America’s Phoney War in Afghanistan
av F. William Engdahl 21 okt Global Research
Också under 2008 argumenterade dåvarande presidentkandidat Obama att Afghanistan och inte Irak var det ställe där USA borde kriga. Skälet?
Därför att han ansåg det var där Al Qaidas organisation befann sig och var det ‘verkliga’ hotet mot USAs nationella säkerhet. Men det verkliga skälet till USAs inblandning i Afghanistan är något helt annat.
USAs militär är i Afghanistan av två skäl. För det första för att återställa kontrollen över världens största förråd av opium till världens heroinmarknader och använda drogerna som ett geopolitiskt vapen mot motståndatna, då särskilt Ryssland. Kontrollen över den afghanska drogmarknaden är betydelsefull för likviditeten hos Wall Streets bankrutta och korrupta finansmaffia.
Afghanskt opiums geopolitik. Enligt en officiell FN rapport har opiumproduktionen i Afghanistan stigit dramatiskt sedan talibanernas nedgång 2001. Data från UNODC visar på en större opiumvallmoodling under föregående fyra säsonger (2004-2007) än under något år under talibanstyret.
Större landområden utnyttjas idag för opium i Afghanistan än för cocaodling i Latinamerika. Under 2007 kom 93% av opiaterna på världsmarknaden från Afghanistan. Där finns inget misstag.
Det har blivit dokumenterat att Washington handplockat den kontroversiella Hamid Karzai, en pashtunsk krigsherre från Popalzai klanen som länge varit i CIAs tjänst, tog honom tillbaka från exilen i USA och skapade en Hollywoodmyt runt hans “modiga ledarskap för sitt folk.”
Enligt afghanska källor är Karzai idag Afghanistans opium “Gudfader”. Det är ingen tillfällighet att han var och fortfarande är den man i Kabul Washington mest föredrar. Ändå kan Karzais dagar som president vara räknade, trots att han köpt mängder med röster, fuskat och hotat.
Det andra skälet till att USAs militär är kvar i Afghanistan långt efter att även världen glömt vem den mystiska Osama bin Laden och hans föregivna Al Qaida terroristorganisation är för något, om den över huvud taget existerar, som en förövning till att bygga en permanent amerikansk militär anfallsstyrka med en rad permanenta USAflygbaser runt Afghanistan.
Syftet med dessa baser är inte att utrota några mytiska Al Qaida-celler som skulle ha överlevt i Tora Boras grottor eller att utrota någon mytisk “Taliban” som vid det här laget enligt vittnesrapporter till övervägande delen består av vanliga afghaner, vilka ännu en gång kämpar för att bli av med ockupationsarméerna från sitt land, som de gjorde under 1980talet mot ryssarna.
Syftet med USAs baser i Afghanistan är att sikta in sig och sedan slå till mot de två nationer som idag representerar det enda kombinerade hotet i dagens värld mot ett amerikanskt globalt imperium, mot Amerikas ‘Full Spectrum Dominance’ i Pentagons språkbruk.
Förlusten av ‘Mandatet från Gud’
Problemet för USAs maktelit runt Wall Street och i Washington är det faktum att man nu befinner sig i den djupaste finanskris i sin historia. Den krisen står klar för hela världen och världen agerar till självförsvar.
USAs eliter har förlorat det som i kinesisk historia kallas Mandatet Från Gud. Detta mandat ges till härskande eliter, såvida de regerar sina invånare bra och rättvist. Om de regerar tyranniskt som despoter, förtrycker och förnedrar sitt folk, då förlorar de sitt Mandat från Gud.
Om den mäktiga privata förmögna elit, som under den största delen av det förra århundradet även kontrollerat USAs reella finans-och utrikespolitik, om den någonsin haft ett “mandat ftån Gud”, då har man nu helt klart förlorat det.
Den inre utvecklingen för att skapa en förtryckande polisstat med nedmonterade konstitutionella medborgerliga rättigheter, denna godtyckliga maktutövning av icke valda tjänstemän sådana som riksbankschefen Henry Paulson, nu Tim Geithner, stjälande triljoner dollar från skattebetalarna utan deras medgivande för att rädda de största bankrutta WallStreet bankerna, banker dömda att vara “För stora för att gå under”. Allt visades upp inför världen, och att dessa förlorat sitt mandat.
I detta läge har USAs maktelit blivit alltmer desperat att hålla kvar och kontrollera detta globala parasiterande imperium, vilket deras medieapparat så vilseledande kallat globalisering. För att hålla kvar sin dominans behöver de bryta upp varje samarbete inom ekonomi, energi eller militärt samarbete mellan de båda större makterna i Eurasien som kan tänkas bli en utmaning mot USAs egen framtida Supermaktskontroll, dvs Kina i kombination med Ryssland.
Varje Eurasiatisk makt har mycket att tillföra. Kina har världens mest robusta ekonomi, en ung och dynamisk arbetskraft och en utbildad medelklass. Ryssland, vars ekonomi inte har återhämtat sig än från det destruktiva slutet på Sovjeteran och det primitiva röveriet under Jeltsineran, äger fortfarande viktiga tillgångar för sin egen sammansättning.
Rysslands kärnvapen och dess militär utgör i dagens värld det enda hotet mot USAs militära dominans, även om den i stora drag är en rest från Kalla kriget. De ryska militära eliterna gav aldrig upp sin potential. Ryssland har också världens största skatt av naturgas och stora oljereserver, vilka Kina är i stort behov av.
Dessa båda makter strålar alltmer samman via den nya organisation de skapat 2001, känd som Shanghai Cooperation Organisation (SCO). Den inkluderar förutom Kina och Ryssland de största centralasiatiska staterna Kazakstan, Kirgistan, Tajikistan och Uzbekistan.
Syftet med det föregivna USAkriget mot både talibaner och alQaida är i realiteten att placera sin militära styrka direkt i mitten av SCOs kommande geografiska område i Centralasien. Iran är en skenmanöver. Det stora målet eller måltavlan är Ryssland och Kina. Officiellt framhåller naturligtvis Washington att man byggt sin militära närvaro i Afghanistan sedan 2002 för att försvara en “ömtålig” afghansk demokrati”. Det är ett lustigt argument utifrån den reella amerikanska militära närvaron där.
I december 2004, under ett besök i Kabul, slutförde USAs försvarsminister Donald Rumsfeld planerna på att bygga nio nya baser i Afghanistan i provinserna Helmand, Herat, Nimrouz, Balkh, Khost och Paktia. Till dessa nio kommer USAs tre stora militärbaser, som redan uppfördes i kölvattnet på ockupationen av Afghanistan vintern 2001-2002, skenbart för att isolera och eliminera Osama bin Ladens terrorhot.
Pentagon byggde sina första tre baser i Bagrams flygbas norr om Kabul, USAs största militära logistiska centrum; Kandahar Air Field i södra Afghanistan och Shindand Air Field i Herats västra provins. Shindand, den största USAbasen i Afghanistan, konstruerades ungefär 100 kilometer från gränsen till Iran, och inom skjutavstånd från Ryssland såväl som Kina.
Afghanistan har historiskt sett legat i hjärtat av det brittiskt-ryska ‘Stora Spelet i kampen för kontroll över Centralasien’ under nittonhundratalet och tidiga 2000talet. Den brittiska strategin var att med alla medel förhindra Ryssland från kontroll över Afghanistan och hota Storbritanniens egen kronjuvel Indien.
Afghanistan anses på samma sätt av Pentagons planerare vara mycket strategisk. Det är en plattform från vilken USAs militärmakt direkt skulle kunna hota Ryssland och Kina, såväl som andra oljerika stater i Mellanöstern. Det är lite geopolitiskt sett, som förändrats under mer än ett århundrade av krig.
Afghanistan är ett extremt vitalt ställe som sträcker sig över Sydasien, Centralasien och Mellanöstern. Afghanistan ligger dessutom längs en föreslagen oljeledning från Kaspiska havets oljefält till Indiska Oceanen, där USas oljebolag Unocal tillsammans med Enron och Cheneys Halliburton har förhandlat om egna pipelinerättigheter för att utvinna naturgas från Turkmenistan till Afghanistan och Pakistan till Enrons enorma naturgaskraftverk i Dabhol nära Mumbai. Karzai var just en Unocal lobbyist innan han blev USAs nickedockspresident.
Al Qaida existerar inte som ett hot
Sanningen om all denna bluff runt den verkliga anledningen i Afghanistan klarnar vid en närmare titt på det föregivna “Al Qaida” hotet i Afghanistan. Enligt författaren Erik Margolis, gav USAs underrättelsetjänst innan attackerna den 11 sept 2001 – hjälp och stöd till både talibanerna och till Al Qaida.
Margolis framhåller att “CIA planerade utnyttja Osama bin Ladens Al Qaida för att tussa ihop de muslimska uighurerna mot kineserna och talibanerna mot sina centralasiatiska allierade.” (anm- allt det har Sybil Edmonds också avslöjat) USA hittade helt klart andra metoder för att sätta upp de muslimska uighurerna gentemot Peking i juli med stöd från World Uighur Congress. Men Al Qaida “hotet” kvarstår som anledning för Obama och USA att rättfärdiga sitt krig i Afghanistan.
Nu, emellertid har Obamas nationelle säkerhetsrådgivare, fd maringeneral James Jones, uttalat och bekvämt undangömt av USAvänliga media, den beräknade storleken på nuvarande Al Qaidahot i Afghanistan. Jones har sagt till Kongressen, “Al-Qaidas närvaro har starkt minskat. Man beräknar att där maximalt finns mindre än 100 som opererar i landet, inga baser, inga möjligheter att starta attacker mot någon av våra allierade.”
Det betyder att Al-Qaida inte existerar i Afghanistan för något praktiskt ändamål.
Oops…
Även i angränsande Pakistan, kan man knappast finna resterna av Al-Qaida. Wall Street Journal rapporterar, “Jagad av USAs miniflygplan, angripna av pengaproblem och upplever det svårare att få med unga araber till Pakistans deprimerande berg, ser al Qaida sin roll krympa både där och i Afghanistan, enligt underrättelserapporter samt anställda från Pakistan och USA.
För arabiska ungdomar, som är al Qaidas främsta rekryteringsbas, ‘är det knappast romantiskt att vara kall, hungrig och gömma sig,’ sa en äldre USAtjänsteman i Sydasien.
Om man följer detta uttalande till sin logiska konsekvens, måste vi sammanfatta att skälet till att tyska soldater tillsammans med andra NATO ungdomar dör i de afghanska bergen inte har någonting att göra med att “vinna kriget mot terrorismen.” Bekvämt nog väljer de flesta media att glömma detta faktum, att Al Qaida i någon utsträckning aldrig existerat.
al Qaida var en skapelse av CIA under 1980talet, som då rekryterade och tränade radikala muslimer från den islamska världen till att starta krig mot de ryska trupperna i Afghanistan som en del av den strategi president Reagans CIAchef Bill Casey och andra utvecklat för att skapa ett “nytt Vietnam” för Sovjetunionen. Och därmed komma att leda till ett förödmjukande nederlag för Röda Armén och Sovjetunionens slutgiltiga kollaps.
Nu medger chefen för USAs Nationella Säkerhetsråd Jones att det i realiteten inte längre finns någon Al Qaida i Afghanistan. Det är kanske läge då för en mer ärlig debatt av våra politiska ledare om syftet med att sända mer unga att dö för att skydda Afghanistans opiumskördar.
(övers Ingrid Ternert – anm Då talibanerna hade makten fick de ner opiumodlingen till en bråkdel av dagens skördar)
