Fredskoalitionen Göteborg

‘Antisemitismen’ som politiskt vapen  

av Lasse Wilhelmson 29 april Sourze, samt Rafahs förgiftade tunnlar

 Rädslan för att offentligt bli kallad för antisemit gör att många skribenter frivilligt avstår från att kritisera Israel, judendomen och sionismen. Det går an kritisera Israels ”misstag”. Men att ifrågasätta Israel som judisk stat, vars rasistiska apartheidsystem gör icke-judar till andra klassens medborgare – det går inte an.

Det spelar liten roll om detta sker på saklig grund. Få är de som offentligt vågar, beroende på rädsla för att bli anklagade för antisemitism. Många talar om vikten av att avväpna länder som har kärnvapen. Inte USA eller de med USA lierade, men väl de så kallade ”skurkstaterna”, särskilt Iran som ännu inte har några.

Nästan aldrig nämner man Israel, som sedan länge förfogar över kärnvapen. Än mindre att dessa kan utgöra ett hot mot omvärlden, trots deras långt gångna planer på bombning av Iran.

I dagspressen förekommer hård kritik av olika religioner, i första hand Islam men aldrig av Judendomen. Katolsk maktutövning genom lobbying eller påvens uttalanden i politiska frågor verkar helt legitimt att diskutera och kritisera.

 Boernas makt i tidigare Sydafrika bekämpades av en hel värld. Inte för att vara en ”ras” med icke önskvärda egenskaper, utan för att vara en sociala grupp som i eget intresse hade skapat och förvaltat ett rasistiskt apartheidsystem. Liknande kritik drabbade de så kallade roddarna i före detta Rhodesia.

Alla sociala, religiösa eller etniska grupper av olika slag värnar om sina särintressen. Det uppfattas också som helt legitimt att deras företrädare gör sitt bästa i frågan, på samma sätt som det är helt legitimt att kritisera dessa särintressen, i synnerhet om de går emot allmänintresset.

Men så snart man kritiserar judiska organisationer och deras företrädare, då är denna legitimitet som bortblåst. Om man nämner ”judisk makt” sätter de flesta hjärtat i halsgropen. Att diskutera ”zigensk makt” eller snarare maktlöshet, går däremot bra. Det ”judiska” har blivit tabu.

Det gäller i synnerhet kombinationen av begreppen ”judisk” och ”makt”. Man kan få genomlysa och diskutera all slags makt, ifrågasätta eller förkasta – men inte den judiska, vilken regelmässigt framställs som icke-existerande eller bara förtigs. ‘

Överallt i Sverige sprider sig en ängslan för att använda ”judisk” som prefix till bosättningarna, staten Israel eller dess apartheidsystem, trots att det är helt korrekt. Till exempel är bosättningarna ”judiska bosättningar” just därför att bara judar får bo där. De är inte israeliska, eftersom icke-judiska israeliska medborgare inte får bo där. De är heller inte sionistiska, eftersom många sionister inte är judar, utan kristna eller sekulära.

Det har gått så långt att ledande palestinska aktivister i Sverige energiskt förnekar att det alls finns några motsättningar mellan judar och palestinier, trots att Israels grundlag om återvändande gör alla judar i hela världen till presumtiva fiender till palestinierna. Har man en judisk mor, eller annan judisk släktbakgrund, då har man rätt till det land som tagits ifrån de fördrivna palestinierna.

Det är svårt att tänka sig en mer fundamental motsättning. Oviljan mot att diskutera judendomens betydelse för sionismens olika uttrycksformer i dagens Israel, gör att det blir omöjligt att förstå varför Israel inte kunnat nöja sig med först cirka 50 (FNs förslag till delningsplan 1947) och därefter cirka 80 procent av Palestina (1967 års stilleståndslinje). Vilket gör att en socialdemokratisk premiärminister kunnat beordra sina soldater att knäcka benen i kroppen på stenkastande palestinska barn. 

Att statliga prickskyttar numera systematiskt dödar eller lemlästar palestinska ungdomar som protesterar mot muren eller den sk ”barriären”.

Och hur ska man kunna förstå varför judar i Jerusalem kastar sopor på sina palestinska grannars bakgårdar och gator, spottar på palestinier, eller varför beväpnade och maskerade judiska bosättare under pågående ”vapenvila” organiserar pogromer på obeväpnade palestinska bönder, kvinnor och barn och förgiftar deras dricksvattenkällor?

Eller varför den israeliska ”fredsrörelsen” och ”vänstern” inte ifrågasätter det judiska apartheidsystemet, då en rättvis och varaktig fred annars är omöjlig? Få tror att allt detta beror på att judar är en ”ond ras”.

Men, om man inte förmår förklara det på annat sätt, då ökar riskerna för att dessa får blir många. Ett sådant rasistiskt grundat judehat gynnas av den ”antisemitism”, som lätt smetas på så gott som all Israelkritik – för att inte tala om kritik av judendomen.

Sionismen är idag den dominerande uttolkaren av världsjudendomen genom sina judiska församlingar. Denna uttolkning innebär en renässans för den medeltida nationalreligiösa judendomen som med sitt lagsystem Halakha är extremt fientligt till icke-judar, vilka inte blir betraktade som riktiga människor.

Sionismen ses som en positiv förnyelse av judendomen av så gott som samtliga judiska församlingar världen över, vilka kräver en aktiv och positiv inställning till den judiska staten av sina medlemmar. Endast i detta perspektiv kan man förstå ovan nämnda beteenden. Dock är de flesta judar i diasporan ”lyckligt” omedvetna om detta, men blir utnyttjade av sina sionistiska ledare och rabbiner.

Politik och religion är idag sammansmälta i staten Israel. Därför anklagas de som förespråkar att Israel skall vara en sekulär demokrati i stället för en judisk stat för att i själva verket vilja kasta judarna i havet. Idag är de flesta judars identitet förbundna, inte med Israel utan med karaktären av judisk stat. Detta leder till en grundläggande motsättning i deras identitet- Att stödja den judiska apartheidstaten och samtidigt förespråka demokrati i de länder man själv lever i.

Att förneka eller släta över Israels politik blir då ett sätt att bevara identiteten intakt. Våldsamma ogrundade angrepp med ”antisemitismen” som vapen på allt som blottlägger denna motsägelse är en metod vissa använder. Ett världsberömt exempel på det var när Israels förre ambassadör vandaliserade konstinstallationen Snövit i Stockholm för några år sedan. 

Risken för att stämplas som ”antisemit” om man är icke-jude eller ”självhatare” om man har judisk släktbakgrund, skapar en självcensur hos de flesta som är kritiska gentemot Israels politik eller mot effekten av judiska och kristna sionisters framgångsrika lobbying i USAs utrikespolitik. Det är de så kallade ”israelvännerna”, främst ledande företrädare för de judiska organisationerna, som påtagit sig rollen av att vara de främsta uttolkarna av begreppet ”antisemitism”.

En roll få vågar ifrågasätta, just av risken för att själv få denna smet kletad på ryggen. Begreppet ”antisemit” utvidgas hela tiden. Numera räcker det med antydningar som ”nästan antisemitisk” eller ”antisemitiska beröringspunkter” för att självcensuren skall slå till. Att påvisa dessa förhållanden anses ofta vara farligt, för att kunna leda till att ”antisemitismen” ökar. Detta i en västvärld där islamofobin är ett betydligt större problem.

Judar är med rätta stolta över de stora framgångar som deras grupp har nått inom så gott som alla samhällsområden. Det gäller konst och vetenskap, men inte minst massmedia, ekonomi och politik. I israeliska tidningar kan man läsa om den framgångsrika ”likudiseringen” av Vita Huset och förtjusningen över att den israeliske ministern för diasporan var Bushs favoritförfattare och tomte i Vita Huset.

Där frukosterar flera av de ryska oligarkerna som också har israeliskt medborgarskap. USAs nye president Obama har en stabschef, Emanuel Rahm med israeliskt medborgarskap, vilken tjänstgjort i den israeliska armén, men inte i den amerikanska. Det finns även bland judar en skrytkultur kring detta. Men så snart en israelkritiker påvisar exakt samma förhållanden blir denne omedelbart anklagad för att saluföra ”antisemitiska konspirationsteorier” och utdefinieras från all diskussion.

Religiöst har judarna sedan länge haft totalentreprenad på att vara ”Guds utvalda folk” med ”biblisk rätt” till minst Palestina. Landet mellan Nilen och Eufrat som Gud skänkte Abraham i sitt förbund är symboliserat i Israels flagga. Politiskt har sionismen lyckats reducera nazisternas krigsförbrytelser till ett Holocaust endast för judar. Genom att framställa sig som mänsklighetens största (och enda?) offer, förutsätter man sig äga särskilda moraliska rättigheter.

Detta är den framgångsrika metod som används för att rättfärdiga och dölja folkmordspolitiken gentemot palestinierna. Talet om ”antisemitism” används för att hindra den kritik som riktas mot Israel, i samband med att man fullföljer sionismens mål att göra minst hela Palestina till en judisk stat. Men först skall man skapa ”fred” med några inmurade och snart förtvinade palestinska reservat på cirka 10 procent av det ursprungliga palestinska området.
Gas dödar tunnelarbetare från Gaza - Ma’an News Gaza – Giftig rök har dödat palestinier och sårat sex stycken i onsdags kväll inuti en smugglingstunnel under Gaza- egyptiska gränsen, enligt sjukvårdspersonal.
 
 Det var inte helt klarlagt vilken gas man använt. Läkarpersonalen anklagar egyptiska styrkor för att ha sprutat in en kemikalie i tunnelsystemet som del av att slå ner på smugglingen.
 
 Ett av offren identifierades som Muhammad Abu Jamous. Han fanns bland de fyra döda som kommit till Abu Yousef An-Najjarsjukhuset i Rafah. Sex andra var skadade efter att ha inandats gas inne i en tunnel, enligt läkare som nu anklagar Egypten.
 
 Gas kan ha använts i samma tunnel, enligt myndigheterna

”Arbetare förklarar att de för en vecka sedan varit på väg till en av tunnlarna fylld med gas för att försäkra sig om att giftet spridit ut sig,” sa Adham Abu Salmiya, talesman för Gazas medicinska tjänst till Ma’an. ”De blev chockerade över att finna att det i själva verket funnits kvar i tunneln, och resulterat i dödade och skadade.”
 
Andra nyhetsrapporter hävdade att Egypten sprängt en tunnel och offren dött av att inandas röken. Onsdagens händelse kom mitt i en eskalerande egyptisk sammanbrott av säkerheten längs gränserna i kustremsan. Smugglare har nyligen under veckorna sagt, att offentliga myndigheter slagit ner på tunnlarna och övertagit gods nästan dagligen och snabbt stängt dessa. Styrkorna har  i lördags detonerat explosivt material inne i en tunnel.
 

övers Ingrid Ternert