Fredskoalitionen Göteborg

1 februari, 2012

Imperiemisstag kostar Usa Mellanöstern

Filed under: Afghanistan,Irak,Iran,krig,Mänskliga Rättigheter,nya — ingrid @ 18:07

 

1 feb 2012  av Dmitry Shlapentokh bitr historieprofessor
Förenta Staternas invasion av Irak 2003 var en viktig händelse i historien efter det Kalla Kriget och är noga utmärkt i en serie andra sammanhang om ”förebyggande” krig; mot Serbien 1999, Afghanistan 2001 och senast i Libyen.

De genomfördes alla under varierande ursäkter, men de underliggande geopolitiska motiven var klara.

Å ena sidan är man i Väst alltmer pressad och särskilt då i Usa, av Asiens ekonomiska tillväxt – framförallt i Kina. Å andra sidan har särskilt Usa försökt dra fördel av sin militära överlägsenhet, som framträtt efter Sovjetunionens kollaps.  Attacken mot Irak utformades inte enbart som en demonstration av Usas överlägsna militära makt och föraktet för internationell lag och europeiska allierade, utan också för att säkra Usas grepp om strategiska resurser i MellanÖstern som olja och gas.

Planen misslyckades. Ändå skulle Usa ha kunnat vända nederlaget, om än inte till seger, men till något slags framsteg.

För det första var Usas stora misstag i Irak – i stark kontrast till Storbritannien under dess koloniala storhetstid – att man försökt engagera sig i ”regimförändring”, då hela den gamla regimens statliga struktur blev utplånad och inte ersatt. Senare försökte Usa att återställa detta, men förödelsen gick inte att få ogjord.

För det andra, då Washington följde mönstret om hur demokrati skulle spridas i alla delar av världen, genomförde man dessa som de friaste valen i Iraks historia. Båda beslut var grava misstag och kom att leda till katastrof, åtminstone ur Washingtons perspektiv.

Nedmonteringen av staten släppte loss anarki och en miljö där jihadister och andra extremister frodades. Valet ledde till att en shia-majoritet – med sina starka pro-iranska sympatier – tog makten. Den enda styrka som hade kunnat stabilisera Irak och hindra det från att bli Irans proxy,  Usas trupper – hade lämnat. I själva verket borde Washington ha stannat kvar i Bagdad, som britterna gjorde under sina glans imperie dagar.

Trots allt hade Washington inga resurser till detta. Till att börja med gjorde Försvarsdepartementet – en väldig och ineffektiv kassako – soldaternas uppehälle otroligt dyrt. Som resultat uppgick kostnaderna för konflikterna i Afghanistan och Irak under några år till att bli lika stora som kapprustningen med det mäktiga ”Ondskans Imperium”.

Med en industriell bas i en process av erosion och ett skuldberg och budgetnedskärningar, var Washingtons händer bundna; och det vore naivt att lägga till det nyliga tillbakadragandet från Irak som formats av president Barack Obamas okunskap.

Med Usas tillbakadragande förstärktes trenden av Bagdads närmande till Teheran, och Irak stöder dessutom den syriska regimen – och är alltså Teherans proxy. Samtidigt har sunnivåldet ökat, sannolikt med deltagande av jihadister. Man skulle kunna säga att också detta gällde kurderna, fast i lägre grad, vilka inte hade förlorat hoppet om att bygga en egen oberoende stat.

Processen gav sunni-jihadisterna en möjlighet att inte bara slå till mot premiärminister Nuri al-Malikis shia-regering utan också mot dess överhet i iranska Teheran. De kunde dessutom mycket väl stärka talibanrörelsen i Afghanistan, som inte bara är Usas fiende utan också Irans. Det är ingen överraskning att Iran engagerat sig i rörelser, inte enbart för att förbereda ett möjligt krig med Usa/Israel, utan också för att starta upp manövrer nära gränsen till Afghanistan.

Det kurdiska problemet kunde vara till hjälp för Washington, för det skapar ett permanent tryck på Ankara och skulle åtminstone kunna sakta ner Turkiets glidning mot Iran. Usas nederlag i Mellanöstern kan fortfarande ge en del fördelar för Washington och Bryssel; och det hade inte varit någon överraskning, om Väst redan arbetade med denna plan. Ändå arbetar andra makter på sina egna planer; och situationen i regionen och globalt sett har blivit instabil och därmed osäker.

 

övers Ingrid Ternert

31 januari, 2012

Är världen verkligen säkrare utan Sovjetunionen? Del 2

Filed under: dollar,ekonomi,Europa,finansmarknader,FN,Fred,Iran,Kärnvapen,kärnvapen,krig,Mänskliga Rättigheter,nedrustning,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 16:55

av Michael Gorbatjov del 2
Att i vår tid utnyttja ett sådant tänkande, det är självbedrägeri. Inte undra på då att det imperialistiska projektet har misslyckats, och snart stod det klart, att detta var en omöjlig uppgift även för Förenta Staterna. Militära interventioner i Irak och Afghanistan baserade på tanken att  makt är rätt, har kommit att allvarligt underminera den amerikanska ekonomin, förutom att förorsaka tiotusentals dödsfall. Idag inser många i Väst att detta var fel väg att gå , så den tid som kunde ha använts till att bygga en sann ny världsordning var förlorad.

Tolkningen vid slutet av det Kalla Kriget, då en stark partner försvunnit från världsarenan, var utifrån sin egen uppfattning det reformerade SovjetUnionen, och försvagningen av Ryssland kom också att inverka negativt på utvecklingen i Europa. Parisavtalet för ett Nytt Europa undertecknades år 1990 av europeiska nationer, Förenta Staterna samt Kanada och var en blåkopia av den nya säkerhetsarkitekturen, reglerad in i minsta detalj om det gemensamma europeiska hemmet.

Förenta Staterna och dess allierade beslutade istället att utvidga NATO österut och få sin militära allians att närma sig de ryska gränserna, medan man erbjöd dem en paneuropeisk roll och dessutom att bli världspolis. Detta kom att undergräva Förenta Nationernas roll och fick på det viset den försvagad.

Under tidigt 1990tal beslutade man också att skynda på den Europeiska Unionens utvidgning österut. Trots EUs verkliga framsteg  gav resultatet av expansionen ett tvetydigt resultat, då de sista månaderna stod klart om Europas oförutsedda finansiella och ekonomiska kris.  
 
Förväntningarna om att hela vår kontinents problem skulle lösas genom att bygga ett Europa från Väst till Öst gick inte att infria, och  faktum var att allt detta var dömt att misslyckas. Ett sant demokratiskt Europa  kan inte bara byggas från Väst utan också från Öst inklusive Ryssland. Jag tänker ofta på min konversation med  Påven John Paul II i efterdyningarna av 1989. Som en man med djup och allsidig syn på världen utan benägenhet till triumfartad eufori, såg han på Perestrojkan som ett verkligt viktigt framsteg för frihet och demokrati såväl som ett tillfälle att bygga ett sant förenat Europa. På tal om Öst och Väst, sa han att ‘Europa bör andas med två lungor’. Men efter SovjetUnionen försvunnit, väljer västliga ledare en annan väg.

Som resultat har Europas roll och vikt i världens affärer blivit mycket mindre än dess potential. Nya skiljelinjer uppstod på vår kontinent, nu mycket närmare ryska gränsen och en andra gång sedan 1990talet i forna Jugoslavien  har den forna Sovjetrepubliken Georgiens konflikter  under 2008 lett till blodbad”.  Kort sagt har världen utan SovjetUnionen inte blivit säkrare, mer rättvis eller stabil. Istället för en ny världsordning med tillräcklig global styrning för att få bort det farliga och oberäkneliga i de internationella affärerna, har vi fått en global oro, en värld som driver in på okänt vatten. Den globala ekonomiska krisen som brutit ut under 2008 gjorde detta tillräckligt klart.

Väst måste genomföra en kritisk genomgång av allt som föregick denna plågsamma kris. Den är mer än just en global finansiell kris eller till och med en krisartad ekonomisk modell baserad på tävling efter största möjliga profit och en obehindrad konsumtion som undergräver jordens och naturens resurser. Krisen har vuxit fram ur ‘det kollektiva Västs’ arroganta övertygelse om att stå för receptet att lösa alla problem och att det inte fanns något alternativ till ‘Washington Consensus’, som påstods ‘tjäna alla länder’ lika bra.

Krisen, vars slut inte är i sikte, verkar ha fått en del världsledare att nyktra till och begära att få fram en kollektiv lösning på de globala  utmaningarna . Men hittills har det varit tunt med resultaten. Internationella organisationer, särskilt Förenta Nationerna, stapplar  under  Förenta Staternas unilateralism och NATO fungerar heller inte och har inte förmåga att uppfylla sin uppgift om konfliktlösning. G-8 är inte tillräckligt representativt för den globala samfälligheten och G-20 har inte lyckats bli någon effektiv mekanism.

Politiker och politiska tänkare är fortfarande militariserade. Det gäller särskilt i Förenta Staterna, som inte avsagt sig metoder av förtryck och avskräckning. Varje gång man utnyttjar väpnad styrka mot ickekärnvapenstater, blir länder som Iran mer beslutsamma att införskaffa egna kärnvapen.

Under det första decenniet av det tjugoförsta århundradet utgör Usas militära budget nära hälften av hela världens militärutgifter. En för sitt land så överväldigande militär överlägsenhet gör att målet om en kärnvapenfri värld blir omöjligt att uppnå. Att döma av Förenta Staternas vapenprogram och ett antal andra länders, har man ny vapenkapplöpning i sikte.

Det får mig att undra, om det under varje tidsålder då en kris eller konflikt uppstår, varenda ledare försöker lösa detta med maktmilitära medel.  I så fall är det enda sättet att bryta denna fruktansvärda cirkel att åter ta upp de gemensamma säkerhetsprinciper som för mer än tjugo år sedan formade kärnan i vårt nya politiska tänkande .

* * *
Slutligen finns där det post-sovjetiska Ryssland och dess roll i världen. Under den period som följt på SovjetUnionens delning, hade Förenta Staterna och Europeiska Unionen kvar sina relationer med Ryssland i ett tillstånd av osäkerhet. Å ena sidan finns otaliga deklarationer om samarbete och även strategiska partnerskap. Å andra sidan finns post-sovjetiska Rysslands gemenskap och globala ekonomi. Det ser ut att medan Ryssland mottar sporadiska klappar på ryggen, blir det fortfarande behandlat som en outsider och inte som en seriös och konstruktiv kraft i världens affärer.

Samtidigt minns det ryska folket hur Väst under 1990talet starkt rekommenderat och applåderat ‘chockterapin’, som de radikala reformer vilka resulterade i den ryska ekonomins kollaps, då tiotals miljoner av dess medborgare blev utslängda i fattigdom. I många ryssars ögon betydde det, att Väst inte önskat se ett återupplivat Ryssland utan ett Ryssland enbart i rollen som leverantör av resurser och ’vet sin plats’.

Perioder av rysk svaghet har inträffat före detta och var alltid temporära. På senare tid har Usas och Eus politik gentemot Ryssland reflekterat förståelse för just detta faktum. Trots skillnader har politiken om att återställa relationerna med Ryssland, det president Barack Obama inlett, visat klara resultatet som det Nya Strategiska VapenNedrustningsAvtalet, vilket undertecknades år 2010 . Trots denna ‘reset’ har för mäktiga fiender i Washington (och Moskva) det varit ett betydelsefullt amerikanskt erkännande, att Ryssland förblir en seriös spelare i världspolitiken och att dess partnerskap är oumbärligt.

Jag är övertygad om att det är dags nu att återvända till den väg vi tillsammans bestämde, då vi avslutade det Kalla Kriget. Än en gång är världen i behov av ett nytt tänkande, inte enbart baserat på erkännanden av universella intressen och globala beroenden, utan också på en särskild moralisk grund. Idag hör man ofta att politik är en smutsig affär och inte har med moral att göra. Nej, politik blir smutsigt och ett nollsumme-spel, ett mycket löst spel, enbart då det saknas moralisk grund. Det är måhända denna lärdom man kan dra från de tidigare två decennierna.

 

övers Ingrid Ternert

30 januari, 2012

Democracy Now! Om övergrepp inom själva militären

Filed under: krig,kvinnor,Mänskliga Rättigheter,USA — ingrid @ 17:50

29 januari, 2012

Afghanistan -Tiden rinner ut för omflyttade jordbrukare

Filed under: Afghanistan,dollar,ekonomi,FN,Mänskliga Rättigheter,nya — ingrid @ 00:43

  IRIN  Irin News  27 jan 2012enligt IRIN

Torka i delar av Afghanistan har framkallat brist på mat och omflyttning i Mazae-I-Sharif . Mycket är tomt i  Dawoods by uppåt norra Afghanistan.

Mer än 1000 familjer från Alburz i Balkh Provinsen övergav byn för 4-6 månader sedan, efter att torkan drabbat nära hälften av landet och lämnat 2.8 miljoner människor i behov av hjälp till mat, enligt FNs ‘World Food Program’.

Torkan förstörde skörden som mannen planterat, utplånade hans boskap som inte heller hade någon mat att äta och lämnade hans familj utan utsäde till nästa säsong.

”Vi har förlorat allt”, berättade han till IRIN. Nu bor han, hans två fruar och 11 barn i utkanterna av Mazar-i-Sharif, ungefär 85km bort i det hem som de hyrt utan el eller vatten.

I detta samhälle lever familjer på fyra eller fem personer, som flytt på grund av torkan till ett hem med bara en presenning som döljer golvet av gyttja och lakan till att dölja hålen för fönstren. Småbarn går omkring barfota i temperaturer under noll och går inte till skolan.

I varje familj försöker mannen finna ett regelbundet arbete i staden. Om han har tur kommer han att tjäna 200 afghanis per dag (US$4) med vilka han är tänkt att mätta hela familjen. Nyanlända familjer får filtar och lakan från Internationella MigrationsOrganisationen (IOM) och en matranson för tre månader, men en del säger att dom fortfarande befinner sig i stor nöd.

Deras situation kommer knappast att förändras till det bättre i en nära framtid. Pojken säger att han och hans familj är glada att återvända till Alburz i Chimtal Distriktet för att odla, men har saknat utsäde. Trots att man får tillgång till detta om några veckor, kommer de också förlora nästa års skörd.

”Vi förbir sårbara,” sa pojken, från insidan av ett lerhus i grannskapet med lågt till tak. ”Det är en tidscykel vi inte kan förändra… Vi är verkligen rådvilla och vet inte vad vi ska ta oss till.” Pojken Dawood är sinnebilden för ett folk som genom torkan fått flytta  från byn Alburz  i norra Afghanistan och säger att många familjer lämnat byn, då de inte haft något att äta. IOM säger att mer än 6 000 familjer – 42 000 människor – har gett sig iväg över Afghanistan på grund av 2011 års torka. De som stannat kvar är i många avseenden mer ömtåliga, eftersom de inte kan flytta och betala hyran.

Men FNs ‘Office for Coordination of Humanitarian Affairs’ (OCHA) säger att de är oroliga för att en del omflyttade bönder hade kunnat sluta i vad biträdande chefen för Afghanistankontoret, Joseph Inganji, kallar en ”brutal cirkel”. Givet att planteringssäsongen nästan är över, ifall de inte får utsäde ”precis nu”, kan de heller inte få några skördar den kommande sommaren och lämnas utan livsuppehälle att återvända hem och blir i behov av hjälp.

De har sedan kunnat forma en del av de alltmer segdragna förflyttningarna över landet. Det finns redan mer än 450 000 människor som förflyttats på grund av konflikten i Afghanistan, av vilka 289 000 har omflyttats i mer än ett år, enligt FN som tryckt på på regering och hjälporganisationer i ett land som redan är hårt beroende av internationell hjälp.

 Distribution av utsäde

JordbruksMinisteriet, Irrigation and Livestock (MAIL), the Food and Agriculture Organization (FAO) och andra organisationer har distribuerat ungefär 1450 tom spannmål till människor som drabbats av torkan i Balkh Provinsen, en av de mest drabbade, enligt regering och FAO tjänstemän. FAO planerar att distribuera åtminstone ytterligare 100 ton så snart man kan säkra kvalitén på gödningsmedlet.

Men ingen av dessa distribueringar har särskilt vänt sig till omflyttade människor. Regeringen levererade ett förbättrat utsäde av vete (som ger större skördar än traditionellt utsäde från marknaden), såväl som ris och vete med vilket man producerar mjöl till 15000 tork-drabbade bönder, som fortfarande lever av sina jordbruk, sa Kateb Shams som enligt IRIN är chef över provinsens jordbruksdepartement.

FAO levererade packpåsar med utsäde och gödselmedel till ett subventionerat pris och kom då att nå 10 000 familjer, inklusive dessa omflyttade människor som uppfyllt kriteriet att äga land enligt Ahmad Zia Aria, chef över FAO-FNkontoret i Mazar-i -Sharif, som täcker den norra regionen. Men även 2000 Afghanis ($41) kan bli alltför mycket för vissa av de omflyttade, som knappast har råd med sin hyra. FAO planerar återinvestera behållningen av utsädet till de torkdrabbade samhällena.

Andra organisationer som ActionAid, har fokuserat på sårbara familjer inklusive kvinnodominerade hushåll i torkdrabbade områden. Utsäde är tillgängligt för inköp från privata företag, men FNorganisationen FAO saknar budget för inköp av mer utsäde och skulle inte kunna uppbringa och distribuera detta i tid, sa Aria.

Hjälporganisationer varnar för att det är knepigt med utsäde som distribueras under tider av desperation. För att vänja sig vid bristen på mat och inkomster, kan bönder sälja sina jordbruksverktyg eller äta säd istället för att få ut det i marken. Därför borde distribution av utsäde komma samtidigt med mat för att klara dessa fram till skörden och underlätta för boskapen, sa OCHA som dessutom ger hjälp till fysisk omflyttning.

ha/eo/cb

övers Ingrid Ternert

23 januari, 2012

Ron Paul om Usas krigspolitik och åter om 9/11

Filed under: Mänskliga Rättigheter,nya,USA — ingrid @ 01:37

Ron Paul, konservativ Kongressledamot-
”Vi har 900 baser i 130 länder där vi lägger ut mer pengar som konservativa än demokrater, jag förstår inte det”.
(Egentligen finns det fler än 1000 Usabaser runtom i världen, men alla är inte utsatta på kartan anm IT)

Att inte från början gjort en undersökning av 9-11, beror på att man inte räknade med att finna något. De flesta av skyskrapornas rester måste ha forslats bort från början. Därför att då FEMA tog dit en undersökningsgrupp en månad senare, var det mesta borta.

Men man fann ett ämne på stålbjälkar som kunde smälta ner stål vid lägre temperatur än järnets smältpunkt, något man brukar utnyttja vid ‘kontrollerad rivning’ av stålkonstruktioner, ‘controlled demolition’.

Olyckan mördade över 3000 människor. De flesta invånare inklusive vetenskapsmän ifrågasatte händelsen och krävde en verklig undersökning. För oss gäller det nu att kräva ännu en! Vi måste finna sanningen varhelst den än är.

övers IT

21 januari, 2012

Rysk oro över Usas koncept att ‘i bakgrunden’ leda operationer

Filed under: Afrika,krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter,NATO,Ryssland,USA — ingrid @ 03:07

Usa tar full kontroll över Natos operation i Libyen – Rysslands utrikesminiater Lavrov
18 jan (Itar-Tass)

Förenta Staterna har inte stått och sett på händelserna i Libyen utan att ta full kontroll över Natos operation, sa ryske utrikesministern Sergei Lavrov.

På onsdagen vid ett tal under en presskonferens sa Lavrov- “Nu då de amerikanska politiska vetenskapsmännen företräder konceptet ”ledning ifrån bakgrunden”, som ett andra klassens ledarskap bakifrån”.

”Första gång konceptet nämndes, det var under Libyen-händelserna. Termen tänktes första gången ut för att beskriva Europas och Natos medlemmars mer aktiva roll än Usas.” “Men Usa var inte någon åskådare, för under de första anfallsdagarna utnyttjade man sin fulla potential, när Libyens luftförsvar blev ställt ur funktion, genom att leverera underrättelse- information till sina europeiska allierade och erbjuda eldunderstöd, inklusive från obemannade flygplan.

Helt klart tog amerikanarna full kontroll – vi har analyserat detta. Jag tror den amerikanska reaktionen på vårt förslag att i Fn göra en undersökning av civila dödade inklusive barn under Natos anfall, blev villkorat av detta faktum”, poängterade Lavrov.

“Vi är bekymrade över försöken att upprepa Libyenscenariot i Syrien. Vi påpekar allvarligt för våra amerikanska och europeiska partner om detta, genom att varna för en upprepning av varje försök att utnyttja våld, vare sig från vem eller varifrån det kommer”, sa han.

“Ifall vi talar om arabvärlden i allmänhet, förstår vi naturligtvis att Usa liksom andra stora stater har vidsträckta intressen… Våra gemensamma intressen är att bidra till genomförande av framgångsrika reformer och förhindra störningar. Det är därför vi föredrar en bred nationsöverskridande dialog utan några yttre störningar”, påpekade den ryske ministern.

 

övers Ingrid Ternert

9 januari, 2012

Fyra år på Guantánamo som helt oskyldig

Filed under: Afghanistan,krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,terrorism,USA — ingrid @ 01:11

 

7 jan 2012 av Murat Kurnaz
Jag lämnade Guantánamo Bay ungefär i samma skick som då jag anlände för nära fyra år sedan — med bojor från händerna till midjan, från midjan till anklarna och från anklarna till en bult i flygplansgolvet.

Öronen och ögonen stod vidöppna, huvudet var övertäckt och trots jag var den ende fången på   flighten, blev jag drogad och vaktad av åtminstone 10 soldater. Vid den tiden var emellertid overallen gjord av amerikansk denim snarare än Guantánamo-orange.

Senare fick jag veta att flygturen med detta C-17 militärflygplan från Guantánamo till Ramsteins flygbas i Tyskland, mitt hemland, kostade mer än en miljon dollar.

Då vi landade tog amerikanarna och låste upp handklovarna innan de överlämnade mig till en delegation av tyska tjänstemän. Den ansvarige amerikanen erbjöd sig att ersätta kedjorna runt mina vrister med ett nytt par av plast. Men den ansvarige tyska officeren vägrade starkt: ”Han har inte utfört något brott; här är han en fri man”.

I Bremen var jag ingen bra gymnasiestudent, men jag minns att jag lärde mig att amerikanarna efter det andra världskriget insisterade på rättegång för krigsbrott vid Nurnberg, och det hade hjälpt Tyskland att bli ett demokratiskt land. Märkligt nog trodde jag när jag stod där att tyskarna hade gett amerikanarna en grundläggande lektion i lagrätt.

Hur jag hade kommit fram till det? Nu är det 10-årsjubileum för öppnandet av fånglägren i den amerikanska flottbasen vid Guantánamo Bay på Cuba. Jag är ingen terrorist. Jag har aldrig varit medlem i Al Qaida eller gett dom något stöd. Jag har inte ens begripit mig  på deras idéer.

Jag är son till en turkisk immigrant som kom till Tyskland för att söka arbete. Min far arbetade i åratal på en Mercedes fabrik. År 2001 då jag var 18 år, gifte jag mig med en gudfruktig turkisk kvinna och ville lära mig mer om Islam och få ett bättre liv.

Jag hade inte mycket pengar. En del av de äldre i min hemstad föreslog att jag skulle resa till Pakistan för att på plats lära mig studera Koranen tillsammans med en religiös grupp. Jag lade upp mina planer precis före 9/11. Då jag var 19 år och naiv, tänkte jag inte på att kriget i Afghanistan skulle kunna ha något att göra med Pakistan eller resan dit. Så jag stack iväg dit på resa.

I Pakistan satt jag i en buss för allmänheten på min väg till flygplatsen för att resa tillbaka till Tyskland, då polisen stoppade bussen som jag åkte med. Jag var den ende på bussen som inte var pakistanier — en del människor skämtar om att mitt röda hår får mig att likna en irländare — så polisen bad mig stiga av för att titta på mina papper och ställa en del frågor.

Tyska journalister sa till mig att samma sak hade hänt dom. Jag var ingen journalist utan en turist förklarade jag. Polisen satte mig i fängelse men lovade att de snart skulle låta mig åka iväg till flygplatsen. Efter några dagar överlämnade pakistanerna mig till de Usa-anställda.

Vid det laget var jag lättad över att ha blivit omhändertagen av amerikaner. Jag trodde de skulle ge mig en rättvis behandling. Senare visade det sig att Förenta Staterna hade betalat $3000 i skottpengar för mig.

Jag visste inte att amerikaner uppenbarligen hade slängt ut tusentals flygblad över hela Afghanistan och lovat folk, att de som överlämnade taliban- eller al Qaidamisstänkta skulle enligt flygbladet få ”tillräckligt med pengar för att kunna ta hand om er familj, er by och er klan under resten av livet”.

Detta resulterade i att ett stort antal män kom att hamna i Guantánamo.

De tog mig till Kandahar i Afghanistan, där amerikanska förhörsledare ställde samma frågor under flera veckors tid: Var är Osama bin Laden? Var jag med Al Qaida? Nej, sa jag till dem, jag var inte med Al Qaida. Nej, jag hade ingen aning om var bin Laden befann sig.

Jag bad förhörsledarna att vara snälla och ringa till Tyskland och reda ut vem jag är. Under dessa förhör dunkade de mig i huvudet, de stoppade mitt huvud under vatten och slog till mig i magen; detta kallar de inte ‘waterboarding’, men det innebär samma sak. Jag var helt säker på att drunkna.

Vid ett tillfälle blev jag fastkedjad vid innertaket på en byggnad och hängde i mina händer i dagar. En doktor kollade ibland att jag var Ok; sedan hängdes jag upp igen. Smärtan var outhärdlig.

Efter omkring två månader i Kandahar, fördes jag över till Guantánamo. Där var det mycket prygel, ändlös inspärrning i ensamcell, temperatur på fryspunkten och extrem hetta, dagar av framtvingad sömnlöshet. Förhören fortsatte alltid med samma frågor. Jag berättade min historia om och om igen — mitt namn, min familj, varför jag var i Pakistan. Inget av det jag sa kunde få dom nöjda.

Jag insåg att mina förhörsledare inte var intresserade av att höra sanningen.

Trots allt detta sökte jag vägar till att känna mig mänsklig. Jag har alltid älskat djur. Jag startade med att gömma en bit bröd från mina mål och mata iguaner som kom till staketet. Då de anställda upptäckte detta, blev jag straffad med 30 dagar i isolering och mörker.

Jag blev förundrad över dessa vanliga frågor: Varför var jag här? Med alla dessa pengar och underrättelser, så kunde väl inte Förenta Staterna ärligt talat tro att jag tillhörde Al Qaida, …eller?

År 2004 efter två och ett halvt år i Guantánamo blev jag ställd inför något som dom kallade en ‘Combatant Status Review Tribunal’, där en militärofficer sa att jag var en ”fientlig kombattant”, eftersom en tysk vän till mig år 2003 hade deltagit i en självmordsbombning — då jag redan befann mig på Guantánamo.

Jag kunde inte tro att min vän hade gjort något så vansinnigt, men om det var så, att han hade gjort detta, så kände inte jag till det. Det fanns tribunaler för att ta reda på det, huruvida fångar som Förenta Staterna höll fängslade vid Guantanamo Bays interneringsanläggning blivit korrekt beskrivna som ”fientliga kombattanter”.

Några veckor senare skulle jag få besök av en advokat. De tog mig till en särskild cell och in stegade en amerikansk professor i juridik, Baher Azmy. Jag trodde först inte att han var en riktig advokat; förhörsledarna ljög ofta för oss och försökte lura oss.

Men herr Azmy hade ett meddelande skrivet på turkiska som han hade fått från min mor, och det fick mig att lita på honom. (Min mor hade funnit en advokat i sin hemstad i Tyskland  och hade hört att advokater vid ‘Centret för Konstitutionella Rättigheter’ representerade Guantánamofångar; där centret gav Azmy mitt fall som offentligt biträde.) Han trodde inte på bevisen mot mig och upptäckte snabbt att min ”självmordsbombar” vän i själva verket levde och hade det bra i Tyskland.

Azmy, min mamma och min tyska advokat hjälpte till att trycka på den tyska regeringen för att säkra mitt frisläppande. Nyligen offentliggjorde Azmy ett antal amerikanska och tyska underrättelsedokument från 2002 till 2004, som visade att båda länder hade misstänkt att jag var oskyldig. En av dokumenten sa att amerikanska militärgardet trodde jag var farlig, eftersom jag hade bett en bön under den amerikanska nationalhymnen.

Nu fem år efter mitt frisläppande försöker jag lämna dessa hemska minnen bakom mig. Jag har gift om mig och har en underbar liten flicka. Ändå är det svårt att inte tänka på min tid i Guantánamo och fundera över hur det är möjligt att en demokratisk regering kan spärra in folk under oacceptabla förhållanden, utan någon verklig rättegång.

 

Murat Kurnaz, författare till ”Five Years of My Life: An Innocent Man in Guantánamo”, satt fängslad under åren 2001- 2006

övers Ingrid Ternert

8 januari, 2012

Vad kriget fört med sig för Iraks folk och Usas soldater

Filed under: Irak,krig,Mänskliga Rättigheter,nya,USA — ingrid @ 18:02

 17 dec av Sami Moubayed

Krigets officiella prislapp ligger på ungefär en triljon dollar för åtta års krig, och de vida större indirekta kostnaderna ökar. Joseph Stiglitz, vinnare av Nobelpriset i ekonomi, har beräknat Usas totala krigskostnader för Irakkriget, inklusive veteranernas hälsovårdskostnader, till mer än tre triljoner dollar, en väsentlig summa som visar på de svårigheter som tynger ner den amerikanska ekonomin.

Dessutom har USA lidit en omåttlig förlust av förtroende internationellt sett. De uppställda orsakerna till att gå ut i strid - Saddam Husseins band till al-Qaida, massförstörelsevapnen, den snabba utvecklingen av ett kärnvapenprogram, visade sig vara ytterst ogrundade, tillsammans med, att den mäktigaste högteknologiska krigsmaskinen i historien kunnat misslyckas med att hålla nere ett antal olika mer eller mindre skumma motståndsgrupper.

Större förluster för irakierna

Materialla USAförluster bleknar i jämförelse med irakiernas - som uppskattats till väl över 100 000 döda och oräkneliga andra, inklusive hundratusentals barn, sårade eller traumatiserade på grund av vad de varit med om.
Inte heller har man kunnat förbise de sociala kostnaderna: Förenta Nationerna beräknade det antal människor som sedan invasionen har flytt från sina hem till nära fem miljoner, lika stora del internt omflyttade personer i Irak och flyktingar som har flytt till närbelägna länder, inklusive en stor del av Iraks tidigare kristna församlingar och därutöver.

Dessutom, det fortsatta sekteristiska våldet mellan Shia-ledda regeringsstyrkor och miliser och deras Sunnireligiösa rivaler, tillika olösta spänningar mellan den kurdiska befolkningen i norr och araber över de territoriala anspråken i och omkring Kirkuk har inte bara förändrat landets demografi och politik. Dessa har också lämnat kvar stora olösta och därmed potentiella källor till en större framtida konflikt, då även inbördeskrig.

”Svallvågen” på ytterligare 33000 USA trupper till Irak under 2007 och 2008 och införandet av en kontra-motstånds (COIN) strategi har bidragit till att dra bort Sunni-Shia konflikten från att bli ett fullständigt inbördeskrig. Men detta har samtidigt kommit långt ifrån sitt egentliga politiska mål att få till stånd en ”nationell försoning” mellan alla de ingående partier som svallvågens nykonservativa och COIN champions definierat som sitt strategiska mål.

En osäker framtid

Det är anmärkningsvärt få historiker som gått igenom situationen i Irak under denna avskedsperiod, men man verkar dock hålla med om att sekteristiska spänningar ¨återigen är på uppgång, särskilt i bakvattnet av de svepande räderna mot Sunni- ledare förknippade med den USA-uppbackade ‘vakna’ rörelsen som varit så viktig för ‘svallvågen’ för att nå framgång.

Den uppenbara sköra freden på både Shia-Sunni och Kurd-Arabiska fronter och sannolikheten för ett förnyat inbördeskrig - eller ett utökat iranskt inflytande - har stått i fokus för kritikernas attack mot Obamas beslut att dra tillbaka alla USAs stridskrafter vid slutet av denna månad.

Republikanska Senatorerna John McCain och Lindsay Graham, såväl som ny-konservativa som Fred Kagan och andra hökar, som Förenta Nationernas förra ambassador John Bolton, har klagat bittert under den gångna veckan.

De sa att Obama hade misslyckats med att följa sina befälhavares råd om att utverka ett starkt tryck på Maliki att gå med på att hålla kvar åtminstone 14 000 USA trupper i Irak, vilka skulle fortsätta agera som en buffert mellan kurder och araber i norr, ha kvar trycket mot regeringen om en ”nationell försoning”, hålla nere det iranska inflytandet och se till att snabbt ta itu med det möjliga hotet av en återvändande al-Qaida i Irak.

Planen avvisades, då irakierna vägrat att ge alla återstående trupper en legal immunitet från irakiskt åtal. Skepticismen rörande Iraks framtida stabilitet anses vara mycket hög enligt en NBC News/Wall Street Journals opinionsundersökning som blivit släppt i veckan. En majoritet av de som svarat sa att de ansåg ett ”fullständigt inbördeskrig” antingen var ”mycket” (21%) eller ”på något sätt troligt” (39%) i väntan på att Usa skulle dra sig tillbaka. En liknande majoritet ansåg chanserna att Irak skulle uppnå en ”stabil demokrati” som antingen ”till viss del” (32%) eller ”mycket osannolika” (28%).

Icke desto mindre fann förra månaden vissa opinionsinstitut att det höga 71% av de svarande trodde Obamas beslut att dra tillbaka alla stridande trupper i dagsläget var det rätta beslutet; medan endast 24% inte höll med. Det ser ut som om allmänheten i Usa fått nog av Irakkriget.

av Inter Press Service

övers IT

2 januari, 2012

Democracy Now! Återblick år 2011

Filed under: Afghanistan,Afrika,Egypten,ekonomi,Fred,Irak,Iran,Israel,kvinnor,Libyen,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Palestina,Ryssland,terrorism,USA — ingrid @ 16:00

28 december, 2011

Usa ber enträget Pakistan om mer information

Filed under: Afghanistan,drönare,Irak,Iran,krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,talibaner,USA,vapen — ingrid @ 11:57

 

USA ber enträget Pakistan om mer information
USAs militäranställda har legat på Pakistan att regelbundet ge ut hemlig militär information om pakistanska anläggningar och installationer längs den afghanska gränsen.

Befälhavaren för Usas Centralkommando general James Mattis kom i måndags med den uppmaning som följt på händelsen den 26 nov, där NATOhelikoptrar och stridsflygplan attackerade två militära gränsposteringar i nordvästra Pakistan och dödade 24 pakistanska soldater.

“Det starkaste man får med sig från den här händelsen är det fundamentala faktum, att vi blir tvingade till en förbättrad koordination vid gränsen”, förklarade Mattis i ett uttalande.

Samtidigt efterlyste han upprättandet av en delad databas mellan de båda länderna och menade att en ökad information hade kunnat hjälpa NATOs styrkor i Pakistan mot liknande händelser.

Dessutom beordrade Mattis ISAF att finna på vägar till förbättring av sin relation med Irans regering i Islamabad. Brigadgeneral Stephen Clark inom flyget har lett en utrening om förra månadens händelse, och sa på torsdagen att USAs styrkor bar ett visst ansvar för dessa dödsfall, eftersom man förlitat sig på fel kartor och varit omedvetna om var Pakistans gränsposteringar befunnit sig och av misstag erbjudit fel placering av trupperna.

Undersökningen framhöll emellertid att Usas styrkor ”agerat i självförsvar och med lämplig styrka efter att ha blivit beskjutna” och att ”där inte fanns någon medveten vilja att sikta in sig mot personer eller platser kända som delar av Pakistans militär eller att medvetet bibringa felaktig destination till de pakistanska tjänstemännen”.

Pakistans militär avfärdade undersökningen och sa att man inte “går med på vad US/NATOs undersökning kommit fram till, så som den rapporterats i media.”

De pakistanska tjänstemännen anklagar de Usa-ledda styrkorna för att medvetet ha utfört flyganfall från själva Afghanistan. President Barack Obama har sänt sina kondoleanser inför dessa som dödats i attacken, men har underlåtit att gå ut med en officiell ursäkt.

Pakistan beslutade stoppa dessa konvojer med förnödenheter till de Usa-ledda utländska soldaterna i Afghanistan som hämnd för deras dödliga flygattacker. Detta sker medan de utländska styrkorna i Afghanistan får förlita sig starkt till den pakistanska försörjningsleden in mot landets stängda gräns.

Usa-ledda plan och helikoptrar har under de gångna månaderna i ökad grad gjort intrång i Pakistans luftrum. Usa påstår att dess lufträder siktar in sig mot de militanter som korsar pakistanska gränsen till Afghanistan. Men lokala bybor säger att civila är de som utgör de största offren i dessa förbjudna attacker.

PM/MYA/HJL

övers ingrid Ternert

Older Posts »

Powered by WordPress