Fredskoalitionen Göteborg

 The spotlight falls on Hezbollah av Jim Lobe 22 juli 2010 

 
Medan spekulationen om en möjlig israelisk attack mot Irans kärnenergi-anläggningar intensifierats, uppmanar nu åtminstone en inflytelserik analytiker Washington att fokusera mer på sannolikheten för att ett nytt krig ska bryta ut mellan Israel och Libanons Hizbollah-milis och hur man skall kunna hindra och begränsa det.

I hans åttasidiga ”Contingency Planning Memorandum” som nyligen blev  offentliggjord argumenterade den avgående USAambassadören Daniel Kurtze inom Rådet för Utrikesrelationer (CFR), att mer troligt än Hizbollah var det Israel som kunde skapa fientligheter,” också det att använda en konflikt med Hizbollah som katalysator och täckmantel för en attack mot Irans kärnenergianläggning”.

Han varnade också för det som under kriget 2006 kom att starta något våldsamt, där Hizbollahs attack mot en israelisk gränspatrull , ”även ett småskaligt militärt engagemang med begränsad målsättning, kunde komma att eskalera till en större konflikt”, där yttre makter involveras  -  framför allt Syrien – med ”särskilda följder för USAs politik och intressen i regionen.”

”Ifall nästa Israel-Hizbollah konfrontation skulle komma att resultera i en skarp nedgång i Hizbollahs militära förmåga och inte följas av stora civila dödsoffer eller förstörelse av Libanons civila infrastruktur, då skulle resultatet ha gynnat USAs intressen,” skrev han. ”Emellertid har ett dylikt resultat ingen särskilt stor chans.”

”Snarare skulle ett krig mellan Israel och Hizbollah inte ge något positivt resultat för Förenta Staterna, eftersom man fokuserat tre huvudprioriteringar för Mellanöstern: försök att sakta ner eller stoppa Irans kärnenergiprogram, dra bort stridande styrkor från Irak och att se till så att fredssamtalen för Mellanöstern kommer att lyckas,” enligt rapporten ”Ett tredje krig i Libanon”.

I ett emailutbyte med IPS betonade författaren Kurtzer, som tjänat som ambassadör i både Israel och Egypten och specialiserat sig på Mellanöstern, särskild inom en utrikestjänst som spänt över tre decennier, att han inte trott att kriget varit överhängande, trots den förra månadens eskalerade retorik på båda sidor gränsen.

”Min beräkning av den tid det skulle ta, innan det hade blivit ett utbrott var 12-18 månader,” skrev han.”Jag tror inte att det finns några omedelbara risker, men situationen kan förändras och snabbt försämras utan någon särskild förvarning.”

Under de gångna veckorna har spekulationen vuxit om en israelisk attack mot Irans kärnenergiprogram, då både den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu och hans ny-konservativa allierade menat att de nyligen införda amerikanska och internationella ekonomiska sanktionerna troligen inte får Teheran att vända sitt kärnenergiprogram innan man har skaffat nog med höganrikat uran för att tillverka en bomb.

(anm IT Själv säger Iran att man är i skriande behov av kärnkraftsel till sin snabbt växande unga befolkning).

Enbart under de senaste veckorna, sedan Israels Netanyahu hade återvänt hem från ett möte i Washington med  president Barack Obama, har nykonservativa som står Netanyahus Likudparti nära, alltsedan tidigt 1980tal ökat uppmaningarna till Washington att erbjuda Israel stöd ifall man bestämmer sig för en möjlig attack, eller ännu hellre, själv utför den.

Omslaget till den veckans Weekly Standard, den starkt nykonservativ publikation som William Kristol ger ut, hade verkligen också rubriken ”Bör Israel bomba Iran?” Den historia som kom från Reuel Marc Gerecht, vilken tidigare arbetat på ‘American Enterprise Institute’ (AEI) och nyss anställda från en annan av israeliska högerns Likud-grupper, Foundation for Defense of Democracies (FDD), med underrubrik ”Bättre säker än sorglig”.

Medan Kurtzers artikel inte visar någon sannolikhet för en sådan attack, argumenterar man om Hizbollas alltmer potenta missilarsenal – där mycket av den sägs vara levererat av Iran såväl som Syrien - och det hot mot säkerheten som det skulle  kunna innebära för Israel, kunde få politikerna i den judiska staten att ”genomföra en förebyggande militär aktion”.

Alltmedan man inte utesluter möjligheten att Hizbollah kunde påbörja en attack, eventuellt för att ena sina supportrar, särskilt som det hela hade godkänts av de shia-skriftlärdet, kunde Muhammad Hussein Fadlallah vara villig att åsidosätta ett internationellt tryck om Irans kärnenergiprogram.

Desto mer troligt är att Israel antingen initierar fientligheter eller ”får Hizbollah med i ett krig som hotar förstöra möjligheten för Israel att upprätthålla säkerheten,” enligt Kurtzer, som varit en betydande rådgivare åt Obama under hans presidentkampanj i frågor om MellanÖstern.

”Kombinationen Hizbollahs storlek och kvaliteten på dess missiler; möjligheten att skaffa sig pricksäkra långdistansmissiler och uppgradering av Hizbollahs kapacitet vad gäller markbundna luftvärnsmissiler kan komma att förändra jämvikten på marken, så att enligt rapporten Israel kan betrakta det hela som ett hot”.

Rådgivaren  fortsätter med att Israel skulle kunna utnyttja ett ”operationellt tillfälle”, i stil med en attack mot en konvoj med långdistansvapen eller en lagringsplats i Libanon eller i Syrien, som Hizbollah sägs utnyttja.

Studien pekar på att indikatorer och övriga krigsvarningar redan är ”tydliga” och innehåller en anti-Israelretorik från Hizbollah och i Israels officiella uttalanden om Hizbollah. Särskilt de nya påståendena om att gruppen tillägnat sig Scudmissiler från Syrien och att stridande där inom landet tränas i användningen. Man har också pekat på en högre grad av israelisk militär- och förberedelser i civilförsvar på den norra fronten.

Om krig utbryter skulle enligt Kurtzer Washington kunna komma att få lida allvarliga motgångar i sina regionala prioriteringar,  inklusive en återgång till syriskt (shia)stöd till irakiska motståndsmän och möjlighet att de USA-initierade arab-israeliska fredsansträngningarna ännu en gång ”skulle kunna frysas inne”.

Den kapacitet Washington har att hindra krig, är enligt studien ”begränsad” givet både Israels uppfattning om hotet och det faktum, att Washington inte har några relationer med Hizbollah eller Iran, och att Obamas begynnande försök att återuppta förbindelserna med Syrien i stort sett avstannat som resultatet av republikanernas opposition och högerns ledarskap inom den sk israeliska lobbyn.

Inte desto mindre uppmanar Kurtzer Washington att upgradera det USA-iraeliska underrättelseutbytet, USAs stöd till Israels rätt till självförsvar och oron för Hizbollas återupprustning; vilket ger ett ökat tryck på Syrien att sätta stopp för leveranser av vapen till Hizbollah; stöd till internationell övervakning och förberedelser för ett möjligt krig inklusive möjligheten att starta ett diplomatiskt initiativ i efterdyningarna till stöd för en bredare arab-israelisk fredsprocess.

Joshua Landis, en syrisk expert vid universitetet i Oklahoma, uttryckte sin besvikelse över att undersökningen inte rekommenderar några mer bestämda försök av Washington för att trycka på Netanyahu till förhandling med Syrien om de ockuperade Golanhöjderna som ett sätt att få igång den syriska regeringen till samarbete med det shiareligiösa Hizbollah, för att vända de vapenleveranser som går dit.

”Studien snuddar endast i förbigående vid att lägga frågan om Golanhöjderna åt sidan, vilka ändå utgör kärnproblemet för Syrien för att kunna nå ner till roten,” sa Landis, vars blogg är vida läst

www.syriacomment.com. ”Det hela är hjärtskärande, för det verkar som om en tankesmedja som CFR gett upp försöken att avsluta den arabisk-israeliska konflikten och har nu minskat till enbart rekommendation av mycket smarta metoder för att klara upp det hela.”

Kurtzer bekräftade att medan den syriska president Bashir al-Assad ”åter verkar intressera sig för förhandling [med Israel], har inte Netanyahu visat något uppenbart intresse. Det skulle kunna förändras ifall framstegen med palestinierna hade stannat upp eller om Israels försvarsetablissimang hade övertalat Netanyahu att ändra fokus till Syrien.”

 
övers Ingrid Ternert