Fredskoalitionen Göteborg

8 november, 2011

IAEA – Iran hade modell av ett kärnvapen

Filed under: CIA,FN,Iran,Iran,Israel,Kärnvapen,kärnvapen,vapen — ingrid @ 23:40

 

IAEA- Iran Had Model of Nuclear Warhead
av Associated Press

FNs atomenergiorgan planerar i veckan att avslöja underrättelser som påstår att Iran framställt datormodeller av ett kärnvapen och andra tidigare hemliga  detaljer inom regeringen i Teheran om ett påstått hemligt  arbete  rörande kärnvapen.
av Associated Press

6 nov  2011– FNs atomenergi-organisation planerar att avslöja underrättelser i veckan och hävdar att Iran gjort datormodeller av ett kärnvapen och andra tidigare hemliga detaljer om ett påstått hemligt arbete av Iran beträffande kärnvapen.

Annan ny konfidentiell information som Internationella AtomEnergiorganisationen (IAEA)  delar ut till sina 35 styrelse-medlemmar inkluderar satellitbilder,  man tror är stora stålcontainrar att användas för kärnvapenrelaterade hög-explosiva tester,  berättade nyligen diplomater för Associated Press.

IAEA har tidigare listat aktiviteter som man ansåg peka på arbete i Iran med möjliga hemliga kärnvapen, vilket har ägt rum under IAEAs överseende i nära ett decennium, vid misstanke om att man var intresserad av att utveckla dylika vapen. Men den senaste sammanställningen av misstänkt vapenrelaterat arbete är i substans och omfattning betecknande.

Diplomaterna sa de skulle avslöja misstankar som tidigare inte hade offentliggjorts och med stor utvidgning av påstått vapenrelaterade experiment, som varit publicerade i tidigare rapporter om Irans nukleära aktiviteter. Nyheten kom också som en trumvirvel av rapporter om en möjlig intensifierad militär aktivitet vad gäller Irans kärnanläggningar.

Den israeliska presidenten Shimon Peres sa att den internationella samfälligheten låg närmare till hands att utnyttja en militär lösning i förhållande till dödläget vad gäller Irans kärnenergiprogram än en diplomatisk.

Kommentarerna från en känd fredsmänniska antog ytterligare signifikans, i och med att man följde ospecefiserade rapporter om att den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu ville få stöd av sin regering för ett anfall mot Teheran.

Brittisk media har själv citerat icke namngivna brittiska tjänstemän, som sagt att Storbritannien var berett att erbjuda militärt stöd till varje amerikanskt anfall mot Irans kärnenergianläggningar.

I Wien bad diplomaterna om anonymitet – från IAEAs medlemsnationer – och bad om det då deras information var privat. En av dessa sa att det material som upptecknats av IAEAs chef Yukiya Amano hade bifogats till de senaste av en serie rapporter från organisationen om Irans kärnanrikningsprogram och andra aktiviteter som skulle kunna användas till beväpnning av kärnvapenmissiler.

Betecknande nog sa diplomaterna att dessa påstådda experiment ägt rum efter år 2003 – det år då Iran ansågs ha stoppat ett hemligt arbete med kärnvapen enligt en bedömning år 2007 från USAs underrättelsetjänst. Bilagan säger också att mer än 10 nationer har bidragit till underrättelser och antagit att Iran i hemlighet utvecklar komponenter till kärnvapenprogram – bland dem en slags stridsspets av implosionstyp som man tänker montera på en ballistisk missil.

En av diplomaterna sa att Iran hade fått en kopia på annexet tidigare i veckan, med chans till att ingå med en kommentar, då rapporten delas ut till styrelsens medlemmar. Alltmedan Iran från början vägrat acceptera en kopia av rapporten, sa den iranska utrikesministern Ali Akbar Salehi, att bevisningen var fabricerad.

Vid en nyhetskonferans i Teheran sa han att IAEA gett med sig inför USAs press att komma med anklagelser mot Teheran.”Amerikanarna visade dokument som tidigare detta: Niger-skandalen”, sa han och syftade på de påståenden som gjorts före 2003 års Irakkrig och var baserade på en bluff, att Bagdad velat köpa uran från Niger.

Den nya rapporten är avsedd att öka på pressen mot den islamska republiken för att få stopp på fyra år av fruktlöst arbete för IAEAs experter,  att  försöka följa upp underrättelser om dylika hemliga vapenrelaterade experiment.

Iran förnekar sådana aktiviteter och försäkrar att dessa baseras på fabricerade underrättelser från Washington. Man förnekar också att deras urananrikningsprogram – skulle vara avsett till allt annat än kärnbränsle under FNs SäkerhetsRåds sanktioner, på grund av att man hade kunnat tillverka fissilt stridsspetsmaterial.

USA och dess västallierade inom SäkerhetsRådet hoppas på att den kommande rapporten blir stark nog till att övertyga IAEAs styrelse på ett annat sätt än tidigare nu under mötet i mitten av november. Det var styrelsen som under 2006 först hänvisat Iran till SäkerhetsRådet – ett drag som lett till en serie sanktioner för att straffa Teheran för sitt nukleära trots.

Ifall det misslyckas, kommer styrelsen utge en resolution som sätter en gräns på några få månader för Iran att börja samarbeta med SäkerhetsRådets undersökning – eller emotse utsikten av att SäkerhetsRådet ännu en gång hänskjuter detta till sitt nästa styrelsemöte i mars.

 

övers Ingrid Ternert

27 oktober, 2011

USA och Clinton regisserade Khadaffis död – hela artikeln

 

 av Daya Gamage  27 oktober 2011  Asian Tribune Foreign News Desk 

Efter vapenstilleståndet hade Usa angripit Khaddafis konvoj från luften

Libyens ledare Muhammed Khadaffi reste efter torsdagen med ett förhandlat “Vit Flagg” vapenstillestånd,  efter enöverenskommelse om  att få lämna Libyen. Flera påståenden från källor inne i staden Misrata säger, att Libyens Nationella ÖvergångsRåd i själva verket hade låtit säkra Khadaffis och hans konvojers uttåg ur Libyen.

 

Förutom att rebellkällor i Misrata hävdar att USAs utrikesminister Hillary Clinton den 19 oktober under ett besök i Libyen blivit informerad om och godkänt “Vit flagg”stilleståndet - med Libyens övergångsregering NTC. Larry Sinclair.org som är en vida läst bloggsida på Internet som har kommit med informationen och påpekat att den är från tillförlitliga källor inne i Libyen.

Den fråga man då reser är huruvida Hillary Clinton och Barack Obama varit inblandade i beskjutningen av den Vit-flaggade konvojen, vilket  skulle ha hjälpt till  att lösa mordet på Libyens ledare Muhammed Khadaffi? Webbsidan LarrySinclair.org ger en vidare rapportering: “Det är vår mening att den information vi fått från våra källor inne i Libyen är riktig.

Det har också rapporterats om att journalister inte omedelbart fått tilllåtelse att rapportera från den plats där USAs obemannade flygfarkoster attackerat Khadaffis konvoj, tills dess rebellerna fick tillfälle att städa upp varje återstående tecken på den “Vitflaggning” som så tydligt var markerad på konvojens fordon”.

Frågan idag är: Visste utrikesmimister Clinton om det “Vit-Flaggade” vapenstillestånd som skulle ha kunnat ge Khadaffi en säker passage ut ur Libyen? Hade Clinton använt denna information till att förbereda en amerikansk fjärrstyrd attack mot Khadaffis “Vitflaggade” konvoj?

Vem hade godkänt denna USAs obemannade ‘flyg’attack mot den vitflaggade konvojen? Kommer Barack Obama att bli ställd till svars för USAs beskjutning av konvojen? Onsdagen den 19 oktober hade Hillary Clinton varit i Libyen för ett möte med dessa väpnade rebeller. Via källor inne i Libyen som webbsidan LarrySinclair.org tagit upp, hade man haft förhandlingar om Khadaffis vitflaggade  konvoj för ett vapenstillestånd.

Såvida informationen om att Khadaffi under vapenstilleståndet haft löfte om att lämna Libyen är sann och kunnat verifieras, och om Förenta Staterna varit inblandad i denna överenskommelse eller blivit informerad om den, då skulle flygangreppet mot konvojen varit ett direkt brott mot GeneveKonventionen och klassats som ett krigsbrott. Asian Tribune har tidigare rapporterat att 

 Det var USA som beskjutit överste Khadaffis konvoj, vilket fick rebellerna att fånga in och brutalt döda Libyens  förre  ledare. Webbsidan dagen efter har bekräftat att det ingåtts en överenskommelse om att låta Khadaffis vitflaggade konvoj fortsätta och det skulle ha nåtts en uppgörelse mellan NTC och Khadaffis representanter.

Källor inne i Misrata i Libyen hävdar att Khadaffis konvoj hade färdats under ett “Vitflaggat” vapenstillestånd och menar också att Khadaffi av rebellerna varit utsatt för sodomi innan han blev skjuten i huvudet. Medan Obama under våren hade sagt att FNs Resolution vare sig uppmanar till eller tillåter jakten på Khadaffi, och förklarat att USA inte skulle komma att  jaga Khadaffi, refererar Obama nu till tillfångatagandet & mordet på Khadaffi som- “Vi gjorde vad vi gått in för att göra”.

Påståenden om ett förhandlat vapenstillestånd för att låta Khadaffi lämna landet reser nu några allvarliga frågor om vilken roll utrikesminister Hillary Clinton  spelat i överenskommelsen. Frågan är också huruvida Hillary Clinton och ObamasAdministration  gett klartecken till USAs ‘drönar’attack  mot den konvoj som hade färdats under vitflaggat vapenstillestånd? Om så skulle vara fallet, då skulle man kunna resa frågan, att både Clinton och Obama omedelbart bör ställas  inför rätta för krigsbrott och anstiftan till mord.

 

övers Ingrid Ternert

23 september, 2011

Ryssland – Nato kan aldrig ersätta FN

Filed under: Afrika,EU,FN,Fred,krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter,NATO,Ryssland,USA — ingrid @ 02:36

 

 

 

NATO kan aldrig ersätta FN- Lavrov 21 September 2011 RT

Med Rysslands allt större oro över NATOs tydliga beredvillighet att intervenera i främmande länders inre angelägenheter, har Moskva påmint länder i Väst om Förenta Nationernas oersättliga ställning i den globala arkitekturen. ­Trots enskilda politikers försök att tillmäta NATO de här internationella uppgifterna, kommer militärblocket i Väst aldrig förmå ersätta FN, säger Rysslands Utrikesminister Sergey Lavrov, vilken nu befinner sig i New York på FNs generalförsamlings 66e Session.

”NATO – eller mer exakt, en del av dess representanter – har försökt bära upp den roll som FN sedan 1990talet spelar,” sa Lavrov i en intervju med Rossiskaya Gazeta. Rysslands Utrikesminister menade att det här har fortsatt “tills 2003 års invasion av Irak, då Tyskland och Frankrike inte stödde sina NATOallierade”. Lavrov sa, att vid denna tid i historien kom NATO att tvingas inse, att “den internationella samfälligheten inte uppfattar dessa operationer som legitima, såvida de inte blivit godkända av FNs SäkerhetsRåd.”

För Rysslands del kom det mest uppenbara brott mot internationell lag år 1999 i samband med NATOs flygkampanj mot Serbien i ett försök att tvinga Jugoslaviens förre president Slobodan Milosevic att dra tillbaka sina styrkor från Kosovo. FN Stadgan förbjuder militär intervention i suveräna nationer, förutom i de fall då FNs Säkerhetsråd gett sitt godkännande. Då ansåg Ryssland att “en sådan unilateral våldsanvändning innebär ett flagrant brott mot FNstadgan.”

Under tiden förtydligar NATOstadgan att Alliansen är en organisation skapad till försvar av sina medlemmar, men i fallet Jugoslavien utnyttjades den till attack mot ett icke-NATOland, som inte hade direkt hotat någon av alliansens medlemmar.

Lavrov noterade, att en gemensam deklaration om samarbete mellan NATO och FNs generalsekretariat hade undertecknats år 2008, då alliansens strategi intygar utfästelsen att uppträda i överensstämmelse med internationell rätt.“NATOs överensstämmelse (med internationell rätt) skulle inte bara vara begränsad till just ett papper, utan manifestera sig själv genom sina medlemmars kollektiva handling. Detta är av reell betydelse”, sa han.

Rysslands dåvarande utrikesminister nämnde den pågående konflikten i Libyen, där rebellsoldater utkämpar en våldsam strid mot styrkor lojala till Muhammed Khadaffi. FN-Resolution 1973 auktoriserade “Skyddet av civila såväl som att ge humanitär hjälp och ett beslutsamt steg för att få slut på stridigheterna.”

NATOstyrkor i den libyska stridszonen har överträtt FNs mandat, säger Ryssland, och detta blir en stor diskussionspunkt i New York.  “Diskussionen i New York kommer definitivt att röra sig kring hur NATOkoalitionen fullföljt FNs resolutioner om Libyen, och huruvida dess aktioner står i samklang med det mandat som FNs SäkerhetsRåd utgett, då framförallt skyddet av civila.“Här har vi en del frågor att ställa till NATO,” tillade Lavrov.

Lavrovs kommentarer kom på öppningsdagen av ett internationellt säkerhetsmöte i Yekaterinburg, där ordföranden i Rysslands Säkerhetsråd, Nikolai Patrushev, förmedlat sina tankar om våldsanvändning som medel i lösning av globala problem. Trots effektiviteten i det korta perspektivet, kan utnyttjandet av väpnade styrkor på lång sikt få motsatt effekt i sina efterverkningar, som är mycket svåra att förutse, sa han.

”Satsning på våld har inte bidragit till någon varaktig demokratisk lösning i någon av konflikterna runt världen,” sa FSBs förre chef Patrushev på ett andra internationellt möte med höga representanter ansvariga för säkerhetsfrågor. ”Vi kan utvidga säkerheten ifråga om hot och utmaningar under det 21a århundradet, enbart med utnyttjande av nya verktyg”, sa han. “Först av allt är det en dialog som vilar på ömsesidigt förtroende beroende på varandras intressen, ansvar och samvetsgranna samarbete.”

Enligt sekreteraren i Rysslands SäkerhetsRåd har ”världen fortfarande långt ifrån ställt upp universella regler till att legalisera internationell inblandning i interna konflikter och garanterat sakna fördomar, samtidigt som de är effektiva.” Under tiden fortsätter inblandningen i suveräna nationers interna angelägenheter under varierande förevändning, sådant som “skydd mot stora offer av fredliga civila, vilket skulle kunna leda till humanitär hjälp eller ett politiskt avgörande”, sa Patrushev.

Dessa luftiga slogans används till att “bedriva unilateralt eller blockbaserat samarbete med målet att störta den härskande regimen, få tillgång till naturresurser eller kontroll av vitala transportrutter, ofta genom att förbigå FNs SäkerhetsRåd”, sa han. Patrushev menade att  under de  gångna två decennierna hade den överväldigande majoriteten konflikter kommit att påverka den globala och regionala säkerheten och starta interna konflikter, något som är ”absolut tydligt… i de dramatiska händelserna i Nordafrika och Mellanöstern, alldeles särskilt i Libyen och nu i Syrien”.

”Ett dylikt närmande skulle minska möjligheten till fel och misstag”, betonade han. För dagens globala säkerhetsarkitektur innehåller fortfarande rester av det KallaKriget och reducerar komplexa globala kriser till ett förenklat ”vän eller fiende” -mönster, vilket naturligt leder till ett ökat antal konflikter.

 

övers Ingrid Ternert

10 september, 2011

Obama, Khadaffi och Natos flyganfall

Filed under: Afrika,CIA,EU,FN,Frankrike,krig,Libyen,NATO,nya,Storbritannien,terrorism,USA — ingrid @ 02:33

 Två dödade Natosoldater per dag i Afghanistan, det dödligaste året hittills. Meningen är att till år 2014 ska de främmande trupperna vara ute ur landet.

Nu hyllar USA de ‘extraordinära’ franska och brittiska rollerna i Libyen, i NATOs luftstrider, där Förenta Staterna försett dem med de kritiska tillgångar som har säkrat framgången, sa USAs Natoambassadör på torsdagen.

”Vi är klart nära slutet av operationen,” sa ambassadör Ivo Daalder, eftersom det är nästan sex månader sedan NATO tog över missionen att bomba Libyen.

Brittiska och franska flygplan har flugit en tredjedel av 22000 flygräder, medan deras stridsflygplan träffat 40 procent av de 5000 militära mål som NATO har förstört i Libyen, sa Daalder.

”Frankrike och Storbritannien har utfört ett utomordentligt arbete och de har samtidigt varit omistliga för operationens framgång,” sa Daalder till reportrarna.

Alltmedan runt hälften av NATOs medlemmar bidragit med militärt material till operationen, var det bara åtta som har genomfört luftstrider: Förenta Staterna, Frankrike, Storbritannie, Kanada, Italien, Danmark, Norge och Belgien.

Daalder tryckte på den roll som Belgien, Danmark och Norge spelat, då de tillsammans bombat lika många mål som Frankrike trots deras relativt små luftstyrkor.

Storbritannien och Frankrike var ledande i luftstriden mot Kadhafis styrkor i Libyen, och ma den 19 mars sköt man av de första salvorna i den koalition, som Förenta Staterna ledde.

Men med Förenta Staterna nergrävd i Afghanistan kom den 31 mars USAs president Barack Obama att lämna över ledningen av operationerna i Libyen till NATO.

Trots överlämnandet stod USAmilitären för tre-fjärdedelar av flygplanens påfyllnad liksom spanings-och de obemannade spionplanen, medan USAs andra obemannade farkoster var ämnade till att… träffa mål.

USAs krigsflygplan och kryssningsmissiler var också centrala för att få bort Kadhaffis luftförsvar, och beredde väg för NATOs krigsflygplan att flyga upp i Libyens säkrare skyar.

”Var och en av dessa element har absolut varit kritiska för operationens framgång,” sa Daalder och noterade att USAs flygplan  stått för en fjärdedel av nästan 22 000 flygningar, mer än någon annan nation.

USAs ”bidrag var nödvändigt för att få NATOländer och partnerländer att deltta och fullfölja sina bidrag till mandatet”

Daalder sa också att NATO skulle fortsätta sin mission så länge Kadhaffis lojalister fortsätter sitt motstånd. Alliansens andra 90-dagarsmandat avslutas den 27 september, men tjänstemän har sagt att NATO kommer att förnya det, såvida hotet kvarstår.

Medan styrkor från Libyens regerande Nationella ÖvergångsRåd jagar Kadaffi, som på torsdagen hade hörts i  en radioutsändning med ännu ett stridslystet ljudband, och Daalder sa att det var oklart huruvida hans tillfångatagande nödvändigtvis skulle få följeslagaren att resa vit flagg.

”Det är inte säkert om han tas ut, att alltihop nödvändigtvis behöver kollapsa; det är det vi inte riktigt vet..,” sa Daalder.

övers Ingrid Ternert

9 september, 2011

En hållbar evig fred – för Väst?

Enduring freedom forever av Pepe Escobar Asia Times 9 sept 
Väst försöker förgäves finna någon form av ångest som tjänar dess förflutna – E M Cioran

Vår väg är huvudvägen
Pentagons Långa Krig klarade inte upp det; men folk i NordAfrika gjorde det. Den Arabiska Våren besegrade 9/11, och besegrade al-Qaida. Den besegrade också Osama bin Laden innan räden mot Abbottabad (egentligen en målinriktad avrättning utförd av ett amerikanskt kommando, efter intrång i en suverän nations luftrum).

Men just som den Arabiska Våren också verkade besegra villfarelse om den Heliga Triaden – Islamofobi, Civilisationernas kamp och Historens slut…

…Allt har kommit i rörelse genom ‘Operation Odyssey Dawn’. Washington, London och Paris beslutade gräva ner den Internationella Lag som funnits sedan 1648 års Västfaliska Fred. R2P – ”Ansvar att skydda” civila – fick sin ballistiska födelse, den perfekta humanitära täckmanteln för försvar av NATOs ekonomiska och strategiska intressen.

Tillsammans med fördelen av Nobels FredsPrisVinnare och multipla krigsutvecklare Barack Obama som presiderar över Natos förvandling i ett globalt Robocop – med eller utan grönt ljus från FN. Västmakterna fick ett splitternytt firmamärke; en global milis. Anfallen mot Irak – utan FNmandat – handlade om regimskifte. Libyen – med FNs välsignelse – handlade också om regimskifte, trots att Obama svurit på, att det inte förhållit sig så.

Tio år efter 9/11, med det fyra generationers sk Långa Kriget  – teoretiskt ett ”nytt” kontramotstånd av ett asymmetriskt krigsavskum.Välkommen till CIA som paramilitär milis. Välkommen till Drone-istan – General Atomics MQ-1 Predatorer för att sikta in sig mot militanter och hänge sig åt en udda kollateral förgörelse – ungefär som det att bomba pashtunska bröllop.

Och välkommen till Förenade SpecialOperationsKommandot (JSOC), utvecklad av den förre hjälten i Irak och numera CIAledaren general David Petraeus, med sin ”nära fullskaliga industriella kontraterrorist- mördarmaskin”, som Petraeus skyddsling John Nagl förklarade.

JSOC är vad man i Latinamerika under 1970talet kallade en dödsskvadron, men är nu under Pentagon direkta skydd en  mästare i död och fängslande, grundad på en skör, legal eller påfallande extralegal premiss, t.ex att jaga mål från avrättningslista, som även innehåller amerikanska medborgare.

Med cirkeln obruten? Naturligtvis inte; Obamas amerikanska Sätt att Kriga – där man nu skryter om synbarligen noll i offer, t.ex i Libyen – men med samma målsättning som Bush. Pentagon lämnar Afghanistan och Irak över dess kollektivt döda kropp.

Pentagon kommer sätta upp en Africom-bas i Libyen. Mitt i störtfloden av dessa kända och okända främlingar, dessa som utgör den verkliga födelsen av det nya MellanÖstern. Det som verkligen betyder något är Pentagons besatthet av att kontrollera hela bågen av instabilitet.

Minns den hetsiga nykonservativa retoriken i Washington mellan det tidiga 2002-talet om ondskans axelmakter och invasionen av Irak år 2003; Verkliga män går mot Teheran. Playstations ‘King of Jordan’ och hur den ärkekontra-revolutionära Kungen av SaudiArabien dillar om det existerande hot som de shia-religiösas stjärna av stater utgör.

De vansinniga och/eller betryckta hjärtan och sinnen i instabilitetens båge är fortsatt alienerade. Alla slags bakslag finns kvar. Man behöver till exempel bara räkna ut hur lång tid det tar för NATOs makter att våldta Libyen. Ge igen? Till och med det kommer CIA/Pentagon skryta med. Det kommer att bli en barnlek.

Vilken vidrig best det än gäller, är för den till slut ändå timmen slagen, då man hasar sig fram till … Kabul? Bagdad? Tripoli? Riyad? … för att födas på nytt? Det finns inget slut i sikte; det är det verkliga syftet med Uppdrag Genomfört.  Tio år efter 9/11 är vägen till krig, den mission som pågår för evigt.

övers Ingrid Ternert

2 september, 2011

Nato förblir på krigsfot i Libyen

Filed under: Afrika,FN,krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter — ingrid @ 19:49

av Julian Borger i Paris  1 sept 2011  The Guardian

Nato förblir på krigsfot i Libyen tills Khadaffiregimens sista rester har krossats, säger europeiska diplomater. Världens ledare närvarar vid mötet ‘Friends of Libya’ för att erkänna NTC som landets nya övergångsregering. Man vill markera en punkt i internationella samfundets ansträngning att gå från krig till återuppbyggnad av Libyen.

Världsledare samlades på torsdagen i Paris på ett möte med Libyens Vänner, med avsikt att utropa det Nationella ÖvergångsRådet (NTC) som landets nya interimregim, och markera en start för det Internationella Samfundets ansträngningar i Libyen från krig till återuppbyggnad.

Ledarna ska diskutera en ny FNs säkerhetsråds resolution om att införa ett nytt status quo och lyfta sanktionerna från den libyska regimen för att låta NTC få tillgång till över $100biljoner (£62bn) i statliga tillgångar som funnits på bankkonton utomlands alltsedan början av konflikten, medan man lämnat över till FN att sköta den internationella rollen att återuppbygga landet.

I vilket fall vill NTCs västliga uppbackare, ledda av Frankrike, Storbritannien och USA, fortsätta Natos legala mandat att genomföra militära operationer i Libyen upptecknat i FNs resolution 1973. Resolutionen från i mars tillåter alliansen att utnyttja ”alla nödvändiga medel” vid brist på marktrupper, för att kunna skydda civila.

”Vi vill hålla möjligheten öppen för Nato att operera legalt så länge som Gaddafi och hans supportrar kan utgöra ett hot, så ska vi hålla borta dessa 1073 års element,” sa en europeisk diplomat.

Gaddafilojalister håller fortfarande sig kvar i Sirte vid kusten, i Bani Walid – omkring 150 miles söder om Tripoli, och i ökenstaden Sebha. Gaddafi-styrkor har avvisat ett ultimatum som NTC ställt för trupper i Sirte att imorgon ge upp …

Natomandatet går ut vid slutet av september. Natos regeringsråd har haft möjlighet att utsträcka den då de hållit ett regulärt möte på onsdagen, men fick av militära befälhavare rådet att vänta tills det funnits mer klarhet i vad FN planerade att göra.

Natos generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, kommer att meddela Parismötet att alliansen är redo att stödja FNs operationer, men att man tills vidare behåller sin militära roll och genomför luftanfall mot Gaddafivänligt pansar och artilleri.

”Vad vi har sett den senaste halvannan månaden är att varje gång de drar sig bort från en stad, beskjuter Gaddafistyrkor staden och siktar inte enbart mot oppositionens styrkor utan dessa städers invånare,” sa en Natoanställd. ”Vi har inte råd att låta dom dra sig ur Sirte och därefter beskjuta den. Vi kommer inte tveka att beskjuta hans tanks och gevär, det spelar ingen roll vad de gör i det fallet.”

Europeiska huvudstäder har drabbats av häpnad inför Gadaffiregeringens kollaps och Tripolis fall den 21 augusti. Dagarna innan hade diplomater från Storbritannien, Frankrike och USA arbetat på en FN resolution om att införa ett eldupphör mellan rebellerna och regimen och att upprätta FNobservatörer till att övervaka stilleståndsavtalet.

”Inget sådant behövs längre. Detta gick mycket bättre än vad den mest optimistiska av oss hade trott,” sa den europeiska diplomaten. ”Det finns inte längre två parter att övervaka, bara ett Libyen. Det finns inget behov av ett vapenstillestånd eller några observatörer.”

USA, Frankrike, Storbritannien och Khatar, som försett rörelsen med kritiskt finansiellt och militärt stöd, ville innan torsdagens Parismöte få igenom en ny FNresolution. I vilket fall fanns där motstånd från länder som velat få bort Gaddafiregimen och ge ett omedelbart erkännande till NTC.

Ryssland erkände NTC endast på eftermiddagens möte och lämnade Kina som den sista permanenta Säkerhetsråds- medlem att inte göra det. Kina representerades på mötet men på en lägre nivå med en vice-minister från utrikesministeriet, men huvudstäder i Väst hoppades på att Peking kommer med ett erkännande under de närmaste dagarna.

 Övergångsregeringens NTC ledarskap kommer att tillfrågas om en lista på behov av internationell hjälp, vilket man förväntas presentera till Libyens Vänners ministermöte i marginalen av FNs Generalförsamlings möte i New York vid slutet av denna månad.

övers Ingrid Ternert

28 augusti, 2011

Krig, Skuld och Presidenten

Filed under: dollar,ekonomi,FN,Mänskliga Rättigheter,USA — ingrid @ 02:47

 

 24 aug Democracy Now! av Amy Goodman med Denis Moynihan  http://www.democracynow.org  Under tisdagen prackade president Barack Obama på de folkvalda det lånetak man gjort upp om och sa, “Vi kan inte balansera budgeten på just de människors ryggar som burit den största bördan av denna recession.” Ändå är det just det hans kotteri av Wall Streetrådgivare har gjort.

I boken ‘the affairs of nations’ skrev i januari 1790 Alexander Hamilton, att “lån i tider av allmän fara, särskilt med krig utomlands, har befunnits vara en omistlig resurs”. Som finansminister var det hans första rapport till nya Kongressen. Landet hade tagit lån för ett revolutionärt krig och Hamilton föreslog en offentlig skuldsättning för betalningen av lånen.

Historien om USAnationens skuldsättning är oupplösligt förbunden med dess många krig. Lösningen denna vecka av det sk taket på skuldkrisen är inte annorlunda. Det var inte bara så att en medgörlig Kongress hade gått med på att finansiera president George W. Bushs krig i Irak och Afghanistan med tilldelning av medel; för man gjorde det genom att låna pengar, och utan att bråka hade man fått höja skuldtaket tio gånger sedan år 2001.

Så hur klarade sig Pentagon under rådande budgetbatalj? Det verkar ha gått fin-fint. Att då inte bli ihopblandade med de soldater och veteraner som hade utkämpat dessa krig.

“Detta år innebär femtio år sedan [Dwight] Eisenhower höll sitt tal om det militär-industriella komplexet,” berättade William Hartung i Center for International Policy, medan Senaten hade samlats för att rösta om budgettaket. Apropå denna general blev han republikansk president i USA, sa Hartung: “Han talade om behovet av en balanserad ekonomi och av en frisk befolkning. I grunden ligger han till vänster om Barack Obama i dessa frågor.”

Michael Hudson, som är ordförande i Institutet för Studiet av Långsiktiga Ekonomiska Trender, förklarade historien om skuldtakets koppling till krig: “Det sattes in 1917 under Första Världskriget, och tanken var att förhindra president Wilson från att avsätta ännu fler amerikanska trupper och pengar till krig.

I varje land i Europa—England, Frankrike—introducerades den parlamentariska kontrollen över budgeten för att stoppa ärelystna kungar eller härskare från att starta krig. Så hela syftet var att begränsa regeringarnas möjlighet att skuldsätta sig i krig, för det var enda skälet till att skuldsätta  regeringar.”

BudgetKontrollAkten från 2011 säkrar drastiska nedskärningar i USAs socialförsäkringslag. Kongressen kommer att utse en kommitté med de 12 som man kallat “Super Kongressen”, vilken är jämnt fördelad mellan republikaner och demokrater, i avsikt att identifiera $1.2 triljoner i nedskärningar på Tacksägelsedagen.

Ifall kommittén misslyckas med att uppnå detta mål, kan man ges ett godkännande till ett övergripande mandat för nedskärningar. Socialtjänsten skulle skäras ner, men så också Pentagon. Eller skulle den? Kongressens Svarta majoritet och Kongressens Progressiva majoritet gick emot lagförslaget.

Kongressens Svarta majoritets ordförande Emanuel Cleaver kallade den “en sockeröverdragen Satan-sandwich.” För räkenskapsåret 2012 och 2013 delades den godtyckliga finansiering man godkänt mellan kategorierna “säkerhet” och “ickesäkerhet”. “Ickesäkerhets”kategorier som matprogram, husbyggnad, medicinsk vård och medicinsk hjälp (basen för varje genuin nationell säkerhet) kommer troligast att skäras ner.

Men“säkerhets”budgeten kommer att drabbas lika hårt, vilket Demokraterna föreslår ska bli ett tillfälle för Republikanerna att samarbeta i processen. Säkerhetskategorin inbegriper “FörsvarsDepartementet, Departementet för Hemlandets Säkerhet, Departementet för VeteranFrågor, Nationella KärnSäkerhetsAdministrationen, UnderrättelseEnheten [och] Internationella Affärer.” Det där bygger upp en dynamik för hökarna att då kapa åt sig så mycket som möjligt av StatsDepartementets diplomatiska kår och utlandsbistånd, till fördel för deras egna beskyddare i Pentagon och vapenindustrin.

Hartung förklarade att de kontraktsanställda, förutom att ha stött Representanthusets talman John Boehner, “hade Buck McKeon som ledare i RepresentantHusets Kommité för de Väpnade Styrkorna, vars största bidragsgivare är Lockheed Martin, fått stora militäranläggninga i sitt distrikt, [och] Randy Forbes, vars distrikt ligger nära Newport News SkeppsByggnadsKomplex, bygger attackubåtar och hangarfartyg.

Dessa har använt sitt inflytande till att få folk på insidan till allierade i RepresentantHuset, för att pressa på sin agenda.” President Obamas uppgörelse om skuldtaket anses vida omkring som ett historiskt bakslag för de progressiva, en lyckad attack mot New Deal och dess stora samhälleliga framsteg under de gångna hundra åren.

Kongresskvinnan Donna Edwards, D-Md, summerade det hela med besvikelse, då hälften av Demokraterna i RepresentantHuset röstat emot sin president och skrev: “Nada, inget alls från miljonärer/miljardärer; företagsbeskattning med mängder av kryphål; enbart offer från de fattiga/medelklassen? Delad uppoffring, balans? Verkligen?”

Vad projektet som ska se över Regeringen säger om “SuperKongressen”, är att “upprättandet av kommittén inte kommer med särskilt många krav på insyn”. Vem blir den som övervakar? Då valet år 2012 kommer upp, vilket lovar bli det dyraste man haft, vänta er då förslag från kommittén om reducering av underskottet med tacksamhet och bli föremål för en röst upp eller ner, då med mycket lite att tacka för.

övers Ingrid Ternert

3 augusti, 2011

USA odlar ett träd av spänningar mot Iran



3 aug 2011
USA odlar ett träd av spänningar med Iran
av Kaveh L Afrasiabi

Washington har närt ett fullkomligt träd av spänningar gentemot Iran, fast rotad i en övergripande sanktionsregim, militär omringning, propaganda och psykologisk krigföring och ett lågintensivt proxykrig genom etniska terroristgrupper. Det hela rör sig nu mot ännu en spirande konfrontation i MellanÖstern.

Istället för att fokusera på hur man minskar spänningarna med Teheran, verkar Förenta Staternas politiker vilja piska upp trycket och jämna väg för varje upptänklig anklagelse mot Iran – först och främst kärnvapenspridning, regionalt omstörtande verksamhet och terrorism – levererat i snabb takt.

USA har nu formellt sammankopplat Tehrans regim med al-Qaida i en upptrappning av anti-Iran retorik som officiellt rättfärdigas i Washington i termer av bevisning, att Vita Huset har ”kontroll” över MellanÖsterns utveckling och inte fastnat i en inhemsk oro över USAs nationella skuld. Ändå är detta en lam ursäkt och reser frågan om vem som i själva verket har kontroll över USAs Iranpolitik?

Utifrån Teherans fördel, är svaret rättframt. Enligt en professor i politisk vetenskap vid Teherans Universitet, som talat med författaren under löfte om tystnad, har ”En särskild grupp judiska politiker i Vita Husets StatsDepartement och FinansDepartement kapat president Obamas politik om Iran, så att Obama en dag kunde vakna upp och finna nätet av konflikter med Iran så hårt bundna runt honom, att han inte har någon chans utan att få argumentera med oss.”

Med andra ord, väldigt få människor i Iran håller numera fast vid det hopp man tidigare haft, att Obama sökte efter en ny Iranpolitik, eller att sanktioner var ett alternativ till krig, eftersom de sakta men säkert visat sig vara preludiet till detta.

Amerikas problem är emellertid att finansiellt sett vara tömt, som resultat av dyrbara krig, så en konflikt med Iran skulle kunna få potentiallt förödande följder för världsekonomins återhämtning genom att trigga skyhöga energipriser, för att inte nämna en komplicerad häxkittel av multipla kriser i MellanÖstern.

Den politiska omvälvningen i MellanÖstern innebär en stor utmaning för USA, som ser sin traditionella auktoritet i olika delar av Arabvärlden, inklusive Egypten, Jemen och Bahrain, invecklad i allvarliga frågeställningar – alltmedan det är mycket lite USA kan göra för att stoppa momentet en palestinsk stat, som nu Förenta Nationerna bygger upp utan att vidare smutsa ner sitt rykte i arab- och den muslimska världen.

Det har lett till att en del figurer i Teheran spekulerar om USA och Israel i höst tänker artificiellt blåsa upp Irans kärnenergikris och med det lägga åt sidan sin uppmärksamhet på den palestinska frågan. Ett problem med den synen är att den kan minska eller totalt förstöra USAs och Irans delade intresseområden, framför allt i Irak och Afghanistan, där både Washington och Teheran backar upp samma politiska hästar.

Iran är orolig för de rapporter som visar att USA söker utvidga sin militära närvaro i Irak och bygga permanenta baser, en vändning som stört de nationalistiska irakerna, inklusive de som ger sken av militant shia, desto större skäl för Teheran och Washington att överväga säkerhetsdialoger om Irak, eftersom Iran är inblandad i Iraks säkerhet. Inte heller kan USA åsidosätta Iran från framtida möten om Afghanistan, som hotas av talibanerna och deras al-Qaida supporter, båda anti-shia fundamentalister.

Som väntat har Teheran skakat av sig Washingtons senaste anklagelse gällande dess inblandning i al-Qaida, med vissa politiska analytiker från Teheran som avfärdar det som ”en gammal vana som är svår att få bort”, och refererar till USAs förevändning för att attackera Irak, till viss del genom att hävda en länk mellan Bagdad och al-Qaida. Upprepar historien sig själv? I så fall blir det lika tragiskt som 2003 års fiasko.

Washington och Teheran skulle ha kunnat vända den nuvarande krisen i dess relation till en möjlig avspänning och kanske även återuppta vänskapliga förbindelser, så mycket gav i själva verket Irans förre president, Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, vink om; en nickning av USA till det nyliga ryska ”steg för steg” förslaget uppmanar också till en intelligent lösning av kärnenergikrisen med Iran (se USA avvisar rysk genialitet om Iran Asia Times Online, 20 juli ).

En läglig katalysator kan komma i form av att släppa de två amerikanska liftarna i Irans fångenskap, i vilket fall skulle ett mått av godhet genereras på kvällen av president Mahmud Ahmadinejads besök vid Förenta Nationerna i september. I det fallet kan USA bli tvingad att dingla morötter istället för käppar och med det visa sin goodwill.

För i varje fall finns nu inget synbart tecken på någon amerikansk goodwill gentemot Iran, enbart animositet. En annan fingervisning om tonen i överenskommelsen är delaktigheten av den iranska gruppen, Mujahideen-e Khalq (MEK), från USAs lista med terroristgrupper, vilket tas beslut om under de närmaste veckorna. Detta är bundet till högre spänningar, då Teheran avskyr USAs skydd av MEKs Camp Ashraf inne i Irak.

MEKs avförande från terrorlistan är en särskilt känslig fråga för Irans ledare, vilka beskyller gruppen för mord på många av regimens topp politiker och anställda, och det kommer få en oproportioneligt stor inverkan genom att så frön av misstroende mellan de båda sidorna.

övers Ingrid Ternert

anm IT- Misstroendet grundar sig på att det alltid varit svårt att bedöma vilka terrorgrupper som, ibland i flera led, lierar sig med vilka. USA ser ut att hittills varit den som hållit flest terroristgrupper under armarna och då i eget intresse.

16 juli, 2011

Tareq Aziz: “Sjuk, Isolerad och Övergiven”

Filed under: FN,Irak,Irak,krig,Mänskliga Rättigheter,olja,Storbritannien,USA — ingrid @ 04:01

av Felicity Arbuthnot 15 juli, 2011

”The expense of spirit in a waste of shame … is perjured, murderous, bloody, full of blame, savage, extreme, rude, cruel, not to trust.”   William Shakespeare (1564-1616.)

I Storbritannien har under de närmaste månaderna varit mycket diskussion om sjukas rättigheter eller om de med ett slags invalidiserande tillstånd skulle få välja när de ska dö.

Tänk att känna sig så hopplös, övergiven och förtvivlad att man vill bli avrättad – i Irak. Det utgör inlagan med åberopande av Tareq Aziz, landets förre utrikesminister och vice premiärminister.

Aziz flydde till amerikanarna två veckor efter invasionen år 2003. Välkänd i Väst hade han en viss tro på det internationella Samfundet. Trots sorgligt behandlad i USAs diplomatiska kretsar, oförmögen att resa iväg från FN i New York

”Hade Embargot utsträckts till och med till dialogen?  Ändå blev vi anklagade av Väst  för att vara odemokratiska”, sa han till mig i en intervju före invasionen av Irak. Han hade en poäng. Emellertid trodde han i stora drag på det Internationella Samfundets integritet. ”Jag kan tala på varje nivå (med) fransmän, ryssar, kineser, spanjorer, italienare, belgare …”

Denna tidigare utrikesminister var en sjuk man med allvarliga hjärtproblem, även då han reste från Bagdad till Rom för att be påven gripa in, just före invasionen, i ett modigt och desperat drag för att undvika mer lidande och blodbad. Det gick inte att ta miste på hans passion för sitt land och i detta komplex – efter decennier av krig, då förståeligt nog ett klimat av paranoja fått fotfäste –var han beredd ta personliga risker.

”Varför kommer inte en blandad amerikansk grupp Kongressmän hit, talar med vårt parlament, engagerar sig i dialog och möter människor?”, frågade han mig och andra utländska besökare som han mötte, och utsträckte sin inbjudan till högre brittiska parlamentsledamöter. En del av oss arbetade hårt för att föra fram hans budskap. Han – och vi – kom att rikta oss till en politisk mur. Lögner, slakt och invasion blev en över-  raskning för diplomatin, var gång verkar det som, under denna ”Nya VärldsOrdning.”

Som hans son Ziad sanningsenligt säger, borde Aziz av sina kolleger erkännas som krigsfånge, då han till april 2008 varit fängslad utan rättegång, som en advokat väl insatt i fallet säger: ”De kastade boken på honom.” För hela regimen, vilket argument det än gällt, har det inte gått att ta miste på hans mod och stolthet, ingen flydde, alla ville stanna i Irak, vad än hände – och gjorde. I en rättegång under översyn av domare Raouf Abdul Rahman från Hallabja, ett juridiskt skämt vad gäller opartiskhet, som dömt Saddam Hussein till döden och med stolthet släpat in den distingerade Aziz  i pyjamas till rättegången.

Advokater kunde inte representera honom mellan dödshoten och vägran att få visum. I en rättegång betecknad som ”grundläggande ”av ‘Human Rights Watch’, dömdes han till döden som förutspåtts. Då allt kommer omkring är han näst Saddam, den som visste mest om Västs allianser, överenskommelser, vapenförsäljning och samarbete med Irak under decennier. Volymer som bevaras på endast två platsers, stulna från Bagdads Ministerier och nu (illegalt) i Washington – och i huvuden på några få medlemmar av Iraks, onekligen fortfarande legitima regering, eftersom också invasionen var illegal.

President Barack Obama gjorde en utfästelse före valet att inte lämna över Tareq Aziz till den iraskiska regimen. Ännu ett brutet löfte i hela hans litania av brutna löften. Aziz lever nu på nåder av premiärminister Maliki, vars Dawaparti försökt avrätta honom i irakiska Dujail den 1  februari 1982. Medan dödsstraffet mot honom övergått till livstids fängelse, har han med åldern förlorat hoppet. Hans familj har inte kunnat besöka honom på åratal och han känner att de runt globen, de som han hade trott var hans vänner, har övergett honom.

Det finns dom som aldrig slutat trycka på politiker, president Obama, brittiske utrikesminister Hague, Påven, Ärkebiskopen av Canterbury, Romersk katolska Ärkebiskopen av Westminster, Vincent Nichol på uppdrag av de sköra irakiska kristna och hans kollegor. (Deras föregångare har också många gånger försökt). Dessa inkluderar förre parlamentsledamoten och ministern Tony Benn, förre assisterande generalsekreterare i FN och Humanitära Koordinatorerna i Irak, Denis Halliday och Hans von Sponeck, biskopar, läkare, akademiker, journalister och många andra. Breven har förblivit obesvarade eller gett skamligt undvikande svar.

Kyrkoledare som verkar vara en värld från den humanitet de predikar. I veckan talade en tidigare kollega till Rowan Williams, nu ärkebiskop av Canterbury, om sitt engagemang i JubileumsGruppen, grundad under 1980talet, vilken gått emot Margaret Thatcher och Falklandskriget. Margaret Ronchetti sa till BBC Radio4  den 3 juli att: ”Rowan engagerade sig för dom som inte har en egen röst.” Efter att ha nått en hög post, verkar det som han förlorat sin.

Den självutnämnde ”Bagdads kyrkoherde”, Andrew White, åkte ursprungligen till Irak på inbjudan av Tareq Aziz, i den anda att få människor att träffas och förstå varandra. Alltsedan 2003 har dennes tystnad genljudit genom åren. För några månader sedan försämrades hans hälsa, Aziz lyckades skicka ett brev via sin advokat och bad, ifall han dog, att han skulle begravas utanför Irak:

”Tills Irak är befriat”, orolig för att hans grav och kvarlevor skulle vandaliseras, som Irak har dalat under ockupationen, och som han förebådat i intervjun, under den ”proUSA-regering de vill få in och presenteras som en demokrati med mänskliga rättigheter.”

Hans passionerade kärlek till Irak förblir ett oförglömligt minne. Jag har skrivit förr, avbröt han plötsligt och sa: ” Madam Felicity, då jag var tio år gammal delade jag ut flygblad på Baghdads gator, la in dom i folks brevlådor för att stoppa britterna att ta vår olja. Ännu tänker jag inte ge upp Irak .”

Förra veckan gick han ut med ett uttalande via sin advokat Gilles Devers, att han hellre ville bli avrättad. Han är, säger monsieur Devers: ”sjuk, isolerad och övergiven.” Han gav aldrig upp då det gäller Irak, men han gav upp livet och en värld av skam som nära förstört hans land, hans älskade land, samhällenas och arkeologins ”Civilisationens Vagga”.

I ett viktigt fall vad gäller offentliga intresset har Birminghams Allmännyttas advokater, Domstolen för de Mänskliga Rättigheterna i Strasbourg, nu bestämt att trupper ska stå under lagen om de Mänskliga Rättigheterna och måste beskydda liv och frihet i ockuperade länder.

Med eller utan trupper förblir Storbritannien en del av invasionsstyrkan. Skulle den brittiske utrikesministern William Hague vilja instruera sina advokater att få representation i Iraks regering av hänsyn till en sjuk man, nära åttio år gammal, och hans kollegor för att få bort åtminstone en liten del av skammen av det vi i vårt namn gjort i Irak?
övers Ingrid Ternert

5 juli, 2011

Libyen – en bitter sanning om ett land i krig, uppdaterad

Filed under: Afrika,CIA,EU,FN,Irak,Irak,krig,Libyen,NATO,olja,vapen — ingrid @ 00:08

 

Voice of Russia 22 juni, 2011 ’Libyer stöder helt Muhammed Khadaffi’

Artikeln påminner starkt om upprinnelsen till Irakkriget, alla bombningar och vad världen då fick höra om diktatorn Saddam Hussein . Även vi i ‘Human Shields’ i det oljerika Irak, kan känna igen mycket i denna historia.

Här avslöjar den välkända italienska dokumentärfilmaren Fluvio Grimaldi  hela myten om situationen i Jamahiriya.

Ambassadören i Rom visade sig vara en av de få högt rankade libyer som glatt samarbetade med denna starka partner. ”Ifall vi vill ha visum till Benghazi, går det att greja omedelbart. Och vill man resa till Tripoli behöver man inget visum”, förklarade ambassadören.

Jag följde med en grupp brittiska fredsmänniskor som alltså ville veta sanningen om allt det som händer i landet, skriver Grimaldi. Expeditionen flög till Tunisien varifrån den landvägen fortsatte till Libyen. Rutten var föranledd av västlig press, då gruppen besökte platser där situationen varit särskilt svår enligt media.

I Tripoli blev de utländska besökarna kontrollerade av den nuvarande regimens unga funktionärer, som skulle stanna med gruppen. Grimaldi och hans medresenärer kunde emellertid stoppa var de ville och tala med vem som helst om något ämne. Detta var en frihet som ackrediterade journalister i Benghazi inte hade.

Nationell enighet och fast beslutsamhet att försvara sitt land, var det som mest av allt hade imponerat på gruppen. Skollektioner blev inte stoppade en sekund, och nu erbjuder dessutom  skolor ytterligare träning i hur man använder vapen.

Träningen är för både pojkar och flickor. De så kallade ‘human shields’, mänskliga sköldar, som i realiteten är kanonmat, visade sig vara helt frivilliga enheter.

Städer vid Medelhavskusten, hemsökta och avskurna av Khadaffis trupper, är enligt västlig media i realiteten väldigt pittoreska platser med ett bra vattenförsörjningssystem och ett starkt jordbruk. I varje påstådd förtryckt stad, sa folk till de italienska journalisterna att de hört talas om Muhammed Khadaffis tyranni från sina släktingar och vänner utomlands, och att den verkliga katastrofen enbart kom, då NATOs bombningar börjat med målet att skydda folket!

Enligt Fluvio Grimaldi kom varje intervju att undan för undan förstöra Västs historia om den libyska ledarens hemska aggression. Den lokala katolska kyrkan blev en plats för pilgrimer. Muslimska kvinnor besöker den katolska prästen varje dag och ber honom att berätta sanningen för världen om situationen i landet. Libyer bad Grimaldis grupp göra detsamma.    

Libyska medborgare har redan nu i sex månader frivilligt försvarat sitt land. Lokalbefolkningen säger att armén gör sitt bästa för att tala med civilbefolkningen utan att ta del i fientligheterna. Lokalbefolkningen verkar inte vara uppskrämda illiterata slynglar, tvärtom påpekade Grimaldi deras värdighet och hedern i deras sätt att vara.

Det har nämnts tidigare att situationen i Libyen inte är lika svart som det Obama och hans NATO allierade försöker måla upp. I vilket fall är det så att Senaten i USA gett Obama grönt ljus att utvidga operationen i Libyen under ännu ett år och koalitionen håller då oupphörligt på med att leta bevis för Khadaffis blodiga brott, och en vittnesrapport skulle då ha varit helt på sin plats…

http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=25492

KrigsPropaganda: Västlig Media Stöder NATOs TerrorBombing av Libyen

av Stephen Lendman

Västmedia, särskilt den i Amerika, ignorerar mestadels Obamas multipla krig (inklusive dom mot Pakistan, Jemen och Somalia), och fokuserar främst på att terrorbomba Libyen och slakta civila för att rädda dom.

Sedan den 19 mars har dödandet och förstörelsen pågått varje dag. NATOs andreman, USAamiralen Samuel Locklear förklarade för Kongressen att Washington vill avrätta Khadaffi. Tidigare har en av hans söner mördats och tre av hans barnbarn, såväl som 40 libyska imamer, som hade besökt en fredskonferens för att få ett slut på den blodiga uppgörelsen.

Skoningslös ville Obama, fredspristagaren, att den hade fortsatt, åberopande ett exekutivt privilegium att göra detta.

I Progressives Radio NyhetsTimma, direktsänt i Tripoli fanns rapporter som diskuterade sjukhus, skolor, bebyggelse itätorter och andra icke-militära bombade mål med dödade civila, anti-NATO-vrede och ett växande folkligt stöd förKhadaffi, inklusive den miljon libyer som demonstrerade för honom i Tripoli.

I radiosändning sa Cynthia McKinney att hon såg allt, inklusive dödade fiskare till havs, import av blockerad mat och medicin som bevis för att rebelliska legosoldater mördat, torterat, trakasserrat och våldtagit mörkhyade medborgare som henne själv, och dagliga terrorbombningar – krigsbrott att på varje sätt besegra, kolonisera och plundra Libyen för profit och större regional kontroll.
 

Som McKinney och andra av ‘Progressiv Radio’s gäster, är Tripoli-baserade journalister från Väst också vittne till NATOs brott. Icke desto mindre identifieras de av sina rapporter och erbjuder en tvättad version av kriget, lösryckt från den verklighet de döljer, utan att ta hänsyn till den dagliga rädsla som är nog för att ge vem som helst mardrömmar och andra tankar om vem som har rätt och fel i denna konflikt.

Är det något att tveka om? Tar det en angelägen lyhördhet för att veta? Kan mänskligt elände hållas borta genom att ge ut sin dagliga kopia? Uppenbarligen är det så, om man inte bryr sig om professionell standard, inklusive ingressen till ‘Yrkesjournalistisk Etik’ som säger: ”….offentlig belysning utgör förelöparen till rättvisa och grunden till demokrati.

Journalisten är skyldig att ytterligare få ihop dessa trådar genom att söka efter sanningen och erbjuda rättvisa och översikt genom att söka efter sanningen och erbjuda en rättvis och allomfattande framställning av händelser och frågeställningar.

Samvetsgranna journalister från all media och inriktningar strävar särskilt efter att tjäna allmänheten, djuplodande och ärligt. Professionell integritet är hörnstenen i all journalistik..”

Dessutom trycker Radio-Television-Nyheters chefer i ‘Samlingen professionella etik-och uppförandekoder på allmänhetens tilltro på trovärdighet, exakthet, sanning, ”rapportering om allt annat än det som är sant är falskt,” och undvika partiskhet för rättvisa, integritet, oberoende, ansvar och att möta upp till sitt ”ansvar gentemot yrket inom elektronisk journalistik.”

Helt klart misslyckas en större mediarapportering på alla dessa punkter, tjänar makten på bekostnad av principen om heder och rättvisa och att inte stå till tjänst som knähundar utan med riktig information och analys. Dom som försöker göra detta, blir i själva verket sparkade av de mediabossar som är intoleranta mot allt i pränt eller i etermedia som går emot en allmän uppfattning och stöder välstånd och privilegier, inte vad som står för sanning, integritet och heder.

Som resultat förespråkar amerikansk media krig, inklusive blodtörstig död och förstörelse, sockrar in det att verka just, utan att bry sig om hur mycket lögn, förvrängning och svek det fordras för att göra detta. Det kommer med territoriet. Till exem- pel Kareem Fahims artikel den 30 juni med rubriken i New York Times, ”Tripoliflyktingar strömmar upp i Libyens berg”.  

Genom att ignorera verkligheten säger han,”folk flyr från Tripoli, hundratals lämnar för att undkomma ”den fruktade Folkbeväpning som innehåller en lång lista eftersökta män….Deras antal – mer än hundra familjer enbart den närmaste dagen – har inneburit ett snabbt avtåg från huvudstaden.” Hans källa – yrkesrebeller som erbjuder falsk information, overifierade påståenden från oberoende källor i huvudstaden.

Istället citerade Fahim en man med namnet Ali Mohammed Rahaybi, som säger ”han såg tecken överallt på rebellernas motstånd gentemot Khadaffis regering i grafitti på skolor, vid tillfälliga demonstrationer, och i de flaggor som ritats på murar i grannskapet.”

uppenbarligen toghan ingen notis om den miljon miljon pro-Khadaffi libyer, som demonstrerat för honom i Tripoli. Ingen rapport i the Times täckte det, eller ens nämnde detta som var alltför uppenbart för att missa. Istållet erbjuder Fahim, andra Times skribenter och alla större media tillrättad nyhetspropaganda, i strid mot sin professions etiska regler som fordras för att få behålla sina jobb.

Samma dag stod i Times upplagas rubriker, ”Den libyska kampanjen,” följande: ”Fyra månader inpå NATOs flygkampanj, (fortfarande Khadaffis) skyddad av lojalister och legosoldater.” ”Loyalister?:” ja, en växande majoritet libyer. ”Legosoldater?” Faktum är att de som är där rekryterats av Väst, att skära av strupar,  beväpnade, tränade, finansierade och beordrad att förhärja, inte befria, Libyen för NATO.

Icke desto mindre påstår redaktionen att om Khadaffi ”har sitt sätt, kommer tusentals fler libyer att dö. NATOs trovärdig- het  skulle också bli allvarligt skadat. (Khadaffi), som har en lång historia av att sponsra internationell terrorism, är inte någon som låter svunnen tid vara svunnen tid.”

Faktum är att de flesta libyer stöder honomm mer än någonsin nu med NATOs terrorbombningar, trots Times hyperbola. dessutom har ingen humanitär kris eller masslakt inträffat förrän Amerika, Storbritannien, Frankrike och andra med-konspiratörer dykt upp, vilket ingen Times redaktion eller rapport förklarar.

Den här säger ”tecken på revolt” är uppenbara – mot NATO, inte Khadaffi. icke desto mindre säger Times redaktörer ”Washington och NATO måste stå fast vid rebellerna och avvisa varje lösning som inte innehåller den snabba avsättningen av (Khadaffi) och verklig frihet för libyerna. Libyans.”

Vad man hoppat över var att libyer, (inte Washington, NATO, eller Times redaktörer), kan besluta vem som styr deras land. Helt klart avstår det hemliga Västkontrollerade Nationella InterimsÖvergångsRådet och deras skära-halsen-av betalda mördare, men vänta er inte att Amerikas ”tidningsnyhetsrekord” ska förklara det.

Inte heller inleder Al Jazeera (AJE) krig mot Khadaffi med falska rapporter som den 29juni med rubriken, ”Libyen: krig och våldtäkt,” och säger: Khadaffis styrkor ”använde våldtäkt som vapen.” En annan den 9 juni med rubriken, ”Analys: ”Khadaffis ‘våldtäktsvapen,’ ”och säger: Internationella Brottsmålsdomstolens chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo ”sa att han har bevis på att (Khaddaffi) beordrat sina soldater att använda våldtäkt som vapen i kriget.” Han ljög, men AJE rapporterade och kontrollerade inte på rätt sätt.

Det sk Viagrafallet

In Mars, påstod AJE att Khadafi försett sina styrkor med Viagra, och sa att det hade funnits i deras fickor i utbrunna tanks burned out tanks. The report surfaced in an interview with Suleiman Refadi, a Libyan doctor who claimed, ”I have seen Viagra (and) condoms” as part of Gaddafi’s sexual violence campaign.

In fact, Human Rights Watch (HRW) interviewed him earlier, discounting his claims for lacking supportive evidence, including victims and/or witnesses. Moreover, HRW’s Liesel Gerntholtz confirmed that, ”We have not been able to find evidence.”

In April, however, Washington’s UN ambassador Susan Rice told Security Council members in a closed door meeting the same thing, saying it’s to encourage mass rape with no corroborating evidence whatever to prove it.

She lied, based on assessments from other human rights organizations, including Amnesty International (AI), saying its investigation found no evidence that Gaddafi forces committed rapes. Moreover, AI learned that rebel forces knowingly made bogus claims based on falsified evidence, showing Rice ICC prosecutor Moreno-Ocampo, and Hillary Clinton lied, saying, ”Rape, physical intimidation, sexual harassment, and even so-called ‘virginity tests’ have taken place in countries throughout the region,” including in Libya.

AI’s Donatella Rovera disputed allegations, saying, ”we have not found any evidence or a single victim of rape or a doctor who knew about somebody being raped.” In fact, the entire story was fabricated. AI also found no evidence that Gaddafi is using African mercenaries against rebels, Rovera saying, ”The politicians (keep) talking about mercenaries, which inflamed public opinion and the myth has continued” about sub-Saharan Africans in Libya to work, not fight.

Last March, however, Al Jazeera reported the mercenary hoax, citing rebel leader lies instead of investigating and presenting corroborated facts, what many of its accounts fail to do, supporting NATO’s imperial war.

Overall AJE stops short of being anti-imperialist, notably in its pro-Western Libya and Syria reporting, destroying its residual goodwill in the process. Moreover, it downplayed anti-government Gulf Cooperation Council (GCC) state demonstrations and/or uprisings, notably in Bahrain with suggestions they’re linked to Iran.

On March 20, Financial Times writers Roula Khalaf and Abeer Allam headlined, ”Al-Jazeera’s backing is key for coalition,” saying: AJE’s ”owners, the Qatari royal family (hosting America’s CENTCOM Doha forward headquarters), are among those backing” NATO’s Libya war. So does the Saudi monarchy and its media mouthpiece Al-Arabiya, airing anti-Gaddafi propaganda like AJE, despite Arab street opposition, exposing both operations as pro-Western tools, not reliable news, information and analysis.

Professor As’ad AbuKhalil agrees, recently saying AJE’s ”sinister” regional role got ”worse, much worse. Yesterday, I was seething all day because it could not break from its annoying, obsessive non-stop (Libya) coverage to report the Israeli murder of Palestinian children.” Instead it focused on Western bombing ”successes.”

”It seems that (AJE) now operates according to the Western standards by which Israeli victims are more precious than Palestinian” or Libyan ones, killed by IDF, Pentagon, and NATO terrorism. As a result, AJE’s pro-Western stance destroys whatever past credibility it had, an awareness growing numbers regionally and elsewhere understand and tune out.

Stephen Lendman lives in Chicago and can be reached at lendmanstephen@sbcglobal.net. Also visit his blog site at sjlendman.blogspot.com and listen to cutting-edge discussions with distinguished guests on the Progressive Radio News Hour on the Progressive Radio Network Thursdays at 10AM US Central time and Saturdays and Sundays at noon. All programs are archived for easy listening.

http://www.progressiveradionetwork.com/the-progressive-news-hour/

« Newer PostsOlder Posts »

Powered by WordPress