26 november, 2011
Rädda världens barn från radioaktiva utsläpp som Fukoshima – Nu Stockholm med i projektet – Ha gärna jodtabletter hemma
16 november, 2011
Kriget i Afghanistan – Faran med uppgörelsen är att slutdatum saknas
Varje dag svensk trupp blir kvar i landet innebär fortsatta civila offer och kränkande av Afghanistans nationella suveränitet
Det skriver 2011-11-15 Lars-Gunnar Liljestrand om kriget i Afghanistan
Afghanistanuppgörelsen visar att krigsivrarna nu är på defensiven och att alla inser att kriget är förlorat. Faran ligger i att regeringen fortfarande glider på ett definitivt slutdatum.
Sveriges regering har gått med i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som en pålitlig militär partner till USA och NATO i framtida militära operationer ute i världen. Det är inget svenska politiker vill säga men som försvarets egna strateger talar klarspråk om.
Varje försök till utvärdering av den svenska krigsinsatsen blir meningslös om inte den bakgrunden är klar.
De som nu talar om risken med ett snabbt tillbakadragande borde istället lära av Afghanstans historia, att varje dag som utländska soldater finns på afghansk mark innebär fortsatt krig och civila offer. Istället är risken att regeringen vill fullfölja sitt examensprov och undviker därför ett definitivt slutdatum i sin proposition.
I svenska medier framställs kriget i Afghanistan som en slags humanitär intervention för att införa demokrati, säkra kvinnors rättigheter, skolor för afghanska barn osv. Det hävdar också Andreas Braw ordförande i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Stockholm. Han tycker att ”vi är på rätt väg ” med jobbet i Afghanistan och vill inte dra tillbaka trupperna.
Men vad är egentligen uppdraget för den svenska insatsen?
Riksrevisionen fann vid sin granskning att det saknades tydliga mål och att insatsen var svår att utvärdera. Regeringens företrädare talar i allmänna ordalag om demokrati och mänskliga rättigheter men vill inte gärna närmare gå in mer exakt på vad som skall uppnås med Sveriges deltagande i kriget. Istället är det militärstrateger på Försvarshögskolan som talade klarspråk. Professor Gunnar Åselius uttalade sig den 24 oktober i programmet God morgon världen:
”Även om det är värdefullt och viktigt att man kan bidra till ett bättre liv för människorna i Afghanistan så är det kanske inte ett syfte som man är beredd att offra svenska liv för. Det som för Sverige är viktigt med sin närvaro där, är att man skapar en sorts inflytande för Sverige i världen.
De skapar en bild av Sverige som en pålitlig samarbetspartner, som en del i det som kan beskrivas som en sorts global västlig allians och det är det som är viktigt för Sverige. De här soldaterna är i Afghanistan för Sveriges skull, inte så mycket för Afghanistans skull.”
Talet om demokrati, kvinnofrågan och mänskliga rättigheter var enligt Åselius något som politikerna tog till för att sälja in kriget hos svenska folket. Någon vecka tidigare hade en annan militärstrateg Robert Egnell på Dagens Nyheters debattsida frankt förklarat:
”Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USAs ögon.”
Sveriges regering har gått med i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som en pålitlig militär partner till USA och NATO i framtida militära operationer ute i världen.
Det här kunde inte utrikesminister Carl Bildt säga i svenska medier men det gick bra i Washington Post 8 januari 2010 där han tillsammans med NATO-chefen Fogh Rasmussen skrev att USA kunde lita på Sverige som en militär partner i Afghanistan och att Sverige och NATO var ”vapenbröder” i den striden och i framtiden.
Kriget i Afghanistan är folkrättstridigt. USAs angrepp 7 oktober 2001 var aldrig sanktionerat av FN och Washingtons påstående om rätt till självförsvar efter 11 septemberattentaten har grundligt tillbakavisats av folkrättskunniga bland annat Ståle Eskeland norsk juridikprofessor vid Oslo universitet som i oktober besökte Stockholm och deltog i flera debatter om folkrätten och kriget i Afghanistan.
Det svenska deltagandet i kriget som ett examensprov för fortsatta krig under USAs och Natos ledning är motbjudande och omoraliskt och helt i strid med den alliansfrihet Sverige fortfarande bekänner sig till. Vi kan ha vilka uppfattningar vi vill om hur Afghanistan skall styras men det är likväl en fråga för afghanerna och inte för oss i väst.
Diskussionen som nu börjat om svenskt tillbakadragande är bra. Den visar att krigsivrarna nu är på defensiven och att alla inser att kriget är förlorat. Faran ligger i att regeringen fortfarande glider på ett definitivt slutdatum. Säkerhetsläget skall enligt propositionen utvärderas av Karzairegeringen tillsammans med NATO och bestämma när och var utländska trupper skall kunna dras tillbaka.
”Slutdatum för den landsomfattande transitionsprocessen är satt till slutet av 2014, men den enskilda transitionen av provinser och distrikt är svårare att tidsbestämma”. Efter 2014 är det öppet för svenska soldater att delta som ”stödjande” till den afghanska armén och enligt Bildt kan det innebära att de blir stridande trupper.
Detta krig är det femte Afghanistankriget. Britterna försökte tre gånger erövra landet , ryssarna en gång och nu USA. All afghansk historia visar att afghanerna alltid kommer att bekämpa en utländsk ockupant. Under detta Afghanistankrig har aldrig så många offer skördats och så intensiva strider genomförts som efter USAs upptrappning av antalet soldater 2010.
Varje dag svensk trupp blir kvar i landet innebär därför fortsatt krig, fortsatt dödande och fortsatta civila offer samt fortsatt kränkande av Afghanistans nationella suveränitet.
2 november, 2011
Palestina äntligen medlem i Unesco trots USAs och svenska regeringens motstånd
24 oktober, 2011
Mysteriet med den märkliga skogsskövlingen och fallet med polisen
Är polisen verkligen säker på att den som märkt ut trädstammar runt hela Delsjöområdet i Göteborg verkligen är en enskild galning? För så var inte fallet för ett antal år sedan, då samma sak skett runt sjön Härlanda Tjärn, men inte i samma omfattning. Och inte heller då brydde sig närpolisen eller polisen i övrigt om vad de boende i området hade sett.
Polisen ska ändå ha lärt sig att inte så lätt låsa fast sig vid sin första teori. Varför då göra det i det här fallet? Nu utifrån egen erfarenhet går det att komma med en helt annan teori.
För åratal sedan på mina mycket sena löprunder runt ett i övrigt folktomt Härlanda Tjärn i Göteborg, hördes yxhugg i skogen och jag såg små män bärande på trädstammar för att huggas ner till lämpliga längder i vedhögar där bredvid, för att senare avhämtas av bil med släpkärra på promenadleden nedanför.
Folk hade naturligtvis som jag trott att det handlade om kommunens egna skogsarbetare, men utseendet på dessa och tidpunkten för hämtningen stämde inte riktigt. Var det folk från andra länder som hade anvisats ett sådant röjningsjobb? Men idag ser stora områden ut som ett enda stort kalhygge. Skulle det verkligen vara ett verk av Kommunen? Eller av en enskild galning? Då folk ringde till polisen och närpolisen om saken suckade de bara och brydde sig inte ett dugg om saken. Trodde man, för det hela fortsatte. Ändå verkade de små männen inte vara vanliga skogsarbetare och ‘arbetade’ som sagt heller inte under normal arbetstid.
Och tittade man efter hade nästan alla träd i omgivningen fått ett yxhugg nere på stammen och därefter tvingats till avverkning. Skulle det verkligen ha varit kommunalarbetares verk? Naturligtvis inte. Men varför reagerade man då inte, när så många anmält det till polisen? Av någon anledning gäller samma sak idag, hela vägen upp till Delsjöområdet. Varför har man ändå inte fått polisen att reagera -förrän nu, då människor har gjort det till en sak för massmedia.
Det var tidningsartiklar och en upprörd allmänhet som gjorde att polisen till slut tog itu med fallet med den ‘ensamma galningen’. Han som hittills inte haft någon som helst rädsla för att avslöjas. Av denna anledning kan man undra, varför inte polisen sedan åratal tillbaka ens orkat reagera inför förödelsen, då så tycks vara fallet även idag?
Inte bara jag utan också en mängd andra människor har ringt och förklarat hur man hört yxhugg i skogen och sett män springa iväg bärande på stockar, som de sedan staplar upp i närheten. För vidare avhämtning efter att virket torkat?
Kan det möjligen finnas några gamla lik i garderoben även hos själva polisen, som nu då affären har blivit så mycket större, naturligtvis inte vill se ut som om man tidigare varit inblandad? Att man en gång i tiden kanske fått hjälp med virket till sina nybyggda villor, för att i gengäld se genom fingrarna med vad de trodde vara en tämligen harmlös fråga? Ingen har undersökt saken.
Vilket förresten skulle kunna förklara varför man, emot all praxis, från första stund hållit fast vid bilden av den ensamma galna trädmördaren? Skulle inte det lätt kunna leda in på villospår? Att man inom polisen själv skulle kunna ha några lik i garderoben i just denna fråga, vilken för länge se´n kunde te sig tämligen harmlös? Och i dagens läge kan fungera som några rejäla hållhakar?
Då att man från början hade sett igenom fingrarna vad gäller de små männens skogsskövling i ett begränsat område, mot löfte om att inom polisen få ‘rabatt’ på virket till den egna villan? Och mot sin förmodan sätter de små männen igång på nytt efter så många år, fast en längre bit därifrån, med idag en fullständig skogsskövling som resultat? I lugnt medvetande om att de trots allt ändå har en del till skydd?
Ingrid Ternert
20 oktober, 2011
Afghanistans barn och Sveriges
Afghanistans barn: Analys av barns rättigheter. Utifrån Lisa Davis rapport…
Afghanistan har i mer än 30 år varit invecklat i krig med sedan år 2001 tusentals dödade eller skadade civila . Det är under dessa förhållanden som barn lever under en extrem risk för att drabbas av våld, övergrepp, exploatering och vanvård.
Afghanistans barn har växt upp i ett av världens mest underutvecklade länder. Sex procent av småbarnen dör vid födseln och 25 procent före sin 5e födelsedag. Konflikter och politiskt våld gör att miljoner barn och deras familjer flyr sina hem och det resulterar i att förflyttade familjer tillbringar år i osäkerhet och farlig belägenhet.
Flickor står inför en mångdubbel könsdiskriminering genom barndomens tidiga stadier i livet. 70 procent av flickorna i skolåldern går inte i skolan. Nittiofyra procent av dessa födslar registreras inte.
Ett barns grundläggande rätt till liv och utveckling äventyras allvarligt för de barn som växer upp i konfliktens Afghanistan. Hundratals barn fortsätter att dö på grund av attacker och flyganfall mot motståndsgrupper, internationella militära och väpnade styrkor och den afghanska nationella armén(ANA).Under 2009 bekräftade FN att totalt 346 barn blivit dödade, av vilka 131 hade dödats som resultat av flyganfall och 22 i operationer i nattliga räder genom ISAF och Afghanistans Nationella SäkerhetsStyrkor (ANSF).
Det är inte enbart barn som dör, de kan också bli rekryteras till att kämpa i väpnade styrkor och grupper. Barn, särskilt pojkar, fortsätter att bli sexuellt ofredade av väpnade grupper och särskilda representanter för Barn i Väpnade Konflikter säger, att det är lite som har blivit gjort till skydd för och straff mot sexuellt ofredande.
Runt 1.6 miljoner barn har lämnats in på barnhem i Afghanistan, i första hand beroende på konflikten, och dessa barn har berövats sitt familjeliv. En förstörd infrastruktur då det gäller utbildning är i behov av återuppbyggnad, och i ljuset av de växande väpnade attackerna mot skolor, behöver man underlätta hjälpen till undervisning.
En fjärdedel av världens flyktingar kom från Afghanistan under detta eller tidigare krig… Barns rättigheter består i första hand av krigets psykologiska efterdyningar och våld, deras hälsa och en situation som gäller födoämnen utgör stor anledning till bekymmer. Hunger, sjukdom och förlust försvårar detta, då det i grunden orsakats av krigets våld. Vi måste erkänna våldet mot barns rättigheter i Afghanistan. Vi måste bryta tystnaden och erkänna orättvisorna.
DN skriver 9 okt 2011 om den svenska självsäkerheten efter insatsen i Libyen
av Kristoffer Örstadius Den svenska försvarsmakten anser att den svenska insatsen i Libyen öppnar för fler svenska krigsuppdrag utomlands och slickar som alltid i sig Natos beröm som en tacksam hund i kampen mot Khaddafis trupper.
Sverige har deltagit med sina Gripen-plan från flygbasen Sigonella på Sicilien i drygt fyra månader nu. 60 mil söderut i svartaste Afrika ligger Libyen. Där stöter Khaddafis styrkor fortfarande ihop i blodiga strider med rebeller av olika schatteringar och då även al Qaida.
Den flygspaning svenska plan sysslar med är fullständigt på Natos sida. Trots vår alliansfrihet. Trots vi saknar verkliga intressen på södra jordklotet. Skall det kallas neutralitet? Nej naturligtvis inte. Men alliansfrihet? Knappast det heller, då vi idag kampar ihop med Nato ute i världen ‘för att få övning.’
Neutraliteten försvann i och med EUs militarisering och undan för undan ändrades begreppet ytterligare, så att vi nu kallar oss alliansfria. Dessutom har vi sedan en del år tillbaka under sommaren haft rena stridsflygövningar med Nato uppe i norra Norrland. Kallar man det också för alliansfrihet? I vilket fall är det knappast så Ryssland skulle se det…
Hur många av oss söderifrån känner till det här? Och de fattiga, tidigare radikala, norrlänningarna tycker bara att det är bra med de nya inkomster och arbetstillfällen detta för med sig.
Svenskarnas uppdrag i Libyen sägs vara långt ifrån riskfritt och att Riksdagsbeslutet i våras föregåtts av en stor debatt. Det är alltså skadade svenskar och svenska flygplan man oroar sig för. Senaste gång Sverige skickade ner stridsflygplan till ett krigsområde i Afrika var för 50 år sedan i samband med Kongokrisen.
Det tragiska är att enligt steg för steg metoden får Försvarsmakten detta som en tillvänjningsprocess av det svenska folket, vilket varit inställt på alliansfriheten efter att neutraliteten strukits . Nu då Försvarsmakten säger sig ha fått beröm av Nato för sin flyginsats i Libyen, pöser man över och vill gå ännu några steg, och med det ytterligare äventyra säkerheteten för landets invånare inför oss ännu ett idiotiskt och olyckligt Natomedlemskap.
Steg för steg-strategin från vissa makthavares sida knutna till krigsindustrin (nästan helt delägd numera av den enormt stora amerikanska krigsindustrin) måste till slut få en vändning, så att det får bli ett lyckligt slut – till slut. Det vill då säga att vi invånare får upp ögonen för vad det är som pågår i samarbetet med Nato och i vår stora amerikansk-delägda försvarsindustri!
Det gäller att säga nej innan de nya generationerna helt tappat bort vår historia, om hur Sverige stått utanför ett andra förödande världskrig. Så att vi idag inte ytterligare luras in i en dylik fruktansvärd förödelse!
Ingrid T
9 oktober, 2011
Svensk självsäkerhet efter insatsen i Libyen
DN skriver 9 okt 2011 om svensk självsäkerhet efter insatsen i Libyen
av Kristoffer Örstadius
Den svenska försvarsmakten anser att den svenska insatsen i Libyen öppnar för fler svenska krigsuppdrag utomlands, och slickar som alltid i sig Natos beröm som en tacksam hund i kampen mot Khaddafis trupper.
Sverige har nu deltagit med sina Gripen-plan från flygbasen Sigonella på Sicilien i drygt fyra månader. 60 mil söderut i svartaste Afrika ligger Libyen. Khaddafis styrkor stöter där fortfarande ihop i blodiga strider med rebeller av olika schatteringar och då även al Qaida.
Den flygspaning svenska plan sysslar med är fullständigt på Natos sida. Trots vår alliansfrihet. Trots att vi saknar verkliga intressen på södra jordklotet. Skall det kallas neutralitet? Nej naturligtvis inte. Alliansfrihet? Knappast det heller, då vi idag kampar ihop med Nato ute i världen ‘för att få övning.’
Neutraliteten försvann i och med EUs militarisering och undan för undan ändrades begreppet ytterligare, så att vi nu kallar oss alliansfria. Dessutom har vi sedan en del år tillbaka under sommaren haft rena stridsflygövningar med Nato uppe i norra Norland. Kallar man det också för alliansfrihet? I vilket fall är det knappast vad Ryssland skulle anse…
Hur många av oss söderifrån känner till detta? Och de fattiga, tidigare radikala, norrlänningarna tycker bara det är bra med de nya inkomster och arbetstillfällen detta för med sig. Svenskarnas uppdrag i Libyen sägs vara långt ifrån riskfritt så att Riksdagsbeslutet i våras föregicks av en stor debatt. Det är alltså skadade svenskar och svenska flygplan man oroar sig över. Senaste gången Sverige skickade ner stridsflygplan till ett krigsområde i Afrika var för 50 år sedan i samband med Kongokrisen.
Det tragiska är att enligt steg för steg metoden får Försvarsmakten detta som en tillvänjningsprocess av det svenska folket, som är inställt på alliansfriheten efter att man strukit neutraliteten. Nu då Försvarsmakten säger sig ha fått beröm av Nato för sin flyginsats i Libyen, pöser man över och vill gå ännu några steg längre, och med det ytterligare äventyra säkerheteten för landets invånare inför oss ännu ett idiotiskt och olyckligt Natomedlemskap.
Steg för steg-strategin från vissa makthavares sida knutna till krigsindustrin (nästan helt delägd numera av den enormt stora amerikanska krigsindustrin) måste till slut få en vändning, så att det kan få ett lyckligt slut – till slut. Det vill säga så att vi invånare får upp ögonen för vad det är som pågår i samarbetet med Nato och i vår stora amerikansk-delägda försvars-industri!
Det gäller att säga nej innan de nya generationerna helt tappat bort sin historia, att Sverige stått utanför ett andra förödande världskrig. Så att vi idag inte ytterligare luras in i en dylik hemsk förödelse!
14 september, 2011
Efter Khadaffis fall – en revitalisering av Libyen?
I själva verket hade inte Khadaffis regering kunnat störtas utan Natos bombkampanj, som i huvudsak leddes av amerikanska, brittiska och franska luftstyrkor. Omkring 20 000 uppdrag med mer än 7500 bombanfall hittills har siktat in sig mot mål på Libyens mark, vilket den kanadensiska journalistveteranen Patrick Martin nyligen rapporterade i en artikel.
Ifall varje anfall hade släppt fyra bomber eller missiler per gång, skulle mer än 30 000 bomber ha jämnat byggnader med marken samt dödat och sårat oskyldiga libyska män, kvinnor och barn. Detta är vad Chris Cork skulle kalla ett potent stöd från de Villigas Koalition. Då är det på plats att citera en analys i Storbritanniens näst högsta försvarslednings (SLD) rapport om Operation Ellamy i Libyen, alltså Storbritanniens kodnamn för dessa som deltar i den libyska flygförbudszonen.
USAs motsvarighet är Operation Odyssey Dawn som bekräftar att dessa kostnader i medeltal uppgått till £3-5 miljoner pund per dag (40 milj SEK/dag). Det ger var vecka £20-35 miljoner pund i kostnader för flygoperationer och £80-140 miljoner per månad, vilket innebär att sedan den 19 mars har operationerna kostat £300-525 miljoner pund, då enbart för Storbritanniens räkning.
Ironiskt nog tillät aldrig imperialistmakterna att oberoende journalister rapporterade från krigsfronten. Krigen i Irak, Afghanistan och nu Libyen har infört en ny trend av inbäddad journalistik. Alla inbäddade journalisters reportage undersöks noga, innan de går ut till allmänheten.
Därför kan människor i USA och Europa enbart läsa det som är ämnat åt dom. Detta är skälet till varför, enligt en opinionsundersökning, nästan trettio procent av amerikanerna föredrar att hämta in nyheter och kommentarer från alternativa forum på Internet, än att förlita sig till sina vanliga media.
Turkiet är bland de länder som bidragit till Natos operationer i Libyen genom att erbjuda flygplansstöd och trupper, liksom Jordanien, Khatar och Förenade ArabEmiraten UAE. Skulle inte Jordanien o Khatars emirer och Förenade ArabEmiraten ha rannsakat sig själva om vilken typ av diktator i Libyen man höll på att störta, och hur han skulle ha skiljt sig från dom?
Khadaffi stod högre i kurs än, låt oss säga, Bahrains kalifat med sin sedan fyrtio år hatade premiärminister. Det genuina allmänna upproret, i huvudsak av Bahrains sjuttio procent shia-religiösa, blev hänsynslöst krossat medan Libyens rebeller inte enbart fick uppmuntran, utan också aktivt stöd av Natos luftstyrkor.
Slutligen: Mr Cork, hur skiljer ni mellan Tony Blairs uppfattning om Saddams MassFörstöreleVapen och David Cameron om Khadaffis dödande av sitt eget folk? Är inte detta konstigt, att både Irak and Libyen flödat över av hög-kvalitativ olja?
av frilandsjornalist placerad i Lahore
övers Ingrid Ternert
20 augusti, 2011
Läget i Afghanistan
Dödandet i söndags av en fransk soldat utlöste förnyad kritik av Frankrikes strategi i detta asiatiska land vilket ökade trycket på president Nicolas Sarkozy inför presidentvalet nästa år.
Under en spaningsoperation i Kapisaprovinsen i nordöstra Afghanistan hade nämligen en fransk soldat skjutits till döds av en talibansk motståndsman, vilket kom att föra upp de franska förlusterna i landet till 74 sedan år 2001.
I ett uttalande från Elyséepalatset efter händelsen försäkrade president Sarkozy Frankrikes beslutsamhet att arbeta med den NATO-ledda ISAF-styrkan för att återställa fred och säkerhet i landet. Men det visade sig en oenighet då vänster-partierna krävde ett omedelbart tillbakadragande av franska trupper för att därmed undvika nya förluster. ”Vi vet att det idag inte finns någon militär lösning i Afghanistan.
Det har gradvis blivit ett markkrig där vi kan se hur det har hamnat i ett dödläge.” sa Martine Aubry, socialistkandidat i nästa presidentval. Aubry, som tidigare varit generalsekreterare i Socialistpartiet, lovade att dra bort de franska trupperna ”senast år 2012”, såvida hon vinner presidentvalet. (Frankrike har omkring 4000 soldater i Afghanistan).
Xinhua 16 augusti-De nya siffror som lämnats av NATO visar på en dramatisk ökning av antalet amerikanska kommandoräder över hela Afghanistan sedan general Stanley McChrystal blivit avskedad som befälhavare och efterträtts av den tidigare CIAchefen David Petraeus.
År 2009 utförde NATO totalt 675 räder, medan man år 2010 då Petraeus tagit över genomförde 1780 räder. Hittills i år har 1879 räder genomförts enligt antiwar.com den 12 augusti
Sveriges Afghanistanpolitik
Markus Håkansson i Svenska Afghanistankomittén: Trupptillbakadragandet har påbörjats och ska vara avslutat år 2014.
Den verkliga utmaningen i det härjade landet är att själva staten Afghanistan inte fungerar särskilt väl. Rättsstaten Afghanistan existerar egentligen bara på papperet. Korruptionen är utbredd och genomsyrar hela samhället. Det är ett dåligt utgångsläge som lämnar mycket övrigt att önska.
Det viktiga nu är att det internationella samfundet samlar sig kring en agenda och på allvar försöker bistå det afghanska folket med att bygga en fungerande stat, eller i varje fall ett embryo till något som liknar en fungerande stat. Det kommer att ta tid. Svenska Afghanistankommittén (SAK) har under 30 år jobbat i landet och finns där så länge det behövs, om det så är 10, 30 eller 50 ytterligare år.
Vägen framåt stavas utbildning. Endast med en utbildad befolkning kommer landet kunna resa sig. Särskilt viktigt är att få med flickor och kvinnor i denna utveckling. Men med en utbildad befolkning med T-shirt och PET-kasse kommer också krav på arbete –och kvalificerat arbete och högre studier.
Det innebär att bidraget från det internationella samfundet efter att trupperna dragits tillbaka, förutom utbildning också måste inrikta sig på att bygga upp institutioner, infrastruktur och göra det möjligt för de utländska företagen att investera i landet. SAK har genom åren utbildat miljoner flickor och pojkar.
Inlägg till radions Ring P1 12 augusti av Peter Tornborg, Åmål: Kostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan kan ge skolgång åt 7310 barn eller driva sjukvårdskliniker med en sjukvårdare i 12 afghanska byar under ett års tid. Varför får vi inget svar på vad kriget kostar svenska skattebetalare?
Hur många afghaner har dödats eller lemlästats av svenska legosoldater? Varför är debatten om Afghanistankriget så frånvarande i Sverige? Ändå kan kostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan ge skolgång åt 7310 barn eller driva sjukvårdskliniker med en sjukvårdare i 12 afghanska byar under ett års tid. Hur många afghaner har dödats eller lemlästats av svenska legosoldater? Varför är debatten om Afghanistankriget så frånvarande i svensk press?
Ulf Karlsröm GP Debatt 3 augusti polemiserar mot Karin Engström (m) ordförande i Riksdagens utrikesutskott:
Sverige kryper allt närmare NATO. Ingen fråga tycks för liten för att Nato inte skall blanda sig i. Rätten till nationellt självbestämmande betyder i sammanhanget ingenting. Militärorganisationen anser sig ha rätt att intervenera hur- och var som helst i världen…
I de flesta blodiga krig som i dag trasar sönder vår värld: i Afghanistan, Irak, Palestina och Libyen spelar USA och Nato en förödande, destruktiv roll. Bara i Irak har bortemot en miljon människor dödats till följd av kriget och 4-5 miljoner bortdrivits som flyktingar. Det senaste krigsäventyret, det i Libyen, har mindre proportioner, men cynismen inom Nato är inte mindre för det…
Hur är det med marionettregeringarna i Afghanistan och Irak? Vad vi idag behöver är en demontering av de rika ländernas vapensmedjor och krigsorganisationen Nato. När den vägen börjar beträdas, då tar jag gärna Karin Enström i hand, på väg mot ett starkare FN.
Nyheter om Afghanistan
Dödandet av en fransk soldat i söndags utlöste en förnyad kritik över Frankrikes strategi i det asiatiska landet och ökade trycket på president Nicolas Sarkozy inför presidentvalet nästa år. Under en spaningsoperation i Kapisa-provinsen i nordöstra Afghanistan sköts en fransk soldat till döds av en talibansk motståndsman, vilket ökade de franska förlusterna i landet till 74 stupade sedan 2001.
I ett uttalande efter händelsen från Elyséepalatset försäkrade Sarkozy Frankrikes beslutsamhet att arbeta med den NATO-ledda ISAF-styrkan för att återställa fred och säkerhet i landet. Men det blev oenighet då vänsterpartierna krävde ett omedelbart tillbakadragande av franska trupper för att undvika nya förluster.
”Vi vet att idag finns ingen militär lösning i Afghanistan. Det har gradvis övergått till ett markkrig, där vi kan se hur det hamnat i dödläge.” sa Martine Aubry, socialistkandidat i nästa presidentval.
Aubry har lovat dra tillbaka de franska trupperna ”senast år 2012” om hon vinner presidentvalet. Xinhua 16 augusti.
De nya siffror Nato lämnat visar en dramatisk ökning av antalet amerikanska kommandoräder över hela Afghanistan efter det att general Stanley McChrystal avskedats som befälhavare och som efterträdare fått den tidigare CIA-chefen David Petraeus. År 2009 utförde NATO totalt 675 räder och 1780 räder år 2010. Enligt antiwar.com hade man den 12 augusti 2011 genomfört 2350 räder
Markus Håkansson i Svenska Afghanistankommittén skriver om Sveriges Afghanistanpolitik: Trupptillbakadragandet har påbörjats och ska avslutas år 2014. I vilken takt soldaterna vänder hem är ännu oklart, men samtidigt närmast ointressant. Att utländsk militär avslutar sina uppdrag har ingenting med kapaciteten hos deras afghanska kolleger att göra. Nej, andra prioriteringar gäller.
Men det är heller inte det som är det stora problemet. Den verkliga utmaningen i detta härjade land är att själva staten Afghanistan inte fungerar särskilt väl. Rättsstaten Afghanistan existerar egentligen bara på papperet. Korruptionen är utbredd och genomsyrar hela samhället.
Det är ett dåligt utgångsläge som lämnar mycket övrigt att önska. Det viktiga nu är att internationella samfundet samlar sig kring en agenda och på allvar försöker bistå det afghanska folket i att bygga en fungerande stat, eller i varje fall ett embryo till något som liknar en fungerande stat.
Det kommer att ta tid. Svenska Afghanistankommittén (SAK) har jobbat i landet i 30 år nu och kommer att finnas där så länge vi behövs – om det så är ytterligare 10, 30 eller 50 år. Vägen framåt stavas utbildning. Endast med en utbildad befolkning kan landet förmå resa sig. Särskilt viktigt är att få med flickor och kvinnor i denna utveckling. Men med en utbildad befolkning kommer också kravet på arbete – kvalificerat arbete samt högre studier.
Det innebär att bidraget från det internationella samfundet efter att trupperna dragits bort, förutom utbildning också måste inrikta sig på att bygga institutioner, infrastruktur och göra det möjligt för de utländska företagen där att investera. SAK har genom åren utbildat miljoner flickor och pojkar. Se ETC 1 juli.
Så vad kostar kriget svenska skattebetalare? Hur många afghaner har dödats eller lemlästats av svenska legosoldater? Kostnaden för en enda svensk soldat i Afghanistan kan under ett enda år ge skolgång åt över 7300 barn eller sjukvårdskliniker med en enda vårdare i 12 afghanska byar, enligt en skribent. Sverige tycks sakna debatt om kriget i Afghanistan. Ändå motsvarar kostnaderna för en enda svensk soldat 7300 barns skolgång.
Jämför med vad det destruktiva kriget kostar svenska skattebetalare… Hur många afghaner har förresten dödats eller lemlästats av de svenska legosoldaterna? En sådan debatt tycks här i landet lysa med sin frånvaro.
viss övers IT
19 augusti, 2011
Smugglar Bofors förbjudna vapen?
Smugglar Bofors förbjudna vapen? FiB 8-2011 18 augusti 2011
Nattliga flygningar till Örebro. Tungt lastade transportplan som sveper in över flygplatsen vid Lekeberga när mörkret sänkt sig och bevakningen är noll.
Så ser det ut när CIA ”gästar” Sverige. Och så ser det enligt vittnen ut när Bofors levererar vapen och ammunition som misstänks vara DU-vapen, tillverkade av uttjänt kärnbränsle, till sina uppdragsgivare i England och USA.
Folket i Bild har tagit del av dokument där flygplansbesättningen vid åtminstone ett tillfälle bestod av CIAs anställda. Den gången var det en Boeing 737 som användes. Enligt dokumenten har just den resan gått från flygplatsen i Palma de Mallorca, en slags transitstation för CIA i Europa, till Örebro.
Därutöver har nattliga landningar och starter av mycket stora transportflygplan registrerats på Lekeberga flygplats utanför Örebro under åtminstone 15 år. Det var då Jacko Sevón, ljudexpert som arbetat som projektledare för bullersaneringar, flyttade in i ett hus bara sju kilometer från flygplatsen.
-Jag förstod att det skedde nattliga flygningar till Örebro som inte registrerades av någon myndighet. Det mest logiska var att flygningarna var avsedda för Bofors som tidigare har varit med och finansierat flygplatsen, säger Jacko Sevón.
Det finns enligt Sevón inga myndighetskrav om kontroll av flyget på Lekeberga, inga landnings- eller starttillstånd av Luftfartsverket behövs alltså.
Bofors ägs sedan 2005 av den USA-baserade försvarskoncernen BAE Systems Inc som i sin tur ägs av engelska BAE Systems, Europas största vapentillverkare med cirka 100 000 anställda. Uppgiften för Bofors är att förse sina ägare med ammunition och vapen, avsedda för krigföring i bl.a Afghanistan och Nordafrika.
Med avancerad teknisk utrustning har Sevón och den organisation han bildat, Miljöaktivisterna, kunnat fastställa ett mönster för trafiken på Lekeberga. Att det rör sig om mycket tungt lastade flygplan framgår av de start- och landningssträckor som behövs. Under våren 2011 landade och startade exempelvis stora Antonov-124 med östeuropeisk besättning.
-Vi kan tydligt se hur trafiken ökat kraftigt i samband med USAs och Natos insatser i exempelvis Afghanistan, Libyen och Nordafrika. Samma sak gällde under ryssarnas Tjetjenienkrig 1999-2000.
Den gången flög dock planen vidare via Finland.
Det finns starka skäl att misstänka att flygplanens last till viss del består av vapen som innehåller så kallat utarmat uran, DU-vapen, det vill säga gift och radioaktivt rest-uran från produktionen av kärnvapen och kärnkraft. Bofors tillverkar bland annat ammunitionen CHARM 3, som åtminstone år 2008 innehöll rest-uran enligt brittiska försvarsdepartementet. Vi vet också att Bofors vapensystem Excalibur som används i kriget mot Afghanistan och Irak kan användas till ammunition som innehåller rest-uran.
Som vapen i stridsvagnar och bomber i flygplan har DU en effekt som ingen traditionell ammunition kan uppnå. En granat med DU-ammunition, avlossad från en stridsvagn, tränger igenom tre stridsvagnars pansarplåt plus en vägg av betong. En bomb från ett flygplan kan tränga tio meter ner i urberget innan den exploderar och krossar exempelvis ett skyddsrum till damm.
Men effekten är också långvarig. Det finns starkt stöd från djurexperimentell forskning och från studier på cellkulturer att DU både kan orsaka cancer, genskador, miss- bildningar och störa hormonsystem.
Det vetenskapliga stödet för allvarliga hälsoeffekter av DU har ökat sedan sommaren 2010 genom nya vetenskapliga artiklar om situationen i Irak där främst USA använde DU-ammunition.
Exempelvis publicerade American Journal of Public Health våren 2010 en artikel som visade en statistiskt säkerställd ökning av leukemi från 2,6 till 6,9 fall per 100 000 invånare bland sjukhusvårdade i Basra 1993-2006 medan ingen ökning skedde i grannländer (eller i USA och EU). Även en kraftig ökning av missbildningar och spädbarnsdödlighet från Falluja har rapporterats.
Anders Romelsjö, professor vid Karolinska Institutet, har under flera år arbetat med frågan om hälsoeffekter av utarmat uran. I telefonsamtal och mail till Bofors informationsdirektör Katarina Tolgfors har han upprepade gånger bett om svar på följande frågor:
1.. Tillverkar Bofors, eller har Bofors tidigare tillverkat vapen som a) har använts eller b) kan ha använts i kriget i första Gulfkriget, fd Jugoslavien, kriget i Irak sedan 2003 eller kriget i Afghanistan sedan 2001?
2.. Tillverkar Bofors, eller har Bofors tidigare tillverkat, vapen som kan använda ammunition som innehåller utarmat uran (”depleted uranium”, DU)?
3.. Tillverkar Bofors, eller har Bofors tidigare tillverkat, ammunition som innehåller utarmat uran (”depleted uranium”, DU)?
Med Bofors menar jag förstås både det nuvarande företaget BAE Systems, och den tidigare företagskonstellationen. Kanske berör de områden som är sekretessbelagda. Tacksam om ni i så fall anger det i svaret.
-Svar har inte kommit trots att jag fick löfte om snabbt besked, säger Anders Romelsjö.
Artikeln publicerades i FiB 8-2011.Text och fakta- Gösta Elmquist redaktör FiB, Ola Jordán journalist, Anders Romelsjö forskare, Peo Österholm journalist
Sverige tar inte ställning
Enligt ett växande antal forskningsrapporter föreligger starka och ökande indicier för ett samband mellan bruket av vapen med resturan och förhöjd förekomst av bland annat cancer och fosterskador.
DU-vapen är radioaktiva så väl som kemiskt giftiga, med långvariga effekter på människor och miljö. Därför strider de mot folkrättens internationella avtal och konventioner avseende förbjudna vapen.
FN:s generalförsamling har vid tre tillfällen, 2007, 2008 och 2010 med mycket stor majoritet antagit resolutioner där man ber att medlemsstaterna och relevanta internationella organisationer (WHO, IAEA, UNEP) informerar om forskning, effekter och användning av DU-vapen och har också röstat för sanering av bombade områden och kompensation till offren.
I december 2010 var det exempelvis 148 stater i generalförsamlingen som antog resolutionen. Bara USA, Storbritannien, Frankrike och Israel röstade mot. Sverige lade liksom flera EU-länder ned sin röst.
FN:s kommission för mänskliga rättigheter antog 1996 en resolution som placerar DU bland massförstörelsevapen.
EU-parlamentet har med stor majoritet fyra gånger, senast 94 procent, röstat för omedelbart stopp för användning av DU-vapen.
Sveriges riksdag har vid några tillfällen avslagit motioner om förbud mot DU-vapen från medlemmar i Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Flera internationella organisationer arbetar för ett förbud av DU-vapen, till exempel International Coalition to Ban Uranium Weapons www.bandepleteduranium.org med bland annat svenska Aktionsgruppen mot radioaktiv krigföring (ARK) som medlem www.uraniumconference.org.
Fakta- Här tillverkas DU-projektiler
Projektiler som innehåller DU tillverkas bland annat av tre företag i USA (Alliant Techsystems, Day & Zimmerman, General Dynamics Ordance and Tactical Systems) samt av företag i Frankrike, Indien, Serbien, före detta Sovjetunionen och i Pakistan, och finns i drygt 15 länder efter vad man känner till (ICBUW).
Bofors är involverat genom att Bofors i samarbete med Raytheon Missile Systems i USA utvecklat 155 mm Excalibur, som kan användas för avfyring av projektiler som innehåller DU.
12 augusti, 2011
Efter Berlinmurens fall – hur är det idag?
12 augusti 2011 Nu är det 50 år sedan Berlinmuren byggdes. Ingenstans är nutidshistorien så närvarande som just i Berlin.
Dagens mediarapportering handlar om delningen av Berlin år 1961 med hjälp av pansarvagnar då muren byggdes , men ändå flydde 20000 från DDR var månad. Alla hade studerat på DDRs bekostnad och kom att fly till Väst, så vad skulle de göra där undrade folk.
Och för 50 år sedan byggdes muren, men folk säger att man ändå har haft mat och läkarvård, även om allt inte var bra.
1958 gav Chrustjov sitt ultimatum till västmakterna att lämna Berlin med sin ständiga flykt av högutbildade till Väst, och till slut gav han med sig… Men många tycker det räcker nu med allt som skrivits om staden.
Idag är USAs budgetunderskott högt och landets kreditbetyg sänkt under finanskrisen med arbetslöshet och budgetunderskott. Man känner sig leva i tumult och att det kommer ta tid att resa sig igen. Men Galtung sa en gång att USA går i putten år 2015.
–I Storbritannien är samhällsklyftorna en del av ett större sammanhang, där även akademiker saknar framtidsutsikter och deltar inte heller i samhällsutvecklingen. Reaktionen på oroligheterna blir att sätta in armén. Det är hundratusentals som bor där, men bara hundra ligger bakom det hela. Det handlar om en brottslig verksamhet och det är viktigt att dessa blir gripna. Social nöd räcker inte, även de med jobb i området har blivit arbetslösa på grund av nerskärningar, där 15-20 procent av den offentliga sektorn skurits ner.
Även i rika områden är de sura, men att nu samhällen faller samman måste ha sociala förklaringar. Sociala problem och kriminalitet har inget automatiskt samband. Det råder frustration och borgerligheten bortser från alla dylika samhällsförklaringar.
Hur kan vi bygga samhällen där unga tappar hoppet om att leva som sina föräldrar? Skottet blev den utlösande faktorn. I miljonprogrammet blir man inte väl bemött av polisen. Men ändå har man i London lagt ner enormt mycket pengar på sådana program, men nu stängs även dom och alltmer vänder samhället dessa människor ryggen.
övers och fri text Ingrid Ternert
