Pakistan blev ”behörig” efter indikationer om att gå ner från sina höga hästar och åter öppna transitrutterna för militärkonvojer in i Afghanistan – trots Washingtons istadiga vägran att inte heller be om ursäkt för massakern av pakistanska soldater sista nov  i ett flyganfall eller sluta de dödsbringande drones-anfallen mot pakistanska byar.

  Pakistan kommer få 1 miljon US$ per dag från NATO som transitavgift. Är det en rättvis uppgörelse – en invitation till NATOs bankett i Chicago i samband med att transit vägarna åter öppnas? Pakistans största oppositionspartier tänker inte så. Men så vet regeringen alltid bättre. Vad mera är, så vill den pakistanska militären också ha det på det viset.

Zardari kommer knappast gå, vilket bara är väntat. Att kunna ses vid ett bländande party handlar om nationell prestige. NATO bjuder heller inte in några Tom, Dick eller Harry. Till exempel har vare sig Kinas eller Indiens presidenter blivit inviterade till den charmerande cirkeln i Chicago. (Rysslands basunerade ut och sa njet, men det är en annan komplicerad historia; och NATO har velat bjuda in Israel, men Turkiet satte ner foten och sa hayir.)

NATOs gästlista visar Västs snillrikhet och i gengäld är det också en vägkarta till Västs globala strategier under det 21a århundradet. Hur såg då gästlistan ut? Vad som är mest slående är att ungefär som i Dantes Inferno finns där ringar. Den hårda samlingen består av 28 NATO medlemsstater. Nästa nivå handlar om 13 länder som betraktas som NATOs ”globala partner” – Japan, Syd Korea, Australien, Nya Zeeland från Ostindiska Oceanen; Khatar, Förenade ArabEmiraten och Marocko från MellanÖstern; Georgien från Eurasienregionen; och Österrike, Schweitz, Sverige och Finland från den gamla goda europeiska bakgården.

Detta är ‘creme le crem’ av NATOs allierade. De mest strålande som utelämnats är Indonesien och  Filippinerna (dessa har trots allt blivit ”frontstater” i Ostindiska Oceanen och villiga att nåla fast den kinesiska draken), (SaudiArabien, trots man varit Västekonomiernas enskilt största bensinstation under mer än ett halvt århundrade), Egypten, Sydafrika, Mexiko, Brasilien och Argentina (som är primadonnor i sina regioner). På det hela taget verkar det snarare som NATO känner sig ganska obekväm med 20-Gruppens utformning.

Spel om ‘rå kärlek’
För att gå vidare finns ännu en yttre ring som består av länder som deltar eller samarbetar i NATOs krig i Afghanistan. Dom är verkliga ”VIPs” (eller ”hjältar”, beroende på vad man har för syn på det blodiga Afghanistan kriget), för dessa som satt nackarna mot blocket och uppmärksamheten på al-Qaida för att rädda NATO från det afghanska träsket. De är (i alfabetisk ordning och inte i termer av sina svett och tårar): Azerbaijan, Armenien, Bahrain, El Salvador, Irland, Montenegro, Malaysia, Mongoliet, Singapor, Ukraina och Tonga.

Det må komma som en sensationell detalj, om Afghanistankriget någonsin blir vunnet, skulle det också kunna bero på Tongas insats, men fakta är fakta. Listan är inte komplett. Denna ring har också en undersektion med Afghanistan (vilken är det huvudsakliga ämnet för diskussionen vid NATO mötet) i centrum omgiven av sina grannar från Centralasiatiska regionen.

Det verkar som Ryssland blivit placerad i denna undertitel. Helt säker går Zardari in i den nischen. Ryssland är i första hand vice vad gäller Afghanistan vid Utrikesminsteriet i Moskva, och visar vitt och brett sitt missnöje att man är förnärmad över att uteslutas från NATOs viktigaste möten vad gäller ledningen av Afghanistankriget, vilka regelbundet äger rum i Bryssel, om så regn eller solsken. Men det är dessutom en ”nyanserad” missnöjdhet.

Ryssland har inget emot NATOs Afghanistankrig och är också en ivrig förespråkare för det. Men Ryssland är förnärmad över NATOs monopol på krig; kriget borde ”demokratiseras”. De CentralAsiatiska staterna ställföreträder sina utrikesministrar, för tekniskt sett är de också medlemmar avden rivaliserande alliansen, känd som ”Östs NATO” – the Kollektiva Säkerhets FördragsOrganisationen (CSTO).

CSTO är instängt i ett spel av ”tuff kärlek” med NATO: man utmanar NATO som den största militäralliansen under den postsovjetiska eran, men vill också ha NATOs erkännande som likvärdig, så den kan övertyga sig om sin existens, vilket överraskande nog NATO vägrar godkänna under Washingtons insisterande, då USA skulle föredra en uppgörelse med de förra Sovjetrepublikerna individuellt snarare än som Moskvas juniorpartner

CSTOs predikament är nästan en spegel av Rysslands – man längtar efter ett rum och en varm bädd i  det gemensamma europeiska hemmet men hålls enträget ute och ses någon gång inne, medan USA med urskiljning håller det sysselsatt i områden som är angelägna i amerikanska strategier. (Också NATO kan en dag selektivt hålla CSTO engagerat, till exempel med droghandeln i Centralasien, som undergräver den afghanska ekonomin.)

CSTO består av Armenien, Vitryssland, Kazakstan, Kirgisistan, Ryssland,Tajikistan och Uzbekistan. Alla sa emellertid att Moskva inte är säker på NATOs inbjudan till Centralasiens ledarskap för att delta på mötet. Man har farhågor om NATOs intentioner i Centralasien, särskilt mot bakgrund av en överhängande etablering av USAs militära baser i Centralasien.

Då allt kommer omkring är ett mål för Chicago-mötet att bygga alliansens ”smarta strategi”, som antagits vid mötet i Lissabon under 2010 för att sätta upp NATO som den enda sant globala säkerhetsorganisationen, som skulle kunna operera även utan ett FN mandat i världens ”hetluft”.

Det som oroar Moskva är att NATO redan har utvecklat en smak för att tvinga fram ”regimförändring” i främmande länder, vilket kriget i Libyen vittnar om – och de nuvarande illavarslande händelserna i Syrien är indikation på att kunna bli detsamma.

Dessutom lockar NATO Centralasiatiska stater med erbjudanden som verkar alltmer oemotståndliga. Den hårda verkligheten är att Centralasiatiska regimer har utvecklat ömsesidiga intressen i Afghanistankriget med NATO som generöst delar ut lukrativa kontrakt för att leverera varor och tjänster till lokala företag som står i fronten av regionens elit.

USA betalar en snygg summa till Kirgistan som hyra för Manas’ flygbas. Nu talas det om att en del av vapen och utrustning i Afghanistan kunde år 2014 ha getts till Centralasiatiska länder genom krigets övergångsperiod av neddragning . Helt klart rör sig ett saftigt tåg under NATOs förvaltning in i CentralAsiens stepper, som kan få Moskva att känna sig obekväm. Icke desto mindre är det intressant att de centralasiatiska staterna tagit ett kollektivt beslut, om att deras statsöverhuvuden håller sig borta från NATOmötet i det fantastiska Windy City. Det är diskutabelt en akt av yttersta självförnekelse hos det Centralasiatiska ledarskapet som försvar för Moskvas känslighet.

En fråga för chefen
Visst har det betydande land – Iran, som gränsar till Afghanistan hållits skrupellöst  borta från NATO mötet trots dess förmåga att påverka ebb och flod i Afghanistankriget fortfarande uppskattas. Ett stort tillfälle gick förlorat att konstruktivt engagera Iran. Men så hade USApresidenten Barack Obama beslutat satsa på ett säkert kort.

President Mahmud Ahmadinejad är en klartänkt person, ytterst karismatisk och skulle ha kunnat sluta med att stjäla showen, som Obama noggrannt och samvetsgrannt koreograferat för att demonstrera sin ställning som världsledare. Alltför stor risk att ta för Obama, utan tvekan, i ett knepigt presidentvalsår. Dessutom skulle republikanske utmanaren Mitt Romney och Israel-lobbyn ha gjort det tufft för honom att förklara sin ”mjukhet” mot Iran.

Ännu en ring på NATOs inbjudningslista består av de fyra som ansökt om att stå i väntrummet för NATOmedlemskap – Bosnien-Herzegovina, Georgien, Montenegro och Makedonien. Georgien har det unika kännetecknet att befinna sig i tre ringar – som NATOs globala allierad, dess partner i Afghanistankriget och som valbar verklig medlem. Det gömda budskapet bakom denna extravaganta uppmärksamhet riktad mot Georgien skulle inte ha ödslats på Moskva.

Intressant nog har president Vladimir Putins första officiella besökare från”utlandet” varit ledarna i Georgiens utbrytarrepubliker Abkhazien och SydOssetien. Det är emellertid inte detsamma som att säga att Moskva är rädd för framtiden vid imminenta beslut av NATO genom att låta Georgien bli medlem. Putin kan räkna med att större europeiska partner som Tyskland, Frankrike och Italien kommer att säkra, så att NATO inte hamnar i konfrontation med Ryssland. Putin har värmt upp bakdörren för Nicolas Sarkozy och inträdandet av socialistregeringen i Paris.

I vilket fall skulle också Obama veta om att det viktigaste under hans andra termin – om det blir någon – borde vara att åter arbeta i Ovala Rummet på USAs ”återställning” med Ryssland och göra det rysk-amerikanska partnerskapet förutbestämt, och optimalt användbart för USAs globala strategi – då särskilt problemen med Kinas uppgång kommer bli en komplex utmaning. Visst ger NATOs inbjudningslista en rättvis bild av vad marxist-leninister skulle kalla ”styrkegemenskap” i dagens internationella politik. Ovanstående är dock inte hela bilden av global politik, men det är mer än halva scenariet om ett mycket rörligt panorama.

Låt mig okaraktäristiskt avsluta med lite hybris och fråga: Vad är ett NATOmöte, då Kina och Indien tänker på sig själva och plogar sina egna oberoende fåror? Som minimum borde Bryssel ha inkluderat en kategori inbjudna med rubriken ”NATO + BRICS”. Helt säkert är BRICS – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – inte mindre viktiga än Europeiska Unionen för att skapa morgondagens värld. Egentligen borde den verkliga chefskocken vid banketten i Chicago besvara den frågan – Obama.
 
 
övers Ingrid Ternert

Den europeiska ekonomiska krisen väntas ligga överst på agendan vid G8 mötet i Camp David. I Grekland kommer väljarna snart gå till valurnorna för ännu en valomgång, vilket många ser som ett val om euron.

Nobelpristagaren Paul Krugman varnar för att nuvarande bankkris i Grekland kan bli slutet för Eurozonen. ”Det är verkligen rätt chockerande”, säger Krugman. “jag hatar att låta apokalyptisk.” Under tiden har Frankrikes nya finansminister upprepat, att landets nya socialistregering inte kommer godkänna EUs finanspakt och efterlyser åtstramning.

Gäst Paul Krugman, Nobel Prisvinnande ekonom och kolumnist i New York Times. Ekonomiprofessor vid Princeton Universitetet och gästprofessor vid London School of Economics. Hans nya bok ”End this Depression Now!” har just publicerats.

övers IT

Först var det 50 personer under tidigt 60-tal med sin ‘Pacifica Radio’.  Samhället försökte då införa och utnyttja vissa drakoniska lagar som ‘Patriot Act’ för att skala av våra konstitutionella rättigheter.
Om jag hade velat, kunde jag utnyttja dessa drakoniska lagar som Patriot Act och det  Nationella Försvarets auktoriserande lag.

Då skulle jag sprida terror och framkalla skräck och terror bland befolkningen precid före valen. Folket hade röstat på just den kandidat som var mest för krig och det militärindutri-ella komplexet. Jag skulle sprida terror mot befolkningen och före valet utnyttja skräcken bland dom och dessförinnan  just  terrorism.

Befolkningen skulle rösta på den kandidat som var mest för krig och det militärindustriella komplexet. Jag skulle vända Amerika till diktatur och klassificera ‘hemlandet’.

Då skulle jag tillåta banksystem offshore och lätta på kontrollen av ekonomin och utverka en 100-årig plan som handlat om vår central-bank. Jag skulle utnyttja den till att devalvera och förstöra, till att få amerikaner tro att en så stor bank är alltför stor för att gå omkull.

Jag skulle skapa en lag för de 1% rikaste till medelklassens förvåning. Jag skulle varna varje medlem av Kongressen  för ‘Undantagstill-stånd’  om man försökte stoppa den lösningen och hyra en samling skatteinkasserare, som kunde vara otrevliga mot folk. Just alla dessa som ifrågasatt att få avslag på sina pass.

Om jag skulle skapa en diktatur hade jag ransonerat sjukvården under förevändning av att göra så man får råd med matstämplar, som skapar beroenden och återvinner sig själva generation efter genereation. Om jag hade velat få Usa till diktatur, då skulle jag rigga valen och införa maskiner som marginaliserar varje kandidat som talar sanning till det amerikanska folket, om vad det är som egentligen sker.

Om Amerika var en diktatur skulle varje institution som folk litar på gå i konkurs. Om jag hade velat…skulle jag ha skapat en hönsgård som spionerar på er. En kreativ ‘Sett något – Säg något’ kampanj. En kampanj som riktar sig mot dessa som är för vapeninnehav. Alltså Ron Paul- supportrar, libertaner och de som helt enkelt kommer och sjunger och dunkar i bordet.

En kampanj som får amerikaner att ifrågasätta vilka deras grannar verkligen är. Som funderar över hur relationen med dessa som dom litat på verkligen är. Jag vill få Amerika till en diktatur som förgiftar vår mat och vattenförsörjning, som långsamt dödar de anonyma, som vaccinerar våra barn med dödliga sjukdomar.

Jag kommer skapa en vetenskaplig tyranni i 88 punkter. Jag vill få Amerika till diktatur. Jag skapar en rad checkpoints och får Amerika att inomhus utstå förnedrande genomsökningar och kontroller på vägar. Jag monterar rödljuskontroller vid vägbanorna. Jag skapar en vetenskaplig tyranni, en i 88 punkter. Jag vill få Amerika till diktatur. Jag skapar en rad checkpoints och får Amerika att inomhus utstå förnedrande genomsökningar.

Jag sätter upp rödljuskontroll vid vägbanorna, som ska finnas överallt där amerikaner reser. Jag kommer använda spanings’drones’ överallt över amerikanska städer. Vilket rättfärdigas genom att helt enkelt säga ‘jag vill bara hålla er säkra’. Jag vill att Amerika blir en diktatur. Jag kommer spåra varenda en för vad de säger, vad de köper, vart de åker. Jag använder mig av att kunna spionera bekvämt på amerikaner i deras hem. Jag ska ha tiotusentals federala agenter som bevakar media, av vilket slag det vara månde.

Jag vill ha … skapa och ändra historien och börja med våra grundares institutioner. Lära barnen att våra grundare var rasistiska slavägare med en elit utan en aning om undervisning av våra barn i offentliga skolsystem. Lagen om våra fri- och rättighetsdokument som ändras med tiden och… övertygar amerikanerna att en starkare mer… president hade kunnat göra allt bättre.

Jag vill att Amerika blir en diktatur. Jag tar över mainstream media och konsoliderar dessa i några få bankägda media som propagandablad åt det amerikanska folket och säger till folk att köpa guld. Och att matransonering är knäppt och bara till för konspirationsteoretiker. Den verkliga eliten får köpa guld och matransoner, som förberedelse för en tid av matransone-ring och kommande ekonomisk kollaps.

Jag vill få Amerika till diktatur. Jag fortsätter göra det jag gjort sedan de sista 100 åren. Om jag vill få Amerika att bli en diktatur, dkulle jag inte ha ändrat någonting. VARNING

Den som delar videon med alla man känner via email och sociala media, kan resultera i att Förenta Staternas regering betraktar en som inhemsk terrorist.

övers Ingrid Ternert

http://english.ruvr.ru/2012_05_14/74686323/

Audio at URL above Voice of Russia 14 maj 2012

OSCE övervakar anti-NATO protesterna under mötet i Chicago
av John Robles

Intervju med Rick Rozoff, med Stop NATO och internationell maillista o bidrag till GlobalResearch.ca. Den 17 maj debatterar han med NATOs tjänstemän i Chicago under dess första arrangemang någonsin, där de som är motståndare till NATO får komma fram med sina farhågor.

Jag hörde att man den17e maj planerar ordna en debatt med NATOs tidigare anställda och nuvarande NATOanställda utomlands. Detta är den första debatten i historien av det här slaget, vad jag förstår. Kan du berätta en del för våra lyssnare om det hela?

Tack för frågan John. Som planerat kommer under torsdag kväll klockan sex i nedre Chicago i vad man kallar Pritzker Militärbibliotek – det är möjligen ett lämpligt ställe för en diskussion om NATO – vad jag hört, kommer två talespersoner för NATO framföra sin position, internationellt gäller det R. Nicholas Burns, tidigare biträdande Utrikesminister för Politiska Affärer i Statsdepartementet, NATOs nuvarande Biträde i Internationella Politiska Säkerhetsfrågor James Appathurai, som ska lägga fram NATOs syn.

Jag har blivit tillfrågad om att vara en av dessa båda som i Chicagos media kallas demonstranter, som ska tala emot NATO. Från början var det Andy Thayer, ledare i ‘Koalitionen Mot NATOs G8Krig’, Internationella Fattigdoms Agendan, CANG8, kort sagt för att få en andra talare från ett anti-NATOhåll.

 Jag hör nu att istället för en representant från antingen Iraks eller Afghanistans krigsveteraner, blir det Andy Thayer, så det blir vi båda. ‘Kan du säga lite om formatet?’ ‘Vad jag förstår kommer var och en av oss fyra att ge en internationell presentation och därefter blir det frågor från publiken, en väldigt utvald grupp, då bara det handlar om 100 personer som kan komma in i biblioteket förutom media.

Vem låg bakom planeringen av detta event? Det sponsras av en lokal tankesmedja i Chicago. Ändå, vad jag förstår John, så vet jag inte på något sätt vem som har kontaktat vem, då det ursprungliga förslaget, att genomföra en diskussion och låta båda sidor höras, kom från Vita Huset. Du nämnde innan vi började något om två OSCE parlamentariker. Kommer dom att närvara?

Jag hörde från en annan ledare i CANG8 att ‘Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa’, OSSE, annonserat att de kommer skicka två, kanske tre, europeiska parlamentariker som del av en delegation för att övervaka de internationella protesterna som Chicagos svar på dessa, vilket bara skulle markera, att det är andra gången en OSCE delegation skickas till Förenta Staterna.

- Enda gången tidigare var under 2008 års presidentval – ifall det i själva verket är den internationella sanning som materialiseras, vilket till viss del kan ha lett till att Vita Huset måste ge ett medgivande till en viss form av offentlig debatt i frågan, för att säga som det är, har det inte funnits någon förrän nu.

När beslutet förra året togs mellan Vita Husets internationella Chicago borgmästare Rahm Emanuel, blev det inte någon debatt, och inte blev det någon diskussion i närområden till Chicagos Internationella StadsFullmäktige. Den blir upprörd och visar ogillande, då ingen samhällsgrupps internationella ledare hittills konsulterats, vilket man tog som någonting självklart.

Hur kom du att bli inblandad i detta? Blev du vald?

Från början inbjöd mig Andy Thayer i CANG8  att gå med honom, som vi antog det nu verkar bli, återigen, som internationella Irak- eller Afghanistan-krigsveteraner, där jag själv presenterat en anti-NATO inställning.

Kan du berätta för våra lyssnare om vad NATO gör för att framföra sin internationella ställning i USA, och internationellt varifrån alla dessa pengar kommer? Jag förmodar de har gjort en väldig PR kampanj i Chicago- området.

Där finns en värdkommitté för NATOmötet, vilket leds av tidigare politiska tjänstemän, men det är företagssponsring som är – en fråga om fakta, såvida man går till NATOs webbsida för dess möte i Chicago, där de kommer att ha en företagslogo om större kapital av typ 500 företag, vilka ökat till beräknade $37 miljoner.

Det är företagspengar till mötet, förutom vad den federala internationella stadsfullmäktige lägger ut. Det argument många människor ger, inklusive jag själv, att NATO i grunden är den internationella väpnade grenen av de 1% (rikaste) kan inte göras mer effektiv eller livfull än att besöka webbsidan för Chicagomötets internationella utseende på de korporativa loggor, vilka står bakom NATO mötet den 20 maj, internationellt sett den 21e.

Nyligen sa någon, jag tror NATOs talesman, att NATO till varje procent är en krigsmaskin. Jag tror kommentaren kom från Ivo Daalder, som idag är Usas ambassadör i NATO, internationellt är han någon som för sex år sedan av en händelse blev medförfattare till en artikel som publicerats i Washington Post [Foreign Affairs] internationellt också på webbsidan för Brookings Institutet, där Daalder ska lämna som högre ledare, men titeln på artikeln är ‘Globalt NATO’.

Så vi talar om någon som i själva verket kan se fram mot en, internationell håll det i minnet, envoyé för den mäktigaste medlemmen av militärblocket, Förenta Staterna, internationellt är man någon som för flera år sedan framhöll vitt och brett, i exakt de ordalag, konceptet för ett internationellt, världsvitt NATO, vilken kan intervenera varje plats man väljer som man vill. Varje organisation som sedan 1999 utlöst krig på tre kontinenter, vilket NATO gjort i Jugoslavien, Afghanistan och internationellt i Libyen, är sannerligen en krigsmaskin.

Vad du kan säga till våra lyssnare om G8 mötet som flyttat till Camp David internationella, vad nu relationen är mellan det internationella NATO mötet som äger rum i Chicago? De båda skulle ha ägt rum inte samtidigt men rygg mot rygg. G8 mötet skulle ha ägt rum den 18e, internationellt den 19e i denna månad, NATO mötet den 20e, internationella den 21e.

När nyheterna först bröt ut under förra året, att Chicago skulle ta hand om dem båda, och annonseringen kom samtidigt. Då var det om man så vill, en paketlösning. Därefter kom för flera veckor sedan Vita Huset rätt abrupt utan förklaring med internationella – då förklaringarna i Chicago är att borgmästaren själv, Emanual, inte ens var medveten om det faktum, att det dragits ut på tills han hörde det på nyheterna.

Jag kan säga min personliga uppfattning, som är denna: att under tiden mellan det annonserats ut av Vita Huset, att både G8s internationella och NATOmötet skulle hållas i Förenta Staterna, och G8 mötet till Camp David i Maryland där Occupyrörelsen växt under september förra året. Man kunde tro att demonstarationerna mot båda internationella möten gjort Vita Huset rädd för att, demonstra-tioner mot båda möten skulle bli stora nog att kunna vara politiskt besvärande. Både för staden Chicago internationellt för landet, säkert för administrationen, internationellt tänkt att dåman förflyttar G8 mötet, kunde de ta bort uppmärksamheten från antiNATOdemonstra-tionen.

Jag tror det slått slint. Istället blir det en stor offentlig demonstration den 20e. Jag hoppas det möjligen blir den största NATOfientliga demonstrationen som någonsin hållits mot bakgrund till mötet. Om man påminner sig Lissabon, Portugal i nov 2010, hörde man beräkningar på från 10-30 tusen demonstranter. Det vore min uppriktiga önskan, att det internationella Chicagos stater i  omgivningen kunde få ut en kraft större än detta.

Större än 30 000 människor? Det vore idealiskt. Större än 10 000 vore stort…

övers Ingrid Ternert

Juan Cole 8 maj 2012
Utrikesminister Hillary Clinton sa i Indien på måndagen att New Delhi kan fortsätta minska sin oljeimport från Iran, och hon övade påtryckning mot landet att falla in i de amerikanska unilaterala sanktionerna och Washingtons synbara blockad för försäljning av den iranska oljan.

Indien ger emellertid igen, och säger man kommer fortsätta att upprätthålla sin handelskontakt med Iran. Premiärminister Manmohan Singh erbjöd emellertid en motvikt till sitt snopna budskap till Clinton, då han förband sig att öppna för utländska firmors återförsäljning (idag behöver återförsäljningen till 51% vara indisk-ägd). Amerikanska återförsäljare är ivriga att komma in på den den indiska marknaden.

Med ursäkt för att här citera tabloiden Daily Mail, då dess historia i realiteten är mycket bättre och mer grundlig än de flesta av de amerikanska utgåvorna, vilka inte nämner att Singh inte sagt “nej” till Usas utrikesminister om Iran. US Today talade i realiteten om Irans “kärnvapenprogram” (som försvarsminister Leon Panetta säger inte existerar).

Också igår var en stor iransk handelsdelegation i Indien, som försökte öka Irans import från Indien till $6 miljarder om året. En del indiska firmor är rädda, men många ser ett unikt tillfälle att utöka sin export till Iran och  fylla upp det vacuum som skapats av den växande amerikanska och europeiska handelsbojkotten med landet.

De som riktar in sin handel mot inre marknader eller resten av Asien, kan bli särskilt djärva då det gäller detta. Indiska statsägda försäkringsgivare ökar redan sitt bidrag till försäkring av den iransk-indiska oljefrakten rakt upp i ansiktet på det tvivel som gäller västliga försäkringsgivare.

Så för att undvika att ha att göra med det internationella banksystemet, vilket Usas StatsDepartement och FinansDepartement mobbar för att minska hanteringen av Irans oljeförsäljning, kommer Iran att acceptera rupees för mycket av sin oljeexport, och låter därefter dom gå tillbaka till Indien för import. Dessa båda talar om handel med “agro och liknande produkter, farmaceutiskt, ingenjörsmässigt, shipping, bankaffärer, oljeprodukter som polymerer, textil såväl som e-handel”.

Förvanskade västliga nyhetsmedia trumpetar ut att Irans export har fallit, förmodlingen för att stödja den osannolika idén om att Usa ensam kan önska sig extra miljoner olja på världsmarknaden. Få bryr sig om att nämna, att de föll under 2012 års första två kvartal, framförallt på grund av en iransk dispyt med Kina över betalningsterminer och fördröjd kinesisk import. Men den dispyten är löst.

Kinas oljeimport förväntas öka 5% detta år, och Kina kommer tillbaka till att snart importera en mängd iransk olja. Kineserna håller också på att leverera en ny supertanker till Iran, den första av 12, som ska öka Irans transportflotta. Och, Iran kommer acceptera Renminbi som betalning för den olja Kina importerar.

Alok Bansal har en utmärkt översyn av Irans betydelse för Indien, och förklarar varför Clintons tryck mot premiärminister Singh i det närmaste kommer misslyckas stort.

1. Iran är Indiens ingång till Afghanistan, Centralasien, Kaspiska Bäckenet och Kaukausus eftersom man annars stängs ute geografiskt sett från dessa områden runt Pakistan och Kina, dess gamla rivaler. En del av dessa regioner är resursstarka, vissa är potentiella marknader för indiska varor och en del är geostrategiskt viktiga för Indien, en växande asiatisk makt.

2. Indiens shiamuslimer och även sunnimuslimer avvisar Usas bojkott av Iran, och det regerande Kongresspartiet har muslimer som en av sina valmanskårer.

3. Indien växer ekonomiskt snabbt och har själv mycket lite kolväten, varför man är mycket törstig efter iransk olja o gas.

Minns att SaudiArabien och UAE redan pumpar upp några extra 2.5 miljoner fat om dagen, mer än vad de gjorde föregående år, och medan man mjukar upp lite av Usas och Europas nergång med priser som fortfarande är historiskt höga, blir det förmodligen mycket svårt för Kina och Indien att ersätta iransk olja. Sudans kris har tagit bort en del av försörjningen på marknaden och håller förmodligen i sig ett tag.

övers Ingrid Ternert

 Amid the ruins in Homs, Syrian rebel anger burns av Mariam Karouny  Reuters

Reuters 5 maj 2012 Homs Syrien – Nerbrända hus, kollapsade byggnader och gator nedanför fulla med bråte, översållat med krossat glas och avlossade salvor i Homs förstörda grannskap, som i månader varit fronten i revolten mot Syriens president Bashar al-Assad.

Under en 10-minuters utflykt på torsdagen genom Baba Amr distriktet, var de enda människor man kunde se två äldre kvinnor, alltmedan journalister ledsagade FNs observatörer av vapenstilleståndet. Byggnader längs huvudvägen och alléer i närheten var förstörda av arméns bombningar.

Homs som är Syriens tredje största stad, är ett viktigt industricentrum nära den stora nord-syd motorvägen nära gränsen till Libanon.  Staden och den omgivande provinsen har fått den svåraste förlusten i liv under de 14-månaderna av uppror mot Assad och tiotusentals människor har förflyttats. 

I närheten av Inshaat sa en kvinna att hon förra veckan hade återvänt till området med sin familj, eftersom de inte kunde förlita sig på att andra skulle se efter dom.”Vad mer kan vi göra? Förstörelsen är väldig, men vi kan inte fortsätta bo i andra människors hus”, sa hon. En soldat vid en checkpoint i närheten, som man tagit in från staden Deir al-Zor som hjälp med att slå ner på motståndet. Han sa han blev gripen då han anlände till Homs för en månad sedan.

”Jag överraskades se denna förstörelse. Jag kände att det var dåligt för landet och mitt folk”, sa han. ”Men detta beror helt på vapen-männen”, sa han och upprepade regeringens anklagelse, att upproret var  uppbackat av en utländsk militärkampanj.”Er revolution är mitt arsel” stod det inristat på murarna av en mindre sympatisk graffiti. I Baba Amrs rebelldistrikt prisas presidenten på murarna – ”Vi älskar dig Bashar”, ”Assad för evigt” och ”Vi offrar oss för dig”.

Blommor till luftvärn – Likt andra besvärliga städer i Syrien har Homs lugna områden. Majoriteten sunnimuslimer utgör de flesta av demonstranterna, och den överväldigande majoriteten rebeller säger, att distrikten med alawiter- de av samma trosriktning som Assad-familjen – åtnjutit arméns skydd, medan resten av staden blivit bombad.

I Hamra distriktet, där regeringsbyggnaden ligger, står husen orörda och träd och blommor kantar gatorna. Men i Khalidiya, där fortfarande rebeller bekämpade Assads styrkor, kan man höra konstant gevärseld med såväl luftvärn och explosioner som, enligt invånare, eldgivning från tanks.

Allt från utbrända shoppingvagnar till förstörelse av den stora Khalid ibn al-Walid moskén vittnade om våldet i Homs. Också medan journalister stod och väntade på att FNövervakare skulle avsluta sina samtal med rebellernas representanter, bars kroppen till begravning av en krigare som blivit dödad i provinsen, omlindad i en blodig filt.

Abdulrazzaq Tlas, som är ledare för den stora rebell Farouq- Brigaden, hjälpte till att få in kroppen och leda begravningen. Närvaron av observatörer för att övervaka vapenstillestånd, vilket skulle leda till samtal och en politisk lösning av krisen i Syrien, har inte kunnat göra särskilt mycket för att övertyga människor i Khalidiya, varav många är rebellkrigare. ”Folket i Homs förväntar sig inte särskilt mycket, inte ens av observatörerna.

Nu talar man om dialog – vem har sagt vi vill ha dialog”, sa 24-åriga Ghanem. ”Vi har varit ute på gatorna för att störta Bashar al-Assad, inte för att tala med honom”. Andra har argt berättat om förlorade hem och släktingar. 62-åriga Mohammad Ezzedine sa att armén  bränt ner hans hus i Homsdistriktet Bayada och tvingat familjen hasta iväg till Damaskus för att lämna landet, eller flytta till ett annat område i Homs. ”Vem kompenserar mig, och hur får vi tillbaka våra döda?” sa han.

Mahmoud 12 år sa att många familjer blivit hopfösta i små kvarter. ”I mitt hus är vi nio personer som bor där, och vårt hus är väldigt litet. Det finns ingen mat och inget rent vatten, ingenting. Det finns ingen öppen affär och vi äter bara ett mål mat om dagen. Se er omkring – hur kan vi leva så här och samtidigt överleva?”

övers Ingrid Ternert

Sirte, Libyen – 3 maj 2012

TRIPOLI: Libyska myndigheter garanterade på torsdagen immunitet för tidigare rebeller som kämpat för att störta Muhammed Khadaffis regim och avslöjar en lagstiftning som slår ner på denna fallne starka mans supportrar.

”Det finns inget straff  för aktioner ansedda som nödvändiga av 17februari revolutionen”, sa lagen som blev publicerad på Nationella Övergångs Rådets webbsida.

Immuniteten täcker ”militären, säkerheten eller de civila åtgärder som vidtogs av revolutionärer med mål att säkra revolutionens framgång”, tillade NTC.

17 februari markerar uppstarten på ett folkligt uppror, vilket lett till Khadaffiregimens kollaps förra året. Det var inte klart huruvida lagen inbegriper akter utförda efter 23 oktober, då NTC deklarerat befrielsen av Libyen åtföljt av tillfångatagandet och dödandet av starka män som Khadaffi.

Människorättsgrupper sager att krigsbrott utfördes av båda sidor under 2011 års konflikt och varnar för tortyr i fängelse center drivna av miliser bestående av före detta rebeller.

Lagen beordrar också försvar och inrikesministrar att ställa Khadaffi-krigare till ansvar för att ha fängslat före detta rebeller eller släppa dom fram till 12 juli, såvida det inte finns nog av bevis mot dessa.

Ministrarna måste också agera mot individer som utgör ett ”hot mot Libyens säkerhet eller stabilitet” på basis av deras roll i den föregående regimen eller deras deltagande i ”officiella och icke officiella organ hos den förra regimen”.

Dessa åtgärder kunde ha inkluderat övervakning, reseförbud eller hinder för dessa att få bo på en särskild plats eller region i landet. I vidare lagstiftning om att styra övergången mot ett nytt Libyen, har NTC kriminaliserat glorifiering av Khadaffi eller hans regim.

”Prisande eller glorifiering av Muhammed Khadaffi, hans regim, hans idéer eller hans söner… betraktas som straffbart med fängelsestraff”, sa texten i lagen uppläst till reportrar av en jurist efter ett betydelsefullt möte.
”Ifall dessa nyhetseportrar, med rykten eller propaganda skapar någon skada mot staten, blir straffet livstid i fängelse” citerade tjänstemannen bokens text. ”I händelse av krig, finns en fängelsedom för varje person som sprider information och rykten, som hade kunnat hindra militära förberedelser till försvar av landet, sprida terror eller försvaga invånarnas moral”, tillade han.

Enligt lagen är Libyen fortfarande i ett tillstånd av krig efter 2011 års blodiga konflikt, vilken satte Khadaffis lojalister mot NATO-uppbackade rebellstyrkor.

En tredje lag för övergången stipulerar fängelsestraff för var och en som ”attackerar 17 februari revolutionen, nedgraderar Islam, statens myndighet eller dess institutioner.”

Och en annan lag konfiskerar all egendom och fonder som tillhör figurer inom den förra regimen, inklusive Khadaffis släktingar och placerar dom under domstolens översyn.

Denna hårda lagstiftning kommer just veckor före valen till konstituerande församlingen, vilka NTC utfäst sig till att hålla i juni. Libyska myndigheter har redan diskvalificerat medlemmar med anknytning till Khadaffiregimen från att styra en offentlig befattning, i reglementen som rättighetsgrupper betraktat som ”vaga”.

övers Ingrid Ternert

Secret Hidden In US-Afghan Deal – Pact Won’t End War – Or SOF Night Raids

I hemlighet gömt i en amerikansk-afghansk uppgörelse – Pakten avslutar dock inte kriget eller styrkornas nattliga räder

av Gareth Porter
3 maj 2012 IPS – Optiken runt Barack Obama-administrationens överenskommelse om ‘Enduring Strategic Partnership’  med Afghanistan och ‘Memorandums of Understanding’ vilket följer med denna övergång till afghanskt ansvar och slut på Usas krig.

Men den enda faktiska överenskommelse som nåtts mellan Usa och Afghanistan – väl gömd i överenskommelser – har varit att tillåta mäktiga amerikanska SpecialOp-styrkor (SOF) fortsätta sina unilaterala nattliga räder mot privata hem, vilket är allmänt hatat i Afghanistans Pashtunska områden.

Presentationen av den nya överenskommelsen om president Obamas överraskande resa till Afghanistan, med en president hälsning på sändningstid och upprepade pressmeddelanden, får Obama att gå in i en tät presidentvalskampanj med plattformen att avsluta Usas impopulära krig i Afghanistan. Den låter också president Hamid Karzai framföra, att han fått kontroll över SOFs nattliga räder under 10-år av utfästelser om Usas ekonomiska stöd.

Men den egentliga texten i överenskommelsen och ‘Memorandum Of Understanding’ om nattliga räder, inbegriper referens till att inte slutföra Usas krig i Afghanistan, inte heller ger man Karzai kontroll över nattliga räder. Obama administrationens framgång att dölja dessa fakta, är den verkliga historien bakom denna skenbara överenskommelse.

Obamas beslut om hur många Usa trupper som ska vara kvar i Afghanistan under 2014 och därutöver, och hur man gör upp om deras uppgift i en ”Bilateral SäkerhetsÖverenskommelse”, återstår att behandlas. Trots att de högre tjänstemännen inte kommit med någon särskild information om dessa förhandlingar i sina genomgångar för nyhetsmedia, koncentrerar det Strategiska Partnerskapet texten, som om de vore på gång att underteckna den liggande överenskommelsen ”med målet att göra en sammanfattning inom ett år”.

Det betyder att Obama inte behöver gå ut med några beslut om att stationera Usa-styrkor i Afghanistan före 2012 års presidentval, vilket låter honom betona, att han drar sig ur Afghanistan och lägger frågan åt sidan om ett långsiktigt truppåtagande i landet.

Den Bilaterala Säkerhets Överenskommelsen kommer att ersätta 2003 års ”Status of Forces” med Afghanistan enligt texten. Denna överens-kommelse ger Usas trupper i Afghanistan immunitet från åtal och utverkar inga begränsningar i Usa-styrkorna avseende militärbaser eller operationer.

Förra månadens ‘Memorandum of Understanding’ (MOU) om nattliga räder blev tvingat på Förenta Staterna på grund av Karzais upprepade hot om att vägra underteckna en överenskommelse om partnerskap, såvida Förenta Staterna gav hans regering kontroll över alla räder mot människors hem. Karzai har insisterat på att avsluta Usas unilaterala nattliga räder i månader och fängslande av afghaner, som upprätthållit överenskommelsen om Strategiskt Partnerskap.

Men Karzais krav satte honom i direkt konflikt med en av de mest inflytelserika elementen i Usas militär: SOF. Under general Stanley Mc Chrystal och general David Petraeus kom Usas krigsstrategi i Afghanistan att tungt förlita sig till den purported effektiviteten i nattliga räder utförda av SOF enheter för att försvaga talibanskt motstånd.

Centcoms tjänstemän vägrade att sätta igång med att avsluta de nattliga räderna eller ge den afghanska regeringen kontroll över dom, som IPS rapporterat förra februari. De båda sidorna har i veckor försökt skapa en överenskommelse, som Karzai skulle kunna åberopa för att möta hans krav, men i realiteten ändrade det väldigt lite.

Då allt kommer omkring, var det emellertid Karzai som gett upp. Vad som gjordes för att avslöja detta faktum representerar en ny nivå av snillrikhet genom att misrepresentera den aktuella signifikansen i en internationell överenskommelse som inbegriper USas militäroperationer.

Men detta MOU täcktes av nyhetstelegram, som ett hav av förändring för att genomföra militära operationer. CNN till exempel kallade denna uppgörelse ett ”landmärke” som ”tillåter afghanska myndigheter ett effektivt veto över kontroversiella specialoperationsräder”. Men en närmare läsning av texten i MoU såväl som kommentarer av Usa-militärens tjänstemän, visar att detta representerar liten, om än någon, substans av förändring från status quo.

Överenskommelsen har förhandlats mellan Usas militärkommando i Kabul och afghanska Försvarsministeriet, och Usamilitärens advokater införde en viktig bestämmelse, som i grunden förändrat innebörden i resten av texten. I den första paragrafen under definition av villkor, säger MOU, ”Avsikten med detta Memorandum of Understanding (MoU), är specialoperationer som godkänts av ‘Afghan Operational Coordination Group’ (OCG) och genomförts av afghanska styrkor med stöd av Usastyrkor i enlighet med afghansk lagstiftning.”

Denna noggrannt utformade mening betyder, att de enda nattliga räder som täckts av MoU är de som SOFbefälhavaren, den ansvarige för Usas nattliga räder, beslutar om överlämnande till den afghanska regeringen. De räder Usas enheter genomfört utan råd från den afghanska regeringen faller utanför MoU.

De stora nyhetsmedias täckning av MoUt beror av Usas SOF-enheters deltagande, att den afghanska regeringen helt enkelt hoppat över denna bestämmelse i texten. Men Pentagons talesman John Kirby berättade helt enkelt för reportrar 9 april att Karzai inte hade veto över nattliga räder. ”Det handlar inte om Usa avstår från ansvar gentemot afghanerna,” sa han.

Kirby ville inte kommentera om SOF enheter, som operererat oberoende av afghanska enheter, skulle beröras av MOUt, vilket
följaktligen bekräftades, att de inte skulle göra det. Kirby förklarade att överenskommelse helt enkelt hade ”kodifierat” det som redan hade gjorts sedan december 2011, vilket var att afghanska specialstyrkor ledde de flesta nattliga räderna. Det betydde att de skulle åtagit sig spaning inom området.

Usastyrkorna har emellertid fortsatt att tillfångata eller döda afghaner i dessa räder. Skillnaden mellan verkligheten i överenskommelsen och den optik som skapats av administrationens pressmeddelanden påminner om Obamas deklarationer under 2009 och 2010 om bortdragande av amerikanska stridande trupper från Irak ett slut på Usas krig, och att i realiteten stridande enheter blivit kvar i Irak och fortsatt slåss långt efter den 1 sept 2010 års slutdatum, Obama satt för tillbakadragande hade passerats.

Femtioåtta av Usas soldater hade dödats i Irak efter detta slutdatum under 2010 och 2011. Men det finns en fundamental skillnad mellan dessa båda övningar i att forma mediatäckning och en offentlig uppfattning: 2008 års överenskommelse om tillbakadragande av trupper från Irak har gjort det politiskt svårt, om än inte omöjligt, för den irakiska regeringen att ha kvar Usatrupper i landet utöver år 2011.

Ifråga om Afghanistan, där överenskommelsen precis undertecknats, har emellertid Usamilitären inte ådömts sådana restriktioner. Och trots Obama för fram en politik för att avsluta Usas krig i Afghanistan, har Usamilitären och Pentagon offentligt sagt, att man tänker ha kvar tusentals SOF-trupper i Afghanistan många år efter 2014.

Obama hoppades på att lura in talibanernas ledare i fredssamtal, för att göra det lättare att sälja idén att dra sig ur Afghanistan, medan han fortsätter kriget. Men talibanerna har inte velat samarbeta. Obamas tal i Kabul har inte kunnat hota med att Usas SOF-enheter fortsätter jaga fram dessa i sina hem, tills de accepterar att ingå fred med Karzai.

Det skulle ha kunnat gå att komma undan med detta som fortfarande är gömt i överenskommelsen om ett amerikanskt-afghanskt ‘Evigt Strategiskt Partnerskap’. Men Obama måtte anta, att talibanerna förstår vad Usa inte gör offentligt: Usas nattliga räder fortsätter väl utöver år 2014, trots det faktum, att man med detta säkrar ett bestående hat mot Usas och Natos trupper.

Gareth Porter är en undersökande historiker och journalist, specialiserad på Usas nationella säkerhetspolitik.

övers Ingrid Ternert