% tak. I grunden upprepar det inkonsekventa fördraget regelmässigt affärscykeln. Är recessioner också förbjudna?
Eftergivna tyska byråkrater och statshuvuden har tagit upp frågan om pengamässig redbarhet och vänt en fullt hanterbar fråga till en fullt utvecklad kris, som hade kunnat bryta upp EU och dra ner världen i en recession. Håll i minnet att Tyskland var den som mest tjänat på Greklands underskott, vilket reflekteras av landets väldiga överskott. Den ena existerar inte utan den andra; och som Keynes poängterat, länder med överskott ökar den globala instabiliteten genom att utöva ”negativa yttre drag”. Det har inte stoppat tysk media från att peka på ”sparsamhet” för sina grannar i söder.
Nu ligger marknaderna i ett våldsamt känsligt läge, som skjutit i höjden och blivit måttstock för det marknadstryck som stadigt ökar. Lån mellan bankerna har minskat. Greklands utgifter har uppvisat EUbanksystemets ruttenhet, vilket varit överlastat med skräptillgodohavanden och ickefungerande lån. Endast EU saknar den skatte/politiska infrastruktur som garant för de här skräppappren. Trycket på bankerna fortsätter alltså att växa, då utsikten av en annan Lehman Brothers-bankkrash har blivit större för var dag.
Under tiden duellerar polititiker i Berlin, vilka till 100% är säkra på att ”skylla över på alla andra”-och håller fast vid sin ekonomiska plan ända sedan Hoovers dagar; balanserade budgetar och åtstramningsprogram med den penningmässiga tvångströjan på. Detta är också underskotthökarnas botemedel, alltså Hoovers Lösning. Ta en ordentlig titt; så här kommer USA att te sig, då Keynes-påpucklarna, bältesspännarna och underskottspessimisterna fått som dom velat. Den stora depressionen 2.0. Sätt en peng på det.
övers Ingrid Ternert