Fredskoalitionen Göteborg

31 januari, 2012

Är världen verkligen säkrare utan Sovjetunionen? Del 2

Filed under: dollar,ekonomi,Europa,finansmarknader,FN,Fred,Iran,Kärnvapen,kärnvapen,krig,Mänskliga Rättigheter,nedrustning,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 16:55

av Michael Gorbatjov del 2
Att i vår tid utnyttja ett sådant tänkande, det är självbedrägeri. Inte undra på då att det imperialistiska projektet har misslyckats, och snart stod det klart, att detta var en omöjlig uppgift även för Förenta Staterna. Militära interventioner i Irak och Afghanistan baserade på tanken att  makt är rätt, har kommit att allvarligt underminera den amerikanska ekonomin, förutom att förorsaka tiotusentals dödsfall. Idag inser många i Väst att detta var fel väg att gå , så den tid som kunde ha använts till att bygga en sann ny världsordning var förlorad.

Tolkningen vid slutet av det Kalla Kriget, då en stark partner försvunnit från världsarenan, var utifrån sin egen uppfattning det reformerade SovjetUnionen, och försvagningen av Ryssland kom också att inverka negativt på utvecklingen i Europa. Parisavtalet för ett Nytt Europa undertecknades år 1990 av europeiska nationer, Förenta Staterna samt Kanada och var en blåkopia av den nya säkerhetsarkitekturen, reglerad in i minsta detalj om det gemensamma europeiska hemmet.

Förenta Staterna och dess allierade beslutade istället att utvidga NATO österut och få sin militära allians att närma sig de ryska gränserna, medan man erbjöd dem en paneuropeisk roll och dessutom att bli världspolis. Detta kom att undergräva Förenta Nationernas roll och fick på det viset den försvagad.

Under tidigt 1990tal beslutade man också att skynda på den Europeiska Unionens utvidgning österut. Trots EUs verkliga framsteg  gav resultatet av expansionen ett tvetydigt resultat, då de sista månaderna stod klart om Europas oförutsedda finansiella och ekonomiska kris.  
 
Förväntningarna om att hela vår kontinents problem skulle lösas genom att bygga ett Europa från Väst till Öst gick inte att infria, och  faktum var att allt detta var dömt att misslyckas. Ett sant demokratiskt Europa  kan inte bara byggas från Väst utan också från Öst inklusive Ryssland. Jag tänker ofta på min konversation med  Påven John Paul II i efterdyningarna av 1989. Som en man med djup och allsidig syn på världen utan benägenhet till triumfartad eufori, såg han på Perestrojkan som ett verkligt viktigt framsteg för frihet och demokrati såväl som ett tillfälle att bygga ett sant förenat Europa. På tal om Öst och Väst, sa han att ‘Europa bör andas med två lungor’. Men efter SovjetUnionen försvunnit, väljer västliga ledare en annan väg.

Som resultat har Europas roll och vikt i världens affärer blivit mycket mindre än dess potential. Nya skiljelinjer uppstod på vår kontinent, nu mycket närmare ryska gränsen och en andra gång sedan 1990talet i forna Jugoslavien  har den forna Sovjetrepubliken Georgiens konflikter  under 2008 lett till blodbad”.  Kort sagt har världen utan SovjetUnionen inte blivit säkrare, mer rättvis eller stabil. Istället för en ny världsordning med tillräcklig global styrning för att få bort det farliga och oberäkneliga i de internationella affärerna, har vi fått en global oro, en värld som driver in på okänt vatten. Den globala ekonomiska krisen som brutit ut under 2008 gjorde detta tillräckligt klart.

Väst måste genomföra en kritisk genomgång av allt som föregick denna plågsamma kris. Den är mer än just en global finansiell kris eller till och med en krisartad ekonomisk modell baserad på tävling efter största möjliga profit och en obehindrad konsumtion som undergräver jordens och naturens resurser. Krisen har vuxit fram ur ‘det kollektiva Västs’ arroganta övertygelse om att stå för receptet att lösa alla problem och att det inte fanns något alternativ till ‘Washington Consensus’, som påstods ‘tjäna alla länder’ lika bra.

Krisen, vars slut inte är i sikte, verkar ha fått en del världsledare att nyktra till och begära att få fram en kollektiv lösning på de globala  utmaningarna . Men hittills har det varit tunt med resultaten. Internationella organisationer, särskilt Förenta Nationerna, stapplar  under  Förenta Staternas unilateralism och NATO fungerar heller inte och har inte förmåga att uppfylla sin uppgift om konfliktlösning. G-8 är inte tillräckligt representativt för den globala samfälligheten och G-20 har inte lyckats bli någon effektiv mekanism.

Politiker och politiska tänkare är fortfarande militariserade. Det gäller särskilt i Förenta Staterna, som inte avsagt sig metoder av förtryck och avskräckning. Varje gång man utnyttjar väpnad styrka mot ickekärnvapenstater, blir länder som Iran mer beslutsamma att införskaffa egna kärnvapen.

Under det första decenniet av det tjugoförsta århundradet utgör Usas militära budget nära hälften av hela världens militärutgifter. En för sitt land så överväldigande militär överlägsenhet gör att målet om en kärnvapenfri värld blir omöjligt att uppnå. Att döma av Förenta Staternas vapenprogram och ett antal andra länders, har man ny vapenkapplöpning i sikte.

Det får mig att undra, om det under varje tidsålder då en kris eller konflikt uppstår, varenda ledare försöker lösa detta med maktmilitära medel.  I så fall är det enda sättet att bryta denna fruktansvärda cirkel att åter ta upp de gemensamma säkerhetsprinciper som för mer än tjugo år sedan formade kärnan i vårt nya politiska tänkande .

* * *
Slutligen finns där det post-sovjetiska Ryssland och dess roll i världen. Under den period som följt på SovjetUnionens delning, hade Förenta Staterna och Europeiska Unionen kvar sina relationer med Ryssland i ett tillstånd av osäkerhet. Å ena sidan finns otaliga deklarationer om samarbete och även strategiska partnerskap. Å andra sidan finns post-sovjetiska Rysslands gemenskap och globala ekonomi. Det ser ut att medan Ryssland mottar sporadiska klappar på ryggen, blir det fortfarande behandlat som en outsider och inte som en seriös och konstruktiv kraft i världens affärer.

Samtidigt minns det ryska folket hur Väst under 1990talet starkt rekommenderat och applåderat ‘chockterapin’, som de radikala reformer vilka resulterade i den ryska ekonomins kollaps, då tiotals miljoner av dess medborgare blev utslängda i fattigdom. I många ryssars ögon betydde det, att Väst inte önskat se ett återupplivat Ryssland utan ett Ryssland enbart i rollen som leverantör av resurser och ’vet sin plats’.

Perioder av rysk svaghet har inträffat före detta och var alltid temporära. På senare tid har Usas och Eus politik gentemot Ryssland reflekterat förståelse för just detta faktum. Trots skillnader har politiken om att återställa relationerna med Ryssland, det president Barack Obama inlett, visat klara resultatet som det Nya Strategiska VapenNedrustningsAvtalet, vilket undertecknades år 2010 . Trots denna ‘reset’ har för mäktiga fiender i Washington (och Moskva) det varit ett betydelsefullt amerikanskt erkännande, att Ryssland förblir en seriös spelare i världspolitiken och att dess partnerskap är oumbärligt.

Jag är övertygad om att det är dags nu att återvända till den väg vi tillsammans bestämde, då vi avslutade det Kalla Kriget. Än en gång är världen i behov av ett nytt tänkande, inte enbart baserat på erkännanden av universella intressen och globala beroenden, utan också på en särskild moralisk grund. Idag hör man ofta att politik är en smutsig affär och inte har med moral att göra. Nej, politik blir smutsigt och ett nollsumme-spel, ett mycket löst spel, enbart då det saknas moralisk grund. Det är måhända denna lärdom man kan dra från de tidigare två decennierna.

 

övers Ingrid Ternert

15 januari, 2012

Intervju med politiska kommentatorer i Iran medan Obama siktar in sig mot Kina

Filed under: dollar,ekonomi,finansmarknader,Irak,Kina,krig,mellanöstern,NATO,nya,olja,terrorism,USA,vapen — ingrid @ 01:55

Att övertyga världen om att införa sanktioner mot Iran, särskilt då det gäller olja och gas, blir svårt för Amerika eftersom fler nationer drar sig ur. Se intervjun i Press TV: Vi har hört att Japan och en hel del andra länder sagt att de inte ska delta i sanktionerna, länder som Indien, Kina, Ryssland, Turkiet och även européer som Grekland och Italien. Vad är då målet med dessa USA-ledda försök till sanktioner? Nader Moktari: Det är att skapa en mur. Igår var jag här och sa att världen vore bra dum, om man inte ville ta chansen att ge Washington en läxa utan att behöva avfyra ett enda skott.

Nu har Usa gått alldeles för långt. Man har kommit till det läge, där man ställer kapitalism mot socialism; ett extremt dåligt läge för affärerna varthelst det gäller i världen. Och om Washington följer i dessa fotspår, kommer antalet länder som befinner sig under vissa av Washingtons sanktioner mycket snart att vara fler än dess vänner. Detta kan helt enkelt inte fortsätta.

Japanerna lever i ett mycket hövligt samhälle och deras diplomatiska språk är en katastrof, då man genom att säga ‘i det stora hela’, som är ett nyckelord för den japanska diplomatin och betyder vad gäller Washington - så är det artigt att tala om för Washington att Japan inte håller med om deras förslag. Det här skapar stor splittring i det Usa försöker göra.

Tokyo är en nära allierad till Washington, men vad Tokyo måste ta med i beräkningen är att det man köper från Iran är fin lätt råolja, som kostar hälften att raffinera medan t.ex SaudiArabiens tunga råolja är full av svavel. Så dessa kostnader, vare sig det gäller europeiska länder eller Japan, kommer att ge fördubblade kostnader för sina kunder, även vid en tidpunkt då läget för världens globala finanser inte är bra. Man måste alltid ta med i beräkningen att världen befinner sig i ett så prekärt läge med så många ledande länder bokstavligt talat i bankrutt, såvida man hade fortsatt tillsammans med Washington. Så varje annat förslag från Washingtons sida om MellanÖstern skulle då ha setts med en stor, stor grad av ängslan. Och detta är vad som händer.

——-
Obama siktar tidigt in sig mot Kina 2012 30 nov 2011 av Kent Ewing

Så varje förslag från Washingtons sida vad gäller Mellanöstern skulle ha betraktats med stora, stora farhågor. Och det är vad som har hänt. Naturligtvis har läget i den globala ekonomin mycket att säga till om i frågan eller hur, då det väl kommer till länderna att acceptera sanktioner eller ej. Om vi tänker oss, att Usa eventuellt ensamt kommer fortsätta att införa sanktioner, vilken blir då effekten bli på den globala ekonomin?

Nader Moktari: Om Usa fortsätter att vilja införa sanktioner, då blir det vare sig det ena eller det andra. Iran har inga energiaffärer med Usa. Iran har inget utrikesutbyte med Usa och dessutom äger Iran en stor del av sina reserver i euro och inte i dollar. Så detta blir ännu en icke-händelse. Men jag tror då det gäller president Obama, att denna icke-händelse kan komma att bli en av de största misstag han varit tvingad till av sitt utrikespolitiska team. Och det skulle verkligen vara en utrikespolitisk blunder.

Usa verkar inte kunna ta till sig det faktum, att saker och ting förändrats här i världen och att Iran nu anses vara en av de ledande nationerna i regionen och i hela världen. Om sanktionsrundan inte fortsätter så som Usa planerat, som det nu verkar, vad tror ni då blir Usas nästa drag? Nader Moktari: Om man ser till Usas kostnader- dess skulder- har president Obama nyligen efterlyst ännu ett lån till ett värde av 1.2 triljoner dollar. Det kommer kosta Usa 16.4 triljoner dollar – och ändå är det ett kortfristig skuld. Usa har något runt hundra triljoner dollar i långfristiga lån.

Usa har bundits till sina händer och tvingats förändra sin utrikespolitik, eftersom man liksom sina allierade helt enkelt inte har råd – - med ännu en konflikt. Så det är bara för Washington att gå tillbaka till ritbordet, men det man skulle behövt är en nypa verklighetsanpassning, då det gäller planetens framtid under det 21a århundradet. Washington måste i fortsättningen ändra sitt beteende ute i världen. Jordens resurser är ändliga, befolkningen ligger på sju miljarder människor och Usa ensam kan inte få fortsätta ta ut 25 procent av världens resurser med sina 5 procent av dess befolkning. Nu måste Usa börja finna sig i det.

Naturligtvis har läget i den globala ekonomin mycket att säga till om i frågan eller hur, vad gäller att acceptera sanktioner eller ej. Om vi tänker oss att Usa själv fortsätter att införa dessa sanktioner, vad skulle det i så fall bli för effekt på den globala ekonomin?Nader Moktari: Om Usa fortsätter att vilja införa dessa sanktioner, då kan det vare sig bli här eller där. Iran har inga energiaffärer med Usa. Iran har inget utrikesutbyte med Usa och dessutom utgör en stor del av Irans reserverver av euro och inte dollar. Det blir alltså ännu ett slags icke-händelse.

Men jag tror då det gäller president Obama, att denna icke-händelse eventuellt blir en av de största misstag han har tvingats till av sitt utrikespolitiska team. Och det skulle verkligen vara en utrikespolitisk blunder. Usa ser inte ut att kunna ta till sig det faktum, att saker och ting har förändrats här i världen och att Iran anses vara en av jordens ledande nationer i regionen och över hela världen. Om denna sanktionsrunda inte fortsätter så som Usa har planerat, vilket den verkar göra, vad tror ni då kommer att bli Usas nästa drag? Nader Moktari: Ifall man ser Usas kostnader- dess skulder- har president Obama nyligen efterlyst ännu ett lån till ett värde av 1.2 triljoner dollar. Det skulle kunna kostat Usa 16.4 triljoner dollar- och detta är ett kortfristig lån.

Usa besitter något i området ett hundra triljoner dollar i långfristiga skulder.Usa har de egna händerna bundna och blivit tvingad att förändra sin utrikespolitik, eftersom man helt enkelt inte har råd – och inte heller dess allierade – med ännu en konflikt. För Washington går det alltså tillbaka till ritbordet, men vad Washington skulle behöva, det är en nypa verklighets-anpassning vad gäller planetens framtid under det 21a århundradet. Washington tvingas i fortsättningen att ändra sitt beteende i världen. Resurserna är ändliga, befolkningen är på sju miljarder och Usa kan inte fortsätta ta ut 25 procent av världens resurser med sin befolkning på 5 procent. Det gäller för Usa att börja finna sig i detta.

Hädanefter kommer varje förslag om MellanÖstern från Washington att betraktas med stora, stora farhågor. Och det är just det som händer. Naturligtvis finns det mycket att säga om läget i den globala ekonomin eller ländernas vilja att acceptera sanktioner eller ej. Om vi tänker oss att Usa kanske själv fortsätter med att införa dessa sanktioner, vad skulle det då bli för effekter på den globala ekonomin?

övers Ingrid Ternert

28 december, 2011

Usa ber enträget Pakistan om mer information

Filed under: Afghanistan,drönare,Irak,Iran,krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,talibaner,USA,vapen — ingrid @ 11:57

 

USA ber enträget Pakistan om mer information
USAs militäranställda har legat på Pakistan att regelbundet ge ut hemlig militär information om pakistanska anläggningar och installationer längs den afghanska gränsen.

Befälhavaren för Usas Centralkommando general James Mattis kom i måndags med den uppmaning som följt på händelsen den 26 nov, där NATOhelikoptrar och stridsflygplan attackerade två militära gränsposteringar i nordvästra Pakistan och dödade 24 pakistanska soldater.

“Det starkaste man får med sig från den här händelsen är det fundamentala faktum, att vi blir tvingade till en förbättrad koordination vid gränsen”, förklarade Mattis i ett uttalande.

Samtidigt efterlyste han upprättandet av en delad databas mellan de båda länderna och menade att en ökad information hade kunnat hjälpa NATOs styrkor i Pakistan mot liknande händelser.

Dessutom beordrade Mattis ISAF att finna på vägar till förbättring av sin relation med Irans regering i Islamabad. Brigadgeneral Stephen Clark inom flyget har lett en utrening om förra månadens händelse, och sa på torsdagen att USAs styrkor bar ett visst ansvar för dessa dödsfall, eftersom man förlitat sig på fel kartor och varit omedvetna om var Pakistans gränsposteringar befunnit sig och av misstag erbjudit fel placering av trupperna.

Undersökningen framhöll emellertid att Usas styrkor ”agerat i självförsvar och med lämplig styrka efter att ha blivit beskjutna” och att ”där inte fanns någon medveten vilja att sikta in sig mot personer eller platser kända som delar av Pakistans militär eller att medvetet bibringa felaktig destination till de pakistanska tjänstemännen”.

Pakistans militär avfärdade undersökningen och sa att man inte “går med på vad US/NATOs undersökning kommit fram till, så som den rapporterats i media.”

De pakistanska tjänstemännen anklagar de Usa-ledda styrkorna för att medvetet ha utfört flyganfall från själva Afghanistan. President Barack Obama har sänt sina kondoleanser inför dessa som dödats i attacken, men har underlåtit att gå ut med en officiell ursäkt.

Pakistan beslutade stoppa dessa konvojer med förnödenheter till de Usa-ledda utländska soldaterna i Afghanistan som hämnd för deras dödliga flygattacker. Detta sker medan de utländska styrkorna i Afghanistan får förlita sig starkt till den pakistanska försörjningsleden in mot landets stängda gräns.

Usa-ledda plan och helikoptrar har under de gångna månaderna i ökad grad gjort intrång i Pakistans luftrum. Usa påstår att dess lufträder siktar in sig mot de militanter som korsar pakistanska gränsen till Afghanistan. Men lokala bybor säger att civila är de som utgör de största offren i dessa förbjudna attacker.

PM/MYA/HJL

övers ingrid Ternert

14 december, 2011

Amerika: Pakistans allierade från helvetet

Filed under: Afghanistan,CIA,dollar,drönare,drones,Iran,kärnvapen,krig,Mänskliga Rättigheter,mellanöstern,NATO,USA — ingrid @ 11:59

 

 I Washington har Pakistandårarna en fältdag och unviker ansvar gentemot Usa

av Jordan Michael Smith

30 nov 2011 ”Salon” – -  Ifall det skulle finnas en sak som republikanska presidentikandidater kunde hålla med om, så är det Pakistans svek.

RepresentantHusets Michele Bachmann leder gänget. Vid förra veckans GOP debatt, kallade hon Pakistan för “våldsam” och “mer än ett existentiellt hot” mot Förenta Staterna, för de är “en nation som ljuger, och gör allt möjligt fel som man kan tänka sig.” Texasguvernören Rick Perry sa, att Pakistan “gång på gång har visat oss att de inte går att lita på.”

Han begärde stopp för hjälpen, en mening som rev ner applåder från åhörarna.

Förre Utah guvernören Jon Huntsman sa på söndagen att Amerika kanske måste “leta efter en ny partner i regionen” och ansåg också att ett stopp för hjälpen var i sin ordning.

Det är inte bara GOP ledare som är uppfyllda av Pakistan. “De Allierade Från Helvetet”, skriker framsidan på denna månads Atlantic. Demokraternas New York-representant Gary Ackerman har nyligen beskrivit Pakistan som “försåtlig”, och sa att landet inte varit en allierad, en vän, en partner eller någon lagspelare. “Pakistan är för sig själv, punkt”, sa han   vid Representanthusets underkommittés hearing om Afghanistan och Pakistan.

Man kunde tro utifrån allt detta tal, att Amerikas uppförande vis-à-vis Pakistan varit hederligt och bra. Men verkligheten har inte kunnat vara längre från dessa självrättfärdiga påståenden utifrån Washingtons ständiga klagomål. Amerika har inte agerat bättre än Pakistan i sin relation, och kunde även ha varit en värre partner.

För att förstå ilskan över att NATO nyligen dödad 24 pakistanska soldater, krävs det en djupare syn på relationen. Låt oss börja då allt startat. Inom dagar efter 9/11 attackerna, när den dåvarande vice utrikesministern Richard Armitage skulle på ett möte med en pakistansk tjänsteman. Enligt Pakistans dåvarande president Pervez Musharraf hade Armitage menat att Pakistan, såvida man inte ville samarbeta villkorslöst med Förenta Staterna, skulle vara beredd på att bli “bombad tillbaka till stenåldern”.

Armitage tar också upp utrikesminister Colin Powells budskap till Musharraf, där det ingick en lista med krav, bland dem ett fullt utnyttjande av Pakistans luftrum, stängning av dess gränser mot Afghanistan och användning av Musharrafs territorium som plattform för sin bas. I gengäld skulle Pakistan garanteras massor av pengar— och den behagliga känslan av att inte bli bombad tillbaka till stenåldern.

“Ifall de signaler Amerika gett Pakistan var subtila, skulle de ha ignorerats,” säger Anthony Cordesman, som ofta ger USAs regering råd om Sydasien/MellanÖstern-regionen. Kanske det, men det ultimatum man levererat Pakistan gav orealistiska förväntningar, om vad som skulle ha kunnat levereras.

Ingen förståelse fanns för Pakistans egna intressen. Inga försök gjordes för att se den allmänna opinionen i Pakistan. Pakistan behandlades inte som en allierad. Man behandlades som en vasall. Hade dessa bemödanden genomförts, skulle man ha kunnat förutse Pakistans efterföljande aktioner och dubbelspel.

För medan Amerika kunde kräva ett underordnat och okvalificerat stöd för sin kampanj mot al-Qaida och talibanerna, har Pakistan sitt eget ifrågasättande. Det inbegriper att stå stark i en dödlig strid med Indien. Sammanräknat med klimatförändringen (och troliga massiva flöden); att klara den svåra spänningen mellan mängden olika etniska grupper; och att upprätthålla den svåra relationen mellan den mäktiga militären och den civila regeringen.

Varje argument om Pakistans uppförande som inte tar hänsyn till dessa behov är som bäst inte fullständigt. “För att bedöma en allierad, om hur han tjänar en annan nations intressen på bekostnad av sin egen” är helt enkelt dumt, säger Cordesman, strateg inom Center för Strategiska och Internationella Studier.

Och ändå är detta följdriktigt vad som händer inom USAs chattande klasser. Pakistan talar man om, som om det helt enkelt vore ett tomt land utan några oberoende behov. Konstigt nog handlar Huntsmans kommentarer om Pakistan — han kallade det “rätt och slätt för en transaktions-relation”, och dagen efter kom nyheter om NATOs flyganfall.

Något är fullständigt fel med det utrikespolitiska samtalet i Washington, då Pakistan får sig en reprimand som en fattig allierad efter att 24 av dess soldater dödats av en amerikansk-ledd koalition. Inte för att dödsfallen var oväntade. The ‘New Amerika Foundation’ rapporterar att 283 obemannade anfall i Nordvästra Pakistan från 2004 har dödat något mellan 1717 och 2680 individer.

Man beräknar antalet civila offer till 17 procent, även om man förlitar sig till pressberäkningar, som ofta beskriver nästan vem som helst som ‘militant’. Medan dessa dödsfall mestadels får små bokstäver i Pakistan, gäller detta inte i amerikansk media.

“Amerikansk utrikespolitik har skapat en bräcklig situation i Pakistan”, står det i en nylig bloggpost av en medarbetare till Dawn, en pakistansk dagstidning. “Pakistans deltagande i detta så kallat ‘Krig mot Terrorn’ har skakat om dess fundament ner till grunden.” På webbsidan till News International, den största engelska dagstidningen i Pakistan, handlar de alla för det mesta kommenterade fem artiklarna om NATOs attacker mot pakistanska soldater.

De flesta kommentarer stöder Pakistans premiärministers ord, som efter attacken har varnat för att det inte skulle bli “mer affärer än vanligt” i Pakistans görande med Förenta Staterna. NATOs nyliga misstag förstorade problemet, men Amerikas territoriella anfall över Pakistan resulterar i civila dödsfall, vilka rutinmässigt dominerat media.

I Pakistan är Amerika en allierad från helvetet. Nu skulle det ha varit en större grupp, varför medlemmar av Pakistans militär kanske inte informerat amerikaner om Osama bin Ladens närvaro. De ville inte ha USAs invasion på sitt territorium Att göra våld på Pakistans självständighet är bara en del av problemet.  Pakistan är så djupt delat, så att tvinga på dom de amerikanska önskningarna rör naturligtvis upp en nationalistisk förbittring om att underminera landets stabilitet.

I hans nya bok, “Pakistan: Ett Hårt Land”, skriver journalisten Anatol Lieven att USAs press är ett av de få ting som i realiteten kan äventyra Pakistans stabilitet. Pakistan är inte den misslyckade stat som medias kommentatorer gör den till, skriver Lieven, men som USAs tryck hotar få den till.

“Ingen tänkbar kortvarig fördel i Västs kampanj i Afghanistan eller ‘kriget mot terrorn’ hade kunnat kompensera för de vida ökade hot mot regionen och världen, som härrört från Pakistans kollaps”, skriver Leiven. Och ändå är kortfristiga fördelar i fokus i nästan alla amerikanska kommentarer om Pakistan och mycket av amerikansk politik.

Mycket men inte allt. Det finns skäl att tro att en god bit av USAtjänstemannens salvor mot Pakistans förräderi är lik en uppvisning. “Vad jag vet är de alltför medvetna” om Pakistans begränsade möjlighet att agera så som vi vill att de ska, “även om de inte kommer att statuera detta offentligt”, säger Cordesman, som arbetat för Försvars-och Statsdeparte-menten och hos NATOs internationella stab.

Ett telegram i december 2009 från WikiLeaks ger stöd åt Cordesmans syn. Det är sänt år 2009 av dåvarande pakistanska ambassadören Anne Patterson till Statsdepartementet, då telegrammet menar att drönare är effektiva att döda al-Qaidas hejdukar, men lyckas inte helt eliminera terroristgruppens ledarskap.

Under tiden riskerar “Ökade unilaterala operationer i dessa områden att destabilisera den pakistanska staten, alienera både den civila regeringen och det militära ledarskapet och provocera fram en bredare regeringskris inne i Pakistan utan att slutgiltigt lyckas uppnå målet” [att eliminera al-Qaidas och talibanernas ledarskap].

Destabilisera Pakistan är det värsta förslaget av alla. Det är en stor nation med kärnvapen, belägen emellan Afghanistan, Kina, Indien och Iran, med en avsevärd uppsättning anti-amerikanska känslor. Få saker skulle vara mer störande för amerikanska sinnen än utsikten av att Pakistan skulle ta avstånd.

Och ändå är det just det hökarna så ljudligt fördömer Pakistan för, att man kan riskera få uppleva dess svekfullhet. Kom ihåg detta nästa gång ni hör något om landets halvhjärtade stöd till amerikanska operationer i regionen. Bättre att vara halvhjärtad än att ha med halva hjärnan.
 

av Michael Smith

som har skrivit för New York Times, Boston Globe och Washington Post

övers Ingrid Ternert

26 november, 2011

Nyheter och bilder från Egypten alarmerande

Filed under: Afrika,Egypten,krig,Mänskliga Rättigheter,Syrien,vapen — ingrid @ 13:05

Egypten lika kritiskt vad gäller Mellanösterns spänningar av Victor Kotsev 
Nyheterna och bilderna som kommer från Egypten är djupt oroande. Minst 36 personer har dött sedan förra fredagen, och över 1250 har rapporterats sårade i strider runt Tahrir Torget i Kairo (och i flera andra städer). 

På måndagen avgick den egyptiska regeringen och på tisdagen erbjöd militärregimen ytterligare eftergifter, och ändå fortsätter krisen. Det står mycket på spel vad gäller resultatet av konfrontationerna, både för Egypten och Mellanöstern i sin helhet. 

Till alla som följt den egyptiska ekonomins nedgång och upprepade misslyckanden inom viktiga områden av den interna säkerheten, är sedan februari då förre egyptiske president Hosni Mubarak störtades ingenting av detta förvånande.

Inte heller är massornas besvikelse överraskande för den som är införstådd med oräkneliga demokratiska och ”färg” revolutioner i ÖstEuropa över de gångna 20 åren; en del av de senare - särskilt den i Serbien gentemot förre jugoslaviske presidenten Slobodan Milosevic- inspirerade antiMubarakrörelsens organisatörer.  Ändå är tidpunkten för protesterna viktig, då detta startat bara dagar innan parlamentvalen i landet, som äger rum nästa måndag…

 Dessutom har samtidigt en annan kris börjat i regionen (och en annan episod under den Arabiska Våren), som i Syrien verkar ha nått sitt klimax. Uppenbarligen inträffar detta samtidigt, verkar misstänkt, och anses som att antingen yttre eller inre styrkor (eller båda) skulle kunna ingå.

 

övers I.T

23 november, 2011

Återigen sanktioner mot Iran för misstankar om kärnvapen

Filed under: CIA,Iran,Israel,Kärnvapen,kärnvapen,krig,mellanöstern,nya,vapen — ingrid @ 22:02

Återigen pågår sanktioner mot Iran för misstanke om möjliga kärnvapenaktiviteter inom dess kärnkraftsprogram. Iran själv säger att man följt IAEAs (Internationella AtomEnergiorganisa tionen) kärntekniska program i uppbygget av sin kärnkraftsanläggning. Och anklagelserna om att vilja tillverka kärnvapen är lika fantasifulla som dom Bush/Cheney kom med mot Irak före kriget.

 Ändå ansåg ingen av IAEAs inspektörer att detta varit något annat än Irans förberedelser för att införa kärnkraft i landet och på så sätt skynda på industrialiseringen  och då kunna ge sina egna välutbildade unga möjligheten till jobb i framtiden.

Internatonella AtomEnergiOrganisationen IAEAs inspektörers chef elBaradei var från början misstänksam gentemot Iran, men blev efter sina inspektioner lugnad. Han byttes ut av en ny person, som inte alls uttrycker sig på samma sätt utan är skeptisk och gör mindre tekniska analyser men för däremot ut mer av egna misstankar.

 Som ett program för att starta krig mot Iran. Och han följer därmed den sedan gammalt av Israel fabricerade linjen om Iran. Denna IAEAs nya chef har alltså förändrat allt vad gäller misstanke mot Iran.

Obama är dock väldigt orolig för bombning av anläggningen och ser Israel som angripare av allt.  Ändå har man som alltid installerat mätappa- ratur och gör de mest intelligenta inspektioner IAEAs experter kunde utföra. Men man fann ändå nada, ingenting, och allt uran som Iran anrikat fanns för inspektion.

Det hade också varit svårt att få in en bomb utifrån. Och ändå håller man på och går emot Iran, på samma sätt som man gjort mot Saddam Hussein i Irak och långt före det mot Cuba.

Israels svar på IAEAs rapport är sanktioner för att få stopp på det som Iran hållit på med. Vad Netanua i Israel säger är väldigt oroande, och att han åter tagit upp sin sedan 21 år tillbaka jakt på Iran, ’6 år innan man själv hade gjort en bomb’.

Iran säger att Irak försökt få en bomb under Saddams regim, men stoppat det år 2003. Och Israel håller med, att Irak inte har någon bomb. 16 av dess organ håller med. Det finns inga atomfysiker, inga farliga försök i Irak. Det är ett faktum, även från USAs underrättelsetjänst och IAEAs sida, för det hela var en politisk och inte någon vetenskaplig studie.

Se också 21 nov Democracy Now! Seymour Hersh: Propaganda Used Ahead of Iraq War Is Now Being Reused over Iran’s Nuke Program

 

övers Ingrid Ternert

16 november, 2011

Pakistansk talibanledare avvisar fredsförslag

Filed under: Afghanistan,drönare,krig,mellanöstern,Pakistan,talibaner,terrorism,USA — ingrid @ 01:27

 

 Asia Times 15 nov av Amir Mir

Pakistan – Då han följer i den afghanska talibanledaren Mullah Omars fotspår, har ledaren för Pakistans talibaner TTP  Hakeemullah Mehsud avvisat den pakistanska regeringens senaste fredserbjudandet om samtal och uppmanat till fler terrorattacker.

Det färska erbjudandet om samtal kom Pakistans InrikesMinister Rehman Malik med den 6 november vid ett särskilt meddelande under den islamska högtiden Eid på kvällen av den islamska festivalen, och uppmanade TTP och alla andra militanter att ta undan sina vapen och bli en del av den nationella högtiden.

Erbjudandet gjordes i enlighet med en resolution utfärdad under en Allparti Konferens den 18 oktober, vid vilken viktiga politiska partier infört samtal med TTP. medan han livligt avvisade erbjudandet om fredssamtal under högtiden, deklarerade TTPs chef att kriget mot Pakistan skulle fortsätta, i första hand för samarbetet med ”de otrognas styrkor” - med referens till Förenta Staterna och dess allierade .

Mullah Omar, de afghanska talibanernas högsta befälhavare, hade redan avvisat möjligheten av fredssamtal med amerikanarna tills och såvida de USA-ledda styrkorna kommer att dras bort från Afghanistan. I ett uttalande den 30 augusti sa Mullah Omar att det pågående kriget mot US-ledda allierade styrkor skulle komma att leda till seger för de afghanska talibanerna. Emiren beskrev det planerade slutet år 2014 med bortdragande av främmande trupper från Afghanistan som seger för talibanerna mot Västs högteknologiska militär.

I sitt särskilda budskap under högtiden Eid, vilket tolkats av underrättelsetjänstens SiteGroup, anklagade Hakeemullah Mehsud den pakistanska militären för sättet att överföra arabiska, uzbekska och andra mujahedeen till de otrogna vita, bara för att göra deras ledare nöjda. De araber som TTP chefen refererade till är medlem av al-Qaida, medan uzbekerna är medlemmar av Uzbekistans Islamska Rörelse (IMU) och andra nära militanta grupper som opererar från Pakistans-Afghanistans klanbälte.

”Vårt krig med er kommer fortsätta och snart förödmjukas ni i just detta liv, och man kommer också att vända er ryggen. För de otrogna har utnyttjat er och finner inte längre någon styrka hos er.”

Medan han åter påpekade sin bedyrade lojaltet mot Mullah Omar och anklagade det förtryck och de orättvisor som utförts mot själviska militanta ledare, vars lojaliteter ligger hos judar och kristna, förklarade TTPs chef att den enda lösningen var att förena sig under Mullah Omars ledarskap och inleda jihad.

”Jag uppmanar alla muslimer till resning mot dessa Västs agenter som sålt ut sitt samvete; att gå utöver sina olikheter och  förena sig under emiren Mullah Mohammad Omars banér och arbeta för Kalifatets återkomst (ett sunnireligiöst rike där Kalifen är religiös och världslig ledare)

- En dröm som väntar på att gå i uppfyllellse”, förklarade Hakeemullah Mehsud. Senare i uttalandet avvisade han DurandLinjen, den osynliga gräns som delar Afghanistan från Pakistan, och sa att banden mellan de afghanska talibanerna skulle ”fortsätta förstärkas”. Det rådde ingen tvekan om att den muslimska trosgemenskapen Umman är en enhet, och som muslimer accepterar vi inte en delning genom DurandLinjen eller några andra gränser.

Vi är alla lojala soldater till (AQ) Emiren Mullah Omar. Han är vår ledare, ledsagare och Emir. De tjänster och uppoffringar som Tehrik-e-taliban i Pakistan utfört för det Islamska Emiratet Afghanistan, har kommit att prövas över tiden och våra gemensamma band fortsätter att  förstärkas.   Hakeemullah Mehsud uppmanade muslimerna att ”visa den yttersta enighet” då Usa och Nato är redo att dra sig tillbaka från Afghanistan. ”Dessa otrognas arméer är ordentligt på gång mot sitt nederlag, och som utträdesstrategi är det ett allra sista försök att skapa spänningar inom ‘umman’, tillade Hakeemullah.

Det allra senaste erbjudandet om fredssamtal från Pakistans regering kom vid en tidpunkt då Pakistans militäroperationer i Pakistans FATA område  längs den osynliga gränsen till Afghanistan, haft ett litet inflytande på TTPs operationella förmåga, vilket trappat upp terroraktiviteterna över Pakistan, där man rapporterat att talibanernas organisatoriska växt och styrka tagit vissa språng över gångna år, både kvalitativt och kvantitativt.

Medan det finns dom i  Pakistans etablissimang som tror att TTP avvisat regeringens erbjudande om fredssamtal, eftersom man tar detta som ett tecken på svaghet, eller säger att TTP tvingats avvisa pakistanska regeringen i Islamabads erbjudande om fred, eftersom dess ledarskap inte längre litar på Pakistans militära etablissimang.

TTP har klart ingen lust att hålla fredssamtal med Pakistans regering, trots det klara uttalandet från arméchefen general Ashfaq Kiani den 18 okt, att pakistanska armén inte skulle haft något emot att regeringen i Islamabad för samtal med talibanerna.

Kiani anslöt sig till premiärminister Yousaf Raza Gilanis uttalande 2 okt att hans regering var beredd att hålla förhandlingar med alla militanta grupper, inklusive TTP, alltså de förenade KlanOmrådena. Då han reagerade på fredsförslaget, välkomnade den 3 okt TTPs vice befälhavare premiärministerns förslag, men inte utan att slå fast två ouppnåeliga förutsättningar för samtal:

Ett, regeringen borde överväga sin relation med Förenta Staterna om att två,  tvinga på landet en islamsk sharialag.

Det var svårt för premiärministern att acceptera villkoren, särskilt som Pakistan redan befinner sig under ofantlig press från USAs sida att starta en militär offensiv mot Haqqaniklanens militanta nätverk i Norra Waziristans klanförvaltning.

Även på annat sätt cirkulerar inflytelserika diplomater omkring i Islamabad och menar att den pakistanska regeringen helt enkelt inte förmår hålla fredssamtal med den militanta grupp, som redan blivit placerad på FNs Säkerhetsråds internationella antiterrorlista. Innan man den 29 juli 2011 förklarade TTP som terroristorganisation, hade SäkerhetsRådet redan okt 2010 fått in Hakeemullah Mehsud och hans vice befälhavare, Waliur Rehman, i sin sanktionslista.

Underligt nog kom FNs sanktioner mot TTP fyra år efter att gruppen gett sig av längs de vilda gränsområdena till Afghanistan och öppet förklarat krig mot den pakistanska staten och dess säkerhetsetablissimang för dess samarbete med främmande styrkor. USA lade Hakeemullah Mehsud till sin Specialdesignade globala terroristlista och TTP på sin lista med utländska terroristorganisationer från 1 sept 2010.

Mehsud är efterlyst av FBI för sin påstådda inblandning i bombningen av den amerikanska militärbasen den 30 dec 2009 nära den afghanska staden Khost och kom att döda sju CIA-agenter. Explosionen inträffade efter att en självmordsbombare med påstådd hjälp av TTPs ledare gått in i Khosts militärbas och detonerat laddningen, som var gömd under kläderna.

20 aug 2010 anklagades Mehsud inför federal domstol för konspiration till att mörda en amerikansk medborgare, då han befunnit sig utanför USA och konspiration för användande av massförstörelsevapen. Samma dag hade en federal anklagelse utfärdats för arrestering av Mehsud av USAs DistriktDomstol i Columbia.

USAs Statsdepartements belöning i sitt JuridiskaProgram ger pris på upp till fem miljoner dollar för den information, som i varje land direkt  leder till anhållande eller fällande dom för Mehsud. Han sågs senast i en video från februari i år vid Sultan Amir Tarars avrättning, bättre känd som överste Imam, tidigare anställd hos ISI, den pakistanska underrättelsetjänsten och blev kidnappad i mars 2010.

Tehrik-e-talibaner Pakistan som Mehsud leder är en paraplyorganisation för små och stora islamska militanter, grupper förlagda i FATAs gränsområde. Den hade bildats i Norra Waziristan den 12 dec 2007, då en samling upp till 40 högre pakistanska jihadledare hade lett en styrka på ungefär 40 000 i Peshawar, provinshuvudstad i en av Khyberpassets provinser, och beslutat gå samman under ett enda banér ledd av Baitullah Mehsud, som blev dödad under en amerikansk förarlös flygplansattack i augusti 2009.

TTPs uttalade mål vid tiden för bildandet var att förena talibanerna i Pakistan och sätta upp en centraliserad organisation mot NATOs styrkor i Afghanistan, förutom att genomföra jihad mot de pakistanska säkerhetsstyrkorna. Efter Baitullahs död och upphöjelsen av Hakeemullah Mehsud, blev det en exempellös ökning avTTP-sponsrade terroristaktiviteter i nästan varje skrymsle och vrå av Pakistan.

Detta är i första hand beroende på att TTP kombinerat sin styrka med al-Qaida och vissa andra terroristorganisationer och hotat utvidga sitt område och sina ambitioner. Trots att fortsatta amerikanska drönarattacker i klanområden i stora drag försvårat TTPtalibanernas möjligheter, har den alQaida-kopplade jihadgruppen klart hållit sig vid liv genom allianser med andra jihadistgrupper, utbrytargrupper, fotsoldater och legoknektar i klanbältet.

I vilket fall, i stället för att starta en fullskalig militär offensiv i Norra Waziristan för att avväpna TTPs vidsträckta jihadinfrastruktur, erbjuder det pakistanska etablissimanget fredssamtal, inte enbart till talibanerna utan också till andra militanta grupper.  Detta kommer mitt i en oro uttryckt av internationell terroristexpertis, att dylika drag inte är att rekommendera och kan leda till andra fiaskon. Förutom att vidare erodera auktoriteten för den pakistanska staten.
Amir Mir är en högre pakistansk journalist och författare till flera böcker om militant Islam och terrorism, den senaste om spåret till mordet på Bhutto: Från Waziristan till GHQ. (Som undertecknad vet svaret på – vid löfte om att hålla tyst)

 

övers Ingrid Ternert

 

12 november, 2011

Västs militarisering av Arktis del 2

Filed under: Arktis,Canada,Kärnvapen,kärnvapen,Kina,Korea,NATO,Norge,olja,Ryssland,USA,vapen — ingrid @ 16:28

Voice of Russia 11 nov 2011

Ingen-betraktar längre Arktis som en död zon. Dess vidsträckta istäcken döljer 7% av världens olja och 33% av dess gasreserver tillsammans med guld, diamanter och andra mineraler. Global uppvärmning och smältande permafrost i Arktis kan snart öppna upp den arktiska oceanens skatter.

Detta  förändrade perspektiv har fått  ’Arktis Fem’ makter att krångla – Ryssland, Kanada, USA, Danmark och Norge, med bara Ryssland som ickemedlem av NATO.  Alliansen uttryckte  klart  vid Lissabonmötet nov 2010 sitt intresse för Arktis. Situationen blir nu alltmer komplicerad beroende på ett internt gräl över territoriella anspråk bland de Fem.

USA och Kanada kan inte nå en överenskommelse om Beaufort havet (ett marginellt hav i Norra Ishavet) medan Kanada dessutom kämpar med Danmark om ‘Hans Island’. Även Kina som ligger långt ifrån Arktis vill delta i regionen. Dess isbrytare ‘Snow Dragon’ har två gånger gått in i haven runt Arktis. SydKorea har också utrustat en isbrytare.

Chefen Igor Korotchenko för ‘Ryska centret för analys av världens vapenhandel’, säger att en rapport från USAs flotta menar, att Amerika är i stort behov av att bygga upp sin militära potential i Arktis. Man säger att flottan har startat en intensiv träning i Arktis och skaffat nya Arktis-klassade fartyg och isbrytare.  Man har dessutom installerat mark-och undervattensbevakning och övervakningsstationer.

USAs kärngeneratordrivna ubåtar för multibruk  upprätthåller en ständig patrullering av Arktiska Oceanen och deras mål är långt ifrån forskningsmässiga, förklarade han i en intervju för ‘Voice of Russia’: Pentagon har permanenta snabba missilförsvarsgrupper på höga latituder, inklusive 3-4 kryssningsmissiler och 4-6 jagare. Man har också 11 stridsflygplan förlagda till Alaska. Medan USAs Stridsflygplan och Ubåtar som patrullerar området i Arktiska Oceanen blivit utrustade med hög-precisionsvapen.

USAs Försvars Departement tränar också marktrupper för operationer i Arktis och planerar bygga två flottbaser i Alaska. Kanada i sin tur har satt undan pengar för att bygga en djupvattenshamn och flottbas i den övergivna staden Nanisivik och börjat förnya och utvidga en militär övningsbas i ‘Resolute Bay’ och beordrat uppbygge av nya patrullfartyg i Arktis. Landets militärkontingent i Arktis har dessutom ökat tiofalt.

Även om Kanada saknar en ständig militär närvaro i Arktis genomför man årliga övningar vid namn Operation Nanook för träning vid katastrofer och olyckor. Sedan år 2007 genomför man egna patrulleringar i Arktis. Under 2010 års kanadensiska krigsspel ingick för första gången trupper från USA och Danmark, och gav Kanada en officiell status som NATO observatör i Arktis.

Under sommaren 2011 ingick USAs och NATOs flygvapen i övningarna, inklusive jetplan, spionplan och fraktflygplan. Norge för sin del öppnade ett nytt hög-teknologiskt PolCirkelCentrum norr om Moirana nära Polcirkeln. Man har också flyttat sin stora militärbas dit och använt den under sommaren som övningsplats för ‘Cold Response’ 2011, där 10 000 NATO och norska trupper ingår.

Ryssland som ingår i en av dessa fem och är beläget nära Arktis, tvingas svara upp mot regionens militarisering. Man avser skapa en separat och särskild division i Arktis för att säkra sina områden däruppe i en förändrad militär och politisk miljö. Ryssland har också utarbetat en strategi för Arktis, då landets SäkerhetsRåd överfört regionen till den Federala SäkerhetsTjänstens jurisdiktion att bli Rysslands ledande resursbas år 2016.

Under våren 2011 förklarade Rysslands försvarsminister att man skulle upprätta en motoriserad infanterienhet i Arktis på Kolahalvön. Trupperna är särskilt utrustade för att operera i regionen. En rysk expert i ämnet, Igor Korotchenko, berättade för VOR att Rysslands militära utrustning överensstämmer med den särskilda standard som krävs för att klara både höga och låga temperaturer.

Marktrupper ska få stöd av isbrytande krigsfartyg kapabla att inte bara lotsa fartyg utan också genomföra militära uppdrag. För oturligt nog har Arktis blivit en militariserad zon, så enda sättet för länder runt Arktis är att fredligt dela in området i ansvarsområden och så snart som möjligt starta ett fredligt utnyttjande av regionen.

Därför gäller att  inte ge stater utanför Arktis en chans att med militära medel göra anspråk på området.

 

övers Ingrid Ternert

10 november, 2011

Iran varnar USA för dess mordanklagelser

Filed under: Iran,krig,Saudiarabien,USA,vapen — ingrid @ 02:48

 PressTV  9 nov 2011 av Jean

Biträdande chefen för Irans väpnade styrkors förenade stabschefer, brigadgeneralen Seyyed Masoud Jazayer, som är en högre iransk militär, säger att Förenta Staterna kommer att få ångra, om man försöker genomföra en terrorhandling gentemot toppbefälhavare inom det Islamska RevolutionsGardets Trupper (IRGC).

Under en hearing den 26 oktober i USAs Representanthus’ Hemlands SäkerhetsKommitté, krävde ett antal hårdföra amerikanska tjänstemän att USAadministrationen skulle starta en hemlig aktion gentemot Iran eller också “döda” vissa iranska auktoriteter.

“Jag säger att vi lagt vår hand runt deras nacke, vilket just nu ligger i deras eget intresse”, sa USAs avgående armégeneral Jack Keane under Representanthusets hearing.

I intervju med USA  sa brigadgeneral Seyyed Masoud Jazayeri – Öppna upp. Han är biträdande chef för Irans Väpnade Styrkors Förenade StabsChefer. “Ifall nu inte USA ber om ursäkt, är det dom som får vara beredda på att utstå vår ilska”.

Jazayeri sa det är förvånande att se hur vissa USAtjänstemän är så illa informerade, de inte vet att  deras landsmän befinner sig i ett osäkert läge  i den region som omger Iran.

Uppmaningen till avrättning av iranska tjänstemän kom efter att USA anklagat Iran för inblandning i en sammansvärjning för att döda den saudiska ambassadören i Washington, Adel Al-Jubeir, med hjälp av en suspekt medlem i en mexikansk drogkartell.

Iran har kategoriskt förnekat anklagelsen, och man säger att den nyliga komplottanklagelsen från USAs sida är ett “befängt” påstående baserat på en ömsesidig amerikansk-israelsk inställning till Teheran.

 

övers Ingrid Ternert

8 november, 2011

IAEA – Iran hade modell av ett kärnvapen

Filed under: CIA,FN,Iran,Iran,Israel,Kärnvapen,kärnvapen,vapen — ingrid @ 23:40

 

IAEA- Iran Had Model of Nuclear Warhead
av Associated Press

FNs atomenergiorgan planerar i veckan att avslöja underrättelser som påstår att Iran framställt datormodeller av ett kärnvapen och andra tidigare hemliga  detaljer inom regeringen i Teheran om ett påstått hemligt  arbete  rörande kärnvapen.
av Associated Press

6 nov  2011– FNs atomenergi-organisation planerar att avslöja underrättelser i veckan och hävdar att Iran gjort datormodeller av ett kärnvapen och andra tidigare hemliga detaljer om ett påstått hemligt arbete av Iran beträffande kärnvapen.

Annan ny konfidentiell information som Internationella AtomEnergiorganisationen (IAEA)  delar ut till sina 35 styrelse-medlemmar inkluderar satellitbilder,  man tror är stora stålcontainrar att användas för kärnvapenrelaterade hög-explosiva tester,  berättade nyligen diplomater för Associated Press.

IAEA har tidigare listat aktiviteter som man ansåg peka på arbete i Iran med möjliga hemliga kärnvapen, vilket har ägt rum under IAEAs överseende i nära ett decennium, vid misstanke om att man var intresserad av att utveckla dylika vapen. Men den senaste sammanställningen av misstänkt vapenrelaterat arbete är i substans och omfattning betecknande.

Diplomaterna sa de skulle avslöja misstankar som tidigare inte hade offentliggjorts och med stor utvidgning av påstått vapenrelaterade experiment, som varit publicerade i tidigare rapporter om Irans nukleära aktiviteter. Nyheten kom också som en trumvirvel av rapporter om en möjlig intensifierad militär aktivitet vad gäller Irans kärnanläggningar.

Den israeliska presidenten Shimon Peres sa att den internationella samfälligheten låg närmare till hands att utnyttja en militär lösning i förhållande till dödläget vad gäller Irans kärnenergiprogram än en diplomatisk.

Kommentarerna från en känd fredsmänniska antog ytterligare signifikans, i och med att man följde ospecefiserade rapporter om att den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu ville få stöd av sin regering för ett anfall mot Teheran.

Brittisk media har själv citerat icke namngivna brittiska tjänstemän, som sagt att Storbritannien var berett att erbjuda militärt stöd till varje amerikanskt anfall mot Irans kärnenergianläggningar.

I Wien bad diplomaterna om anonymitet – från IAEAs medlemsnationer – och bad om det då deras information var privat. En av dessa sa att det material som upptecknats av IAEAs chef Yukiya Amano hade bifogats till de senaste av en serie rapporter från organisationen om Irans kärnanrikningsprogram och andra aktiviteter som skulle kunna användas till beväpnning av kärnvapenmissiler.

Betecknande nog sa diplomaterna att dessa påstådda experiment ägt rum efter år 2003 – det år då Iran ansågs ha stoppat ett hemligt arbete med kärnvapen enligt en bedömning år 2007 från USAs underrättelsetjänst. Bilagan säger också att mer än 10 nationer har bidragit till underrättelser och antagit att Iran i hemlighet utvecklar komponenter till kärnvapenprogram – bland dem en slags stridsspets av implosionstyp som man tänker montera på en ballistisk missil.

En av diplomaterna sa att Iran hade fått en kopia på annexet tidigare i veckan, med chans till att ingå med en kommentar, då rapporten delas ut till styrelsens medlemmar. Alltmedan Iran från början vägrat acceptera en kopia av rapporten, sa den iranska utrikesministern Ali Akbar Salehi, att bevisningen var fabricerad.

Vid en nyhetskonferans i Teheran sa han att IAEA gett med sig inför USAs press att komma med anklagelser mot Teheran.”Amerikanarna visade dokument som tidigare detta: Niger-skandalen”, sa han och syftade på de påståenden som gjorts före 2003 års Irakkrig och var baserade på en bluff, att Bagdad velat köpa uran från Niger.

Den nya rapporten är avsedd att öka på pressen mot den islamska republiken för att få stopp på fyra år av fruktlöst arbete för IAEAs experter,  att  försöka följa upp underrättelser om dylika hemliga vapenrelaterade experiment.

Iran förnekar sådana aktiviteter och försäkrar att dessa baseras på fabricerade underrättelser från Washington. Man förnekar också att deras urananrikningsprogram – skulle vara avsett till allt annat än kärnbränsle under FNs SäkerhetsRåds sanktioner, på grund av att man hade kunnat tillverka fissilt stridsspetsmaterial.

USA och dess västallierade inom SäkerhetsRådet hoppas på att den kommande rapporten blir stark nog till att övertyga IAEAs styrelse på ett annat sätt än tidigare nu under mötet i mitten av november. Det var styrelsen som under 2006 först hänvisat Iran till SäkerhetsRådet – ett drag som lett till en serie sanktioner för att straffa Teheran för sitt nukleära trots.

Ifall det misslyckas, kommer styrelsen utge en resolution som sätter en gräns på några få månader för Iran att börja samarbeta med SäkerhetsRådets undersökning – eller emotse utsikten av att SäkerhetsRådet ännu en gång hänskjuter detta till sitt nästa styrelsemöte i mars.

 

övers Ingrid Ternert

Older Posts »

Powered by WordPress