Aug 26, 2010 av Omid Memarian
Irans trotsiga oppositionsledare Mir Hossein Mousavi har ett flertal gånger de närmaste månaderna sagt att han tänker avslöja ”okända hemligheter” från sin egen ämbetsperiod.
Mousavi tjänade som premiärminister i Iran 1981 till 1989, ända tills förändringar i konstitutionen kom att upphäva hans post. Han var förra året under kampen om presidentposten i Iran en ledande oppositionskandidat.
Abolhassan Banisadr, som nu lever i Frankrike, var Irans första president efter den islamska revolutionen 1979. Han sa till Inter Press Service att han tror Mousavis liv är i fara. ”Många människor som har haft tillgång till regimens hemligheter eller som försökt avslöja dessa har blivit mördade,” sa han.
Förra månaden publicerade Banisadr på sin webbsida det som stått i Mousavis avskedsbrev 1988. Brevet var adresserat till dåvarande president Seyed Ali Khamenei, nu Irans Högste religiösa ledare. Vare sig Mousavi eller någon av den iranska regeringens auktoriteter, inklusive Högste Ledarens högkvarter, har kommit att reagerat på brevets innehåll.
I brevet talar Mousavi uttryckligen om terroristaktivititeter utförda utomlands om vilka han hävdar att hans kabinett inte varit medveten om. I en del av brevet förklarar Mousavi skälet till sin avskedsansökan, som detta om hans oförmåga att utföra de skyldigheter han hade, t.ex att operationer utomlands … ‘äger rum utan kabinettets vetskap eller order.
- Andra har mer vetskap än jag om deras katastrofala och oönskade följder för vårt land. Vi blev inte informerade förrän efter ett flygplan hade kapats. Vi fick veta det först efter att ett maskingevär öppnat eld på en gata i Libanon och ljudet kunnat höras överallt.
-Jag blev informerad först efter att explosiva medel hittats hos pilgrimer i Jeddah. Oturligt nog och mot de förluster som alla de här explosionerna förorsakat landet, har något liknande dessa operationer kunnat ske i varje ögonblick eller varje timma i kabinettets namn.
Många iranska intellektuella och politiker bad Mousavi uttrycka sin åsikt om 1988 års massavrättning av tusentals politiska fångar och förklara sin egen roll i det hela.
Nyligen under Reportrarnas Dag i Iran, hänvisade han till en grupp tidningsredaktörer, journalister och familjer till arresterade journalister. ”Vi måste visa 1988 års händelser genom deras egna historiska fördelar och sedan fråga huruvida kabinettet hade någon vetskap om dessa händelser eller ej? Spelade det någon roll? Var det alls möjligt att göra något? Nämner man kabinettet i dokumenten och lagarna?”
Banisadr, som hade valts till Irans första president 1980, flydde till Paris efter att 1981 ha ställts inför riksrätt i det iranska parlamentet. I en intervju med frågor där han visade på brevets äkthet, de faror som Mousavi stod inför efter att ha hotat avslöja hemligheter och betydelsen av att avslöja 1988 års politiska massavrättningar i Iran.
Utdrag ur intervjun-
Fråga- Hur fick du tillgång till detta brev?
Abolhassan Banisadr (AB)- Detta brev blev publicerat 1988. Vi bad våra vänner undersöka dess äkthet. De sa att det var autentiskt. Mousavi har heller inte motbevisat dess äkthet under alla dessa år.
Fråga- Vilket syfte hade dom som läckt brevet till dig?
AB- Vi spekulaterade på den tiden om brevet hade läckt från Ruhollah Khomeinis kontor [en av ledarna under 1979 års revolution]. Naturligtvis kunde Mousavi själv ha läckt det. Eller kunde det ha gått genom herr Khamenei, för Mousavi skulle kommit i dålig dager inför Khomeini för att ha avslöjat regimens hemligheter.
Fråga- Flera regeringsanställda har sagt att mitt i den politiska striden finns hemligheter som de inte velat avslöja. Hur tror du avslöjandet av dessa hemligheter kan komma att påverka Irans interna politik?
AB- Flera människor har mördats för att förhindra en publicering av dessa hemligheter. Till exampel blev flera människor mördade vid ”Oktoberöverraskningen”, eller historien om den hemliga uppgörelse som gällt frisläppandet i det amerikanska gisslandramat. Inne i Iran blev herrar Mehdi Hashemi, Omid Najafabadi och deras kolleger mördade för den information de haft och publicerat om ”Irangate affären” [också känd som Iran-Contrasaffären].
Fråga- Varför skulle de iranska myndigheterna bekymra sig över vad Mousavi kunnat säga?
AB- Det skulle förstöra deras legitimitet på nationell såväl som regional nivå bland de islamska nationerna.
Fråga- Det finns en stark press på Mousavi för att ha talat om 1988 års politiska avrättningar. Vad skulle avslöjanden om en av Irans mörkaste perioder kunna kosta honom?
AB- Det är definitivt farligt. Mousavis betydelse för denna regim är inte större än Ahmad Khomeinis vikt [Ayatollah Ruhollah Khomeinis yngste son]. Ahmad Khomeini hade en mängd information – hans egen son kallade honom en dyrbar bröstkorg för regimens hemligheter.
Då han började göra väsen av sig, blev han eliminerad.
Jag tror, vilket jag själv gjort, att istället för att hota att säga eller göra saker, måste han spotta ur sig informationen spontant. Det hade kunnat rädda hans liv, för om de i så fall skulle vilja röra honom, skulle folket i Iran eller världen säga, att han tagits bort för att ha avslöjat hemligeter.
Fråga- Varför har inte Mousavis brevs äkthet förnekats av de iranska myndigheterna?
AB- För att de verkligen är autentiska. Om de hade sagt att de skrivit dessa [händelserna beskrivs], skulle det kunna bevisa att världen haft rätt i att kalla det en terroristregering. Om de hade velat säga att de inte gjort det, då skulle världen skratta åt dem, för dessa händelser har verkligen ägt rum.
Det enda de tidigare sagt är, att renegat-agenter har gjort vissa saker och regimen själv inte vetat om det. Nu har en individ som vid den tiden brukade vara premiärminister sagt att regimen hade känt till det och agenterna utdelat ordern.
Fråga- Varför har ännu inget hänt Mousavi, även om hans brorson blev ihjälskjuten under händelserna efter valet förra året?
AB- Det viktigaste skälet till det är, att Mousavi och Mehdi Karroubi var presidentkandidater då detta väldiga valfusk skedde och proteströrelsen bildades för att gå emot valresultaten. Rörelsen fanns inte bara i Iran. Den engagerade den allmänna opinionen i världen. (Här påstås något som inte är riktigt rätt. Valresultatet stämde med de opinionsundersökningar som bl.a Israel gjort före valet)
Fråga- Men en mängd människor blev dödade och det sas att organisationer som MEK [Mujahideen-e-Khalq - Folkets Mujahedin] eller andra människor hade dödat dom under upploppet.
AB- De människorna hade inte samma inflytande som de här två presidentkandidaterna, vilka härdade ut, även efter valen. Arresteringar skulle inte ge någon bristande trovärdighet – istället skulle de ge trovärdighet.
En text blev nyligen publicerad på herr Khameneis uppdrag, som sa att dessa två kunde arresteras närhelst han skulle önska, men att han letar efter en chans att övertyga folk att de två [Mousavi och Karroubi] inte är vad de ger sken av att vara.
Fråga- Men om ett ämne som massavrättningarna 1988 skulle bli allmänt diskuterat i Iran, med tanke på att Ayatollah Khomeini nu inte är i livet?
AB- Det kunde ge en viktig påverkan. Herr Khomeinis handskrivna not existerar, där han om avrättning av fångarna svarar ett ”ja”och ”nej” på frågan. Tre människor togs ut för att utföra uppgiften. Det fanns också människor som uppmuntrat honom att göra det, även om han inte behövde särskilt mycket uppmuntran, för han var motiverad.
Vilka var de? Herr Khamenei var president, och herr Hashemi Rafsanjani var parlamentets (Majlis) talman.
Så, det är uppenbart att dessa två inte gjort minsta invändning i förhållande till detta brott. Var de bland dessa som uppmuntrat detta och övertygat herr Khomeini att utföra ett sådant brott? Det är väldigt viktigt att klargöra frågan. Varför? Tills nu är en av dessa människor ‘Ledaren’, och den andra är ordförande för Expertförsamlingen och ordförande i Expeditionsrådet. Herr Mousavi var premiärminister.
Visste han eller visste han inte? Höll han med eller gjorde han det inte?
övers Ingrid Ternert









