Fredskoalitionen Göteborg

10 september, 2011

Obama, Khadaffi och Natos flyganfall

Filed under: Afrika,CIA,EU,FN,Frankrike,krig,Libyen,NATO,nya,Storbritannien,terrorism,USA — ingrid @ 02:33

 Två dödade Natosoldater per dag i Afghanistan, det dödligaste året hittills. Meningen är att till år 2014 ska de främmande trupperna vara ute ur landet.

Nu hyllar USA de ‘extraordinära’ franska och brittiska rollerna i Libyen, i NATOs luftstrider, där Förenta Staterna försett dem med de kritiska tillgångar som har säkrat framgången, sa USAs Natoambassadör på torsdagen.

”Vi är klart nära slutet av operationen,” sa ambassadör Ivo Daalder, eftersom det är nästan sex månader sedan NATO tog över missionen att bomba Libyen.

Brittiska och franska flygplan har flugit en tredjedel av 22000 flygräder, medan deras stridsflygplan träffat 40 procent av de 5000 militära mål som NATO har förstört i Libyen, sa Daalder.

”Frankrike och Storbritannien har utfört ett utomordentligt arbete och de har samtidigt varit omistliga för operationens framgång,” sa Daalder till reportrarna.

Alltmedan runt hälften av NATOs medlemmar bidragit med militärt material till operationen, var det bara åtta som har genomfört luftstrider: Förenta Staterna, Frankrike, Storbritannie, Kanada, Italien, Danmark, Norge och Belgien.

Daalder tryckte på den roll som Belgien, Danmark och Norge spelat, då de tillsammans bombat lika många mål som Frankrike trots deras relativt små luftstyrkor.

Storbritannien och Frankrike var ledande i luftstriden mot Kadhafis styrkor i Libyen, och ma den 19 mars sköt man av de första salvorna i den koalition, som Förenta Staterna ledde.

Men med Förenta Staterna nergrävd i Afghanistan kom den 31 mars USAs president Barack Obama att lämna över ledningen av operationerna i Libyen till NATO.

Trots överlämnandet stod USAmilitären för tre-fjärdedelar av flygplanens påfyllnad liksom spanings-och de obemannade spionplanen, medan USAs andra obemannade farkoster var ämnade till att… träffa mål.

USAs krigsflygplan och kryssningsmissiler var också centrala för att få bort Kadhaffis luftförsvar, och beredde väg för NATOs krigsflygplan att flyga upp i Libyens säkrare skyar.

”Var och en av dessa element har absolut varit kritiska för operationens framgång,” sa Daalder och noterade att USAs flygplan  stått för en fjärdedel av nästan 22 000 flygningar, mer än någon annan nation.

USAs ”bidrag var nödvändigt för att få NATOländer och partnerländer att deltta och fullfölja sina bidrag till mandatet”

Daalder sa också att NATO skulle fortsätta sin mission så länge Kadhaffis lojalister fortsätter sitt motstånd. Alliansens andra 90-dagarsmandat avslutas den 27 september, men tjänstemän har sagt att NATO kommer att förnya det, såvida hotet kvarstår.

Medan styrkor från Libyens regerande Nationella ÖvergångsRåd jagar Kadaffi, som på torsdagen hade hörts i  en radioutsändning med ännu ett stridslystet ljudband, och Daalder sa att det var oklart huruvida hans tillfångatagande nödvändigtvis skulle få följeslagaren att resa vit flagg.

”Det är inte säkert om han tas ut, att alltihop nödvändigtvis behöver kollapsa; det är det vi inte riktigt vet..,” sa Daalder.

övers Ingrid Ternert

9 september, 2011

En hållbar evig fred – för Väst?

Enduring freedom forever av Pepe Escobar Asia Times 9 sept 
Väst försöker förgäves finna någon form av ångest som tjänar dess förflutna – E M Cioran

Vår väg är huvudvägen
Pentagons Långa Krig klarade inte upp det; men folk i NordAfrika gjorde det. Den Arabiska Våren besegrade 9/11, och besegrade al-Qaida. Den besegrade också Osama bin Laden innan räden mot Abbottabad (egentligen en målinriktad avrättning utförd av ett amerikanskt kommando, efter intrång i en suverän nations luftrum).

Men just som den Arabiska Våren också verkade besegra villfarelse om den Heliga Triaden – Islamofobi, Civilisationernas kamp och Historens slut…

…Allt har kommit i rörelse genom ‘Operation Odyssey Dawn’. Washington, London och Paris beslutade gräva ner den Internationella Lag som funnits sedan 1648 års Västfaliska Fred. R2P – ”Ansvar att skydda” civila – fick sin ballistiska födelse, den perfekta humanitära täckmanteln för försvar av NATOs ekonomiska och strategiska intressen.

Tillsammans med fördelen av Nobels FredsPrisVinnare och multipla krigsutvecklare Barack Obama som presiderar över Natos förvandling i ett globalt Robocop – med eller utan grönt ljus från FN. Västmakterna fick ett splitternytt firmamärke; en global milis. Anfallen mot Irak – utan FNmandat – handlade om regimskifte. Libyen – med FNs välsignelse – handlade också om regimskifte, trots att Obama svurit på, att det inte förhållit sig så.

Tio år efter 9/11, med det fyra generationers sk Långa Kriget  – teoretiskt ett ”nytt” kontramotstånd av ett asymmetriskt krigsavskum.Välkommen till CIA som paramilitär milis. Välkommen till Drone-istan – General Atomics MQ-1 Predatorer för att sikta in sig mot militanter och hänge sig åt en udda kollateral förgörelse – ungefär som det att bomba pashtunska bröllop.

Och välkommen till Förenade SpecialOperationsKommandot (JSOC), utvecklad av den förre hjälten i Irak och numera CIAledaren general David Petraeus, med sin ”nära fullskaliga industriella kontraterrorist- mördarmaskin”, som Petraeus skyddsling John Nagl förklarade.

JSOC är vad man i Latinamerika under 1970talet kallade en dödsskvadron, men är nu under Pentagon direkta skydd en  mästare i död och fängslande, grundad på en skör, legal eller påfallande extralegal premiss, t.ex att jaga mål från avrättningslista, som även innehåller amerikanska medborgare.

Med cirkeln obruten? Naturligtvis inte; Obamas amerikanska Sätt att Kriga – där man nu skryter om synbarligen noll i offer, t.ex i Libyen – men med samma målsättning som Bush. Pentagon lämnar Afghanistan och Irak över dess kollektivt döda kropp.

Pentagon kommer sätta upp en Africom-bas i Libyen. Mitt i störtfloden av dessa kända och okända främlingar, dessa som utgör den verkliga födelsen av det nya MellanÖstern. Det som verkligen betyder något är Pentagons besatthet av att kontrollera hela bågen av instabilitet.

Minns den hetsiga nykonservativa retoriken i Washington mellan det tidiga 2002-talet om ondskans axelmakter och invasionen av Irak år 2003; Verkliga män går mot Teheran. Playstations ‘King of Jordan’ och hur den ärkekontra-revolutionära Kungen av SaudiArabien dillar om det existerande hot som de shia-religiösas stjärna av stater utgör.

De vansinniga och/eller betryckta hjärtan och sinnen i instabilitetens båge är fortsatt alienerade. Alla slags bakslag finns kvar. Man behöver till exempel bara räkna ut hur lång tid det tar för NATOs makter att våldta Libyen. Ge igen? Till och med det kommer CIA/Pentagon skryta med. Det kommer att bli en barnlek.

Vilken vidrig best det än gäller, är för den till slut ändå timmen slagen, då man hasar sig fram till … Kabul? Bagdad? Tripoli? Riyad? … för att födas på nytt? Det finns inget slut i sikte; det är det verkliga syftet med Uppdrag Genomfört.  Tio år efter 9/11 är vägen till krig, den mission som pågår för evigt.

övers Ingrid Ternert

6 september, 2011

Manchester United och de asiatiska detaljerna

Vill vi ha det så? Djävulen finns i de asiatiska detaljerna – del 1 av Mair Dubois 

Manchester Uniteds stjärnors inkomster har ökat till över US$500 miljoner genom sponsoröverenskommelser som med Aon Corp, vilken i torsdags visade att dess konton och (70-starka) marknadsteam är lika mycket ett europeiskt  vinnarmaterial som Wayne Rooney och liknande spelare i Englands ledande fotbollsklubb.

Nyliga sponsoravtal bådar gått för framtida försäljning. Asiatiska köp med den malaysiska nudel- och snacks-tillverkaren Mamee, Double Decker och den vietnamesiska mobiltelefonoperatören Beeline, vimlar av möjligheter. Manchester United manager Alex Ferguson, i hans yngre dagar arbetsledare i Glasgows tidigare fungerande skeppsvarv, hade kanske kunnat skaka hand med dessa drivna kommersiella vänskapslag – men de äger mer muskler än vad deras brist på global prominens visar.

Den riktigt stora tilldragelsen i Europa – en för UKs idrott otroliga fyraårs $66 miljonsuppgörelse med den tyska fraktservicen DHL – som i huvudsak har kopplats till klubbens träningsutrustning.

De årliga inkomsterna som ”Red Devils” gick ut med den 1 september övertygar vissa som tvivlar på Thomases och är trötta på den amerikanska ägaren Malcolm Glazers imminenta $1 miljard listning av tillgångarna i Singapore, till att köpa aktier innan man gräver ner sina händer alltför mycket i såren av skulder som hotar blöda ur klubben i framtiden. De kan redan ha omvandlats av teamets 8-2 förödmjukelse förra söndagen mot Londonbaserade rivalen Arsenal. Farten och modet hos detta team som var förra årets vinnare av engelska ligan, förbluffade till och med Manchester Uniteds 300 miljoner fans runt världen.

Manchester United kommer nästa månad teckna ett sponsoravtal med Kuala Lumpur-listade Mamee Double Decker, rapporterade Bloomberg, och slog upp en rapport från 17 augusti på Singapores webbsida entrepreneurs.com.  Kopplingen är med Mister Potato, en slags potatischips och crisps, sa Bloomberg. Mamee Double Decker framhåller att man har 48% av potatisprodukt-marknaden i Malaysia, och skryter om att avsätta Mr Pringle i varuhus så långt borta som Australien.

Ett dotterbolag marknadsför sina produkter i Malaysia, en fattig nation där fotboll är en växande sport. Senior General Than Shwe, landets dåvarande militärboss, la fram ett $1 miljardbud för Manchester United år 2008 efter att hans ”favorit barnbarn” bönat och bett, enligt ett telegram från USAs ambassad, som WikiLeaks förra december avslöjat. (Det Internationella FotbollsFörbundet FIFA utreds nu för påstådda sanktions-dämpande kopplingar till landets nya footbollsfederation. FIFA förnekar att man gjort något icke- tillåtet, men anklagelserna skulle ha kunnat leda till häftiga böter och även fängelse.)

Drömmer om Manchester United? Det gör sonsonen Nay Shwe Thway Aung (vit skjorta) på 1999 års Yangon Bilutställning.  Malaysias Mamee DubbelDeckare grundades 1997, medan landet fortfarande regerades av Than Shwes militärjunta. År 2003 kampanjade fackföreningsfolk mot juntans utnyttjande av påtvingat arbete.

Och affärsförbindelser i landet kopplade juntans Mamee i Malaysia till utländska ekiperingar. Då man undertecknade ‘International Confederation of Free Trade Unions’ (125 miljoner medlemmar i 145 länder och territorier), sa man att enligt vissa bevis, ”var det omöjligt att genomföra någon handel eller annan ekonomisk aktivitet med Burma [Myanmar] utan att erbjuda ett direkt stöd, mestadels finansiellt, till militärjuntan”.

Brevet till Mamee och andra företag som hade investerat i Malaysia handlade om att dra sig tillbaka ”som en fråga av yttersta vikt”. En pressrelease från regeringen från år 1999 markerade öppningen av en nudelfabrik av Malaysias ‘Mamee DoubleDecker’ gemensamt uppförd av Unionen Myanmars Ekonomiska Holdingbolag Ltd och Mamee Double Decker of Malaysia”. Den regeringsägda utrustningen ”betraktas ofta som de väpnade styrkornas affärsgren för handeln”. Mamee har fortfarande ett dotterbolag i Mingaladon, Myanmar.

Risk för gult kort
En nominellt vald civil regering tog detta år över i Myanmar. Även om landet fortfarande är föremål för USAs sanktioner och man reflekterat oro över ociviliserat uppträdande i stil med drog- och människotrafficking, utnyttjande av barnsoldater och pengatvätt.

USAs 2008 års Jade Akt förbjuder särskilt amerikaner från att engagera sig i finansiella transaktioner med Statens Freds och UtvecklingsRåd (den förre militärregeringen), inklusive transaktioner som involverar allt med ekonomiskt värde. Executive Order 13047 förhindrar nya investeringar i Burma, som USA fortfarande kallar Myanmar.

Sponsoraffärer, när de blir offentliga, fokuserar på den summa som företag betalar för att ha sina logos tryckta på skjortor och stadiumförråd; underförstått ska det stå vid klubbnamnen och spelarnas muggar, på reklam utanför plan, potatischipspaket och liknande – eller Manchester United på motorcyklar och ölkannor i Asien – med ett överfört ”ekonomiskt värde” som refereras till i JadeAkten. Denna lag gäller fortfarande i Malaysa, trots nya ändringar som erbjuder tillräckliga villkor för att röja undan sanktionerna.

Den geografiska utsträckningen av Manchester Uniteds sponsorer har uppenbarligen att göra med Mamee Double Decker om och när man kan släppa fler detaljer, möjligen nu under månaden.

övers Ingrid Ternert

20 augusti, 2011

Läget i Afghanistan

Dödandet i söndags av en fransk soldat utlöste förnyad kritik av Frankrikes strategi i detta asiatiska land vilket ökade trycket på president Nicolas Sarkozy inför presidentvalet nästa år.

Under en spaningsoperation i Kapisaprovinsen i nordöstra Afghanistan hade nämligen en fransk soldat skjutits till döds av en talibansk motståndsman, vilket kom att föra upp de franska förlusterna i landet till 74 sedan år 2001.

I ett uttalande från Elyséepalatset efter händelsen försäkrade president Sarkozy Frankrikes beslutsamhet att arbeta med den NATO-ledda ISAF-styrkan för att återställa fred och säkerhet i landet. Men det visade sig en oenighet då vänster-partierna krävde ett omedelbart tillbakadragande av franska trupper för att därmed undvika nya förluster. ”Vi vet att det idag inte finns någon militär lösning i Afghanistan.

Det har gradvis blivit ett markkrig där vi kan se hur det har hamnat i ett dödläge.” sa Martine Aubry, socialistkandidat i nästa presidentval. Aubry, som tidigare varit generalsekreterare i Socialistpartiet, lovade att dra bort de franska trupperna ”senast år 2012”, såvida hon vinner presidentvalet. (Frankrike har omkring 4000 soldater i Afghanistan).

Xinhua 16 augusti-De nya siffror som lämnats av NATO visar på en dramatisk ökning av antalet amerikanska kommandoräder över hela Afghanistan sedan general Stanley McChrystal blivit avskedad som befälhavare och  efterträtts av den tidigare CIAchefen David Petraeus.

År 2009 utförde NATO totalt 675 räder, medan man år 2010 då Petraeus tagit över genomförde 1780 räder. Hittills i år har 1879 räder genomförts enligt antiwar.com den 12 augusti

Sveriges Afghanistanpolitik
Markus Håkansson i Svenska Afghanistankomittén: Trupptillbakadragandet har påbörjats och ska vara avslutat år 2014.
 
Den verkliga utmaningen i det härjade landet är att själva staten Afghanistan inte fungerar särskilt väl. Rättsstaten Afghanistan existerar egentligen bara på papperet. Korruptionen är utbredd och genomsyrar hela samhället. Det är ett dåligt utgångsläge som lämnar mycket övrigt att önska.
Det viktiga nu är att det internationella samfundet samlar sig kring en agenda och på allvar försöker bistå det afghanska folket med att bygga en fungerande stat, eller i varje fall ett embryo till något som liknar en fungerande stat. Det kommer att ta tid. Svenska Afghanistankommittén (SAK) har under 30 år jobbat i landet och finns där så länge det behövs, om det så är 10, 30 eller 50 ytterligare år.

Vägen framåt stavas utbildning. Endast med en utbildad befolkning kommer landet kunna resa sig. Särskilt viktigt är att få med flickor och kvinnor i denna utveckling. Men med en utbildad befolkning med T-shirt och PET-kasse kommer också krav på arbete –och kvalificerat arbete och högre studier.

Det innebär att bidraget från det internationella samfundet efter att trupperna dragits tillbaka, förutom utbildning också måste inrikta sig på att bygga upp institutioner, infrastruktur och göra det möjligt för de utländska företagen att investera i landet. SAK har genom åren utbildat miljoner flickor och pojkar.

Inlägg till radions Ring P1 12 augusti av Peter Tornborg, Åmål: Kostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan kan ge skolgång åt 7310 barn eller driva sjukvårdskliniker med en sjukvårdare i 12 afghanska byar under ett års tid. Varför får vi inget svar på vad kriget kostar svenska skattebetalare?

Hur många afghaner har dödats eller lemlästats av svenska legosoldater? Varför är debatten om Afghanistankriget så frånvarande i Sverige? Ändå kan kostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan ge skolgång åt 7310 barn eller driva sjukvårdskliniker med en sjukvårdare i 12 afghanska byar under ett års tid. Hur många afghaner har dödats eller lemlästats av svenska legosoldater? Varför är debatten om Afghanistankriget så frånvarande i svensk press?

Ulf Karlsröm GP Debatt 3 augusti polemiserar mot Karin Engström (m) ordförande i Riksdagens utrikesutskott:

Sverige kryper allt närmare NATO. Ingen fråga tycks för liten för att Nato inte skall blanda sig i. Rätten till nationellt självbestämmande betyder i sammanhanget ingenting. Militärorganisationen anser sig ha rätt att intervenera hur- och var som helst i världen…

I de flesta blodiga krig som i dag trasar sönder vår värld: i Afghanistan, Irak, Palestina och Libyen spelar USA och Nato en förödande, destruktiv roll. Bara i Irak har bortemot en miljon människor dödats till följd av kriget och 4-5 miljoner bortdrivits som flyktingar. Det senaste krigsäventyret, det i Libyen, har mindre proportioner, men cynismen inom Nato är inte mindre för det…

Hur är det med marionettregeringarna i Afghanistan och Irak? Vad vi idag behöver är en demontering av de rika ländernas vapensmedjor och krigsorganisationen Nato. När den vägen börjar beträdas, då tar jag gärna Karin Enström i hand, på väg mot ett starkare FN.

Nyheter om Afghanistan
Dödandet av en fransk soldat i söndags utlöste en förnyad kritik över Frankrikes strategi i det asiatiska landet och ökade trycket på president Nicolas Sarkozy inför presidentvalet nästa år. Under en spaningsoperation i Kapisa-provinsen i nordöstra Afghanistan sköts en fransk soldat till döds av en talibansk motståndsman, vilket ökade de franska förlusterna i landet till 74 stupade sedan 2001.
I ett uttalande efter händelsen från Elyséepalatset försäkrade Sarkozy Frankrikes beslutsamhet att arbeta med den NATO-ledda ISAF-styrkan för att återställa fred och säkerhet i landet. Men det blev oenighet då vänsterpartierna krävde ett omedelbart tillbakadragande av franska trupper för att undvika nya förluster.

”Vi vet att idag finns ingen militär lösning i Afghanistan. Det har gradvis övergått till ett markkrig, där vi kan se hur det hamnat i dödläge.” sa Martine Aubry, socialistkandidat i nästa presidentval.

Aubry har lovat dra tillbaka de franska trupperna ”senast år 2012” om hon vinner presidentvalet.  Xinhua 16 augusti.

De nya siffror Nato lämnat visar en dramatisk ökning av antalet amerikanska kommandoräder över hela Afghanistan efter det att general Stanley McChrystal avskedats som befälhavare och som efterträdare fått den tidigare CIA-chefen David Petraeus. År 2009 utförde NATO totalt 675 räder och 1780 räder år 2010. Enligt antiwar.com hade man den 12 augusti 2011 genomfört 2350 räder

Markus Håkansson i Svenska Afghanistankommittén skriver om Sveriges Afghanistanpolitik: Trupptillbakadragandet har påbörjats och ska avslutas år 2014. I vilken takt soldaterna vänder hem är ännu oklart, men samtidigt närmast ointressant. Att utländsk militär avslutar sina uppdrag har ingenting med kapaciteten hos deras afghanska kolleger att göra. Nej, andra prioriteringar gäller.

Men det är heller inte det som är det stora problemet. Den verkliga utmaningen i detta härjade land är att själva staten Afghanistan inte fungerar särskilt väl. Rättsstaten Afghanistan existerar egentligen bara på papperet. Korruptionen är utbredd och genomsyrar hela samhället.

Det är ett dåligt utgångsläge som lämnar mycket övrigt att önska. Det viktiga nu är att internationella samfundet samlar sig kring en agenda och på allvar försöker bistå det afghanska folket i att bygga en fungerande stat, eller i varje fall ett embryo till något som liknar en fungerande stat.

Det kommer att ta tid. Svenska Afghanistankommittén (SAK) har jobbat i landet i 30 år nu och kommer att finnas där så länge vi behövs – om det så är ytterligare 10, 30 eller 50 år. Vägen framåt stavas utbildning. Endast med en utbildad befolkning kan landet förmå resa sig. Särskilt viktigt är att få med flickor och kvinnor i denna utveckling. Men med en utbildad befolkning kommer också kravet på arbete – kvalificerat arbete samt högre studier.

Det innebär att bidraget från det internationella samfundet efter att trupperna dragits bort, förutom utbildning också måste inrikta sig på att bygga institutioner, infrastruktur och göra det möjligt för de utländska företagen där att investera. SAK har genom åren utbildat miljoner flickor och pojkar. Se ETC 1 juli.

Så vad kostar kriget svenska skattebetalare? Hur många afghaner har dödats eller lemlästats av svenska legosoldater? Kostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan kan under ett enda år ge skolgång åt över 7300 barn eller sjukvårdskliniker med en enda vårdare i 12 afghanska byar, enligt en skribent. Sverige tycks sakna debatt om kriget i Afghanistan. Ändå motsvarar kostnaderna för en enda svensk soldat 7300 barns skolgång.

Jämför med vad det destruktiva kriget kostar svenska skattebetalare… Hur många afghaner har förresten dödats eller lemlästats av de svenska legosoldaterna? En sådan debatt tycks här i landet lysa med sin frånvaro.

viss övers IT

15 augusti, 2011

Efter Norge – vad händer nu, Johan Galtung?

 

Norge 22 juli – And What Now?
8 juli 2011 ‘Tribune Libre’ – av Johan Galtung 
Efter mer än 50 intervjuer om 22 juli händelserna i Norge skriver den svenska frilansjournalisten Ditte Lundberg

1. Vad tror du det är som gör att högerpartier och populism får stöd i Europa?

JG Den relativa nedgången i världen som USA och EU och den minskade utvecklingen  i Väst har medfört, att man förlorat mycket av det man har uppnått ekonomiskt och socialt: då naturligtvis USA-UK-Irland och länder i Mellanöstern, förutom Turkiet utanför EU. Väst är inte van vid att dess imperier vittrar sönder, kolonialismen är borta. Upp kommer nostalgi över den “gamla goda tiden” då Europa står i ledningen och den vita kristna mannen härskar i Europa, en kult av nationer och lokala Heimat traditioner.

Skulden läggs på modernister och deras upplysning, på socialister, feminister och pacifister– och utlänningar. Som Breivik glömmer de att livet på botten och för kvinnor varit ett tyst lidande, medan deras prisade nationer bedrivit oräkneliga krig med varandra och välståndet var baserat på exploatering.

Deras tidsmaskin producerar en idealiserad bubbla. Förutom på toppen av att lätt ta till våld för att ingjuta respekt, inför vilka de än möter. Denna trend fortsätter – och mycket avancerat i USA. Förmodlingen är vi nära att högerkrafterna tar över och upphäver sekulär demokrati. Och får USA-Europa att bli en gammal relik innan år 2030, då Europas andel bara är 9 procent av världens befolkning.

2. Tror du att retoriken och praktiken från “kriget mot terrorn” haft någon verkan?

JG En enorm påverkan. Likt guerillakrig och statsterrorism utnyttjar terrorismen våld för politiska mål och misslyckas då folk demonstrerar mot terrorismen–ungefär som tyskar mot en RAF-allierad bombning och mot Baader-Meinhof. Men Västs propagandamaskin har inordnat allt anti-Väst, anti-USA under den rubriken, som det skulle komma av ondska; alltså totalt irrationellt.

3. Har det skapat en fruktan för muslimer, känslan av vi mot dom, vilket föder xenophobia, rädsla för det främmande?

JG Säkert. Och det finns absolut ingen reflektion över att det var dom kristna som invaderade muslimska länder från Korstågen 1095-1291 och utförde 26 stora attacker enbart år 1830, med miljoner dödade, exploaterade och koloniserade stora områden.

Kristendomen rörde sig åt väster, söder och öster; Norr var deras. Men det finns också en liten reflektion inom islam om hur man rört sig åt Öst, Syd och Väst (Omayyaderna), in till Europa, tills man stoppats vid Tours-Poitiers under år 732, Lepanto år 1571 och vid ingången till Wien år 1683. De är inte så olika, men den kristna expansionen kom senare, liksom dagens muslimska uppmaningar till respekt.

Det är hög tid för båda att komma till en bättre insikt om historien. Just nu ser man sig själv i bästa möjliga dager och den andra i sämsta: Väst talar om Rättsstaten, mänskliga rättigheter inklusive rätten att säga vad man vill om Islam, och Demokrati till skillnad från Teokrati;

Islam talar om gemenskap och att dela med sig och monoteism, som inte hindras av mänsklig inverkan. Dessa båda talar om varandras fruktansvärda våldsdåd. Jag tror de borde tala mycket mer om vad de finner positivt hos varandra, och hur de ska kunna samarbeta.

4. Norge är en NATOmedlem och har trupper i både Libyen och Afghanistan. I NATOs operationer har bomber blivit ett villkor för att upprätta demokrati och frihet. Vad händer med vår världsbild och de fredliga organisationernas och  metodernas legitimitet om våldet hos demokratiska länder ses som lösning på världsfreden?

JG Naturligtvis kan inte det fungera. Demokrati måste komma underifrån, inte uppifrån; samma gäller frihet. Se på Gandhi: du är i konflikten som den framtid du vill se: du använder fakta, argument, dialog och transparens; och uppträder som en fri människa.

5. Tror du terroristattacken i Norge kan komplicera och utmana “kriget mot terrorn” och i det långa loppet bilden av Väst och de ‘goda människorna’?

JG Nu för tiden är Väst = Fin bild, något som bara gäller i Väst. Mycket av det magin är borta; för att då inte blanda in det faktum, att många försöker göra detta med Väst till en fördel för sig själv. Varje argument som gäller kriget mot terrorismen kommer att bemötas med ett “se på dig själv”.

6. Till slut förutspådde du Sovjetimperiets fall och anser att USA till år 2020 möter samma öde. Och detta ögonblick verkar inte långt borta. Vilka är dina reflektioner om Amerikas framtid vid det här laget?

JG Jag kände under 1980 att Sovjet-imperiet, givet dess massiva motsättningar inte kunde överleva 1990 men skulle gå under vid sin svagaste punkt, Berlinmuren, inom tio år. Det gjorde den. För det USAimperium jag under år 2000 såg, var de svagaste punkterna motsättningarna mellan USAs statsterrorism och den terrorism som den skulle framkalla;

Mellan en galopperande finansekonomi och en stagnerande verklig ekonomi; mellan att ta lydnad för givet och att se USA som i grunden irrelevant; och mellan en stagnerande judendom-kristendom och en uppstigande islam. Detta kan knappast inte överleva 2020. Processen är snabb; Jag tror att USAimperiet vid den tiden redan är de facto död. Men jag fruktar en senare amerikansk fascism, evangelikansk, kärnvapen, med en arbetarklass som vänder sig till TeaParty rörelsen hellre än att förnya USA.

7. Hur kommer konflikten i MellanÖstern och freden i resten av världen att påverkas om USA förlorar sin makt och sitt inflytande i världspolitiken?

JG Ett hinder försvinner. Israel kan inte ensam hysa autokrat-korrupta eliter. Jag hoppas Israel och närliggande stater kommer att skapa ett MellanÖsternRåd liknande 1958 års EuropaRåd: sex länder, öppna gränser, konsensusbeslut. Låt oss arbeta för det.

övers Ingrid Ternert

12 augusti, 2011

Efter Berlinmurens fall – hur är det idag?

Filed under: ekonomi,EU,Mänskliga Rättigheter,Storbritannien,Sverige,USA — ingrid @ 19:59

12 augusti 2011 Nu är det 50 år sedan Berlinmuren byggdes. Ingenstans är nutidshistorien så närvarande som just i Berlin.

Dagens mediarapportering handlar om delningen av Berlin år 1961 med hjälp av pansarvagnar då muren byggdes , men ändå flydde  20000 från DDR var månad. Alla hade studerat på DDRs bekostnad och kom att fly till Väst, så vad skulle de göra där undrade folk.

Och för 50 år sedan byggdes muren, men folk säger att man ändå har haft mat och läkarvård, även om allt inte var bra.

1958 gav Chrustjov sitt ultimatum till västmakterna att lämna Berlin med sin ständiga flykt av högutbildade till Väst, och till slut gav han med sig… Men många tycker det räcker nu med allt som skrivits om staden.

Idag är USAs budgetunderskott högt och landets kreditbetyg sänkt under finanskrisen med arbetslöshet och budgetunderskott. Man känner sig leva i tumult och att det kommer ta tid att resa sig igen. Men Galtung sa en gång att USA går i putten år 2015.

–I Storbritannien är samhällsklyftorna en del av ett större sammanhang, där även akademiker saknar framtidsutsikter och deltar inte heller i samhällsutvecklingen. Reaktionen på oroligheterna blir att sätta in armén. Det är hundratusentals som bor där, men bara hundra ligger bakom det hela. Det handlar om en brottslig verksamhet och det är viktigt att dessa blir gripna. Social nöd räcker inte, även de med jobb i området har blivit arbetslösa på grund av nerskärningar, där 15-20 procent av den offentliga sektorn skurits ner.

Även i rika områden är de sura, men att nu samhällen faller samman måste ha sociala förklaringar. Sociala problem och kriminalitet har inget automatiskt samband. Det råder frustration och borgerligheten bortser från alla dylika samhällsförklaringar.

Hur kan vi bygga samhällen där unga tappar hoppet om att leva som sina föräldrar? Skottet blev den utlösande faktorn. I miljonprogrammet blir man inte väl bemött av polisen. Men ändå har man i London lagt ner enormt mycket pengar på sådana program, men nu stängs även dom och alltmer vänder  samhället dessa människor ryggen.

övers och fri text Ingrid Ternert

12 juli, 2011

Clinton: al-Assad har förlorat sin legitimitet efter att mobben stormat USAs och franska ambassaderna

Filed under: EU,krig,nya,Syrien,terrorism — ingrid @ 16:20

 

12 juli 2011 av Juan Cole
 ’Attackerna mot de amerikanska och franska ambassaderna av mobbens ‘pro-regimelement’ i Damascus under gårdagen provocerade fram ett upphettat svar från utrikesminister Hillary Clinton, som menade att president Bashar al-Asad nu hade “förlorat i legitimitet” genom att inte leva upp till sina plikter gentemot internationell rätt, att ge skydd åt utländska diplomater Hon varnade för att Washington inte anser al-Asad vara “omistlig.”

USA har trappat upp finansiella sanktioner mot den syriska eliten, av vilka en del medlemmar har bankkonton frusna i Schweitz och annorstädes och upprepade gånger uppmanades al-Asad att möta sitt folks krav på demokratisering.

Varje bakgrundsanalys måste börja med vissa rena fakta, som att USAs störtande av Saddam Hussein misslyckats med att skapa ett Irak, mer vänligt inställt till Israel (i själva verket är ayatollah Muqtada al-Sadrs sammanhållning i grunden mer anti-israelisk än Saddams). Den allmänna uppfattningen i MellanÖstern har kommit att bli, att detta misslyckande har övertygat Israels säkerhetsetablissimang, att al-Asads regim är att föredra framför sunnifundamentalistens Numero Ett.

Han uppfattas vida omkring som en trolig efterträdare vid makten, såvida al-Asad faller, även om naturligtvis en sådan förutsägelse är spekulativ. Al-Hayat väsnas också en del, som är kritiskt mot hans auktoritära stil. Då det kommer till kritan är det Washington som vill ha honom där och därför kan ta emot en del gruff från honom utan några verkliga praktiska följder.

Clinton verkar ha varnat al-Asad att inte lita alltför mycket på USAs rädsla för det Muslimska Brödraskapet, och hon signalerade också att Washington är allmer missnöjd med möjligheten att sunni-Baathpariet i Syrien kommer att falla från makten. Hon menar  att detta var det hittills starkaste parti som regerat i syriska Damaskus sedan Obamaadministrationen kom till makten, och var beslutsam att förbättra sina relationer med Syrien (det är därför det finns en USAambassadör i Damaskus att attackera– Bushadministrationen brukade gilla att låtsas som Syrien egentligen inte existerade).

Själva attackerna kom att resa många frågor. För det första ser det ut som om regimen själv satt upp massorna för attack, då väldigt lite händer i Damaskus som Baath Partiet inte vill ska hända. Denna tes stöds av den lilla responsen från polisen (minst sagt) och det följaktliga behovet från de amerikanska och franska ambassadtrupperna att försvara deras byggnader. Fransmännen klarade attackerna, men mobben bröt igenom en tid till USAs ambassad och rannsakade den en stund innan Marinkåren tog över.

Enligt  arabiska al-Hayat försökte man också nå USAambassadörens bostad. De som attackerade hade protesterat mot USAs ambassadör Robert S. Fords besök på söndagen i Hama och hans franska motpart Eric Chevallier, som mycket väl kunde ha gett invånarna anstånd ifrån den hårda syriska genombrytningen som svar på de uppskattningsvis 300 000 som demonstrerade där på fredagen. Syriske presidenten

Bashar al- Asad avskedade omkring 10 000 invånare under 1982, då man anklagade dem för ett muslimskt fundamentalistiskt uppror.

Även innan ambassadattackerna, enligt tidigare rapport i al-Hayat, hade massorna under veckoslutet kastat tomater och ägg mot ambassaden. Regimen hade spridit ryktet om att ambassadör Ford blivit inkallad till Washington på grund av sitt besök i Hama, vilket Syrien beskrev som ett intrång i syrisk suveränitet och inblandning i de egna affärerna.  USAs Stats Departement har förnekat ryktet.

——-Som vanligt kunde läsarna kommentera Cole’s inlägg 

James talar  07/12/2011 Absurditeten startar med anmärkningen att USA influerat till regimförändring och slutar med alla sorters bekymmer om huruvida det skulle vara bra för Israel.

Jag tror att situationen har spunnit ur all kontroll, och vilken politisk kraft som än tar över kommer att påverka alla från Beirut till Baghdad. Jag har ingen aning om vad det kan bli, men det blir inte bra för Israel.
Svar Moi 
07/12/2011 Prof Cole sa “… Obama administrationen kom till makten och var beslutsam att förbättra relationerna med Syrien …”.

Vems idé var det i så fall att Usa skulle  betala anti-Regerings utsända som kan ha  framkallat den nuvarande krisen? Hur får dessa “förbättrade relationer” i förhållande till expansionen av den ryska marinbasen i Tartus?

Där var många frågor som borde ha rests om USAs inblandning i problemen före ambassadattackerna. De måste besvaras innan man kan dra några slutsatser av svaret från Syrien .

övers Ingrid Ternert

5 juli, 2011

Libyen – en bitter sanning om ett land i krig, uppdaterad

Filed under: Afrika,CIA,EU,FN,Irak,Irak,krig,Libyen,NATO,olja,vapen — ingrid @ 00:08

 

Voice of Russia 22 juni, 2011 ’Libyer stöder helt Muhammed Khadaffi’

Artikeln påminner starkt om upprinnelsen till Irakkriget, alla bombningar och vad världen då fick höra om diktatorn Saddam Hussein . Även vi i ‘Human Shields’ i det oljerika Irak, kan känna igen mycket i denna historia.

Här avslöjar den välkända italienska dokumentärfilmaren Fluvio Grimaldi  hela myten om situationen i Jamahiriya.

Ambassadören i Rom visade sig vara en av de få högt rankade libyer som glatt samarbetade med denna starka partner. ”Ifall vi vill ha visum till Benghazi, går det att greja omedelbart. Och vill man resa till Tripoli behöver man inget visum”, förklarade ambassadören.

Jag följde med en grupp brittiska fredsmänniskor som alltså ville veta sanningen om allt det som händer i landet, skriver Grimaldi. Expeditionen flög till Tunisien varifrån den landvägen fortsatte till Libyen. Rutten var föranledd av västlig press, då gruppen besökte platser där situationen varit särskilt svår enligt media.

I Tripoli blev de utländska besökarna kontrollerade av den nuvarande regimens unga funktionärer, som skulle stanna med gruppen. Grimaldi och hans medresenärer kunde emellertid stoppa var de ville och tala med vem som helst om något ämne. Detta var en frihet som ackrediterade journalister i Benghazi inte hade.

Nationell enighet och fast beslutsamhet att försvara sitt land, var det som mest av allt hade imponerat på gruppen. Skollektioner blev inte stoppade en sekund, och nu erbjuder dessutom  skolor ytterligare träning i hur man använder vapen.

Träningen är för både pojkar och flickor. De så kallade ‘human shields’, mänskliga sköldar, som i realiteten är kanonmat, visade sig vara helt frivilliga enheter.

Städer vid Medelhavskusten, hemsökta och avskurna av Khadaffis trupper, är enligt västlig media i realiteten väldigt pittoreska platser med ett bra vattenförsörjningssystem och ett starkt jordbruk. I varje påstådd förtryckt stad, sa folk till de italienska journalisterna att de hört talas om Muhammed Khadaffis tyranni från sina släktingar och vänner utomlands, och att den verkliga katastrofen enbart kom, då NATOs bombningar börjat med målet att skydda folket!

Enligt Fluvio Grimaldi kom varje intervju att undan för undan förstöra Västs historia om den libyska ledarens hemska aggression. Den lokala katolska kyrkan blev en plats för pilgrimer. Muslimska kvinnor besöker den katolska prästen varje dag och ber honom att berätta sanningen för världen om situationen i landet. Libyer bad Grimaldis grupp göra detsamma.    

Libyska medborgare har redan nu i sex månader frivilligt försvarat sitt land. Lokalbefolkningen säger att armén gör sitt bästa för att tala med civilbefolkningen utan att ta del i fientligheterna. Lokalbefolkningen verkar inte vara uppskrämda illiterata slynglar, tvärtom påpekade Grimaldi deras värdighet och hedern i deras sätt att vara.

Det har nämnts tidigare att situationen i Libyen inte är lika svart som det Obama och hans NATO allierade försöker måla upp. I vilket fall är det så att Senaten i USA gett Obama grönt ljus att utvidga operationen i Libyen under ännu ett år och koalitionen håller då oupphörligt på med att leta bevis för Khadaffis blodiga brott, och en vittnesrapport skulle då ha varit helt på sin plats…

http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=25492

KrigsPropaganda: Västlig Media Stöder NATOs TerrorBombing av Libyen

av Stephen Lendman

Västmedia, särskilt den i Amerika, ignorerar mestadels Obamas multipla krig (inklusive dom mot Pakistan, Jemen och Somalia), och fokuserar främst på att terrorbomba Libyen och slakta civila för att rädda dom.

Sedan den 19 mars har dödandet och förstörelsen pågått varje dag. NATOs andreman, USAamiralen Samuel Locklear förklarade för Kongressen att Washington vill avrätta Khadaffi. Tidigare har en av hans söner mördats och tre av hans barnbarn, såväl som 40 libyska imamer, som hade besökt en fredskonferens för att få ett slut på den blodiga uppgörelsen.

Skoningslös ville Obama, fredspristagaren, att den hade fortsatt, åberopande ett exekutivt privilegium att göra detta.

I Progressives Radio NyhetsTimma, direktsänt i Tripoli fanns rapporter som diskuterade sjukhus, skolor, bebyggelse itätorter och andra icke-militära bombade mål med dödade civila, anti-NATO-vrede och ett växande folkligt stöd förKhadaffi, inklusive den miljon libyer som demonstrerade för honom i Tripoli.

I radiosändning sa Cynthia McKinney att hon såg allt, inklusive dödade fiskare till havs, import av blockerad mat och medicin som bevis för att rebelliska legosoldater mördat, torterat, trakasserrat och våldtagit mörkhyade medborgare som henne själv, och dagliga terrorbombningar – krigsbrott att på varje sätt besegra, kolonisera och plundra Libyen för profit och större regional kontroll.
 

Som McKinney och andra av ‘Progressiv Radio’s gäster, är Tripoli-baserade journalister från Väst också vittne till NATOs brott. Icke desto mindre identifieras de av sina rapporter och erbjuder en tvättad version av kriget, lösryckt från den verklighet de döljer, utan att ta hänsyn till den dagliga rädsla som är nog för att ge vem som helst mardrömmar och andra tankar om vem som har rätt och fel i denna konflikt.

Är det något att tveka om? Tar det en angelägen lyhördhet för att veta? Kan mänskligt elände hållas borta genom att ge ut sin dagliga kopia? Uppenbarligen är det så, om man inte bryr sig om professionell standard, inklusive ingressen till ‘Yrkesjournalistisk Etik’ som säger: ”….offentlig belysning utgör förelöparen till rättvisa och grunden till demokrati.

Journalisten är skyldig att ytterligare få ihop dessa trådar genom att söka efter sanningen och erbjuda rättvisa och översikt genom att söka efter sanningen och erbjuda en rättvis och allomfattande framställning av händelser och frågeställningar.

Samvetsgranna journalister från all media och inriktningar strävar särskilt efter att tjäna allmänheten, djuplodande och ärligt. Professionell integritet är hörnstenen i all journalistik..”

Dessutom trycker Radio-Television-Nyheters chefer i ‘Samlingen professionella etik-och uppförandekoder på allmänhetens tilltro på trovärdighet, exakthet, sanning, ”rapportering om allt annat än det som är sant är falskt,” och undvika partiskhet för rättvisa, integritet, oberoende, ansvar och att möta upp till sitt ”ansvar gentemot yrket inom elektronisk journalistik.”

Helt klart misslyckas en större mediarapportering på alla dessa punkter, tjänar makten på bekostnad av principen om heder och rättvisa och att inte stå till tjänst som knähundar utan med riktig information och analys. Dom som försöker göra detta, blir i själva verket sparkade av de mediabossar som är intoleranta mot allt i pränt eller i etermedia som går emot en allmän uppfattning och stöder välstånd och privilegier, inte vad som står för sanning, integritet och heder.

Som resultat förespråkar amerikansk media krig, inklusive blodtörstig död och förstörelse, sockrar in det att verka just, utan att bry sig om hur mycket lögn, förvrängning och svek det fordras för att göra detta. Det kommer med territoriet. Till exem- pel Kareem Fahims artikel den 30 juni med rubriken i New York Times, ”Tripoliflyktingar strömmar upp i Libyens berg”.  

Genom att ignorera verkligheten säger han,”folk flyr från Tripoli, hundratals lämnar för att undkomma ”den fruktade Folkbeväpning som innehåller en lång lista eftersökta män….Deras antal – mer än hundra familjer enbart den närmaste dagen – har inneburit ett snabbt avtåg från huvudstaden.” Hans källa – yrkesrebeller som erbjuder falsk information, overifierade påståenden från oberoende källor i huvudstaden.

Istället citerade Fahim en man med namnet Ali Mohammed Rahaybi, som säger ”han såg tecken överallt på rebellernas motstånd gentemot Khadaffis regering i grafitti på skolor, vid tillfälliga demonstrationer, och i de flaggor som ritats på murar i grannskapet.”

uppenbarligen toghan ingen notis om den miljon miljon pro-Khadaffi libyer, som demonstrerat för honom i Tripoli. Ingen rapport i the Times täckte det, eller ens nämnde detta som var alltför uppenbart för att missa. Istållet erbjuder Fahim, andra Times skribenter och alla större media tillrättad nyhetspropaganda, i strid mot sin professions etiska regler som fordras för att få behålla sina jobb.

Samma dag stod i Times upplagas rubriker, ”Den libyska kampanjen,” följande: ”Fyra månader inpå NATOs flygkampanj, (fortfarande Khadaffis) skyddad av lojalister och legosoldater.” ”Loyalister?:” ja, en växande majoritet libyer. ”Legosoldater?” Faktum är att de som är där rekryterats av Väst, att skära av strupar,  beväpnade, tränade, finansierade och beordrad att förhärja, inte befria, Libyen för NATO.

Icke desto mindre påstår redaktionen att om Khadaffi ”har sitt sätt, kommer tusentals fler libyer att dö. NATOs trovärdig- het  skulle också bli allvarligt skadat. (Khadaffi), som har en lång historia av att sponsra internationell terrorism, är inte någon som låter svunnen tid vara svunnen tid.”

Faktum är att de flesta libyer stöder honomm mer än någonsin nu med NATOs terrorbombningar, trots Times hyperbola. dessutom har ingen humanitär kris eller masslakt inträffat förrän Amerika, Storbritannien, Frankrike och andra med-konspiratörer dykt upp, vilket ingen Times redaktion eller rapport förklarar.

Den här säger ”tecken på revolt” är uppenbara – mot NATO, inte Khadaffi. icke desto mindre säger Times redaktörer ”Washington och NATO måste stå fast vid rebellerna och avvisa varje lösning som inte innehåller den snabba avsättningen av (Khadaffi) och verklig frihet för libyerna. Libyans.”

Vad man hoppat över var att libyer, (inte Washington, NATO, eller Times redaktörer), kan besluta vem som styr deras land. Helt klart avstår det hemliga Västkontrollerade Nationella InterimsÖvergångsRådet och deras skära-halsen-av betalda mördare, men vänta er inte att Amerikas ”tidningsnyhetsrekord” ska förklara det.

Inte heller inleder Al Jazeera (AJE) krig mot Khadaffi med falska rapporter som den 29juni med rubriken, ”Libyen: krig och våldtäkt,” och säger: Khadaffis styrkor ”använde våldtäkt som vapen.” En annan den 9 juni med rubriken, ”Analys: ”Khadaffis ‘våldtäktsvapen,’ ”och säger: Internationella Brottsmålsdomstolens chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo ”sa att han har bevis på att (Khaddaffi) beordrat sina soldater att använda våldtäkt som vapen i kriget.” Han ljög, men AJE rapporterade och kontrollerade inte på rätt sätt.

Det sk Viagrafallet

In Mars, påstod AJE att Khadafi försett sina styrkor med Viagra, och sa att det hade funnits i deras fickor i utbrunna tanks burned out tanks. The report surfaced in an interview with Suleiman Refadi, a Libyan doctor who claimed, ”I have seen Viagra (and) condoms” as part of Gaddafi’s sexual violence campaign.

In fact, Human Rights Watch (HRW) interviewed him earlier, discounting his claims for lacking supportive evidence, including victims and/or witnesses. Moreover, HRW’s Liesel Gerntholtz confirmed that, ”We have not been able to find evidence.”

In April, however, Washington’s UN ambassador Susan Rice told Security Council members in a closed door meeting the same thing, saying it’s to encourage mass rape with no corroborating evidence whatever to prove it.

She lied, based on assessments from other human rights organizations, including Amnesty International (AI), saying its investigation found no evidence that Gaddafi forces committed rapes. Moreover, AI learned that rebel forces knowingly made bogus claims based on falsified evidence, showing Rice ICC prosecutor Moreno-Ocampo, and Hillary Clinton lied, saying, ”Rape, physical intimidation, sexual harassment, and even so-called ‘virginity tests’ have taken place in countries throughout the region,” including in Libya.

AI’s Donatella Rovera disputed allegations, saying, ”we have not found any evidence or a single victim of rape or a doctor who knew about somebody being raped.” In fact, the entire story was fabricated. AI also found no evidence that Gaddafi is using African mercenaries against rebels, Rovera saying, ”The politicians (keep) talking about mercenaries, which inflamed public opinion and the myth has continued” about sub-Saharan Africans in Libya to work, not fight.

Last March, however, Al Jazeera reported the mercenary hoax, citing rebel leader lies instead of investigating and presenting corroborated facts, what many of its accounts fail to do, supporting NATO’s imperial war.

Overall AJE stops short of being anti-imperialist, notably in its pro-Western Libya and Syria reporting, destroying its residual goodwill in the process. Moreover, it downplayed anti-government Gulf Cooperation Council (GCC) state demonstrations and/or uprisings, notably in Bahrain with suggestions they’re linked to Iran.

On March 20, Financial Times writers Roula Khalaf and Abeer Allam headlined, ”Al-Jazeera’s backing is key for coalition,” saying: AJE’s ”owners, the Qatari royal family (hosting America’s CENTCOM Doha forward headquarters), are among those backing” NATO’s Libya war. So does the Saudi monarchy and its media mouthpiece Al-Arabiya, airing anti-Gaddafi propaganda like AJE, despite Arab street opposition, exposing both operations as pro-Western tools, not reliable news, information and analysis.

Professor As’ad AbuKhalil agrees, recently saying AJE’s ”sinister” regional role got ”worse, much worse. Yesterday, I was seething all day because it could not break from its annoying, obsessive non-stop (Libya) coverage to report the Israeli murder of Palestinian children.” Instead it focused on Western bombing ”successes.”

”It seems that (AJE) now operates according to the Western standards by which Israeli victims are more precious than Palestinian” or Libyan ones, killed by IDF, Pentagon, and NATO terrorism. As a result, AJE’s pro-Western stance destroys whatever past credibility it had, an awareness growing numbers regionally and elsewhere understand and tune out.

Stephen Lendman lives in Chicago and can be reached at lendmanstephen@sbcglobal.net. Also visit his blog site at sjlendman.blogspot.com and listen to cutting-edge discussions with distinguished guests on the Progressive Radio News Hour on the Progressive Radio Network Thursdays at 10AM US Central time and Saturdays and Sundays at noon. All programs are archived for easy listening.

http://www.progressiveradionetwork.com/the-progressive-news-hour/

29 juni, 2011

Förhoppningar om IMFs nya chef

Filed under: dollar,ekonomi,EU,Frankrike,IMF,kvinnor,Storbritannien,USA — ingrid @ 07:28

Christine Lagarde har blivit chef över Internationella Valutafonden, bekräftade styrelsen efter ett möte i Washington.

Den franska finansministern är den första kvinna som innehaft posten. Hon tar över efter Dominique Strauss-Kahn, och börjar sitt femåriga föreläggande den 5 juli.

Efter utnämningen bloggade hon- ”Resultaten är framme: Jag är hedrad; och förtjust över att Styrelsen anförtrott mig jobbet som Verkställande Direktör i IMF!”

Tidigare har USA officiellt erkänt hennes kandidatur. Finansminister Tim Geithner kallade henne en ”exceptionell talang” vars breda erfarenhet kunnat ”erbjuda ett ovärdeligt ledarskap inom denna oumbärliga institution vid en kritisk tidpunkt i den globala ekonomin”.

Kanslern George Osborne hyllade Lagarde som ”goda nyheter för den globala ekonomin och för Storbritannien”. Han sa: ”Hon är bäst person för jobbet, vilket är varför britterna blev en av de första länder som föreslog henne. Hon var en stark förespråkare för länder som tacklar höga budgetunderskott och lever inom sina tillgångar.”

President Nicolas Sarkozy beskrev utnämningen som en ”seger för Frankrike”. Men privat klagade han över effekten av striden om återval nästa år, då han hade räknat med att ha  med hennes uppskattade närvaro. Istället försökte han på onsdagsmorgonen att ersätta henne genom en ommöblering.

Hennes avgång gör honom dessutom sårbar för attacker om att den starka kvinnliga närvaro han lovat i regeringen dunstat bort. Sarkozy kan också vara trött på att associeras alltför mycket med Lagarde på världsscenen, kanske i fruktan för att IMFs impopulära åtgärder ska kopplas till honom i det franska elektoratets ögon.

Att Dominique Strauss-Kahn varit Sarkozys politiska opponent har varit bekvämt för den franske presidenten för att hålla distans till impopulära IMF beslut. Lagarde stöds av de flesta europeiska stater, och blev betraktad som en ideal kandidat till att ta itu med IMFs räddning av svaga länder inom Eurozonen.

Många observatörer kände att stunden var kommen för en icke-europé men, trots initial kyla, har Indien, Kina och Ryssland backat upp Lagarde. Hon hade det explicita stöd hos stater, inklusive Indonesien och Egypten, som representerar mer än hälften av IMFs 24 röstberättigade medlemmar.

Hennes närmaste medtävlare, den mexikanska centralbankschefen Agustín Carstens, vann bifall från Mexiko, Kanada och Australien. Styrelsen representerar IMFs 187 medlemmar.

Ryske finansministern Alexei Kudrin sa till Itar-Tass nyhetsbyrå: ”Jag tror hon har alla nödvändiga kvalitéer, och vi stöder hennes kandidatur. Hon kommer att göra denna viktiga internationella organisation mer dynamisk och säkra dess framtida reformering.”
Lagardes utnämning fångar en tumultartad tid för IMF, som för närvarande leds av en ställföreträdare till Strauss-Kahn, John Lipsky, som planerat avgå redan innan Strauss-Kahns arrestering för påstått våldtäktsförsök .

Hennes första drag var till stöd för IMFs planer på tuffa sparåtgärder för att tackla Greklans skulder. ”Om det finns något meddelande jag måste skicka i natt, så är det för att säga att den grekiska regeringsoppositionen måste ingå en nationell allians med det parti som sitter vid makten,” sa hon till den franska TVkanalen TF1 minuterna efter utnämningen.

Lagarde, 55 år, ledde den Chicago-förlagda advokatbyrån Baker & McKenzie innan hon år 2005 gick in i fransk politik. De uppstigande marknadsländer som från början kämpat hårt för att en av de egna skulle söka IMFs toppjobb, som européerna haft sedan bildandet vid andra världskrigets slut. Med Europa i kris blev den franska ministern en klar favorit.

Muhamed El-Erian, tidigare IMFtjänsteman och nu verkställande direktör i Pimco, en av världens största aktieinvesterare, sa- ”Hennes största prioritet är att återställa legitimiteten för en institution som demoraliserats genom arrestering av Strauss-Kahn och ansetts oerhört influerad av politiska direktiv och bristande global legitimitet, särskilt bland nya ekonomier.

”Lagarde behöver uppfylla sina löften gentemot uppgående ekonomier, förutom att ta bort ett nationsbaserat närmande till  viktiga utnämningar. Hon kunde starta med den första snart vakanta posten som vice, något som traditionellt varit USAs finansministers beslut.”

”Hon skulle behöva göra IMF mer representativt i förhållande till dagens globala realiteter, återställa en teknisk vigör i sina kontakter med medlemsländer och förbereda en balansräkning för möjligheten av en viss finansiell försämring då det gäller den nya utlåningen.”

övers Ingrid Ternert

26 juni, 2011

Storbritanniens bluff ledde till kriget i Irak

Filed under: EU,FN,Irak,Irak,Kärnvapen,krig,olja,Storbritannien,USA,vapen — ingrid @ 17:12

 Sir John Scarlett, ordförande i Storbritanniens Förenade Underrättelse-kommitté innan han åren 2004-2009 blev chef över MI6.

Denna höga tjänsteman inom Underrättelsetjänsten ansvarade för Tony Blairs notoriska dossier om Iraks massförstörelsevapen, med föreslag om att dokumentet skulle utnyttjas till att vilseleda allmänheten om betydelsen av ‘Iraks förbjudna vapen’.

Under den tid Sir John Scarlett var ledare för ‘Förenade UnderrättelseKommittén’ blev han ‘ansvarig’ att september 2002 författa en dossier, skickad som memo till Blairs utrikespolitiska rådgivare.

Det var med anledning av ”fördelen av att dölja detta faktum då det gäller mass-förstörelsevapen, har Irak inte varit särskilt exceptionell”.

Memot offentliggjordes under lagen om Informationsfrihet och ansågs vara ett av det mest signifikanta dokument i dossiern, som någonsin har publicerats.

Offentliggörandet stöder den förre underrättelseanställde Michael Laurie, som i förhör inför Chilcot berättade om Irakkriget, där dossiern var avsedd att utgöra en anledning till krig med den förvanskade underrättelsen om just detta.
Underrättelsekommitténs roll är att lägga fram en opartisk rådgivning baserad på underrättelser till ministrarna. Alastair Campbell, Blairs presschef, sa till Scarlett att dossierns trovärdighet var beroende av, att den kunde betraktas som det arbete Scarlett och hans team av experter utfört.

Men Butlers genomgång 2004 förklarade att den offentliggjorda dossiern presenterades som ett mer säkerställt fall om Iraks vapen, än vad man tidigare kunnat se i kommitténs rapporter. Trots det fortsatte Scarlett att vara chef över MI6.

Scarletts memo skickades under mars 2002 till Sir David Manning, Blairs högsta utrikespolitiska rådgivare, efter ett tidigt utkast upplagt efter dossiern, vilket täckte fyra länder som hade ”WMD-program att lägga vikt vid”: Irak, Iran, Libyen och 
NordKorea

Jack Straw, dåvarande utrikesminister, kommenterade detta med att ”man måste visa i dossiern varför Irak utgör ett exceptionellt hot. Den gör ännu inte riktigt det.” Som svar föreslog Scarlett, att dossiern skulle ge ett större intryck, om den bara hade täckt Irak.
Clare Short, den minister i Labourregeringen som avgick efter Irakkrigets start, sa vid ett brittiskt parlamentsförhör -”Dessa ord visar att John Scarlett från början medvetet gått ut  med vilseledande uppgifter.”

”Fördelen med det skulle vara att leda bort det faktum, att vad gäller Iraks massförstörelsevapen är fallet inte så exceptionellt”.

Elfyn Llwyd, ledare i Parlamentet från Plaid Cymru, menade att -”För mig står det klart att John Scarlett inte var någon objektiv spelare i allt detta.” Llwyd frågade varför Chilcot vare sig publicerat Scarletts memo eller inlett en utfrågning av honom angående detta. ”Det ifrågasätter återigen utfrågningens trovärdighet,” sa han.

Om man följer Scarletts memo, var innehållet i dossiern inte begränsat till Irak, utan en vecka senare la man den på is under sex månader. Laurie berättade för Chilcot, att dossiern vid denna tid blivit ”avvisad, eftersom den inte utgjorde ett tillräckligt starkt fall”.

Uppenbarligen blev Scarletts memo kopierat till Sir Joe French, Lauries boss vid Försvarets Underrättelsetjänst. I sitt vittnesmål till Chilcot bifogade Laurie sin uppfattning, att dossiern var avsedd att skapa en anledning till krig, efter vad han hade hört fransmännen säga.

övers Ingrid Ternert
« Newer PostsOlder Posts »

Powered by WordPress