Fredskoalitionen Göteborg

4 september, 2010

En ung veterans berättelse om Irak

Sparat under: Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, krig — ingrid @ 04:36

Xinhua News Agency 29 augusti, 2010
A young U.S. veteran’s story about Iraq-  av Wang Fengfeng

WASHINGTON: Josh Stieber kände sig inte särskilt lättad då han hörde nyheterna om att de sista bland USAs stridstrupper vid slutet av månaden skulle dras bort från Irak.

Trots ”tacksam för varje liten del av framgång”,  säger denna 22-åriga USAarmé veteran att han fortfarande är försiktig så att han inte ”firar och tänker att allt med det är över, när verkligheten är ”rätt långt borta härifrån”.

Stieber, som tjänat i Irak i 14 månader, är alltför familjär med krigets realiteter.

En försäljares äldsta son och friskvårdsarbetare, född och uppvuxen i Marylands del av Washington D.C, kom Stieber ihåg att han sett ett ”stort hål” i marken efter det att ett kapat jetplan hade kraschat i Pentagon under 9/11s terroristattacker mot USA år 2001 (anm IT förlåt, detta är det mest omöjliga i hela 9/11 historien-inget flygplan, bara en välriktad granat kan klara ett så välriktat skott mitt i prick nere i Pentagons vägg- tala med vilken flygare som helst- anm IT).

Stiever slöt sig till armén 2006 vid en ålder av 18 år strax efter gymnasiet för att ”göra så att något liknande 9/11 aldrig skulle komma att hända igen.”

Han skickades till Irak med den 1:a InfanteriDivisionen februari 2007. Men det han upplevde där gav honom desillusion och frustration. Som en del av USAs trupps ’svallvåg’ år 2007, blev han vittne till en av det mest våldsamma sträckorna under Irakkriget.

”Vi gick in i det och tänkte att vi skulle lösa alla dessa problem och göra världen till en bättre plats, men insåg tidigt att vi inte såg ut att kunna hjälpa upp problemen,” sa han.

”För det mesta gjorde vi det värre,” tillade han.

Efter att ha avslutat sin mission i Irak åkte Stieber tillbaka hem år 2008, men han kunde inte låta bli att tänka på vad militären hade gjort mot familjer och grannskap i Irak – sparkat in dörrar och rivit sönder husen för att få tag på ”insurgents,” och fängsla människor, ibland av inga skäl alls. (IT har fått alltför många vittnesmål om detta själv på plats i Irak-fullständigt vansinnigt)

”Hur skulle det vara om en främmande arme´ kommer och tar med sig mig och min pappa?” kom han att fråga sig. ”Jag vet att jag vet att jag inte hade velat det,” sa han, och det ledde in på den väldiga frågan om kriget.

Därefter blev han anti-krigsaktivist.

Under sex månader förra året, med en dylik fråga i huvudet, promenerade och cyklade Stieber runt landet, från Maryland vid Atlanten till Californien vid Stilla Oceanen, och talade om fred och ickevåldsalternativ med de folk och ungdomar han mötte längs vägen, och med sina egna ord, ‘hoppades kunna sprida den läxa han lärt sig i Irak’.

Det skulle ha kunnat bli en känsla av bokslut för Stieber då han tidigt i förra veckan, med 4th Stryker Brigade Combat Team, 2nd Infantry Division, hade lämnat Irak i ett drag som många ansåg symbolisera slutet på USAs stridsoperationer i landet, altmedan det formella slutet på missionen var satt till 1 september.

Stieber säger emellertid att tillbakadragandet av stridande trupper från Irak enbart var en början. ”En hel del soldater kommer antagligen att hamna uppe i Afghanistan, förr eller senare.”

”Det finns fortfarande 50 000 trupper som lämnats kvar där (i Irak), och är kanske särskilda stridstrupper, som definitivt är stridstränade och beredda på att utnyttja denna (träning), och där finns det ökande antalet privata kontraktsanställda, sa han med ett bekymrat uttryck i ansiktet.

Washington säger att 50 000 USA trupper skall vara kvar i Irak för att utöva support och träningsmissioner.

Den sista gruppen USAtrupper skall lämna Irak vid slutet av år 2011.

I vilket fall har den sista USA befälhavaren i Irak Ray Odierno i förra veckan sagt, att Förenta Staterna kunde komma att vara kvar militärt i Irak efter 2011 års deadline ”om Iraks regering efterfrågar någon teknisk assistans.”

När deadline för stridstrupperna närmat sig sa Stieber, att det vore lätt för folk att glömma den påverkan kriget har på de anerikanska soldaterna och dessutom på det irakiska folket. Han ville påminna folk om krigets fasor för att vara säker på att detta inte ska komma att hända igen.

”Något som folk inte tänker på är hur många liv som blivit påverkade på båda sidor,” sa han och drog sig till minnes vänner som slutat på psykologiska institutioner på grund av posttraumatisk stress som resultat av kriget.

”En del av det vi såg där, och det sätt en mängd människor i Irak blev behandlade på, och så många av dom som tvingats bort från sina hem och det som har skett i deras liv,” sa han.

Och så tillade han-”Jag hoppas folk inte tror stridstrupperna är borta och att vi inte behöver bekymra oss om Irak längre”.

övers Ingrid Ternert

3 september, 2010

Offensiven mot Kandahar på gång?

Sparat under: Afghanistan, USA, nya — ingrid @ 17:51

 Koalitionens offensiv i Kandahar är nu på gång, den som blivit utnämnd till det centrala i president Obamas “svallvåg” i Afghanistan. Med knappt någon täckning i internationell media har så många som 50 000 utländska och afghanska armétrupper förlagts i och runt staden.

Afghanistan: Offensive in Kandahar underway

av Tom Peters WSWS 2 sept 2010

Det ökande dödandet i Kandahar och runt Afghanistan har legat under General David Petraeus’ översyn,  arkitekten till den tidigare Bushadministrationens ”svallvåg” i Irak. Petraeus blev i juni utnämnd av Obama för att i månaden ersätta general Stanley McChrystal, då denne skenbart blivit avskedad för sina kommentarer i tidningen Rolling Stone, där han hade kritiserat administrationen. 

Efter att ham tagit över kommandot beordrade Petraeus en start på offensiven, trots att de utpräglade striderna fortfarande äger rum mitt ibland ockupationens styrkor i Helmandprovinsen och andra områden. Samma strategier som Petraeus utnyttjade för att krossa Bagdads motståndsmän år 2007,  använder man nu i Kandahar.

Under offensiven i Bagdad har hela områden förvandlats till det som USAs militär kallat ”omgärdade kommuniteter”, med höga murar, checkpoints och kontrollmetoder utnyttjade till att fängsla befolkningen och underlätta målstyrt dödande av ‘upprorsmän’.

Rapporter från Kandahar indikerar ett vida spridd motstånd mot en dylik ”svallvåg”. Thomas Johnson, rådgivare åt Kanadas ‘Task Force Kandahar’, berättade i förra veckan för reportrar att han blev förbluffad över antalet barn som kastat sten och tomater och gjort obscena gester åt de passerande utländska trupperna. ”Jag tror att just detta kommit att bli ett viktigt tecken på de andra tankar och samtal som äger rum i familjerna . . . att dom ser oss som ockupanter”.

Tor Ghani som är taxichaufför berättade för ‘Canadian Press’ att dessa nya checkpoints påmint honom om Sovjets ockupanter i Afghanistan under 1980talet, och tillade att den korrupta Afghanska Nationella Polisen utnyttjat dessa till att få in mutor. Majoriteten av dessa som tidigare under året svarat på USAarméns undersökning ansåg att arméns och polisens checkpoints utgjort det största hotet mot deras säkerhet, när de färdats i Kandahar.

Utländska trupper anses vida omkring vara dessa som uppmuntrar Ahmad Wali Karzais, bror till afghanska nickedock-president Hamid Karzais korrupta och illegitima provinsregeringar, på samma sätt som Kandahars lokala borgmästare Ghulam Haider Hamidi. Under ett besök i staden under förra månaden blev helt frankt admiral Mike Mullen, ordförande för USAs stabschefer, tillsagd av tre klanäldste att ”vad vanliga människor säger inte når denna regering”.

Dessa byäldste har också kritiserat de ökade antalet militära operationer. En man ställde frågan- ”Bidrar ni här till större säkerhet, eller för ni med er våld?” Då Mullen svarade att talibanerna föregående månad dödat 45 civila, medan koalitionsstyrkorna  dödat fem, poängterade en av männen, att ingen av dessa skulle dött ”om inte ni hade varit här”.

Många terroriserade bybor i Kandaharområdet har tvingats fly från sina hem. En taxichaufför från en by i Panjwai berättade för reportrar föregående vecka att ”säkerheten håller på att förvärras för var dag som går… Vi kan inte  se till vårt land på grund av IEDbomber och krig. Vi just bara överlever. Våra barn kan inte sova på grund av oväsendet från flygplanen. Det är hemskt att vara därute.” Han tillade- ”Varenda person törstar efter fred och nu har de alla förlorat hoppet, för vi tror inte att den  nuvarande administrationen någonsin kommer att återuppbygga freden.”

Alltmedan USA och de afghanska militärtjänstemännen insisterar att befolkningen riskerar bli terroriserade av talibaner visar de kommentarer invånarna kommer med, att deras största fruktan är att bli dödade av ockupationens flyganfall eller nattliga räder.
En av Zharibönderna, Habibullah, berättade för reportrarna- ”Om de genomför flygräder mot våra hem för att  talibanerna är där, eller skickar soldater nattetid, vad kommer då att hända med oss?”

En bybo från Malajat sa att han var ”rädd för ett flyganfall för det skulle kunna göra att vi blir dödade, för det kan vi bli”.  Han tillade att han sett många civila dödas på detta sätt. Då ockupationens styrkor oupphörligt skyllde de civila dödsoffren på motståndsmän, då de hade utförts av de utländska trupperna.

Förra månaden rapporterade Washington Post att löjtnant Campbell Spencer från dessa som spårar civila offer har sagt att  ”talibanerna tillfångatagit afghanska civila som gisslan för att göra det svårare för styrkorna att attackera utan att döda oskyldiga människor.”

Stödet för motståndet växer ju mer civila som dödas. Trots truppuppbyggnaden rör sig fortfarande talibanska krigare fritt i byarna runt Kandahar.

En opinionsmätning i juni månad genomförd av ‘International Council on Security and Development´utifrån 552 människor i Helmand och Kandahar provinserna fann att 70 procent opponerade sig mot de nyliga utländska militära aktionerna i deras område.

Medan bara en procent trodde att de utländska trupperna skulle återuppbygga deras land. I Helmand sa 83 procent av de som hade svarat, att den nyliga militära svallvågen varit dålig för det afghanska folket.

En opinionsundersökning  i mars med 1994 människor i Kandahar, utförd på uppdrag av USAs armé, fann att 94 procent av befolkningen stödde en fredskonferens med talibanerna och 85 procent såg islamistkrigarna som ”våra afghanska bröder.”

Petraeus och andra höga USA och NATObefälhavare insisterar på att det sedan nittiotalet afghanska kriget går in i sitt ”slutstadium”, och att en seger i Kandahar kommer att göra det lättare att besegra motståndsmännen. Andra bland USAs militära etablissimang, har emellertid uttryckt en oro över att ’svallvågen’ kunde ha varit förgäves, eftersom talibanerna nu har spritt ut sig synbarligen i varje provins i landet.

Marc Sageman, en analytiker från ‘Foreign Policy Research Institute’ och fd CIA agent, berättade föregående vecka för Washington Post- ”Man kan pascifisera Kandahar och ändå förlora kriget, eftersom Afghanistan fortfarande är ett högt decentraliserat samhälle, och på landsbygden har regeringen i Kabul mycket lite av legitimitet”.

Februarioffensiven i de stora delarna av landsbygd runt Marja i Helmandprovinsen har slutligen misslyckats med att dra upp talibanerna med rötterna. Nu under Petraeus tillgriper de USA-ledda styrkorna ändå mer blodspillan och repression, då man desperat försöker krossa motståndet mot den nykoloniala ockupationen i det utfattiga landet.

Till svar har motståndets attacker mot de utländska trupperna ökat. 31 augusti dog ytterligare sex USA soldater —fyra av dessa i en vägbombsattack i östra Afghanistan och två i strid med motståndsmän i söder— vilket får det totala antalet dödade under de fyra dagar som förflutet till 23. Det totala antalet trupper som dött fram till början av september är 489, jämfört med 521 under hela 2009.

Koalitionens attacker över landet har också ökat, vilket resulterat i fler civila dödsoffer. Den 22 augusti massakrerade NATOs befälhavare åtta civila, inklusive två kvinnor och ett barn och sårade 12 andra under en räd i byn Naik i Baghlanprovinsen. Ett flyganfall i Kunarprovinsen i förra veckan kom att döda sex barn i åldrarna sex till12 år. En annan blev allvarligt skadad.

Der Spiegel 31 augusti , 2010

CIA anklagas för att ha hjälpt en medhjälpare till president Hamid Karzai för att kunna få information. Före detta CIA officeren Michael Scheuer har samtalat med SPIEGEL om varför bekämpning av korruptionen i Afghanistan är allt annat än möjlig.

CIA anklagas för att ha betalt Mohammed Zia Salehi, den afghanske president Hamid Karzais medarbetare, för att få tillgång till information. Har CIA kommit att förstöra USAs trovärfighet?

Michael Scheuer- Det är absolut en god rekrytering. Jag tror man anlitar vem som helst som kan ha tillgång till målet. Det kunde ha varit någon som är terrorist eller någon som är en korrupt tjänsteman. Jag tror att varje annan spionorganisation skulle ha blivit förtjust över att kunna få information om vad Karzai tänker, för han är en så oärlig man.

SPIEGEL: USA har nu anklagats för att finansiera just den korruption som man lovat bekämpa.

Scheuer: Inte direkt. President Obama har känt till det. Hans underrättelserådgivare har vetat om detta. Om han vore smart, är jag säker på att presidenten skulle ha velat ha någon som befinner sig nära Karzai och vet det som pågår. USAs regering och andra regeringar ljuger då de säger att de tänker rensa upp korruptionen och vinna kriget.

SPIEGEL Är Washington energisk nog att försöka bekämpa korruptionen?

Scheuer- Vi är verkligen inte i en sådan position att vi kan öva påtryckning mot dessa människor. Vilka ska kunna ersätta dom? Det finns ingen som är mindre korrupt. Möjligen är talibanerna de enda som inte är korrupta i Afghanistan. Om man inte önskar ha korruption, ge då regeringen tillbaka till talibanerna.

SPIEGEL: Salehi, en högrankad medlem avAfghanistans Nationella Säkerhetsråd, påstås stå på CIAs lönelista. Tror du att han kommer att bli ställd inför rätta?

Scheuer: Jag tror inte det blir någon rättegång. Salehi vet så mycket om vad som pågår i regeringen och det som stulits och de som stjäl, så om han skulle komma att vittna, då kunde det lika gärna vara Karzai själv.

Övers Ingrid Ternert

2 september, 2010

Att spy av svekfullhet

Sparat under: Irak, Mänskliga Rättigheter, USA, krig, nya — ingrid @ 23:22

 

av Layla Anwar 2 sept

Ända sedan igår har jag spytt, inifrån och ut…Vilken fasa – om det drabbar oss… är något vi aldrig tänker… Mitt första anfall kom efter att jag hade läst er presidents tal, talet till ”nationen”. Han anser nämligen att ni är en nation?!

Det började med en olustkänsla långt ner i magen, vilken snabbt gick över till en pockande, därefter en illaluktande uppkastning som ur en uppdämd vulkan i våldsamma plågor av ett fullständigt anfall…

Jag har under de gångna 20 åren eller så utvecklat en hög intolerans mot svekfullhet, och med er historia har ni ytterligare lyckats finslipa detta som jag nu är allra mest allergisk mot…Ni bokstavligen talat gör mig sjuk.

Förändring-  Ni bräker som en flock idisslande får, boskap som ruvar på varje ord jag serverar… Svart och Vitt, även dessa efterblivna som kallar sig amerikanska araber och muslimer, vilka glatt sig åt Onkel Toms ankomst till Vita Huset.

O de ”principfasta”, ”moraliska” pryda, puritanska, perverterade som kallar sig amerikaner, de som för omväxlings skull sent visat upp… och alltid slutit upp på den vinnande sidan, då tåget redan har passerat…

Den nya världens krigsmånglare, det är vad ni är. Konstlade och okunniga så in i märgen. Ni stoltserar alltså med att vara ”ett godsint” folk, ett ”medkännande, inkännande, omfamnande” folk, då det inte handlar om något annat än svek.

För 20 år sedan såg jag mitt land, min fars, min mors land, mina förfäders, delas framför mina ögon… 20 jävla år. Tjugo år av ett folk — först vissnande, skrumpnande bort, som blommor som aldrig fått se ljuset, som aldrig fått vända ansikten mot solen och sedan försvinna in i skuggorna.

Stapplande in i en färglös bakgrund… bombad, massakrerad, slaktad till ett intet… samma ingenting som gömmer ert dagliga liv… samma ingenting som gör att ni rusar iväg till er psykdoktor, samma ingenting som göder ert skit, samma ingenting som ni fyller med konsumtion… samma hål av ingenting, av det hål, det djupa hål ni lever i, och en del av detta spyr jag upp från min mages hålrum…

Så ni har ”offrat” er för oss, så ni har befriat oss från vår ”tyrann”, så ni har ”levt upp till ert ansvar”… som ni gjort i Falluja, Haditha, Mahmoudiya, Bagdad, Basra, Mosul, Ramadi… ”döda dom jävlarna” skrek ni… och era fruar skänkte några tårar medan de viftade med er ökända flagga… ett degenererat, nedgående lands flagga, som inte kan erbjuda något annat än mord, förödelse och ofärd…

Ni befriade oss från ”diktaturen” med 5 gånger storleken av en Hiroshima- och en Nagasakibomb… ni befriade oss tills det inte fanns något utrymme kvar i våra bårhus och 7,5 år senare letar vi fortfarande efter våra döda… ni befriade oss tills våra gator blivit blodpölar och moskéerna omvandlade till tortyrhålor, där dessa hajjis (‘araber’) fått sina ögon utstuckna och sina kroppar uppborrade, ni befriade oss så att vi blev våldtagna och mördade för 1000 dollar eller för att ha burit läppstift.

…Ni befriade oss så att våra kroppar flutit upp ur Eufrat och Tigris, förmultnade till oigenkännlighet… ni befriade oss, javisst…  ni stoppade in oss i fängelseceller, ni täckte oss med ert piss och era exkrementer.

Eller så överlämnade ni oss till era soldater eller homo och horor i turbaner, medan ni knullade de prostituerade som ni särskilt tagit in i ert Gröna Fort… medan resten av oss fick leva i muromgärdade getton, dessa som ni byggde upp för oss…

Ni befriade oss alright… och ni levde upp till era principer, era ideal och ert ansvar… Men vad jag verkligen hedrar er för är, att ni datoriserat, digitaliserat döden för oss… ni förstår, tack vare er är idag bårhusen rustade med senaste teknologi, 7 år senare kan vi kanske till slut gå och leta fram en kär väns kropp. Vi har till och med blivit numrerade i serienummer, ni är ett seriemördande folk och vi har fått serienummer.

Vi bär nummer vartän vi går, nummer på våra pass, på våra ID, på våra fängelsehalsband och även på våra döda kroppar… numren följer oss till bårhusen, idag har vi en hel del av dessa… alla återuppbyggnads-pengar har vi byggt bårhus av…  kanske inte helt, men stulit pengarna ni har… miljarder dollar, så vi fick göra trädgårdar och parker till gravplatser… där barnen leker mitt bland lidande mödrar i deras oupphörliga sorg…

Ni är verkligen ett modigt folk… ett nobelt, modigt folk. Se allt vad ni gjort för oss! Er generositet kommer att stå i de historiska annalerna… och ni kommer att betraktas som ett historiskt exempel, en modell för ett land och ett folk med stor integritet… just som den Nya Irakiska Modellen.

De av oss som inte kunnat handskas med denna er ymniga inlevelse, den som er stinkande alternativa press älskar att tro – att amerikanarna är ett empatiskt folk- som flugit sin kos… försvunnit i dimman av denna er mänskliga godhet, med några dokument och minnen, sår och skador stoppade i resväskor… utan någon destination…

En permanent exil har fått bli vår boning… en ny geografisk hemvist, okänd på kartan… bärande på oss själva som en alltför tung börda, kämpande så att ändarna kan mötas, en kamp för att överleva att inte bli galen, att inte uppslukas av er tomhet..

Skrapande humanitet med våra naglar… i försöken att finna den, grävande med bara händerna, ibland med en önskan om att bli begravd där, längs våra älskade… ibland med en önskan om att aldrig blivit födda, ibland gråtande i vår ensamhet, ibland skrikande i våra mardrömmar, ibland avskärmande oss för att matcha er intighet…

Det mesta av tiden förvirrade, borta och förbryllade… fortfarande oförmögna att fatta vad som hänt med oss, i Frihetens namn… andra gånger helt upptagna med historia efter historia av ändlöst lidande och misär som tillfogats av er…

Med historier om släktingar och vänner förlorade i Demokratins hålor, med historier om de monster som fötts i landet Frihet, med historier om smitta och sjukdom nästlande sig in i vårt DNA till att bli del av oss… infiltrerande vårt varande, vår mark, vår luft, vårt vatten…

Berättelse efter berättelse…bild efter bild… rullstolar, amputationer, förlorade lemmar, förlorade ögon, fingrar borta, ett barn som dör, en kvinna som blir våldtagen och dödad, en man som blir torterad till döds… historia efter historia av… fattigdom, sjukdom, nöd, försummelse, övergivenhet… historia efter historia av en evig trötthet som blivit pålagd oss som en filt…

Jag ser i mitt huvud, i min fantasi, i mitt minne, där floden Tigris en sommarnatt flyter rätt in i solnedgången… då luften är kyligare (och då det funnits elektricitet och dricksvatten), ser jag floden flyta, lugnt, tyst, stilla… ingenting som rör den, den bara flyter och jag sluter mina ögon och ser mig själv flyta med, in i den… till en okänd ort… bara under dessa ögonblick kan jag känna av ett verkligt lugn… under dessa sekunder, då jag kunnat flyta med floden, där ingenting hade växt och tagit form… från tidens nedgång…

Jag går tusentals år tillbaka i tiden, då ni inte fanns, då ni inte hade något namn, ingen form och ingen färg… och jag finner mig själv och jag finner Irak. Det är den enda tröst jag kunnat ge mig själv – att även när jag spyr tarmarna ur mig, jag fortfarande kan finna Henne, och mig själv.

Men det kan inte ni.

övers Ingrid Ternert

PS En fantastisk beskrivning av staden och flodenDS

Ray McGovern om vad Obama borde ha sagt om Afghanistan

Sparat under: Afghanistan, USA, krig, terrorism, vapen — ingrid @ 05:06

 

av Ray McGovern 1 september 2010
 
Mina vänner, amerikaner

… Låt mig nu bli ännu klarare. Som jag hoppas är ni medvetna om att jag är kristen, inte muslim, och jag har studerat bibeln noga. Så detta råd kunde få en del varningsklockor att ringa:

“Om en härskare går i strid mot ett annat land, kommer han inte att först sitta ner och överväga, om han med tiotusen man kan stå emot en fiende som kommer emot honom med tiotusen. Om han inte kan det, skickar han en delegation medan fienden fortfarande finns på avstånd och frågar efter villkoren för fred.” (Lukas 14:31-2)

En förståndig tanke, Bibel eller inte, håller ni med? Citatet från Lukas påminde mig om att jag aldrig tycks ha fått ett rakt svar från mina rådgivare om hur många fientliga styrkor som ställt upp mot oss i Afghanistan, hur många som är al-Qaida terrorister villiga att attackera Förenta Staterna, och hur många som är afghaner som helt enkelt vill driva ut vad man betraktar som en utländsk ockupationsarmé.

Och detta är inte en akademisk fråga. Det går till botten med vad jag har sagt alltsedan jag kom till Vita Huset. Till exempel i mars 2009, då jag sa detta- “Jag vill att det amerikanska folket ska förstå att vi har ett klart och fokuserat mål: att hindra, avväpna och besegra al-Qaida i Pakistan och Afghanistan, och hindra att de återvänder till vart land i framtiden.”

Det som är särskilt pinsamt är, att CIAs chef Leon Panetta var i TV och sa, utan uppenbar elakhet, att det enbart finns 50, “kanske färre” al-Qaida kvar i Afghanistan. Jag vet; jag vet; det verkar vara lite mycket att ha 100 000 trupper för att jaga 50 av dessa, men så påminner mig Panetta om att inte glömma, talibanerna är hårdhudade, de är hårdingar som våra pakistanska allierade odlat upp för att ta över Afghanistan under1990talet.

Talibanerna har därefter gett al-Qaida en fristad. Hur många talibaner finns det, frågade jag, men Panetta visste inte. Därefter i Washington Post läste jag att den nyligen avgångne afghanska underrättelsechefen, en gentleman vid namn Amarullah Saleh, påstår att han vet. Saleh sa att han uppskattat talibanernas ledares antal till ungefär 200, men många av dessa befinner sig i Karachi, Pakistan.

Den andra ringen med talibanskt ledarskap (omkring 1700 befälhavare i fält) behärskar en styrka på 10 000 till 30 000, beroende på årstid, sa Saleh och tillade att talibanernas befälhavare, fångad eller dödad under general McChrystals översyn, har blivit ersatt med en “ny planta.”

Jag är medveten om det som sägs, att man behöver inse att de flesta av de 33 miljonerna människor som bor i Afghanistan, “motståndsmän” eller – eller mer korrekt – motstånd, därför inte vill ha oss där.

På toppen av detta, tack vare WikiLeaks, är hela världen numera medveten om Pakistans underrättelsetjänsts dubbelspel, då de tar våra pengar och sedan beväpnar (ibland ledande) talibankrigare mot våra egna soldater och marinkårer.

Vid denna punkt tror jag att kanske general McKiernan har haft rätt då allt kommer omkring. Allt är så underligt; så ibland tror jag hela världen skrattar åt oss. Även de snälla barnen vid Sidwell Friends ger Malia och Sasha en hård match om detta. Och jag gillar det inte – inte ett enda dugg.

Men det stoppar här. Så låt mig åter tala klarspråk. Det jag har upplevt med generalerna det gångna året – och vad jag har lärt mig under min tidigare falska instruktion vid Fort Benning – har övertygat mig om att göra det som ambassadör Eikenberry starkt uppmanat mig till den sista november.

Istället för att bara grotta ner sig i klagomål från Cheney om min “störning”– och att ge Petraeus och McChrystal nära alla de trupper de frågar efter – skulle jag ha låtit USAs underrättelsetjänsts alla resurser få ansvaret för de verkliga framtidsutsikterna för Afghanistan.

Så jag har nu bett ambassadör Eikenberry om att återvända till Washington för att bli ordförande för en snabbspårig, multidisciplinär ‘National Intelligence Estimate’ om konflikten i Afghanistan. Den fullt koordinerade NIE, där man antecknat vad som sagts av dessa som reserverat sig, ska lämnas över till mig inte senare än den 15 november.

Jag vill få en frisk syn på hela detta komplex med frågor. Jag väntar mig att de medlemmar av teamet som vid månadsskiftet gett mig råd blir involverade i kritiken av den slutliga utgåvan, efter den blivit färdigställd, men inte före det kunde ge någon påverkan.

Jag har också konfererat per telefon med förre president George W Bush om allt detta. Han hörde på, men fortsatte därefter att hävda att vi inte kan låta så många av våra trupper dö förgäves. Jag sa åt honom så försiktigt jag bara kunde, att det är vad han borde tänkt på från första början; att jag kunde vara uppriktig inför det amerikanska folket och inte dölja den hårda verkligheten, att så många på båda sidor verkligen dött förgäves; och att vår uppgift nu är att få slut på våldet på ett så snabbt och konstruktivt sätt som möjligt.

Medborgare amerikaner, jag kan förstå er otålighet – och för några av er, er sorg och er vrede. Friden är säkrad. Jag delar er otålighet och sympatiserar djupt med dessa som har förlorat sina kära. Men jag lovar er att den här gången kommer vi att göra rätt, och mitt nya beslut om Afghanistan kommer informeras om lika mycket av NIE (den nationella synen på det internationella läget) från Fort Benning, som från de fyrstjärniga generalerna.

Låt Gud bevara Amerika – och Gud bevara resten av världen. God natt.

ursprungligen från ConsortiumNews.com

övers Ingrid Ternert

1 september, 2010

Putin ser hur Väst lurat Ryssland

Sparat under: Kärnvapen, Ryssland, USA, nedrustning, nya — ingrid @ 00:21

Ryska Informationsbyrån Novosti
30 augusti 2010

Putin smiskar till Väst för att ha lurat Ryssland

Moskva- Den ryska premiärministern Vladimir Putin anklagade länder i Väst för att utnyttja orättfärdiga politiska metoder inklusive bedrägeri och brutna löften i avsikt att lägga hinder i vägen för den process som ska ”nollställa” relationerna mellan Ryssland och Väst.

I en intervju i dagstidningen Kommersant sa Putin i sitt tal vid 2007 års Säkerhetskonferens i Munchen, där flera västpolitiker ansåg att en deklaration om att återuppliva det Kalla Kriget fortfarande kunde vara relevant, i och med att många Västländer spelar ojust då de har att göra med Ryssland.

”NATOs generalsekreterare har vid tiden för bortdragandet från Östeuropa lovat att Sovjetunionen kunde känna sig tryggt förvissad om, att NATO inte skulle komma att expandera över sina nuvarande gränser,” sa Putin.

”Och var är dom? Jag har frågat dom om det [NATOtjänstemän]. Och de hade inget att säga. De har lurat oss på det oförskämdaste vis.”

Ryssland-USAs relationer står inför en mängd problem, sa Putin. ”Vi hade just kommit överens om att det inte skulle vara några missiler där i Polen [NATOs missilförsvarssystem] … så plötsligt förklarade man att samma utplacering som detta missilförsvarssystem hade planerats för andra europeiska länder.”

”Jag tror det [Munchentalet] var nyttigt. För jag sa sanningen… De [Västländerna] sa en sak till oss men gjorde något helt annat. De lurade oss i denna världs fulla mening,” sa premiärministern.

Putin hänvisade till fallet med Konstantin Yaroshenko, en rysk pilot arresterad i Liberia anklagad för drogsmuggling, och citerade ett utdrag från Förenta Staterna i maj 2010.

”Hans [Yaroshenkos]advokat gick ut med ett skarpt uttalande- En rysk medborgare i ett afrikanskt land har anklagats för drogsmuggling. Var är kommer USAs statsintressen in i bilden? Ingen har kunnat säga det exakt!

De tog en utländsk medborgare och flyttade  i hemlighet ut honom. Vad är nu detta?”

”I det avseendet är allt som jag talade om i Munchen relevant,” sa Putin. USAs president Barack Obama gav ett intryck av att mena allvar med sina intentioner att öka våra relationer, sa Putin. ”Jag skulle vilja se om han ska klara det eller ej, men det gör han. Jag har en känsla av att det är hans verkliga ståndpunkt,” sa Putin.

De rysk-amerikanska relationerna förbättrades efter att Obama år 2009 kom till makten och därefter besökt Ryssland i april 2010, då Obama och den ryske president Dmitry Medvedev hade undertecknat ett START 1-avtal,´Nedrustningsavtalet för begränsning av strategiska vapen´, det som gick ut den 5 december 2009. Det nya avtalet anses vara en viktig del i ansträngningarna att nollställa relationerna mellan de båda länderna….

The Gathering Storm
How NATO’s ever expanding reach threatens global security

Den upptornande stormen
Hur NATOs ständigt expanderande grepp hotar global säkerhet
av Antony C. Black
29 aug 2010

Det sker en illavarslande uppbyggnad av militär makt runt globen, och det äger rum nästan helt bortanför allmänhetens kännedom.

Ändå verkar det ultimata strategiska målet för denna massiva uppbyggnad av militär makt, då man lagt alla rosafärgade glasögon åt sidan, att ‘inringa’ Kina, världens spirande nya ekonomiska makt, där det mer omedelbara taktiska målet helt klart är Iran.

Alltsedan år 2005 har man åstadkommit en storskalig upplagring och utplacering av avancerade vapensystem över de territorier och hav som omger Ryssland, Kina och Iran. Dessa inkluderar, som en ren uppräkning: större amerikanska vapentransporter till Israel, SaudiArabien, Gulf Staterna och Indien; USAs Patriotmissiler i Polen; ett tidigt missil-varningssystem i Tjeckiska Republiken; nya amerikanska miliärbaser och trupplaceringar i Georgien, Balkanstaterna, Östeuropa och CentralAsien; USAs flottutplacering i Svarta Havet; nya USA och NATO vapensystem placerade i Japan, Taiwan, Filippinerna, Thailand, Indonesien och Australien; en formidabel ny flottarmada, inklusive kärnvapen-bärande israeliska U-båtar i Persiska Viken;

Och slutligen en grupp nya amerikanska luft- och fartygs-baserade anti-ballistiska missilsystem utplacerade på USAs flottor i Medelhavet, Japanska Sjön, Taiwan och Sydkinesiska Sjön.

Förutom dessa förordade utplaceringar, har Förenta Staterna och NATO inte bara ingått otaliga bilaterala och multilaterala militära uppgörelser och allianser runt globen, utan även de gångna två åren dramatiskt trappat upp sina krigsspel och militärövningar i FjärranÖsten.

Just lika signifikanta som uppladdningarna och de strategiska manövrarna är de nya, helt integrerade och ‘interoperabla kommandostrukturer och vapensystem, som de 28 NATOnationerna och deras 47 NATO‘partner’ ingår i. Då är detta den största, den mest sofistikerade, den bäst organiserade krigsmaskin världen någonsin sett. Och naturligtvis är allt till din fördel… Allt handlar ju om global säkerhet. Så du kan sova lugnare i natt.

Världen är nu en säkrare plats.

Eller?

övers Ingrid Ternert

31 augusti, 2010

Obama drar en gräns i politiken mot Iran

Sparat under: Iran, Kärnvapen, USA — ingrid @ 03:03

Obama drar en gräns i Iranpolitiken
av Gareth Porter
31 augusti

…Obama har sagt, att istället för att staka ut det tydliga antal steg som USA kunnat acceptera för Iran, var det viktiga att som bevis för att regimen inte sysslade med någon bomb, föreslå vägar för Iran till att visa man inte haft för avsikt att bygga något kärnvapen. Förutom då att avsluta all anrikning och minska lagren av låganrikat uran till önskad nivå…

Iran förnekar varje avsikt att tillverka kärnvapen, men har heller inte gjort någon hemlighet av att önska tillräckligt med låganrikat uran för att övertyga eventuella fiender om att möjligheten finns där.

År 2005 vid en middag i Teheran hade dåvarande ledaren för Irans Högsta Nationella Säkerhetsråd, Hassan Rowhani, sagt till en medlem i Carnegiestiftelsen, att Iran inte skulle behöva några kärnvapen så länge man behärskar hela kärnbränslecykeln för avskräckning mot yttre aggression.

Gates ställde i januari 2010 frågan till den nationella säkerhetsrådgivaren Jim Jones i ett tre sidors långt memorandum, om hur stor Irans förmåga var att uppnå gränsen för den kapacitet som först rapporterats i New York Times den 18 april.

New York Times’ David E Sanger förklarade att ”Gates’ memo verkade spegla bekymren bland höjdarna i Pentagon och militären, då Vita Huset inte förfogar över något väl förberett antal alternativ, om till slut alla diplomatiska steg skulle misslyckas.”

I 18 april memot med uttalandet sa Gates att ”detta uttrycker våra nästa steg i försvarsplaneringen. Där det under veckorna och månaderna framöver krävs ytterligare interna diskussioner och beslut ”. Sangers artikel dök upp åtta dagar efter att åsiktsskillnaderna mellan Obama och Gates över det iranska genombrottet i april månad kommit ut till allmänheten.

Obama utnyttjade en intervju den 1 april med CBS News för att skilja mellan om Iran ”försöker utveckla en kapacitet att utveckla kärnvapen” från ”ett beslut att verkligen äga kärnvapen”. ”De skulle kunna besluta, att då väl man äger denna kapacitet hade kunnat hålla emot på slutet – för att inte framkalla fler sanktioner,” noterade han. Obama talade om en ny runda av internationella sanktioner som svar på det problemet.

Hökarna i Washington önskade att Obama hade gått vidare. David E Sanger från New York Times inbjöd Obama till intervju den 5 april för att dra en röd linje vid gränsen för den iranska anrikningen, men Obama hade vägrat att göra detta.

Sanger frågade Obama om förenta Staterna kunde ”leva med ett Iran som går ända upp till toppen” – precis det scenario Obama föreslagit som en särskilt distinkt möjlighet fyra dagar tidigare. Obamas svar gjorde klart att han förstod att Sanger  tryckt på för Gates linje och att det inte finns någon tydlig linje mellan Irans låganrikade lager med uran och ett möjligt genombrott.

”NordKorea ansågs inte vara en kärnvapenmakt förrän man kastat ut IAEA [Internationella Atom Energi Kommissionen] och blivit en självständig kärnvapenstat,” sa Obama.

Men Gates gick några dagar därefter till pressen med en helt annorlunda vinkling i frågan.

Då David Gregory hade intervjuat USAs utrikesminister Hillary Clinton och Gates hos NBCs ‘Meet the Press’ den 9 april, hade han uppenbarligen informerats om skillnaderna i synsätt inom administrationen ifråga om en iransk ”nukleär kapacitet”.

Gregory frågade Clinton- ”Är en nukleär kapacitet hos Iran lika farlig som en iransk kärnvapenstat?” på vilket Clinton hade svarat – ”Nåja, naturligtvis är vapen farligare än potential.”

Därefter frågade Gregory Gates om ett nukleärt kapabelt Iran endast är ”lika farligt som att vara en nukleär stat enligt dig?”

Gates svarade, ”Bara i denna avsikt: hur man skiljer på hur långt, hur långt de gått? Om de – om deras politik är att gå till gränsen men inte skaffa sig några kärnvapen, hur skulle man kunna veta att de inte har dessa på lager?”

Gates sa att han inte visste ”hur man kunde verifiera detta”.

Ett sådant utbyte kunde förbrylla vem som helst, som inte varit insider i den politiska debatten om Iran i Washington. Den verkliga frågan var inte huruvida Förenta Staterna skulle kunna ”säga att de inte lagrar” utan Washington. Om Iran kunde uppgradera sitt lager med låganrikat uran till vapenanrikat uran utan att först sparka ut sina internationella inspektörer och signalera sina avsikter.

Israel och extrema alarmister i Förenta Staterna har länge argumenterat för, att Iran kunnat utnyttja hemliga anläggningar för anrikning av uran upp till bomb-nivåer och kunde ha tillgång till odeklarerade uranlager.

Men en källa bekant med frågan berättade för Inter Press Service att Försvarsdepartmentet inte hade påstått, att det skulle finnas någon underrättelse som påvisar hemliga iranska lager eller uranupplag.

Gates verkar försöka manövrera Obama till att anta en politik, under vilken Förenta Staterna haft skäl att hota Iran, såvida Iran inte gått med på att göra sig fri från sitt låganrikade uranlager och sluta med anrikningen.

Även om han gått emot en attack mot Iran både under George W Bushs och Obamas administration, har Gates också varit den främste förespråkaren för att skapa ett ”tryck” mot Iran såväl som mot Ryssland och Kina vad gäller tuffare sanktioner.

I intervjun med Sanger tidigt år 2008 sa Gates, enligt Sangers bok ‘The Inheritance’, att det största problemet med 2007 års nationella underrättelserapport om Iran var, att den ”gjorde vår ansträngning att stärka sanktionerna svårare, för folk tänkte nåja, då är den militära möjligheten inte längre aktuell”.

Därmed kom inte Obamaadministrationen att poängtera något hot om attack från USAs sida mot Iran. Istället försökte man utnyttja hotet om en möjlig israelisk attack mot Iran som påtryckning, även om man i enrum varnat israelerna för att inte försöka sig på något sådant.

övers Ingrid Ternert

30 augusti, 2010

Många afghanska tjänstemän på CIAs lönelista

Sparat under: Afghanistan, Mänskliga Rättigheter, USA, krig, terrorism — ingrid @ 03:27

av Amy Goodman, Democracy Now!
Rapporter visar, att många afghanska tjänstemän finns på CIAas lönelista

Washington Post rapporterar att många afghanska tjänstemän står på CIAs lönelista. Organisationen betalar regelbundet ett antal högre tjänstemän i den afghanska regeringen. En del har utnyttjats som införmatörer, medan andra betalats för att säkra tillgängligheten för USAs tjänstemän.

Betalningarna har fortsatt trots betänkligheter om att USA i och med detta bidrar till att backa upp den korruption som förekommer inom den afghanska regeringen, trots påståenden om motsatsen. Enligt New York Times blev i förra månaden en av tjänstemännen, Mohammed Zia Salehi, arresterad utifrån anklagelser om mutbrott
—–

USA militära strategi har misslyckats, medan oppositionen stärkts ute i världen. Obamas “svallvåg” är sedan juni månad koncentrerad till området runt Kandahar City, vilket alltsedan år 2004 varit det viktigaste området för NATOs operationer i södra Afghanistan. Behovet att koncentrera ’svallvågen’ till själva staden visar på svagheten i USA/NATOs närvaro i landet.

Lika signifikativt är motståndets ökande kraft, det motstånd dessa har som motsätter sig USAs styrkor genom attacker i den afghanska huvudstaden Kabul.

Obamaadministrationen har genom Wikileaks  den 26 juli fått en större blåsning mot sin afghanstrategi  utifrån “Afghan War Diary,” samlingen av 91 000 hemliga rapporter från USAs militär om kriget. Den täcker åren 2004 till 2009 (ännu återstår frisläppning av 15000 dokument). Enligt Wikileaks är dagboken det “mest signifikanta arkivet över krigets verklighet som någonsin blivit offentliggjort under krigstid.”

Wikileaks grundare Julian Assange berättade för Democracy Now i en intervju den 27 juli- “Det allra viktigast är det stora svepet av övergrepp som inträffat under de senaste sex åren, det stora svepet varje dag av krigets snusk och förödelse… det sker flest civila dödsfall, då det inträffat att 1, 2, 10 eller 20 människor blivit dödade, och de har i antal dominerat listan över händelser.”

Dokumenten visar att mycket av kriget i hemlighet genomförts av USAs specialstyrkor, för operationer sådana som numera är väl kända som Task Force 373. Dessa styrkor opererar mestadels på natten, under medias radar, och de dödar skoningslöst.

Antalet afghanska civila offer är mycket högre än vad ockupationsstyrkorna uppger. Enligt en artikel den 6 augusti av den oberoende journalisten Justin Podur, räknar krigsdagboken till 15 219 afghanska dödade i strid.

Det finns varje skäl att tro att många av de afghaner som rapporterats dödade i strid i själva verket är civila. Det finns minst 4 000 civila döda rapporterade, trots att bara 34 av dom förknippas med ockupationsstyrkorna.

Dagbokens avslöjanden äger rum i juni månads efterdyningar till senare i månaden då USAs toppbefälhavare i Afghanistan, general Stanley McCrystal, avpolleterats. McCrystal ersattes av general David Petraeus, alltså arkitekten till Bushadministrationens “svallvåg” 2007  i Irak. McCrystals avsked indikerar en förvirring bland ledande figurer i Pentagon och Obamas administration, vilket visar ett gryende tvivel bland den vanliga allmänheten, om inte militären själva, om möjligheten att vinna kriget.

En undersökning från CBS Nyhetsprogram utförd tidigt i juli visar att 62% av amerikanarna inte gillar kriget, vilket innebär en  ökning av 13 procent sedan maj månads utgång. Samma undersökning pekar på att 54% av amerikanarna vill se USAs regering presentera en tidsplan för bortdragande av USAtrupperna från Afghanistan.

Utan att bry sig om oppositionen godkände den 27 juli USAs Kongress dess krigsbudget. Den är tänkt att finansiera Obamas “svallvåg” till tonerna av $37-miljarder dollar. Kongressens stöd är dock inte längre enhälligt.

Etthundratvå demokrater röstade mot budgeten, och tvingade Obama att förlita sig till republikanska röster för att nå upp till gränsen. Obama påstår att svallvågen ska avslutas år 2011 och att USA då börjar sitt trupptillbakadragande från Afghanistan. Ändå återstår för USA att låta den afghanska regimen i fortsättningen ta hand om “säkerheten” i landet.

Den av USA och andra regeringar uppbackade Karzairegimen har nyligen haft en konferens i Afghanistan, där man löst frågan om militär hjälp till regimen, ända tills man själv kan klara upp den militära situationen. Man tror att det allra tidigast kan äga rum år 2014.

En liknande retorik tillämpar USA på Irak. Den 2 augusti förklarade Obama att USA vid slutet av månaden kommer att avsluta sin stridsmission i Irak. Men 50 000 soldater och 4 500 trupper “specialstyrkor” kommer ändå att bli kvar på marken, tillsammans med oräkneliga luft-och flottbaser. Utrikesminister Hillary Clinton avser öka Specialstyrkornas manskap till 7 500.

Enligt skribenten Jeremy Scahill representerar Obamas politik i Irak en fortsättning på den förre Bush-administrationens politik. I en intervju för Democracy Now! 3 augusti berättade han att- ”President Obama implementerar den politik som legat på George W Bushs bord, då han lämnade Vita Huset”.

Detta är i väsentliga drag Petraeus-Bushs Irakplan. Så idén att Obama gör det bra i sin kampanjuppmaning att avsluta kriget, det är att leka med ord. I realiteten har Obama just infört den politik som USA hade, vid den tid då han kom till Vita Huset.”

Afghansk fångtortyrskandal
Den kanadensiska regeringen har förföljts av en djup kontrovers över de kanadensiska styrkornas behandling av afghanska fångar. Anklagelser om att kanadensisk militär har överlämnat afghanska fångar till landets polismyndigheter för rutinmässig tortyr har först år 2007 dragits fram i ljuset, då juridikprofessorn vid universitetet i Ottawa, Amir Attaran, lagt fram ett starkt censurerat dokument, som uppdagades vid en förfrågan om tillgång till viss information.

Det stod där att afghanska fångar som överlämnats till afghanska tjänstemän av den kanadensiska militären blivit torterade. Anklagelserna fick luft under vingarna november 2009 då Richard Colvin, en tid den näst högst rankade medlemmen av kanadensiska diplomatkåren i Afghanistan, lämnat ett explosivt vittnesmål framför en parlamentskommitte’, vilket bekräftade att de afghanska fångar som hade överlämnats till dom blivit torterade och att kanadensiska tjänstemän, möjligen också själva regeringen, hade blundat.

Premiärminister Harper bad därefter att generalguvernören skulle suspenderas från parlamentet i några månader för att undvika en djupare undersökning av skandalen. Förfrågan blev beviljad.

Då parlamentet i mars gjorde en sammanfattning, godkände oppositionspartierna en motion som förpliktigade regeringen att släppa ocensurerade dokument i frågan. Regeringen vägrade. I juni ingick regeringen ett avtal med liberalerna att utse en tre-mannapanel för att bestämma hur mycket av dokumenten som skulle släppas fria till allmänheten.

övers Ingrid Ternert

28 augusti, 2010

USAs övningar i norra Sverige och dess kärnvapenstrategi

Sparat under: Kärnvapen, NATO, Sverige, USA, vapen — ingrid @ 17:40

USAs nya missilsköld skall täcka hela Europas yta. Vem har hört talas om det- och hur det kan komma att påverka det alliansfria Sveriges yta? Hur kan det här rimma med vår alliansfria politik och förbud mot kärnvapen? Vill vi uppleva att diverse jaktrobotar och missiler genar över vårt territorium?

Ligger de militära flygövningar som USA hållit i Norrland under några år nu i linje med dessa planer?

Under våren undertecknade nämligen USA och Ryssland ett nytt STARTavtal som gör det lättare för USA att placera ut en ny sorts ballistisk missilsköld i Europa. Den är tänkt att stå färdig inom åtta år tack vare det nya STARTavtalet..
Pentagon har förklarat varför president Obama lämnat de planer som funnits sedan tiden med president Bush om att placera ut delar av missilskölden i Polen och Tjeckoslovakien… Istället ska det nya systemet vara färdiginstallerat inom åtta år och bli ännu mer exakt.

Den första fasen fram till år 2011 gäller en radaranläggning, ett havsbaserat Aegis missilförsvarsystem och standard-missilramper i Sydeuropa.
…
Radarinstallationen i Tjeckien och Polens 10 missilramper kan endast täcka 75% av Europas yta, något som de USAallierade inte anser räcka. Den nya missilskölden ska täcka 100% av Europas yta, förklarar USAs Försvarsdepardement.

Det nya systemet ska vara färdiginstallerat inom åtta år. Den första fasen sträcker sig fram till slutet av år 2011, då man hunnit installerat en radar, ett havsbaserat Aegis missilförsvarssystem och Standard missil-3ramper i Sydeuropa.

Runt 2015 ska fler missilförsvarsdetektorer bli uppförda förutom en första landbaserad SM-3 anläggning i Sydeuropa. De sista två stadierna av missilskölden består av ännu fler sofistikerade versioner av SM-3robotar som kan flyga fortare och längre…

Enligt O’Reilly har det polska systemet kostat $70 miljoner var, där bara en enda SM-3robot har ett pris på $10 till $15 miljoner dollar.

övers och kommentar

Ingrid Ternert

27 augusti, 2010

Pentagons nya globala militärmedlem – Sverige

Sparat under: Afghanistan, NATO, Sverige, USA, krig — ingrid @ 02:11

av Rick Rozoff Stop NATO 25 augusti 2010

Det längsta kriget i USAs historia och NATOs första väpnade konflikt utanför Europa. Det som också är dess första markkrig är nu i början av sitt tionde år…

Över 120 000 trupper tjänar under NATOs ISAFstyrka i Afghanistan, förutom de 30 000 under amerikanskt befäl och det västmilitära blocket har nyligen bekräftat, att Malaysia blivit den 47e nation som bidragit med trupp till kriget, på militärspråk kallat TCN.

Aldrig tidigare har styrkor från så många länder tjänat under ett gemensamt kommando i ett enda land, krigsskådeplats eller i krig.

Alla NATOs 28 medlemmar har bidragit med soldater i Afghanistan. NATO har över 20 medlemmar i Europa, i södra Kaukasus, SydPassaden, i Afrika och Sydamerika. Inklusive de  kontingenter som satts in av nationer sådana som Bahrain, Egypten, Jordanien, Colombia och Tonga liksom de 47 som officiellt bidrar med trupp, alltså militär personal från varje befolkad kontinent som deltagit i Västs krig i Afghanistan.

Europeiska nationer som varit neutrala alltsedan slutet av andra Världskriget har under en del år försett NATO med trupp till dess Internationella Säkerhetsstyrka ISAF, Australien, Irland och Schweiz och har skickat symboliska kontingenter under Partnerskap för Fred, där Finland har ungefär 150 trupper inom NATOs afghanska kommando och Sverige har 500. Den svenska kontingenten är tills nyligen den näst största av alla icke-NATO medlemmar, endast överträffad av Australien.

Detta var tills ytterligare 750 USA-marinkårstränade georgiska trupper hade anlänt till denna södra asiatiska nation i april. (Förra månaden sa den georgiske ledaren Mikheil Saakashvili att de 1000 man starka trupper som han satt in var inskolade i ”afghansk krigföring” för att utnyttjas i framtida konflikter som de under femdagarskriget mellan Georgien och Ryssland för över två år sedan.

Huvudfunktionen för Partnerskap för Fred-programmet – vars namn inte ligger intuitivt rätt, utan Orwelliskt och irrevelant givet det faktum att man låtit 12 östeuropeiska nationer få fullvärdigt medlemskap i världens enda militära block. Och man har förberett dessa för förläggning i Afghanistan och Irak. Detta är för att integrera nationer i Europa, Kaukasus och Centralasien för NATO operationer utomlands. Den som har mest att vinna på denna process är Pentagon.

Över tjugo nationer som för närvarande ligger i kategorin att ha orienterat sina väpnade styrkor, militära doktriner, vapenarsenaler och sin utrikespolitik till interoperabilitet med Västalliansen och då särskilt dess ledande medlem, Förenta Staterna.

PFP, Partnerskap För Fred, tränar arméerna i Armenien, Azerbaijan, Österrike, Bosnien, Finland, Georgien, Irland, Makedonien, Montenegro och Sverige för kriget i Afghanistan och har som komplettering igång kriget för att erbjuda militärerna bland dessa stridserfarenhet och bygga en global insatsstyrka för framtida NATOoperationer, inklusive de som befinner sig närmare respektive länders gränser.

Andra komponenter i strategin inkluderar att mer frekvent leda storskaliga krigspel och annan stridsträning i partnerskapsnationer med Afghanistan som gemensam stridsplats. Men allmänt tillämpad på andra ställen och med utvidgade styrkor tillsammans med PFP medlemmar – och NATOs interoperativa– obemannade luftfarkoster (drones), armerade stridsfordon, artilleri, attackhelikoptrar, avancerade krigsflygplan och annan krigsutrustning.

Al Burke och hans dedikerade kollegor med ‘Stoppa smyganslutningen till NATO’-initiativet i Sverige leder en oförtruten kampanj att larma om den förstulna och accelererade satsning på att integrera nationen i NATOs – och Pentagons – globala militära sfär.

I över ett år har svenska trupper varit verksamma inom ISAF-opererationer i fyra av de norra afghanska provinserna, och blivit indragna i regelbunden skottlossning. De är de första stridsoperationer som nationen haft på nära tvåhundra år. Två svenska officerare dödades i februari, vilket är de första trupper som har blivit dödade.

Den första juli avslutade den svenska regeringen 109 år av värnplikt och gjorde landets väpnade styrkor helt frivilliga, vilket betyder att Stockholm – för att ange den tillåtna termen– professionaliserat militären enligt NATOs riktlinjer och krav.

Som resultat ”ska alla svenska soldater vara skyldiga att även mot sin vilja skickas på missioner utomlands . Varje soldat som vägrar kan förlora sitt jobb….”De fyra fackföreningar som representerar nationens militära personal går alla emot föreskriften om utlandsförläggning.

Som en pressagentur dagen för kungörelsen rapporterade, ”Samtidigt beslutade man att lätta på  landets traditionellt strikta neutralitet och tillåta deltagande i mer internationella militära operationer som den NATO-ledda missionen i Afghanistan.”

Förra året var Sverige värd för en tio dagars NATOövning, ‘Loyal Arrow 2009′ norröver. Krigsspelen var en del av ”den största flygövning någonsin i den finsk-svenska Bottenviken” och innebar att 2000 trupper från tio nationer deltog, 50 krigsflygplan och ett brittiskt hangarfartyg.

En beskrivning av krigsspelet var att ”Övningen är baserad på ett fiktivt scenario. I scenariot med element av NATO Response Force (NRF)…ska dessa grupperas till operationsområdet.” Den påstått fiktiva situationen ifråga var en som mycket väl kunnat appliceras på Baltstater som Estland och Lettland, SydKaukasus, Transsylvanien och andra ställen där NATOstyrkor och krigsmaskiner kunnat komma i direktkontakt med ett antal ryska grupper.

Sent i maj gjorde NATOs toppmilitära befälhavare en inspektionstur till Sverige, berömde dess regering för att ha placerat ut och hållit 500 trupper i Afghanistan. Den amerikanske amiralen James Stavridis, NATO-alliansens överbefälhavare i Europa, kom att besöka landet efter rekommendationer från den svenska överbefälhavaren för de väpnade styrkorna, Sverker Göranson. Han träffade också statsministerns sekreterare, Gustav Lind, och utrikessekreterare Frank Belfrage.

Några få dagar senare möttes flera särskilda representanter för ”NATOs Partnerskap-nationer Österrike, Finland, Sverige och Schweiz,” där bland dem som mött upp fanns den svenska NATOambassadören Veronika Woch-Danielsson, den franske flyggeneralen Stephane Abrial, som är befälhavare för det allierade kommandot ACT vid den senares högkvarter i Norfolk, Virginia.

De europeiska envoyerna ”blev också informerade av USAs flottgeneral amiral Lawrence Rice i USAs gemensamma kommando (USJFCOM) om detta kommandos mission och vad man uppnått ochACT-USJFCOMs framtida samarbete.” NATO rekryterar nationer och har alltid velat göra detta till ett militärblock, så att Pentagon också skall kunna integrera dessa i sitt eget nätverk. Där NATO avancerar följer USAs trupper och baser efter, som Bulgarien, Romänien, Ungern och Polen, där Washington under de gångna fem åren tillskansat sig flygträning, militära jaktplan och missiler förutom strategiska flygbaser.

I juni var svenskar med bland de 3000  trupper från 12 länder som deltagit i den årliga USA-ledda baltiska  operationerna (BALTOPS), som är NATOs Partnerskap för fred manöver, ”den största multinationella flottmanöver som ägt rum i Östersjön,” där 500 av USAs marinstyrkor ingått, av vilka 130 stormat en strand i Estland, vilket var USAs marinkårs ”första amfibilövning utomlands i ett territorium som en gång varit en del av Sovjetunionen ,” cirka tjugo mil bort från ryska gränsen.

Samtidigt kom Europas förenade flygstyrkor att ingå i ett ”krigsspel” designat för att utforska framtida koncept och förmågor inom Estlands krigföring. Förra årets version genomfördes i Sverige. Den amerikanska delegationen leddes av befälhavaren för de förenade flygstyrkorna i Europa, general Roger Brady i samarbete med ”motparter från Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen och Sverige för att stärka relationerna och förbättra interoperabiliteten och det framtida samarbetet.”

De gemensamma medlemmarnas flygstyrkor på Europas webbsida har beskrivit händelsen som ett ”transformations-krigsspel till att utforska ett kombinerat framtida krigsspelskoncept och dess förmågor.” Genom träningsseminarier som ‘Unified Engagement’ blir enligt Brady USAs flygstyrkor och deras partners över världen bättre preparerade i framtida operationella utmaningar.” 

I mitten av juni annonserade man, att ”De svenska väpnade styrkor opererar i Afghanistan som del av NATOs internationella styrkor (ISAF) ska utrustas med obemannade miniflygplan UAV och sedan ha med dessa i kriget…”Shadow 200 obemannat flygsystem (drones), ”redan använt av USAs armé och marinkår i Afghanistan och Irak” kommer inom månader att sättas in av svenska luftstyrkor.

Under samma vecka annonserade den finska regeringen ett förslag till nationens parlament att gå med i NATO Response Force, som uppföljning till ett beslut för tre år sedan att bli ”en del av ett gemensamt beslut av samtidigt medlemskap med Sverige.”

USA ledde under den första halvan av juli den årliga multinationella NATOs Partnerskap För Fred ‘Sjö Bris’  militärövning i Ukraina  – vid Krim, där den ryska Svarta Havsflottans högkvarter ligger i Sevsomtopol –med alliansmedlemmar och partner som Sverige, Österrike, Azerbaijan, Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Moldavien, Polen och Ukraina.

Sent i juli och tidigt i augusti tillbringade USAs 555e Jaktskvadron två veckor i Sverige, där 250 man har tillbringat och genomfört luft-till-luft och luft-till-mark övningar med värdlandets luftstyrka under vilken ”USAs luftstyrka arbetat sida-vid-sida med sina svenska allierade både i skyn och på marken, genomfört mer än 180 flygövningar som test för deras stridsförmågor i luften såväl som precisionsvapen ock klarat…”

Den biträdande ledaren för den svenska enhet som deltagit, överstelöjtnant Harri Larsson, förklarade vid tillfälle- ”Vi uppskattar verkligen att arbeta med USAs luftstyrka för det ger oss en dimension… av träning med någon annan, en annan utrustning, annan taktik, arbete med det engelska språket, vilket inte är vårt ursprungliga språk…Jag tror det ger oss en hel del goda erfarenheter, som vi kan utnyttja i framtiden.”

Han tillade att luftstridsövningen var viktig för att integrera den egna nationens Gripenpiloters krigföring  med motparten USAs F-16 Falcon stridsflygplan. ”De kan förbättra sin träning och vi blir mer interoperabla.” Larsson avslöjade också målet med de förenade manövrarna- ”Vår regering vill att vi ska bli mer  flexibla och efter kort varsel kunna fara utomlands, vi behöver arbeta med andra länder, särskilt USA då USA är den största bidragaren till NATO och FN. Från vår synvinkel är det nödvändigt att arbeta med USA.”

Då den amerikanska skvadronen återvänt till Avianos Flygbas i Italien, sa överlöjtnant Larsson ”att F21 åter hoppas få bli värd för sina amerikanska allierade i den nära framtiden.”F 21 Wing, också känd som Norrbotten Air Force Wing, var värd för de femtio NATO plan som användes i förra årets Loyal Arrow- krigsspel.

Förra veckan anlände Chefen för flottoperationerna amiral Gary Roughead till Sverige för att inspektera vissa av landets krigsfartyg och en U-båt och möta sin motpart amiral Anders Grenstad för att ”diskutera nuvarande och framtida operationer mellan dessa två flottor i regionen och runt globen.”

Sveriges toppmilitära kommandos chef general Sverker Göranson, som i Pentagon den 5 augusti skulle möta amiral Michael Mullen, ordförande för de förenade stabscheferna. Göranson hade tidigare studerat vid USAs Arme´kommando och Generalstabshögskola i Fort Leavenworth, Kansas och flera år som militärattaché mm.

Med elva år av NATOs expansion och NATOalliansens omvandling till världens första internationellt orienterade militärblock, tillåts ingen nation i Europa att stå neutral och ingen kan undvika inblandning i militära missioner, inklusive krig, utomlands. Sverige är inget undantag, utan har förenat sig med en mängd andra tidigare icke-allierade nationer runt världen med att bli indragen i Pentagons sfär i den post-Kalla Krigs-perioden.

För att illustrera hur brett nätverket har blivit, kom militärofficerare från 63 nationer att den 16 juli samlas vid USAs Armékommando och GeneralStabsCollege – den svenska överbefälhavaren Göransons skolhemvist– där man besökte statstjänstemän i Topeka, Kansas.

Officerarna var från Afghanistan, Albanien, Argentina, Armenien, Australien, Bangladesh, Belgien, Bosnien, Botswana, Bulgarien, Burkina Faso, Canada, Colombia, Croatien, Checkiska Republiken, Danmark, El Salvador, Estland, Etiopien, Frankrike, Georgien, Storbritannien, Tyskland, Ungern, Indonesien, Irak, Irland, Israel, Italien, Japan, Jordanien, Kazakstan, Kenya, Kosovo, Kirgistan, Lettland, Litauen, Macedonien, Malaysia, Mexiko, Moldovien, Marocco, Nederländerna, Nigeria, Norge, Pakistan, Philippinerna, Polen, Romänien, Saudi Arabien, Senegal, Serbien, Singapore, Sydkorea, Spanien, Surinam, Sverige, Taiwan, Tanzania, Thailand, Turkiet, Uganda och Ukraina.
 
 

övers Ingrid Ternert

24 augusti, 2010

Margaret Hassan och de brittisk-amerikanska trupperna i Irak

Sparat under: Irak, USA, nya — ingrid @ 21:06

 

BBC 22 aug  mfl källor

Den irländskfödda chefen för den stora bistånds-organisationen CARE i Irak- Margaret Hassan blev  år 2004 kidnappad och dödad.

Hennes kropp kom aldrig att bli funnen. Den som skulle ha varit förövaren av dådet hade redan månaden innan flytt från fängelset. Det sägs att han fick hjälp till det innan rättegången skulle starta.

Han har alltsedan juni 2009 haft en livstidsdom hängande över sig , men efter en resningsansökan vunnit rätt till ännu en rättegång.

 Därför ställer man sig frågan, varför flydde han innan rättegången hade ägt rum? Vilka hade de intressen och pengar som fordrats för att hjälpa honom ut?

Margaret Hassan 59 var en allmänt älskad chef för den stora hjälporganisaorganisationen CARE i Irak. Hon var gift med en irakier och hade bott i landet sedan 30 år tillbaka. Hon var dessutom känd för att ha varit en stor och inflytelserik kritiker av de decennierlånga sanktioner som västländer hade lagt på landet alltsedan tiden med Saddam Hussein.

Den man Ali Lutfi Jassar som dömts för att ha mördat Margaret Hassan, lyckades alltså månaden innan rättegången att fly ut ur fängelset. Den brittiske utrikesministern säger sig vara ‘bekymrad’ över att han kunnat fly och en person säger att någon hade ”hjälpt” honom med detta.

Margaret Hassans syster hade emellertd redan i juli månad sagt att familjen fått veta, att Jassar inte skulle komma att stängas in i fängelset.

‘Tvingad underteckna’

Margaret Hassan, som både hade brittiskt, irländskt och irakiskt medborgarskap hade sedan 30 år tillbaka varit gift och verkat i Irak, då hon 2004 kidnappats på sin väg till arbetet..Ändå hade hon alltid livvakter med sig, vilka bl.a var dag hämtade och körde henne till och från arbetet (anm – undertecknad har själv träffat henne i hemmet i Bagdad)

Jassar däremot arresterades 2008 av både amerikanska och irakiska styrkor efter att ha kontaktat brittiska ambassaden och försökt pressa dom på pengar för att visa var Margret Hassans kropp ligger.

Margaret Hassan som kidnappats 2004 under sin väg till arbetet, blev skjuten några veckor senare, efter att INGEN VELAT GE EFTER för kidnapparnas krav. Av den filmsnutt som kidnapparna visat upp på TV med henne innan hon blev skjuten till döds, fick man inget intryck att de var några islamister, utan snarare kunde de tillhört någon av landets officiella styrkor.

Den engelsktalande sunni från Bagdad (Ali Lutfi Jassar) som sa sig vara oskyldig till dådet i den ursprungliga rättegången, säger att han tvingats underteckna ett erkännande efter att ha utstått slag och elchocker under förhören.

Man sa att killen hade flytt från fängelset. Folk hade hjälpt honom att fly, han är borta. Det skedde redan under upploppen i september 2009.

Den biträdande justitieministern tillade att han först för ”20 eller 30 dagar sedan” hade upptäckt att Jassar försvunnit och fortsatte -”Vid denna tid 2009 tog han tillfället i akt och försvann under upploppen i fängelset. Han var den ende av dessa som lyckades undkomma.”

Jassar hade 2008 blivit arresterad av irakiska och amerikanska styrkor efter att ha kontaktat brittiska ambassaden i Bagdad och försökt pressa dom på pengar i utbyte mot att visa var Margret Hassans kropp låg.

Han blev istället själv dömd förra året till livstids fängelse…men blev senare utlovad en ny rättegång efter framställan om att hans erkännande hade tvingats fram.

Han berättade också att folk hade blivit arresterade på misstanke om att ha hjälpt Jassar att fly och skulle ha framträtt inför rätta, men han gav inga fler detaljer. Dessa kommentarer kom samma dag som Jassars rättegång vid Bagdads centrala domstol blev ajournerad till den 19 september.

I ett uttalande säger den brittiska utrikesministeriet sig vara mycket bekymrat över rapporter om att Ali Lutfi Jassar hade lyckats fly från det irakiska fängelset.

Som kommentar kan sägas att ingen vet, förutom möjligen utlänningarna själva, vad som gjort att just han helst inte skall komma ut. Inte heller vad som gjorde att Margret Hassans kidnappare inte sett särskilt islamistiska ut eller visat sig vara direkt intresserade av pengar.

Den  23 aug meddelar General Odierno i CNNs State of the Union att de amerikanska trupperna ska kunna stanna kvar i Irak efter 2011 års datum för tillbakadragande.

General Odierno- ”Om den irakiska regeringen efterfrågar en del teknisk assistans i fält, system som fortsätter att ge dessa skydd från yttre hot, då skulle vi kunna vara kvar här. Jag menar, vi har överenskommelser som den med Saudiarabien, vi har överenskommelser som den i Egypten, till att fortsätta hjälpa till att utveckla  infrastruktur och säkerhet. Om det är detta vi pratar om, då skulle vi möjligen kunna stanna kvar där efter år 2011.”

övers och kommentar

Ingrid Ternert

Äldre inlägg »

Drivs med Wordpress