13 mars 2010  

av Yohan Shanmugaratnam  Klassekampen Norge

Kaos och kiv bland hjälporganisationerna har bidragit till det ‘skamliga’ nödhjälpsarbetet på Haiti efter jordbävningen. Det menar Linda Polman, författare till boken ‘Kriskaravanen’.

Dessa kriser, inte minst jordbävningen i januari, har lockat 900 utländska hjälporganisationer till Haiti. ‘Ned med NGO-tjuvarna’, har någon skrivit på en vägg längs sträckan mellan flygplatsen i Port-au-Prince och det medeltida regeringshögkvarteret på Haiti.

Haiti är bland de länder i världen som har den högsta befolkningstätheten av så kallade icke-statliga organisationer, mer kända som ‘non-governmental organisations’ – eller bare NGOer.

Nyhetsbyrån Associated Press har studerat den nämnda graffittin och kan visa att runt 900 utländska NGO-er varit aktiva i landet efter jordskalvet i januari.

Alltmedan två miljarder dollar har strömmat in till Haiti efter katastrofen, har regeringens president René Préval också kunnat motta sju miljoner dollar. – ‘Alla miljoner som nu kommer in till Haiti, hamnar i händerna på NGO-er’, sa Préval nyligen till Miami Herald.

Karavaner med Land Rover

Kritikerna menar att många av hjälporganisationerna är utanför all kontroll och själva koordinerar arbetet. Och idag driver NGO-erna en intensiv positionering i hopp om att säkra nya medel till sig själva, innan givarkonferensen om Haiti äger rum den 31 mars i New York.

- Huvudproblemet är att aktörerna i hjälpbranschen fungerar på samme sätt som en tvättmaskins-eller läskedrycksproducent, de konkurrerar med varandra, säger Linda Polman. Hon är den nederländska journalist som skrivit boken ‘Kriskaravanen’. Tidningen möter henne då boken lanseras i Oslo.

Polman har arbetat i nära två år på Haiti för nederländsk radio och menar att hjälparbetet i landet efter jordskalvet är symptomatiskt för det fenomen hon kritiserar i boken: En kaotisk biståndsbranch där aktörerna kivas sinsemellan om uppdrag och pengar, en konkurrens som i värsta fall går ut över de man säger sig vilja hjälpa.

Då FN försökte få en översikt över antalet NGO-er i världen, fick man sluta då man kommit upp till 37000. John Hopkins University i USA har uppskattat att jordens NGO-er tillsammans utgör världens femte största ekonomi. Polman visar att givarna tillsammans, inklusive länder som Norge, varje år tar fram utvecklingsmedel och nödhjälp för 130 miljarder dollar.

- Det är en internationell industri värd många miljarder dollar. För att få utnyttja alla dessa miljarder har man idag kunnat se ett stadigt växande antal hjälporganisationer, och ingen vet hur många de är, för det är en fri marknad – du och jag kan starta en NGO här och nu, säger Polman.

- Detta är den kriskaravan man kan se ta sig in i katastrofområden, krigszoner och flyktingläger. Och de brukar köra runt i sina LandRover och följas åt och samlas på samma ställen, tillade hon och pekar på de vita bilarna på bokomslaget.

Den humanitära konkurrensen innebär att organisationerna måste profilera sig på något sätt och välja arbetsfält – och områden som är ‘intressanta för givaren’, menar Polman.

- Organisationerna gör sitt val utifrån affärsmässiga intressen och inte nödvändigtvis av moralska skäl. Och jag menar att ifall branschen handlar om att rädda människoliv, då bör ens moraliska intressen ha högre prioritet än de ekonomiska, säger hon.

Slaktar hjälparbetet

Två månader efter det skalv som hittills tagit 230 000 liv, och nu då regn- och orkansäsongen stundar, meddelar FN att endast hälften av de hemlösa på Haiti har fått några förnödenheter utdelade.

Och idag sprider sig malarian.. Polman menar att från början  startade hjälparbetet inte minst på grund av det hon kallar ‘paranojan’ bland utlänningar.

- Den massiva amerikanska militära närvaron bidrog till paranojan bland dess NGOer. Vad jag såg var att många vita människor flög in till Haiti, och de flesta av dem var amerikaner.

Jag har många gånger märkt att amerikaner har lätt att koppla fattiga svarta människor med fara. Det var detta som skedde  på Haiti: Folk flippade ut fullständigt, för övrigt inte bara bland NGO-er utan också journalister, menar Polman.

- Hjälpen blev mycket forsinkad för att hjälporganisationerna inte lämnade flygplatsen förrän de kunde få skydd av väpnade vakter, säger hon.

- och detta har kostat liv?

- Ok, jag talar inte om liv. Men faktum är att problemet inte var att hjälpen inte kunnat komma in i landet. Problemet var istället att hjälpen inte kom ut från flygplatsen. Om det kostat människoliv? Säkerligen. Det bidrog definitivt till att forvärra lidandet.

Sex dagar efter skalvet påpekade Polman i The Times att det i genomsnitt har gått åt 14 överlevande dagligen under den tid, då 1739 professionella räddningsarbetare befunnit sig i landet.

Polman påpekar också att flera aktörer hade klagat över att den amerikanska militären inte låtit deras nödhjälp landa, men hon menar att flygplatsloggen de första dagarnas i första hand visar på något annat

- Amerikanska militären bestämde inte vem som skulle landa först, de lät hjälporganisationerna bestämma sinsemellan var prioriteringen skulle ligga. Och organisationerna prioriterade inte utan sa- ‘Jag har prioritet’, hävdar hon.

Alternativ? På frågan om vad det är hon menar kunde ha varit värt att göra annorlunda säger Polman, att även om jordbävningskatastrofen på Haiti varit enorm i omfattning, var den ‘i sig inte annorlunda än andra katastrofer’.

Hon säger att NGO-erna på förhand borde ha utarbetat en handbok om vem som ska göra vad i olika möjliga situationer.

För en sådan handbok går inte att uppbringa. Här är vi åter tillbaka i marknadsmekanismen: Hjälporganisationerna jobbar inte med varandra, och om det skulle bli nödvändigt, jobbar de mot varandra.

Det som sker är att de statliga givarna rycker in med egna organisationer, med egna program, alltmedan de ockuperar landningsbanor med egna varor och folk, vilka de tror är nödvändiga, och då utan koordinering sinsemellan.

De sa inte- ‘Detta är problemet på Haiti, vad kan vi göra tillsammans för att lösa det här problemet?’ säger Polman.

- Och det är inte något som gått galet bara på Haiti, det är vad som ligger inneboende i biståndsindustrin. Polman påminner om att haiterna har ‘lång erfarenhet’ av hjälporganisationer, utländska och lokala, och att tiltron till många av dem är låg.

Korruptionen är utbredd i landet, vilket emellertid också uppges som en grund för att inte ge större biståndsmedel direkt till myndigheterna.

Polman understryker samtidigt att det finns en räcka lokala organisationer som omedelbart gick igång med humanitärt arbete efter skalvet.

- Utifrån min erfarenhet finns det så många officiella utvecklingsorganisationer, men också många välgörenhetsorganisationer. 

Det finnes många kyrkor som utbildar folk, driver barnhem, ålderdomshem och står bakom små projekt. Många av dem har funnits i tiotals år och gör ett bra arbete.

Skamligt – I februari bad FN världen att samla in 1,4 miljarder dollar till hjälparbetet och uppbygget efter skalvet som har gjort över en miljon människor hemlösa, men chefen för FNs humanitära arbete John Holmes sa i går, att FN kunnat få in 49 procent av de medel man bett om för årets verksamhet på Haiti.

Linda Polman har liten tro på Haitis giverkonferans om några veckor.

- Det blir en cermoniell handling där man utlovar pengar. Men när det väl kommer till att lägga upp pengarna på bordet, då blir det inga- eller de kommer med många vidhängande restriktioner. Och till slut blir det hela bortglömt, säger hon.

- Om vi menar allvar med vår medkänsla för Haiti, om vi verkligen tror på att vi bör hjälpa Haiti, då borde vi väldigt noga följa det som givarna och hjälporganisationerna kommer att göra där under följande månader och ställa dom till ansvar. För så här långt har man uppträtt skamligt.

Översättning från norskan

Ingrid Ternert

 USAs vapentest gentemot Iran framkallade Haitis jordbävning

Rapport
av Press TV (Iran) 23 jan 2010

En obekräftad rapport från den Norra ryska flottan säger att jordbävningen i Haiti framkallats av amerikanska flottans ‘marina jordbävningsprov’, som blev helt misslyckade, innan de skulle utnyttjas mot Iran.

USAs prov med ‘jordbävningvapen’ kom att framkalla den stora jordbävning som gått ’fruktansvärt fel’ och framkallat denna katastrof, rapporterade Venezuelas webbsida ViVe TV nyligen utifrån den ryska rapporten.

Efter att rapporten hade släppts, uttalade sig också Venezuelas Hugo Chavez på ungefär samma sätt, att USA tidigare gjort en liknande borrning som förberedelse för att framkalla en jordbävning i Iran, vilket nu lett till denna dödliga händelse på Haiti med mer än 110 000 offer.

Trots att den ryska flottans rapport inte är officiellt bekräftad, har dess kommentarer dragit till sig en särskild uppmärksamhet i vissa amerikanska och ryska mediautgåvor, inklusive Fox News och Russia Today.

TVkanalen Russia Today sa att Moskva också blivit anklagad för att äga och utnyttja dylika vapen. År 2002 anklagade en georgisk ledare för det ‘Gröna partiet’ att Moskva hade iscensatt en jordbävning mot georgiskt territorium.

Enligt ViVe sa den tidigare i månaden okonfirmerade ryska rapporten att USA hade utfört ett liknande prov i den Ostindiska Oceanen, vilken också kom att framkalla en jordbävning i storlek 6.5 i ett område nära staden Eureka i Californien. Den californska jordbävningen resulterade inte i några döda eller allvarligt skadade, däremot blev många byggnader förstörda.

Den venuzelanska webbsidan sa att rapporten också introducerat möjligheten, att den amerikanska flottan kunde haft en ”full kunskap” om den skada som provet kunde framkalla. Rapporten spekulerade att USAmilitären ‘i väl medvetande om det möjliga resultatet av provet’ i förväg placerat USAs Södra Kommandos vice befälhavare General P.K. Keen på ön för att överblicka de eventuella behov som kunde uppstå.

Baserat på denna rapport var det ultimata målet för USAs vapentester att initiera en serie dödliga jordbävningar i Iran i syfte att störta landets nuvarande islamska system.

Testerna tros vara en del av Förenta Staternas ‘Högfrekvent Aktivt Aurora Forsknings Program’, HAARP, som har kopplats till många konspirationsteorier. Förutom jordbävningen har HAARP också associerats med en onormal väderlek, framkallade översvämningar, torka och orkaner.

Vissa källor har också kopplat den kinesiska jordbävning som skakat den kinesiska staden Sichuan med styrkan 7.8 till detta program.

Man har också anklagat USA för att under slutet av 1970talet ‘ha starkt förbättrat sina jordbävningsvapen till den punkt då man idag kan utnyttja anordningar kapabla att framkalla en Tesla Elektromagnetisk Puls, Plasma- och Hydrofonteknologi, tillsammans med chockvågsbomber.’

Ryssland anklagade USAs militär för att ha utnyttjat sådana anordningar i Afghanistan i syfte att trigga den förödande 7.2 magnituds jordbävning som i mars 2002 drabbat landet .

Under 1990talets mitt utfärdade den ryska StatsDuman en pressrelease om HAARP, vilken undertecknades av 90 deputerade. Uttalandet sa att USA ”skapar nya integrerade geofysiska vapen som kan påverka lagret nära jordskorpan med hjälp av högfrekventa radiovågor.

Innebörden i denna kvalitativa ‘topp’ kan jämföras med övergången från kallt stål till skjutvapen eller från konventionella vapen till kärnvapen. Denna nya typ av vapen skiljer sig från tidigare typer nära jordskorpan och blir en del med direkt påverkan.” förklarade man i uttalandet.

1997 uttalade samtidigt USAs försvarsminister William Cohen sin oro över aktiviteter som ”kan ändra klimatet, sätta igång jordbävningar på avstånd genom att utnyttja elektromagnetiska vågor.” USAs regering, har emellertid hållit sig till HAARP, helt enkelt för att det är ett program för analys av jordens jonosfär i syfte att utveckla kommunikations- och övervakningsteknologi.

övers Ingrid Ternert
(anm- HAARP är ett ruskigt omfattande delvis hemligt forskningsprogram som kan inge en vanlig dödlig kusliga känslor av en fullständig overklighet, även i de delar man kan få en översiktligt insyn i)

 Som svar på vågen av kritik, IMF  har uttalat att man ska söka omvandla Haitis 100 miljoner dollarlån till bidrag. Enligt min erfarenhet saknar detta motstycke.

Det finns inte i min erfarenhet, och visar hur offentliga påtryckningar vid katastrofartade tillfällen allvarligt kan undergräva ‘Chocktaktiken’.

Nu säger man dessutom, att de inte kommer att ställa några lånevillkor i samband med olyckan – ännu en populär seger, eftersom detta inte är vad man sagt veckan innan. Naturligtvis måste människor fortsätta att trycka på, se till att Haitis skulder verkligen blir strukna vilket IMF säger att de blir. Här är en fullständig rapport om denna märkliga omsvängning- av Kleins ‘the Nation’-kollega Richard Kim.

IMF klargör Haitis lånevillkor

I förra fredagen skrev jag om IMFs nya $100 miljonlån till Haiti. Jag citerade skuldlättnadsaktivister som förklarade att det nya lånet skulle vara en utökning av IMFs befintliga lån på $165 miljoner Euro. Detta bev bekräftat av IMFs pressrelease, som sa att ”katastrof-finansiering skulle ges som förstärkning till befintliga IMF-stödda arrangemang med Haiti under den ‘Utvidgade kredithjälpen’, Extended Credit Facility [ECF].

IMF’s meddelande erbjöd därefter ingen annan information om eventuella villkor som kunnat tillfogas lånet och säger heller inget om några framtida skuldlättnader för Haiti, vilka eventuellt hade kunnat fästas till lånet.  Mitt inlägg byggde till största delen på en analys av Sören Ambrose, finansutvecklingssamordnare för ActionAid International. Han konstaterade då att

en utökning av befintliga ECF lån till Haiti skulle inneburit samma villkor som det ursprungliga lånet. Alltså höjda elpriser, vägran att betala höjda löner inom den offentliga sektorn förutom de med minimilön och att hålla nere inflationen så mycket som möjligt.

Ambrose säger att han inte känner till några fastställda rutiner med undantag för ökningar i de befintliga programvillkoren. (Hans analys har också noterat att Haitis existerande IMFprogram skulle komma att upphöra i slutet av månaden och att förhandlingar om dess lånevillkor redan såg ut att vara på väg.)

Alltmedan IMF gick ut med sitt 100 miljondollarlån under vaga och förmodligen betungande villkor, krävde redan aktivister som de inom ‘Jubilee US’ skuldlättnader och annan form av global lösning. De krävde också att hjälpen till Haiti blir en form av statsbidrag, inte lån.

Men givet krisens storlek och det faktum att IMF inte ger några bidrag, välkomnade man IMFs lån i hopp om att dess villkor skulle ändras i framtiden och att Haitis hela skuld kunde komma att avskrivas. Men med tanke på den omfattning krisen har, och det faktum att IMF inte tagit upp frågan om bidrag, välkomnade man IMF-lånen i hopp om att villkoren kunde ändras i framtiden och Haitis hela skuld skrivas av.

Samtidigt varnade Naomi Klein och andra om möjligheten att jordbävningen skulle kunna utnyttjas som inledning till en större form av ‘Chockdoktrinen’ för Haiti. Aktivister startade en Facebook grupp, ‘No Shock Doctrine for Haiti’ , och under loppet av mindre än en vecka, drog den till sig nästan18 000 medlemmar. Man skrev uppmaningar till Obamaadministrationen om skuldlättnader och erkännande av Haitis ekonomiska suveränitet liksom till IMF, Världsbanken och vem som helst som betydde något i Haitis återuppbyggnad. 

Idag tillkännager IMF ett förtydligande av villkoren för sitt nya lån till Haiti – det är ”ett räntefritt lån på 100 miljoner dollar i katastroffonder.” En talesman för IMF sa till mig att ”USAs $100 miljonlån inte äger några villkor. Det är ett katastroflån för att få Haitis ekonomi på fötter igen…” IMFs chef Dominique Strauss-Kahn sa i ett uttalande att IMF omedelbart skulle arbeta för att skriva av hela den skuld Haiti hade till fonden ($265 miljoner).

”Det viktigaste är att IMF nu arbetar med alla sina donatorer för att eliminera Haitis skulder, inklusive vårt nya lån. Om vi lyckas–och det är jag säker på att vi gör–kommer till slut också detta lån att övergå till anslag, eftersom alla skulder till slut måste bort.” Med andra ord, då IMF utger ett lån, utfärdar man också ett offentligt löfte om att avsluta det. Klein säger att ”detta är utan motstycke i min erfarenhet och visar att offentligt tryck vid tillfälle av katastrof allvarligt förmår undergräva Chockdoktrinens taktik.”

Neil Watkins, verkställande direktör för Jubilee USA, välkomnar också IMFs svar. ”Efter att IMF i förra veckan uttalat sin avsikt att förse Haiti med ett $100 miljoner lån, har Jubilee USA och våra partners efterlyst bidrag och skuldavskrivning – inte nya lån – för Haiti. Vi är glada att VD Strauss – Kahn har svarat på denna uppmaning.” Watkins och andra fortsätter att följa upp frågan och ser till att IMF håller fast vid sitt åtagande om skuldlättnader och icke-villkor. . Man pressar också på om Haitis andra utestående skulder.

De största utländska innehavarna av Haitis skulder är Interamerikanska Utvecklingsbanken ($ 447 miljoner), IMF ($ 165 miljoner, plus 100 miljoner dollar i nya lån), Världsbankens Internationella Utvecklingsfond ($ 39 milj) och Internationella JordbruksUtvecklingsfonden ($ 13 milj). De största bilaterala lånen kommer från Venezuela ($295 milj) och Taiwan ($92 milj). Lärdomar- allmänna påtryckningar fungerar, särskilt opinionsbildning, framförallt i lägen av sådana akuta och synliga mänskliga behov. Fortsätt mobilisera på Facebook – och i det verkliga livet!

 övers Ingrid Ternert

Kan ni verkligen se kontrakt delas ut just nu? Det är tidigt
Naomi Klein

Det finns redan så mycket lobbying i görningen. Men det som är den verkliga kärnfrågan är hur Haiti skall se ut. Och hur efterskalvsekonomin på ön borde vara.

Textilsektorn vill t.ex att den nya ekonomin ska ge dem splitter nya exportzoner, skattestopp, offentliga medel till uppbygget av sina fabriker—Men då borde man också veta att Haitis offentliga sektor inte kan bidra med skatt, vilket är en del i det som fördjupar katastrofen.

För att få dessa stora beslut att i grunden representera haiternas vilja, skulle det då inte behöva ske efter en demokratisk omröstming? Givet all förstörelse verkar det ligga långt borta i framtiden. Det borde vara delar i en återuppbyggnad. Vi är många månader från en verklig återuppbyggnad, så idag är det ingen brådska att dela ut kontrakt.

Faktum är att jag tror de måste vänta med kontrakten tills mekanismerna finns på plats, sådana som låter haitierna delta i en nationell återuppbyggnadsplan. Det handlar om att bygga upp ett land. Det är inte precis en vanlig återuppbyggnad. Då skulle alla kunna hålla med om att det inte kunde gå.

Hur ska en uppbyggnad kunna ske, utan att behöva kopiera den rådande maktstrukturen, något som under en lång tid varit  problemet? Det borde finnas uppslag till samhällsplanering och man borde också kunna genomföra omröstningar.

Och inga kontrakt borde signeras utan garantier för att haitierna skall kunna utföra arbetet till en lön som går att leva på. Folk som nu donerar pengar borde ställa en mängd frågor om hur deras pengar skall komma till nytta.

Har ni sett något exempel på ett land som har klarat en katastrof ekonomiskt? Samhällets svar på tsunamin i Thailand var förvånansvärt. De satte upp beslutande organ, arbetade sedan tillsammans med arkitekter och planerare, vilka verkligen frågade hur de ville att deras samhällen skulle se ut. Det är ofta man tror att en 22-åring från Kennedy School vet mer om vad som är bäst för landet, än någon 60-åring som har levt där i hela sitt liv.

Men det är en infantilisering av landet. Ni har sett hur räddningsinsatsen hittills varit alltför militariserad. Givet militären är ansvarig för koordinering av en hel del av hjälpen, varför tycker ni då att det är så olämpligt? Det blir till en självuppfyllande profetia. För var dag som går  då människor inte fått något att äta, blir allting svårare att upprätthålla. Det vi hör från FN och hjälporganisationerna är hur rädd man är för att gå ut utan militär eskort.

Och vi har precis sett under denna jordbävning, hur vissa utländska investerare parallellt haft en egen privat katastrof-infrastruktur. Citigroup sände ett privat SWATsäkerhetsteam med medicinsk utrustning och satellittelefoner för att rädda sitt eget folk, men inte grannarna. Det är inhumant.

Hjälp måste prioriteras framför säkerhet. Är fallet det, att man vill införa en räcka fria marknadsreformer som flyttar fram sina egna intressen snarare än offrens? Är det nu fallet på Haiti, medan räddningsexpeditioner fortfarande pågår?

Newsweeks Katie Paul chattade med Klein om vad hon—och de 20 000 människor som redan gått med i ‘No Shock Doctrine for Haiti’ gruppen på Facebook—har tittat runt under tiden.

Fråga- Man har sett i ‘Chock Doktrinen’ hur förödelser som jordbävningen är perfekta tillfällen för så kallade katastrofkapitalister att flytta in och profitera. Har du Naomi hittills sett några bevis för detta på Haiti?

Klein- ’Chock Doktrinenen’ innebär att utnyttja katastrofer för att undvika demokrati—att utnyttja den omflyttning som följer på en katastrof och säga att människor inte är kapabla att fatta egna beslut, att någon annan skall behöva göra det för dem. Men detta betyder att besluten tvingas fram mycket snabbt—en impopulär politik, som ändå ofta varit på elitens önskelista för att plötsligt kunna sättas in, då folk antingen är traumatiserade eller bokstavligt talat utraderade.

I fallet Haiti väntade Heritage Foundation inte ens i mer än 24 timmar innan man bad Obamaadministrationen att reformera ekonomin på Haiti. Man föreslog också att George W Bush skulle utses och beskådas, han blev utnämnd nästa dag. Så de tycks ha publik. Men, är det inte så det brukar gå till?— Visst, men idén har först flutit upp på ‘Heritage Foundation Webbsida — detta att Bush skulle utnämnas tillsammans med Bill Clinton?

Det är oklart vem Bill Clinton arbetar för. Är det FN, Obamaadministrationen eller hans egen fond? Vi har redan hört om en Marshall Plan för Haiti—av Haitis största utländska investerare, ett mobilföretag, på ett möte i Florida med Bill Clinton. Nu tycks de ha några mycket bra planer. Men saken är den, att haiterna själva inte blivit inkluderade i denna planering.

Skulle inte mobil-service vara viktig just nu? Brist på kommunikation är ett stort problem i räddningsarbetet. Absolut. Då det handlar om att distribuera nödhjälp är det viktigt att vara snabb. Men det är helt olämpligt att prioritera, för haitierna ska behöva leva i decennier med denna Marshallplan. Då det kommer till återuppbyggnad kan för övrigt snabbhet bli mycket förödande—som en ursäkt för att undvika medborgarnas deltagande.

Om det är något vi vet från New Orleans och Irak, så är att det krävs transparens. Jag brukar inte göra det, men nu vill jag gärna citera John McCain. Tidigt då det gällde Irak, sa han att Irak är en stor skål honung, där det finns många flugor. Just nu är Haiti honungsburken. Miljarder dollar sätts undan till rekonstruktion. Om vi vill vara säkra på att vad som än blir byggt, så är det haitierna som önskat detta. Låt oss hålla fast nu vid denna princip. När väl kontrakten delats ut, då kan man inte ångra sig.

Vill ni verkligen att kontrakten fördelas redan nu? Det är tidigt. Det finns redan en enorm mängd lobbying. Men handlar verkligen kärnfrågorna om hur Haitis ekonomi ska se ut? Så vill till exempel, textilsektorn att den nya ekonomin ger dem skinande nya export-zoner, skattelindring, allmänna medel till återuppbyggnad av sina fabriker—men vi vet också att de inte betalar någon skatt till uppbygget av Haitis offentliga sektor, vilket är en del av detta som fördjupar katastrofen… 

 övers Ingrid Ternert

Exploitation Nation?
Naomi Klein worries Haitians won’t have a role shaping their future
av Katie Paul – January 22nd, 2010 Newsweek.com

 Michel Collins 21 Januari 2010.

Utnämningen av de tidigare presidenterna Bill Clinton och George W. Bush som nyckelspelare i hjälpen till Haiti borde ha gett Haitis befolkming några allvarliga betänkligheter. Om de inte som nu hade varit upptagna med att överleva. Dessa före detta presidenters förehavanden har tidigare hemsökt denna internationella arena.

 Under sina åtta år som president var Clinton ansvarig för de sanktioner mot Irak som resulterade i döden för 170 000 barn i åldern under fem år. Förre president George W Bush kom att överträda detta dödstal genom invasionen av Irak. Detta ledde till ett civilt kaos och konflikter mellan irakierna. Det blev också över en miljon medborgares död.

Idag då dessa två åter dyker upp på scenen, talar saken för sig själv.

För vad händer nu på Haiti? Vad kan medborgarna komma att vänta sig? Det kunde i så fall vara lärorikt att studera händelserna efter Katrinaorkanens räddningsoperation och vad de fört med sig med fokus på New Orleans.

 ”Upprensningen i New Orleans” efter orkanen Katrina innebar att mer än 200 000 av New Orlean medborgare blev transporterade till städer runtom i Förenta Staterna. Houston och Atlanta blev stora  centrum för överlevande. Kort efter sin ovälkomna förflyttning önskade 43% återvända till New Orleans och 44% stanna kvar, medan 12% var osäkra.

 Det var lite som om Katrinas överlevande visste om att de aldrig skulle få en chans. Staten Louisiana sände omedelbart ett meddelande. Man såg till att med hjälp av vissa procedurer säkra att ingen av dessa flyktingar kunde lägga sin röst, såvida de inte återvänt hem för att själva göra det.

 Naturligtvis hade de flesta inga resurser till det. Genom en mängd tekniker och ursäkter förvandlades de överlevande till permanenta ickemedborgare i sin gamla hemvist, utan hänsyn till något företräde. Deras omflyttning kom att utplåna stadens tidigare politiska färg.

Det hela resulterade i en kombinerad klassmässig och etnisk rensning av New Orleans. Beviset för det är fördrivningen av fattiga människor från områden som inte hade drabbats av orkanen och blev därför enklaver för de rika. Detta kallades för framsteg.

Haitis möjligheter till Framsteg.

Haiti är inte New Orleans utan här ser man till att den finansiella eliten får en viss tid på sig. Nu värmer de helt enkelt upp. Det är när allt kommer omkring deras första nationsövertagande via katastrofer. Man behövde inte ens få något skott avlossat. Folket svälter,  inga har vapen, de är traumatiserade och oförmögna till motstånd. Landet kan alltså gå till eliten!

 Det finns vissa likheter med Katrinaoperationen. Som med New Orleans gick haitierna i dagar utan mat och vatten. När förnödenheterna väl hade anlänt, sköttes det hela av militära organisationer.

 Korporativa media har porträtterat New Orleans svältande medborgare som plundrare, då de försökte finna mat för att hålla sig vid liv. Haiti var inte annorlunda. Det meddelades att där förekom plundring, men utan ett PS på slutet om att folket bokstavligt talat svalt och törstade till döds.

 Uppenbarligen misslyckades säkerhetsstyrkorna med att från start upplysa markobservatörerna om detta, eftersom de då inte hade rapporterat någon sådan laglöshet. För de verkliga plundrarna på Haiti är de inhemska och utländska oligarkerna. Och det började långt före jordbävningen.

Alltmedan militären säkrade scenen för undsättning, låg en del mat, vatten och medicin och bara väntade. De här dagarnas fördröjning ledde till en fysisk försvagning och fattigdom bland invånarna. Det gjorde att behovet av vilken säkerhetsåtgärd som helst blev mycket enklare. Ett försvagat folk kan med en minimal styrka effektivt stängas inne .

 De viktigaste likheterna mellan New Orleans och Haiti baseras på etnicitet och klass. I New Orleans inträffade den största förödelsen i stadens svarta, fattiga distrikt. På Haiti är hela nationen svart och man lever till största delen i fattigdom.

 Men skillnaden är tydlig mellan Haitis katastrof och den i New Orleans. Den på Haiti drabbar en hel nation, en väldig, strategiskt placerad landmassa som bara väntar på den typ av rehabilitering som man  i New Orleans enbart kunnat drömma om. Och för räddarna innebar det helt säkert stora planer. Där finns t.ex också olja.

 Det är detta ”Nya Haiti” som Bill Clinton andlös stod och talade om på asfaltbeläggningen på den överfulla Port-au-Princeflygplatsen och lovprisade samarbetet mellan de latinamerikanska nationerna. Han sa också något i stil med att de alla kommer att bli del av det nya Haiti.

 Detta är förmodligen den bästa stormvarning som haitierna kunnat få om sitt kommande öde. Deras nation och kultur ligger i sikte för de här entreprenörerna, vilka alltid söker upp ett nytt egendomsfiasko att träda in i. Världen i Dubai är död. Idag har den flyttat till Haiti!

 Man kan undra om inte repressionens krafter i alla dessa år har väntat på att slutgiltigt ge igen för att ha förlorat en hel nation i ”denna historiens enda lyckade slavrevolt,” vilken överallt har inspirerat människor.

Men är inte det en blek vision med tanke på alla de bidrag som kommit ifrån världens alla hörn? Människor har gett generösa summor till Haitis hjälp. De borde hedras för sina stora gåvor. Men enskilda bidrag på flera miljoner kan inte matcha de hundratals miljoner som kommit i ekonomisk hjälp via nationella och internationella organ. Det var dessa som har kallat på hjälp.

Vad kan folket på Haiti vänta sig av dessa genier i den rika världen? En militär ockupation är det första som kommer i åtanke. De först anlända var USAs säkerhetsstyrkor, eftersom dessa valts ut för att genomföra showen. Man sa att frånvaron av en haitisk regering var problemet.

 Men denna frånvaro berodde på att Förenta Staternas regering tidigare kidnappat Haitis valde president och fått iväg honom till Afrika, för ”hans säkerhets skull.” Nuvarande regering är uppenbarligen ickeexisterande, annat än som den president vilken USA välsignat och nu har officiellt välkomnat en utländsk assistens.

 Trycket finns från militären att bereda väg för mat och vatten tillika medicinsk vård. Men kommer den i tid för hjälp till det haitiska folket? Efter dagarna av brist på vatten och svält har  människor blivit mottagliga för sjukdom. Finns tillräckliga resurser för att ta itu med det? Eller kommer vi att få höra om behovet av temporär omflyttning som i New Orleans?

Blir det steg för steg USAs modell som dominerar, att finansiera bankerna och glömma människorna? Hur kommer nationsbygget att se ut? Irak? Afghanistan? Kommer Haitis befolkning någonsin att få en chans att själv styra sin nation?

Kommentar från läsare den 22 jan 2010 Denna vita presidentbyggnad brukade ha tortyrapparater i sin källare under överinseende av PapaDoc och hans son BabyDoc, båda finansierade av Luminatas satatanister i Frankrike och Amerika (med tusentals mördade) Det är bra att denna ondskans symbol är borta. Kanske Haiti kan bygga en ‘bättre’ symbol- men om samma satanister kommer in (och hittills ser det så ut)- går det inte att räkna med det.

 (Komm- Samtidigt får vi inte glömma de outnyttjade oljefyndigheterna på ön)

övers Ingrid Ternert

 Se också
Profiting From Haiti’s Crisis
by Benjamin Dang January 21, 2010

January 21, 2010-In front of National Palace after EarthquakeUS corporations, private mercenaries, Washington and the International Monetary Fund are using the crisis in Haiti to make a profit, promote unpopular neoliberal policies, and extend military and economic control over the Haitian people…

In front of National Palace after EarthquakeUS corporations, private mercenaries, Washington and the International Monetary Fund are using the crisis in Haiti to make a profit, promote unpopular neoliberal policies, and extend military and economic control over the Haitian people.

In the aftermath of the earthquake, with much of the infrastructure and government services destroyed, Haitians have relied on each other for the relief efforts, working together to pull their neighbors, friends and loved ones from the rubble.

One report from IPS News in Haiti explained, ”In the day following the quake, there was no widespread violence. Guns, knives and theft weren’t seen on the streets, lined only with family after family carrying their belongings. They voiced their anger and frustration with sad songs that echoed throughout the night, not their fists.”

Bob Moliere, an organizer within the popular political party Fanmi Lavalas was killed in the earthquake. His wife, Marianne Moliere, told IPS News after burying her husband, ”There is no life for me because Bob was everything to me. I lost everything. Everything is destroyed,” she said.

”I’m sleeping in the street now because I’m homeless. But when I get some water, I share with others. Or if someone gives some spaghetti, I share with my family and others.”

It is not this type of solidarity that has emerged in the wake of the crisis – and the delayed and muddled response from the international community – that most corporate media in the US have focused on. Instead, echoing the coverage and calls for militarization of New Orleans in the wake of Katrina, major media outlets talk about the looting, and need for security to protect private property.

One request from Erwin Berthold, the owner of Big Star Market in Petionville, Haiti, reflects this concern for profit over people. Berthold told the Washington Post about his supermarket, ”We have everything cleaned up inside. We are ready to open. We just need some security. So send in the Marines, okay?”

That militarization is already underway. This week the US is sending thousands of troops and soldiers to the country. The Haitian government has signed over control of its capital airport to the US. Brazil and France have already lodged complaints that US military planes are now being given priority over other flights at the international airport.

Venezuelan President Hugo Chavez responded to the US troop deployment. ”I read that 3,000 soldiers are arriving, Marines armed as if they were going to war. There is not a shortage of guns there, my God. Doctors, medicine, fuel, field hospitals, that’s what the United States should send,” Chavez said.

”They are occupying Haiti undercover.” The Venezuelan President pledged to send any necessary amount of gasoline needed to the country to aid with electricity and transport.

A Heroic History in Washington’s Backyard

There is also little mention in the major news outlets’ coverage of how the US government and corporations helped impoverish Haiti in the first place, creating the economic poverty that makes disasters like this so extensive. Nor is there mention of the country’s heroic struggle against imperialism and slavery.

Fidel Castro pointed out in a recent column, ”Haiti was the first country in which 400,000 Africans, enslaved and trafficked by Europeans, rose up against 30,000 white slave masters on the sugar and coffee plantations, thus undertaking the first great social revolution in our hemisphere.

… Napoleon’s most eminent general was defeated there. Haiti is the net product of colonialism and imperialism, of more than one century of the employment of its human resources in the toughest forms of work, of military interventions and the extraction of its natural resources.”

University professor Peter Hallward, writing in the Guardian Unlimited, criticized Washington for its responsibility in creating the suffering it is now pledging to alleviate in Haiti.

”Ever since the US invaded and occupied the country in 1915, every serious political attempt to allow Haiti’s people to move (in former president Jean-Bertrand Aristide’s phrase) ‘from absolute misery to a dignified poverty’ has been violently and deliberately blocked by the US government and some of its allies.

Aristide’s own government (elected by some 75% of the electorate) was the latest victim of such interference, when it was overthrown by an internationally sponsored coup in 2004 that killed several thousand people and left much of the population smoldering in resentment. The UN has subsequently maintained a large and enormously expensive stabilization and pacification force in the country.”

Brian Concannon, the director of the Institute for Justice and Democracy in Haiti told Hallward of the root causes for the overpopulation of neighborhoods in the city of Port-au-Prince that were hit so hard by the earthquake. ”Those people got there because they or their parents were intentionally pushed out of the countryside by aid and trade policies.

 These are specifically designed to create a large captive and therefore exploitable labor force in the cities; by definition they are people who would not be able to afford to build earthquake resistant houses.” Unnatural crises such as this made the earthquake much more devastating.

Disaster Capitalism Comes to Haiti

As Noami Klein thoroughly proved in her book The Shock Doctrine: The Rise of Disaster Capitalism, throughout history, ”while people were reeling from natural disasters, wars and economic upheavals,

savvy politicians and industry leaders nefariously implemented policies that would never have passed during less muddled times.” This push to apply unpopular neoliberal policies began almost immediately after the earthquake in Haiti.

In a talk recorded by Democracy Now!, Klein explained that the disaster in Haiti is created on the one hand by nature, and on the other hand ”is worsened by the poverty that our governments have been so complicit in deepening.

Crises—natural disasters are so much worse in countries like Haiti, because you have soil erosion because the poverty means people are building in very, very precarious ways, so houses just slide down because they are built in places where they shouldn’t be built.

All of this is interconnected. But we have to be absolutely clear that this tragedy, which is part natural, part unnatural, must, under no circumstances, be used to, one, further indebt Haiti, and, two, to push through unpopular corporatist policies in the interests of our corporations.”

Following the disaster in Haiti, Klein pointed out that the Heritage Foundation, ”one of the leading advocates of exploiting disasters to push through their unpopular pro-corporate policies,” issued a statement on its website after the earthquake hit:

”In addition to providing immediate humanitarian assistance, the U.S. response to the tragic earthquake in Haiti earthquake offers opportunities to re-shape Haiti’s long-dysfunctional government and economy as well as to improve the public image of the United States in the region.”

The mercenary trade group International Peace Operations Association (IPOA) immediately offered their services to provide ”security” in Haiti to its member companies, according to Jeremy Scahill.

Within hours of the earthquake, Scahill wrote, the IPOA website announced, ”In the wake of the tragic events in Haiti, a number of IPOA’s member companies are available and prepared to provide a wide variety of critical relief services to the earthquake’s victims.”

Kathy Robison, a Fortune 500 executive, formerly with Goldman Sachs Companies, wrote of the earthquake disaster in Haiti. ”The business leaders I have been meeting with have seen enough disappointment and suffering,” she wrote.

”What Haiti needs is economic development and the building of a true middle class. … There is much we are planning as far as creating new and innovative ways of using international aid and government support to promote private investment.”

On January 14, the International Monetary Fund (IMF) announced a $100 million loan to Haiti to help with relief efforts. However, Richard Kim at The Nation wrote that this loan was added onto $165 million in debt made up of loans with conditions

 ”including raising prices for electricity, refusing pay increases to all public employees except those making minimum wage and keeping inflation low.” This new $100 million loan has the same conditions. Kim writes, ”in the face of this latest tragedy, the IMF is still using crisis and debt as leverage to compel neoliberal reforms.”

The last thing Haiti needs at this point is more debt; what it needs is grants. As Kim wrote, according to a report from the The Center for International Policy, in 2003 ”Haiti spent $57.4 million to service its debt, while total foreign assistance for education, health care and other services was a mere $39.21 million.”

In the midst of the suffering and anguish following the earthquake, many Haitians came together to console and help each other. Journalist David Wilson, in Haiti during the time of the earthquake, wrote of the singing that followed the disaster.

”Several hundred people had gathered to sing, clap, and pray in an intersection here by 9 o’clock last night, a little more than four hours after an earthquake had devastated much of the Haitian capital.” A young Haitian American commented to Wilson on the singing, ”Haitians are different,” he said. ”People in other countries wouldn’t do this. It’s a sense of community.”

If these elements of the ”relief” efforts continue in this exploitative vein, it is this community that will likely be crushed even further by disaster capitalism and imperialism. While international leaders and institutions are speaking about how many soldiers and dollars they are committing to Haiti

it is important to note that what Haiti needs is doctors not soldiers, grants not loans, a stronger public sector rather than a wholesale privatization, and critical solidarity with grassroots organizations and people to support the self-determination of the country.

”We don’t need soldiers,” Patrick Elie, the former Defense Minister under the Aristide government told Al Jazeera. ”There is no war here.” In addition to critiquing the presence of the soldiers, he commented on the US-control of the main airport.

”The choice of what lands and what doesn’t land, the priorities of the flight[s], should be determined by the Haitians. Otherwise, it’s a takeover and what might happen is that the needs of Haitians are not taken into account, but only either the way a foreign country defines the need of Haiti, or try to push its own agenda.”

 Blackwater before drinking water
av Greg Palast The Huffington Post 17 jan 2010
 1. Välsigna Presidenten för att han nästan omedelbart har fått upp räddningsteamet i luften, sa Islands president Olafur Grimsson.

I onsdags rapporterade man att Förenta Staternas president hade lovat att ”Den första kontingenten på 2000 marinkårssoldater kommer att sättas in i det jordbävningsdrabbade området ”inom ett par dagar..”,  Herr Obama?

2. Det finns inget sådant som ‘natur’ katastrof.  200 000 haitier har blivit slaktade i slumbostäderna genom IMFs ”sparplaner”.

3. Det ringde en vän till mig. Hon frågade om jag kände någon journalist som kunde få ut hennes fars mediciner. Och hon tillade under det att hon försökte hålla samman rösten- ”Min syster, hon ligger under stenarna. Finns det någon som åker dit och kan hjälpa – någon?” Borde jag då ha sagt att ”Obama ska ta dit marinkåren ‘inom några dagar’?

4. Kina satte in räddningsmanskap med sökhundar inom 48 timmar. Kina, herr president. Kina 8 000 miles därifrån. Miami 700 miles därifrån. USAs baser i Puerto Rico ligger i närheten.

5. Obamas försvarsminister Robert Gates förklarade- ”Jag vet inte hur regeringen skulle kunna svara snabbare eller mer utförligt än den har gjort.” Nu vet vi att försvarsminister Gates inte vet.

6. Jag känner från mitt eget arbete inom fältet att FEMA har tillgång till ready-to-go transporterbart vatten, generatorer, mobil medicinsk utrustning och ännu mer till hjälp vid Gulfkustens orkaner.

Det finns där fortfarande. Armégenerallöjtnant Russel Honoré, vilken tjänat som ledare för en specialstyrka vid katastrofer som orkanen Katrina, berättade för tidningen ‘Christian Science Monitor’ - ”Jag trodde vi hade lärt oss utifrån Katrina att ta med oss mat och vatten och börja evakuera människor.” Kanske vi lärt oss, men uppenbarligen hade inte försvarsminister Gates och hans departement varit i skolan den dagen.

7. Skicka dit Marinkåren. Det är Amerikas svar. Det är vad vi är bra på. Slagskeppet USS Carl Vinson dök till sist upp efter tre dagar. Med vad? Det sändes ut med dramatik – utan katastrofutrustning. Det var beväpnat med sidovindsmissiler och 19 helikoptrar.

8. Men ingen fara. Det Internationella Sök och RäddningsTeamet, fullt utrustad och självgående i sju dagar på fältet, satte omedelbart in tio ton verktyg och utrustning, tre ton vatten, tält, avancerad kommunikations-och vattenreningsutrustning. Dessa är från Island.

9. Gates sände inte in mat och vatten därför att, som han sa, det inte fanns någon”struktur…för att erbjuda säkerhet.” För Gates, som utnämndes av Bush och tilläts hänga runt Obama, är det först och främst säkerhet som gäller. Det var hans läxa från orkanen Katrina. Alltså militärföretaget Blackwater framför rent dricksvatten.

10. Tidigare USA presidenter har agerat mycket rappare med att få in trupper på marken på denna ö. Haiti är högra halvan av ön Hispaniola. Den har behandlats som helvetets högra testikel. Dominikanska Republiken är den vänstra.

Under 1965, då dominikanarna krävde tillbaka Juan Bosch, deras valda president som blivit ersatt av en junta, reagerade snabbt Lyndon Johnson mot krisen och satte in 45000 amerikanska marinkårssoldater på stränderna för att förhindra att den valda presidenten återvände.

11. Hur har Haiti kunnat sluta med att bli så ekonomiskt försvagad, med en infrastruktur från sjukhus till vattensystem, förstörd eller icke-existerande – med två brandstationer inom hela nationen – och en så bräcklig infrastruktur att nationen bara väntat på att ´naturen´ skulle göra slut på den? Skyll inte på Moder Jord för all död och förstörelse.

Denna vanära gäller Papa Doc och Baby Doc, Duvaliers diktatur, som under 28 år stal från naturen. Papa och hans Baby stoppade en ungefärlig del av 80% av världens bistånd i de egna fickorna - och USAs regering var glad att ha Duvaliers medverkan med sin voodoomilis, Tonton Macoutes, som allierad under det Kalla Kriget. (Kriget vanns lätt: Duvaliers’ dödsskvadroner mördade upp till 60 000 av regimens oppositionella.)
12. Det Papa och Baby inte tävlade om, det avslutade IMF genom sina ‘spar’planer. En sparplan är en slags voodoo-ekonomi ledd av några slags zombie-ekonomer med en sorts irrationell tro på att man hjälper nationen blomstra om man skär ner på regeringens service.

13. Under 1991, fem år efter att denna mordiska Baby flytt, valde haitierna en präst, Jean-Bertrand Aristide, som stod emot IMFs diktat. Inom månader avsatte militären honom under applåder från Papa George HW Bush.

Historien upprepar sig, först som tragedi och sedan som fars. Farsen var George W Bush. Under 2004, efter det att prästen Aristide återvalts till president, blev han kidnappad och åter avlägsnad, till Baby Bushs applåder.

 14. Haiti har en gång varit en välmående nation, den mest välmående i hemisfären. Som Voltaire skrev, var den mer värd än denna klippiga kalla koloni, mest känd som New England. Haitis välstånd bestod i svart guld: slavar. Men därefter gjorde slavarna uppror – och alltsedan dess fått betala för det.

Från 1825 till 1947 tvingades Haiti av Frankrike att betala en årlig avgift som delbetalning för de vinster som de franska slavhandlarna gick miste om genom sina slavars lyckade uppror. Hellre än att förslava individuella haitier, ansåg Frankrike att det helt enkelt vore mer effektivt att förslava hela nationen …

 15. Försvarsminister Gates förklarar för oss att ”Det finns bara några reella fakta i livet som påverkar hur snabbt man kan uträtta en del av dessa saker.” Flottans sjukvårdsbåt kommer att vara där om, si så där en vecka. Heck of a job, Brownie!

16. Jag fick precis ett meddelande från min vän. Hennes syster har hittats död och hennes andra syster tvingats begrava henne. Pappan måste ha sina icke beslagtagna mediciner. Detta rör också livets nödtorft, herr president.

Haiti@GregPalast.com

övers Ingrid Ternert

An arab woman blues 
av Layla Anwar 15 jan 2010

”Då jorden skälver med sitt skalv, och jorden frambär sina bördor, hon frågar – ‘Varför dessa plågor?’ Denna dag berättar hon för tidvattnet, inspirerad av Gud. Denna dag kommer män fram i separata band och visar vad de gjort. Och han som väger godhetens dammkorn – skall se,  och han som väger ondskans dammkorn – skall se.” (Koranen; Sura 99- Jordbävningen)

Jag kan inte få bort bilderna för min syn…denna mänskliga tragedi på Haiti är bortom någons föreställning. Jag satt då och tittade intensivt och fler bilder kom upp, hundratals kroppar täckte gatorna, och man kunde ännu höra jämret från överlevande i ruinerna, familjer borta, människor vandrande på gatorna utan vetskap om vart de ska hän, överlevande i tält på den fuktiga marken, för tredje natten i rad…

Ingen hjälp har ännu anlänt utifrån, vad jag fått fram. En familj på 5 personer som har förlorat allt, fick bara med sig en liten flaska vatten och ett stycke bröd. FNkonvojer ser mest ut att passera och inget har blivit gjort, trots att man i propagandan säger det motsatta  …men skyller numera på logistiken  och bristen på koordinering mellan stater och hjälporganisationer  … vilket för mig bara är politik.

Det finns inga sjukhus som kan ta hand om de skadade, hundratals ligger ännu i sina pölar av blod och frakturer, ingen smärtlindring, ingenting. En dispensär på utsidan av Port au Prince har fått ta emot över 1000 skadade på mindre än 24 timmar. Och det är enbart en dispensär, utan medicinsk utrustning.

Haitis medborgare är arga. Det kommer rapporter om plundring och skottlossning om mat. I några av stadens områden har de som överlevt byggt baracker av döda kroppar som tecken på protest över läget som sådant. Över bristen på hjälp…Hur skall man överleva? Inga hem, ingen mat, inget vatten, inga sjukhus, inga jobb, inte ens latriner för de basala behoven, allt detta krönt av ”shock and awe” och sorg över de döda…en verklig katastrof.

Vem skall man skylla på nu? Gud, naturen, global uppvärmning eller politik? Är det en sak haitierna är säkra på, så är det USA- psykot Pat Robertson. Han som begråtits för att ha ”fördömts för att ha ingått en pakt med djävulen själv”. Alltsedan denna rasistiska kolonialist blev utsparkad, kan man idag i de öppna kanaler man ockuperar höra ett sjungande och bedjande om ”Tack Jesus för ännu en dag vid liv”. Kanske haitierna och denna knäppa amerikanska psyko Pat Robertson inte ber till samma Jesus trots allt…

Vem skall man då skylla på? Haitierna klandrar inte Gud, och de saknar makt över naturen eller storföretagens samlade påverkan eller de storföretag som styrs av Västs utsugande maktcentra och deras bidrag till dessa ekologiska katastrofer. Men man har ändå haft en del makt över sin lokala politik… som Amerika, vampyren Amerika, åter och återigen lagt sig i…och just därför bör man läsa denna välskrivna artikel av Chris Floyd på  http://www.chris-floyd.com/

Men också andra artiklar om Haiti på Uruknet, vilka ger något av bakgrundsinformationen till varför denna naturkatastrof inte är ett ”Guds” eller naturens- utan människans verk. Med en befolkning som lever på mindre än 2$ om dagen, hur kan då någon vänta sig byggnader som håller vid naturkatastrofer? Och denna fattiga befolkning har i sanning blivit drabbad av själva djävulen, och denna djävul hade annars inte varit lika monumental…

Och mitt i all denna förödelse var det största bekymret för Hilary Clintons, efter att ha förkortat sin tripp till Australien, att -”Det är bibliskt, tragedin fortsätter att stötta upp Haiti och det haitiska folket”, och tillade att utsikten för Haiti sakta stabiliserats före jordbävningen.”Vi hade börjat investera med privat affärsverksamhet… Det fanns då mycket hopp om framtiden för Haiti. Hopp som i åratal inte existerat. Och fram kom Moder Natur och bara plattade till det hela.” (enl källa)
 

Om det bara kunnat stoppa där. Obama, mångas presidentfavorit, har utnämnt George W Bush som USAs ”räddnings-envoyé” på Haiti. Jag skulle vilja gråta – jag vill verkligen det. Mer ironi — de 45 000 amerikaner som är instängda i Haiti skall evakueras till Guantanamo Bays flottbas…Då undrar jag bara, får de en chans att säga hej till de oskyldiga  fångar som torteras där?

Kommer man besöka cellerna, djurburarna med hundratals män utan rättegång inspärrade där bakom murarna, ungefär som just nu Haitis människor? Och ironiskt nog, Haitis tragedi påminner mycket om Baghdads. Där hundratals kroppar skräpade ner gatorna i en outhärdlig stank, precis som i Port au Prince. Och de låg kvarlämnade i veckor på gatorna …med herrelösa hundar ätande på liken…

Ingen filmade, inget microbloggande om det och inga konvojer ivägskickade…allt gjordes i tysthet…täckta och snabbt undanstoppade i bårhus och massgravar…och fortfarande lever människor i tält …och deras hem ligger fortfarande i ruiner- i bitar…också Baghdad måste ha varit förbannat av djävulen själv…

‘Biståndsenvoyén’ i Irak på den tiden, nu på Haiti, är densamma

övers Ingrid Ternert