Fredskoalitionen Göteborg

20 februari, 2010

Kriget i Afghanistan – en strid om naturresurser

Sparat under: Afghanistan, NATO, USA, krig, olja — ingrid @ 4:07

av Mikael Nyberg  Aftonbladet 19 feb 2010

Vitala värden står på spel i Afghanistan, meddelade president Hamid Karzai nyligen: Afghanistan? Ett av världens fattigaste länder sitter på mineral- och petroleumreserver värda uppskattningsvis 1000 miljarder dollar.

För beräkningen står den amerikanska regeringens organ för geologiska undersökningar. Till en kostnad av 17 miljoner dollar har USA i flera år kartlagt Afghanistans tillgångar.

Ängslan över tillförseln av strategiska råvaror var påtaglig redan när USA gick till krig i Vietnam. Då var bilarna ännu förhållandevis enkla konstruktioner. Idag kan en bil innehålla upp till 39 olika mineraler, varav flera sällsynta. På samma sätt med mobiltelefoner och andra nymodigheter: de kräver ofta råvaror som bara går att utvinna på enstaka platser på jorden.

USAs nationella forskningsråd varnar för att detta kan ”utsätta en rad industrier i USA för politiska, ekonomiska och andra risker”. I ängslans epicentrum är oljan och naturgasen. Just som miljöminister Andreas Carlgren förberedde sig för klimattoppmötet i Köpenhamn for Maud Olofsson och Carl Bildt till Washington för att å EU:s vägnar tala om energisäkerhet, det vill säga tillförseln av bränsle till en bensinångande rikevärldskapitalism.

De två parterna bildade ett organ för samråd i energifrågor, EU-US Energy Council. Maud Olofsson lanserade projektet som en räddning ur klimatkrisen med ”ett klart fokus på affärsmöjligheter”. Det talades om biobränslen, koldioxidlagring och kärnkraft. Men Richard Morningstar, Hillary Clintons sändebud för euroasiatisk energi, angav utgångspunkten- inte klimathotet utan energisäkerheten. USA och EU ska samordna sina strävanden, ”i synnerhet pipelinepolitiken i Kaukasus och Centralasien”.

Parterna har föresatt sig att främja ”öppna, stabila och icke-diskriminerande globala energimarknader”, det vill säga fri tillgång för de egna olje- och energibolagen till kvarvarande reserver av fossilt bränsle. USA och EU ska också heter det, göra transportvägar och annan infrastruktur säkrare.

Dessa omsorger om fossilkapitalismens drivmedel avtecknar sig inte i nyhetsinslagen om Afghanistan och andra konflikthärdar. Där handlar det om krig mot terrorism och insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Pipelinepolitiken och jakten efter de begärliga råvarorna löper vidare i det fördolda.

I somras drog EU med USA:s tillskyndan igång bygget av en 330 mil lång gasledning från Kaspiska havet över Turkiet upp genom Centraleuropa. Nabucco, som projektet kallas, syftar till att minska unionens beroende av rysk naturgas och ryska rörledningar. Men det är osäkert om det går att fylla ledningen men kalkylerad mängd råvara. Turkmenistan, den tilltänkta storleverantören, exporterar redan gas till Ryssland och invigde nyss en ledning till Kina.

Det naturliga vore att fylla rören med gas från Iran, men det är inte aktuellt, slår ambassadör Morningstar fast: ”… vi har inga planer på medverkan från Iran i detta projekt nu eller i framtiden”. Så länge Iran liksom tidigare Irak ställer till förtret för USA i Mellanöstern ska den ekonomiska blockaden bestå.

Iran saknar inte alternativ. Olja går till Indien och Kina, och en gasledning till centrala Pakistan – och kanske vidare till Indien – är kontrakterad. USA ser i detta ett strategiskt hot. Ett skäl för avtalet med Indien 2005 om kärnenergin var just att minska det indiska intresset för import av bränsle från Iran.

USA har också aktualiserat planerna på en gasledning från Turkmenistan genom Afghanistan till Pakistan och Indien, ett projekt som talibanregeringen i Kabul tackade nej till i augusti 2001 efter förhandlingar med amerikanska Unocal.

USA har i Afghanistan ”grundläggande strategiska intressen” som sträcker sig långt utöver kampen mot terrorismen, förklarade USA:s biträdande utrikesminister Richard Bouchner när ett avtal om ledningen till slut kom till stånd i juni 2008. 1999 genomdrev USA en utvidgning av Natos uppgifter.

De allierade ska nu inte bistå varandra militärt bara vid angrepp utifrån utan också vid ”andra risker av omfattande slag” såsom ”störningar av tillförseln av vitala resurser”. Under denna flagg krigar fredsfrämjarna i Mazar-i-Sharif.

9 februari, 2010

Det irakiska motståndet – och det afghanska

Sparat under: Afghanistan, Irak, USA, krig, nya, olja — ingrid @ 5:38

9mars2

 An Arab Woman Blues
av  Layla Anwar 7 feb

‘Jag känner mig ganska skyldig att ha underskattat det fantastiska motstånd som finns i Irak. Det är inte mycket till ursäkt…ok kanske…men inte helt…

 Två saker fick mig att öppna ögonen…

En är videon ‘The war within’ om amerikansk ”combat stress” eller PTSD, som jag varmt rekommenderar.

Det finns många vinklingar i videon. Jag vill särskilt trycka på det irakiska motståndet mot ockupanterna. Det finns ingen media som beskriver det, men däremot vittnesmål från amerikanska soldater som lider av ‘krigsstress’ PSD.

För det andra är informationen på Icasualties webbsida upprättad av en amerikan vid namn Michael White. På denna webbsida finns två tabeller: En för Irak och den andra för Afghanistan.

I Irak är upp till dags datum de ”officiellt” stupade bland ockupanterna, USAs och andras från 2003 och fram till nu 4693. I Afghanistan är de ”officiellt”, USAs och andras (bland ockupanterna) stupade från 2001 till idag 1625.

Dessa siffror ledde mig till följande

1) USAs ockupation av Afghanistan har pågått två år längre än den i Irak och för ockupanterna inneburit färre stupade.

2) I Irak har det funnits fler anfallsvågor med mycket mer amerikanska och andra trupper på plats än i Afghanistan. Ett tag var det totala antalet i Irak 650 000 trupper och annan personal. (US/UK/kontraktanställda/specialstyrkor etc)

3) I Irak har det varit och är inte mindre än 13 underrättelsetjänster (spionnätverk) som arbetar för olika länder.

4) I Irak finns 43 väpnade milisgrupper knutna till sekteristiska shiapartier.

5) I Irak finns 126 ”kontraktsanställda” och ”säkerhetsbolag”.

6) I Irak finns ett mycket större antal döda, lemlästade och människor i exil än i varje annat ockuperat land.

7) I Irak finns en geografi – Irak som till största delen är ett ”platt” land förutom i de norra delarna, vilka kurderna kontrollerar. Alltså är där ur militär utgångspunkt mycket lättare att upptäcka ”fienden” jämfört med Afghanistan med sin bergiga natur.

8) I Afghanistan finns inte som i Irak några shiadödsskvadroner, ingen Al-Qaida, ingen öppen iransk inblandning (som Qudsbrigaderna och andra iranska specialförband) .

9) I Afghanistan fanns/finns ingen etnisk/sekteristisk rensning som har funnits i Irak.

10) I Afghanistan finns inga kurder uppbackade av Israel som de i Irak.

11) I Afghanistan finns inget nämnvärt antal kristna och andra minoriteter som det gör i Irak, så är t.ex Afghanistan mer homogent än Irak.

12) I Afghanistan finns inga oljefält och inte världens näst största oljereserv som det finns i Irak.

Och så kan man hålla på och hålla på…om utvecklingsnivåer, infrastruktur, statliga institutioner, arméer, industrier, utbildning, historia etc….

Det finns INTE någon komparativ studie mellan Irak och Afghanistan.

Poängen är denna

När mainstreammedia talar om det afghanska motståndet, refererar man till dessa som talibaner och ”terrorister.” Gå sedan tillbaka till antalet stupade jag nämnt tidigare…under beaktande av de punkter jag radat upp…

 

 

Övers Ingrid Ternert

 

Har sedan kriget bott tre gånger i Bagdad tillsammans ca 9 mån

8 februari, 2010

USA startar Fallujaliknande anfall i Afghanistan

Sparat under: Afghanistan, Mänskliga Rättigheter, NATO, Sverige, ekonomi, krig, olja — ingrid @ 5:25

 

Afghanistan-Another forgotten people 
US to launch Fallujah-style attack in Afghanistan
Bill Van Auken WSWS 6 feb 2010
Då amerikanska och brittiska trupper förbereder en attack i staden Marjah i Afghanistans Helmandprovins, jämför militära ledare och media öppet denna operation med den belägring 2004 som riktades mot Falluja i ett av Irakkrigets blodigaste krigsbrott.

Operationen i den centrala Helmandprovinsen, som länge stått för ett intensivt motstånd mot den USAledda ockupationen, innebär den största militära offensiv som ägt rum alltsedan Washington invaderade landet i oktober 2001. Åtminstone 15 000 trupper ska starta en belägring av denna stad med sina 80 000 invånare i Helmandfloddalen, vilken USAmilitären betecknar som ett starkt fäste för talibanerna.

Totalt 125 000 människor bor i Marjahdistriktet, detta jordbrukscentrum 120 mil väst om Kabul. Befolkningen har har blivit utökad med de afghanska bybor som förra sommaren flydde, då de hade  ockuperats av amerikanska marinkårssoldater genom president Barack Obamas order, kort efter att han blivit president, om att sända 21000 fler trupper till Afghanistan.

USAs marinkårssoldater släpptes lösa i en våldsam militär attack med förväntat resultat, frustrerade och arga över de dödsoffer som man lidit genom denna osynliga fiende, vilken var i stånd till attack och därefter smälta in i lokalbefolkningen.

Brigadgeneral Larry Nicholson, ledare för den amerikanska marinkåren i södra Afghanistan, har beskrivit den karaktären på den stundande offensiven. I staden Marjah hade man tre val. ”Ett var att stanna och kämpa och förmodlingen dö,” sa han. ”Det andra var att skipa fred med regeringen och återigen inlemmas i samhället.” Det tredje skulle vara försök att undkomma, ”i vilket fall har vi ändå en del folk där ute som väntar på dom.”

”Vi kommer att gå in brett,” sa Nicholson, befälhavare för andra marinkårsbrigaden. ”Jag väntar mig ingen jysst match,” tillade han.

Det är i högsta grad ett ovanligt drag, då USAs befälhavare offentligt gått ut med sina planer för offensiven. ”Det är lite okonventionellt att göra det på det här sättet, men det ger alla en chans att tänka igenom vad de gör, innan man plötsligt under svarta natten drabbas av vår offensiv,” sa general Stanley McChrystal, USAs överbefälhavare i Afghanistan.

Intentionen med att avslöja målet för den kommande offensiven är att låta civila fly innan marinkåren går in. Den erbjuder också ett förebyggande alibi för offensiven, genom att utmåla de som inte lyckas beakta varningen som stenhårda talibaner vilka förtjänar döden.

Stratfor, en militär webbsida för underrättelser med nära band till USAs statsapparat, rapporterade i torsdags att ”anfallet verkar innebära att man spärrar av området, vilket gör att många av de krigare som är avsedda till försvar antagligen kommer att kämpa fram tills de stupar eller ger sig.”

Artikeln fortsätter: ”Med anfallet i kroppen mot irakiska Falluja och Ramadi, är marinkåren van vid denna typ av stormning av tätorter.” Vad är ‘rekordet’ för överfall av ‘detta slag’?

Marinkårens överfall på Falluja i november 2004 förvandlade det mesta av denna stad med sina 300 000 invånare till ruiner, medan stridsflyget fällde tusentals ton av sin explosiva last och stridshelikoptrar och tanks avfyrade missiler in i byggnader och pepprade området med stridsvagnseld..

Det amerikanska militärkommandot påstod sig ha dödat 2 000 ”motståndsmän”, men det verkliga dödstalet förblir okänt. De civila som blev kvar i staden utsattes för samma bombningar.

En del blev skjutna till döds under de räder som följde och andra dödades under flykt. Sårade krigare avrättades summariskt och sjukvårdsanläggningar utsattes för militärattacker. Alla de som bodde i staden nekades mat, vatten och elektricitet under mer än 10 dagar.

Operationen mot Fallujas befolkning var en grym uppvisning i kollektiv bestraffning för morden på fyra legosoldater från Blackwater och stadens segdragna motstånd mot ockupationen.

Den förkroppsligade hela krigets kriminella natur och karaktäriserades av oupphörliga och stora krigsbrott. Om USAs militära ledare förbereder en liknande operation i Afghanistan och av liknande skäl, kommer staden Marjah att övergå till ett dödsläger.

Som i Falluja spelar hämnden roll. USAs militära styrkor har fått uppleva en upptrappning av antalet stupade det gångna året, alltmedan CIA blev föremål för en förödmjukande attack under slutet av december, vilken kom att lämna sju av dess agenter döda vid den afghanska gränsen.

I Afghanistan liksom i Irak betraktar det amerikanska militärkommandot det som viktigt, att i de tättbefolkade områden, betraktade som välkända centrum för motståndet, sända ut budskapet till hela landet om att det är lönlöst med motstånd och att det kommer att bemötas med slakt och förödelse.

Denna blodspillan rättfärdigar man officiellt i namn av ett evigt krig mot terrorismen. Bakom denna proganda, vilken liksom i Irak driver kriget, ligger försöket av Amerikas styrande elit att motverka USAkapitalismens kris genom denna styrkedemonstration och intagande av strategiska positioner i Persiska Viken och CentralAsien, båda centrum för väldiga energireserver.

För ett år sedan då Barack Obama kom in i Vita Huset, fanns bland breda lager inom det amerikanska folket hopp om att hans installation skulle kunna vända sådana ord som Falluja, Abu Ghraib, Guantánamo, Blackwater, tortyr och illegala flygtransporter i detta det mörka, skamliga och samtidigt slutna kapitlet i USAs historia.

Förberedelsen för Marjahoffensiven understryker endast att långt ifrån att avslutas, Bushregimens kriminalitet istället fortsätter och en eskalering äger rum under denna demokratiska president.

Idag finns fler USAtrupper utplacerade utomlands i koloniala krig och ockupationer än under Busheran och dödandet har spritt sig från Irak och Afghanistan till Pakistan och Jemen. Obama-administrationen begär nu $322 miljarder för de båda pågående krigen och ockupationerna, en siffra som utan tvekan kommer att öka i och med kommande äskande om ”tilläggs”anslag.

Denna förväntade förespråkare för ”hopp” och ”förändring” har nu alltmer övergått till att utgöra en del av det det politiska etablissimangets och den militära underrättelsetjänstens handplockade kandidat. Denna kandidat  som velat få igång vissa taktiska politiska förändringar, men samtidigt fortsätter med militarismen utomlands och ett hänsynslöst angrepp mot landets egen arbetarklass.

Det vanliga amerikanska folket kan inte i fortsättningen acceptera en ny omgång krigsbrott begångna i sitt eget namn. Kravet på ett omedelbart och villkorslöst bortdragande av de amerikanska och andra utländska trupperna från Afghanistan måste kopplas till en politisk offensiv mot Obamaadministrationen och den finansoligarki som han försvarar.

 

 

övers Ingrid Ternert

6 februari, 2010

Afghanistan – landet fullt av naturrikedomar

Sparat under: Afghanistan, Kina, Miljö, USA, krig, olja — ingrid @ 4:08

AFGHANSK vallokal AFP 31 jan 2010  President Hamid Karzai i Afghanistan, en av världens fattigaste länder, har nyligen sagt att landet förfogar över mineral- och petroleumreserver till ett värde av omkring en triljon dollar.

Många har dessutom undrat varför det är så intressant att kriga i Afghanistan – och det klassiska svaret har då varit att därifrån kom de terrorister som låg bakom 9/11.

Nåja, Osama bin Laden var en djupt religiös man från Saudiarabien med en välbärgad far i oljebranchen i god kontakt  med amerikanarna .

 Att Afghanistan i sig varit föremål för ett så stort stormaktsintresse handlar inte bara om detta, utan också om landets egna stora oljefyndigheter, där talibanerna hindrat en sedan länge projekterad oljeledning genom landet.

Den skall bl.a gå ner till en utskeppningshamn i norra Pakistan, ett projekt som den av al Qaida i Pakistan mördade västvänliga Benazir Bhutto stödde. Projektet har alltså legat i träda.

Det man heller inte talar om och ännu inte har utvunnit är landets enorma guldfyndigheter, vilka bara de hade kunnat göra landet rikt. För att inte tala om smaragdfyndigheter, och att där också finns uran.

Afghanistan, en av världens fattigaste länder, sitter på mineral och oljereserver till ett värde av en triljon dollar, sa president Hamid Karzai i söndags.

Den krigsdrabbade nationen kunde ha blivit en av världens rikaste, bara man fått hjälp till utvinning av sina geologiska fyndigheterits, sa Karzai till reportrarna. ”Jag har goda nyheter till afghanerna. De siffror vi nu kommit fram till visar, att våra mineralfyndigheter är värda tusen miljarder dollar –inte tusen miljoner dollar, utan tusen miljarder”, förklarade han.

Karzai sa att uppskattningen baseras på en utredning gjord av amerikanska geologiska undersökningar (USGS), som skall  ligga färdiga inom ”ett par månader”. USGS är amerikanska regeringens vetenskapliga byrå, vilken för 17 miljoner dollar i ett antal år nu arbetat med en kartläggning, sa Karzai.

Trots att Afghanistan inte är känt för att vara ett resursrikt land, har man stora fyndigheter av koppar, järn, guld och krom, såväl som naturgas, olja och ädla och halvädla stenar. Endast en liten del har blivit exploaterat, eftersom landet under 30 år har varit inblandat i konflikter och ett brutalt motståndskrig mot islamistrebeller ledda av talibaner.

Mer än 100 000 utländska trupper under USA-och NATOkommando bekämpar motståndsmän och 40 000 fler är tänkta att sättas in under året. Kina och Indien har gett bud på kontrakt för gruvbrytning, medan kineserna vunnit ett kopparkontrakt. Kontraktet på en järnfyndighet ska bjudas ut senare i år .

År 2007  undertecknade den kinesiska statsägda metallgianten Metallurgical Group Corporation (MCC) ett tre-miljard dollarkontrakt för utvinning av Aynak koppargruva — en av världens största — under de kommande 30 åren. 1974 då man första gången upptäckt fyndigheten 3 mil söder om Kabul i Logarprovinsen,  beräknade man att den skulle innehålla 11.3 miljoner ton koppar.

Nu lägger man bud på Hajigakgruvans järnfyndighet i Bamiyanprovinsen norr om Kabul, där en kinesisk och ett halvt dussin indiska firmor är inblandade. Kontrakten gäller utvinning av nästan två miljarder ton höggradig malm inklusive bearbetning, nersmältning, stål- och elproduktion.

 

 

övers Ingrid Ternert

4 januari, 2010

Layla Anwar – ‘Livet och mina prioriteringar var att förbli i Irak’

Sparat under: FN, Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, ekonomi, krig, olja — ingrid @ 4:43

arabwoman-wasmaalagha

Ockuperat, våldtaget, ödelagt – Irak har ännu mer prioritet, just för att det INTE skildras i vare sig mainstream- eller ‘alternativ’ media.Men det är ett ämne jag kommer att gräva fram mer ur djupet till någon blogg i framtiden, för denna TYSTNAD om Irak är i sig själv kriminell.Jag ska bara inte förlora tråden och i vetskap om att de flesta av era tankar där ute ligger på en 10årings nivå, skall jag hålla mig kort, men vänlig. OK kanske inte så gullig…men bara så där kort och torr som möjligt, precis som ni gillar.

Jag ska lägga fram några torra punkter- inte för att någon särskild mängd skulle ha förmåga att göra skillnad – men läs ändå det här från det ”Nya” Irak.

En studie om fattigdomen i Irak alltsedan 2003, vilken universitetet i Babel har publicerat visar på häpnadsväckande siffror om fattigdomen i Irak.

av  Layla Anwar

Som ni kanske vet, finns det i grova drag två typer av fattigdomsindex – absolut och relativ. De av ekonomer överenskomna definitionerna för dessa båda typer är

1) absolut fattigdom där någon lever på mindre än 2$ om dagen.

2) relativ fattigdom beräknas å andra sidan utifrån välståndet inom befolkningen. Olikheterna i välstånd kopplas till andra indikatorer som t.ex inflation, anställningsnivå etc… Jag kommer inte att lägga tonvikten på hur de värderas…bara indikera en grov uppfattning vad fattigdom egentligen är.

Den senaste akademiska publikationen om detta slår fast att 10 miljoner irakier, i huvudsak över 30% av den totala befolkningen, lever i ABSOLUT FATTIGDOM (mindre än 2$ per dag) alltsedan år 2003. Huvuddelen av de yngre – den generation som är under 30 år, är det segment av befolkningen som man anser tillhöra den mest produktiva åldersgruppen.

Det finns flera orsaker till fattigdom

1) OCKUPATION och våld framkallar en mängd utarmade människor — änkor, föräldralösa barn och 2 miljoner utflyttade människor utomlands.

2) MISSLYCKADE återuppbyggnadsansträngningar, t.ex konsten att genom projekt skapa jobb.

3) MISSHUSHÅLLNING av resurser beroende på KORRUPTION och brist på erfarna kadrer, teknokrater, professionella (shias förfalskade universitetsexamina – sekteristgöromål tas här inte med)

4) PRIVATISERING av statlig industri/affärsverksamhet vilket betyder STÄNGNING av och minskning av arbetare, utan möjlighet till återanställning någon annanstans…

5) IMPORT av gods som en följd av den privatisering man starkt måste förlita sig på, vilket i sin tur stryper LOKAL tillverkning och slutlig stängning av dessa företag.

6) Till yttermera visso, majoritetens oupphörliga korruption— sekterist-shia, kurder, nickedocks-regering, de omåttliga löner och löneförmåner som nickedockorna har, de som sitter i parlament, partier och miliser, vilket i mångt och mycket bidragit till en ojämlikhet i fördelning av välfärd kopplad till en massiv misshushållning av landets resurser, vilket har lett till en inflation, som i sin tur  skapar denna elakartade fattigdomscykel.

7)  Arbetslösheten ligger på ca 50% (den officiella siffran är 30%), utan möjlighet att hitta ett arbete. Beroende på dessa punkter sväller ett absolut fattigdomstal, och irakiska ekonomer väntar sig att trenden ÖKAR under kommande år.

8)En annan faktor att överväga är den sedan 2003 totala frånvaron av sociala institutioner och försäkrings/pensionsscheman som kan användas till att garantera en minilön till dem utan jobb.

9) Något att inte förlora ur sikte är att ovanstående utveckling slagit rot i en allaredan känslig terräng.. den trängde sig in i ett samhälle som redan massakrerats under 13 år av sanktioner och ett embargo som det ‘civiliserade’ Väst infört.

10) Ett misslyckat utbildningssystem genom brist på en nödvändig betalningsförmåga (korruption, sekterism, brist på arbetskraft genom emigration i exil, dödande av akademiker och lärare..) plus en kronisk brist på säkerhet genom våld och fattigdom.

 Vilket betyder att den alltmer bristande läskunnigheten (som inte existerat under Saddams regim) och bedrövliga undervisning, kom att öka arbetslöshets/fattigdomscykeln och förstärka den ändå mer…
KONSEKVENSERNA – sidoeffekterna om man tänker på den här sortens fattigdom, har ökat de mycket allvarliga och grava SOCIALA problemen, nämligen…

- Brottslighet – kidnappningar för pengar
- Mänsklig trafficking – kvinnor, barn
- Prostitution
- Drogberoende
- Organhandel

 

För att bara nämna några få…

Glöm inte att Irak har den näst största oljereserven i världen. O God, vad har ni gjort mot Irak NI BASTARDER. Vad har ni gjort mot Irak!!

 

övers Ingrid Ternert

14 december, 2009

Obama W Bush

Sparat under: Afghanistan, Irak, Irak, Mänskliga Rättigheter, NATO, USA, krig, olja, terrorism — ingrid @ 4:53

allyouneedislove

 11 dec 2009  av L Anwar 
Obama W Bush Det är Obamas verkliga namn. Glöm Barack the Hussein…

 

Det namnet myntades av en smart skribent för the New Statesman vid namn Mehdi Hassan, dessutom ett mycket lämpligt namn. Det var då Obama fick Nobels ”Fred” Pris, denna ”fredsmäklare” från Väst som stått för ett slående försvar av fler amerikanska krigsmånglare, mord och röveri…Denne förklarade nu att ”Ondskan kraftfullt” bör  motarbetas

 

En oklar ståndpunkt i hälarna på hans andliga fader Bush- ”Jag ser världen som den är och kan inte förbli overksam i ljuset av de hot som riktas mot det amerikanska folket,” sa han till publiken i Oslo. ”För ta inte miste: Ondskan finns ute i världen.”

 

En passionerat orerande om kravet på mer, mer och mer nödvändig amerikansk ”moral” och ”självförsvar”. Med en truppökning på över 30 000 fler amerikanska ”modiga pojkar”,  läs torterare, mördare och våldtäktsmän till Afghanistan, står nu klart vad denna charlatan som prisas av den amerikanska ”vänstern” menar med Ondska.

 

Under tiden ligger Robert Gates, djävulens hjälpreda, däruppe  i Kirkuk Irak och trycker på för de amerikanska trupperna om denna betydande och kritiska uppgift. Och dessutom att förklara för de amerikanska mördarna, att missionen fortfarande är ”kritisk” och levande i detta land i ruiner.

 

I denna offentliga bordell våldför sig under tiden 44 oljebolag på på vårt ”självförsvar” och vår ”moral”, då ännu mer irakisk olja ska gå under auktion… Det har ändå legat decennier av hårt arbete bakom deras nationalisering  och att säkra våra resurser för att utveckla landet som en suverän nation. 

 

Irak nationaliserade sin olja efter att ha sparkat ut de eländiga britterna och nu är vi tillbaka på ruta ett. Amerikanskt självförsvar? Amerikansk moralitet?

Såra, stjäla och döda…Afghanistan, Irak och nu Pakistan.

Tusentals oskyldiga civila har blivit mördade genom deras lögner…tusentals flyktingar, tusentals tortyrfall, tusentals liv förstörda, för evigt ödelagda av ert så-kallede ”självförsvar” och er moral.

Vilken moral?

Ni är en OMORALISK nation, som har förlorat ert samvete och er själ. Något som egentligen aldrig funnits. Ja, det finns ONDSKA i världen och inkarnationen av huvudet på denna lever i Amerika.

 

Obama WBush fick Nobels Fredspris av krigsmånglarna och förklarade- ”Att säga våld ibland är nödvändigt är ingen cynism, det är att erkänna historien.”

 

Du har så rätt Obama WBush – ”Styrka är att erkänna Historien”, och det är det enda språkbruk som man borde utnyttja  i samband med Ondska. Eftersom man ”kraftfullt borde motarbeta ondskan”

 

Det är förbaskat rätt

 

 

övers Ingrid Ternert

 

11 december, 2009

Nu eller aldrig för Big Oil i Irak

Sparat under: Irak, USA, ekonomi, olja — ingrid @ 21:08

BanksyWelcome

Now or never for Big Oil in Iraq

analys av Simon Webb

Bagdad 10 dec  09

BAGHDAD (Reuters) – Irak auktionerar ut några av världens återstående otappade oljefältreserver, vilket gett upphov till en stark konkurren mellan världens stora energijättar för tillgång till Mellanösterns billiga energireserver. 

 

Irak har världens tredje största oljereserv. Dess kvalitet gör den billig att pumpa upp– och kan nu erbjuda ett unikt tillfälle  för oljejättarna.

 

Detta är en av de största oljeauktioner som någonsin ägt rum, med ungefär samma utbjudna reserver som finns i all den olja som OPEC-medlemmen Libyen äger.

 

 Iraks andra budgivning sedan den USAledda invasionen år 2003 erbjuder den sista av Iraks oljefältgiganter, vilket gör att  Big Oils mäktigaste förhandlare känner sig pressade att lämna scenen med ett kontrakt. Detta kan utgöra deras sista chans att säkra tillgången till miljarder fat lättåtkomlig olja. 

 

”För de bolag som är involverade är detta grejen,” sa Alex Munton, analytiker vid konsultbolaget Wood Mackenzie. ”Rond 1 och 2 täcker i stor utsträckning  Iraks största oljefält”.

 

Det finns ingen rond tre. De bolag som inte lyckades vinna några kontrakt i den första ronden, verkar vara de som har tryckt på hårdast. Bland de som hittills varit tomhänta befann sig USAjätten Chevron (CVX.N) och Frankrikes Total TOTF.PA. Dessa har följts åt och Total har sagt att man tänker lägga ett bud på Majnoon, en av de jättelika fält som nu bjuds ut. 

 

Rysslands Lukoil (LKOH.MM) och USAs Conoco Phillips (COP.N) förväntas bjuda på någon av de andra  jättarna, ´West Qurna fas två’. Dessa två har förlorat mot Exxon Mobil (XOM.N) och Royal Dutch Shell (RDSa.L) under den första tävlingsronden för West Qurna fas ett.

 

Både Total och Lukoil har förhandlat om rätten till utvinning av dessa fält under Saddam Hussein. Det kunde ha gett dem en fördel i inhämtningen av kunskap om reserverna, men deras konsortium möter toppkonkurrens från de andra 40 bolag, som deltar i kapplöpningen.

Kapplöpning till startlinjen

Tanken bland de oljebolag som går in i denna andra budgivning är markant skild från den första omgång som har ägt rum i juni, då bara ett enda kontrakt gick till BP (BP.L) och Kinas CNPC.

 

Men kontraktvillkoren har varit oklara. Oljebolagen har inte haft en tanke på den avgift, som de behövde betala till Baghdad och de lagliga, säkerhetsmässiga och politiska risker som man tog, vilka ansågs så höga att också några av de största bolagen hållit sig utanför denna budgivning. Men då BP och CNPC slumpade ut sina slutliga villkor,  kom kontraktmodellen att bli mer attraktiv för andra bolag, vilka då återupptog de uppgörelser, som man tidigare hade tillbakavisat.

 

”Det finns en känsla av att det kommer att bli en väldig konkurrens,” sa Raad Alkadiri, ledare för ’Global riskbedömning’ vid den  Washington-baserade konsultfirman PFC Energy.

 

”Utländska företag är mer införstådda med den irakiska regeringen och vice versa. Slutsatsen är att de massiva reserverna är med i spelet och att dessa oljebolag önskar delta. Det kommer att bli en intensiv kamp.”

 

Förändringar i reglerna för budgivning

Förändringar i reglerna för budgivningen verkade göra tävlingen än tuffare. Man skulle i budgivningen lägga större vikt vid avgiften per fat  än produktionshastigheten. Baghdad ändrade reglerna på grund av oro för att budgivarna skulle ha ökat produktionsmålet under den första ronden.

 - ”Det är en mycket stor förändring”, sa chefen för ett västligt oljebolag. -”Detta betyder att det blir en ren tävling baserad på avgiften.  Jag tror det blir målfoto. De kommer att ligga mycket tätt och tävlingen blir verkligen väldigt tuff.”

 

 Med en dylik stark tävling verkar villkoren bli lika tuffa som i den första ronden. Baghdad kan komma överens om lite högre avgifter än $2 per fat, eftersom fälten mestadels är outnyttjade, man behöver alltså lägga ner mer arbete på att exploatera dom. Men oljebolagen kommer inte att vänta sig så  mycket bättre marginaler. ”Jag tvivlar på att det kommer att bli mycket bättre än $2-$4 per fat,” sa en observatör från den irakiska oljeindustrin.

RISKER, INGEN TÄVLAN

Stora risker återstår för de bolag som kommer att teckna irakiska kontrakt. Planerna på att genomdriva en ny oljelag har i åratal varit försenade beroende på politiska dispyter, vilka lämnat kvar möjligheten för efterkommande regeringar att kunna riva upp kontrakt. Ändå är det inte troligt att några bolag blir färdiga innan valen i mars.

 

De skulle alltså inte ha blivit skyldiga att göra någon investering före valet och har lite att förlora på att bjuda. Även om villkoren sedan dess skulle ha kunnat ändras, hade bolagen varit i en mycket mer kraftfull position med en preliminär uppgörelse.

 

”Den legala risken år oerhörd,” förklarade Samuel Ciszuk, energianalytiker från Mellanöstern inom IHS Global Insight. ”Det finns ingen regelrätt lag, så man är i realiteten hänvisad till regeringens underlag. Men bolagen kommer i vilket fall som helst ge sig in i spelet och lägga ett bud. Det kostar ingenting, så det är lika bra att redan nu börja röra på sig.”

 

Majnoon, West Qurna, East Baghdad och Halfaya är de fält som är allra störst i budgivningen och kommer sannolikt också att dra till sig mest konkurrans och bud från ‘Big Oil’. 

 

De övriga sex fält man kunnat bjuda på har varit mycket mindre och skulle sannolikt kunna locka budgivare från nationella oljebolag och mindre kvalificerade företag. Vilket utgör en kompletterande rapportering från Ahmed Rasheed.

 

 

övers

Ingrid Ternert

12 november, 2009

Det stora farliga spelet om Kirkuks olja

Sparat under: Irak, Irak, Miljö, ekonomi, olja, religion — ingrid @ 8:20

3vån-mesopotamia_krigsfigurdekor

 

av Wajdi Anwar Mardan

Vet ni att Israels kommando-och operationscenter för målinriktade avrättningar finns i Kirkuk och vet förresten irakerna att israelerna idag är snabba att köpa upp egendom i Kirkuk?

Svaret på frågan i tidningen ‘Jordanian Daily Al-Dustur’ för någon vecka sedan skrevs av journalisten HayatHAttiyah och började med: Israeliska judar av irakiskt ursprung återvänder i stora skaror till Irak och slår sig särskilt ner i Kirkuk, där de köper upp all möjlig egendom. Journalisten ställer nu frågan-

Varför just Kirkuk?

Författaren Wajdi Anwar Mardan säger: Innan vi svarar på journalistens fråga, behöver vi informera läsarna om att detta INTE är någon information.

Han fortsätter med att säga: Efter 9 April 2003, dagen för ockupationen av Baghdad, anlände ett stort antal israeliska Mossadagenter till Irak under flera pseudoföretag, varav det största hette The Rafidain Company.

 

I den första omgången kom 900 sraeliska spioner. De ansvarade för att sätta upp särskilda enheter för riktade avrättningar av irakiska kadrer, politiska personer och militär personal såväl som irakiska vetenskapsmän och akademiker. Bara på ett år blev tex 1000 irakiska vetenskapsmän mördade.

 

Av de 950 israeliska agenterna flyttade 450 från Baghdad till Kirkuk. För närvarande är de inrättade i ett hus i förorterna till staden. Bland dessa agenter fanns en grupp kurder som tränats av CIA. De hade 1996 flugits  från Norra Irak till ön Guam för militär träning.

 

De flesta av dessa agenter talar flytande engelska och arabiska med irakisk accent. Sedan början av 2009 köpte de in egendom i Kirkuk med omgivningar: land, jordbruksmark, hus och kontorsbyggnader.

 

Förutom detta och mer ändå har denna grupp fortsatt med riktade avrättningar av turkmenska och arabiska personligheter, inklusive vissa kurder, plus bombningen av Kirkuk och det norra Irak.

 

Norra Irak – De hemliga israeliska operationerna håller för övrigt fortfarande på, där och i Babel. (Alltså vid sidan om de hemliga iranska operationerna)

 

Författaren W.A.Mardan ställer därefter frågan: Varför Kirkuk? Han ger mer än en förklaring…

 

1) Först en historielektion: Under babylonsk tid förstörde Nebudkadnessar år 576 BC den hebreiska staden i söder (Judén/Jerusalem) och tog 50 000 judar tillfånga upp till Babylon.

 

På sin väg dit passerade han Kirkuk, som då var en strategisk väg, samma som den persiska kung Darius och hans armé som blev besegrad av makedonska Alexander i slaget i Erbil- vilket är ett gammalt assyriskt ord för fyra portar- alltså inget kurdiskt med det namnet.

 

När Nebudkadnessarr hade anlänt till Kirkuk, som hette Karkuk under mesopotamsk tid, såg han tre kullar på den östra stranden av floden, ganska nära varandra. Nedbudkadnessar bad då sina fångar att hämta sand och stenar från omgivningarna att  fylla igen gapen emellan dessa tre kullar för att göra en stor höjd, och han befallde dem att bygga ett stort fort – därmed namnet Kirkuk eller Kar-Kuk.

 

När väl byggnaden var klar, beordrade han bygget av en underjordisk källare ungefär 300 meter från fortets huvudingång, den så kallade Tob Qabu, kyrkokällare på arabiska. Därefter säger författaren, att av respekt för de hebreiska profeterna byggde man under Abbasidtiden en moské ovanför denna kyrkokällaren eller ‘hemliga gång’.

 

Denna moské fick namnet ‘Maqam al Anbiya’ – profeternas höga plats – idag känt som Kirkuk, som profeten Daniels Moske’ eller det turkmenska ‘Daniel Beghmebir Jamii’. Moskén finns än idag som det historiska förkroppsligandet av staden och allt vad som hände där.

 

Moske’n är känd för att vara en plats med ett gott omen som skänker välstånd till sina besökare. Före färden till Palestina år 1956 besökte också de irakiska judarna Kirkuks moske’ för att fira Yom Al-Kabeer eller Yom Kippur med imamen i moskéns välsignelser- för att visa den religiösa tolerans som då fanns i Kirkuk.

 

Författaren säger att han påminner sig en annan händelse som barn då Kirkuks judar brukade samlads i denna moské och där sörja tillsammans. Han frågade då sin farmor varför, och hon sa att detta är det tillfälle då man brukade minnas staden Jerusalems förstörelse och fängslandet av deras profet Daniel i profeten Daniels Moské.

 

Författaren sammanfattar för sin del; att detta är historien om Judar och Kirkuk, så som de äldre i denna stad sedan decennier tillbaka återberättat den för honom. Det kunde mycket väl ha gjorts mer historisk och arkeologisk forskning på plats, i vilket fall är moskéns Serdab/Qabu/källare bevis nog eftersom det är där de tre hebreiska profeterna ligger begravda..och ger den historiska förklaringen.

Nu till det andra skälet…

2) Resurser: Enligt det som redan är känt har Kirkuk 60% av Iraks oljereserver och en av de bästa kvalitéerna på sin råolja. Och enligt den förra regimens beräkningar skulle Kirkuk behöva en investering på 8 miljarder dollar för att utvinna 5 miljonr fat olja per dag. Kirkuk hade behövt en investering på 8 miljarder dollar i oljeproduktion, fält/teknik.
 

Författaren tillägger eftersom korruptionen och oljesmugglingen nu är norm i det ockuperade Irak, går beräkningarna på mellan 16 – 24 miljarder dollar idag. Därför köper israeliska judar upp så mycket land de bara kan i Kirkuk med målet att förvandla detta till Mellanösterns Las Vegas.

Det tredje skälet…

3) Strategiskt & Säkerhetsmässigt: Israel har gett garantier till de båda kurdiska ledarna Talibani och Barazani som skydd åt den federala autonoma regionen Kurdistan från varje hot internt från Irak, eller externt från Turkiet, Syrien eller Iran. Turkiet söker ett aktivt politiskt genombrott i att återuppta sina kurdiska och turkiska vänskapliga förbindelser med de kurdiska ledarna i Irak.

 

Det var efter besöket av den turkiska utrikesministern i Erbil i norr, där Turkiet snart öppnar en konsulär sektion, efter att man redan gjort detta i Basra (också rik på olja) i söder.

 

Författaren tillägger att enligt den amerikansk-israeliska planen, kommer Kirkuk att bli ”Kurdistans” huvudstad. Följaktligen är den judisk/israeliska närvaron i Kirkuk av kritiskt strategiskt värde, i Turkiets, Syriens och Irans närhet.

 

Sammanfattningsvis var den amerikanska invasionen och ockupationen av Irak i huvudsak till för att skydda Israel och säkra att denna förblir regionens enda stormakt. Att amerikanarnas plan hänger på att stärka sin nickedocksregering i Baghdad och dess fortsatta ansträngning att få bort Iraks arabiska och islamska identitet och avkläda Irak dess gamla och nuvarande civilisations historia, roll och kulturarv.

 

Uppdatering till Anwar
Tillägg från en person med rötter i Kirkuk
”Sedan april 2003 då Peshmergas (kurdiska miliser) invaderade och tog kontroll över Kirkuk har kurderna köpt upp egendom och land i Kirkuk. Vi vet detta från våra egna turkmenska släktingar som bor i Kirkuk.

 

De verkliga invånare i staden har inte längre råd att köpa ett hus eller ett stycke land i sin egen stad. De unga som skall gifta sig tvingas flytta ur staden och göra plats för kurder utanför Kirkuk, men också kurder ifrån Iran, Syrien,Turkiet, alla IMPORTERADE och FINANSIERADE av kurdiska krigsherrar.

Kirkuk är nu under kontroll av den kurdiska maffian och Mossad. Vilket är en mycket farlig situation för det framtida Irak. ”

 

 

övers Ingrid Ternert

31 oktober, 2009

USAs bluffkrig i Afghanistan

Sparat under: Afghanistan, NATO, Pakistan, Ryssland, USA, olja, terrorism — ingrid @ 21:26

poppy-harvest

America’s Phoney War in Afghanistan
av F. William Engdahl 21 okt Global Research

Också under 2008 argumenterade dåvarande presidentkandidat Obama  att Afghanistan och inte Irak var det ställe där USA borde kriga. Skälet?

 

Därför att han ansåg det var där Al Qaidas organisation befann sig och var det ‘verkliga’ hotet mot USAs nationella säkerhet. Men det verkliga skälet till USAs inblandning i Afghanistan är något helt annat.

 

USAs militär är i Afghanistan av två skäl. För det första för att återställa kontrollen över världens största förråd av opium till världens heroinmarknader och använda drogerna som ett geopolitiskt vapen mot motståndatna, då särskilt Ryssland. Kontrollen över den afghanska drogmarknaden är betydelsefull för likviditeten hos Wall Streets bankrutta och korrupta finansmaffia.

 

Afghanskt opiums geopolitik. Enligt en officiell FN rapport har opiumproduktionen i Afghanistan stigit dramatiskt sedan talibanernas nedgång 2001. Data från UNODC visar på en större opiumvallmoodling under föregående fyra säsonger (2004-2007) än under något år under talibanstyret.

 

Större landområden utnyttjas idag för opium i Afghanistan än för cocaodling i Latinamerika. Under 2007 kom 93% av opiaterna på världsmarknaden från Afghanistan. Där finns inget misstag.

 

Det har blivit dokumenterat att Washington handplockat den kontroversiella Hamid Karzai, en pashtunsk krigsherre från Popalzai klanen som länge varit i CIAs tjänst, tog honom tillbaka från exilen i USA och skapade en Hollywoodmyt runt hans “modiga ledarskap för sitt folk.”

 

Enligt afghanska källor är Karzai idag Afghanistans opium “Gudfader”. Det är ingen tillfällighet att han var och fortfarande är den man i Kabul Washington mest föredrar. Ändå kan Karzais dagar som president vara räknade, trots att han köpt mängder med röster, fuskat och hotat.

 

 Det andra skälet till att USAs militär är kvar i Afghanistan långt efter att även världen glömt vem den mystiska Osama bin Laden och hans föregivna Al Qaida terroristorganisation är för något, om den över huvud taget existerar, som en förövning till att bygga en permanent amerikansk militär anfallsstyrka med en rad permanenta USAflygbaser runt Afghanistan.

 

Syftet med dessa baser är inte att utrota några mytiska Al Qaida-celler som skulle ha överlevt i Tora Boras grottor eller att utrota någon mytisk “Taliban” som vid  det här laget enligt vittnesrapporter till övervägande delen består av vanliga afghaner, vilka ännu en gång kämpar för att bli av med ockupationsarméerna från sitt land, som de gjorde under 1980talet mot ryssarna. 

 

Syftet med USAs baser i Afghanistan är att sikta in sig och sedan slå till mot de två nationer som idag representerar det enda kombinerade hotet i dagens värld mot ett amerikanskt globalt imperium, mot Amerikas ‘Full Spectrum Dominance’ i Pentagons språkbruk.

Förlusten av ‘Mandatet från Gud’

 Problemet för USAs maktelit runt Wall Street och i Washington är det faktum att man nu befinner sig i den djupaste finanskris i sin historia. Den krisen står klar för hela världen och världen agerar till självförsvar.

 

USAs eliter har förlorat det som i kinesisk historia kallas Mandatet Från Gud. Detta mandat ges till härskande eliter, såvida de regerar sina invånare bra och rättvist. Om de regerar tyranniskt som despoter, förtrycker och förnedrar sitt folk, då förlorar de sitt Mandat från Gud.

 

Om den mäktiga privata förmögna elit, som under den största delen av det förra århundradet även kontrollerat USAs reella finans-och utrikespolitik, om den någonsin haft ett “mandat ftån Gud”, då har man nu helt klart förlorat det.

 

Den inre utvecklingen för att skapa en förtryckande polisstat med nedmonterade konstitutionella medborgerliga rättigheter, denna godtyckliga maktutövning av icke valda tjänstemän sådana som riksbankschefen Henry Paulson, nu Tim Geithner, stjälande triljoner dollar från skattebetalarna utan deras medgivande för att rädda de största bankrutta WallStreet bankerna, banker dömda att vara “För stora för att gå under”. Allt visades upp inför världen, och att dessa förlorat sitt mandat.

 

I detta läge har USAs maktelit blivit alltmer desperat att hålla kvar och kontrollera detta globala parasiterande imperium, vilket deras medieapparat så vilseledande kallat globalisering. För att hålla kvar sin dominans behöver de bryta upp varje samarbete  inom ekonomi, energi eller militärt samarbete mellan de båda större makterna i Eurasien som kan tänkas bli en utmaning mot USAs egen framtida Supermaktskontroll, dvs Kina i kombination med Ryssland.

 

Varje Eurasiatisk makt har mycket att tillföra. Kina har världens mest robusta ekonomi, en ung och dynamisk arbetskraft och en utbildad medelklass. Ryssland, vars ekonomi inte har återhämtat sig än från det destruktiva slutet på Sovjeteran och det primitiva röveriet under Jeltsineran, äger fortfarande viktiga tillgångar för sin egen sammansättning.

 

Rysslands kärnvapen och dess militär utgör  i dagens värld det enda hotet mot USAs militära dominans, även om den i stora drag är en rest från Kalla kriget. De ryska militära eliterna gav aldrig upp sin potential. Ryssland har också världens största skatt av naturgas och stora oljereserver, vilka Kina är i stort behov av.

 

Dessa båda makter strålar alltmer  samman via den nya organisation de skapat 2001, känd som Shanghai Cooperation Organisation (SCO). Den inkluderar förutom Kina och Ryssland de största centralasiatiska staterna Kazakstan, Kirgistan, Tajikistan och Uzbekistan.

 
Syftet med det föregivna USAkriget mot både talibaner och alQaida är i realiteten att placera sin militära styrka direkt i mitten av SCOs kommande geografiska område i Centralasien. Iran är en skenmanöver. Det stora målet eller måltavlan är Ryssland och Kina.  Officiellt framhåller naturligtvis Washington att man byggt sin militära närvaro i Afghanistan sedan 2002 för att försvara en “ömtålig” afghansk demokrati”. Det är ett lustigt argument utifrån den reella amerikanska militära närvaron där.

 
I december 2004, under ett besök i Kabul, slutförde USAs försvarsminister Donald Rumsfeld planerna på att bygga nio nya baser i Afghanistan i provinserna Helmand, Herat, Nimrouz, Balkh, Khost och Paktia. Till dessa nio kommer USAs tre stora militärbaser, som redan uppfördes i kölvattnet på ockupationen av Afghanistan vintern 2001-2002, skenbart för att isolera och eliminera Osama bin Ladens terrorhot.

 
Pentagon byggde sina första tre baser i Bagrams flygbas norr om Kabul, USAs största militära logistiska centrum; Kandahar Air Field i södra Afghanistan och Shindand Air Field i Herats västra provins. Shindand, den största USAbasen i Afghanistan, konstruerades ungefär 100 kilometer från gränsen till Iran, och inom skjutavstånd från Ryssland såväl som Kina.

 

Afghanistan har historiskt sett legat i hjärtat av det brittiskt-ryska ‘Stora Spelet i kampen för kontroll över Centralasien’ under nittonhundratalet och tidiga 2000talet. Den brittiska strategin var att med alla medel förhindra Ryssland från kontroll över Afghanistan och hota Storbritanniens egen kronjuvel Indien.

 

Afghanistan anses på samma sätt av Pentagons planerare vara mycket strategisk. Det är en plattform från vilken USAs militärmakt direkt skulle kunna hota Ryssland och Kina, såväl som andra oljerika stater i Mellanöstern. Det är lite geopolitiskt sett, som förändrats under mer än ett århundrade av krig.

 

Afghanistan är ett extremt vitalt ställe som sträcker sig över Sydasien, Centralasien och Mellanöstern.  Afghanistan ligger dessutom längs en föreslagen oljeledning från Kaspiska havets oljefält till Indiska Oceanen, där USas oljebolag Unocal tillsammans med Enron och Cheneys Halliburton har förhandlat om egna pipelinerättigheter för att utvinna naturgas från Turkmenistan till Afghanistan och Pakistan till Enrons enorma naturgaskraftverk i Dabhol nära Mumbai. Karzai var just en Unocal lobbyist innan han blev USAs nickedockspresident.

 Al Qaida existerar inte som ett hot

Sanningen om all denna bluff runt den verkliga anledningen i Afghanistan klarnar vid en närmare titt på det föregivna “Al Qaida” hotet i Afghanistan. Enligt författaren Erik Margolis, gav USAs underrättelsetjänst innan attackerna den 11 sept  2001 – hjälp och stöd till både talibanerna och till Al Qaida.

 

Margolis framhåller att “CIA planerade utnyttja Osama bin Ladens Al Qaida för att tussa ihop de muslimska uighurerna mot kineserna och talibanerna mot sina centralasiatiska allierade.” (anm- allt det har Sybil Edmonds också avslöjat) USA hittade helt klart andra metoder för att sätta upp de muslimska uighurerna gentemot Peking i juli med stöd från World Uighur Congress. Men Al Qaida “hotet” kvarstår som anledning för Obama och USA att rättfärdiga sitt krig i Afghanistan.

 

Nu, emellertid har Obamas nationelle säkerhetsrådgivare, fd maringeneral James Jones, uttalat och bekvämt undangömt av USAvänliga media, den beräknade storleken på nuvarande Al Qaidahot i Afghanistan. Jones har sagt till Kongressen, “Al-Qaidas närvaro har starkt minskat. Man beräknar att där maximalt finns mindre än 100 som opererar i landet, inga baser, inga möjligheter att starta attacker mot någon av våra allierade.”

 

Det betyder att Al-Qaida inte existerar i Afghanistan för något praktiskt ändamål.

Oops…

 Även i angränsande Pakistan, kan man knappast finna resterna av Al-Qaida. Wall Street Journal rapporterar, “Jagad av USAs miniflygplan, angripna av pengaproblem och upplever det svårare att få med unga araber till Pakistans deprimerande berg, ser al Qaida sin roll krympa både där och i Afghanistan, enligt underrättelserapporter samt anställda från Pakistan och USA.

 

För arabiska ungdomar, som är al Qaidas främsta rekryteringsbas, ‘är det knappast romantiskt att vara kall, hungrig och gömma sig,’ sa en äldre USAtjänsteman i Sydasien.

 

Om man följer detta uttalande till sin logiska konsekvens, måste vi sammanfatta att skälet till att tyska soldater  tillsammans med andra NATO ungdomar dör i de afghanska bergen inte har någonting att göra med att “vinna kriget mot terrorismen.” Bekvämt nog väljer de flesta media att glömma detta faktum, att Al Qaida i någon utsträckning aldrig existerat.

 

al Qaida var en skapelse av CIA under 1980talet, som då rekryterade och tränade radikala muslimer från den islamska världen till att starta krig mot de ryska trupperna i Afghanistan som en del av den strategi president Reagans CIAchef  Bill Casey och andra utvecklat för att skapa ett “nytt Vietnam” för Sovjetunionen. Och därmed komma att leda till ett förödmjukande nederlag för Röda Armén och Sovjetunionens slutgiltiga kollaps.

 

Nu medger chefen för USAs Nationella Säkerhetsråd Jones att det i realiteten inte längre finns någon Al Qaida i Afghanistan. Det är kanske läge då för en mer ärlig debatt av våra politiska ledare om syftet med att sända mer unga att dö för att skydda Afghanistans opiumskördar.

 

(övers  Ingrid Ternert – anm Då talibanerna hade makten fick de ner opiumodlingen till en bråkdel av dagens skördar)

28 oktober, 2009

Verkligheten under ytan

Sparat under: FN, Irak, Irak, Kärnvapen, Mänskliga Rättigheter, NATO, USA, olja, terrorism — ingrid @ 6:51

the-tower-of-babel-2

Layla Anwar har beskrivit de ökande oroligheterna i Bagdad den senaste tiden i An Arab Woman Blues. Enorma explosioner har drabbat staden. De som är ansvariga för detta har naturligtvis ett syfte bakom. Många tror att amerikanarna bär skulden för att skapa oro och därigenom visa sig  oumbärliga till beskydd.

Detta låter naturligtvis  otroligt. Men flertalet länder i området med sitt sentida koloniala förflutna är sedan åratal tillbaka vana vid att inte kunna ta någonting för givet. Däremot analyserar man genast vilka effekter det kan få och vilka i så fall som skulle kunna tjäna på det.

 

Minns att inte ens USA eller England är oskyldiga lamm i sammahanget. Som när två engelska elitsoldater för några år sedan utklädda till araber i Basra i södra Irak körde omkring med en stor låda sprängladdning och blev snöpligt stoppade av polisen.

 

Två olika religiösa grupper hade vid denna tid inflytande i staden, vilket knappast gällde utlänningarna, men grupperna stod samtidigt emot varandra. Engelsmännen var på väg att placera sprängmedlet hos den ena av grupperna och låta det detonera.Varpå den andra gruppen naturligtvis genast skulle få skulden…Men istället för att tussa ihop dessa mot varandra hamnade utlänningarna själva i finkan.

 

Just engelsmännen har bevisligen inte heller legat på latsidan före kriget och var igång med att skapa oro och splittring i ’sitt’ ansvarsområde i södra Irak och inte minst ’köpa’ mindre nogräknade klanledare t.ex de i det fattiga Nasserija. Så en natt strax före kriget upptäckte  en polispatrull på huvudvägen ner från Bagdad ett antal män som sysslade med utplacering av vägbomber. Poliserna  fångade in dem och förde sedan stolt sitt kap till polisstationen i närheten med förhoppning om både belöning, och varför inte, också en löneförhöjning?

 

Då visade det sig att förövarna var engelsmän, och efter att polischefen telefonerat upp till överordnaden i Bagdad beordrades poliserna att släppa sitt byte. Inte ens ett tack fick de, än mindre en belöning. Så till en annan historia ur krigets Irak. En trovärdig väninna i Bagdad var uppe sent en natt och såg ut genom fönstret i den stilla och folktomma natten, då en stridsvagn sakta kom rullande och stannade utanför hennes hus. Soldaterna gick ut och placerade någonting utanför den stängda porten i huset mittemot. Strax efter att de hade åkt kom explosionen…

 

Hade de tagit fel och egentligen ville åt henne? Hon var ju en stark och intelligent kvinna som kände hela landet efter att ha bott där i dussintals år. Hon blev nämligen senare också kidnappad. Detta gick i fler än ett led och märkligt? nog var även USA med på ett viktigt hörn. Al Qaida också för den delen. Den gren som finns hos den kända banditen i Tjetjenien. Med förgrening till fd al Qaida. Som i sin tur har stark koppling till amerikanarna. Vilket gör att vi åter kommer tillbaka till ruta ett…som alltid

 

Hade de inte ett finger med i spelet, fast det inte såg ut så på ytan..? Något som det heller inte brukar göra. Som i fallet med den internationellt respekterade och mycket kända chefen för biståndsorganisationen CARE i Irak Margret Hassan. Hon kidnappades i början av kriget och återfanns sedan aldrig .. Hade hon fått leva, skulle Storbritannien själv och hela världen i övrigt fått veta betydligt mer om allt det elände som detta krig fört med sig för befolkningen.

 

Men det räcker inte med det. Även soldater placerar ut bomber på platser där man vet att explosionerna kan skapa oro och röra upp stämningar i landet och få grupper att gå emot och skylla på varandra. Väninnan har själv sett detta ske vid två tillfällen. Det kallas härska genom att söndra. Ockupantanterna kan då lättare stanna kvar i akt och mening ‘att hålla ordning’, vilket är klassiskt.

 

Ett annat sätt att gå tillväga på, som i Iraks fall, är att först svälta ut befolkningen genom åratal av sanktioner, pga ‘kärnvapeninnehav’, vilket bara det kommit att kosta en halv miljon barn livet, men som då enligt utrikesminister Madelein Albright var ‘det pris man får ta’.

 

När så landet ligger fullständigt däckat tar man till sina vetenskapligt utprovade, mutade och tjänstvilliga kandidater samt gödslar med bistånd och plockar, om inte förr, på ett beprövat sätt ut lämpliga kandidater att satsa på, särskilt om de dessutom fått stipendium att studera i USA. Detta är också särskilt populärt för sk öststater.

 

Som då den afghanska motståndsrörelsen lever vidare, kommer heller inte den irakiska att ge upp. Den har  flera olika grenar och tycks just nu ha fått ett uppsving. Man har åter gått till storms mot ockupationsarmén i Kirkuk och Mosul uppe i norr förutom i Bagdad och Anbarprovinsen.

 

Även i det förödda Falluja har amerikanarna hamnat under eldgivning och nu även flygbasen. Men idag inte som vid USAs invasion av Irak och anfallet mot Bagdads flygplats med sin stora försvarsstyrka. Då visade det sig att USA angripit dessa med neutronbomber, eftersom de alla dött utan några som helst synliga tecken på sina kroppar.

 

 
Ingrid Ternert

Äldre inlägg »

Drivs med Wordpress