Fredskoalitionen Göteborg

21 januari, 2012

Rysk oro över Usas koncept att ‘i bakgrunden’ leda operationer

Filed under: Afrika,krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter,NATO,Ryssland,USA — ingrid @ 03:07

Usa tar full kontroll över Natos operation i Libyen – Rysslands utrikesminiater Lavrov
18 jan (Itar-Tass)

Förenta Staterna har inte stått och sett på händelserna i Libyen utan att ta full kontroll över Natos operation, sa ryske utrikesministern Sergei Lavrov.

På onsdagen vid ett tal under en presskonferens sa Lavrov- “Nu då de amerikanska politiska vetenskapsmännen företräder konceptet ”ledning ifrån bakgrunden”, som ett andra klassens ledarskap bakifrån”.

”Första gång konceptet nämndes, det var under Libyen-händelserna. Termen tänktes första gången ut för att beskriva Europas och Natos medlemmars mer aktiva roll än Usas.” “Men Usa var inte någon åskådare, för under de första anfallsdagarna utnyttjade man sin fulla potential, när Libyens luftförsvar blev ställt ur funktion, genom att leverera underrättelse- information till sina europeiska allierade och erbjuda eldunderstöd, inklusive från obemannade flygplan.

Helt klart tog amerikanarna full kontroll – vi har analyserat detta. Jag tror den amerikanska reaktionen på vårt förslag att i Fn göra en undersökning av civila dödade inklusive barn under Natos anfall, blev villkorat av detta faktum”, poängterade Lavrov.

“Vi är bekymrade över försöken att upprepa Libyenscenariot i Syrien. Vi påpekar allvarligt för våra amerikanska och europeiska partner om detta, genom att varna för en upprepning av varje försök att utnyttja våld, vare sig från vem eller varifrån det kommer”, sa han.

“Ifall vi talar om arabvärlden i allmänhet, förstår vi naturligtvis att Usa liksom andra stora stater har vidsträckta intressen… Våra gemensamma intressen är att bidra till genomförande av framgångsrika reformer och förhindra störningar. Det är därför vi föredrar en bred nationsöverskridande dialog utan några yttre störningar”, påpekade den ryske ministern.

 

övers Ingrid Ternert

2 januari, 2012

Democracy Now! Återblick år 2011

Filed under: Afghanistan,Afrika,Egypten,ekonomi,Fred,Irak,Iran,Israel,kvinnor,Libyen,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,Palestina,Ryssland,terrorism,USA — ingrid @ 16:00

5 december, 2011

Guardian och pressTV om det framtida ryska valet

Filed under: Ryssland — ingrid @ 07:36

http://www.presstv.ir/detail/213838.html

Ryssarna har gått och röstat i viktiga parlamentsval för det regerande Vladimir Putins parti Enade Ryssland, som man tror ska vinna vida omkring och då blir den ende ledaren

Sju politiska partier med 3000 kandidater tävlar om de 450 platserna i parlamentets lägre kammare. Valen anses vara en stor test för Putin och hans parti Enade Ryssland för att stanna kvar vid makten och han förbereder sig nu på presidentvalet i mars. Press TV har genomfört en intervju med Vyacheslav Matuzov, politisk analytiker för att ta del av hans syn.

Press TV: Först av allt, är man säker i Ryssland på en fortsatt regering med partiet Förenade Ryssland där där premiärminister
Vladimir Putin är ordförande?

Matuzov: Ja naturligtvis. Jag och ingen annan i Ryssland tvekar om svaret på den frågan, eftersom Förenade Rysslands regerings-
parti absolut säkert blir den enda vinnaren i valet, efterspm de åtnjuter störst stöd av den ryska befolkningen. Frågan är bara hur stor procent de ska få, för det beror mycket på lagen framöver, om de får mer än hälften av rösterna under denna dag. Frågan är bara vilka gränser det ryska folket ställer för det arbete som ska utföras, och den ryska befolkningen riktar mot dom.

Press TV:Låt oss diskutera hur rätt räkningarna utförs. Det finns anklagelser om brott mot vallagar då övervakningsgruppen Golos fått till sig mer än 5000 klagomål, som redan många parlamentariker i Duman utmanat.

Matuzov: Ja naturligtvis uppstår i alla val klagomål från oppositionspartier, en oundviklig ställning då sju partier deltar i detta val, för enligt rysk lag, har alla partier rätt att delta i valet, som officiellt finns med på listan med registrerade partier. Vi har sju partier som deltar och fyra av dem arbetar nu i parlamentet. Det är Förenade partiet, Kommunistpartiet, Liberaldemokratiska partiet och Lag o Rättvisepartiet.

Jag kan säga att bara två partier har verkligt skilda synsätt. Det är kommunisterna som får chansen att öka sin närvaro i parlamentet och det regerande partiet. Alla andra är i princip inte lika viktiga och tre andra partier som idag inte deltar i parlamentet stöds i huvudsak av folk från Väst, politiskt, moraliskt och jag utesluter inte heller finansiellt. Det är min privata åsikt om högerpartiet, Yablika, en slags uppgörelse åt höger, eller någon åt vänster, en liten vänsterorganisation.

Så alla påståenden om felaktigheter diskrediterar det regerande partiet, för de kommer vinna, ingen tvekan om det. Ingen tvekan alls eftersom Putin i Ryssland med rysk stabilitet, ekonomiskt, politiskt och en särskild politisk kurs i världen, den världspolitik som Putin demonstrerat under förra året har fått ett ganska stort stöd bland befolkningen.

Han är mycket smart, formulerar sin ställning mot förhandlingar med Förenta Staterna. Han sätter sin tyngd på att stödja Syrien, som till exampel just nu i förhållande till hoten från NATO, så Tyskland tycker om denna utveckling, eller det regerande partiet. Jag menar de kommer att få en mängd röster.

Press TV: Och låt oss inte glömma presidentvalet som ska hållas den fjärde mars nästa år, då Vladimir Putin redan planeras göra comeback. Ser ni dessa val som preludiet till presidentröstningen?

Matuzov: Det finns ingen rivalitet mot honom då det gäller presidentskapet, eftersom andra partier inte har någon möjlighet att trycka på någon figur som kan hjälpa upp alla delar av denna ryska federation. Putin är en absolut dominerande figur i dagens Ryssland och och nu kommer det regerande partiet ägna större och större uppmärksamhet åt Putins tyngd som politisk figur i Ryssland, inte åt Medvedev. Medvedev har mindre popularitet än Putin bland ryssarna. De ser inte honom som stark; de ser honom inte som en käpp för det nationella intresset, så den käppen blir Vladimir Putin.

Jag menar att sådana som Vladimir Putin har hjälpt det Förenade Ryssland att dominera och för det framtida presidentvalet i mars. Jag är säker på att han blir den ende ledaren och jag ger inte de andra rivalerna någon chans att vinna.

AHK/JR

övers Ingrid Ternert

12 november, 2011

Västs militarisering av Arktis del 2

Filed under: Arktis,Canada,Kärnvapen,kärnvapen,Kina,Korea,NATO,Norge,olja,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 16:28

Voice of Russia 11 nov 2011

Ingen-betraktar längre Arktis som en död zon. Dess vidsträckta istäcken döljer 7% av världens olja och 33% av dess gasreserver tillsammans med guld, diamanter och andra mineraler. Global uppvärmning och smältande permafrost i Arktis kan snart öppna upp den arktiska oceanens skatter.

Detta  förändrade perspektiv har fått  ’Arktis Fem’ makter att krångla – Ryssland, Kanada, USA, Danmark och Norge, med bara Ryssland som ickemedlem av NATO.  Alliansen uttryckte  klart  vid Lissabonmötet nov 2010 sitt intresse för Arktis. Situationen blir nu alltmer komplicerad beroende på ett internt gräl över territoriella anspråk bland de Fem.

USA och Kanada kan inte nå en överenskommelse om Beaufort havet (ett marginellt hav i Norra Ishavet) medan Kanada dessutom kämpar med Danmark om ‘Hans Island’. Även Kina som ligger långt ifrån Arktis vill delta i regionen. Dess isbrytare ‘Snow Dragon’ har två gånger gått in i haven runt Arktis. SydKorea har också utrustat en isbrytare.

Chefen Igor Korotchenko för ‘Ryska centret för analys av världens vapenhandel’, säger att en rapport från USAs flotta menar, att Amerika är i stort behov av att bygga upp sin militära potential i Arktis. Man säger att flottan har startat en intensiv träning i Arktis och skaffat nya Arktis-klassade fartyg och isbrytare.  Man har dessutom installerat mark-och undervattensbevakning och övervakningsstationer.

USAs kärngeneratordrivna ubåtar för multibruk  upprätthåller en ständig patrullering av Arktiska Oceanen och deras mål är långt ifrån forskningsmässiga, förklarade han i en intervju för ‘Voice of Russia’: Pentagon har permanenta snabba missilförsvarsgrupper på höga latituder, inklusive 3-4 kryssningsmissiler och 4-6 jagare. Man har också 11 stridsflygplan förlagda till Alaska. Medan USAs Stridsflygplan och Ubåtar som patrullerar området i Arktiska Oceanen blivit utrustade med hög-precisionsvapen.

USAs Försvars Departement tränar också marktrupper för operationer i Arktis och planerar bygga två flottbaser i Alaska. Kanada i sin tur har satt undan pengar för att bygga en djupvattenshamn och flottbas i den övergivna staden Nanisivik och börjat förnya och utvidga en militär övningsbas i ‘Resolute Bay’ och beordrat uppbygge av nya patrullfartyg i Arktis. Landets militärkontingent i Arktis har dessutom ökat tiofalt.

Även om Kanada saknar en ständig militär närvaro i Arktis genomför man årliga övningar vid namn Operation Nanook för träning vid katastrofer och olyckor. Sedan år 2007 genomför man egna patrulleringar i Arktis. Under 2010 års kanadensiska krigsspel ingick för första gången trupper från USA och Danmark, och gav Kanada en officiell status som NATO observatör i Arktis.

Under sommaren 2011 ingick USAs och NATOs flygvapen i övningarna, inklusive jetplan, spionplan och fraktflygplan. Norge för sin del öppnade ett nytt hög-teknologiskt PolCirkelCentrum norr om Moirana nära Polcirkeln. Man har också flyttat sin stora militärbas dit och använt den under sommaren som övningsplats för ‘Cold Response’ 2011, där 10 000 NATO och norska trupper ingår.

Ryssland som ingår i en av dessa fem och är beläget nära Arktis, tvingas svara upp mot regionens militarisering. Man avser skapa en separat och särskild division i Arktis för att säkra sina områden däruppe i en förändrad militär och politisk miljö. Ryssland har också utarbetat en strategi för Arktis, då landets SäkerhetsRåd överfört regionen till den Federala SäkerhetsTjänstens jurisdiktion att bli Rysslands ledande resursbas år 2016.

Under våren 2011 förklarade Rysslands försvarsminister att man skulle upprätta en motoriserad infanterienhet i Arktis på Kolahalvön. Trupperna är särskilt utrustade för att operera i regionen. En rysk expert i ämnet, Igor Korotchenko, berättade för VOR att Rysslands militära utrustning överensstämmer med den särskilda standard som krävs för att klara både höga och låga temperaturer.

Marktrupper ska få stöd av isbrytande krigsfartyg kapabla att inte bara lotsa fartyg utan också genomföra militära uppdrag. För oturligt nog har Arktis blivit en militariserad zon, så enda sättet för länder runt Arktis är att fredligt dela in området i ansvarsområden och så snart som möjligt starta ett fredligt utnyttjande av regionen.

Därför gäller att  inte ge stater utanför Arktis en chans att med militära medel göra anspråk på området.

 

övers Ingrid Ternert

11 november, 2011

IAEAS rapport om Iran – Sovjetisk vetenskapsman en tuff diamant

Filed under: Iran,Israel,kärnkraft,Kärnvapen,Ryssland,USA — ingrid @ 01:57

 

 10 nov Asia Times   Soviet nuclear scientist a rough diamond’ av Gareth Porter

Rapporten från Internationella AtomEnergiOrganisationen som publicerats av en tankesmedja i Washington upprepade det sensationella tidigare påståendet från nyhetsmedia över hela världen, att de tidigare sovjetiska kärnvapenforskarna skulle ha hjälpt Iran att konstruera ett detonationssystem som kunde användas till ett kärnvapen.

Men det visar sig att den utländska experten, som inte namnges i IAEAs rapport, men identifierats i nyhetsrapporteringen till Vyacheslav Danilenko, inte som kärnvapenforskare utan som en av de högsta specialisterna i världen i produktionen av nanodiamanter genom explosioner.

Faktum är att Danilenko, som är ukrainare, från början av sin forskningskarriär enbart arbetat med nano-diamanter och anses vara en av pionjärerna i utvecklingen av denna teknologi, bekräftat i publicerat vetenskapligt material.

Det visar sig nu att IAEA och David Albright, chefen för det Internationella Institutet för Vetenskap och Säkerhet i Washington, varit källan till de nya rapporterna om Danilenko, men aldrig brytt sig om att kolla sanningen i det ursprungliga påståendet av en icke namngiven ”MedlemsStat” från vilken IAEA baserat sin försäkran om hans kärnvapenbakgrund.

Albright gav  förra veckan en ”privat genomgång” för ”underrättelse-professionella”, där han nämnde Danilenko som den utländska expert, vilken kontrakterats av Irans Fysikaliska ForskningsCentrum under mitten av 1990talet och identifierat honom som en ”tidigare sovjetisk kärnenergi-forskare”, enligt Joby Warrick i Washington Post den 5 november. Danilenkos historia har sedan spritt sig runt världen. 

IAEAs rapport säger att organisationen har ”starka indikationer” på Irans utveckling av ett ”högexplosivt tändsystem”, vilket beskrevs som ett ”implosionssystem” för kärnvapen, och fått ”assistans med arbetet från en utländsk expert, som inte bara var kunnig inom dessa teknologier utan också, enligt information från en medlemsstat, arbetat inom hemlandets kärnvapenprogram under en lång tid av sin karriär.”

Rapporten erbjuder inget annat bevis på Danilenkos inblandning i utvecklingen av ett tändsystem. Medlemsstaten fick uppenbarligen veta att Danilenko hade arbetat under Sovjetperioden vid det All-Ryska Vetenskapliga ForskningsInstitutet vid Teknisk Fysik i Snezhinsk, Ryssland, som var välkänt för sitt arbete med utveckling av kärnstridsspetsar och helt enkelt antagit, att han var involverad i det arbetet.

Vidare forskning skulle emellertid avslöja att Danilenko från början av sin karriär hade arbetat i den del av Institutet, som specialiserat sig på syntes av diamanter. Danilenko skrev i en redogörelse för ett tidigt arbete som publicerats under 2006, att han var bland de vetenskapsmän som tillhörde ”gasdynamikgruppen” vid Institutet, som var ”det första under 1960 att starta studier i diamantsyntes”.

Danilenkos återblickar på den tidigare delen av sin karriär finns i ett kapitel av hans bok, Ultra-nano-kristallin-diamant: Syntes, Innehåll och Applikationer, redigerad av Olga A Shenderova och Dieter M Gruen, publicerad år 2006. Ett annat kapitel i boken täcker historien om ryska patent relaterade till nano-diamantdokument.

Det faktum att Danilenkos Centrum vid Institutet utvecklat viktiga processer så tidigt som 1963-1966, vilka senare utnyttjats vid ett större ”nano-diamant-detonation” produktionscentrum.

Danilenko lämnade institutet under 1989 och slöt sig till Institutet för MaterialVetenskapliga Problem i Ukraina, enligt författarna av det kapitlet. Danilenkos stora framsteg, har enligt författarna blivit utvecklat i stor skala med teknologin att producera ultraupplösta diamanter, en särskild applikation för nanodiamanter.

En teknologi som senare blev införd av ALIT bolaget i Zhitomir, Ukraina, baserad på en explosionskammare 100 kubikmeter i volym, som hade  designats av Danilenko.

I början av 1993 var Danilenko chef för ett företag vid namn Nanogruppen vilken från början hade uppförts i Ukraina, men idag är förlagt till Prag.  Bolagets webbsida skryter om att man har det ”starkaste vetenskapsteam”, som varit inblandat i ”introduktionen av nanodiamanter under 1960 och de första kommersiella applikationerna för nanodiamanter under år 2000″.

Bolagets deklarerade mål är att förse världens behov av nanodiamanter.

Iran har ett aggressivt program för att utveckla sin nanoteknologiska sektor, och detta inbegriper ett stort fokus på nanodiamanter, vilket bloggaren ‘Moon of Alabama’ påpekat. Den bloggen var den första källan att påkalla uppmärksamhet ifråga om Danilenkos nanodiamant- bakgrund. Danilenko förklarade klart att avsikten med hans arbete i Iran var att hjälpa till med utveckling av en nanodiamant-industri i landet.

Rapporten framhåller att den ”utländska experten” hade varit i Iran från 1996 till omkring 2002, ”till synes för att assistera i utvecklingen av en anläggning med möjlighet och teknik att tillverka ultradispersiva diamanter (UDDs) eller nanodiamanter”. Det uttrycket visar att nanodiamanter egentligen varit en täckmantel för hans verkliga syfte i Iran.

Experten säger att rapporten, ”också påvisat explosiv fysik och dess applikationer”, utan att komma med någon ytterligare detalj om vilka applikationer som varit inblandade.

Det faktum att IAEA och Albright blivit uppmärksammade på Danilenkos nanodiamant-arbete i Iran, före han blivit involverad med den ”tidigare Sovjeterans kärnvapenspecialisters” historia,  får deras misslyckanden att göra varje oberoende utfrågning av hans bakgrund än mer avslöjande.

Ryktet om den ryske kärnvapenforskaren som hjälpt till att konstruera ett ”implosionssystem” för ett kärnvapen tillhör den nyaste upprepningen av ett tema, som IAEA introducerat i sin rapport i maj 2008, i vilken man hade nämnt ett fem-sidors dokument som beskriver experiment med ett ”komplext multipunkts avfyringssystem till detonation av en substantiell mängd högexplosivitet i hemisfärisk geometri” och övervakning av detonationen.

Iran bekräftade användningen av detonatorer för ”ledning av en explosionsbrygga”, sådana som nämnts i dokumentet för konventionella militära och civilia ändamål. Men dessa dokument avfärdades som en ren bluff tillsammans med andra i en samling ”påstådda studier”, som  egentligen  kom från ett iranskt forskningsprogram om kärnvapen.

En noggrann undersökning av dokumenten i den ”påstådda studien” har avslöjat inkonsistens och andra anomalier som visat på fusk. Men IAEA, Förenta Staterna och dess allierade inom IAEA fortsätter behandla dokumenten, som om det inte varit fråga om deras autencitet.

Den icke nämnda medlemsstat som informerat om Danilenkos påstådda erfarenhet som sovjetisk kärnvapenforskare är nästan säkert Israel, som varit källan till nästan alla synbara underrättelser om Irans arbete med kärnvapen under förra decenniet.

Israel har inte gjort någon hemlighet av sitt beslut att påverka världsopinionen om Irans kärnenergiprogram genom att sprida ut information till regeringar och nyhetsmedia, inklusive om de misstänkta iranska regeringsdokumenten.

Israeliska Utrikesministeriet och underrättelsefolk berättade för journalisterna Douglas Frantz och Catherine Collins om Mossads specialenhet som ägnade sig åt denna uppgift vid tiden då de falska dokumenten producerats. Under en intervju i september 2008, sa Usas utrikesninister Albright till Olli Heinonen, vicedirektör för säkerheten inom IAEA, att ett dokument från en medlemsstat hade övertygat honom om att de ”påstådda studie”dokumenten var genuina.

Albright sa att staten ”antagligen var Israel”.  Jerusalem Posts Yaakov Katz rapporterade sedan att israeliska underrättelseorganisationer ”erbjudit kritisk information utnyttjad i rapporten”, i avsikt att ”trycka igenom en ny sanktionsrunda mot Teheran”.
 

övers Ingrid Ternert

20 oktober, 2011

Afghanistans barn och Sveriges

Filed under: Afghanistan,Europa,krig,mellanöstern,NATO,nya,Ryssland,Sverige,talibaner,terrorism — ingrid @ 00:43

  
Afghanistans barn: Analys av barns rättigheter. Utifrån Lisa Davis rapport…

 Afghanistan har i mer än 30 år varit invecklat i krig med sedan år 2001 tusentals dödade eller skadade civila . Det är under dessa förhållanden som barn lever under en extrem risk för att drabbas av våld, övergrepp, exploatering och vanvård.

Afghanistans barn har växt upp i ett av världens mest underutvecklade länder. Sex procent av småbarnen dör vid födseln och 25 procent före sin 5e födelsedag. Konflikter och politiskt våld gör att miljoner barn och deras familjer flyr sina hem och det resulterar i att förflyttade familjer tillbringar år i osäkerhet och farlig belägenhet.

Flickor står inför en mångdubbel könsdiskriminering genom barndomens tidiga stadier i livet. 70 procent av flickorna i skolåldern går inte i skolan. Nittiofyra procent av dessa födslar registreras inte.

Ett barns grundläggande rätt till liv och utveckling äventyras allvarligt för de barn som växer upp i konfliktens Afghanistan. Hundratals barn fortsätter att dö på grund av attacker och flyganfall mot motståndsgrupper, internationella militära och väpnade styrkor och den afghanska nationella armén(ANA).Under 2009 bekräftade FN att totalt 346 barn blivit dödade, av vilka 131 hade dödats som resultat av flyganfall och 22 i operationer i nattliga räder genom ISAF och Afghanistans Nationella SäkerhetsStyrkor (ANSF).

Det är inte enbart barn som dör, de kan också bli rekryteras till att kämpa i väpnade styrkor och grupper. Barn, särskilt pojkar, fortsätter att bli sexuellt ofredade av väpnade grupper och särskilda representanter för Barn i Väpnade Konflikter säger, att det är lite som har blivit gjort till skydd för och straff mot sexuellt ofredande.

Runt 1.6 miljoner barn har lämnats in på barnhem i Afghanistan, i första hand beroende på konflikten, och dessa barn har berövats sitt familjeliv. En förstörd infrastruktur då det gäller utbildning är i behov av återuppbyggnad, och i ljuset av de växande väpnade attackerna mot skolor, behöver man underlätta hjälpen till undervisning.

En fjärdedel av världens flyktingar kom från Afghanistan under detta eller tidigare krig… Barns rättigheter består i första hand av krigets psykologiska efterdyningar och våld, deras hälsa och en situation som gäller födoämnen utgör stor anledning till bekymmer. Hunger, sjukdom och förlust försvårar detta, då det i grunden orsakats av krigets våld. Vi måste erkänna våldet mot barns rättigheter i Afghanistan. Vi måste bryta tystnaden och erkänna orättvisorna.
DN skriver 9 okt 2011 om den svenska självsäkerheten efter insatsen i Libyen

av Kristoffer Örstadius Den svenska försvarsmakten anser att den svenska insatsen i Libyen öppnar för fler svenska krigsuppdrag utomlands och slickar som alltid i sig Natos beröm som en tacksam hund i kampen mot Khaddafis trupper.

Sverige har deltagit med sina Gripen-plan från flygbasen Sigonella på Sicilien i drygt fyra månader nu. 60 mil söderut i svartaste Afrika ligger Libyen. Där stöter Khaddafis styrkor fortfarande ihop i blodiga strider med rebeller av olika schatteringar och då även al Qaida.

Den flygspaning svenska plan sysslar med är fullständigt på Natos sida. Trots vår alliansfrihet. Trots vi saknar verkliga intressen på södra jordklotet. Skall det kallas neutralitet? Nej naturligtvis inte. Men alliansfrihet? Knappast det heller, då vi idag kampar ihop med Nato ute i världen ‘för att få övning.’

Neutraliteten försvann i och med EUs militarisering och undan för undan ändrades begreppet ytterligare, så att vi nu kallar oss alliansfria. Dessutom har vi sedan en del år tillbaka under sommaren haft rena stridsflygövningar med Nato uppe i norra Norrland. Kallar man det också för alliansfrihet? I vilket fall är det knappast så Ryssland skulle se det…

Hur många av oss söderifrån känner till det här? Och de fattiga, tidigare radikala, norrlänningarna tycker bara att det är bra med de nya inkomster och arbetstillfällen detta för med sig. 

Svenskarnas uppdrag i Libyen sägs vara långt ifrån riskfritt och att Riksdagsbeslutet i våras föregåtts av en stor debatt. Det är alltså skadade svenskar och svenska flygplan man oroar sig för. Senaste gång Sverige skickade ner stridsflygplan till ett krigsområde i Afrika var för 50 år sedan i samband med Kongokrisen.

Det tragiska är att enligt steg för steg metoden får Försvarsmakten detta som en tillvänjningsprocess av det svenska folket, vilket varit inställt på alliansfriheten efter att neutraliteten strukits . Nu då Försvarsmakten säger sig ha fått beröm av Nato för sin flyginsats i Libyen, pöser man över och vill gå ännu några steg, och med det ytterligare äventyra säkerheteten för landets invånare inför oss ännu ett idiotiskt och olyckligt Natomedlemskap.

Steg för steg-strategin från vissa makthavares sida knutna till krigsindustrin (nästan helt delägd numera av den enormt stora amerikanska krigsindustrin) måste till slut få en vändning, så att det får bli ett lyckligt slut – till slut. Det vill då säga att vi invånare får upp ögonen för vad det är som pågår i samarbetet med Nato och i vår stora amerikansk-delägda försvarsindustri!

Det gäller att säga nej innan de nya generationerna helt tappat bort vår historia, om hur Sverige stått utanför ett andra förödande världskrig. Så att vi idag inte ytterligare luras in i en dylik fruktansvärd förödelse!

Ingrid T

17 oktober, 2011

USAs Missilsköld och Rysslands svar ger en arabisk vår på New Yorks gator

Filed under: Kärnvapen,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 19:22

 

 USA Natos missilsköld och Rysslands svar 
Under september 2009 valde USAs administration att ge upp sina ursprungliga planer, om att placera en missilförsvarsbas i  Tjeckien och Polen. Till år 2015 förväntas Washington vara klar med sina antimissilutrustade fartyg.

Icke desto mindre planerar verkligen USA en utplacering av missilförsvarsbaser i Östeuropa efter år 2015. Under Lissabonmötet förra året föreslog president Dmitry Medvedev dom ett gemensamt missilförsvarssystem med två ansvarsområden.

NATO ignorerade förslaget och sa att samtal i ämnet skulle fortsätta och den planerade missilförsvarsskölden garantera skydd mot hot från iranska och nordkoreanska missiler (fast alla vet de riktar sig mot Ryssland /anmIT).

Medan missilförsvarssamtalen framskrider, undertecknar Washington överenskommelser med Rumänien och Turkiet om att där utplacera delar av missilförsvarssystemet. Ett spårsystem kommer snart finnas på georgiska och amerikanska fartyg med anti-missiler, vilka snart utplaceras i Spanien. Nye USAambassadören i Ryssland uttryckte sig kristallklart, att Washington fortsatt att bygga sitt missilförsvarssystem, med eller utan Ryssland.

För närvarande arbetar Ryssland på att få fram ett adekvat svar. Kreml har sagt att man har en aktionsplan och hoppas lösa konflikten på ett enkelt men effektivt sätt. En korrespondent från ‘Voice of Russia’ mötte Viktor Litovkin, redaktör för ‘Independent Military Review Journal’. ”Dagens kärnmissilförsvar består av strategiska ballistiska missiler och de ryska missilerna har förmåga att penetrera ett främmande missilförsvar, så Ryssland har länge haft svar på USAs missilförsvarsplaner.

Ryssland kommer att gå längre än så. Rysslands missiltillverkare arbetar på att modernisera landets ballistiska missiler. Så vid tiden då hoten från USAs missilförsvarssystem ökar och hotar Rysslands strategiska kärnvapenstyrkor, kommer Moskva förfoga över en tillräckligt stor potential för att neutralisera detta.”

Chefen för Rysslands Internationella SäkerhetsCentrum Alexei Arbatov tror att Moskva inte har något att oroa sig över, eftersom Rysslands missilförsvars-teknologi ligger åratal före, jämfört med USAs dito. ”Rysslands missilförsvarssystem, som skjutits upp under det gångna decenniet, har utformats till att gå utöver varje system USA kan tänkas planera under tio år i Europa.

Rysslands nuvarande svar på USAs missilförsvars-planer är en politisk taktik i ljuset av samtal under ett dödläge. Faktum är att man sedan år tillbaka förberett detta svar”. En av de åsikter som ger svar på USAs missilförsvarsplaner och Moskva i åratal förklarat, var utplacering av Iskander missiler i Rysslands Kaliningradregion.

Vladimir Yevseev från det allmänna och politiska forskningscentret säger att det även finns andra förslag… ”Ryssland kunde trappa upp sin slagstyrka genom att utöka produktionen av strategiska missiler, först och främst, RS-24 Yars interkontinentala missiler. RS-24 är en uppgraderad version av Topol-M, som kan bära upp till 10 oberoendemålsökande stridsspetsar.

Ryssland kommer också på ett tidigt stadium öka sina ansträngningar att iordningställa Bulava-30 havsbaserade missiler. För närvarande har Ryssland åtminstone två missilbeväpnade ubåtar. Och bortsett från detta har regeringen löst frågan om att bygga ett luft-och rymdbaserat försvars-system.”

President Medvedev varnade oupphörligt USA för att man borde nå en kompromiss om missilförsvaret eller annars väntar en ny kapprustning. Washingtons ovilja att svara på ett positivt sätt är lätt att förstå, om man minns den KallaKrigsperioden i relationerna med SovjetUnionen, vilket kom att garantera väldiga finansiella injektioner till det amerikanska militärindustriella komplexet.

Sovjetunionens kollaps och den proklamerade nollställningen klädde av USAs livgivande flöde av militärbeställningar. Som resultat kom Washington att stå inför hypotekslåne-bubblor, finansiell härdsmälta och en Arabisk Vår på New Yorks gator. Många politiker, särskilt bland republikanerna, letar efter en yttre fiende för att rädda USAs ekonomi från bristen på militära order och att åter installera både vanliga amerikaner och de vid makten i sin bekväma, bekymmersfria existens. Men dessa spel är predestinerade att falla igenom…
 

övers Ingrid Ternert

27 september, 2011

USA utnyttjar påstått hot från Iran för att gå emot Kina och Ryssland

Filed under: Iran,Kina,krig,NATO,Ryssland,USA — ingrid @ 05:58

Trend News Agency 26 sept 2011
Enligt en rapport  kommer Iran, Ryssland och Kina att upprätta en gemensam missilförsvarssköld. Inofficiella källor har förklarat att dessa tre för närvarande samtalar om ett förslag att upprätta en gemensam missilförsvarssköld som motvikt till NATOs sk  försvarssköld, rapporterar Mehr nyhetstjänst. Rapporten som på söndagen publicerats i den iranska dagstidningen Kayhan, sa att källorna citerat två orsaker till varför man hållit allvarliga konsultationer om förslaget.

För det första, har alla tre stater kommit till slutsatsen, att USAtjänstemännens bekymmer över Irans och NordKoreas påstådda missil- och kärnvapenförmåga som skäl till beslutet att etablera NATOs missilförsvarssköld, bara är en inledning och den sanna orsaken till att försvars-skölden är till för att hota Ryssland och Kina.

Dessutom, då nu förslaget att upprätta ett tidigt radarvarningssystem i sydöstra Turkiet, som är en del av NATOs missilförsvarssystem, nu verkar ha beslutats, planerar USA etablera andra komponenter av det nya systemet i SydKorea och Taiwan, vilket klart visar att Washington utnyttjar det påstådda hotet från Iran och NordKorea som förspel till att gå emot Kina och Ryssland.

En välinformerad expert tror att Kina, som hittills inte vidtagit några åtgärder i frågan, börjar förstå den grad av fara som det nya systemet innebär, citerade Mehr rapporten. Rysslands analys av situationen liknar den uppfattning som Iran uttryckt under Rysslands Säkerhetsråds-sekreterare Nikolai Patrushevs nyliga besök i Teheran.

Därför verkar det som om dessa tre länder insett att man så småningom  kommer att inleda allvarliga diskussioner om planen. En del källor säger
att Dmitry Rogozin, Rysslands envoyé i NATO, som reser till Iran före slutet av september månad, förmodligen kommer att hålla operativa diskussioner om planen med iranska tjänstemän. Enligt RIA Novosti kommer Rogozin att diskutera ”strategiska frågor” i Teheran.

Militära experter är av uppfattningen att, eftersom Iran, Ryssland och Kina gjort stora framsteg med att utforma ett antistridsflygsförsvars- system, kommer konstruktionen av detta missilsköldssystem  för dominte att bli någon svår uppgift.

övers Ingrid Ternert

23 september, 2011

Ryssland – Nato kan aldrig ersätta FN

Filed under: Afrika,EU,FN,Fred,krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter,NATO,Ryssland,USA — ingrid @ 02:36

 

 

 

NATO kan aldrig ersätta FN- Lavrov 21 September 2011 RT

Med Rysslands allt större oro över NATOs tydliga beredvillighet att intervenera i främmande länders inre angelägenheter, har Moskva påmint länder i Väst om Förenta Nationernas oersättliga ställning i den globala arkitekturen. ­Trots enskilda politikers försök att tillmäta NATO de här internationella uppgifterna, kommer militärblocket i Väst aldrig förmå ersätta FN, säger Rysslands Utrikesminister Sergey Lavrov, vilken nu befinner sig i New York på FNs generalförsamlings 66e Session.

”NATO – eller mer exakt, en del av dess representanter – har försökt bära upp den roll som FN sedan 1990talet spelar,” sa Lavrov i en intervju med Rossiskaya Gazeta. Rysslands Utrikesminister menade att det här har fortsatt “tills 2003 års invasion av Irak, då Tyskland och Frankrike inte stödde sina NATOallierade”. Lavrov sa, att vid denna tid i historien kom NATO att tvingas inse, att “den internationella samfälligheten inte uppfattar dessa operationer som legitima, såvida de inte blivit godkända av FNs SäkerhetsRåd.”

För Rysslands del kom det mest uppenbara brott mot internationell lag år 1999 i samband med NATOs flygkampanj mot Serbien i ett försök att tvinga Jugoslaviens förre president Slobodan Milosevic att dra tillbaka sina styrkor från Kosovo. FN Stadgan förbjuder militär intervention i suveräna nationer, förutom i de fall då FNs Säkerhetsråd gett sitt godkännande. Då ansåg Ryssland att “en sådan unilateral våldsanvändning innebär ett flagrant brott mot FNstadgan.”

Under tiden förtydligar NATOstadgan att Alliansen är en organisation skapad till försvar av sina medlemmar, men i fallet Jugoslavien utnyttjades den till attack mot ett icke-NATOland, som inte hade direkt hotat någon av alliansens medlemmar.

Lavrov noterade, att en gemensam deklaration om samarbete mellan NATO och FNs generalsekretariat hade undertecknats år 2008, då alliansens strategi intygar utfästelsen att uppträda i överensstämmelse med internationell rätt.“NATOs överensstämmelse (med internationell rätt) skulle inte bara vara begränsad till just ett papper, utan manifestera sig själv genom sina medlemmars kollektiva handling. Detta är av reell betydelse”, sa han.

Rysslands dåvarande utrikesminister nämnde den pågående konflikten i Libyen, där rebellsoldater utkämpar en våldsam strid mot styrkor lojala till Muhammed Khadaffi. FN-Resolution 1973 auktoriserade “Skyddet av civila såväl som att ge humanitär hjälp och ett beslutsamt steg för att få slut på stridigheterna.”

NATOstyrkor i den libyska stridszonen har överträtt FNs mandat, säger Ryssland, och detta blir en stor diskussionspunkt i New York.  “Diskussionen i New York kommer definitivt att röra sig kring hur NATOkoalitionen fullföljt FNs resolutioner om Libyen, och huruvida dess aktioner står i samklang med det mandat som FNs SäkerhetsRåd utgett, då framförallt skyddet av civila.“Här har vi en del frågor att ställa till NATO,” tillade Lavrov.

Lavrovs kommentarer kom på öppningsdagen av ett internationellt säkerhetsmöte i Yekaterinburg, där ordföranden i Rysslands Säkerhetsråd, Nikolai Patrushev, förmedlat sina tankar om våldsanvändning som medel i lösning av globala problem. Trots effektiviteten i det korta perspektivet, kan utnyttjandet av väpnade styrkor på lång sikt få motsatt effekt i sina efterverkningar, som är mycket svåra att förutse, sa han.

”Satsning på våld har inte bidragit till någon varaktig demokratisk lösning i någon av konflikterna runt världen,” sa FSBs förre chef Patrushev på ett andra internationellt möte med höga representanter ansvariga för säkerhetsfrågor. ”Vi kan utvidga säkerheten ifråga om hot och utmaningar under det 21a århundradet, enbart med utnyttjande av nya verktyg”, sa han. “Först av allt är det en dialog som vilar på ömsesidigt förtroende beroende på varandras intressen, ansvar och samvetsgranna samarbete.”

Enligt sekreteraren i Rysslands SäkerhetsRåd har ”världen fortfarande långt ifrån ställt upp universella regler till att legalisera internationell inblandning i interna konflikter och garanterat sakna fördomar, samtidigt som de är effektiva.” Under tiden fortsätter inblandningen i suveräna nationers interna angelägenheter under varierande förevändning, sådant som “skydd mot stora offer av fredliga civila, vilket skulle kunna leda till humanitär hjälp eller ett politiskt avgörande”, sa Patrushev.

Dessa luftiga slogans används till att “bedriva unilateralt eller blockbaserat samarbete med målet att störta den härskande regimen, få tillgång till naturresurser eller kontroll av vitala transportrutter, ofta genom att förbigå FNs SäkerhetsRåd”, sa han. Patrushev menade att  under de  gångna två decennierna hade den överväldigande majoriteten konflikter kommit att påverka den globala och regionala säkerheten och starta interna konflikter, något som är ”absolut tydligt… i de dramatiska händelserna i Nordafrika och Mellanöstern, alldeles särskilt i Libyen och nu i Syrien”.

”Ett dylikt närmande skulle minska möjligheten till fel och misstag”, betonade han. För dagens globala säkerhetsarkitektur innehåller fortfarande rester av det KallaKriget och reducerar komplexa globala kriser till ett förenklat ”vän eller fiende” -mönster, vilket naturligt leder till ett ökat antal konflikter.

 

övers Ingrid Ternert

31 augusti, 2011

Kinas andreman kommer in i Libyen

Filed under: Afrika,Frankrike,Kina,krig,Libyen,Mänskliga Rättigheter,NATO,nya,olja,Ryssland,USA — ingrid @ 05:25

av Jian Junbo 31 aug
Med libyska rebeller som övertar Tripoli och den auktoritäre ledaren Muammar Gaddafi på flykt kommer rebellernas Natostödda luftangrepp få se Gaddafiregimen störtad. Idag är det främst återuppbyggnad som gäller för det libyska folket och det internationella samfundet.

Kina, en aktiv spelare i Libyens ekonomiska affärer, har tvingats evakuera ungefär 35 000 kinesiska arbetare, arbetsledare, ingenjörer, handlare och turister – och efter att inbördeskriget brutit ut i februari lämnat dussintals projekt utan uppsyn. De har gjort klart att man var beredd att återvända ”för att spela en aktiv roll i en framtida återuppbyggnad”, som UtrikesMinisteriets talesman Ma Chaoxu framställt det hela den 24 aug under FNs ledning.

Allt detta visar att världens näst största ekonomi Kina vill få en större roll i internationella affärer och det särskilda fallet Libyen, där Peking hoppas på att återfå och utvidga sina ekonomiska intressen.

Enligt Kinas Handelsministerium, som startade före inbördeskriget, var 75 kinesiska företag inklusive 13 stora statsägda företag involverade i 50 stora projekt i Libyen värda åtminstone US$18.8 biljoner och täcker egendom, järnvägar, råoljetjänster och telekommunikation.

Kina uppmande Libyen att skydda sina investeringar vid en officiell rebell-ledd oljeanläggning och varnade kinesiska och ryska oljebolag att dessa kunde gå förlorade efter Gaddafis störtande. Ifall man svarade på detta kunde Abdeljalil Mayoufs varning, informationschefen hos AGOCO, bli en huvudvärk för Kina, med världens näst-största oljekonsu-menter, vilka förra året fick 3% av sin importerade råolja från Libyen, sa Reuters i en rapport.

”Vi hoppas efter en vändning till stabilitet, att Libyen fortsätter skydda de kinesiska investerarnas intressen och rättigheter och vi hoppas på att fortsätta detta investerings- och ekonomiska samarbete med Libyen,” Då sa  Zhongliang, biträdande chef för Kinas Handelsdepartement, i sitt svar på frågor angående hotet på en presskonferens i Peking.

”Kinas investering i Libyen, särskilt dess oljeinvestering, är en aspekt på ömsesidigt ekonomiskt samarbete mellan Kina och Libyen.” Kina, såväl som Ryssland, Brasilien, Indien och SydAfrika, har inte stött Natos luftangrepp för att störta Gaddafi och inte heller något militärt stöd till rebellerna.

Genom att kritisera NATO för att intervenera i Libyens interna angelägenheter, har Peking samtidigt hållit ett dövt öra mot rebellernas uppmaning att bli erkända som Libyens legitima myndighet. Även om, som vissa menar, NATOs luftangrepp mot Gaddafilojalister fått en stor roll i rekonstruktionen, kan inte Libyen ha råd att förbise Kina.

Det är vad franska presidenten Nicolas Sarkozy proklamerar på en internationell konferens om Libyens återuppbyggnad, som hålls i Paris den 1 september, till vilken Kina såväl som Ryssland och Brasilien är inbjudna.

Frankrike har lett NATO aktionen.
Xie Yajing, kommersiell konsul i HandelsMinisteriets VästAsienDepartement och Afrikanska Affärer, sa den 30 augusti att kinesiska bolag hade stora möjligheter att satsa på en återuppbyggnad efter kriget i Libyen, men skulle behöva vänta tills efter den politiska situationen lugnat ner sig och klarnat.

”Det är sant att en del kinesiska företag håller på och överväger möjligheter eller ser över sina affärer i Libyen, men tiden är långt ifrån mogen, då det fortfarande finns kortfristiga risker,” rapporterade Kina Daily att hon hade sagt.

Slutspelet i Libyenrevolten visar sig. Khadaffis fru, dotter och två av hans söner rapporteras ha flytt från  Libyen till grannlandet Algeriet, då jakten på den störtade diktatorn fortsatte. Motståndsfickor har funnits med styrkor lojala gentemot Gaddafi, då striderna fortarande är intensiva runt kusttrakten av staden Sirte, hans hemstad.

Återupprätta kontrakt
Enligt HandelsMinisteriet har Kina inga direkta investeringar i Libyen, bara kontrakterade projekt. Ministeriet sa den 24 augusti att man höll på att undersöka möjligheten att återuppta sina kinesiska projekt.

Kina har ännu inte erkänt den Nationella ÖvergångsRegeringen som Libyens legitima regering. Ändå uppmanade utrikesminister Yang Jiechi den 23 aug FNchefen Ban Ki-Moon att arbeta med regionala organisationer sådana som Afrikanska Unionen och ArabFörbundet för att återupprätta ordningen.

I post-Gaddafi Libyen, tror många observatörer att Kina utan tvekan kommer att förlora sina ekonomiska intressen, som  de västländers företag, vilka deltagit i luftstriderna för att monopolisera sina återuppbyggnadskontrakt.

Men ett sådant synsätt är orealistiskt.

Internationella relationer styrs aldrig av en så kallad ”internationell vänskap” utan av ”reella intressen”. Många faktorer finns till Kinas favör, som tar sin del av kakan i Libyens återuppbyggnad. Som i fallet Sudan, där Kina intar en beskyddande politik i förhållande till Libyen.  Medan Kina i stora drag förblivit neutral i Libyenkrisen, betyder det inte att Peking stängt ögonen och öronen mot vad som händer eller som inte har någonting att göra med Kina.

Då resultatet av ett inbördeskrig kan vara svårt att förutse, har Peking förhållit sig öppen gentemot den oroliga Tripoli-regimien och rebellerna. Peking har inte fördömt Gaddafiregimens legitimitet och vid en tid bjöd man in en minister att besöka Kina. Ändå sände man också vid en tidpunkt en envoyé till att kontakta rebellerna.

Zhang Zhiliang, den kinesiska ambassadören i Qatar, träffade ledaren i övergångsrådet i Doha i juni. Och den 6 juni inspekterade Li Lianhe, Kinas diplomat i Egypten, den humanitära situationen och de av kinesernas investeriade institutionerna i Benghazi, och hade dessutom mött NTC’s ordförande, Mustafa Mohammed, Abdul Jalil och andra ledare.

Detta följdes samma månad av ett besök av Mahmoud Jibolile, övergångsregeringen NTC’s exekutiva styrelseordförande, till Kina för att tala med kinesiska ledare. Sedan i juli, besökte Chen Xiaodong, chef över utrikesministeriet för Afrika, Benghazi för diskussioner med NTC ledare.

 Det rapporteras också att Peking skickat humanitärt bistånd till rebellerna via Kinas Röda Korset. Utan tvekan gör en sådan skyddande politik åtminstone det möjligt för Peking att hålla kvar sina relationer med Libyen efter en regimförändring.

Det blir säkert en kakafoni av röster bland oppositionens grupper, sa Yin Gang, expert på arabvärlden vid Kinesiska Akademin för SocialVetenskap i Peking, som citerades av Reuters. Yin tvekade om anmärkningar av en vanlig rebell i lägret, om att Kina skulle förlora återuppbyggnaden av lägret i Libyen – då han presenterade postGaddafiregimens officiella ställning.

”Detta var en individs åsikt. Jag kan säga fyra ord: De skulle inte våga; de skulle inte våga ändra några kontrakt,” sa Yin. Kinesiska företag har relativt få investeringar i Libyen, där Västföretag favoriserats även på senare år under Gaddafi, sa han.

Kinas tre största oljebolag är CNPC, SINOPEC-Gruppen och CNOOC och alla hade  de ingenjörsprojekt i Libyen, men ingen oljeproduktion, enligt Reuters, som tillade att Kina skeppat in ungefär 150,000 tunnor råolja om dagen från Libyen förra året genom UNIPEC, vilket är handelsgrenen av Asiens största raffinaderi Sinopec Corp, som har långa oljeförsörjningskontrakt. Detta uppgick till ungefär en tiondedel av Libyens råoljeexport.

Större möjligheter. Ledare i den nya regimen kan vara klokare och inse att Libyens återuppbyggnad inte kan genomföras av enbart länder i Väst. Eftersom man är beroende av en vinstdrivande oljeexport för Libyen i sin återuppbyggnad, kan man inte enbart förlita sig till några få makter, utan behöver istället diversifiera sina export -marknader.

Ekonomin skulle annars befinna sig i fara och då utom all kontroll. Det är typiskt att ett land är beroende av sina export-resurser, särskilt till marknader i Väst och deras företaginvesteringar, och blir därför själv känsliga mot nykoloniaismen. Dessutom var de flesta ekonomiska aktiviteter i förkrigsLibyen kopplade till civila projekt. Enligt Handels- ministeriets officiella Zhong Manying var kinesiska projekt i Libyen till största delen utveckling av bebyggelsen, järnvägskonstruktion, oljeförsörjning och kommunikationer.

Det betyder att Kinas engagemang i Libyen i första hand befunnit sig inom infrastrukturen, i vilken Kinas billiga arbetskraft och vidsträckta erfarenhet gör att landet är lättare att integreras än Västländer. Om Libyen öppnar sina infrastrukturprojekt till internationell konkurrens genom en ärlig budgivning, då skulle Kina haft större möjlighet att vinna.

Affärsreglerna i det ”stora makt” spelet kan också vara fördelaktiga för Kina. Återuppbyggnad av Libyen blir nu en internationell affär, vari alla stora makter förbereder sig att spela sin roll. Det skulle ha kunnat vara en tillfällighet att Sarkozy kom på ”plötslig” snabbvisit till Peking den 25 augusti. Han skulle ha diskuterat skuldkrisen i euroregionen med sin kinesiska motpart Hu Jintao.

Bakom den diplomatiska vokabulären betyder detta, att han bad Kina om hjälp till stabilisering av krisen i Europa. Man tror att han i utbyte kunde ha lovat Kina en aktiv roll i Libyens återuppbyggnad. Att delta i Libyens återuppbyggnad kunde ha utgjort det första steget för Kina att spela en mer aktiv roll i internationella affärer.

Förhoppningsvis kommer det växande Kina att ta denna goda chans och visa att man kan klara sin roll som ”ansvarig spelare”.

övers Ingrid Ternert

« Newer Posts — Older Posts »

Powered by WordPress