Triljon-dollaraffärer, USAs krigsutgifter går utöver all kontroll
av Deutsche Welle 2 augusti 2011
Den hetsiga debatten om USAs skuldtak har nästan bara kommit att fokusera på nedskärningar i socialförsäkringen och höjda skatter. Men huvudposten i regeringens utgifter har över huvudtaget knappst nämnts: De ökade krigskostnaderna.
Under veckor har en häftig politisk strid om regeringens skuldberg härjat i Washington. Båda partierna har kommit överens om, att man måste undvika att ställa in sina betalningar och att USAs skuldbörda måste läggas fram på bordet.
Men medan Republikanerna har tryckt på om en kraftig minskning av regeringens utgifter, då i första hand genom drastiska nedskärningar i sociala program, har demokraterna å sin sida velat tackla frågan framförallt genom ökade skatter för de rika.
I sin iver att skära ner välfärdsprogrammen och höja skatterna kom båda partier att förbise ett område av regeringens utgifter, vilket har en kraftig prislapp: Krigskostnaden.
Tillbaka till vintern 2002, då Förenta Staterna fortfarande begrundade om man skulle starta krig mot Saddam Hussein eller inte, då president George W Bushs närmaste ekonomiska rådgivare beräknade, att en invasion skulle kosta mellan $50 och $60 miljarder dollar (35-41 miljarder euro).
Med de USAtrupper som skulle dras tillbaka från Irak vid slutet av år 2011, har kriget gått på en växande totalkostnad av $806 miljarder över de gångna åtta åren, enligt det oberoende ‘USAKongressens ForskningsRåd’, vilket minskat Bushadministrationens ursprungliga framställning. Emellertid har Washington också under ett decennium bekostat kontraterrorism-operationer i Afghanistan och gått in med hemliga militära attacker i Pakistan.
En ny studie av Brown University med titeln ”Krigskostnader” beräknar, att när allt är sagt och gjort kommer Förenta Staterna totalt att ha lagt ut mellan $3 och $4 triljoner på utländska krig alltsedan attackerna den 11 september 2001.
(1 triljon = 1000 miljarder, 1 miljard = 1000 miljoner, 1 miljon = 1 000 000)
”Om man studerar krigshistorien under millenierna, har de som velat gå ut i krig alltid mycket tydligt underskattat kostnaderna både i blod och skatter,” berättade Linda Bilmes, medförfattare till boken om ”TreTriljonDollarKriget”, för Deutsche Welle. ”Man hade en administration som väntade sig ett snabbt och billigt krig.”
Diskontokrig
Lawrence Lindsey, ledare för Bushadministrationens Nationella Ekonomiska Råd, gjorde ett försök att sätta en prislapp på vad en regimförändring i Irak kunde kostat Förenta Staterna hösten 2002.
Lindsey beräknade att ett krig i MellanÖstern skulle kosta mellan $100 och $200 miljarder, eller 1-2 procent av Amerikas inhemska bruttonationalprodukt (GDP). Han släpptes efter det och administrationens budgetchef, Mitchell Daniels, föreslog en ny siffra på $50-$60 miljarder.
”Han (Lindsey) var en mycket erfaren kille – en högre ekonom – så att ta till och avskeda honom för detta, det var något i grunden stort drag,” sa Bilmes, expert på offentlig finansiering vid Harvards ‘Kennedy School of Government’. ”Det betydde att den grupp människor som tagit detta beslut var en mycket sluten grupp.”
Bushadministrationens ”shock-and-awe” kampanj, som i grunden besegrade Saddam Husseins nedgående konventionella militär, gick in i ett okonventionellt utnötningskrig och tussade Iraks etniskt-religiösa grupper mot varandra, med USAs militär stående fast i mitten.
”De undervärderade totalt hela situationen,” sa Bilmes. ”Det fanns ingen plan för vad som hade kunnat hända och vad man kunde släppa lös genom att invadera Irak.”
Så motståndet hängde med, år efter år, att kostnaderna för kontraterrorism – nästan helt finansierade via skulder- började öka.
”Tre triljoner dollar var det minsta,” sa Bilmes. ”Det var ett minimum för vad kriget kunde kosta. Vid det här laget kommer kriget ha kostat mellan $4 och $6 triljoner, men där har funnits många kostnader som inte gått att kvantifiera.”
Att binda ihop punkterna
Irakkrigets krigsskådeplats, alltså Persiska Viken, är en viktig leverantör för världens oljeförsörjning. Mellan 2001 och 2003 kostade ett fat olja $25, där man enligt Bilmes framtida marknader förebådar att priset under följande decennium förblir stabilt.
Politisk instabilitet var emellertid i Irak en av de faktorer som kunde förorsaka ett avbrott i oljetillförseln, just då kraven ökade beroende på den ekonomiska boomen i Indien och Kina. Under 2008 kostar ett fat olja – den globala ekonomins livsnerv – $140 dollar. Det femfaldigade oljepriset sätter en enorm press på den amerikanska konsumentens vardags-budget och pressar politikerna i Washington att införa preventiva åtgärder till att lätta krigsbördan i väljarnas plånbok.
”De ökande oljepriserna var en av de faktorer som bidrog till ‘den privata riksbanken’ Federal Reserves beslut att samtidigt öka likviditeten i USAs ekonomi,”sa Bilmes. ”Den ökade likviditeten var en av de faktorer som bidrog till husbubblan.”
Mänskliga kostnader
I en tid med begränsade ekonomiska ramar gav krigens prislappar upphov till ett växande politiskt fokus hos det amerikanska folket och dess valda ledare. Men den humanitära kostnaden i termer av dödade och skadade, och den långa påverkan som dessa bördor ger samhällen och familjer, har hittills inte rapporterats.
Enligt BrownUniversitetets rapport har omkring 225 000 amerikaner dödats och 365 000 skadats fysiskt i konflikter i Irak, Afghanistan och Pakistan alltsedan 11 september-attackerna. Neta Crawford som är författare till rapportens sektion om humanitära kostnader, säger att de representerar dom människor som direkt blivit dödade eller skadade av kulor och bomber.
Indirekta dödsfall är inte medräknade, de som relateras till de hinder som uppkommit som resultat av krigens påverkan på infrastruktur och hälsovård. ”Beräkningarna från andra konflikter säger, att mellan fem och femton gånger antalet dödade människor kommer som resultat av bomber och kulor – krigets eld – och dör genom dessa indirekta effekter,” säger Crawford, vetenskappolitisk professor vid Boston Universitetet, för Deutsche Welle. ”Det skulle ha varit absurt, om istället för antalet X, det vore fyra gånger eller femton gånger detta. Vi vet inte.”
Emellertid börjar och slutar inte den mänskliga kostnaden med dessa individer. Varje dödsfall och fysiskt sår bär med sig större sociala kostnader och påfrestningar på familjer och samhällen över CentralAsien, MellanÖstern, Europa och NordAmerika. ”Varje person som har stupat och gett pengar till sina familjer, betyder att deras familjer blir ändå fattigare,” sa Crawford.
”Varje död betyder att man skall betala begravningskostnader. Varenda en som är skadad eller lemlästad behöver tas om hand. Det är en fortsatt börda på de dödades och sårades existerande familjer.” Fördelarna: Krigskostnadernas ekonomiska och mänskliga pris har blivit högt. Men kommer kostnaderna att överväga fördelarna? Talibanerna och Saddam Hussein störtades från makten. Nu försöker man i Afghanistan och Irak få fram en ekonomisk och demokratisk
utveckling i regioner, eftersom det där finns underskott av bådadera.
”Då man beräknar kostnaderna och fördelarna av varje större militärt uppdrag, är fördelarna svåra att försäkra sig om, men en sak som man kan göra är att uppskatta kostnaderna,” sa Bilmes. ”En av de saker vi vid den tiden kände till men inte brytt oss om, det var kostnaderna”, fortsatte hon. ”De har inte bara ignorerats, utan under tiden Irakkriget höll på, tog man medvetet och bortsåg från kostnaderna.”
Medan krigen officiellt trappas ner, ska USA följa sin respektive tidtabell för att dra sig ur Irak och Afghanistan. Då kommer historien slutgiltigt att döma, huruvida det var värt investeringen av liv och resurser i dessa kampanjer. Kostnaderna kommer emellertid att fortsätta ackumuleras, även efter det sista geväret tystnat.
”Vi tror inte på att kriget slutar när striderna upphör”, sa Crawford. ”Kvar finns en långvarig påfrestning i deras kroppar och relationer. Kriget skrivs in i deras kroppar som dålig hälsa, och fortsätter till dess att striderna upphör.”
övers Ingrid Ternert







Sir John Scarlett, ordförande i Storbritanniens Förenade Underrättelse-kommitté innan han åren 2004-2009 blev chef över MI6.
