Fredskoalitionen Göteborg

17 april, 2012

Fallet med CIAs italienska rendition-flygningar

Filed under: CIA,Egypten,Europa,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,terrorism — ingrid @ 04:21

 

av Rachel Donadio  4 nov 2009  Milan
— I en milstolpes mått dömde en italiensk domare på onsdagen chefen för en bas hos Centrala Underrättelse Tjänsten CIA och 22 andra amerikaner, nästan alla CIAs operativa, för kidnappning av en muslimsk präst från Milanos gator under år 2003.

Ämne – Extraordinärt bortförande
 Fallet var en väldig symbolisk seger för italienska åklagare, som drivit de första fällande domarna vad gäller de amerikanska bortföranden, där terroristmisstänkta tillfångatas i ett land och förhörs i ett annat, ofta mer öppet för tvingande förhörstekniker.

Bushadministrationens kritiker har länge hyllat fallet som en återspegling av den taktik man använt för att bekämpa terrorismen.  Och det faktum att Italien verkligen skulle fälla underrättelseagenter från ett allierat land såg man som ett modigt drag som kunde bli till prejudikat i andra mål.

Ändå kan fällande domar få liten praktisk betydelse. De verkar inte ändra de nära relationer som finns mellan Förenta Staterna och Italien. Inte heller avslöjar de huruvida premiärminister Silvio Berlusconis regering hade godkänt kidnappningen. Och det verkar högst osannolikt att någon, italienare eller amerikan, skulle få tillbringa en tid i fängelse.

Domare Oscar Magi överlämnade ett åttaårigt straff till Robert Seldon Lady, tidigare chef för en CIAbas i Milano, och ett femårigt straff för de 22 andra amerikanerna, inklusive en Air Force överste och 21 CIAanställda. Tre av de andra högt rankade amerikanerna fick diplomatisk immunitet, inklusive Jeffrey Castelli, CIAs tidigarestationschef i Rom.

För att citera statssekreteraren, dömde domaren inte fem högt rankade italienare som anklagats för kidnappningen, inklusive en tidigare chef för den italienska militära underrättelsetjänsten, Nicolò Pollari. Alla amerikaner hördes i sin frånvaro och betraktades som rymlingar. Genom sina domstolsutnämnda advokater förklarade dessa sig som icke skyldiga.

Italienska åklagare anklagade amerikanerna och de sju medlemmarna av italienska militära underrättelsetjänsten för kidnappningen den 17 feb 2003 av Osama Moustafa Hassan Nasr, känd som Abu Omar. Åklagarna sa att han hade tillfångatagits i fullt dagsljus, flugits från en amerikansk flygbas i Italien till en bas i Tyskland och sedan vidare till Egypten, där han bedyrar att han blivit torterad.

Ian C. Kelly, talesman för StatsDepartementet, sa att Förenta Staterna var ”besvikna“ över domstolsutslagen i Milano. Han sa att på grund av överklagan av domstolens utslag, kunde han inte kommentera vissa delar av fallet. Armando Spataro, kontraterrorism- åklagaren som drivit fallet, sa att han övervägt att fråga den italienska regeringen om en internationell arrresteringsorder för de förrymda amerikanerna. Herr Spataro sa han var nöjd med vad han kallat “mycket modiga” domar. Han sa det var en seger för att “vi har fått slut på rättegången, och fakta visat sig vara vad de var.”

I maj förklarade herr Magi att det funnits tillräckligt med bevis för en fortsättning av fallet, även efter att Italiens KonstitutionsDomstol i mars bestämde, att varje bevis på kooordinering mellan den italienska hemliga polisen och CIA skulle ha brutit mot statssekretessen och därmed inte kunnat godkännas.

Herr Magi begärde också $1.45 miljoner i skadestånd för herr Nasr och $750 000 för hans fru, Ghali Nabila. I separata rättegångar söker herr Nasr, som nu bor i Alexandria, Egypten, $14 miljoner i skadestånd från de svarande och hans fru begär $7.4 miljoner från de italienska myndigheterna. I augusti har paret också ett mål i EuropaDomstolen för de Mänskliga Rättigheterna.

Human Rights Watch och Amnesty International applåderade onsdagens beslut. I ett uttalande uppmanade Tom Parker, Amnestys huvudman i terroristfrågor i Förenta Staterna, Obamaadministrationen att “vägra fortsätta de olagliga extraordinära utlämningarna.”

Administrationen har stängt hemliga fängelser runt världen, men fortsätter på plats att praktisera utlämningar. Samtidigt med kidnappningen har herr Nasr stått under bevakning av de italienska myndigheterna,som misstänkt honom för våldspredikan från sin Milanomoské och för rekrytering av militanter som skickats till Irak i väntan på den amerikanska invasionen. Han var borta ett år och dök till slut upp igen i Egypten, där han ringde till sin fru i Italien för att säga att han hade torterats.

Telefonsamtalet räckte för att aktivera italienska åklagare, som tvingades undersöka om det kunde finnas ett möjligt brott. Åklagare skulle rekonstruera hans försvinnande genom de mobilsamtal som hade spårats till amerikanska agenter. De operativa utnyttjade falska namn men lämnade efter sig ett pappersspår av okrypterade samtal och kreditkortsräkningar från lyxhotell i Milano.

Domstolsutnämnda advokater för flera av de åtalade amerikanerna hävdar att åtalen aldrig riktigt kunnat fastställa deras klienters identiteter. De sa att man skulle överklaga domstolsutslaget. “CIA har inte kommenterat några anklagelser om Abu Omar”, sa Paul Gimigliano, talesman för CIA. Den italienska regeringen förnekar varje inblandning. Via en talesman på onsdagen avböjde man vidare kommentarer.

I juni sa Il Giornale i en intervju i en tidning ägd av brodern till Berlusconi och gjord via Skype med herr Lady, den förre CIAbasens chef i Milano vars förläggning är okänd. I intervjun sa han om Abu Omars bortförande: “Naturligtvis var det en illegal operation. Men sådant är vårt jobb. Vi är i krig med terrorismen”.

Bland 22 dömda amerikaner fanns Sabrina De Sousa, som anklagas för att ha arbetat nära herr Lady och som stämt StatsDepartementet för diplomatisk immunitet. De Sousas advokat Mark Zaid sa att han borde göra en ändring gentemot Statsdepartementet i det mål som pågår i Washingtons federala domstol. Och han tillade som försvarare av herr Castelli, herr Lady och CIA, att “enligt nyhetsrapport-eringen var det dom som varit ansvariga för den påstådda kidnappningen”.

Fru De Sousa erkände aldrig att hon skulle ha arbetat för CIA och avböjde varje roll i flygtransporten. Före detta kolleger sa att hon hade arbetat för underrättelsetjänsten. Enligt en tidigare högre CIAanställd, herr Castelli, var han som CIAs stationschef i Rom knuten till den amerikanska ambassaden och skulle därför ha åtnjutit full diplomatisk immunitet. Men herr Lady och fru De Sousa arbetade i Förenta Staternas konsulat i Milano och åtnjöt en mer begränsad immunitet.

Den tidigare CIAtjänstemannen sa att om de italienska åklagarna skulle lyckas få en internationell arresterings-order, kunde de anhållna spionerna förmodligen stå inför hotet om arrestering någonstans utanför Förenta Staterna för resten av sina liv. Både herr Castelli och herr Lady har enligt tidigare anställda lämnat CIA.

De flesta högre CIA anställda, som ska ha planerat Abu Omars förflyttning har lämnat CIA med undantag av Stephen R Kappes, som på den tiden var vicedirektör i CIAs hemliga gren. Han är nu CIAs näst högst rankade tjänsteman.

Mark Mazzetti och Scott Shane bidrog till rapporten från Washington

övers Ingrid Ternert

2 april, 2012

NATO i Afghanistan – stannar de kvar eller ger de sig av?

Filed under: Afghanistan,krig,NATO,Ryssland,talibaner,USA — ingrid @ 05:02

 Ryssland ovanför rubrikerna  av Rick Rozoff 28 mars  2012

NATO i Afghanistan – Stannar de kvar eller ger de sig iväg?
av Andrei Ilyashenko

”Amerikanarna…vill ha kvar sina baser för att kunna stärka sitt inflytande i Centralasien och i det Kaspiska området, där olja och gasresurserna är rikliga. Dessutom gör baserna i Afghanistan det möjligt att hålla Kina, Ryssland och Iran borta. Med andra ord, där finns ekonomiska och geostrategiska skäl och USA ger inte så lätt upp Karzairegimen för talibanerna”.

Trots Usa har sagt satt man ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan år 2014, verkar det som de är där för att stanna. Vilken status och vilka rättigheter de får, och det viktigaste av allt, orsak till att de stannar, är ett allt större bekymmer för Afghanistans grannar: Ryssland, Kina och de Centralasiatiska staterna.

En överenskommelse ska undertecknas om strategiskt samarbete mellan Washington och Kabul kort innan eller vid sidan av NATOmötet i maj i Chicago, enligt ett meddelande från Usas Utrikesminister Hillary Clinton den 22 mars efter hennes samtal med den afghanska utrikesministern.

Överenskommelsen skall å ena sidan låta Usa dra sig tillbaka från det längsta kriget i dess historia utan att särskilt tappa ansiktet. För USAs president Barack Obama är det särskilt viktigt kvällen innan Usas presidentval. Usa har förlorat 2000 soldater och $500 miljarder dollar i Afghanistan och länderna rullar fortfarande på. Men färden är ingen lätt uppgift. Där finns ingen fråga om seger.

Då man tecknar ner en överenskommelse med Kabul, har Usa gått in i officiella överläggningar med de afghanska talibanerna. Trots 11 år av ockupation skulle i väsentliga drag Kabul och president Hamid Karzais regim kunna kollapsa dagen efter amerikanarna drar sig tillbaka.

Så i överenskommelsen om strategiskt samarbete mellan Usa och Afghanistan kommer förmodligen vissa amerikanska militära anläggningar att bli kvar.“Karzai har velat att baserna blir kvar, eftersom han vill vara kvar vid makten utöver år 2014, och det gör också Loya Jirgan [Afghanska Nationalrådet och klanrepresentanterna].

Amerikanarna själva kommer återfå sina baser för att öka inflytandet i CentralAsien och det Kaspiska området, där olja- och gasresurserna är stora. Dessutom gör baserna i Afghanistan det möjligt att hålla kvar och stoppa Kina, Ryssland och Iran. Med andra ord finns det ekonomiska och geostrategiska skäl till detta och USA ger inte upp Karzairegimen så lätt till talibanerna”, skrev Viktor Korgun, chef över Afghanska Institutets Centrum för Orientaliska Studier vid den Ryska Vetenskapsakademin.

Frågan om baser verkar man slå fast, vilket är början till bekymmer för Ryssland. Moskva har föreslagit att FNupprätthåller kontrollen över de utländska trupperna i Afghanistan efter att NATOs styrkor dras bort år 2014. I veckan berörde Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov ämnet åtminstone två gånger. “Om militär närvaro i landet ska upprätthållas, måste Säkerhetsrådets mandat fortsätta.

Om någon inte vill fullfölja mandatet, och tror att de redan gjort detta, men avser att upprätta och behålla militära baser, vore inte det logiskt. Jag tror också att det afghanska territoriet inte ska utnyttjas till att skapa några militära anläggningar som skulle kunnat bekymra tredjeland ”, sa han i en intervju med afghanskaTV kanalen TOLO.

I ett nötskal är Moskvas position den, att om Usa upprätthåller sin militära närvaro i Afghanistan så borde man få mandat för detta från FN med att forma en Säkerhetsråds resolution, som händelsevis kommer att bedöma vad som blivit genomfört i Afghanistan under de 11 krigsåren.

Viktor Korgun sa: “NATOs närvaro håller terrorismen borta i regionen och Ryssland är inte intresserad av ett tidigt USA eller NATO bortdragande från Afghanistan. Polisfunktionerna måste genomföras, särskilt när det finns ett FNmandat för detta. Men vi är inte intresserade av att NATO stannar kvar i regionen som militärstyrka”.

Formatet och skalan på en fortsatt USA och NATO militär närvaro kommer händelsevis bestämmas på NATOs möte i Chicago, vilket ska ägnas åt Afghanistan. Ändå tycks dessa truppers status knappast göra de närliggande länderna nöjda. “Vi är intresserade av ett neutralt Afghanistan”, sa Lavrov.

Men i själva verket kommer NATO att röra sig ett steg närmare Rysslands gränser och kan med det skapa mer friktion.

övers Ingrid Ternert

1 april, 2012

John Pilger – ‘Verklig journalistik’

Filed under: krig,mellanöstern,nya,Palestina — ingrid @ 23:50

Västs propaganda mot oljelandet Libyens diktatur

Filed under: krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter,nya — ingrid @ 12:09

Tack för att vi äntligen får höra en journalist som tar bladet för munnen och säger som det är, nu om Libyen. Och inte som övrig media  i Väst jämna väg för invasion genom sin propaganda, allt för att få med sig opinionen. Klassiskt sätt att roffa åt sig av andras, dvs arabländers olja.
Vi såg mönstret i Irak. Vi ser det upprepas i Libyen, men äntligen kan man höra en journalist (ingen svensk…) som tar bladet från munnen.

29 mars, 2012

Exit amerikaner, enter sekteristisk strid i Irak

Filed under: Irak,Iran,krig,mellanöstern,NATO,terrorism,USA — ingrid @ 05:13

 av Karlos Zurutuza 29 mars 2012 

Knappast tre månader efter att Förenta Staterna dragit bort sina trupper har sekteristiska drabbningar mellan sunni- och shiamuslimer betytt ett tungt pris för Irak.

Iraks befolkning (ungefär 32 miljoner) är till 60% shia enligt offentliga källor, då ett av sunni ifrågasatt påstående. Den shiadominerade regeringen leds av premiärminister Nuri al-Maliki. Men de sunnireligiösa, som har dominerat under förre presidenten Saddam Husseins regering, blev alltmer motspänstiga under den nya shiaregeringen.

Väpnade grupper från båda sidor rapporteras, under de närmaste månaderna haft samman-drabbningar på irakisk mark . I en video postad på Internet påstod en sunnimotståndsgrupp under namn AnbarBrigaden sig ha attackerat en konvoj med bussar som hade eskorterats av irakiska arméfordon och sägs transportera shiamiliser till den syriska gränsen.

Anbarregionen väster om Bagdad har i det förflutna varit en drivbänk för sunnimilitanta. Många fruktar att den till överväldigande delen lokala sunnibefolkningen i Anbar och den långa och porösa gränsen mot Syrien utgör en perfekt miljö för al-Qaida att få denna region till det massiva motståndsfäste som den en gång varit.

Shiagrupper å andra sidan påstås få vapen från Iran. Al Alwani, sunnimedlem av parlamentet, säger till Inter Press Service vid sitt hus i Ramadi, Anbarregionens administrativa huvudstad, att den lokala flygplatsen i Najaf, helig shiastad i Irak söder om Bagdad, ska vara den stora knutpunkt, där man kan få tag på iranska vapen.

”Vi har dokumenterat bevis på att Iran logistiskt och finansiellt stödjer al-Qaida i Irak”, säger Anbar regionens guvernör Mohamed Qasim Abid, till yrket ingenjör och utbildad i Tyskland, på sitt förstärkta kontor i utkanterna av Ramadi. ”Från allra första stund hjälpte varje terroraktion till att rättfärdiga repression och marginalisera vad irakiska sunnireligiösa kommit att uppleva alltsedan år 2003.”

Gapet mellan shia- och sunniirakiska araber växer för var dag som går mitt i en kris som gett upphov till rädsla för en förnyad sekteristisk konflikt. Maliki triggade en politisk kris i december, då han gav order om att arrestera Iraks sunni-vicepresident Tarik Hashemi – enbart en dag efter att USAs trupper hade officiellt lämnat irakisk mark – över anklagelser om att han hade stött terrorismen. Den shiareligiösa premiärministern förnekar att sådana drag är politiskt motiverade, men sunnireligiösa säger att de blivit alltmer marginaliserade från en politisk delning av makten.

Nu i skydd av lokala kurder i den Kurdiska Autonoma Regionen i norra Irak har Hashemi ständigt beskyllt Maliki för denna plötsliga ökning av våldet. Irak Body Count har räknat till hundratals dödade sedan december, då amerikanarna drog sig tillbaka. En misstänkt al-Qaidagrupp som är vänligt inställd till sunnis förklarade, att flera av dess attacker varit kopplade både till Hashemis arrestering och det arabmöte  27  till 29 mars, som för första gång på mer än 20 års tid hade hållits i Bagdad. 

Den 20 mars skedde drygt 30 koordinerade bombattacker i landet med över 50 döda människor och mer än 250 sårade. Den Islamska Staten Irak – den irakiska grenen av al-Qaida - tog på sig ansvaret för bombningen. I ett uttalande beskrev man denna veckas samling som ”de arabiska tyrannernas möte”.

Bakom cementväggarna till Bagdads Gröna Zon avvisar Ali al-Shalah, en parlamentsmedlem från Malikis regeringskoalition, kategoriskt sina sunnimotparters syn. ”Jag har hört talas om frivilliga stridande som korsar gränsen från Libanon för att ansluta sig till Syriens president Bashar al-Assad, men jag försäkrar att den irakiska regeringen arbetar hårt för att förhindra deltagandet av varje väpnad grupp från vårt territorium”. Varje förändring på andra sidan gränsen ”kommer oundvikligt att påverka Iraks integritet”.

Han avvisar också tanken på några förbindelser mellan Teheran och al-Qaida och påpekar att ”andra arabländer” står bakom de islamska militanterna – vilket betyder sunnigrupperna. Den sista vågen av attacker, menar han, var ”en styrkeuppvisning av sunnis och en öppen utmaning för den irakiska regeringen.

”Trots den konstanta aggressionen fortsätter vi att kämpa för att yrka på vårt rättmätiga utrymme mellan våra arabiska och persiska grannar; mellan sunni och shia, men undviker varje utländsk inblandning”, säger Shalah. Han beskriver sig själv som ”en författare och poet med ett starkt politiskt ansvar”.

Saad Yousif al Muttalibi, en högre tjänsteman vid Ministeriet för Dialog och Försoning, gör en destinktion mellan ”motståndsmän” och ”terrorister”. ”Försoning är på gång med dessa sunnikrigare som kämpat mot den amerikanska ockupationen; då de antingen gått med i Awakeningrörelsen eller helt enkelt lagt ner sina vapen efter amerikanarna hade lämnat”, säger Muttalibi från sitt residens nere i Bagdad.

”Det stora hindret för säkerheten utgör dessa sunnireligiösa extremister, sådana som al-Qaida eller Ansar al-Sunna. De är terrorister och det är omöjligt att få dessa tillbaka till samhället, så vi bryr oss inte om att prata med dom. Oturligt nog har vi upptäckt att särskilda regeringstjänstemän varit i nära förbindelse med al-Qaida genom att förse dom med antingen vapen eller underrättelser”.

Men försoningsprocessen kanske inte går så lätt som Muttalibi påstår. IPS har talat med en sunnikrigare som sa- ”Vi har nog med infrastruktur för att kunna operera över hela landet, vi väntar bara på order från våra befälhavare”.

 övers Ingrid Ternert

28 mars, 2012

Att hänga runt med terrorister – Swedish Style

Filed under: Israel,krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Palestina,religion,Sverige,terrorism — ingrid @ 23:40

 
Nyligen vägrades den israeliske politikern Michael Ben-Ari inresevisum i USA. Motiveringen var att han, som idag är representant i det israeliska parlamentet Knesset för partiet Nationella Unionen, beslagits för samröre med den högerextrema rörelsen Kach,  terrorstämplad av både USA och EU.

Åtgärden att stoppa inresa i USA för en israelisk terrorist är i sig en ovanlig och uppseendeväckande handling som fått Knessets talman Reuven Rivlin att protestera till USAs israelambassadör Daniel Shapiro och Ben-Ari själv attkonstatera, att USAs syfte varit att hindra honom från ”att besöka judiska församlingar i USA”.

Israelernas irritation är förståelig. Avdankade terrorister är normalt på ledande poster i Israel, och i den israeliska politiken kantas av ostraffade förbrytare som för dessa gärningar blir belönade med höga ämbeten i den israeliska staten – och i sin nya egenskap tagits emot med stor värme och välvilja av Västs regeringar.

Menachem Begin, i ungdomen ledare för den judiska terrorgruppen Irgun och ansvarig för bland annat attentatet mot hotell King David iJerusalem (91 döda, 46 sårade), blev med tiden premiärminister i Israel och grundare av det parti, Likud, som nu är innehavare av makten i landet. En annan terrorgrupp, Sternligan, ledd av den likaledes sedemera premiärministern Yitzhak Shamir, låg bakom massakern i byn Deir Yassin i april 1948, där 107 bybor mördades.

De som inte omedelbart blev mördade tillfångatogs och fick paradera på gatorna i Jerusalem innan de skulle avrättas, en händelse som  ledde till att 700.000 palestinier i panik lämnade sina hem och därefter aldrig fick något tillfälle att återvända.

Sternligan låg också bakom morden på den brittiske ministern Lord Moyne, och den svenske FN-medlaren Folke Bernadotte, gudfar till vår nuvarande kung Karl XVI Gustaf. Mordet på Folke Bernadotte har trots upprepade löften aldrig blivit ordentligt uppklarat, ingen har blivit dömd för brottet och den sannolika mördaren har istället blivit hjälte i Israel och livvakt till Israels förste premiärminister David Ben-Gurion.

Och därför har aldrig det svenska kungaparet  besökt Israel. Valet av namnet Estelle för den nya tronarvingen kan ses som ännu enmarkering i denna fråga. Folke Bernadottes hustru hette Estelle. Den svenska regeringen som i varje läge är noga med att avkrävapalestinierna ett ordentligt avståndstagande från terrorism ‘och därmed i sin iver terrorstämplat den demokratiskt valda palestinska regeringen, och då indirekt hela det palestinska folket!’ har inte gjort mycket för att stötta det svenska kungahusets berättigade krav på
utredning av Folke Bernadottes död.

Vapensamarbetet och handelsavtalet med Israel består, liksom utbyten inom områden som vetenskap, idrott och kultur. Inte heller svenska samhällsaktörer som Ingenjörsvetenskapsakademin, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) och Fotbollsförbundet verkar ha något emot att hänga runt med israeliska terrorister. Förra året genomförde SFS utan tvekan ett möte på kontroversiell mark i Jerusalem med israeliska representanter, som själva är illegala bosättare på ockuperad palestinsk mark.

Och det svenska U21-landslaget i fotboll spelade landskamp mot Israel endast dagar efter det brutala överfallet på fredsflottiljen Ship to Gaza i en terroraktion som krävt nio internationella fredsaktivisters liv och skadat många tiotals. Affärsrörelser som ICA och COOP säljer gärna ockupationsprodukter tillverkade av det palestinska folkets blod och IKEA levererar gärna varor till illegala israeliska bosättningar, men inte till palestinska byar.

När israeliska politiker, som utrikesministern Avigdor Lieberman, framför krav på ‘transfer’, det vill säga fördrivning av palestinier från Israel, trohetsed mot Israel som ‘judisk stat’ och dödsstraff för kontakter med palestinska organisationer utanför Israel ‘det vill säga ungefär samma ståndpunkter som terrorstämplade Kach!’ reagerar ingen svensk politiker längre på allvar mot förslagen.

Den israeliska terrorismen har normaliserats och dess förvridna världsbild alltmer integrerats i Västs politiska tänkande. Terroristernaär i denna orwellska kontext fortfarande palestinierna. Så när den israeliska regimen den senaste tiden åter givit sig på Gaza med flera tiotals dödsoffer som följd, ligger ansvaret för terrorn som vanligt hos de drabbade, och givetvis har protesterna uteblivit.

Men en förändring kan vara på väg. Då den tidigare israeliska utrikesministern Tzipi Livni tvingades ställa in ett besök i Storbritannien av rädsla för att bli arresterad för folkrättsbrott i Gaza, var det en viktig markering att inte heller israeliska terrorister kan räkna med att undgå rättvisan hur länge som helst.  Och Interpol har sedan länge en efterlysning ute på 26 personer  misstänkta för inblandning i mordet på en hög Hamasledare i Dubai – en terroraktion planerad av den nuvarande israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu.

Näten dras långsamt åt, och nya internationella regelverk gör det möjligt att sakföra personer misstänkta för folkrättsbrott även i andraländer än de där brotten begåtts. I längden duger det inte att Sverige står utanför det här. Alla aktörer, från regeringen till domstolar, företag och folkrörelser, har ett ansvar att sluta upp med stödet tillinternationell terrorism. Att gulla runt med terrorister, om än aldrig så västvänliga, är inte förenligt med god standard för ett modernt och civiliserat samhälle år 2012.

Gunnar Olofsson
Debattör och medlem av Palestinagrupperna

27 mars, 2012

”Jag arbetar inte för er längre – Jag är nu inte det monster jag en gång varit”

Filed under: Afghanistan,krig,Mänskliga Rättigheter,NATO,terrorism,USA,vapen — ingrid @ 16:14

Jon Turner relaterar sina erfarenheter i Irak under 2008 års event med filmen ‘Winter Soldier’. ”Skälet till att jag gör det”, sa förre marinkårssoldaten Jon Turner, ”är inte för mig själv och resten av samhället utan att höra, men det är för dessa som inte kan vara här… Tills folk hör vad som äger rum i detta krig, kommer det bara att fortsätta och folk fortsätter att dö. Jag är ledsen för det jag gjort. Jag är inte längre det monster jag en gång var.”

Se också www.ivaw.org och www.snowshoefilms.com

Om inte för den lilla blå örringen i hans vänstra öra – och den tatuering han visat senare – kunde han lätt tas för en rakt igenom vanlig amerikansk pojke.

Men de historier han relaterade till, och de videos och disketter han visade under fyra dagar av utfrågningar med namnet ”Vinter Soldat Irak och Afghanistan”, var en miljon miles bort från Norman Rockwells Amerika.

Under den sista månadens utfrågningar hölls just utanför Washington D.C. en grupp vid namn Irak Veteraner mot krig med 55 närvarande veteraner, inklusive Turner, vilka gav ett personligt vittnesmål om vad man sett och gjort i Irak. Det var den ena helvetestorien efter den andra.

Turner vars enhet förlorat 18 soldater i Irak, hade rutinmässigt rapporterat och skjutit iväg salvor in i moskéer av ren ilska; ”hade sparkat in dörrar och terroriserat familjer”; av misstag skjutit in i bilar fyllda med civila, vars förare helt enkelt varit förvirrad eller inte förstått de engelska kommandoropen att stoppa; och dussintals andra brutaliteter som var dag riktats mot det irakiska folket.

Andra veteraner vittnade om liknande händelser, men två av Turners historier var bland de tyngsta vi hört under dessa fyra dagar. Den första handlade om Turners ”första dödade” – en ”fet man” till fots som han dödat för att ha vägrat stanna på kommandot halt. Den ”fete mannen” dog inte av den första kulan som Turner satt in i hans nacke, så medan han skrek och tittade vädjande in i Turners ögon, skickade Turner medvetet iväg honom med ett skott från ett nära avstånd.

Den andra historien var ännu värre. Turner och hans män hade en dålig dag – och dåliga dagar är uppenbart inte svårt att ha i Irak – Så Turner och två andra soldater ”tog bort en del individer” som inte hade utgjort något som helst hot mot dom. Turner sköt en man som kom förbi på en cykel, kastade sedan kroppen över en mur och som toppen på det hela skickade över hans cykel.

Under utfrågningen vände sig min vän Anthony Swofford, författare till ”Jarhead” och själv en före detta marinkårssoldat, till mig och sa, ”Jag tror att Turner just erkänt ett mord”. Men genom att sätta anmärkningen i sitt perspektiv skulle senare Swofford också berätta för mig, ”Jag vet att för varje kille där uppe som vittnar idag, finns förmodligen ett tusen andra därute som håller tyst”.

En del av demonstranterna utanför, inklusive gruppen Eagles Up!, påstod att de som vittnat inte var riktiga veteraner, men alla hade de fått gå igenom ett verifierings-team från ‘Irakveteraner Mot Krig. Dessutom skulle ingen ha kunnat – såvida inte de genomgått några års skådespelarutbildning – spela de känslor som dessa veteraner visade närde vittnade: spruckna röster som stockade sig i halsen, tårar som spontant vällde fram.

Trots de skräckhistorier som hade vällt fram under fyra dagar, innehöll inte alla någon personlig ondska. Marinkårsskytten James Gilligan snyftade då han berättade hur i Afghanistan under 2004, han hade placerat en obekant kompass alltför nära pipan på ett maskingevär, och fått den att ge en falsk fiendeposition. Istället för att ta bort talibanartilleriet, blev trupperna ansvariga för ett omfattande civilt dödande i en afghansk by i närheten.

Namnet ‘VinterSoldat’ togs från en liknande serie utfrågningar som hållits av ‘VietnamVeteraner Mot Krig’ i Detroit under 1971. Termen kom ursprungligen från revolutionära krigspatrioten Thomas Paines beskrivning av Washingtons soldater i Förfalskardalen, vilka stått emot en fruktansvärd vinter med svältransoner, för att ännu en gång komma tillbaka och kämpa för sin nation – och till slut vinna. Helt klart såg dessa Irakveteraner, precis som sina motparter Vietnamveteraner, fortfarande sig själva som kämpar för sitt land, och sökte få fram den sanning man varit med om till ett allmänt forum.

De talade utan någon skönjbar fientlighet eller partiskhet, med mindre vrede än vad man hade kunnat vänta sig. Mest uttryckte de sina skäl för att ha varit där längs samma linjer som förre marinkårssoldaten Sergio Kochergin, som sagt att han förväntat sig att hans vittnesmål skulle höras i Kongressen och kunna bidra till ett snabbt slut på kriget.

En sak är säker: Frågorna och problemen som togs upp i ‘Winter Soldier’ Irak och Afghanistan, var alla av de slag so borde ha diskuterats och debatterats av Kongressen, pressen och det amerikanska folket långt innan vi gått in i detta krig.

 

av Gerald Nicosia som är författare till ”Hem till kriget: En redovisning av Vietnamveteranrörelsen”.

övers Ingrid Ternert

24 mars, 2012

Terapeuten- USAs soldater i Afghanistan

Filed under: Afghanistan,krig,USA — ingrid @ 02:33

Chomsky om kapitalism och anarkism

Chomsky om socialism http://www.youtube.com/watch?v=oB1q2tdb-Gw

Chomsky om ”Fria marknader”
http://youtu.be/WHj2GaPuEhY

Robert Fisk om att Galenskap inte är orsak till denna massaker

Jag blir lite trött på den ”sinnesrubbade” soldathistorien. Detta hade naturligtvis gått att förutse. Den 38-åriga stabssergeanten som massakrerade 16 afghanska civila inklusive nio barn, när han i Kandahar den veckan inte återvänt till basen förrän försvarsexperter och tankesmedjornas killar och tjejer förklarat att han varit ”sinnesrubbad”. Inte en ond, galen och oförståndig terrorist – som han naturligtvis kunnat vara, såvida han var afghan, särskilt då en taliban – utan rätt och slätt var en kille som var galen.

Det var samma nonsens som man använt för att beskriva de mordiska soldater som löpte amok i den irakiska staden Haditha. Samma ord utnyttjades om israeliska soldaten Baruch Goldstein, som massakrerat 25 palestinier i Hebron – något jag påpekat i detta ‘paper’, bara några timmar innan stabssergeanten plötsligt blev ”galen” i provinsen Kandahar

”Uppenbarligen galen”,”Förmodligen galen”, förklarade journalisterna, om en soldat som ”skulle ha kunnat lida av något slags sammanbrott” (The Guardian), en ”grym Usa soldat” (Financial Times), som ”löpt amok”.

New York Times skrev det ”utan tvekan [sic] utförts i en akt av vansinne” (Le Figaro).Verkligen? Ska vi tro på det? Säkert ifall han varit fullständigt galen, skulle vår stabssergeant ha dödat 16 av sina amerikanska landsmän. Han skulle då ha slaktat sina egna kamrater och sedan eldat upp deras kroppar.

Men nej, han dödade inte amerikaner. Han valde att döda afghaner. Där fanns ett inneboende val. Så varför dödade han afghaner? Igår lärde vi oss att soldaten nyligen upplevt en av sina kamrater få sina ben bortsprängda. Men än se´n då?

Den afghanska historien har varit egendomligt lobotomerad – censurerad, även – av dessa som försökt förklara denna iögonfallande massaker i Kandahar. De drog sig till minnes Koranbränningarna – när amerikanska trupper i Bagram eldade upp Koraner i en brasa – vilket kom att bli döden för sex Natosoldater, två av dem amerikaner, till följd av detta.

Men jag slår vad om att de inte har glömt det – och det gäller varenda rapport om det senaste dödandet – ett uppmärksammat och i högsta grad anmärkningsvärt och betecknande uttalande från Usaarméns högsta befälhavare i Afghanistan, general John Allen, för exakt tre veckor sedan.

Det var verkligen ett så ovanligt uttalande att jag klippte ut det. Allen sa till sina mannar att det ”nu inte är läge för hämnd mot dessa båda USA soldater som dödades i torsdagens upplopp”. De skulle, sa han, ”stå emot varje tanke på att slå tillbaka hur mycket de än skulle vilja”, efter en afghansk soldat dödat de båda amerikanerna. ”Det kommer att bli ögonblick som detta”, fortsatte Allen. Då ens känslor styrs av vrede och önskan att slå tillbaka.

Det är nu inte läge för hämnd, det är idag dags att se djupt ner i våra själar, minnas er mission, tänka på er disciplin, komma ihåg vilka ni är”…

övers Ingrid Ternert

23 mars, 2012

Aggression föder bara aggression

Filed under: CIA,Fred,IMF,krig,Mänskliga Rättigheter,Miljö,terrorism,USA — ingrid @ 23:00

21 mars 2002 av John Perkins  med  ‘Confessions of an economic hitman’

Under vårt nuvarande stadium och utifrån världens tidigaret historia vet vi att aggression bara skapar mer aggression.

Krig skapar mera krig. Terrorister drömde inte som barn om att bli terrorister. Då vi hör trumslagen från våra nuvarande Usaledare efter mer “intervention”, går det inte att låta bli att tänka på Catch-22 – den satiriska krigsromanen – ‘Öppna era ögon. Det gör inte ett dugg någon skillnad, vem som vinner kriget åt någon som är död.” sid 133-134

Och jag tänker på min vän Kiman Lucas, verkställande direktör i ‘Clear Path International’, som är icke vinstdrivande och arbetar för att återställa värdighet och självtillit hos överlevare i många länders konflikter.

Kiman reste tidigare till Vietnam och Kambodja; hon skrev- “Jag anser att varje framtida värld måste grundas på lagenlighet, respekt och empati för varandra och att tolerera och uppskatta våra skillnader.

Men i grunden behöver vi sluta upp med att glorifiera vårt klanmässiga förflutna — vare sig det är som du tänker dig ett kolonialt mästerstycke, eller det jag tänker mig som en klanmässig åtskillnad. Jag vill inte längre ha världen tillbaka till de gyllene dagarna med koloniala erövringståg, än jag vill tillbaka till världen med Shuarfolkets huvudjakt.

Det kan vara bra för våra egon att erinra oss vårt egets folks triumfer under de gamla goda tiderna, men det tjänar också till att föreviga myten om aggression som värdigt. Kanske blir det “kvinnliga” tänkande – baserat på födande snarare än dödande – vilket kan få folken i världen att tillsammans stå upp för vad som är rätt och erkänna att “fiende” alltid varit de idéer vi har mot andra, inte den andre.”

Hålla fram freden, plantera frön av harmoni, visdom, samexistens och respekt för alla. Det är enda vägen till skydd för en framtid, vilken ser annorlunda ut för våra barn. Att upprepa det förflutnas misstag och beväpna oss med större och bättre vapen, det erbjuder enbart ny ångest hos dessa som är målen för vapnen –  barn, bybor, kvinnor och män, vilka precis som vi försöker göra det bästa för sina barn.

När vi tar bort alla andra möjligheter till mänsklig existens och enbart förlitar oss på aggression för att lösa våra problem, då är det VI som blir problemet. Tänk dig nu ett sätt att så fred där du bor och som låter det blomma runtom i världen. Gör åtminstone en fredlig handling, var enda dag.

 

övers Ingrid Ternert

 

22 mars, 2012

Rysk militärexpertis: NATOövningen i Norge en provokation

Filed under: Arktis,Island,krig,NATO,Norge,nya,Sverige — ingrid @ 02:14

 Det tragiska flyghaveriet i det svenska Kebnekaisemassivet aktualiserar åter Natoövningarna i norra Norge och även de övningar som ägt rum över Sverige.

I år har övningen namnet Cold Response 2012 och äger rum i norra Norge vid ryska gränsen.  Ryssland betraktade detta  som en provokation och ett tecken på att NATO vill stärka sina geopolitiska och diplomatiska ansträngningar med militär makt, enligt två ryska militärexperter.

Den största militärövning i Norge på tio års tid pågår alltså nu på ett område i mellersta Tromsö med 16000 soldater från 15 länder. Övningen inbegriper största skjutövning någonsin uppe på norskt territorium.

”Nuvarande militärövning äger nu rum mitt under NATOs ökade aktiviteter i Arktis. I sin tur beror detta på uppdelningen av naturresurser i regionen. Nato vill uppenbarligen genom att spänna sina muskler visa att man tänker stärka sina geopolitiska och diplomatiska ansträngningar med militär makt”, enligt chefsredaktören för ‘National Safety’ Igor Korotchenko till Voice of Russia.

Övningen kunde likaväl ha hållits på kanadensiskt territorium, säger Vladimir Yevseyev inom ‘Center for International Security of the Institute of Global Economy and International Relations: Icke desto mindre hålls övningen på norskt och svenskt territorium, nära gränsen till Ryssland. Det kunde ha setts som en provokation. Ryssland har alla skäl till oro, säger Yevseyev, eftersom alla fartyg är utrustade med det Spanienförlagda Aegis systemet som kan skiftas till Arktis.

Aegis ballistiska MissilFörsvarsSystem (Aegis BMD) är ett fartygs-baserad system utrustat med en lång radarräckvidd som kan låta fartygs- utrustade missiler skjuta ner fientliga ballistiska missiler. Systemet är en del av Förenta Staternas nationella missilförsvarsstrategi. Den ryske generalstabschefen Nikolai Makarov har varnat USA för att Ryssland kommer vidta lämpliga motåtgärder ifall Usafartyg med Aegissystem förläggs till de norra farvattnen eller till Svarta Havet.

Ryssland håller ett nära öga på aktiviteterna i norra Ishavet, Igor Korotchenko säger till Voice of Russia: ”Ryssland skapar nu mobila brigader i Arktis, som kan operera i varje del av Arktis eftersom det är nödvändigt att skydda landets intressen”. Man planerar upprätta två motoriserade vapenbrigader särskilt tränade för operationer i Arktis i Murmansk och Arkhangelsk regionerna. I Murmansk är dom 200. Den motoriserade infanteribrigaden i Pechenga, ungefär 10 kilometer ifrån den rysk-norska gränsen, ska reorganiseras som en arktisk brigad, rapporterade Barents Observer.

USA expanderar sina specialoperationsstyrkors roll i Afghanistan

Stars and Stripes 6 feb 2012 USAs militär planerar utvidga specialstyrkornas roll i Afghanistan och sätter mera kraft på att eliminera talibanledare och rådgivning av afghanska styrkor, enligt en artikel i Washington Post.

Pentagon väntas skapa ett nytt två-stjärnigt kommando som ansvarar för alla specialoperationer i Afghanistan. GeneralmajorTony Thomas, biträdande befälhavare för det Förenade Specialoperationernas Kommando, tar över befälet.

Det nya kommandot ska överta ansvaret för de dagliga krigsuppdragen under den tid Usa minskar antalet trupper i Afghanistan och lämnar sina stridande uppdrag.

Med anledning av det sa Rysslands utrikesminister Lavrov

”Utländsk inblandning i inhemska konflikter är en väg till kaos i internationella relationer. Den internationella samfälligheten har rätt att ingripa i lösning av inrikeskonflikter enbart på basis av kapitel 7 i FNstadgan.

”Naturligtvis bortser vi inte från situationer då världskommuniteten tvingas ingripa för att förhindra eller avlägsna hot mot internationell fred och säkerhet. Men det måste göras i strikt överensstämmelse med artikel 7 i FN stadgan” sa den ryske utrikesministern vid säkerhetskonferensen i Munchen.

I samband med de åtgärder utländska spelare utför i inhemska konflikter sa Lavrov: ”Militär-politisk instabilitet i särskilda regioner ska inte behöva utgöra en magnet för styrkeuppvisning i samband med ett försvagat inflytande för ledande nationer i anslutning till en internationell utveckling.”

”Stöd i inhemska konflikter till den ena eller andra sidan, försök att utifrån införa det ena eller andra politiska systemet är en farlig väg som leder till utvidgade instabila zoner och ett utökat element av kaos inom internationella relationer. Man behöver inte gå alltför långt för att finna exempel på det”, sa han.

övers IT

« Newer Posts — Older Posts »

Powered by WordPress