Fredskoalitionen Göteborg

1 februari, 2012

Hur Israel provocerar fram sanktioner och terrorbombning till att få krig med Iran

Filed under: ekonomi,EU,Iran,Israel,kärnkraft,krig,mellanöstern,nya,olja,terrorism,USA — ingrid @ 02:19

 

av Patrick Cockburn Irak anser att sanktioner intensifierar krisen med Iran och gör vanliga iranier fattiga. De lägger en psykologisk grund för krig genom demonisering av landet.

30 januari 2012 ”The Independent” –  Det sätt som den växande konfrontationen mot Iran har sålts ut av Usa, Israel och västeuropeiska ledare är djupt ohederligt.

Media-manipulationen av den allmänna opinionen genom systematiskt överdrivna hot liknar de slag på  propagandatrumman och   desinformation om Iraks icke-existerande massförstörelsevapen, som drabbat det irakiska folket och föregått 2003 års invasion av landet.

Det tänkbara målet med att införa sanktioner mot Irans oljeexport och centralbank, åtgärder som officiellt har utförts av EU, vill tvinga Iran att överge sitt kärntekniska program innan det når den punkt, då man teoretiskt skulle kunna bygga en atombomb. Även Israel går nu med på att Iran ännu inte beslutat göra detta, men man presenterar fortfarande det iranska kärnenergiprogrammet som en fara mot Israel och resten av världen.

Det finns två andra elaka paralleller mellan upprinnelsen till Irakkriget och detta som nu händer. Denna omdiskuterade fråga gäller framtiden för Irans nukleära program, men för delar av koalitionen gäller det hela inställningen till Iran, och då är det egentliga målet att störta den iranska regimen.

Ursprunget till nuvarande kris var de åtgärder i förra november och december, som de nykonservativa i Usa, Benjamin Netanyahus Likud- parti  och den israeliska lobbyn i Washington, ville införa sanktioner mot Irans oljeexport och Irans centralbank. Dessa är i mångt och mycket samma människor som krigat mot Irak under 1990talet. De skulle kunnat tvinga Vita Huset att anta det egna programmet och i gengäld har det nu blivit infört av Europeiska Unionen EU som naivt ser sanktioner som ett alternativ till en militär konflikt.

I själva verket skulle sanktioner kunna intensifiera krisen, utarma de vanliga iranierna och psykologiskt bereda mark för krig, genom demonisering av Iran. Problemet är att Israel och dess amerikanska allierade högerflygelhar större intresse av regimförändring än av Teherans nukleära program.

Den israeliska dagstidningen Haaretz förklarade skillnaden mellan den israeliska regeringen och Washington. Man skrev att ”medan amerikanerna aktivt söker en väg till att börja en dialog, predikar Israel konfrontation och störtande av regeringen i Teheran”.

Det är den senares politik som triumferar. Israel, dess allierade i Kongressen och de nykonservativa har framgångsrikt bombarderat Obamas administration med en slags politik som verkar rimlig, bara målet är att störta den iranska regimen i Teheran. Den iranska regeringen har inte anvisats någon diplomatisk väg till att kliva ner utan att undgå  förödmjukelse.

Dess nukleära program har vänts till en symbol av motstånd mot utländska diktat. Detta gör det omöjligt för någon fraktion inom det iranska ledarskapet att ingå en kompromiss utan att demoniseras som förrädare av sina politiska opponenter.

Vilka intentioner Barack Obama än hade då han valdes, har den hemliga offensiv president Bush initierat mot Iran fortsatt. Han undertecknade ett hemligt ”president dekret” år 2008 under vilkey $400m allokerades som bidrag till den iranska regeringens opponenter.

Usas nya allierade inklusive misstänkta grupper sådana som gruppen Jundullah- sunnisekteristiska mördare, som  opererar i det sydiranska Baluchistan. Usa kan ha avsett att begränsa graden av samarbete, men enligt ett utrikespolitiskt magasin skulle Mossads agenter helt enkelt ha utgett sig för att vara CIA medlemmar, då man hade att göra med Jundullah.

Vilket var då poängen med dessa precisa attacker? Några bomber i iranska Baluchistan kommer inte att vara något särskilt stort hot gentemot det iranska ledarskapet i Teheran. Motivet har mest troligt varit att provocera iranierna till hämnd mot Usa, vilket skulle få den Usa-iranska militära konflikten närmare.

Samma kan mycket väl vara sant om avrättningarna av iranska vetenskapsmän inom kärnteknik. En lite uppmärksammad aspekt på dessa är, att vetenskapsmännen hade varit lätta att döda, eftersom de körde sina egna bilar runt i Teheran. Men varje land med indicier att dess främsta vetenskapsmän är utsatta för risk, förser dem med säkerhet.

Bristen på minsta lilla säkerhetsåtgärder visar på att dessa vetenskapsmän aldrig varit i centrum för Irans nukleära program. En mer sannolik förklaring om attackerna kan vara, att Israel legat bakom dessa, för att provocera Iran till hämnd mot Usa eller Israel, vilket skulle ha kunnat bli startskottet för krig.

Det är svårt att inte beundra skickligheten med vilken Netanyahu manövrerat Vita Huset och Europeiska ledare till en verklig konfrontation med Iran, vilket dessa velat undvika. Han har fått hjälp av den iranska presidentens antisemitiska utbrott och det uppenbara trixandet med 2009 års presidentval. (Återigen, så var det inte. Israel hade själva kontrollerat valet, då utan anmärkning IT).

Men det mest effektiva vapnet har för Netanyahus varit hotet att Israel ensamt skulle starta ett flyganfall, såvida Vita Huset inte skulle ha gjort någonting. Detta har alltid varit mindre troligt än vad det har verkat. Israel gick sällan i krig utan att ha fått ”grönt ljus” från Usa.

En mer rationell förklaring för israeliska hot om att själva agera, är då det varit helt skräddarsytt till att skrämma upp Vita Huset och dess europeiska allierade. Den israeliska försvarsministern Ehud Barak höll ett bloddrypande tal om det omedelbara iranska hot, som lämnat Israel utan något som helst val annat än att starta ett föregripande anfall (tills rätt nyligen då han sa det motsatta). Den förre chefen för Mossad varnade för en unilateral israelisk aktion, som kunde ha blivit en självpåtvingad katastrof för sitt land.

Dessa manövrer har gått hem. Allvarliga sanktioner skulle införas. Iran skulle ha svårighet att sälja sin olja. Dess status som regional makt i MellanÖstern försvagas, och Syriens Bashar al-Assads med sin långvariga överlevnad är dess viktigaste allierad, så det verkar dubiöst.

Återigen ser vi en obehaglig parallell med Irak. Sanktioner mot Irak från 1990 till år 2003 svälte ut irakier och kriminaliserade mycket av dess administration. Unicef sa att en halv miljon barn hade dött på grund av dessa sanktioner. För Vita Huset och Europas ledare kanske sanktioner är att föredra framför en väpnad konflikt. Oturligt nog kan historien visa, att detta långa embargo dödar fler människor än ett genomsnittligt krig…

 

övers Ingrid Ternert

18 januari, 2012

Förre CIA underrättelseofficeren Michael Scheuer om bin Laden och muslimska världens syn på Usa

Filed under: Afghanistan,Iran,Israel,krig,nya,religion,USA — ingrid @ 20:46

För det mesta gör vi saker och ting värre genom att intervenera. Men vi måste ha något som gör att vi intervenerar typ olja.

2 januari, 2012

Democracy Now! Återblick år 2011

Filed under: Afghanistan,Afrika,Egypten,ekonomi,Fred,Irak,Iran,Israel,kvinnor,Libyen,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Palestina,Ryssland,terrorism,USA — ingrid @ 16:00

23 november, 2011

Återigen sanktioner mot Iran för misstankar om kärnvapen

Filed under: CIA,Iran,Israel,Kärnvapen,kärnvapen,krig,mellanöstern,nya,vapen — ingrid @ 22:02

Återigen pågår sanktioner mot Iran för misstanke om möjliga kärnvapenaktiviteter inom dess kärnkraftsprogram. Iran själv säger att man följt IAEAs (Internationella AtomEnergiorganisa tionen) kärntekniska program i uppbygget av sin kärnkraftsanläggning. Och anklagelserna om att vilja tillverka kärnvapen är lika fantasifulla som dom Bush/Cheney kom med mot Irak före kriget.

 Ändå ansåg ingen av IAEAs inspektörer att detta varit något annat än Irans förberedelser för att införa kärnkraft i landet och på så sätt skynda på industrialiseringen  och då kunna ge sina egna välutbildade unga möjligheten till jobb i framtiden.

Internatonella AtomEnergiOrganisationen IAEAs inspektörers chef elBaradei var från början misstänksam gentemot Iran, men blev efter sina inspektioner lugnad. Han byttes ut av en ny person, som inte alls uttrycker sig på samma sätt utan är skeptisk och gör mindre tekniska analyser men för däremot ut mer av egna misstankar.

 Som ett program för att starta krig mot Iran. Och han följer därmed den sedan gammalt av Israel fabricerade linjen om Iran. Denna IAEAs nya chef har alltså förändrat allt vad gäller misstanke mot Iran.

Obama är dock väldigt orolig för bombning av anläggningen och ser Israel som angripare av allt.  Ändå har man som alltid installerat mätappa- ratur och gör de mest intelligenta inspektioner IAEAs experter kunde utföra. Men man fann ändå nada, ingenting, och allt uran som Iran anrikat fanns för inspektion.

Det hade också varit svårt att få in en bomb utifrån. Och ändå håller man på och går emot Iran, på samma sätt som man gjort mot Saddam Hussein i Irak och långt före det mot Cuba.

Israels svar på IAEAs rapport är sanktioner för att få stopp på det som Iran hållit på med. Vad Netanua i Israel säger är väldigt oroande, och att han åter tagit upp sin sedan 21 år tillbaka jakt på Iran, ’6 år innan man själv hade gjort en bomb’.

Iran säger att Irak försökt få en bomb under Saddams regim, men stoppat det år 2003. Och Israel håller med, att Irak inte har någon bomb. 16 av dess organ håller med. Det finns inga atomfysiker, inga farliga försök i Irak. Det är ett faktum, även från USAs underrättelsetjänst och IAEAs sida, för det hela var en politisk och inte någon vetenskaplig studie.

Se också 21 nov Democracy Now! Seymour Hersh: Propaganda Used Ahead of Iraq War Is Now Being Reused over Iran’s Nuke Program

 

övers Ingrid Ternert

22 november, 2011

Viktigt och farligt att generalisera … men har inte Sverige fått hit någon med liknande berättelse? En följd av scenarier … med syriska pass från CIA … och erkännande av det hela… !

Filed under: CIA,FN,Israel,Jordanien,mellanöstern,Syrien — ingrid @ 03:08

I följden av de scenarier man kommit fram med i fallet Syrien, går det att se en amerikansk version, där USAs underrättelsetjänst gett en man ett syriskt pass och fick syrierna emot sig. Och till de arab- och västlänningar som nekats komma in, säger han att han fått ett nytt tillstånd.

Detaljerna i scenariet gäller följande:

För det första blir en förfrågan från Syrien om ett arabmöte avvisad, och innebär man ber om ursäkt för nya översättningar av universitetsstadgan.

För det andra kommer universitetet och några arabstater att visa sitt misslyckande med Arabinitiativet i samband med  intensifierade möten med Turkiska Rådet, att följas av en arabs bekännelser i det Råd som ersätter Syriens makt i samband med oppositionens och syriernas förenade motstånd mot den legitima regeringen. Och man kommer att godkänna ett temporärt centrum i Turkiets Ankara eller Khatars Doha.

För det tredje, kommer en del att bryta sig in i syriska ambassader och konsulat och plundra dem på dokument. Från den syriska oppositionens sida utomlands genomför man på diplomatiska premisser explosioner under den syriska ockupationen och får medborgare till ett stadium av panik och fruktan.

För det fjärde, ska enligt det ‘Syriska Rådet för de Mänskliga Rättigheterna’ och FNs Generalförsamling den 23/11/2011 och därefter ”ska den Internationella BrottsmålsKommissionen” ha utgett en rekommendation till SäkerhetsRådet, som den 21 nov i sin helhet sett det som en krigsförbrytelse.

 
”NATO har hädanefter hållit ett extraordinärt försvarsministermöte i Usa, som överlämnat  Syrienfilen till Turkiet, vilken i sin tur flyttar bort sina trupper djupt in i Syrien för att skapa den så kallade buffertzonen på mellan 5 till 15 kilometer eller en geografisk räckvidd fram till den turkiska sidan av gränsen.

Detta tvingar ut Contras, varifrån sändningar av stridande och vapen flyter in till deras reservtrupper på hemmaplan och deras centrala del, ”och övergår därefter till konfrontation och utkämpande av inbördesstrider, med en i folkliga strider inte alltför intensiv militär och irreguljär armé”.

För det femte: beordrar man vissa styrkor och wahabbister och rester av Fatah al-Islam i Tripoli, uppbackade av de libyska nationella armésoldaterna, att gå in i byarna vid den syriska gränsen, under det att man erbjuder dessa det nödvändiga ljuset och de erforderliga vapnen.

För det sjätte: meddelar Israel att man är beredd att starta en militär offensiv mot Syrien efter att ha fabricerat ett oberättigat krigsscenarie, som ska ske i en europeisk huvudstad!

För det sjunde: Balastnfar inom den jordanska armén leder enheter mot den syriska gränsen och förbereder de militära operationer som USAs administration beordrat.

För det åttonde:  Beslutas det hela av Khatar i samverkan med den amerikanska underrättelsetjänsten.

För det nionde: Blir det från början en enda röra på den syriska satellitTVn, följt av syriska Nile Sat och Arab Sat.

För det tionde: ”antar man  en övergripande militär plan, som undertrycker det öppna engagemanget att säkra systemet och ge den primära orsaken till konflikten… avrättning av president Bashar al-Assad.

 

övers Ingrid Ternert

21 november, 2011

Syriens komplexitet – del 1 och 2

Filed under: Irak,Iran,Israel,Libyen,mellanöstern,nya,Saudiarabien,Syrien — ingrid @ 05:25

                                                                                                     

 The Complexity of Syria http://arabwomanblues.blogspot.com/
av Layla Anwar 20 nov 2011 Syriens komplexitet.
En farlig och komplex situation i Syrien, verkligt farlig. Men så är det med alla situationer då de dyker upp i Arabvärlden. Detta är ett försök att få ordning och sprida lite ljus i det som visar sig vara ett mörkt kapitel i Syriens historia.

Jag är inte säker på att ¨jag lyckas men jag försöker. Jag tänker basera min analys på olika uppgifter i böcker plus vittnesmål från de syrier jag haft att göra med. Nära 40 års regering av Assadfamiljens alawitiska klan. Alawiterna är en gren av shi’ismen som t.ex är mycket svår att komma igenom och få kunskap om deras trossystem. En märklig blandning av Shiism och Druz-ideologi.

Alawiter är i minoritet i Syrien, ursprungligen från de lägre samhällklasserna. Deras uppgång vid makten under Assadregimen och deras grepp om viktiga sektorer av regeringen har säkrats genom att placera sina egna på viktiga positioner i samhället. Som en syrisk bekant sa – de har infiltrerat syriska samhället som en åttafoting.

Detta förklarar hur Syriens alawiter kunnat ha kvar sin makt under så lång tid, då de verkligen är en liten minoritet. Det stämmer att sekularism blivit ordern för dagen och det syriska samhället varit sekulärt. Att förneka detta vore en uppenbar lögn. I vilket fall, då regeringen kände hur snaran drogs åt runt nacken, genom de genuint folkliga protesterna mot repressionen plus en besvärlig ekonomisk situation, med i runda tal 3 miljoner syrier som lever i uppenbar fattigdom, och privilegerna bara gäller den elit som Assadklanen tillhör.

Regimen har hemfallit åt en inbyggd sekterism och äger särskilda band till Iran och Hizbollah i Libanon. En regim kan inte fortsätta en så brutal nedbrytning av sina egna medborgare, såvida den inte följer en av två val, antingen a) ett nihilistiskt närmande som i grunden säger – mot mig och mina fiender – ett populärt arabiskt talesätt, översatt till ”Vi bränner ner allt” eller b) naturligtvis vet vi att vi så småningom blir av med det.

Det andra scenariet är lite mer komplicerat, och jag tror det hela är något man behöver reflektera över. Genom att vidmakthålla sin destruktiva handlingslinje – inbjuder i själva verket den nuvarande syriska regimen, som blivit reducerad till en liten klick, till en möjlig utländsk interven-tion.  Jag tror personligen att Bashar Al-Assad förlorat kontrollen över sin närmsta regering. Jag menar ”innersta” regering, för det är så det är i Syrien.

De viktiga sektorerna, särskilt de väpnade styrkorna och säkerhetsapparaten, har ett eget fungerande system och styrs av den innersta klicken, vilken knappast någonsin är offentlig -och backar upp korridoroperationer. Det sägs att Assads gamle partisanfader är den som idag kontrollerar Syrien, och då inbegriper det Maher Al-Assad, Bashars bror.

Jag tror att Bashar Al-Assad som person blivit kanonföda. Som vi säger på arabiska – han har placerats i kanonröret, och då kanonen avfyras blir han den första som får gå. Det betyder inte att hela regimen kommer få gå med honom, de uppbackade regimerna som i fallet Syrien har en förbluffande stor makt att ömsa skinn och få ett nytt, som det här kommer visa sig.

Men detta är inte tillräckligt för en analys, för denna tar inte hänsyn till de andra regionala spelarna – nämligen Iran, Turkiet och Israel plus de andra Arabländerna, särskilt Khatar.

Efter Iraks fall och nu Libyen med hjälp av västlig intervention och ockupation, är det klart att Västs sionistagenda för arabregionen (Iran är inte arabisk) först och främst gör sig av med sekulära, progressiva regimer eller det som är början på progressiva regimer. Regimförändring betyder också UTPLÅNING av deras ideologiska rötter som i grunden är antiimperialistiska (även om brister finns) och härstammat från kolonial erfaren-het.

Så var fallet med Iraks Baathiststämpel och Libyens folkliga Jamahiriyah. Dessa regimförändringar har följts av två distinkta trångmål 1) en ersättning av de partier som påstår sig av att vara islamska (som t.ex i sin politiska ideologi härstammar från Islam) och 2) en period av intensiv klanmässig, etnisk och civil strävan att fullfölja den ursprungliga förstörelsen, triggad av de västliga invationerna.

I Västs agenda för de här regimerna (Irak och Libyen) finns andra regionala spelare som också markant tävlar om makt och inflytande. I fallet Irak var det – Iran och Israel och i fallet Libyen var det - Turkiet och Khatar. Detta är en viktig punkt att hålla i minnet, för det går helt enkelt inte att skilja utvecklingarna i varje särskilt arabland åt, utan att placera dessa i en geopolitisk kontext.

Tillbaka till Syrien, vilket är det ursprungliga ämnet som spelar roll. Genom att observationer som de däruppe från Irak och Libyen, kan man också komma fram till Västs agenda för regimförändring i Syrien. Det går också att lägga till regionala spelare som Iran, Turkiet och åter Khatar, vilka tävlar om att antingen ha kvar, utvidga eller förändra nuvarande regim

Detta betyder inte att alla Syriens folkliga protester har framkallats utifrån utländska makter, det betyder inte heller att de inte kan försvara sig, inte heller minskar de regimens brutala sönderfall, vilket betyder att Syrien inte är en ö och att de regionala försök som görs för att gripa makten också reflekteras internt.

Iran behöver behålla sitt grepp om Syrien av flera skäl, där ett är en kontinuitet av makten i Libanon, då Iran inte så lätt ger upp Syrien och Assads regim därmed fått några förbluffande släpphänta ultimatum från Arabförbundet och den internationella samfälligheten. Det är klart att, genom blanda sig i Syrien och flexa alltför mycket med sina muskler, så kommer Irans (och Hizbollahs) vrede att triggas. Därmed skulle det ”diplomatiska” närmandet ha varit att föredra.

Vilket helt klart så inte var fallet med Irak eller Libyen, där brutala makter togs in för att få till regimförändring. Turkiet och Khatar håller å ena sidan på att lirka med en regimförändring i Syrien. Inte för att de skulle bry sig särskilt mycket om Syriens folk, men eftersom Usa så generöst gett bort Irak till Iran, känner i synnerhet Turkiet sig förhindrad i sin plan på regional överlägsenhet. Konflikten eller tävlingen om regionalt inflytande mellan Turkiet och Iran reflekteras då i Syrien.

Å andra sidan har också Khatar planer på att bli en stor arabspelare – och att överta den traditionella roll som  SaudiArabien hade – och detta är också en del av den nya amerikanska agendan för regionen – med SaudiArabiens gradvisa isolering…

 

övers Ingrid Ternert

 

11 november, 2011

IAEAS rapport om Iran – Sovjetisk vetenskapsman en tuff diamant

Filed under: Iran,Israel,kärnkraft,Kärnvapen,Ryssland,USA — ingrid @ 01:57

 

 10 nov Asia Times   Soviet nuclear scientist a rough diamond’ av Gareth Porter

Rapporten från Internationella AtomEnergiOrganisationen som publicerats av en tankesmedja i Washington upprepade det sensationella tidigare påståendet från nyhetsmedia över hela världen, att de tidigare sovjetiska kärnvapenforskarna skulle ha hjälpt Iran att konstruera ett detonationssystem som kunde användas till ett kärnvapen.

Men det visar sig att den utländska experten, som inte namnges i IAEAs rapport, men identifierats i nyhetsrapporteringen till Vyacheslav Danilenko, inte som kärnvapenforskare utan som en av de högsta specialisterna i världen i produktionen av nanodiamanter genom explosioner.

Faktum är att Danilenko, som är ukrainare, från början av sin forskningskarriär enbart arbetat med nano-diamanter och anses vara en av pionjärerna i utvecklingen av denna teknologi, bekräftat i publicerat vetenskapligt material.

Det visar sig nu att IAEA och David Albright, chefen för det Internationella Institutet för Vetenskap och Säkerhet i Washington, varit källan till de nya rapporterna om Danilenko, men aldrig brytt sig om att kolla sanningen i det ursprungliga påståendet av en icke namngiven ”MedlemsStat” från vilken IAEA baserat sin försäkran om hans kärnvapenbakgrund.

Albright gav  förra veckan en ”privat genomgång” för ”underrättelse-professionella”, där han nämnde Danilenko som den utländska expert, vilken kontrakterats av Irans Fysikaliska ForskningsCentrum under mitten av 1990talet och identifierat honom som en ”tidigare sovjetisk kärnenergi-forskare”, enligt Joby Warrick i Washington Post den 5 november. Danilenkos historia har sedan spritt sig runt världen. 

IAEAs rapport säger att organisationen har ”starka indikationer” på Irans utveckling av ett ”högexplosivt tändsystem”, vilket beskrevs som ett ”implosionssystem” för kärnvapen, och fått ”assistans med arbetet från en utländsk expert, som inte bara var kunnig inom dessa teknologier utan också, enligt information från en medlemsstat, arbetat inom hemlandets kärnvapenprogram under en lång tid av sin karriär.”

Rapporten erbjuder inget annat bevis på Danilenkos inblandning i utvecklingen av ett tändsystem. Medlemsstaten fick uppenbarligen veta att Danilenko hade arbetat under Sovjetperioden vid det All-Ryska Vetenskapliga ForskningsInstitutet vid Teknisk Fysik i Snezhinsk, Ryssland, som var välkänt för sitt arbete med utveckling av kärnstridsspetsar och helt enkelt antagit, att han var involverad i det arbetet.

Vidare forskning skulle emellertid avslöja att Danilenko från början av sin karriär hade arbetat i den del av Institutet, som specialiserat sig på syntes av diamanter. Danilenko skrev i en redogörelse för ett tidigt arbete som publicerats under 2006, att han var bland de vetenskapsmän som tillhörde ”gasdynamikgruppen” vid Institutet, som var ”det första under 1960 att starta studier i diamantsyntes”.

Danilenkos återblickar på den tidigare delen av sin karriär finns i ett kapitel av hans bok, Ultra-nano-kristallin-diamant: Syntes, Innehåll och Applikationer, redigerad av Olga A Shenderova och Dieter M Gruen, publicerad år 2006. Ett annat kapitel i boken täcker historien om ryska patent relaterade till nano-diamantdokument.

Det faktum att Danilenkos Centrum vid Institutet utvecklat viktiga processer så tidigt som 1963-1966, vilka senare utnyttjats vid ett större ”nano-diamant-detonation” produktionscentrum.

Danilenko lämnade institutet under 1989 och slöt sig till Institutet för MaterialVetenskapliga Problem i Ukraina, enligt författarna av det kapitlet. Danilenkos stora framsteg, har enligt författarna blivit utvecklat i stor skala med teknologin att producera ultraupplösta diamanter, en särskild applikation för nanodiamanter.

En teknologi som senare blev införd av ALIT bolaget i Zhitomir, Ukraina, baserad på en explosionskammare 100 kubikmeter i volym, som hade  designats av Danilenko.

I början av 1993 var Danilenko chef för ett företag vid namn Nanogruppen vilken från början hade uppförts i Ukraina, men idag är förlagt till Prag.  Bolagets webbsida skryter om att man har det ”starkaste vetenskapsteam”, som varit inblandat i ”introduktionen av nanodiamanter under 1960 och de första kommersiella applikationerna för nanodiamanter under år 2000″.

Bolagets deklarerade mål är att förse världens behov av nanodiamanter.

Iran har ett aggressivt program för att utveckla sin nanoteknologiska sektor, och detta inbegriper ett stort fokus på nanodiamanter, vilket bloggaren ‘Moon of Alabama’ påpekat. Den bloggen var den första källan att påkalla uppmärksamhet ifråga om Danilenkos nanodiamant- bakgrund. Danilenko förklarade klart att avsikten med hans arbete i Iran var att hjälpa till med utveckling av en nanodiamant-industri i landet.

Rapporten framhåller att den ”utländska experten” hade varit i Iran från 1996 till omkring 2002, ”till synes för att assistera i utvecklingen av en anläggning med möjlighet och teknik att tillverka ultradispersiva diamanter (UDDs) eller nanodiamanter”. Det uttrycket visar att nanodiamanter egentligen varit en täckmantel för hans verkliga syfte i Iran.

Experten säger att rapporten, ”också påvisat explosiv fysik och dess applikationer”, utan att komma med någon ytterligare detalj om vilka applikationer som varit inblandade.

Det faktum att IAEA och Albright blivit uppmärksammade på Danilenkos nanodiamant-arbete i Iran, före han blivit involverad med den ”tidigare Sovjeterans kärnvapenspecialisters” historia,  får deras misslyckanden att göra varje oberoende utfrågning av hans bakgrund än mer avslöjande.

Ryktet om den ryske kärnvapenforskaren som hjälpt till att konstruera ett ”implosionssystem” för ett kärnvapen tillhör den nyaste upprepningen av ett tema, som IAEA introducerat i sin rapport i maj 2008, i vilken man hade nämnt ett fem-sidors dokument som beskriver experiment med ett ”komplext multipunkts avfyringssystem till detonation av en substantiell mängd högexplosivitet i hemisfärisk geometri” och övervakning av detonationen.

Iran bekräftade användningen av detonatorer för ”ledning av en explosionsbrygga”, sådana som nämnts i dokumentet för konventionella militära och civilia ändamål. Men dessa dokument avfärdades som en ren bluff tillsammans med andra i en samling ”påstådda studier”, som  egentligen  kom från ett iranskt forskningsprogram om kärnvapen.

En noggrann undersökning av dokumenten i den ”påstådda studien” har avslöjat inkonsistens och andra anomalier som visat på fusk. Men IAEA, Förenta Staterna och dess allierade inom IAEA fortsätter behandla dokumenten, som om det inte varit fråga om deras autencitet.

Den icke nämnda medlemsstat som informerat om Danilenkos påstådda erfarenhet som sovjetisk kärnvapenforskare är nästan säkert Israel, som varit källan till nästan alla synbara underrättelser om Irans arbete med kärnvapen under förra decenniet.

Israel har inte gjort någon hemlighet av sitt beslut att påverka världsopinionen om Irans kärnenergiprogram genom att sprida ut information till regeringar och nyhetsmedia, inklusive om de misstänkta iranska regeringsdokumenten.

Israeliska Utrikesministeriet och underrättelsefolk berättade för journalisterna Douglas Frantz och Catherine Collins om Mossads specialenhet som ägnade sig åt denna uppgift vid tiden då de falska dokumenten producerats. Under en intervju i september 2008, sa Usas utrikesninister Albright till Olli Heinonen, vicedirektör för säkerheten inom IAEA, att ett dokument från en medlemsstat hade övertygat honom om att de ”påstådda studie”dokumenten var genuina.

Albright sa att staten ”antagligen var Israel”.  Jerusalem Posts Yaakov Katz rapporterade sedan att israeliska underrättelseorganisationer ”erbjudit kritisk information utnyttjad i rapporten”, i avsikt att ”trycka igenom en ny sanktionsrunda mot Teheran”.
 

övers Ingrid Ternert

8 november, 2011

IAEA – Iran hade modell av ett kärnvapen

Filed under: CIA,FN,Iran,Iran,Israel,Kärnvapen,kärnvapen,vapen — ingrid @ 23:40

 

IAEA- Iran Had Model of Nuclear Warhead
av Associated Press

FNs atomenergiorgan planerar i veckan att avslöja underrättelser som påstår att Iran framställt datormodeller av ett kärnvapen och andra tidigare hemliga  detaljer inom regeringen i Teheran om ett påstått hemligt  arbete  rörande kärnvapen.
av Associated Press

6 nov  2011– FNs atomenergi-organisation planerar att avslöja underrättelser i veckan och hävdar att Iran gjort datormodeller av ett kärnvapen och andra tidigare hemliga detaljer om ett påstått hemligt arbete av Iran beträffande kärnvapen.

Annan ny konfidentiell information som Internationella AtomEnergiorganisationen (IAEA)  delar ut till sina 35 styrelse-medlemmar inkluderar satellitbilder,  man tror är stora stålcontainrar att användas för kärnvapenrelaterade hög-explosiva tester,  berättade nyligen diplomater för Associated Press.

IAEA har tidigare listat aktiviteter som man ansåg peka på arbete i Iran med möjliga hemliga kärnvapen, vilket har ägt rum under IAEAs överseende i nära ett decennium, vid misstanke om att man var intresserad av att utveckla dylika vapen. Men den senaste sammanställningen av misstänkt vapenrelaterat arbete är i substans och omfattning betecknande.

Diplomaterna sa de skulle avslöja misstankar som tidigare inte hade offentliggjorts och med stor utvidgning av påstått vapenrelaterade experiment, som varit publicerade i tidigare rapporter om Irans nukleära aktiviteter. Nyheten kom också som en trumvirvel av rapporter om en möjlig intensifierad militär aktivitet vad gäller Irans kärnanläggningar.

Den israeliska presidenten Shimon Peres sa att den internationella samfälligheten låg närmare till hands att utnyttja en militär lösning i förhållande till dödläget vad gäller Irans kärnenergiprogram än en diplomatisk.

Kommentarerna från en känd fredsmänniska antog ytterligare signifikans, i och med att man följde ospecefiserade rapporter om att den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu ville få stöd av sin regering för ett anfall mot Teheran.

Brittisk media har själv citerat icke namngivna brittiska tjänstemän, som sagt att Storbritannien var berett att erbjuda militärt stöd till varje amerikanskt anfall mot Irans kärnenergianläggningar.

I Wien bad diplomaterna om anonymitet – från IAEAs medlemsnationer – och bad om det då deras information var privat. En av dessa sa att det material som upptecknats av IAEAs chef Yukiya Amano hade bifogats till de senaste av en serie rapporter från organisationen om Irans kärnanrikningsprogram och andra aktiviteter som skulle kunna användas till beväpnning av kärnvapenmissiler.

Betecknande nog sa diplomaterna att dessa påstådda experiment ägt rum efter år 2003 – det år då Iran ansågs ha stoppat ett hemligt arbete med kärnvapen enligt en bedömning år 2007 från USAs underrättelsetjänst. Bilagan säger också att mer än 10 nationer har bidragit till underrättelser och antagit att Iran i hemlighet utvecklar komponenter till kärnvapenprogram – bland dem en slags stridsspets av implosionstyp som man tänker montera på en ballistisk missil.

En av diplomaterna sa att Iran hade fått en kopia på annexet tidigare i veckan, med chans till att ingå med en kommentar, då rapporten delas ut till styrelsens medlemmar. Alltmedan Iran från början vägrat acceptera en kopia av rapporten, sa den iranska utrikesministern Ali Akbar Salehi, att bevisningen var fabricerad.

Vid en nyhetskonferans i Teheran sa han att IAEA gett med sig inför USAs press att komma med anklagelser mot Teheran.”Amerikanarna visade dokument som tidigare detta: Niger-skandalen”, sa han och syftade på de påståenden som gjorts före 2003 års Irakkrig och var baserade på en bluff, att Bagdad velat köpa uran från Niger.

Den nya rapporten är avsedd att öka på pressen mot den islamska republiken för att få stopp på fyra år av fruktlöst arbete för IAEAs experter,  att  försöka följa upp underrättelser om dylika hemliga vapenrelaterade experiment.

Iran förnekar sådana aktiviteter och försäkrar att dessa baseras på fabricerade underrättelser från Washington. Man förnekar också att deras urananrikningsprogram – skulle vara avsett till allt annat än kärnbränsle under FNs SäkerhetsRåds sanktioner, på grund av att man hade kunnat tillverka fissilt stridsspetsmaterial.

USA och dess västallierade inom SäkerhetsRådet hoppas på att den kommande rapporten blir stark nog till att övertyga IAEAs styrelse på ett annat sätt än tidigare nu under mötet i mitten av november. Det var styrelsen som under 2006 först hänvisat Iran till SäkerhetsRådet – ett drag som lett till en serie sanktioner för att straffa Teheran för sitt nukleära trots.

Ifall det misslyckas, kommer styrelsen utge en resolution som sätter en gräns på några få månader för Iran att börja samarbeta med SäkerhetsRådets undersökning – eller emotse utsikten av att SäkerhetsRådet ännu en gång hänskjuter detta till sitt nästa styrelsemöte i mars.

 

övers Ingrid Ternert

2 november, 2011

Palestina äntligen medlem i Unesco trots USAs och svenska regeringens motstånd

Filed under: Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,nya,Sverige,USA — ingrid @ 20:28

26 september, 2011

Interventionister redo för en MediaLynchning av Ron Paul

Filed under: Gaza,Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,religion,terrorism,USA — ingrid @ 05:46

 

Attackerna mot Ron Paul är och kommer att bli 

Nykonservativas verk liksom medborgare i Israel- Usa  och AIPACs

 första femtekolonnare och de som kontrollerar Kongressens Media- Akademi.
av Michael Scheuer 19 sept 2011 ”Lew Rockwell”

 Under de tio dagar som förflutit har jag sett en rusning av inlägg på Google News som fördömer Kongressman Ron Paul för att “skylla” på Amerika för 9/11 attackerna.

Detta är precis starten på det som ska bli en ännu större skräll och lögnaktiga attacker mot Ron Paul så länge det är och kommer att vara de nykonsevativas verk, främst Israel- amerikanska medborgares femtekolonnare och AIPAC och dessa de kontrollerar i Kongressen, media och akademin.

Ron Paul har naturligtvis aldrig gett sig på Förenta Staterna för det krig islamister startar eller startats av islamister mot Förenta Staterna. Det han gjort säger i själva verket det som är sant utöver varje tänkbart tvivel: Vårt växande antal islamistfienders motiv för att attackera oss, beror på vad den amerikanska regeringen gör i den muslimska världen.

Och inte på grund av hur amerikanarna lever och tänker här hemma.

Ron Paul meddelar modigt och klart detta grundläggande budskap till USAs röstande, och så länge han talar denna sanning, kommer han i gengäld motta bitterhet och förtal av ovan nämnda människor och organisationer.

Och det räcker inte ens med det, den 1 och 2 september 2011 hade publikationen ‘Commentary Magazine’, som länge var Israels främsta flaggskepp, identifierat Ron Pauls sanningssägelser vad gäller Israels påverkan på USAs utrikespolitik i den islamska världen som ett “bisarrt och vrickat antal händelser”.

OchIsrael beskrev honom och hans supportrar, som att ta Osama bin Ladens uttalanden som sin bibel. Kommentaren fortsatte med att fördöma Ron Paul och hans supportrar enligt följande:“[Kongressman] Paul verkar ha som avsikt att beskylla Amerika för det brinnande [islamist]hat som riktas mot oss.

Så till den grad att han måste  omskapa historien för att rättfärdiga detta. Det hade varit en konstig medborgare som kunnat ta Kongressledamot Pauls skadliga ideologi för given.

Men den smutsiga lilla hemlighet vad gäller Ron Paul, råkar vara vanhedrande. För mig verkar det som om konservativa, i namn av att nå ut till dessa som utgör några bråkdelar av den liberala rörelsen, inte borde låtsas något annat.”

Om det låter bekant, beror det på att detta precis är den sortens attack som använts mot organisationen Amerika. Först  försökte den försvara Amerika från att gå in i det krig i Europa som hade börjat i september 1939. Interventionister i båda partier; det mesta av media; högre medlemmar av Roosevelts Administration; ledare för britternas pro-interventionisters hemliga program i Förenta Staterna; och talesmän för judisk-amerikanska organisationer, baktalade alla AmerikaFrämstmedlemmar, som illojala medborgare som inte känt till världen.

Tillsammans har dessa grupper blivit missledda att uppfatta de framstående amerikaner som använt Konstitutionens första tillägg om rätten till försvar, vilket man ansåg vara i USAs intresse, som förrädare, galningar, nazisympatisörer och antisemiter. Vad de själva säger denna vecka är, att artiklarna i Commentary och annorstädes identifierat Dr Paul och miljonerna bakom honom som “konstiga” medborgare (“förrädare”); galningar (“enslingar”); och bin Ladensympatisörer.

Ifall Ron Paul fortsätter att säga sanningen och stödet för honom växer, kommer nästa steg för Israel-Framförallt vara att börja smäda honom som antisemit, precis som Charles Lindbergh och andra Amerika-Främst ledare på falska grunder under sent 1930tal identifierats, av den sortens människor vi nu har beskrivit.

Dylika attacker mot Ron Paul skulle antagligen bli elakare än mot Lindbergh et al. Vissa av dom som opponerat sig mot Amerika-Främst t.ex ledde en skarp men ärlig debatt om en klart substansiell och legitim fråga: “Är NaziTyskland ett hot mot något genuint amerikanskt nationellt intresse?”

Idag vet emellertid de som attackerar Ron Paul, att de saknar legitimitet i något försvarbart ämne vad gäller denna debatt och kommer  enbart med sin nedgörande önskan, att se Amerika bekämpa all Islam å Israels vägnar. I själva verket vet de, att i stora drag Förenta Staterna och dess intressen hotas och attackeras av islamister, på grund av Usa-regimens obevekliga och icke ifrågasatta intervention å Israels vägnar.

Ändå finns kombinationen Ron Pauls ord med en dragning åt vissa amerikaner och Israel-Främsts  position som bygger på lösan sand – då det finns ett klart icke-amerikanskt intresse av nuvarande Usa-israeliska relationer, vilket betyder att de som attackerar Ron Paul utnyttjar vart  och vartenda slag av skvaller till att smutskasta honom och bedyra, att Förenta Staterna kämpar för att skydda Israel mot resningen av den okontrollerade tidvattenvågen av antiisraeliska stämningar, som kommer med den sk arabiska våren.

Det här spåret ger i referatet en beskrivning av Ron Pauls “skadliga ideologi” som ett första steg, vilket förmodligen leder till ett systematiskt Israel-Främst försök, att  anklaga Ron Paul och de som stöder honom som antisemiter, då han i själva verket inte vill se Amerikas soldatbarn dö i strid för ett onödigt religionskrig mellan Israel och muslimer, där inga genuina amerikanska intressen står på spel.

 

övers Ingrid Ternert

Older Posts »

Powered by WordPress