Fredskoalitionen Göteborg

24 december, 2007

Radio Tuff om Russeltribunalens skapare

Filed under: fred andra världskriget Bertrand Russel — ingrid @ 09:51

För 20 år sedan skrev jag en krönika som bl.a handlade om Bertrand Russell, en av 1900-talets klokaste och märkligaste människor.

Redan i början av seklet hade han skaffat sig ett världsrykte som matematiker och filosof. 1950 fick han nobelpriset, fast då i litteratur.

Under första världskriget hamnade Russell i brittiskt fängelse på grund av sin pacifistiska agitation mot kriget. Efter det andra världskriget blev han den internationella förgrundsgestalten i kampanjerna mot kärnvapen.

1966 skrev han ’War Crimes in Vietnam’ och året efter grundade han tillsammans Jean Paul Sartre Russelltribunalen som ägde rum i Stockholm 1967, i dag ett föga uppmärksammat 40-årsminne. Den granskade kritiskt USAs grymma krig långt borta från Frihetsgudinnan.

Bertrand Russell var antifascist och antimilitarist, han vägleddes av förnuftet och fick därför ofta kämpa i motvind. Inte heller var han hälsofascist. Han ägnade sig regelbundet åt röken och kröken men dog först 1970 vid 98 års ålder.

Hans sista uttalande lär ha varit: ’Att anföra grymheter i det förflutna för att rättfärdiga sådana i dag är grovt hyckleri.’ Det var adresserat till Israel men gäller säkert många fler länder

Han hade tur som levde så länge. Det var faktiskt rökningen som en gång räddade honom. I en flygkrasch strök nästan alla passagerare med. Russell, som satt i planets rökavdelning längst bak och bolmade, överlevde. Och ännu har det inte inträffat att ett flygplan baklänges dammar in i en bergvägg.

Russell var slagfärdig och kvick till och med i filosofiska sammanhang. Hans filosofkollega Friedrich Nietzsche lär ha påstått att man borde ta med sig sin piska när man umgicks med kvinnor. Nietzsche var hela sitt liv ungkarl men Russell som också skrev om äktenskap och sex och var gift fyra gånger kommenterade: ’Nio kvinnor av tio skulle ha lurat av Nietzsche hans piska. Han visste detta och höll sig därför undan från dem.’

Bertrand träffade som liten pojke sin farfar John Russell, född 1792. Denne var med redan under Napoleonskrigen och blev sedan en framstående brittisk politiker; utrikesminister, premiärminister med mera.

Medan Bertrand Russell var lord och tillhörde de mest blÃ¥blodiga brittiska familjerna föddes Klaus Rainer Röhl 1928 i en vanlig familj i Danzig, en tusenÃ¥rig stad som ända fram till andra världskrigets slut nästan bara var bebodd av tyskar. De fördrevs i den största och grymmaste etniska rensningen i Europas historia och hans äldre kvinnliga släktingar vÃ¥ldtogs liksom sÃ¥ mÃ¥nga andra. Sedan dess är staden polsk under namnet Gdansk, varifrÃ¥n jag för ett Ã¥r se’n gjorde flera intervjuer för Tyresöradion.

Röhl startade sin politiska verksamhet som kommunist och hans tidning Studentenkurier fick finansiellt stöd frÃ¥n DDR. 1957 bytte tidningen namn till ’Konkret’ och stödet frÃ¥n öst upphörde, men det ledde bara till stor ökning av upplagan. En av medarbetarna var Ulrike Meinhof som Röhl 1961 gifte sig med. Redan 1968 blev det skilsmässa och Ulrike gick under jorden som en välkänd – eller snarare ökänd – aktivist i terrorgruppen Baader-Meinhof. Röhl tog starkt avstÃ¥nd frÃ¥n sina forna vänners odemokratiska kampformer.

Sedan 1990-talet har Klaus Rainer Röhl skrivit kritiskt om sitt förflutna. En av hans böcker har titeln ´Verbotene Trauer´ (Förbjuden sorg). Han påpekar att tyskarna varje vecka sedan krigsslutet med frenesi har framhållit sina egna krigsförbrytelser. Andra krigförande har bara betonat sina hjältedåd och tystat ned de egna förbrytelserna, vilket förstås lett till nya krig.

För tyskarna däremot har varit tabu att nämna de förbrytelser som självgoda segermakter begick mot dem menar Röhl. Han nämner massvåldtäkterna mot tyska kvinnor och flickor, terrorbombningarna mot civila tyska städer där 70 000 tyska barn brändes ihjäl, sänkningen av tyska flyktingfartyg i Östersjön med 30 000 offer, den rasistiska propagandans tal om att tyskarna genetiskt var krigiska och otäcka.

När Röhl tar upp den etniska rensningen av 14 miljoner tyskar, av vilka två miljoner dog/dödades, citerar han just Bertrand Russell från The Times (1945-10-23):

’Är deportationer av människor en förbrytelse när de under krig begås av våra fiender och rättfärdiga åtgärder när de i fredstid genomförs av våra allierade?’ Russell undrade om det var mera humant att låta kvinnor, barn och åldringar förvisas och dö fjärran från sina hem än de krigsförbrytelser som tyskarna begick.

Ã…ke Sandin den 23 dec i Radio Tuff

Se också de nya inläggen på vår hemsida http://www.fredskoalitionen.se

Powered by WordPress