av Rick Rozoff Stop NATO 25 augusti 2010
Det längsta kriget i USAs historia och NATOs första väpnade konflikt utanför Europa. Det som också är dess första markkrig är nu i början av sitt tionde år…
Över 120 000 trupper tjänar under NATOs ISAFstyrka i Afghanistan, förutom de 30 000 under amerikanskt befäl och det västmilitära blocket har nyligen bekräftat, att Malaysia blivit den 47e nation som bidragit med trupp till kriget, på militärspråk kallat TCN.
Aldrig tidigare har styrkor från så många länder tjänat under ett gemensamt kommando i ett enda land, krigsskådeplats eller i krig.
Alla NATOs 28 medlemmar har bidragit med soldater i Afghanistan. NATO har över 20 medlemmar i Europa, i södra Kaukasus, SydPassaden, i Afrika och Sydamerika. Inklusive de kontingenter som satts in av nationer sådana som Bahrain, Egypten, Jordanien, Colombia och Tonga liksom de 47 som officiellt bidrar med trupp, alltså militär personal från varje befolkad kontinent som deltagit i Västs krig i Afghanistan.
Europeiska nationer som varit neutrala alltsedan slutet av andra Världskriget har under en del år försett NATO med trupp till dess Internationella Säkerhetsstyrka ISAF, Australien, Irland och Schweiz och har skickat symboliska kontingenter under Partnerskap för Fred, där Finland har ungefär 150 trupper inom NATOs afghanska kommando och Sverige har 500. Den svenska kontingenten är tills nyligen den näst största av alla icke-NATO medlemmar, endast överträffad av Australien.
Detta var tills ytterligare 750 USA-marinkårstränade georgiska trupper hade anlänt till denna södra asiatiska nation i april. (Förra månaden sa den georgiske ledaren Mikheil Saakashvili att de 1000 man starka trupper som han satt in var inskolade i ”afghansk krigföring” för att utnyttjas i framtida konflikter som de under femdagarskriget mellan Georgien och Ryssland för över två år sedan.
Huvudfunktionen för Partnerskap för Fred-programmet – vars namn inte ligger intuitivt rätt, utan Orwelliskt och irrevelant givet det faktum att man låtit 12 östeuropeiska nationer få fullvärdigt medlemskap i världens enda militära block. Och man har förberett dessa för förläggning i Afghanistan och Irak. Detta är för att integrera nationer i Europa, Kaukasus och Centralasien för NATO operationer utomlands. Den som har mest att vinna på denna process är Pentagon.
Över tjugo nationer som för närvarande ligger i kategorin att ha orienterat sina väpnade styrkor, militära doktriner, vapenarsenaler och sin utrikespolitik till interoperabilitet med Västalliansen och då särskilt dess ledande medlem, Förenta Staterna.
PFP, Partnerskap För Fred, tränar arméerna i Armenien, Azerbaijan, Österrike, Bosnien, Finland, Georgien, Irland, Makedonien, Montenegro och Sverige för kriget i Afghanistan och har som komplettering igång kriget för att erbjuda militärerna bland dessa stridserfarenhet och bygga en global insatsstyrka för framtida NATOoperationer, inklusive de som befinner sig närmare respektive länders gränser.
Andra komponenter i strategin inkluderar att mer frekvent leda storskaliga krigspel och annan stridsträning i partnerskapsnationer med Afghanistan som gemensam stridsplats. Men allmänt tillämpad på andra ställen och med utvidgade styrkor tillsammans med PFP medlemmar – och NATOs interoperativa– obemannade luftfarkoster (drones), armerade stridsfordon, artilleri, attackhelikoptrar, avancerade krigsflygplan och annan krigsutrustning.
Al Burke och hans dedikerade kollegor med ‘Stoppa smyganslutningen till NATO’-initiativet i Sverige leder en oförtruten kampanj att larma om den förstulna och accelererade satsning på att integrera nationen i NATOs – och Pentagons – globala militära sfär.
I över ett år har svenska trupper varit verksamma inom ISAF-opererationer i fyra av de norra afghanska provinserna, och blivit indragna i regelbunden skottlossning. De är de första stridsoperationer som nationen haft på nära tvåhundra år. Två svenska officerare dödades i februari, vilket är de första trupper som har blivit dödade.
Den första juli avslutade den svenska regeringen 109 år av värnplikt och gjorde landets väpnade styrkor helt frivilliga, vilket betyder att Stockholm – för att ange den tillåtna termen– professionaliserat militären enligt NATOs riktlinjer och krav.
Som resultat ”ska alla svenska soldater vara skyldiga att även mot sin vilja skickas på missioner utomlands . Varje soldat som vägrar kan förlora sitt jobb….”De fyra fackföreningar som representerar nationens militära personal går alla emot föreskriften om utlandsförläggning.
Som en pressagentur dagen för kungörelsen rapporterade, ”Samtidigt beslutade man att lätta på landets traditionellt strikta neutralitet och tillåta deltagande i mer internationella militära operationer som den NATO-ledda missionen i Afghanistan.”
Förra året var Sverige värd för en tio dagars NATOövning, ‘Loyal Arrow 2009′ norröver. Krigsspelen var en del av ”den största flygövning någonsin i den finsk-svenska Bottenviken” och innebar att 2000 trupper från tio nationer deltog, 50 krigsflygplan och ett brittiskt hangarfartyg.
En beskrivning av krigsspelet var att ”Övningen är baserad på ett fiktivt scenario. I scenariot med element av NATO Response Force (NRF)…ska dessa grupperas till operationsområdet.” Den påstått fiktiva situationen ifråga var en som mycket väl kunnat appliceras på Baltstater som Estland och Lettland, SydKaukasus, Transsylvanien och andra ställen där NATOstyrkor och krigsmaskiner kunnat komma i direktkontakt med ett antal ryska grupper.
Sent i maj gjorde NATOs toppmilitära befälhavare en inspektionstur till Sverige, berömde dess regering för att ha placerat ut och hållit 500 trupper i Afghanistan. Den amerikanske amiralen James Stavridis, NATO-alliansens överbefälhavare i Europa, kom att besöka landet efter rekommendationer från den svenska överbefälhavaren för de väpnade styrkorna, Sverker Göranson. Han träffade också statsministerns sekreterare, Gustav Lind, och utrikessekreterare Frank Belfrage.
Några få dagar senare möttes flera särskilda representanter för ”NATOs Partnerskap-nationer Österrike, Finland, Sverige och Schweiz,” där bland dem som mött upp fanns den svenska NATOambassadören Veronika Woch-Danielsson, den franske flyggeneralen Stephane Abrial, som är befälhavare för det allierade kommandot ACT vid den senares högkvarter i Norfolk, Virginia.
De europeiska envoyerna ”blev också informerade av USAs flottgeneral amiral Lawrence Rice i USAs gemensamma kommando (USJFCOM) om detta kommandos mission och vad man uppnått ochACT-USJFCOMs framtida samarbete.” NATO rekryterar nationer och har alltid velat göra detta till ett militärblock, så att Pentagon också skall kunna integrera dessa i sitt eget nätverk. Där NATO avancerar följer USAs trupper och baser efter, som Bulgarien, Romänien, Ungern och Polen, där Washington under de gångna fem åren tillskansat sig flygträning, militära jaktplan och missiler förutom strategiska flygbaser.
I juni var svenskar med bland de 3000 trupper från 12 länder som deltagit i den årliga USA-ledda baltiska operationerna (BALTOPS), som är NATOs Partnerskap för fred manöver, ”den största multinationella flottmanöver som ägt rum i Östersjön,” där 500 av USAs marinstyrkor ingått, av vilka 130 stormat en strand i Estland, vilket var USAs marinkårs ”första amfibilövning utomlands i ett territorium som en gång varit en del av Sovjetunionen ,” cirka tjugo mil bort från ryska gränsen.
Samtidigt kom Europas förenade flygstyrkor att ingå i ett ”krigsspel” designat för att utforska framtida koncept och förmågor inom Estlands krigföring. Förra årets version genomfördes i Sverige. Den amerikanska delegationen leddes av befälhavaren för de förenade flygstyrkorna i Europa, general Roger Brady i samarbete med ”motparter från Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige för att stärka relationerna och förbättra interoperabiliteten och det framtida samarbetet.”
De gemensamma medlemmarnas flygstyrkor på Europas webbsida har beskrivit händelsen som ett ”transformations-krigsspel till att utforska ett kombinerat framtida krigsspelskoncept och dess förmågor.” Genom träningsseminarier som ‘Unified Engagement’ blir enligt Brady USAs flygstyrkor och deras partners över världen bättre preparerade i framtida operationella utmaningar.”
I mitten av juni annonserade man, att ”De svenska väpnade styrkor opererar i Afghanistan som del av NATOs internationella styrkor (ISAF) ska utrustas med obemannade miniflygplan UAV och sedan ha med dessa i kriget…”Shadow 200 obemannat flygsystem (drones), ”redan använt av USAs armé och marinkår i Afghanistan och Irak” kommer inom månader att sättas in av svenska luftstyrkor.
Under samma vecka annonserade den finska regeringen ett förslag till nationens parlament att gå med i NATO Response Force, som uppföljning till ett beslut för tre år sedan att bli ”en del av ett gemensamt beslut av samtidigt medlemskap med Sverige.”
USA ledde under den första halvan av juli den årliga multinationella NATOs Partnerskap För Fred ‘Sjö Bris’ militärövning i Ukraina – vid Krim, där den ryska Svarta Havsflottans högkvarter ligger i Sevsomtopol –med alliansmedlemmar och partner som Sverige, Österrike, Azerbaijan, Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Moldavien, Polen och Ukraina.
Sent i juli och tidigt i augusti tillbringade USAs 555e Jaktskvadron två veckor i Sverige, där 250 man har tillbringat och genomfört luft-till-luft och luft-till-mark övningar med värdlandets luftstyrka under vilken ”USAs luftstyrka arbetat sida-vid-sida med sina svenska allierade både i skyn och på marken, genomfört mer än 180 flygövningar som test för deras stridsförmågor i luften såväl som precisionsvapen ock klarat…”
Den biträdande ledaren för den svenska enhet som deltagit, överstelöjtnant Harri Larsson, förklarade vid tillfälle- ”Vi uppskattar verkligen att arbeta med USAs luftstyrka för det ger oss en dimension… av träning med någon annan, en annan utrustning, annan taktik, arbete med det engelska språket, vilket inte är vårt ursprungliga språk…Jag tror det ger oss en hel del goda erfarenheter, som vi kan utnyttja i framtiden.”
Han tillade att luftstridsövningen var viktig för att integrera den egna nationens Gripenpiloters krigföring med motparten USAs F-16 Falcon stridsflygplan. ”De kan förbättra sin träning och vi blir mer interoperabla.” Larsson avslöjade också målet med de förenade manövrarna- ”Vår regering vill att vi ska bli mer flexibla och efter kort varsel kunna fara utomlands, vi behöver arbeta med andra länder, särskilt USA då USA är den största bidragaren till NATO och FN. Från vår synvinkel är det nödvändigt att arbeta med USA.”
Då den amerikanska skvadronen återvänt till Avianos Flygbas i Italien, sa överlöjtnant Larsson ”att F21 åter hoppas få bli värd för sina amerikanska allierade i den nära framtiden.”F 21 Wing, också känd som Norrbotten Air Force Wing, var värd för de femtio NATO plan som användes i förra årets Loyal Arrow- krigsspel.
Förra veckan anlände Chefen för flottoperationerna amiral Gary Roughead till Sverige för att inspektera vissa av landets krigsfartyg och en U-båt och möta sin motpart amiral Anders Grenstad för att ”diskutera nuvarande och framtida operationer mellan dessa två flottor i regionen och runt globen.”
Sveriges toppmilitära kommandos chef general Sverker Göranson, som i Pentagon den 5 augusti skulle möta amiral Michael Mullen, ordförande för de förenade stabscheferna. Göranson hade tidigare studerat vid USAs Arme´kommando och Generalstabshögskola i Fort Leavenworth, Kansas och flera år som militärattaché mm.
Med elva år av NATOs expansion och NATOalliansens omvandling till världens första internationellt orienterade militärblock, tillåts ingen nation i Europa att stå neutral och ingen kan undvika inblandning i militära missioner, inklusive krig, utomlands. Sverige är inget undantag, utan har förenat sig med en mängd andra tidigare icke-allierade nationer runt världen med att bli indragen i Pentagons sfär i den post-Kalla Krigs-perioden.
För att illustrera hur brett nätverket har blivit, kom militärofficerare från 63 nationer att den 16 juli samlas vid USAs Armékommando och GeneralStabsCollege – den svenska överbefälhavaren Göransons skolhemvist– där man besökte statstjänstemän i Topeka, Kansas.
Officerarna var från Afghanistan, Albanien, Argentina, Armenien, Australien, Bangladesh, Belgien, Bosnien, Botswana, Bulgarien, Burkina Faso, Canada, Colombia, Croatien, Checkiska Republiken, Danmark, El Salvador, Estland, Etiopien, Frankrike, Georgien, Storbritannien, Tyskland, Ungern, Indonesien, Irak, Irland, Israel, Italien, Japan, Jordanien, Kazakstan, Kenya, Kosovo, Kirgistan, Lettland, Litauen, Macedonien, Malaysia, Mexiko, Moldovien, Marocco, Nederländerna, Nigeria, Norge, Pakistan, Philippinerna, Polen, Romänien, Saudi Arabien, Senegal, Serbien, Singapore, Sydkorea, Spanien, Surinam, Sverige, Taiwan, Tanzania, Thailand, Turkiet, Uganda och Ukraina.
övers Ingrid Ternert
