Fredskoalitionen Göteborg

1 september, 2010

Putin ser hur Väst lurat Ryssland

Sparat under: Kärnvapen, Ryssland, USA, nedrustning, nya — ingrid @ 00:21

Ryska Informationsbyrån Novosti
30 augusti 2010

Putin smiskar till Väst för att ha lurat Ryssland

Moskva- Den ryska premiärministern Vladimir Putin anklagade länder i Väst för att utnyttja orättfärdiga politiska metoder inklusive bedrägeri och brutna löften i avsikt att lägga hinder i vägen för den process som ska ”nollställa” relationerna mellan Ryssland och Väst.

I en intervju i dagstidningen Kommersant sa Putin i sitt tal vid 2007 års Säkerhetskonferens i Munchen, där flera västpolitiker ansåg att en deklaration om att återuppliva det Kalla Kriget fortfarande kunde vara relevant, i och med att många Västländer spelar ojust då de har att göra med Ryssland.

”NATOs generalsekreterare har vid tiden för bortdragandet från Östeuropa lovat att Sovjetunionen kunde känna sig tryggt förvissad om, att NATO inte skulle komma att expandera över sina nuvarande gränser,” sa Putin.

”Och var är dom? Jag har frågat dom om det [NATOtjänstemän]. Och de hade inget att säga. De har lurat oss på det oförskämdaste vis.”

Ryssland-USAs relationer står inför en mängd problem, sa Putin. ”Vi hade just kommit överens om att det inte skulle vara några missiler där i Polen [NATOs missilförsvarssystem] … så plötsligt förklarade man att samma utplacering som detta missilförsvarssystem hade planerats för andra europeiska länder.”

”Jag tror det [Munchentalet] var nyttigt. För jag sa sanningen… De [Västländerna] sa en sak till oss men gjorde något helt annat. De lurade oss i denna världs fulla mening,” sa premiärministern.

Putin hänvisade till fallet med Konstantin Yaroshenko, en rysk pilot arresterad i Liberia anklagad för drogsmuggling, och citerade ett utdrag från Förenta Staterna i maj 2010.

”Hans [Yaroshenkos]advokat gick ut med ett skarpt uttalande- En rysk medborgare i ett afrikanskt land har anklagats för drogsmuggling. Var är kommer USAs statsintressen in i bilden? Ingen har kunnat säga det exakt!

De tog en utländsk medborgare och flyttade  i hemlighet ut honom. Vad är nu detta?”

”I det avseendet är allt som jag talade om i Munchen relevant,” sa Putin. USAs president Barack Obama gav ett intryck av att mena allvar med sina intentioner att öka våra relationer, sa Putin. ”Jag skulle vilja se om han ska klara det eller ej, men det gör han. Jag har en känsla av att det är hans verkliga ståndpunkt,” sa Putin.

De rysk-amerikanska relationerna förbättrades efter att Obama år 2009 kom till makten och därefter besökt Ryssland i april 2010, då Obama och den ryske president Dmitry Medvedev hade undertecknat ett START 1-avtal,´Nedrustningsavtalet för begränsning av strategiska vapen´, det som gick ut den 5 december 2009. Det nya avtalet anses vara en viktig del i ansträngningarna att nollställa relationerna mellan de båda länderna….

The Gathering Storm
How NATO’s ever expanding reach threatens global security

Den upptornande stormen
Hur NATOs ständigt expanderande grepp hotar global säkerhet
av Antony C. Black
29 aug 2010

Det sker en illavarslande uppbyggnad av militär makt runt globen, och det äger rum nästan helt bortanför allmänhetens kännedom.

Ändå verkar det ultimata strategiska målet för denna massiva uppbyggnad av militär makt, då man lagt alla rosafärgade glasögon åt sidan, att ‘inringa’ Kina, världens spirande nya ekonomiska makt, där det mer omedelbara taktiska målet helt klart är Iran.

Alltsedan år 2005 har man åstadkommit en storskalig upplagring och utplacering av avancerade vapensystem över de territorier och hav som omger Ryssland, Kina och Iran. Dessa inkluderar, som en ren uppräkning: större amerikanska vapentransporter till Israel, SaudiArabien, Gulf Staterna och Indien; USAs Patriotmissiler i Polen; ett tidigt missil-varningssystem i Tjeckiska Republiken; nya amerikanska miliärbaser och trupplaceringar i Georgien, Balkanstaterna, Östeuropa och CentralAsien; USAs flottutplacering i Svarta Havet; nya USA och NATO vapensystem placerade i Japan, Taiwan, Filippinerna, Thailand, Indonesien och Australien; en formidabel ny flottarmada, inklusive kärnvapen-bärande israeliska U-båtar i Persiska Viken;

Och slutligen en grupp nya amerikanska luft- och fartygs-baserade anti-ballistiska missilsystem utplacerade på USAs flottor i Medelhavet, Japanska Sjön, Taiwan och Sydkinesiska Sjön.

Förutom dessa förordade utplaceringar, har Förenta Staterna och NATO inte bara ingått otaliga bilaterala och multilaterala militära uppgörelser och allianser runt globen, utan även de gångna två åren dramatiskt trappat upp sina krigsspel och militärövningar i FjärranÖsten.

Just lika signifikanta som uppladdningarna och de strategiska manövrarna är de nya, helt integrerade och ‘interoperabla kommandostrukturer och vapensystem, som de 28 NATOnationerna och deras 47 NATO‘partner’ ingår i. Då är detta den största, den mest sofistikerade, den bäst organiserade krigsmaskin världen någonsin sett. Och naturligtvis är allt till din fördel… Allt handlar ju om global säkerhet. Så du kan sova lugnare i natt.

Världen är nu en säkrare plats.

Eller?

övers Ingrid Ternert

31 augusti, 2010

Obama drar en gräns i politiken mot Iran

Sparat under: Iran, Kärnvapen, USA — ingrid @ 03:03

Obama drar en gräns i Iranpolitiken
av Gareth Porter
31 augusti

…Obama har sagt, att istället för att staka ut det tydliga antal steg som USA kunnat acceptera för Iran, var det viktiga att som bevis för att regimen inte sysslade med någon bomb, föreslå vägar för Iran till att visa man inte haft för avsikt att bygga något kärnvapen. Förutom då att avsluta all anrikning och minska lagren av låganrikat uran till önskad nivå…

Iran förnekar varje avsikt att tillverka kärnvapen, men har heller inte gjort någon hemlighet av att önska tillräckligt med låganrikat uran för att övertyga eventuella fiender om att möjligheten finns där.

År 2005 vid en middag i Teheran hade dåvarande ledaren för Irans Högsta Nationella Säkerhetsråd, Hassan Rowhani, sagt till en medlem i Carnegiestiftelsen, att Iran inte skulle behöva några kärnvapen så länge man behärskar hela kärnbränslecykeln för avskräckning mot yttre aggression.

Gates ställde i januari 2010 frågan till den nationella säkerhetsrådgivaren Jim Jones i ett tre sidors långt memorandum, om hur stor Irans förmåga var att uppnå gränsen för den kapacitet som först rapporterats i New York Times den 18 april.

New York Times’ David E Sanger förklarade att ”Gates’ memo verkade spegla bekymren bland höjdarna i Pentagon och militären, då Vita Huset inte förfogar över något väl förberett antal alternativ, om till slut alla diplomatiska steg skulle misslyckas.”

I 18 april memot med uttalandet sa Gates att ”detta uttrycker våra nästa steg i försvarsplaneringen. Där det under veckorna och månaderna framöver krävs ytterligare interna diskussioner och beslut ”. Sangers artikel dök upp åtta dagar efter att åsiktsskillnaderna mellan Obama och Gates över det iranska genombrottet i april månad kommit ut till allmänheten.

Obama utnyttjade en intervju den 1 april med CBS News för att skilja mellan om Iran ”försöker utveckla en kapacitet att utveckla kärnvapen” från ”ett beslut att verkligen äga kärnvapen”. ”De skulle kunna besluta, att då väl man äger denna kapacitet hade kunnat hålla emot på slutet – för att inte framkalla fler sanktioner,” noterade han. Obama talade om en ny runda av internationella sanktioner som svar på det problemet.

Hökarna i Washington önskade att Obama hade gått vidare. David E Sanger från New York Times inbjöd Obama till intervju den 5 april för att dra en röd linje vid gränsen för den iranska anrikningen, men Obama hade vägrat att göra detta.

Sanger frågade Obama om förenta Staterna kunde ”leva med ett Iran som går ända upp till toppen” – precis det scenario Obama föreslagit som en särskilt distinkt möjlighet fyra dagar tidigare. Obamas svar gjorde klart att han förstod att Sanger  tryckt på för Gates linje och att det inte finns någon tydlig linje mellan Irans låganrikade lager med uran och ett möjligt genombrott.

”NordKorea ansågs inte vara en kärnvapenmakt förrän man kastat ut IAEA [Internationella Atom Energi Kommissionen] och blivit en självständig kärnvapenstat,” sa Obama.

Men Gates gick några dagar därefter till pressen med en helt annorlunda vinkling i frågan.

Då David Gregory hade intervjuat USAs utrikesminister Hillary Clinton och Gates hos NBCs ‘Meet the Press’ den 9 april, hade han uppenbarligen informerats om skillnaderna i synsätt inom administrationen ifråga om en iransk ”nukleär kapacitet”.

Gregory frågade Clinton- ”Är en nukleär kapacitet hos Iran lika farlig som en iransk kärnvapenstat?” på vilket Clinton hade svarat – ”Nåja, naturligtvis är vapen farligare än potential.”

Därefter frågade Gregory Gates om ett nukleärt kapabelt Iran endast är ”lika farligt som att vara en nukleär stat enligt dig?”

Gates svarade, ”Bara i denna avsikt: hur man skiljer på hur långt, hur långt de gått? Om de – om deras politik är att gå till gränsen men inte skaffa sig några kärnvapen, hur skulle man kunna veta att de inte har dessa på lager?”

Gates sa att han inte visste ”hur man kunde verifiera detta”.

Ett sådant utbyte kunde förbrylla vem som helst, som inte varit insider i den politiska debatten om Iran i Washington. Den verkliga frågan var inte huruvida Förenta Staterna skulle kunna ”säga att de inte lagrar” utan Washington. Om Iran kunde uppgradera sitt lager med låganrikat uran till vapenanrikat uran utan att först sparka ut sina internationella inspektörer och signalera sina avsikter.

Israel och extrema alarmister i Förenta Staterna har länge argumenterat för, att Iran kunnat utnyttja hemliga anläggningar för anrikning av uran upp till bomb-nivåer och kunde ha tillgång till odeklarerade uranlager.

Men en källa bekant med frågan berättade för Inter Press Service att Försvarsdepartmentet inte hade påstått, att det skulle finnas någon underrättelse som påvisar hemliga iranska lager eller uranupplag.

Gates verkar försöka manövrera Obama till att anta en politik, under vilken Förenta Staterna haft skäl att hota Iran, såvida Iran inte gått med på att göra sig fri från sitt låganrikade uranlager och sluta med anrikningen.

Även om han gått emot en attack mot Iran både under George W Bushs och Obamas administration, har Gates också varit den främste förespråkaren för att skapa ett ”tryck” mot Iran såväl som mot Ryssland och Kina vad gäller tuffare sanktioner.

I intervjun med Sanger tidigt år 2008 sa Gates, enligt Sangers bok ‘The Inheritance’, att det största problemet med 2007 års nationella underrättelserapport om Iran var, att den ”gjorde vår ansträngning att stärka sanktionerna svårare, för folk tänkte nåja, då är den militära möjligheten inte längre aktuell”.

Därmed kom inte Obamaadministrationen att poängtera något hot om attack från USAs sida mot Iran. Istället försökte man utnyttja hotet om en möjlig israelisk attack mot Iran som påtryckning, även om man i enrum varnat israelerna för att inte försöka sig på något sådant.

övers Ingrid Ternert

28 augusti, 2010

USAs övningar i norra Sverige och dess kärnvapenstrategi

Sparat under: Kärnvapen, NATO, Sverige, USA, vapen — ingrid @ 17:40

USAs nya missilsköld skall täcka hela Europas yta. Vem har hört talas om det- och hur det kan komma att påverka det alliansfria Sveriges yta? Hur kan det här rimma med vår alliansfria politik och förbud mot kärnvapen? Vill vi uppleva att diverse jaktrobotar och missiler genar över vårt territorium?

Ligger de militära flygövningar som USA hållit i Norrland under några år nu i linje med dessa planer?

Under våren undertecknade nämligen USA och Ryssland ett nytt STARTavtal som gör det lättare för USA att placera ut en ny sorts ballistisk missilsköld i Europa. Den är tänkt att stå färdig inom åtta år tack vare det nya STARTavtalet..
Pentagon har förklarat varför president Obama lämnat de planer som funnits sedan tiden med president Bush om att placera ut delar av missilskölden i Polen och Tjeckoslovakien… Istället ska det nya systemet vara färdiginstallerat inom åtta år och bli ännu mer exakt.

Den första fasen fram till år 2011 gäller en radaranläggning, ett havsbaserat Aegis missilförsvarsystem och standard-missilramper i Sydeuropa.

Radarinstallationen i Tjeckien och Polens 10 missilramper kan endast täcka 75% av Europas yta, något som de USAallierade inte anser räcka. Den nya missilskölden ska täcka 100% av Europas yta, förklarar USAs Försvarsdepardement.

Det nya systemet ska vara färdiginstallerat inom åtta år. Den första fasen sträcker sig fram till slutet av år 2011, då man hunnit installerat en radar, ett havsbaserat Aegis missilförsvarssystem och Standard missil-3ramper i Sydeuropa.

Runt 2015 ska fler missilförsvarsdetektorer bli uppförda förutom en första landbaserad SM-3 anläggning i Sydeuropa. De sista två stadierna av missilskölden består av ännu fler sofistikerade versioner av SM-3robotar som kan flyga fortare och längre…

Enligt O’Reilly har det polska systemet kostat $70 miljoner var, där bara en enda SM-3robot har ett pris på $10 till $15 miljoner dollar.

övers och kommentar

Ingrid Ternert

18 augusti, 2010

Brzezinski om varför USA krigar i Afghanistan

Sparat under: Afghanistan, Kärnvapen, Ryssland, krig, terrorism — ingrid @ 12:32

Nummer 1

Nummer 2

Nummer 3

Nummer 4 Zbigniew Brzezinski om talibanerna, Pakistan och Afghanistan

Nummer 5

6 augusti, 2010

Aldrig mer Hiroshima- Gunnar Westbergs tal

Sparat under: Kärnvapen, Mänskliga Rättigheter, nya — ingrid @ 23:59

Hiroshimadagen  6 augusti 2010

Gunnar Vestberg-Läkare mot kärnvapen-tal i Vasaparken Göteborg

Jag är glad att kunna tala om att vi för första gången uppmärksammar Hiroshimadagen i ett Göteborg som beslutat att bli medlem i nätverket Borgmästare för fred, Mayors for Peace.  Kommunfullmäktige beslöt detta vid ett möte i mars i år. Jöran Fagerlund, som är här idag och är aktiv i Yrkesgrupperna mot kärnvapen, har uthålligt arbetat för frågan och det blev ett enhälligt beslut.

Mayors for Peace arbetar för en kärnvapenfri värld. Borgmästaren är i många länder en mycket viktig person, med ett ansvar som i Sverige bärs upp av kommunpolitikerna som kollektiv. Drabbar en naturkatastrof eller en epidemi staden, så är borgmästaren eller kommunens politiska ledning ansvarig för att rätt åtgärd vidtas. Men vid ett kärnvapenanfall finns inga åtgärder att vidta.

Borgmästare Tadetoshi Akiba som leder organisationen Mayors for Peace  brukar framhålla tre saker: 

För det första är förebyggande av kärnvapenkrig möjlig endast om kärnvapnen avskaffas. Borgmästarnas ansvar för medborgarnas säkerhet gör att de kräver att kärnvapnen helt försvinner.

För det andra är städer inte legitima mål vid något krig – ”Cities are not Targets”.

För det tredje förväntar man sig att kärnvapnen skall vara avskaffade år 2020, eller att man oåterkalleligt är på väg mot en kärnvapenfri värld vid denna tidpunkt.

Organisationen har nu över 4000 städer i 140 länder som medlemmar.

Det är idag 65 år sedan den första atombomben föll över Hiroshima. Ett flygplan, en bomb, men mer än hundratusen döda. Lika många som vid tusenplansbombningarna, de bombningar som genomfördes med tusen flygplan och femtusen bomber över Dresden eller Tokyo.

Men i Hiroshima fortsatte dödsfallen som orsakats av radioaktiviteten, år efter år, och gör så än idag.

Ibland görs jämförelser mellan de stora onda händelser som människan orsakat, t ex koncentrationslägren och krigen. ”Auschwitz visar oss vad människan är i stånd till. Hiroshima visar oss vad som står på spel”

Koncentrationslägren skulle utrota det judiska folket. Kärnvapnen kunde utrota mänskligheten.  Regelbundet påminns vi om förintelsen i koncentrationslägren. Det är viktigt.. Vi skall minnas historien för att inte tvingas upprepa den. Vi påminns sällan om förintelse genom kärnvapen. Denna försummelse är farlig. Det kan bli fler Hiroshima, hundratusenfalt Hiroshima.

 I september 1983 rådde inom den sovjetiska informationstjänsten KGB en paranoid stämning gentemot NATO. Man trodde att NATO förberedde den stora, slutgiltiga attacken mot Sovjet. Så 26 september 1983 visade radarskärmarna i Moskva att amerikanska missiler var på väg mot Sovjetunionen.  Jourhavande officer vid övervakningscentralen Överste Stanislav

Petrov hade uttryckliga order om att rapportera varje misstänkt observation, och denna observation var mer än misstänkt. Men Petrov visste också att om han rapporterade vad han såg, kunde det medföra att Sovjet fyrade av sina kärnvapen-missiler. Detta kunde innebära utrotningen av mänskligheten med kärnvapen. Petrov väntade. Petrov väntade och såg att det bara var några få missiler. Det kunde inte vara det stora anfallet. Det hela visade sig vara ett tekniskt fel. 

Vi klarade oss

Genom Läkare mot Kärnvapen i S:t Petersburg kom vi ungefär år 1991 att träffa en rysk amiral som berättade att han som befälhavare på en sovjetisk kärnvapenbestyckad ubåt ofta varit på patrulleringar fyra till sex veckor i undervattensläge. Detta var psykolgiskt mycket krävande, särskilt när amerikanska jaktubåtar utförde låtsasattacker eller hotfulla manövrer.

”Jag sov bara ett par timmar i stöten under hela veckor. Jag höll mig vaken med kaffe och vodka. Ibland var jag så trött att jag inte kunde se skillnad på röda och gröna ljus på manöverpanelen. Och kom ihåg, jag hade möjlighet att trycka på knappen och avfyra våra mer än 150 kärnvapen.” Men han blev aldrig tokig, fick inte delirium.

En brittisk flygofficer som deltog i vårt möte, kom tillsammans med amiralen fram till att han suttit i en helikopter och genom instrumenten norr om Shetlandsöarna följt den ryska ubåt denna amiral haft befäl över. ”Jag hade två knappar, en för Stor laddning, en för Liten laddning, bådadera atomladdade sjunkbomber. Och jag visste att använde jag en bomb skulle både ubåten och helikoptern förintas”

Sedan föll dom varandra om halsen och vi skålade för ett slut för alla kärnvapen.

Vi klarade oss

Idag har fortfarande den ryske och den amerikanske presidenten alltid en väska  i sin närhet med knappar att trycka på om man skulle förinta världen. Just nu är rimligtvis risken för att det skall ske mycket liten. I den senaste amerikanska planen för kärnvapnens användning, Nuclear Posture Review, säger man att man skall vidta åtgärder för att minska risken för ett kärnvapenkrig av misstag. Minska risken, inte avskaffa den.

Men visst är risken för kärnvapenförintelse liten just nu. Vi får hoppas att den inte ökar igen. Eftersom relationerna mellan Ryssland och USA är så pass bra just nu, borde det vara rätt läge att helt ta bort kärnvapnen ur avfyrningsberedskap, att säkra dom.

Tyvärr går det inte så bra med kärnvapennedrustningen. Det sk START-avtalet mellan Ryssland och USA  som skall minska antalet kärnvapen en smula, är inte ratificerat av den amerikanska senaten och det är osäkert hur det går. Vidare har President Obama kraftigt ökat anslagen till kärnvapen.

Den stora risken för kärnvapenkrig finns just nu mellan Indien och Pakistan. I Indien talar hinduiska nationalister om att ”lära Pakistan en läxa”, om de terrorattacker som utgår från Pakistan fortsätter. Pakistan, som är militärt mycket svagare, säger att om indiska trupper går över gränsen kommer Pakistan att använda kärnvapen.

Innan Indien och Pakistan 1998 testade kärnvapen, hade man inte hotat varandra med krig på sjutton år, förutom då i den begränsade konflikten i Kashmir…Efter provsprängningarna mobiliserade man arméerna vid två tillfällen under några få år.

Kärnvapen kan orsaka krig

När Condoleeza Rice talade i TV om hotet från Saddam Hussein talade hon om ett hotande svampmoln över Manhattan. Utan detta hot hade det kanske inte gått att få det amerikanska folket med på Irakkriget.  Irak hade inga kärnvapen, men det kunde ju vara på väg att skaffa.

Nu har vi en liknande situation med Iran. Iran har inga kärnvapen men kan vara på väg att skaffa. Under den senaste tiden har en stor grupp medlemmar i den amerikanska Kongressen krävt att USA skall stödja Israel om landet anfaller Iran. Ja, man säger att Iran även hotar USA med förintelse och att USA inte får vänta för länge med ett förebyggande krig.

Kärnvapen kan orsaka krig

 Sverige var i decennier en tydlig och inflytelserik röst i arbetet för en kärnvapenfri värld. Nu har denna tydliga röst sjunkit till ett mummel. När Indien ville ha specialregler för att kunna importera anrikat uran, fick Indien ett klart stöd av Sverige i den internationella organisation som beslutar om atomhandel. Indien kan nu öka sin produktion av kärnvapen.

Jag deltog liksom ett tiotal andra från den svenska fredsrörelsen i förhandlingarna om NPT-avtalet, alltså avtalet mot spridning av kärnvapen, i New York i år. Vi lyssnade noggrant till Carl Bildts anförande. Skall man säga något positivt om det, är att det var kort. Kort och innehållslöst.

Bildt menar att Sveriges röst uttrycks bäst om vi talar genom EU. EU-anförandet var långt, men också det  i stort sett innehållslöst. EUs ställningstagande var präglat av Storbritanniens och framför allt Frankrikes inställning. Frankrike är det land som tydligast kräver att få behålla sina kärnvapen och sina kärnvapendoktriner. 

Andra EU-länder ställde klart uttryckta krav på en konvention mot kärnvapen. En sådan konvention finns utarbetad i detalj. Den visar både vägen man skall gå för att avskaffa kärnvapnen och hur en kärnvapenfri värld skall kunna övervakas. EU-länderna Irland och Österrike vill att man börjar förhandla om en sådan konvention.

Schweiz och Norge instämmer. Den alliansfria rörelsens närmare etthundra länder instämmer också. FNs generalsekreterare Ban Ki-moon instämmer, Dalai Lama, Kofi Annan, Desmond Tutu och en mängd andra instämmer. Men inte Carl Bildt och den svenska regeringen.

Det finns en väg till en kärnvapenfri värld. Vid NPT-förhandlingarna för 10 år sedan kom man överens om tretton steg mot detta mål. Sverige hade arbetat intensivt och framgångsrikt med dessa ”Tretton steg”. Under President Bush tog både  USA och andra kärnvapenmakter tillbaka sina löften. Nu är vi kanske åter på väg att vacklande komma in på den rätta vägen, med bl.a Norge och Schweiz och med Ban Ki-moon som vägvisare och kärnvapenkonventionen som kartbok. 

Men Sverige har somnat in vid vägkanten.

Till Sverige Regering.

Vid ett möte arrangerat av Yrkesgrupper mot Kärnvapen i Göteborg antog de närvarande följande deklaration.

Sverige har i decennier engagerat sig för kärnvapennedrustning. Vi är övertygade om att den nuvarande regeringen instämmer i utrikesminister Carl Bildts ord att kärnvapnen är det största hotet mot mänskligheten. Likväl har Sveriges aktivitet på detta område varit svagt under senare år.

Vi vill att den svenska regeringen stöder de krav på en konvention mot kärnvapen som framställts av t ex FNs generalsekreterare Ban Ki-moon och av regeringarna i ett hundratal länder, bl a Norge, Österrike, Irland och Schweiz.

Till Utrikesminister Carl Bildt

 Bäste Carl Bildt!

Sverige har stolta traditioner i arbetet för kärnvapennedrustning. Ett flertal gånger har du sagt att du anser att kärnvapenhotet är den största faran för mänskligheten. Vi är tacksamma för att du säger detta. Samtidigt har vi märkt att du inte vill att Sverige skall ta några egna initiativ för nedrustning. Du menar att Sverige skall verka genom EU.

I så fall bör du ha blivit besviken över det tal som EUs representant höll vid inledningen av konferensen mot spridning av kärnvapen, NPT, i maj i år. Talet innehöll inga tydliga krav på kärnvapenmakterna om nedrustning. Det är att vänta, när två av de största länderna i EU har kärnvapen.

Carl Bildt, vi önskar att du åter tar initiativ för kärnvapnens avskaffande. Det krav Sverige tidigare framfört om att kärnvapnen skall tas ur omedelbar beredskap för avfyrning bör Sverige tillsammans med så många länder som möjligt  kraftfullt driva.

Kravet på ett lagligt ramverk för kärnvapnens avskaffande, som bla FNs generalsekreterare framfört, bör Sverige uttryckligen stödja, liksom generalsekreterarens fempunktsprogram. Dessa krav kan drivas i FN, vid NPT-konferenser, i Nedrustningskommissionen i Geneve och många andra fora..

 Göteborg den 6 augusti 2010, vid 65-årsminnet av bombningen av Hiroshima

17 juli, 2010

Håll ett öga på EUs militära planer…

Sparat under: EU, Kärnvapen, NATO, Sverige, krig, nya, vapen — ingrid @ 17:04

Den svenska neutralitetspolitiken försvagas i och med EUmedlemskapet. Vilket föreningen Nej till EU alltid fört fram.

Det är EUs medlemsländer som själva beslutar om en EUledd styrka ska skickas ut till ett insatsområde. Men innan dess krävs för Sveriges del ett riksdagsbeslut, däremot inte något FNmandat från Säkerhetsrådet, bara det hela sker ”i enlighet med FN-stadgans principer”.

Dessutom ska en mindre grupp EUmedlemmar för EUs räkning kunna genomföra uppdraget

 I och med Maastrichtfördraget har militariseringen av EU kunnat ske väldigt snabbt, där i Amsterdam-och Nicefördragen står beskrivet hur fortsättningen ska kunna ske. Däremot har man inte vågat sätta det sista steget på pränt, alltså EUs gemensamma kärnvapen, utan döljer det hela mycket väl.

Den svenska neutralitetspolitiken är idag död. Vägen står vidöppen för ett gemensamt EUförsvar där också Sverige kommer att bli medlem. Då blir vi enligt Natomodellen tvingade att agera även till andra länders försvar. Det rättsliga och polisiära EUsamarbetet blir överstatligt med en federal EUpolis som skall kunna operera över nationsgränserna. Utredarna redovisar hur polis från andra EU-länder i och med detta ska kunna operera på svenskt territorium.

Nästa år är det åter svenska soldaters tur att strida under EU-flagg. Våren 2011 ställer Sverige trupp till förfogande för EUs militära brandkårsstyrka Nordic Battle Group, NBG 11. Sverige bidrar med 1600 soldater, Finland 200, Norge 150, Irland 140 och Estland 50. Frågan är varför det fredliga Sverige ska behöva utmärka sig så till den milda grad, då inte ens Finland gör detta?

Eu har ständigt två styrkor i beredskap, för att inom tio dagar kunna sättas in i internationella krishärdar 6000 kilometer från Bryssel, runt hela jordklotet med andra ord.

… Insatsstyrkorna strider under EUs flagg och administreras från försvarshögkvartet i Bryssel. EU ser alltså ut som en sammansvetsad stormakt redan nu tävlande med USA och Ryssland/Kina om inflytande. EUs sista steg i sin militarisering kommer att bli gemensamma kärnvapen, men det vågar man inte uttala offentligt…

Under Sveriges EU-ordförandeskap har EUs försvarsministrar enats om ett svenskt förslag för att lättare kunna skicka ut soldater i fredsbevarande aktioner utomlands under EUs flagg  – eller krig… ”Vi är överens om att EU mer flexibelt ska kunna utnyttja en av de två stridsgrupper som nu står i beredskap, inte bara till snabbinsatser vid akuta kriser”, förklarade i höstas försvarsminister Sten Tolgfors.

Med Lissabonfördraget gör man klart att EU alltså ska kunna agera militärt runt hela jordklotet.

Uppdragen skall kunna gälla allt från humanitära ‘fredsbevarande’ till fredsskapande insatser vid krishantering – till och med fredsframtvingande stridande förband för stabilisering efter konflikter…

Hittills har 13 stridsgrupper satts upp, där bl.a Danmark inte deltar. Medlemsländerna själva fattar ett enhälligt beslut  om en styrka under EUs ledning ska skickas ut till en krishärd. För svensk trupp krävs ett riksdagsbeslut. Men i dessa fall fordras enligt Lissabonfördraget inte något beslut i FNs säkerhetsråd, bara att det sker ”i enlighet med FN-stadgans principer”, vilket är något EU själv bedömer.

Ministerrådet kan också uppdra åt en mindre grupp medlemsstater att för EUs räkning genomföra ett uppdrag. Därmed kan de medlemsländer som valt att stå utanför en konflikt ändå tvingas in genom andra staters agerande. Alltså har Sverige i praktiken i och med sitt EUmedlemskap undan för undan kommit att göra stegvisa reträtter från sin tidigare neutralitetspolitik.

Frågan står alltså inte längre om EU ska utrustas med ett gemensamt försvar, utan när.

Dessutom innebär Lissabonfördraget ett åtaganden att agera om ett annat medlemsland skulle bli militärt angripet. EU siktar med andra ord in sig på en försvarsallians av Natos modell.

Polis från andra EU-länder ska också kunna operera på svenskt territorium. Regeringens utredning redovisar sina förslag den 31 mars 2011.

Med Lissabonfördraget blir EUs rättsliga och polisiära samarbete överstatligt, samtidigt som EU kommer att ta nya steg mot en federal EUpolis som skall kunna operera fritt över nationernas gränser enligt amerikanska FBIs modell.

Det gäller med andra ord att bli mer observanta om vad som pågår. Särskilt som till exempel EUs sista steg hemlighålls – de gemensamma kärnvapnen.

I.T

16 juli, 2010

Operation ‘Stay behind’ och Natoterrorismen i Europa

Sparat under: EU, Kärnvapen, Mänskliga Rättigheter, NATO, USA, nya, vapen — ingrid @ 13:16

7 juni, 2010

Om Israel inte skärper sig…och dess nukleära arsenal

Sparat under: FN, Gaza, Israel, Kärnvapen, Mänskliga Rättigheter, Palestina, ekonomi, krig — ingrid @ 16:12

Om inte Israel skärper sig bör det uteslutas ur FN skriver Lasse Wilhelmson den 7 juni i Souze
Han liksom många andra ifrågasätter också om Israel i folkrättslig mening är en legitim statsbildning.

För enligt mellanstatlig praxis skulle detta i så fall kräva fastslagna gränser och en konstitution, något som Israel inte har.

För Israel har under 60 år aldrig visat någon som helst vilja att uppfylla det krav FN ställde i samband med 1948 års beslut om medlemskap. Att de fördrivna palestinierna snarast kunde återvända. Därutöver äger Israel det föga smickrande världsrekordet i att ignorera FNs resolutioner.

Är Israel en legitim statsbildning i folkrättslig mening? Detta går att  ifrågasättas eftersom det enligt normal mellanstatlig praxis skulle ha krävt både fastslagna gränser och konstitution, något som Israel saknar. Kraven ingår också i FNs delningsresolution 181 som antogs av generalförsamlingenantog 1947. De sionistiska judarna godtog planen, medan arabstaterna på goda grunder avvisade den som orättfärdig. För övrigt är det bara FNs säkerhetsråd som kan fatta bindande beslut.

Det geografiska område som Israel senare inkorporerade är avsevärt mycket större än vad FN föreslagit. Fördrivningen av åttio procent av de palestinier som bott väster om 1947 års stilleståndslinje är det folkrättsliga argumentet för Israels uteslutning ur FN. Dessa palestinier har heller aldrig fått återvända. Israel har alltså själv från början dragit undan grunden för sitt medlemskap i FN.

Israel använder olika strategier för att uppnå samma mål som man har arbetat för i över hundra år- Så få och så väl kontrollerade och försvagade palestinier som möjligt i så små områden som möjligt mellan Medelhavet och Jordanfloden. Och försöka få omvärlden att acceptera den markstöld som är en förutsättning för denna ”stat” som kallar sig ”judisk och demokratisk”. Vilket inte har något som helst att göra med en fredsprocess.

Varför kommenterar ingen att Israels premiärminstrar i tid och otid går på om hur viktigt det är att omvärlden och palestinierna erkänner Israel, inte som demokratisk stat för alla sina medborgare, utan som en ”judisk stat”?

Vad skulle vi ha sagt om Sydafrikas premiärministrar på samma sätt hade krävt ett erkännande av Sydafrika som en ”vit och demokratisk stat”, det vill säga i praktiken acceptera ett rasistiskt apartheidsystem som grund för icke-vitas ställning i landet som nazisternas ‘untermenschen’? I ”artikeln Rasism eller demokrati” skrev den judiske dissidenten och tidigare talmannen i Knesset Avraham Burg i SvD den 20 oktober 2003:

”Judar utomlands, för vilka Israel är en grundpelare i den egna identiteten, måste börja bry sig och göra sina röster hörda.…Vi kan inte hålla en palestinsk majoritet under en israelisk stövel och samtidigt betrakta oss själva som Mellanösterns enda demokrati. Utan lika rättigheter för alla som bor här, araber och judar, finns ingen demokrati…

Det är vad premiärministern borde säga till folket. Han bör presentera alternativen ärligt: Judisk rasism eller demokrati.” De lagar och administrativa bestämmelser som gör Israel till en apartheidstat presenteras i ”Demokrati eller folkmord” av Lasse Wilhelmsson i SvD den 3 juni 2003.

Det finns heller inget stöd i FNs rekommendation om en judisk och en palestinsk stat, inte något stöd för att medborgarna i dessa stater ska ha samma rättigheter. Inte heller framgår det på vilket sätt som den ”judiska” staten skulle vara judisk. Däremot framgår det att avsikten är, att demografiska förhållanden förblir intakta vid delningen.

Att tolka in en avsikt att den ”judiska statens” karaktär skulle överensstämma med sionismens ideologi, detta svär emot texten i resolutionen. Till och med i Balfour-deklarationen, som helt saknar en folkrättslig status, poängterar man att det judiska nationalhemmet i Palestina inte ska få inkräkta på palestiniernas rättigheter.

Den legitimitet som Israel ständigt söker som “judisk stat” saknar alltså allt stöd i något internationellt dokument som behandlar den israeliska statsbildningen. Vilket naturligtvis Israels regeringar är fullt medvetna om. Varför annars ständigt söka detta erkännande?

FN bör påbörja en bojkott av apartheidstaten Israel och med hot om uteslutning ur FN kräva Israel på att de fördrivna palestinska flyktingarna får återvända i enlighet med FN-resolutionerna 194 och 3236. Men allra först måste Gazablockaden hävas.

Därefter kunde man påbörja meningsfulla fredssamtal om olika lösningar för samexistens med lika rättigheter för alla dem som bor mellan Medelhavet och Jordanfloden. Självklart är inte någon sådan lösning förenlig med att ha kvar en judisk apartheid.

 

 

 

———————– 

Israels nukleära arsenal

övers Ingrid Ternert

Medan Israel tillhör de mest högröstade då det gäller att kräva tuffare tag gentemot Irans kärnenergiprogram, har dess egen kapacitet inom området aldrig varit föremål för inspektion.

Israel har två kärnreaktorcenta - Dimona och Soreq. De senaste beräkningarna säger att Israel har producerast minst 118 stridsspetsar vapenplutonium.

Jerikos ballistiska missiler är kapabla att bära sådana vapen.

Jeriko Ett, som nu är förlegad har en räckvidd på 500 kilometer och kan utrustas med 20 kiloton kärnvapen – 20 gånger kraftigare än USAs Hiroshima-bomb 1945.

Jeriko Två har en räckvidd på 1500 kilometer. Den kan precis nå Iran – och anses kunna bära ett megaton kärnvapen, vilket är1000 gånger mer kraftfullt än Hiroshimabomben.

Det anses att Jeriko Tres missiler utvecklas vidare idag – och skall kunna färdas 5000 kilometer och nå hela Iran och Europa inom sin räckvidd.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och hans närmaste ministrar har försökt skylla på arméns befälhavare för “den förfuskade räden mot skeppen till Gaza” enligt brittiska Daily Telegraph. AP rapporterade att “Israels blodiga felbedömning vid övertagande av ett turkiskt skepp med förnödenheter till Gaza, kommer att försvåra de USA-ledda fredsansträngningarna i Mellanöstern.” Och enligt Reuters “medger den israeliska militären felaktigheter vid bordningen.”

Men var verkligen bordningen förfuskad? Hade inte det israeliska militärkommandot och Netanyas regering en klar strategi då de ingrep? Eller var inte våldet de utlyst mot skeppen medvetet och metodiskt planerat?

Iran, Israel och Gaza-världens förvirring

Sparat under: Gaza, Iran, Israel, Kärnvapen, Mänskliga Rättigheter, NATO, nya, religion, vapen — ingrid @ 05:45

Irans elit, det Revolutionära Gardet, är redo att fungera som militär eskort för skepp till Gaza. Det har Ayatollah Ali Khamenei sagt enligt Reuters i söndags.

6 juni- Iran bangar som bekant inte för att reta upp vissa länder ute i världen. Och naturligtvis tillhör Israel en av dem.

Båda står i ett starkt konkurrensförhållande till varandra, listiga som rävar båda två och lurar övriga världen. Och är naturligtvis inte särskilt bundis med varandra.

När nu Israel sitter mer än vanligt illa till i världens ögon med sin utsvältning av Gazas befolkning och dödande av frivilliga i den västliga flotteskader som vill komma dessa fattiga Ghazabor till undsättning. Ja då bordar naturligtvis Israel dessa fartyg och dödar nio och ser till att resten inte ska kunna komma fram med någon last.

Men se, då är tuffingarna i ”Irans Revolutionära Garde” i sin tur beredda  att rycka in till freds och frihetsflottan skydd och hjälp för Gazas svältande befolkning. Med allt det som står i dess makt” enligt Ali Shirazi, Khameneis representant inom det Revolutionära Gardet, enligt det halvofficiella Mehr News.

Om Iran nu också kommer att blanda sig i, ja då skulle vi fått se något av de mest udda skeenden som utspelat sig i världshistorien. Och allt för att skydda de hjälpande händer som i sin tur vill undsätta helt andra utsatta människor. Men Israel skulle naturligtvis genast anklaga Iran för att förse Hamas med vapen.

Kan detta i slutändan resultera i ett världskrig? En gnista orsakad av hjälpkonvojer med förnödenheter från Väst och Öst till de utsatta och försvagade? Ja en mer udda anledning är det svårt att finna. Men så är det också Irans egen motståndare Israel som förorsakat detta. Har något liknande skett i historien? Det sägs i varje fall att intet är nytt under solen. Iran har ju heller inte erkänt Israel utan förutspått dess snara undergång.

Israel står väldigt ensamt kvar med sitt USA som också regeras av Israels mäktiga vänner. Och dessa har samtidigt ett gott öga att sätta klorna i Iran. Fast annars brukar man skylla på att där upparbetas bränsle till kärnvapen. Av vilka Israel sedan gammalt sägs äga tillräckligt många. Fast i det fallet hade nog USA föredragit att vara närmast ensam på täppan.

För den som har bomben regerarar världen. Och det har Israel 600 av. Men det skiter fullständigt aktivisterna i för tillfället. Det gäller att rädda liv och hindra att liv utsläcks för anledningen att Israel vill ha Gaza för sig själv, som brukligt är under hänvisning till sitt sorgliga öde i Förintelsen, ifall någon skulle våga rikta kritik. Och kärnvapen har man för sin egen överlevnads skull gentemot en fientlig omvärld.

Även om man anser att det motsatta gäller för Iran. Teheran i sin tur säger att dess kärnenergiprogram är till för den egna överlevnadens skull, för läkemedelstillverkning och framtida kärnenergi till sin egen allt större unga befolkning. Och så kommer nu skepp lastade från Iran och hjälper andra länders svältande. Som ett gott exempel.

Få se nu om det blir mer manspillan än de nio som förra måndagen i kallt blod blev dödade av israeler på ett av skeppen. Och har förorsakat ett ramaskri i hela världe, särskilt i den muslimska världen. Men premiärminister Benjamin Netanyahu deklarerade, att Israel kommer att fortsätta stoppa skepp som kommer lastat till Gaza och skapar ”en iransk hamn i Gaza.”

”Om den iranska överayatollan utfärdar en order till det Revolutionära Gardets flotta kommer dessa att göra sitt bästa för att skydda skeppen,” sa befälhavaren. ”Det är Irans skyldighet att skydda Gazas försvarslösa befolkning.”

 Vi får se.

Övers och kommentar
Ingrid Ternert

27 maj, 2010

Kärnvapen- Obamas krigsmaskin och Pentagons strategiplan

Sparat under: Kärnvapen, Miljö, Ryssland, USA, krig, nedrustning, nya, vapen — ingrid @ 23:52

       av Jack A. Smith
NPR är den mycket viktiga rapport om kärnvapen, Nuclear Posture Review Report, som Usa publicerat.

Där redogör man för de dödligaste vapnen i världen. Men rapporten är tvetydigt skriven.
För det första säger texten att president Obama kämpar för ”en värld fri från kärnvapen”, samtidigt som han inser, att det nog inte kommer att bli verklighet ”under hans livstid”.

Därefter säger man i rapporten, att sedan det kalla krigets dagar har ”hotet om ett globalt kärnvapenkrig blivit alltmer avlägset, medan risken för en kärnvapenattack ökar”, då terrorister kan komma att föra in kärnvapen till Förenta Staterna.

Nu antar vi att situationen idag inte är farligare än vad den var under det Kalla Krigets dagar, men eftersom det inte framgår klart av texten, är det bara ett antagande. Förmodligen innebär det att en operativ Al-Qaida kan komma in i USA med ett kärnvapen och detonera det.

Om så skulle vara fallet, är det märkligt att NPR inte har förklarat, att i händelse av detta osannolika, att ett vapen hamnar i fel händer, är chanserna för en lyckad nukleär terrorattack exceptionellt liten. Detta på grund av många komplexa tekniska orsaker, förutom det faktum att ett sådant vapen består av flera invecklade skyddsmekanismer.

Istället får det amerikanska folket ännu ett överdrivet och tärande orosmoment att skärra upp sig inför. Dagstidningen The New York Times och många webbplatser har skrivit följande kommentarer om nuklär terrorism-’Mika Zeno, en man vid Council of Foreign Relations som skrivit om kärnteknikhistoria, har sagt att ‘Rädslan för en hemlig nukleär attack på amerikans mark funnits ända sedan begynnelsen av den nukleära eran.

Här finns inte något nytt, även om man  på 50-talet inte kallade det för terrorism…Om man anser att hotet har funnits i mer än 60 år, låter man sig inte förvirras av rädsla.’

En av de många minnesvärda beskrivningarna i Posture Review är den Robert Haddick skrivit den 9 april, redaktör för The Small Wars Journal-”Författarna till… NPR försöker ge oss två budskap. Det första ska visa att den amerikanska regeringen gör vissa betydande förändringar i sin kärnvapendoktrin och under processens genomförande, alltså förändringar som för oss närmare en värld fri från kärnvapen.

Det andra budskapet hävdar att USA inte alls gör något av detta utan kommer att förbli en fullt modern och excellent nukleär stormakt.”

NPR listar upp de ”fem viktigaste målen för kärnvapnen och deras positionering.”

De är 1) Att förebygga spridning av kärnvapen och terrorism. 2) Att minska den roll USAs kärnvapen har i dess nationella säkerhetsstrategi. 3) Att upprätthålla en strategisk avskräckning och stabilitet på en lägre kärnvapennivå. 4) Att stärka en regional avskräckning samt lugna amerikanerna, de allierade och sina partner. 5) Att upprätthålla en säker, trygg och effektiv kärnvapenarsenal.

Vi kommer att diskutera de båda första– och viktigaste nedan.
1.     Att förebygga kärnvapenspridning och terrorism  är ett värdigt mål, men Obamaadministrationens sätt att gå tillväga är otillräckligt och politiskt omotiverat. Dokumentet anstränger sig inte att förklara varför en fullständig kärnvapennedrustning – vilket är det enda sättet att hindra en kärnvapenspridning, nukleär terrorism och kärnvapenkrig– inte ens blir möjlig inom de närmsta 35 åren (Obamas återstående statistiska livslängd), om ens någonsin.
USA utgjorde det främsta hindret för en fullständig kärnvapennedrustning under och efter det kalla kriget. Det gamla Sovjetunionen uppmanade vid ett flertal tillfällen till en sådan nedrustning och föreslog till och med en allmän och total kärnvapennedrustning.

I januari 1986, flera år innan Sovjetunionen hade kollapsat av inrikespolitiska skäl och ekonomiska svårigheter, kom Gorbatjov att införa en annan plan – där han uppmanade till en fullständig kärnvapen-nedrustning fram till år 2000.

Även om många amerikanska regeringsinstitutioner vid denna tid ansåg förslaget vara positivt, fanns det alltid fler invändningar. Som idag. Om Washington bara kunnat föreslå en total kärnvapennedrustning under strikt överseende av FN, då hade det förmodligen inom några år kunnat resultera i ett fördrag om avskaffande av kärnvapen.

Då icke-spridningsavtalet blev undertecknat år 1970, var flera kärnvapennationer på gång att undan för undan minska sina kärnvapenarsenaler till en fullständig nedrustning. Även om det har blivit en minskning i de ryska och amerikanska kärnvapenlagren, är slutmålet väldigt långt borta och skulle ha varit uppnått för flera år sedan.

President Obamas försök att stoppa kärnvapenspridningen kan omöjligen vara uppriktigt menad, eftersom han vägrar att fördöma tre av de fyra länder som har tillverkat ett stort antal kärnvapen. Det går helt emot Ickespridningsavtalet, eftersom dessa är Usaallierade –och endast har några små kärnvapen.

Mest talande är dock NPRavtalets underförstådda hot om att straffa Iran med kärnvapen. Även om man där i landet inte äger några kärnvapen och vid upprepade tillfällen har lovat att inte producera några sådana. Detta uttalande är från Iran- ”USA kommer inte att använda eller hota med användning av kärnvapen mot ickekärnvapenstater, som har undertecknat Ickespridningsavtalet NPT och följt dess förpliktelser om icke-spridning.” Tekniskt sett utgör denna kränkning av fördraget några mindre incidenter som Iran skulle ha gjort .

Så här utvecklar försvarsminister Gates det hela vidare -”NPR går ut med ett mycket starkt budskap till både Iran och Nordkorea. Oavsett om det står i den deklarerade policyn eller i andra delar av avtalet, har vi tagit bort stater som Iran och Nordkorea, då dessa inte befinner sig i linje med NPR. Och i princip ligger idag alla alternativ på bordet, då det gäller denna kategori stater, vilka tillsammans med icke-statliga aktörer skulle kunna skaffa sig kärnvapen.”

Uttrycket ”alla alternativ ligger på bordet”, vilket Gates upprepar och i nästa punkt betonar, är standard för Bush- och Obamaadministrationens yttrande för att hota små och svaga länder som misshagat Vita huset. En sådan mobbning skulle exempelvis aldrig ha kunnat riktats mot ett väl rustat land som Ryssland.

Enligt vad Robert Parry skriver 18 april, redaktören för webbsidan Consortium News, är -”Vad som eventuellt är mer märkligt är Obamas kommentarer – och den nonchalans de amerikanska nyhetsmedia visar – att presidenten tycks utnyttja tekniska tvister för att stjälpa den bredare princip som säger, att kärnvapenmakter inte ska hota ickekärnvapenstater med förintelse.”

Irans president Mahmoud Ahmadinejad svarade med dessa ord- ”Inte ens Bush har sagt det Obama säger.” Enligt en iransk UDtalesman lämnar Teheran nu in ett formellt klagomål till FN och konstaterar samtidigt att ”Sådana kommentarer visar, att de länder som har kärnvapen utgör det största hotet mot vår globala säkerhet.” Iran stöder starkt en fullständig kärnvapennedrustning.

Vid Arabförbundets toppmöte i Libyen den 28e mars efterlyste dess delegater ett Mellanöstern fritt från kärnvapen. De begärde också att Internationella Atomenergikommissionen avslutar sitt program för tekniskt bistånd till Israel, såvida Tel Aviv fortsätter att stänga dörren för FNs inspektioner.

2.     NPRs andra mål är att ”minska de amerikanska kärnvapnens roll.” Detta innebär inte att minska det antal man utnyttjar eller har på lager. Målet handlar istället om dessa vapens ”roll”. Och det finns en mycket god anledning till detta att låta den rollen klinga av. USA håller nämligen idag på att utveckla ett stor antal icke-nukleära alternativ vid namn ‘Prompt Global Strike och ibland med ‘Conventional’ framför, CPGS.

Den amerikanska regeringen inser att det finns ett allvarliga  problem med användandet av kärnvapen. Dylika vapen kan motiveras i avskräckande syfte för att undvika ett nukleärt krig, eftersom attacker, eller svaret på dessa, kan leda till en ömsesidigt garanterad förstörelse (Mutually assured destruction – MAD). Men hela världen skulle gå emot en enstaka attack mot en kärnvapenfri stat.

Så hade till exempel Bush-administrationens ”shock and awe” terrorbombning av Bagdad kunnat se annorlunda ut, ifall Irak hade haft kärnvapen. De globala protesterna – som till en början var omfattande, skulle ha dubblats hundrafalt, och aldrig att stora delar av världen skulle förlåtit handlingen.

Sannerligen hade denna gnista kunnat skapa en världsbrand, där var och en av dessa länder bygger egna kärnvapen i avskräckande syfte. Som Nordkorea, för att hindra en eventuell kärnvapenattack mot landet.

Dokumentet nämner knappast Prompt Global Strike, vilket endast avslöjar att Pentagon ”studerar en lämplig blandning av attack från långt avstånd med tunga bombplan och icke-nukleära globala attackvapen.” Med Global Attack/Avslut brukar man för det mesta mena kärnvapen och missilstridsspetsar. PGS och CPGS innebär en konventionell ickenukleär krigföring.

PGS är beroende av höghastighetsmissiler, satellitkartläggning och annan ledande militär teknik för att fyra av en förödande icke-nukleär ”nytto-last” från en amerikansk militärbas i syfte att förstöra ett mål ute i världen på mindre än en timma. Syftet är att lösa problem i samband med ett starkt motstånd mot användning av kärnvapen mot stater fria från dessa vapen.

”Lösningen” stärker avsevärt Obama-administrationens tankar om en total militär dominans, ”full spectrum military dominance” – video http://www.defense.gov/news/newsarticle.aspx?id=45289   http://www.youtube.com/watch?v=frw87_Fbc8g

Försvarsminister Robert Gates, en gång ledande hök under kalla kriget, hade PGS i tankarna med sin artikel jan-feb 2009 i Foreign Affairs ”A Balanced Strategy – Reprogramming the Pentagon for a New Age”. När han skrev om behovet av att balansera en kärnvapenarsenal med icke-kärnvapen förklarade han att ‘Förenta Staterna inte kan ta sin nuvarande dominans för given, varför vi behöver investera i program, plattformar och personal som kan säkerställa vår dominerande ställning.’

PGS är en icke-kärnvapenstat som tagit steroider. Tillsammans med befintliga kärnvapenmissiler och antimissilsystem, där det nya fortfarande är på försöksstadiet, kommer detta att ge Förenta Staterna ett avgörande övertag över Kina och Ryssland, vilket gör det överflödigt att provocera till kapprustning, en defensiv såväl som offensiv sådan. Det är ett helt nytt slags vapen.

Enligt en artikel 15 mars i ‘Global Security Newswire’ av Elaine M. Grossman, skulle flygvapnets konventionella missil ”inledningsvis lyfta till rymden som en ballistisk missil och sedan skicka ut ett testfordon som glider fritt i överljudshastighet och kan uppdateras på distans och manövreras till vald ändringsbar destination”.

Slutligen skall den kunna skjuta ut en precisionsstyrd ammunition mot mål. Med en marschfart på mer än överljuds mach 5 halvvägs runt jordklotet, skulle vapnet ha förmåga att förstöra sitt mål på mindre än en timme från uppskjutning till mål.”

”En amerikansk president skulle vara mer benägen att godkänna lanseringen av en konventionell attack/avslut missil. Eftersom detta skulle medföra färre negativa konsekvenser och mindre stigma än kärnvapen”, hävdar regringstjänstemän. För närvarande är detta mycket dyrt. Den uppskattade kostnaden per vapen beräknas till drygt 100 miljoner USD. Obamas adminstration har äskat 240 miljoner USD för forskning och utveckling år 2011. Denna forskning väntas bli färdig inom fem till sju år för att kunna utnyttjas i krig.

För att försäkra högern om att en minskning av vapenarsenalen inte behöver vara ett tecken på svaghet, har Vita Huset sänt tv-nyheter med både utrikesminister Clinton och försvarsminister Gates för att lovorda Pentagons styrka.

Den 11 april visade tv-nyheterna This Week en hökaktig Clinton läsa upp- ”Jag tror att om man verkligen läser Nuclear Posture Review, skulle man förstå att vår avsikt är att bibehålla en robust kärnvapenavskräckning. Låt ingen missförstå det hela. Förenta Staterna kommer att försvara sig själv, sina allierade och partner. Vi tänker stödja en modernisering av våra befintliga lager, för kärnvapen avskräcker användande av kärnvapen. Fakta är, att vi har har avsatt fem miljarder USD i årets budget för detta ändamål.

Vi tror att då vi har denna typ av avskräckande effekt behöver vi modernisera våra lager, men inte nödvändigtvis byta ut eller tillverka några nya kärnvapen. Men om det under resans gång skulle visa sig att något beslut behöver fattas eller ersättas av ett annat, kommer presidenten att ta detta beslut…Vi ser inte på något sätt detta som att förringa det vi kan göra.”

Gates stämde in- ”Vi har en mer robust avskräckning idag, eftersom vi lagt till ett avskräckande nukleärt missilförsvar.

Och med den stegvisa adaptiva strategi presidenten godkänt, kommer vi att förfoga över en betydligt större förmåga till avskräckning gentemot Iran, eftersom vi får ett betydligt större missilförsvar. Vi utvecklar också detta konventionella snabba globala attack/avslut system, vilket verkligen inte kommit någonvart under Bushadministrationen, men som nu den nya administrationen anammat. Med detta kan vi utnyttja långdistansraketer med konventionella stridsspetsar.

Vi har fler verktyg om ni så vill - i denna avskräckande verktygslåda – än tidigare.”

Allt detta uttrycks som om det utgör en defensiv avskräckning – vilket nästan alltid är detta angriparen går ut med. PGS, Prompt Global Strike,  är ett särskilt offensivt verktyg. Kärnvapen är avskräckande – både i defensivt och offensivt syfte – särskilt i kombination med ett AntiBallistiskt Missilnätverk.

Hans M. Kristensen, projektledare för Nuclear Information Project vid Federation of American Scientists FAS, skrev 7 april för FAS webbsida- ”Den nya NPR-rapporten framstår som ett förvånansvärt försiktigt dokument…för i detta bevaras många av de viktigaste, kraftfulla kärnvapentekniska strukturer och policydelar från den föregående administrationen…

För de av oss som sett fram mot ett NPR i stånd att reducera både kärnvapnens roll och antal, innebär dock rapporten en besvikelse. President Obama har varnat för att hans vision om en kärnvapenfri värld möjligen inte skulle kunna bli verklighet under vår livstid och NPR visar nu varför han kan ha rätt.”

Förenta Staterna och Ryssland innehar över 90% av världens kärnvapen och kärnvapenbärare, framför allt tillverkade under det kalla kriget (1945-90). Tidigare har betydande minskningar ägt rum. Den senaste i raden är USA-Rysslands START II-avtal, som kommit att minska antalet kärnvapenstridsspetsar i bruk och deras uppskjutningssystem med ca 30% till totalt över 3 000 strategiska stridsspetsar och 1600 bärraketer.

De vapen man drar in och lagrar för eventuellt framtida bruk, kommer inte att förstöras. Inga nya stridsspetsar kommer att bli byggda, eftersom befintliga stridsspetsar kommer att uppgraderas vid behov för framtida bruk. Fördraget berör inte de 200 amerikanska medeldistansstridspetsar och -bärare som finns i Västeuropa. Något till stort förtret för flera europeiska regeringar.

START II kommer att bli avgörande för om Senaten godkänner avtalet med två tredjedels majoritet. Det skulle kunna bli rejält urvattnat för att få de 67 röster som hade krävs för ett godkännande.

Senatens majoritetsledare Harry Reid sa den 12 april, att det hade kunnat gå, men att det skulle ha tagit flera månader. Kongressen har ännu inte godkänt Provstoppsavtalet, som har antagits av FNs Generalförsamling för nära 14 år sedan.

I en analys av START-avtalet för webbsidan Truthout den 19e april förklarade Joseph Gerson, chef för New England American Friends Service Committee programprojekt, kväkarna, att detta ”som bekant är ett mycket litet steg, som i bästa fall hjälper till att stabilisera relationerna mellan världens två nukleära stormakter”.

Han noterar också att minskningen forfarande lämnar kvar två stater ”med så pass mycket destruktiv vapenkraft, att den ligger i storleksordningen 60 000 Hiroshimabomber”.

Han blir ytterliggare citerad i ‘The Bullertine of Atomic Scientists’ då det gäller effekten av de mystiska räknemetoder man utnyttjar i samband med vapenkontroll. Som att ett fullt beväpnat B-52 bombplan räknas som en stridsspets. Vilket visar, att det kommer att bli en ännu mindre kärnvapennedrustning än vad de flesta har räknat med. Då har man inte räknat in de ryska och amerikanska nedskärningarna av lagren med  20 000 kärnstridspetsar.

State Department har den 8 april skrivit en särskild punkt om att ”det nya START-avtalet inte innehåller några begränsningar i USAs pågående eller planerade förmåga till snabba konventionella attacker/avslut.” Vi har inga bevis men antar att ryssarna måste ha tagit upp denna punkt och förlorat, eftersom Moskva har nämnts i handlingarna om att ha starkt motsatt sig PGS.

Tanken med QDR och NPR var en följd av Obama-administrationens 47 nationers toppmöte i New York 12-13 april, om att faställa scenen för att framlägga den amerikanska agendan vid FNs viktiga toppmöte den 3-28 maj (kärnvapenparternas översynskonferens av Icke-spridningsavtalet 2010).

Washington ville pröva sina viktigaste prioriteringar – nämligen att stärka Ickespridningsavtalet och intensifiera insatserna mot nukleär terrorism. Syftet är att straffa Iran och Nordkorea. Och man vill få det att se ut som om det ligger i linje med Ickespridningsavtalet ifråga om arbetet för en fullständig kärnvapennedrustning.

Framför allt försökte Obama-administrationen att ge folk i USA och världen intryck av, att man flitigt strävar efter att reducera antalet kärnvapen och minska de politiska spänningarna ute i världen samt att minska riskerna för nya krig.

I själva verket utvidgar den amerikanska regeringen krigen, man ökar på militärutgifterna och inför en helt ny och omvälvande vapentyp. Samtidigt förhindrar man den nedrustning av kärnvapen som man skulle ha kunnat uppnå inom en snar framtid.

Jack A. Smith är redaktör för Hudson Valley aktivistnyhetsbrev i New York och före detta redaktör för The Guardian News weekly

övers Ingrid Ternert

Äldre inlägg »

Drivs med Wordpress