<iframe width=”300″ height=”175″ src http://www.democracynow.org/embed/show/2012/4/23” frameborder=”0″></iframe>
23 april, 2012
17 april, 2012
Fallet med CIAs italienska rendition-flygningar
av Rachel Donadio 4 nov 2009 Milan
— I en milstolpes mått dömde en italiensk domare på onsdagen chefen för en bas hos Centrala Underrättelse Tjänsten CIA och 22 andra amerikaner, nästan alla CIAs operativa, för kidnappning av en muslimsk präst från Milanos gator under år 2003.
Ämne – Extraordinärt bortförande
Fallet var en väldig symbolisk seger för italienska åklagare, som drivit de första fällande domarna vad gäller de amerikanska bortföranden, där terroristmisstänkta tillfångatas i ett land och förhörs i ett annat, ofta mer öppet för tvingande förhörstekniker.
Bushadministrationens kritiker har länge hyllat fallet som en återspegling av den taktik man använt för att bekämpa terrorismen. Och det faktum att Italien verkligen skulle fälla underrättelseagenter från ett allierat land såg man som ett modigt drag som kunde bli till prejudikat i andra mål.
Ändå kan fällande domar få liten praktisk betydelse. De verkar inte ändra de nära relationer som finns mellan Förenta Staterna och Italien. Inte heller avslöjar de huruvida premiärminister Silvio Berlusconis regering hade godkänt kidnappningen. Och det verkar högst osannolikt att någon, italienare eller amerikan, skulle få tillbringa en tid i fängelse.
Domare Oscar Magi överlämnade ett åttaårigt straff till Robert Seldon Lady, tidigare chef för en CIAbas i Milano, och ett femårigt straff för de 22 andra amerikanerna, inklusive en Air Force överste och 21 CIAanställda. Tre av de andra högt rankade amerikanerna fick diplomatisk immunitet, inklusive Jeffrey Castelli, CIAs tidigarestationschef i Rom.
För att citera statssekreteraren, dömde domaren inte fem högt rankade italienare som anklagats för kidnappningen, inklusive en tidigare chef för den italienska militära underrättelsetjänsten, Nicolò Pollari. Alla amerikaner hördes i sin frånvaro och betraktades som rymlingar. Genom sina domstolsutnämnda advokater förklarade dessa sig som icke skyldiga.
Italienska åklagare anklagade amerikanerna och de sju medlemmarna av italienska militära underrättelsetjänsten för kidnappningen den 17 feb 2003 av Osama Moustafa Hassan Nasr, känd som Abu Omar. Åklagarna sa att han hade tillfångatagits i fullt dagsljus, flugits från en amerikansk flygbas i Italien till en bas i Tyskland och sedan vidare till Egypten, där han bedyrar att han blivit torterad.
Ian C. Kelly, talesman för StatsDepartementet, sa att Förenta Staterna var ”besvikna“ över domstolsutslagen i Milano. Han sa att på grund av överklagan av domstolens utslag, kunde han inte kommentera vissa delar av fallet. Armando Spataro, kontraterrorism- åklagaren som drivit fallet, sa att han övervägt att fråga den italienska regeringen om en internationell arrresteringsorder för de förrymda amerikanerna. Herr Spataro sa han var nöjd med vad han kallat “mycket modiga” domar. Han sa det var en seger för att “vi har fått slut på rättegången, och fakta visat sig vara vad de var.”
I maj förklarade herr Magi att det funnits tillräckligt med bevis för en fortsättning av fallet, även efter att Italiens KonstitutionsDomstol i mars bestämde, att varje bevis på kooordinering mellan den italienska hemliga polisen och CIA skulle ha brutit mot statssekretessen och därmed inte kunnat godkännas.
Herr Magi begärde också $1.45 miljoner i skadestånd för herr Nasr och $750 000 för hans fru, Ghali Nabila. I separata rättegångar söker herr Nasr, som nu bor i Alexandria, Egypten, $14 miljoner i skadestånd från de svarande och hans fru begär $7.4 miljoner från de italienska myndigheterna. I augusti har paret också ett mål i EuropaDomstolen för de Mänskliga Rättigheterna.
Human Rights Watch och Amnesty International applåderade onsdagens beslut. I ett uttalande uppmanade Tom Parker, Amnestys huvudman i terroristfrågor i Förenta Staterna, Obamaadministrationen att “vägra fortsätta de olagliga extraordinära utlämningarna.”
Administrationen har stängt hemliga fängelser runt världen, men fortsätter på plats att praktisera utlämningar. Samtidigt med kidnappningen har herr Nasr stått under bevakning av de italienska myndigheterna,som misstänkt honom för våldspredikan från sin Milanomoské och för rekrytering av militanter som skickats till Irak i väntan på den amerikanska invasionen. Han var borta ett år och dök till slut upp igen i Egypten, där han ringde till sin fru i Italien för att säga att han hade torterats.
Telefonsamtalet räckte för att aktivera italienska åklagare, som tvingades undersöka om det kunde finnas ett möjligt brott. Åklagare skulle rekonstruera hans försvinnande genom de mobilsamtal som hade spårats till amerikanska agenter. De operativa utnyttjade falska namn men lämnade efter sig ett pappersspår av okrypterade samtal och kreditkortsräkningar från lyxhotell i Milano.
Domstolsutnämnda advokater för flera av de åtalade amerikanerna hävdar att åtalen aldrig riktigt kunnat fastställa deras klienters identiteter. De sa att man skulle överklaga domstolsutslaget. “CIA har inte kommenterat några anklagelser om Abu Omar”, sa Paul Gimigliano, talesman för CIA. Den italienska regeringen förnekar varje inblandning. Via en talesman på onsdagen avböjde man vidare kommentarer.
I juni sa Il Giornale i en intervju i en tidning ägd av brodern till Berlusconi och gjord via Skype med herr Lady, den förre CIAbasens chef i Milano vars förläggning är okänd. I intervjun sa han om Abu Omars bortförande: “Naturligtvis var det en illegal operation. Men sådant är vårt jobb. Vi är i krig med terrorismen”.
Bland 22 dömda amerikaner fanns Sabrina De Sousa, som anklagas för att ha arbetat nära herr Lady och som stämt StatsDepartementet för diplomatisk immunitet. De Sousas advokat Mark Zaid sa att han borde göra en ändring gentemot Statsdepartementet i det mål som pågår i Washingtons federala domstol. Och han tillade som försvarare av herr Castelli, herr Lady och CIA, att “enligt nyhetsrapport-eringen var det dom som varit ansvariga för den påstådda kidnappningen”.
Fru De Sousa erkände aldrig att hon skulle ha arbetat för CIA och avböjde varje roll i flygtransporten. Före detta kolleger sa att hon hade arbetat för underrättelsetjänsten. Enligt en tidigare högre CIAanställd, herr Castelli, var han som CIAs stationschef i Rom knuten till den amerikanska ambassaden och skulle därför ha åtnjutit full diplomatisk immunitet. Men herr Lady och fru De Sousa arbetade i Förenta Staternas konsulat i Milano och åtnjöt en mer begränsad immunitet.
Den tidigare CIAtjänstemannen sa att om de italienska åklagarna skulle lyckas få en internationell arresterings-order, kunde de anhållna spionerna förmodligen stå inför hotet om arrestering någonstans utanför Förenta Staterna för resten av sina liv. Både herr Castelli och herr Lady har enligt tidigare anställda lämnat CIA.
De flesta högre CIA anställda, som ska ha planerat Abu Omars förflyttning har lämnat CIA med undantag av Stephen R Kappes, som på den tiden var vicedirektör i CIAs hemliga gren. Han är nu CIAs näst högst rankade tjänsteman.
Mark Mazzetti och Scott Shane bidrog till rapporten från Washington
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
16 april, 2012
P5+1 Iran på en gropig väg till Bagdad med sin kärnenergifråga
P5+1 Iran på gropig väg till Bagdad M K Bhadrakumar – 16 april 2012
‘P5+1′ – Irans samtal i Istanbul för några dagar sedan slutade med en uppenbart positiv underton. Varför det är så är en lång historia, men kan vara att Washington sållat igenom de komplicerade signalerna från Teheran och kommit fram till en öppning för förhandling. Att dessa signaler kommit från toppen av den iranska regimen har bidragit till att utvidga dess trovärdighet.
Endast en intellektuell president i Vita Huset som Barack Obama hade kunnat ta ett så modigt steg för att engagera Iran under valet till Usas president.
Israelerna hoppar av ilska över att Obama föraktfullt avvisat deras väg till Iran. Premiärminister Benjamin Netanyahu har återkommit med samma elaka kritik mot Obama.Netanyahus insinuation är att Obama gett bort för mycket genom att inte insistera på villkoret, att Iran först borde stoppa all upparbetning.
Men Obama slog tillbaka mot ‘Bibi’. Vad som händer mellan idag och 23 maj då samtalen fortsätter i Bagdad, det blir vars och ens gissning. Ska Usa dra sig tillbaka och ‘slå fast’ sin ståndpunkt? Teheran väntas vidta särskilda steg på marken. Men Tehe-ran väntar också ‘växelverkande’ steg. Bibis attack kan vara ett föregripande steg för att binda fast Obama från att ta några ‘växelverkande’ steg.
Israel har en stor del att förlora ifall ‘P5+1′ makternas – Iransamtal går framåt. Ett Usa-Iran närmande gör Israel nervös. Gulfstats-monarkierna är också nervösa, men det är en annan historia. Det som är bra är att Européerna fortsättningsvis vill gå fredsvägen med Iran. Kina ger också sitt stöd. Obama är rädd för att dras ner i fler krig.
Å andra sidan är detta det inmateriella i Usas rådande polariserade akuta politiska klimat. Fareed Zakaria intar ett intressant perspektiv om att Obamas utmaning inte så mycket gäller att förhandla en uppgörelse med Iran som att få klartecken för detta från Republikanerna som är på krigsstigen. Teherans maktstruktur verkar jämförelsevis långt mer sammanhållen.
Under tiden har Teheran allt att tjäna på en positiv inriktning av samtalet. Utrikesminister Ali Akbar Salehi påstod att man uppnått en allmän uppgörelse under Istanbul-samtalen. Xinhua har gått ut med en välinformerad artikel med Pekings signatur, reproducerad från regeringsägda China Daily, på gränsen till övertalning — politik, ekonomi, strategi – arbetar i Obamas huvud, och fått honom att hålla fram ‘olivkvisten’ till Teheran. Artikelns empati med Obamas närmande är slående.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
Iran – Blockader och faran för katastrof – det är dags nu för samtal
14 april 2012 av Juan Cole
2012 års stora oljeblockad kan i stort fortfarande finansiellt sett fokuseras, men den för med sig samma faror av upptrappning och intervention – såväl som framtida bitterhet och bakslag – detsamma som kampanjen under tidigt 1950tal.
Usa och Europas finanssanktioner har redan börjat inverka på importen av stapelvaror typ vete, då Iran inte längre kan använda det internationella banksystemet till betalning för detta.
Ifall barn lider, också med upplevd ökad dödlighet på grund av sanktioner, skulle en sådan utveckling kunna provocera fram attacker i framtiden mot USa eller amerikanska trupper i det stora MellanÖstern. (Kom ihåg att de irakiska sanktionerna, ansågs ansvara för ungefär 500000 barns död, vilket citerats av al-Qaida i sin ”krigs deklaration” mot Usa).
Försöket att flöda marknaderna och utnyttja finansiella sanktioner för att framtvinga ett embargo av iransk olja innebär många faror. Ifall det skulle misslyckas, kan stigande oljepriser hålla nere de känsliga ekonomierna i Väst, vilka fortfarande håller på och hämtar sig från 2008 års hypoteks-och bankskandaler. Ifall det gäller, kan det bli oroligheter i de oljeproducerande staterna genom ett plötsligt fall i intäkterna.
Även om embargot utgör en relativ framgång i att hålla iransk olja i marken, kan den långsiktiga förstörelsen av landets oljefält och pipelines (som kan vara ruinerande i träda tillräckligt länge) förstöra en framtida världsekonomi. Sannolikheten att ett oljeembargo hade kunnat ändra Irans regeringspolitik eller infört en regimförändring är låg, givet vår erfarenhet av ekonomiska sanktioner i Irak, Kuba och på andra ställen. För övrigt finns inget skäl tro, att den Islamska Republiken kommer få sin nedgående trend på knä.
Då sanktionerna formas till en synbar blockad, reses de fantasier alla blockader gör – om att provocera fram ett våldsamt svar. Precis lika farligt som utsikten att sanktionerna pågår utan att ge några kännbara resultat eller någon hemlig eller öppen amerikansk aktion mot Teheran för att rädda ansiktet. Och det mina vänner, är då vi kommer in.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
7 april, 2012
Man vars lögner om massförstörelsevapen som dödar hundratusentals -erkänner allt
av Jonathan Owen 1 april 2012 Avhoppare berättar hur en Usatjänsteman ‘sexat upp’ sina fabriceringar för att bana väg för 2003 års invasion av Irak. Senaste nyheten är Obama, fast med micken påslagen med löften till Ryssland.
Kofi Annan är i Kina för samtal om Syrien. ‘Det går inte längre att diktera världen,’ säger Ahmadinejad till vår Angela Merkel: Om Grekland går ifrån Euron vore det en ren ‘katastrof’. Koffi Annan är på besök i Kina för samtal om Syrien.
1 av 3 irakiska avhoppare, Rafid Ahmed Alwan al-Janabi, av BBC kallad ‘Curveball’, är en man vars lögner bidragit till fallet med invasionen av Irak – som startade ett nioårigt krig, vilket kostat mer än 100,000 liv och hundratals miljarder pund – har rentvåtts i sin första brittiska intervju i televisionen dagen efter. ”Curveball” som är den irakiska avhoppare som fabricerat påståenden om Iraks massförstörelsevapen, ler medan han bekräftar hur han hittat på allting.
Det var ett bondfångeritrick, som kom att förändra historiens riktning, med Rafid Ahmed Alwan al-Janabis lögner utnyttjade till att rättfärdiga Irak-kriget. Han försöker försvara sina handlingar: ”Mitt huvusakliga ändamål var att störta tyrannen i Irak, för att ju längre denna diktator är kvar vid makten, desto mer kommer det irakiska folket att få lida av regimens förtryck.”
Kemiingenjören påstår sig ha ansvarat för byggandet av ett mobilt biologiskt laboratorium, då han sökte politisk asyl i Tyskland år 1999. Hans lögner presenterades som ”fakta och slutsatser baserade på solida underrättelse” av Colin Powell, Usas utrkesminister då han förberedde själva kriget i FNs SäkerhetsRåd.
Men herr Janabi som talar i en serie på två delar, Moderna spioner, vilken startar den 2 april på BBC2, säger att inget av detta var sant. När det sattes fram för honom ”gick vi i krig i Irak på en lögn. Och om den lögnen var er lögn”, svarar han bara: ”Ja.”
Usatjänstemän ”sexade upp” Janabis ritningar av mobila biologiska vapenlaboratorier för att göra dem mer presentabla, medger överste Lawrence Wilkerson, general Powells förre stabschef. ”Jag tog in Vita Husets team för att göra grafiken”, säger han och tillägger hur ”underrättelser fungerat för att passa in i politiken”. Som hans förra boss: ”Ser jag inget skäl på denna jord, att general Powell inte skulle känna närmast raseri, över Curveball och det sätt han hade utnyttjats med tanke på dessa underrättelser.”
Ett annat avslöjande i serien är det verkliga skälet till varför FBI slog ner på ryska spionen Anna Chapman under 2010. Topptjänstemän fruktade att den glamorösa ryska agenten skulle förföra en i Usapresidenten Barack Obamas inre cirkel. Frank Figliuzzi, FBIs chef för kontraspionaget, avslöjar hur hon kommit ”närmare och närmare ett högrankat ledarskap… då hon kom tillräckligt nära för att störa oss”.
Rädslan att Chapman skulle få in en högre Usatjänsteman i en ”honungsfälla” var ett viktigt skäl till arresteringen och deportationen av den ryska spionringen på 10 personer, av vilka hon var en del. ”Vi började bli mycket bekymrade”, säger han. ”De kom tillräckligt nära till en sittning hos Usas regeringsmedlemmar, att vi tyckte vi inte längre kunde tillåta att detta fortsatte.” Herr Figliuzzi vägrar namnge den individ man riktat in sig mot.
Flera brittiska spioner går också genom programmet, första gång underrättelsefolk i tjänst blivit intervjuade på television. I kontrast till Usas underrättelsefolk, håller sig brittiska spioner i skymundan, deras röster dubbas av skådespelare. BBCs veteranreporter Peter Taylor, som under ett år arbetat med att få ihop dokumentärer, beskriver dom som ”vanliga människor som är hängivna det dom gör” och ”en miljon miles” från de spioner som figurerar i film. Han tillägger: ”Det som överraskat mig, det var den utsträckning som de arbetat inom en offentlg sektors byråkrati. Allting måste undertecknas… man måste få ett godkännande undertecknat tre gånger om.”
Kommande agenter bör lägga undan alla de Hollywood fantasier som de kunde ha, säger Sonya Holt vid CIAs rekryteringscentrum. ”De tror att det mer liknar filmerna, att det blir att hoppa ut ur bilar och alla bär vapen… Ja, vi samlar ihop underrättelser, men alla kör vi inte snabba bilar. Man skriver rapporter; man är på möten, så det är inte alltid någon särskilt glamorös bild, som den man ser på film.”
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
2 april, 2012
NATO i Afghanistan – stannar de kvar eller ger de sig av?
Ryssland ovanför rubrikerna av Rick Rozoff 28 mars 2012
NATO i Afghanistan – Stannar de kvar eller ger de sig iväg?
av Andrei Ilyashenko
”Amerikanarna…vill ha kvar sina baser för att kunna stärka sitt inflytande i Centralasien och i det Kaspiska området, där olja och gasresurserna är rikliga. Dessutom gör baserna i Afghanistan det möjligt att hålla Kina, Ryssland och Iran borta. Med andra ord, där finns ekonomiska och geostrategiska skäl och USA ger inte så lätt upp Karzairegimen för talibanerna”.
Trots Usa har sagt satt man ska dra tillbaka sina trupper från Afghanistan år 2014, verkar det som de är där för att stanna. Vilken status och vilka rättigheter de får, och det viktigaste av allt, orsak till att de stannar, är ett allt större bekymmer för Afghanistans grannar: Ryssland, Kina och de Centralasiatiska staterna.
En överenskommelse ska undertecknas om strategiskt samarbete mellan Washington och Kabul kort innan eller vid sidan av NATOmötet i maj i Chicago, enligt ett meddelande från Usas Utrikesminister Hillary Clinton den 22 mars efter hennes samtal med den afghanska utrikesministern.
Överenskommelsen skall å ena sidan låta Usa dra sig tillbaka från det längsta kriget i dess historia utan att särskilt tappa ansiktet. För USAs president Barack Obama är det särskilt viktigt kvällen innan Usas presidentval. Usa har förlorat 2000 soldater och $500 miljarder dollar i Afghanistan och länderna rullar fortfarande på. Men färden är ingen lätt uppgift. Där finns ingen fråga om seger.
Då man tecknar ner en överenskommelse med Kabul, har Usa gått in i officiella överläggningar med de afghanska talibanerna. Trots 11 år av ockupation skulle i väsentliga drag Kabul och president Hamid Karzais regim kunna kollapsa dagen efter amerikanarna drar sig tillbaka.
Så i överenskommelsen om strategiskt samarbete mellan Usa och Afghanistan kommer förmodligen vissa amerikanska militära anläggningar att bli kvar.“Karzai har velat att baserna blir kvar, eftersom han vill vara kvar vid makten utöver år 2014, och det gör också Loya Jirgan [Afghanska Nationalrådet och klanrepresentanterna].
Amerikanarna själva kommer återfå sina baser för att öka inflytandet i CentralAsien och det Kaspiska området, där olja- och gasresurserna är stora. Dessutom gör baserna i Afghanistan det möjligt att hålla kvar och stoppa Kina, Ryssland och Iran. Med andra ord finns det ekonomiska och geostrategiska skäl till detta och USA ger inte upp Karzairegimen så lätt till talibanerna”, skrev Viktor Korgun, chef över Afghanska Institutets Centrum för Orientaliska Studier vid den Ryska Vetenskapsakademin.
Frågan om baser verkar man slå fast, vilket är början till bekymmer för Ryssland. Moskva har föreslagit att FNupprätthåller kontrollen över de utländska trupperna i Afghanistan efter att NATOs styrkor dras bort år 2014. I veckan berörde Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov ämnet åtminstone två gånger. “Om militär närvaro i landet ska upprätthållas, måste Säkerhetsrådets mandat fortsätta.
Om någon inte vill fullfölja mandatet, och tror att de redan gjort detta, men avser att upprätta och behålla militära baser, vore inte det logiskt. Jag tror också att det afghanska territoriet inte ska utnyttjas till att skapa några militära anläggningar som skulle kunnat bekymra tredjeland ”, sa han i en intervju med afghanskaTV kanalen TOLO.
I ett nötskal är Moskvas position den, att om Usa upprätthåller sin militära närvaro i Afghanistan så borde man få mandat för detta från FN med att forma en Säkerhetsråds resolution, som händelsevis kommer att bedöma vad som blivit genomfört i Afghanistan under de 11 krigsåren.
Viktor Korgun sa: “NATOs närvaro håller terrorismen borta i regionen och Ryssland är inte intresserad av ett tidigt USA eller NATO bortdragande från Afghanistan. Polisfunktionerna måste genomföras, särskilt när det finns ett FNmandat för detta. Men vi är inte intresserade av att NATO stannar kvar i regionen som militärstyrka”.
Formatet och skalan på en fortsatt USA och NATO militär närvaro kommer händelsevis bestämmas på NATOs möte i Chicago, vilket ska ägnas åt Afghanistan. Ändå tycks dessa truppers status knappast göra de närliggande länderna nöjda. “Vi är intresserade av ett neutralt Afghanistan”, sa Lavrov.
Men i själva verket kommer NATO att röra sig ett steg närmare Rysslands gränser och kan med det skapa mer friktion.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
1 april, 2012
Topp 5 faror i Syrienkonflikten
av Juan Cole 31 mars 2012 Topp 5 faror i Syrienkonflikten som kan destabilisera dess grannar. Aljazeera undrar om krisen i Syrien spiller över på grannarna och vilken påverkan den då kan få på regionen.
Aljazeera English rapporterar: Faktum är att ju längre krisen pågår, desto mer troligt är det att den innebär konsekvenser för grannarna.
1. Libanons ömtåliga fred skulle lätt kunna bli störd. Sunni ledaren Saad Hariri med stöd från Saudiarabien, stöder upproret. Många observa-törer beskyller det syriska Baathpartiet för att ha skjutit ihjäl hans far Rafiq al-Hariri år2005.
Samtidigt stöds Hizbollah, de shiatrognas parti i söder, Bashar al-Assad och bevakar gränsen för att hålla vapen och hjälpsändningar från att hamna hos oppositionen. Mer skrivet om sunni shia kan därför följa på detta.
2. I Irak verkar de dominerande shiapartierna stödja al-Assad, i och med att sunnitrogna mestadels stöder revolutionärer. Förnyade sekteristiska spänningar i Irak kunde skapa mer oro.
3. På samma sätt kunde de palestinska flyktinglägren i regionen översköljas av mindre vapen, vilka uppmuntrat till att militanta fraktioner återvänder med negativ inverkan på alla inblandade, inklusive Israel.
4. I och med att mindre vapen köpta av revolutionen flyter in i Syrien, har dessa kunnat säljas tillbaka till marknaden och flöda in i Jordanien, som tidigare upplevde tunga strider mellan centralregeringen och klangrupper som smugglas över till platser som Maan.
5. Då syriska flyktingar flödar över till Turkiet, desto mer troligt är det då att de syrisk-turkiska motsättningarna växer.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
29 mars, 2012
Exit amerikaner, enter sekteristisk strid i Irak
av Karlos Zurutuza 29 mars 2012
Knappast tre månader efter att Förenta Staterna dragit bort sina trupper har sekteristiska drabbningar mellan sunni- och shiamuslimer betytt ett tungt pris för Irak.
Iraks befolkning (ungefär 32 miljoner) är till 60% shia enligt offentliga källor, då ett av sunni ifrågasatt påstående. Den shiadominerade regeringen leds av premiärminister Nuri al-Maliki. Men de sunnireligiösa, som har dominerat under förre presidenten Saddam Husseins regering, blev alltmer motspänstiga under den nya shiaregeringen.
Väpnade grupper från båda sidor rapporteras, under de närmaste månaderna haft samman-drabbningar på irakisk mark . I en video postad på Internet påstod en sunnimotståndsgrupp under namn AnbarBrigaden sig ha attackerat en konvoj med bussar som hade eskorterats av irakiska arméfordon och sägs transportera shiamiliser till den syriska gränsen.
Anbarregionen väster om Bagdad har i det förflutna varit en drivbänk för sunnimilitanta. Många fruktar att den till överväldigande delen lokala sunnibefolkningen i Anbar och den långa och porösa gränsen mot Syrien utgör en perfekt miljö för al-Qaida att få denna region till det massiva motståndsfäste som den en gång varit.
Shiagrupper å andra sidan påstås få vapen från Iran. Al Alwani, sunnimedlem av parlamentet, säger till Inter Press Service vid sitt hus i Ramadi, Anbarregionens administrativa huvudstad, att den lokala flygplatsen i Najaf, helig shiastad i Irak söder om Bagdad, ska vara den stora knutpunkt, där man kan få tag på iranska vapen.
”Vi har dokumenterat bevis på att Iran logistiskt och finansiellt stödjer al-Qaida i Irak”, säger Anbar regionens guvernör Mohamed Qasim Abid, till yrket ingenjör och utbildad i Tyskland, på sitt förstärkta kontor i utkanterna av Ramadi. ”Från allra första stund hjälpte varje terroraktion till att rättfärdiga repression och marginalisera vad irakiska sunnireligiösa kommit att uppleva alltsedan år 2003.”
Gapet mellan shia- och sunniirakiska araber växer för var dag som går mitt i en kris som gett upphov till rädsla för en förnyad sekteristisk konflikt. Maliki triggade en politisk kris i december, då han gav order om att arrestera Iraks sunni-vicepresident Tarik Hashemi – enbart en dag efter att USAs trupper hade officiellt lämnat irakisk mark – över anklagelser om att han hade stött terrorismen. Den shiareligiösa premiärministern förnekar att sådana drag är politiskt motiverade, men sunnireligiösa säger att de blivit alltmer marginaliserade från en politisk delning av makten.
Nu i skydd av lokala kurder i den Kurdiska Autonoma Regionen i norra Irak har Hashemi ständigt beskyllt Maliki för denna plötsliga ökning av våldet. Irak Body Count har räknat till hundratals dödade sedan december, då amerikanarna drog sig tillbaka. En misstänkt al-Qaidagrupp som är vänligt inställd till sunnis förklarade, att flera av dess attacker varit kopplade både till Hashemis arrestering och det arabmöte 27 till 29 mars, som för första gång på mer än 20 års tid hade hållits i Bagdad.
Den 20 mars skedde drygt 30 koordinerade bombattacker i landet med över 50 döda människor och mer än 250 sårade. Den Islamska Staten Irak – den irakiska grenen av al-Qaida - tog på sig ansvaret för bombningen. I ett uttalande beskrev man denna veckas samling som ”de arabiska tyrannernas möte”.
Bakom cementväggarna till Bagdads Gröna Zon avvisar Ali al-Shalah, en parlamentsmedlem från Malikis regeringskoalition, kategoriskt sina sunnimotparters syn. ”Jag har hört talas om frivilliga stridande som korsar gränsen från Libanon för att ansluta sig till Syriens president Bashar al-Assad, men jag försäkrar att den irakiska regeringen arbetar hårt för att förhindra deltagandet av varje väpnad grupp från vårt territorium”. Varje förändring på andra sidan gränsen ”kommer oundvikligt att påverka Iraks integritet”.
Han avvisar också tanken på några förbindelser mellan Teheran och al-Qaida och påpekar att ”andra arabländer” står bakom de islamska militanterna – vilket betyder sunnigrupperna. Den sista vågen av attacker, menar han, var ”en styrkeuppvisning av sunnis och en öppen utmaning för den irakiska regeringen.
”Trots den konstanta aggressionen fortsätter vi att kämpa för att yrka på vårt rättmätiga utrymme mellan våra arabiska och persiska grannar; mellan sunni och shia, men undviker varje utländsk inblandning”, säger Shalah. Han beskriver sig själv som ”en författare och poet med ett starkt politiskt ansvar”.
Saad Yousif al Muttalibi, en högre tjänsteman vid Ministeriet för Dialog och Försoning, gör en destinktion mellan ”motståndsmän” och ”terrorister”. ”Försoning är på gång med dessa sunnikrigare som kämpat mot den amerikanska ockupationen; då de antingen gått med i Awakeningrörelsen eller helt enkelt lagt ner sina vapen efter amerikanarna hade lämnat”, säger Muttalibi från sitt residens nere i Bagdad.
”Det stora hindret för säkerheten utgör dessa sunnireligiösa extremister, sådana som al-Qaida eller Ansar al-Sunna. De är terrorister och det är omöjligt att få dessa tillbaka till samhället, så vi bryr oss inte om att prata med dom. Oturligt nog har vi upptäckt att särskilda regeringstjänstemän varit i nära förbindelse med al-Qaida genom att förse dom med antingen vapen eller underrättelser”.
Men försoningsprocessen kanske inte går så lätt som Muttalibi påstår. IPS har talat med en sunnikrigare som sa- ”Vi har nog med infrastruktur för att kunna operera över hela landet, vi väntar bara på order från våra befälhavare”.
övers Ingrid Ternert
Kommentering avstängd
28 mars, 2012
De syriska rebellerna formade sina egna lagar
27 mars Der Spiegel (hela artikeln)
Syriska rebeller formar sina egna lagar, domstolar och dödsskvadroner i Baba Amr-området i staden Homs motståndsnäste och har halshuggit tillfångatagna armésoldater, avslöjades i en rapport.
Rapporten som publicerades av der Spiegel Online , avslöjar våldsamma metoder utförda av regeringsfientliga väpnade grupper laying bare den andra sidan av oroligheterna i detta land i Mellersta Östern.
Hussein, one of the rebeller som strider mot president Bashar al-Assads regering, återger rapporten då han säger atthan själv halshuggit fyra regeringssoldater som fängslats av beväpnade män.
Hussein sa att han halshuggit det första offret, en Shiasoldat som erkänt att han använt en våldsam taktik under mitten av oktober 2011 på en kyrkogård.
Hussein brydde sig inte om soldaternas erkännanden var sanna, eller gjorde han det under olaga tvång. Han hade helt enkelt grabbat tag i en kniv och skurit halsen av soldaten som knäböjde framför honom. Soldaten hade tillfångatagits genom “ren och skär otur”, menade Hussein.
I och med att han är medlem av en av rebellernas dödsskvadroner, som dödar regeringsstyrkor i den “syriska revolutionens” namn, så finns det andra ansvariga för tortyr av fängslade soldater. Många rebeller kan tortera, men det är inte alla som kan döda, medger Hussein som nu får behandling i ett sjukhus i libanesiska staden Tripoli, där han och hans vänner öppet talar om tortyr och döda syriska armé-soldater.
“Men jag förstår inte varför det inte är särskilt svårt för mig att döda”, tillade han. Husseins livs historia visar på de aktioner som rebeller utfört under mer än ett års tid i denna arabstat.
Rapporten avslöjar vidare att syriska rebeller i Homs sedan augusti 2011 börjat en reguljär avrättning av syriska soldater. “Som under förra sommaren då vi avrättade 150 man, vilket bara utgör 20 procent av våra fångar”, förklarade en annan sängliggande rebell identifierad som Abu Rami.
“Vad mera är, då vi inser att en sunnitroende har spionerat på oss håller vi en summarisk rättegång för honom”, sa Abu Rami och tillade att de i sådana fall hade avrättat mellan 200 och 250 människor. Då han avslöjade de chockerande händelser där rebeller även dödar sunnitroende, fortsatte han med att säga att “Syrien är inte en plats för räddhågade“.
Väst och den syriska oppositionen anklagar regeringen för att döda demonstranter. Damaskus skyller emellertid oron på ”outlaws, sabotörer och väpnade terroristgrupper” och hävdar starkt att dessa styrs från utlandet.
pressTV Iran
Irakiska utrikesministern Hoshyar Zebari har avvisat varje utländsk intervention i Syrien och säger att Bagdad stöder FN och ArabFör- bundets mission för en diplomatisk lösning.
”Vi trycker på, för det måste bli en politisk lösning och en nationell dialog, och vi avvisar en utländsk intervention för att kunna bevara Syriens trygghet”, sa han. ”Vi stöder och står fast vid Arabförbundets beslut och vi visar uppmärksamhet inför de ansträngningar som utförts av FN – ArabFörbundets gemensamma envoyé Kofi Annan”, tillade Zebari.
Den irakiska tjänstemannen gjorde denna utfästelse, då de arabiska utrikesministrarna förde samtal före Arabförbundets möte i Bagdad . Den syriska regeringen accepterade Kofi Annans fredsplan, med tanke på de årslånga oroligheterna i landet. Annans förslag inbegriper krigsstillestånd, tillgång till humanitära hjälporganisationer och en politisk dialog mellan Damaskus och oppositionen.
Syrien har nu sedan mitten av mars 2011 fått uppleva oroligheterövers IT
Kommentering avstängd
