Fredskoalitionen Göteborg

29 maj, 2013

Sociopater och psykopater regerar världen – kamp för Irak

Filed under: Irak,Irak,terrorism — ingrid @ 20:39

 

 Iraqis inspect bomb damage in Tuz Khurmato (21/05/13)

Två bilbomber framkallade stor skada Tuz Khurmato

Minst 23 har dödats i nya bombattacker i Irak, en dag efter en våg  bombningar över landet lämnade åtminstone 70 döda människor.

I tisdagens blodigaste attack, exploderade en bilbomb nära en Sunni moské väster om huvudstaden Baghdad, och dödade åtminstone 10människor.

Flödet av bombningar markerar en period som den mest våldsamma i Irak under närmaste månaderna.

Attackerna har kopplats till de växand politiska och sekteristiska spänningarna.

Också på tisdagen:

  • TvÃ¥ bilbomber träffade den norra staden Tuz Khurmato
  • En spränganordning gick av pÃ¥ en kreatursmarknad i den norra staden  i Kirkuk
  • En självmordsbombare slog till i staden Tarmiyah

Massförstörelse över landet.

Dagens dödligaste sprängdåd drabbade Sunni troende som var på väg ut från bön i en moské i Abu Ghraib, ett område i huvudstaden känt för sitt beryktade fängelse.

Tidigare än så blev tre personer dödade i ett dubbelt sprängdåd när två bomber exploderat efter varandra i Tuz Khurmato, en stad som huvudsaklige befolkades av etniska turkmener.

Bagdads regering anklagar Tuz Khurmato och etniska kurder, vilka befolkar en semi-autonom region i norr.

Elsewhere, gunmen and a suicide bomber killed three people in an attack on an army patrol in a Sunni area of Tarmiyah, 50km (30 miles) north of Baghdad.

Vidare norrut dog sex personer när tre bomber exploderade i boskapsmarknaden i al-Aruba distriktet i Kirkuk i norr.Vågen av attacker har lämnat dussintals med skadade människor.

Sedan i måndags har Irak skakats av bombningar, då attacker över landet lämnade förödelse efter sig.

Premiärminister Nouri al-Maliki uppmanade till omedelbara förändringar i Iraks säkerhetsstrategi och lovade att  militanter  ”inte kommer Ã¥tervända [Irak] till den lokala konflikten”.

Ingen grupp har tagit på sig måndagens attacker, men spänningen mellan majoriteten shiatroende muslimer, vilka styr regeringen, och minoriteten sunnitroende har sedan föregående år vuxit.

Våldet har ökat sedan en armérräd förra månaden mot en sunnitroende anti-regerings protestläger nära Hawija i norr lämnat 50 döda människor.

Demonstranterna anklagade regeringen för att rikta sig mot  sunnitroendes samhällen, något regeringen förnekar.

Det finns de som fruktar våldet återkommer till 2006 och 2007 års högsta nivå.

 

 övers Ingrid Ternert

24 mars, 2013

22 mars 2013 Dem Now! Om USAs tortyrcentrum i bl.a Irak

Filed under: CIA,Irak,Irak,krig,Mänskliga Rättigheter,terrorism,tortyr,USA — ingrid @ 01:02

22 februari, 2013

Imperiekrig – Saddam Hussein, rättegÃ¥ngen vi aldrig fÃ¥tt se

Filed under: CIA,Irak,Irak,krig,mellanöstern,nya,tortyr,USA — ingrid @ 21:53
Video Wars Of Empire – Saddam Hussein - aldrig visad i USa
 
 

14 februari, 2013

An Arab Woman Blues om kriget och USAs plundring av Irak

 

 10 feb 2013 An Arab Woman blues – Kundara Terapi – Iraks Yasser Al Sammarai & Cowboy Bremer. Lyssna, idag känner jag mig upprymd och vill dela en del av min eufori och stunder av ren glädje med er… se nu hur generös jag är ?!

Dessutom är det för att jag vet, det ni ser och läser inte ger särskilt mycket publicitet…och jag är här för att se till att det verkligen blir det. Hans namn är Yasser Al-Sammarai.. och det ser ut som om Yasser Al-Sammarai inte ger den publicitet som Muntadher al Zaidi fick…

Al Zaidi, ni minns nog honom? Killen som kastade ett par trevliga Kundaras-skor pÃ¥ Bush….nÃ¥väl Zaidi fick mycket publicitet, för jag skrev ett stycke till hans ära och Ã¥ngrar det inte… dÃ¥ var han min hjälte.

Men han föll på något sätt av tronen, efter vad jag förstod, då han och hans familj är begeistrade supportrar till det sekteristiska borrande, våldtagande Muqtada Al-Sadrs parti, trots dess antisekteristiska och antiiranska retorik.

Bry er inte om Al Zaidi, idag ska jag presentera er för min nya hjälte, Yasser Al-Sammarai. ”Nu är dessa män”, utbrast en släkting jublande… samtidigt som en annan torkade sina tÃ¥rar av glädje och sorg, ”tillsammans”… SÃ¥ nu kan ni förstÃ¥ varför jag är sÃ¥ upprymd… Min HJÄLTE Yasser Al Sammarai som ger Paul Bremer Kundara-terapin… sko-terapin… behandlingen… smörjelsen… och jag älskar honom sÃ¥ för det. SÃ¥ vem är dÃ¥ Paul Bremer?

För dom av er som fortfarande inte vet sÃ¥ mycket om Usas invasion och ockupation av Irak, var Paul Bremer Chef över Usa-koalitionens Provisoriska Myndighet i Bagdads Gröna Zon och ansvarig tillsammans med detta sekteristiska avskum /CIA- Iran-spionlika Ahmad Chalabi för upplösningen av den irakiska armén och processen med upplösningen av ”Baathpartiet”.

Vad är dÃ¥ Paul Bremer känd för? Hans rasism, hans korruption, plus naturligtvis detta att vara en typisk ignorant amerikan, en cowboy-kriminell mördare. Vilken rasism? Paul Bremer hade dÃ¥ han anlände till Bagdad med sig nÃ¥gra assistenter som jobbade för honom i Gröna Zonen… dÃ¥ han en dag frÃ¥gar en av dom - ”Säg, hur stor är den irakiska befolkningen?” Assistenten svarar – ”Omkring 24 miljoner”. Bremer sa - ”Vi fÃ¥r ta ner det, så  4 – 5 miljoner borde räcka”.

Ja vilken korruption? Bara under Bremer – jag säger bara, eftersom plundringen av Irak inte blev stoppad sedan dess, dÃ¥ de snuskiga amerikanarna landat –sÃ¥ enbart under Bremer har över 20 miljarder U$ dollar av IRAKISKA medel (inte amerikanska, utan irakiska pengar) försvunnit.

En laddning var på 675 miljoner Usadollar i CASH stulna i boxar för att räknas i New York (och aldrig återvända), det andra är den verkliga stölden av den irakiska skattkammaren, alla de pengar som plikttroget sparats för matransonering och löner till vanliga irakier under 13 år av brutala sanktioner.

Denna ‘grosso modo’ är Paul Bremers… resten kan man googla. SÃ¥ vem är Yasser Al Sammarai? Ja bara en vanlig irakisk kille, kanske hans uttal och engelska färdigheter inte är perfekta, men det är gott nog för mig…  dÃ¥ han säger till Bremer som i videon… Jag har tvÃ¥ meddelanden till er – ett dÃ¥ ni förstörde Irak och det andra är frÃ¥n Saddam Hussein… Fan ta er och Fan ta er demokrati… Detta är för mig PERFEKT engelska.Varför skulle jag tro att Yasser Al Sammarai inte fÃ¥r lika mycket publicitet som Munthadher al Zaidi?

Därför att han i den arabiska videon tydligt säger — Jag är stolt över att ha kastat en sko pÃ¥ Bremer, alltsÃ¥ killen som bidrog till att förstöra Irak och lämnade över det till sina agenter och partisaner, Iran och Maliki … och nu är det Syriens Assad som stÃ¥r pÃ¥ tur.

Ni kan naturligtvis argumentera att detta är ett patetiskt försök till rättvisa… och i det har ni rätt – ni är patetiska bastarder som förlorat era krigskriminella utan rättegÃ¥ng om brott mot mänskligheten… Bush, Blair och Co. Vad gäller de sanna irakerna med bristen pÃ¥ verklig rättvisa, är detta sÃ¥ bra det kan bli… idag… just nu. Hoppas ni fick lika mycket nöje som jag… och Fan ta er och Fan ta er demokrati!

 

övers Ingrid Ternert

7 februari, 2013

Washingtons dilemma pÃ¥ en ‘förlorad’ planet – Noam Chomsky

5 feb 2013
Washingtons dilemma pÃ¥ en ‘förlorad’ planet
av Noam Chomsky

Det som här är skrivet är taget frÃ¥n ”Uppror”, ett kapitel i ‘Maktsystem’: Chattar pÃ¥ ‘Global Democratic Uprisings’ och ‘New Challenges to US Empire’, som är Noam Chomskys nya intervjubok med David Barsamian (Metropolitan Books). FrÃ¥gorna är Barsamians, svaren Chomskys.

David Barsamian: Äger Förenta Staterna fortfarande samma kontroll, som man en gång haft över Mellanösterns energi-resurser? Noam Chomsky: De stora energi-producerande länderna är fortfarande fast under de av Väst uppbackade  diktatorernas kontroll. Så i själva verket är de arabiska vårens framsteg begränsade, men det är inte insignifikant. De Västkontrollerade diktatursystemen eroderar.

Faktum är att de eroderat ett tag… Om man till exempel  gÃ¥r 50 Ã¥r tillbaka i tiden vad gäller energiresurser – har i stort vad som gäller för Usas planerare i allmänhet nationaliserats.  Det förekommer ständiga försök  att vända det hela, men det har inte lyckats.

Ta till exempel Usas invasion av Irak. För var och en, förutom en dedikerad ideolog, blev det ganska uppenbart att vi invaderat Irak, inte för vår kärlek till demokratin, utan för att landet kanske är det största- eller tredje största källan till oljan i världen. Och den ligger rakt i mitten på denna stora energiproducerande region. Det är inte meningen man får säga det. Man ser det som en konspirationsteori.

Förenta Staterna har blivit allvarligt besegrad i Irak av irakiska nationalister - för det mesta genom ickevåldsmotstånd. Förenta Staterna skulle ha kunnat döda motståndet, men man kunde inte handskas med en halv miljoner människor, vilka demonstrerade på gatorna. Steg för steg avväpnade Irak  de kontroller ockupationsmakterna hade utplacerade. 

Under november 2007 blev det ganska klart att Usa skulle få det mycket svårt att uppnå sina mål. Och vid det laget var intressant nog dessa mål tydligt bestämda. Så i november 2007 kom George W Bush-administrationen ut med en officiell deklaration, om hur de framtida arrangemangen med Irak skulle gestaltas.

Man hade tvÃ¥ stora krav: För det första mÃ¥ste Förenta Staterna vara fri att utföra stridande operationer frÃ¥n dess militära baser, som man ville behÃ¥lla; och för det andra ”uppmuntra flödet av utländska investeringar i Irak, särskilt amerikanska sÃ¥dana”.

Januari 2008 gjorde Bush klart detta i ett av sina signerade uttalanden. Ett par månader därefter tvingades FörentaStaterna inför det irakiska motståndet att ge upp det hela. Framför deras ögon försvinner nu kontrollen av Irak. Ett försök gjordes i Irak att med våld återinsätta något av typ det gamla kontrollsystemet, men det fick avslag. Går man tillbaka till det andra världskriget, har i regel den amerikanska politiken förblivit densamma. Och förmågan till implementation rasar.

DB: Nedgång på grund av ekonomisk svaghet? NC: Ja till viss del, för världen blir helt enkelt alltmer olikartad. Den har mer diversifierade maktcentra. Vid slutet av det Andra Världskriget låg Förenta Staterna på den absoluta toppen av makten. Man hade hälften av världens välstånd och varenda en av konkurrenterna var allvarligt åtgångna eller förstörda.

Man hade en särställning av ofattbar säkerhet och utvecklingsplaner för att i grunden regera världen – vilket  inte var orealistiskt vid denna tid. 

FrÃ¥ga -Det kallades ”Storstilad” planering?

Svar-Ja. Precis efter det Andra Världskriget skissade George Kennan, chef över Statsdepartementets stab för den politiska planeringen, och andra upp detaljerna, och sedan implementerades dessa. Det som idag i viss utsträckning händer i Mellanöstern, Nordafrika och i Sydamerika går i själva verket tillbaka till sent 1940-tal.

Det var Ã¥r 1949 dÃ¥ det första stora lyckade motstÃ¥ndet mot Usas hegemoni ägde rum. DÃ¥ skedde en händelse som intressant nog kallas ”förlusten av Kina”. Det är en väldigt intressant fras, som aldrig blivit utmanad. Det har varit mycket diskussion kring vem som hade ansvarat för förlusten av Kina. Det var en stor inhemsk frÃ¥ga. Men det är en mycket intresssant fras.

Man kan bara förlora nÃ¥got man äger. Det togs bara för givet att ‘Vi behärskar Kina’, och rör de sig mot oberoende, har vi förlorat Kina. Därefter kom betänkligheter om ‘förlusten av Latinamerika’, ‘förlusten av MellanÖstern’,'förlusten av’ särskilda länder; allt baserat pÃ¥ premissen ‘vi äger världen’. Och det som minskar kontrollen utgör en förlust för oss, och vi funderar över, hur det ska Ã¥tervinnas.

Om idag dÃ¥ man läser utrikespolitiska tidningar eller lyssnar pÃ¥ de republikanska debatterna i farsartad form, undrar man-  ”Hur kan vi hindra ytterligare förluster?” Ã… andra sidan har förmÃ¥gan att ha kvar vÃ¥r kontroll minskat starkt. Ã…r 1970 var världen redan det man kallar ekonomiskt tripolär, med ett Usa-baserat nordamerikanskt industricentrum, ett  Tyskland-baserat europeiskt centrum, som ungefär var jämförbara i storlek.

Och i ett Japan-baserat ostasiatiskt centrum, som på den tiden var den mest dynamiskt växande region som fanns i världen. Alltsedan dess har en global ekonomisk ordning blivit än mer diversifierad. Det är alltså svårare att föra ut vår politik, men de underliggande principerna har knappast förändrats särskilt mycket.

Ta t.ex Clintondoktrinen. Den innebär att Förenta Staterna är berättigad att ta till sin unilaterala styrka för att säkra en ”ohämmad tillgÃ¥ng till viktiga marknader, energileveranser och strategiska reserver”. Det gÃ¥r utöver allt George W Bush  uttryckt. Men det var tyst, det var inte arrogant och det ledde inte till skada, sÃ¥ det vÃ¥llade inte särskilt mycket rabalder. Fortfarande tror man det är berättigat. Det utgör ocksÃ¥ en del av de intellektuellas kultur.

För åratal sedan, strax efter avrättningen av Osama bin Laden, fanns något man kallade troligt oskyldig. Vid arrestering av en misstänkt förblir han misstänkt, till han inför rätten bevisats skyldig. Detta är en kärnpunkt i amerikansk lag. Man kan spåra den tillbaka till Magna Carta.

Det fanns några röster som sa att vi kanske kunde göra oss av med grunden för den angloamerikanska lagen. Det ledde till en mängd mycket arga röster och ursinniga reaktioner. Men som vanligt fanns de mest intressanta på den vänstra liberala flanken av spektrat.

 

övers Ingrid Ternert

23 januari, 2013

USA, NATO vill skapa kaos i Irak genom Khatar och Turkiet

Filed under: Irak,Irak,krig,NATO,USA — ingrid @ 03:23

Platsen för bombattacker i Irak 20 jan 2013
Relaterade intervjuer: ‘Kriget i Mali kommer uppsluka europeiska stater’ ‘Intervention i Mali, recept för katastrof-relaterade synpunkter: Frankrike visar skenhelighet om Mali, Khatar och Turkiet mottar order frÃ¥n Förenta Staterna och NATO för att skapa osäkerhet i Irak, säger iransk parlamentariker

Nozar Shafsiei, kommittémedlem i Irans Majlis’ (parlamentet) om Nationell Säkerhet och Utrikespolitik, sa pÃ¥ lördagen att Doha och Ankara spelar stor roll i att framkalla kaos i Irak genom pÃ¥bud frÃ¥n Washington och Nato-alliansen. Samma händer i Syrien, tillade den iranska parlamentarikern.

Shafiei påpekade att Iran saknar intention att lägga sig i andra länders inre angelägenheter. I vilket fall skulle den Islamiska Republiken övervaka utvecklingen i Syrien och Irak med tanke på händelsernas spridningseffekt i dessa länder. Flera anti-regerings demonstrationer har hållits i Irak sedan 

23 dec 2012, då finansministern Rafie al-Issawis livvakter arresterades på terrorist-relaterade grunder. Demonstranterna hävdade att arresteringarna tillämpats på sekteristiska grunder. De kräver ett slut på anti-terrorlagar, men regeringen i Bagdad säger att det är upp till det irakiska parlamentet att besluta om lagarna ska avskaffas.

Regeringen säger det finns utländska agendor bakom protesterna.
Den irakiska regeringens supportrar har också demonstrerat i flera städer under de gångna få veckorna. Irakiska premiärministern Nouri al-Maliki lovade den 2 januari att överväga vissa av demonstranternas krav, men varnade för polisingripanden, ifall demonstranterna skulle missbruka sin frihet, framkalla kaos och äventyra den nationella säkerheten.

Den 15 jan dödades en irakisk parlamentariker och fem andra, inklusive tre av hans livvakter, i en bombattack i Anbars västra provins.

SF/HSN/MA—

6 november, 2012

Syrien, Natos nästa krig? Överlever Damaskus Washingtons försök med nickedocksregim i landet?

 

 av Stephen Gowans Global Research 3 nov 2012

Usas utrikesminister Hillary Clinton säger att Washington behöver “en opposition med ett förflutet som starkt kunde stå emot extremisters försök att kapa den syriska revolutionen”, men lyckades inte lägga till, att den också måste vända sig till Förenta Staterna att göra detsamma.

Uppror för att att störta regeringar blir ofta uppdelat mellan militanter, som gör det tunga lyftet på marken, och politiker som leder den politiska sfären. Utanför maktschemat att smörja en acceptabel politiker till ledare på lut, för att stiga fram i tomrummet då den nuvarande regeringen blivit störtad. Ledaren måste till synes vara både acceptabel inför sina egna, sina uppbackare och militanterna på marken.

Washington beslutade att det syriska Nationella Rådet, som “initialt anklagas” för att “galvanisera oppositionen” att bli en syrisk Bathpartiregering, som för de syriska rebellerna varit oacceptabelt och därför inte funnits hopp om att leda en succetions-regering. Som alternativ till det misslyckade Rådet, handplockade man ledare för att ha en ny regering på lut, vilket avslöjats i Doha den 7 nov och strax därefter fått den i förväg arrangerade välsignelsen av Arabförbundet och Syriens Vänner.

Ta inte miste. Det som framkommer från Doha blir Usas verk, avsett att representera Usas intressen i Syrien och Mellanöstern. Vid en presskonferens efter 30 oktobermötet med Kroatiens president, avslöjade Usas utrikes-minister Hillary Clinton, att det syriska Nationella Rådet, Washingtons initialt utvalda för att leda oppositionen mot Assadregeringen, inte längre hade Washingtons stöd.

SNC har enligt Washington blivit irrelevant. Väpnade oppositionen mot Assads regering verkar vid sidan om SNCs ledarskap, en organisation av folk i exil utan någon legitimitet inom Syrien och inre delat genom barnsligt trätande mellan dess islamist- och sekularist-fraktioner.

SNC kommenterade att en väpnad rebell “under en lång tid nu blivit över; krigare talar bara sarkastiskt om det”. Lika problematiskt för Washington var SNCs smala bas av politiskt stöd. “Från början betraktades Rådet som etthuvudsakligt redskap för Muslimska Brödraskapet, länge i exil” och därför “misslyckats att attrahera en betydlig representation av minoritetsgrupper”, inklusive alawiter, kristna och kurder.

Dess misslyckande att vinna stöd från krigare på marken och expandera utöver en smal sekteristisk bas, har knappast rekommenderat det som vore den en gångbar nästa regering. Det låter som Rådets dödsringning, där Clinton förklarat “att SNC inte längre kan ses som den tydliga ledaren för oppositionen”.

Under veckor nu har Robert Ford, Usas förra ambassadör i Syrien, satt samman en plan för att anta en ny av Usa godkänd regering-i-flykten. Initiativet är känt som “Riad Seif plan” med namn efter en välbeställd affärsman i Damaskus och förre syriska parlamentarikern som länge spelat en aktiv roll inom oppositionen mot Assads regering.

Acceptabel för Washington med anledning av sin affärsmans politik (som det att vara emot Baathisters ideologiska inställning till statlig dominans av ekonomin, marginalisering av den privata sektorn och kontroll av utländsk investering, har Seif accepterats av Washington som ledare för en post-Baathparti regering. Man hoppas att vitsorden för hans opposition – han hade fängslats av den syriska regeringen för sina aktiviteter – kommer fÃ¥ honom i en bra ställning inför rebellerna pÃ¥ marken.

Planen uppmanar till att skapa ett “proto-parlament” bestående av 50 medlemmar, 20 från den interna oppositionen,15 från SNC (som opposition i exil) och 15 från varierande andra syriska organisationer i opposition. En exekutiv kärna gjord för 8 till 10 medlemmar—som Usas Statsdepartement stött— ska kunna arbeta direkt med Förenta Staterna och dess allierade.

Washington med sina underordnade, Arabförbundet och det olämpliga namnet ‘Syriens Vänner’, är bÃ¥de demokrati-hatande klubbar för plutokratier och oljemonarkier, försöker göra det stora hela acceptabelt för syrier genom att se detta som en legitim representant för det syriska folket.

Det finns ingen garanti att planen fungerar. En av dess mål är att marginalisera jihadisternas inflytande, där många men inte alla har smugit sig in i Syrien från andra länder, beredda att störta en sekulär regim ledd av en president vars Alawi-trosuppfattning de smädar som kättersk.

Ifall jihadisterna kunnat ställas åt sidan, skulle Washington kunna leverera vapen till “acceptabla” militanta grupper, utan fruktan för att dessa senare kommer att utnyttjas mot Usas måltavlor. Men det finns ett frågetecken hängande över Seifs uppmaning till religiöst inspirerade militanter, särskilt då de så tydligt ligger i marionette-mästeren, Usas Statsdepartements, händer.

Samma gäller för det nya Rådets uppmaning till den sekulära anti-imperialistiska oppositionen, som “är emot varje ny politisk entitet, som kan bli föremål för utländska länders agendor”.  Och det är inget tvivel om att det nya ‘Tillverkat i Usa’ rådet blir föremål för Förenta Staternas politiska agenda.

Vi behöver inte dröja kvar vid att avslöja den naiva tron att Washingtons intervention i syriska affärer skulle ha det minsta samband med att föra fram demokrati. Ifall det skulle ha motiverat Usas utrikespolitik, skulle inte absolutistiska monarkier med dåliga vitsord i de mänskliga rättigheternas förkortningar och våldsam repression mot folkliga uppror mot sin diktatur, skulle i så fall inte ha inneburit merparten av Förenta Staternas’ arabiska allierade.

Det sista de välbärgade investerarna, bankmännen och storföretagens tungviktare i egenskap av Usas regerande klass skulle önska, är demokrati vare sig hemma eller utomlands. De vill ha sitt polära —motsatta, styrande av välbärgat folk med intressen att samla upp mer välstånd genom exploatering av andra folks arbete och land, resurser och andra länders marknader.

När Saudiarabien skickade tanks och trupper till Bahrain den 14 mars 2011 för att slå ner ett lokalt utbrott av den Arabiska Våren, gjorde Förenta Staterna ingenting för att störa sina demokrati-hatande allierades nedslag på det folkliga upproret, förutom att utge en meningslös uppmaning till “politisk dialog.”

Som New York Times förklarat: Skälet till herr Obamas förtegenhet var klart: Bahrain ligger mest avlägset från den saudiska kusten och saudierna skulle aldrig tillåta en plötslig blomstrande demokrati där bredvid. Dessutom upprätthåller Förenta Staterna en flottbas i Bahrain…viktig för att upprätthålla oljeflödet från regionen.

“Vi insåg att möjligheten att såvida något händer i Saudiarabien, vore det vad som inte skulle blivit en realitet”, sa William M Daley, president Obamas stabschef vid denna tid. “För den globala ekonomin skulle detta inte kunna få hända”.

Med tanke på att William Daley är en undersökande bankman från en politiskt välkänd familj; så “upprätthålla oljeflödet ”betyder “upprätthålla oljeflödets vinster till Usas oljegiganter”; och “den globala ekonomin” betyder “investerares vinster”, står det klart varför plutokratin översåg med sina allierades repression av upproret i Bahrain.

Under en plutokratisk regim som går mot demokrati—även med små steg—skulle det inte bli tillåtet att stå i vägen för profiterna. Inte heller behöver vi kommendera namn och organisationer….vilket skulle vara inbegripet i varje ledarskapstruktur”, avslöjade Clinton — som ska representera syriska intressen mot dessa av sina sponsorer.

Usas intressen i Syrien har inget egenvärde i relationen att skydda Israel, vilken—med sin formidabla militär  årligen erhåller $3 miljarder dollar av Usas militära stöd och en arsenal av 200 kärnvapen—som  knappast behöver mer assistans för att försvara sig mot Iran, Hizbollah eller Hamas, av vilka inga av dem utgör några signifikanta hot mot Israel i vilket fall som helst, men kan hotas av det.

Att försvaga Iran, Syriens allierade, kan vara Washingtons mål med att försöka orkestrera president Assads störtande. Men inte för att Iran skulle kunna skaffa sig kärnenergistatus och därmed hota Israel (vilket de knappast i vilket fall skulle kunna göra med tanke på, att man då skulle bli allvarligt militärt utklassad.

Men på grund av att man likt Syrien hängivet garanterar sitt ekonomiska territorium utifrån Usas plutokratiska design, låter staten dominera sin ekonomi och skydda sina inhemska företag, land och resurser från att bli dominerad  utifrån.

Det verkliga skälet till att Usas plutokrati avser störta de syriska och iranska regeringarna är, att dessa är dåliga för plutokratins affärsintressen. Demokrati, rådande hot mot Israel och ickespridning av kärnenergi har inget att göra med detta.

Den syriska regeringen är inte främmande inför formidabla utmaningar. Man har satt igång ett långvarigt krig mot islamister som från starten avvisat baathpartisters sekulära orientering. I dess krig med etnisk rensning oscillerar bosättningsregimen i Tel Aviv mellan varmt och kallt. Förenta Staterna har i åratal skapat en ekonomisk krigföring mot Syrien och har innan dess konspirerat för att störta dess regering.

Ändå är Damaskus nu på en särskilt dålig plats.  Världens starkaste plutokratier har stegrat sin fientlighet. Jihadistterrorister från utlandet—för att inte tala om hemodlade—gör sitt bästa att störa baathpartiregimen. Men med stödet för den syriska militären och en ordentlig del av den syriska befolkningen, plus assistans från Ryssland och Iran, har man låtit det gå vidare.

I ansiktet på imperialist- och islamistoppositionen ser dess framtid dyster ut, men regeringar har innan dess fått stå inför blekare utsikter och överlevt, en del till och med fortsätter att frodas. Helt visst finns det djupgående skillnader mellan Assadregeringen och den tidiga bolsjevikiska regimen, men den syriska regeringen och dess supportrar kan lägga till hjärtat vetskapen om, att vid en punkt hade man verkat allt annat än säker på att Lenins flygfärdiga regering skulle misslyckas.

Hungersnöd fick greppet om städerna. Ett imperialistiskt krig skulle ha kastat in den ryska industrin i ett kaos och ruinerat dess transportsystem. Inbördeskrig utbröt och rovgiriga fientliga stater iscensatte militära invasioner för att mjuka upp babyregeringen i sinvagga.

Ändå överlevde bolsjevikerna ansikte mot ansikte med dessa otroliga utmaningar, och i nästan över sju decennier av fortsatt uppbyggnad av ekonomin, kunde en stor industriell makt få bort arbetslöshet, övertids-arbete och osäkerhet, ojämlikhetens extremer och ekonomiska kriser, alltmedan man nästan på egen hand utplånat nazismens gissel.

Och man gjorde det utan att exploatera andra länder, utan hjälpte dessa att bygga upp sina ekonomier och komma ifrån sin koloniala- och imperialistiska dominans, ofta till stor kostnad för sig själva. På liknande sätt kan den syriska regeringen klara sina utmaningar, både internt och externt. Och fortsätta en kurs mot en oberoende, självinriktad utveckling fri från den islamska fundamentalismens bakåtsträvan, sekterism och dominans av världens stora plutokratier.

LÃ¥t oss hoppas.
övers Ingrid Ternert

13 oktober, 2012

Musik fr̴n Irak РArabWoman

Filed under: Irak,Irak,mellanöstern,nya — ingrid @ 00:35

<iframe width=”210″ height=”160″ src=”http://www.youtube.com/embed/5MlyYDTC9vo” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>

11 september, 2012

En historia om två revolter: Syrien, Irak och säkerheten för Amerika

Filed under: CIA,Irak,Irak,krig,mellanöstern,NATO,Syrien,terrorism,USA — ingrid @ 08:57

 

av Juan Cole 10 sept 2012 

Både Irak och Syrien har på söndagen upplevt ett massivt våld. Men det existerar en viktig skillnad mellan de bådaoch däri  en varning till Syrien.

I Irak är gerillan, den “Islamska Staten Irak”, ansluten till al-Qaida, som placerar bilbomber på nästan varje viktig plats och stad i landet och lämnat omkring 100 döda.

Bomberna träffar inte bara den djupa södra hamnen i Basra, staden Nasiriya i söder, utan också den norra diskutabla staden Kirkuk. Målen utgjordes av polisaspiranter, oljeanläggningar och ett franskt konsulat.

I Irak har dessa periodiska bombkampanjer dock aldrig resulterat i oppositionens kontroll av territoriet. I frånvaroav detta förblir små band av rebeller bortskämda. Då det kommer till kritan är de till sin natur sekteristiska och kan inte hoppas på att kunna förena massorna.

Också på söndagen dömde den irakiska Högsta Domstolen Iraks vice president Tariq al-Hashemi till döden för alla dödsskvadroner. Al-Hashemi är sunni och en känd personlighet i det största partiet som representerar sunnitroende.  Bortsett från om han är oskyldig eller ej, bådar dekretet inte gott för al-Malikis regim framöver.

Regeringen skulle inte kunna blomstra utan försoning med sina politiska fiender, inklusive de sunnitroende. Irak är djupt splittrat efter åren av Usas störtande av Saddam Hussein. Usa och de irakiska shia-troende var hämndlystna mot tidigare representanter för sunni-regimen (som består av sunni och/eller shia).

Ju mer radikala de sunnitroende är, om de så vore sekularära baathpartister eller troende inom politisk Islam, ställer de sig oförsonliga till uppgången av en ny, shia-dominerad regering. Man manifesterar offentligt sitt missnöje och en minoritet av dom gör det på ett våldsamt sätt.

Sunnitrogna radikaler i Irak bara spelar bortskämda. De tar inte över nÃ¥got territorium och enligt mÃ¥nga har de liten utsikt att göra det. Bombkampanjerna fÃ¥r alltid nÃ¥gra lärde att undra, huruvida det inte skulle vara en god ide’ för Usa att dra sig tillbaka; utan att glömma det, att bomber utlöstes med mycket större frekvens, dÃ¥ Usas trupper var kvar i landet. Al-Malikis kontra-terroristiska förmÃ¥ga är inte särskilt god, men vÃ¥ldet har tagit sig ner frÃ¥n nivÃ¥n som var under amerikanska storhetstiden. Nu fÃ¥r irakerna lösa sina egna problem.

Syrien upplevde på söndagen också våld runtom i nationen. Landets våldsamma sammandrabbningar ser ut att ta vägen någonstans. Var och en av de irakiska bombkampanjer som äger rum fyra gånger om året är svåra att skilja från de andra. I Syrien handlar striden om territorium. Regimen har försökt få bort revolutionärer från ett område i Damaskus och Aleppo. I Aleppo har rebeller attackerat en militärbas med bomber. Lite senare blev de flygbombade av regimen. Arabiska pressen hävdar, att flygbombningen haft för avsikt att få folk i närheten att gå emot rebellerna.

Man kan inte tro konflikten i Syrien i första hand är klanmässig, trots att den har en sådan dimension. Det ser i första hand ut att handla om klass. Om man kommer till området där oppositionen varit som mest våldsam, var det i arbetar- klassens grannskap och i distrikt som har upplevt immigration av arbetskraft från landsorten.

Fortfarande är mängder sunnitrogna nära att stödja eller stöder regimen. Författaren vill bara poängtera att han inte menar att det inte skulle finnas något sekteristiskt element i Syriens inbördeskrig. Eftersom de syriska troende alawiterna har tjänat oproportionerligt ekonomiskt på sin dominans av regimen, står många fattiga sunnitroende utanför denna charmerande cirkel av regeringbeskydd. Här sker en tydlig överlappning.

Alawiterna utgör bara omkring 10 procent av befolkningen och trots det finns oproportioneligt många av dem inom officerskårerna, måste det vara massor av sunnitroende som stöder regimen, annars hade den redan kollapsat. De ger den sitt stöd, emedan de får ekonomiskt beskydd av regimen, vilket för dem är viktigare än om den är alawitdominerad eller ej.

Den som hängt med unga syriska aktivister i exil denna sommar, har hört dom lovsjunga den alawitiska minoritet som gått med rebellerna och man kunde namnge byarna och händelserna. Deras diskurs handlade om nationell enhet mot regimen, men inte av sekteristiskt hat. Inuti Syrien, och särskilt då i de mer radikala enheterna av den Fria Syriska Armén, existerar inte någon sekteristisk attityd. Författaren har helt enkelt inte personligen stött på den.

Och om Syrien skulle vilja undvika Iraks öde, måste dess revolutionärer undvika de sekteristiska repressalier som varit utmärkande, och borde då forma en omfattande post-revolutionär identitet på basis av solidaritet med arbetare och medelklass. Men konflikten i Syrien tycks kunna hålla på under lång tid.

Jag måste säga att det troligen inte ligger i Usas intresse att striderna i Syrien fortsätter. Helt klart kommer inbördeskriget att (ytterligare) destabilisera Libanon och Irak, och Usas Natoallierade Turkiet kunde till slut komma att allvarligt påverkas. Lilla Jordanien har också kunnat sprängas i luften som ett löv.

Jag misstänker att det israeliska säkerhetsetablissemanget är djupt delat, huruvida det vo bra för dom om Baathpartiet faller. Ju längre konflikten pågår, desto mer troligt är det, att oppositionen radikaliseras och en rå, radikal grupp i Damaskus verkar oberäknelig. Då vissa enheter inom Fria syriska armén har fundamentalistiska tendenser, har inte revolutionen det i sin helhet (ett massfenomen som består av alla slags människor). Men i ett långt revolutionärt maraton, kan de minst attraktiva element komma upp till toppen.

Å andra sidan har man knappast vid någon tidpunkt kunnat förutse Usas intervention, och tro inte att en unilateral amerikansk aktion skulle vara önskad. En protest: Trots den syriska regimen över tid ser ut att kontrollera allt mindre och mindre delar av landet, äger den fortfarande avsevärda militära tillgångar och tusentals lojala trupper.
Och det är många kvarter i staden som inte gjorde uppror.

Jag skulle tro det finns en 30% möjlighet till ett algeriskt slut, där regimen kommer utkämpa ett smutsigt krig och slutligen går vidare, om än i viss mån skakigt. Som kontrast till detta utgör sannolikheten närmast noll, för att den irakiska gerillan skulle lyckas med att störta Nouri al-Malikis regim. Man hade behövt sluta med att vara så anti-shia och istället skapa en bredare koalition fattiga, eftersom detta uppenbarligen är det enda möjliga.

I annat fall skulle det bara varit extremister som i några timmar terroriserar folk var tredje eller fjärde månad.
övers Ingrid Ternert

2 september, 2012

Iran till strid för Syrien

 

av Layla Anwar An Arab Woman Blues 1 sept 2012

http://arabwomanblues.blogspot.se
Jag läste just en väldigt viktig del frÃ¥n Wall Street Journal. Iran hävdar officiellt att man  ska skicka det Iranska Revolotions Gardet, plus hundratals fotsoldater och ”civila” Basijis, landets paramilitära frivilligmilis för att stärka Assadregimen, genom att t.ex kämpa vid dess sida.

Nu är det för mig i sig inga nyheter. Alla vet att iranska operativa håller på att kriga i Syrien, inklusive Hizbollahmän, naturligtvis också irakiska shiamiliser, inte minst Muqtada Al-Sadrs män, Jaysh Al-Mahdi.

Det som egentligen är intressant i denna historia, är den andra informationen…  här borde man kunna läsa det i sin helhet. Jag för min del kommer att bibehÃ¥lla särskilt viktiga meningar och bygga pÃ¥ dessa dÃ¥ jag gÃ¥r vidare…

Jag nämnde i en av mina poster om Syrien att det ligger i Irans intresse att där ha ett pÃ¥gÃ¥ende ”civilt” krig, ett inbördeskrig, förutsatt att det kontrolleras. Det är inte bara av kärlek for Bashar Al-Assads person. Iran kommer slänga Bashar Al-Assad som en använd näsduk den minut de arbetat ut nÃ¥gon annan som kan tjäna dess intressen i Syrien – i överensstämmelse med amerikanerna, EU och Ryssland.

I vilket fall, under tiden maktbalansen i regionen fortfarande gynnar Iran, är den Internationella Samfälligheten och Usa samt EUs uppehåll en bra indikator på den iranska lånefinansieringen.

Jag har noggrannt följt krisen i Syrien och fastän jag inte ofta kommenterar den, har jag strikt behållit mina observationer för mig själv. Om man nystar upp konflikten kan man notera  ett mycket distinkt mönster.

Huvudstaden Damaskus omgivande städer har gradvis blivit tömda (se den väldiga syriska flyktingströmmen, 32 000 enbart denna vecka och enligt de senaste grova uppskattningarna av UNHCR finns totalt 200 000 flyktingar + de sedan början av konflikten).

OmrÃ¥dena i den närmaste närheten av Damaskus centrum (fristÃ¥ende frÃ¥n Al-Midan) är fortfarande relativt intakta. Med andra ord hÃ¥lls striderna till i utkanten. Jag ska formulera om det – utrensningen har hittills hÃ¥llits i utkanterna av huvud-stadens centrum. Hittills utgÃ¥r jag frÃ¥n att Assad regimen fortfarande räknar med sina supportrar, vilka i stort sett rÃ¥kar finnas i huvudstaden och i vissa företrädesvis alawitiska regioner som Latakia och Tartous.

Hans supportrar är inte enbart alawiter, även om de utgör huvuddelen, utan kristna och sunni likaså (vars faktum inte går att förneka ).

FrÃ¥n det sätt Iran och dess miliser opererar, ger de sig först pÃ¥ (rensar) omrÃ¥dena utanför huvudstaden, eller vad de anser vara ”svagaste banden” och rör sig sedan mot huvudstaden, ifall de känner att regimen försvagats tillräckligt för att störtas eller kollapsa. Det är en klassisk militär taktik, men i Syriens fall tjänar det ett dubbelt syfte.

SÃ¥ länge som Syrien befinner sig i ett läge av inbördeskrig och regimen inte kollapsat till förmÃ¥n för oppositionen, kommer Iran att hÃ¥lla tillbaka sin dominans. Därmed är ett fortsatt tillstÃ¥nd av sekteristiskt krig riktat mot syrierna till gagn för Iran, dÃ¥ man ocksÃ¥ tvingar de andra styrkorna ifrÃ¥ga ( Turkiet – en direkt regional medtävlare till Iran) in i försvarsposition.

Defensiv betyder att det finns en offensiv proxy. Proxyn är Syrien.

SÃ¥ för att komma tillbaka till artikeln ovan och fortsätta citera frÃ¥n den… Iran ska skicka manskap, vapen och reda pengar i ett försök att lugna ner den syriska Assad regimen. En av iranska IRGCs befälhavare framförde till iranska frivilliga aspiranter–  ” Idag är vi inblandade i strid med varje form av krig… av militärt slag i Syrien och ett kulturellt sÃ¥dant likasÃ¥”,  …general Salar Abnoush, befälhavare över IRGCs Saheb al-Amr enhet, –  ”Medan den Arabiska VÃ¥ren kommer till länder, inklusive Libyen, Egypten och Bahrain, ställer den Islamska Republiken upp sin egen revolution som inspiration för upproren. Men iranska makthavarna i Teheran stödde inte protesterna i Syrien.

–vilket är dess närmaste allierad i regionen” 

– ”En av Irans vingar bryts av om Syriens Assad faller. De använder nu alla sina kontakter frÃ¥n Irak till Libanon för att hÃ¥lla honom kvar vid makten.”

– ”Syrien tar själv mycket bra hand om situationen,”… men ifall regeringen inte pÃ¥ egen hand klarar att lösa krisen, kommer vi i sÃ¥ fall baserat pÃ¥ deras förfrÃ¥gan att fulllfölja vÃ¥r ömsesidiga försvars-säkerhetspakt.”

– ”Syriens kris toppar agendan för nationerna vid den alliansfria rörelsens möte under veckan i Teheran. Iranska utrikesministern Ali Akbar Salehi sa i torsdags, att Iran under femdagarskonferensen, som börjat i söndags, skulle gÃ¥ ut med en överraskande fredsplan för Syrien.”

– ”Irans Högsta Ledare Ayatollah Ali Khamenei, vilken har sista ordet i alla statsangelägenheter, har utnämnt Qasim Solaimani, befälhavaren för Quds elitstyrkor, till ett militärt spjutspets-samarbete med herr Assad och hans styrkor, enligt en IRGC medlem i Teheran med kunskap om grupperingarna till Syrien.”

—”Solaimani har övertygat herr Khamenei att Irans gränser gÃ¥r utöver geografiska fronter, och att slÃ¥ss för Syrien är en ingÃ¥ende del i att hÃ¥lla shia-stjärnan intakt,” sa IRGC medlemmen i Teheran. Den sÃ¥-kallade Stjärnan, som kom tillsammans efter Saddam Husseins fall, inkluderar Shiatroende frÃ¥n Iran, Irak, Libanon och Syrien (som majoritet är sunnitroende)

– ”Iran skickar nu hundratals rank-and-file medlemmar av IRGC och basij— som är en enkelt klädd frivillig milis som svarar för gardet—till Damaskus, enligt ett par personer i IRGC införstÃ¥dda i rörelsen. MÃ¥nga av de iranska trupperna kommer frÃ¥n IRGC enheter utanför Teheran, enligt dessa personer, särskilt frÃ¥n Irans azerbaijanska och kurdiska regioner, med erfarenhet av att ha att göra med etniska separatiströrelser”.

–” Iran har ocksÃ¥ börjat flytta militär hjälp och pengar till Syrien genom iranska företag i Irak, sÃ¥dana som ett byggnadsföretag ägt av en tidigare IRGC medlem, som nu bor i Irak och ett sightseeing företag som servar pilgrimer till heliga Shia anläggningar ”

Från de få uttalanden från iranska tjänstemän som står regimen nära, kommer flera aspekter ut mycket klart.
- det är ett militärt krig i regionen av proxymanskap – naturligtvis kommer ”anti imperialister” hoppa upp och säga att det är ett imperialistiskt krig mot Iran genom Syrien. Inte alls. Vänta och läs vidare…

- det är ett sekteristiskt krig riktat mot majoriteten syriska sunnitrogna av en alawitisk sekt härstammande frÃ¥n shiatrogna (även om en portion sunnitrogna fortfarande stöder Assad)  – med det en referens till ”shia mÃ¥nskäran”.

- det är ett kulturellt krig som Soleiman helt korrekt sa – kulturellt som i shiatrogna gentemot sunnitrogna men ocksÃ¥ som i perser gentemot araber (följ de historiska rötterna – nÃ¥got som ska redas ut i en annan post)

- som för ”anti-imperialister” ber jag dessa läsa delen om, hur iranska vapen och reda pengar flyter genom det av Usa ockuperade Irak över till Syrien.

 

Arab Woman ska fortsätta InshaAllah (om Gud vill) med fler sömngivande tankar

övers Ingrid Ternert

Older Posts »

Powered by WordPress